ITID FRISTAD FRI TID FRISTA
Pröva odlarlyckan: 160 lotter delas ut - och alla är vinnare! Vem kan motstå ett sådant erbjudande?
En lott kan vara ett deltagarbevis, en liten andel i ett oskyldigt spel. Det kan också handla om vår lott i
livet, ödet, vad vi kan vänta oss. Lottägaren förvaltar också en arvedel, en skifte som innebär förpliktelse.
Lotten är alltid en del av något större, ett spel, ett ägandesystem, tillvaron.
Förra året utspelades Fri tid, ett likaledes långsamt
skådespel, på samma scen som Fristad upptar
idag. Under hela sommaren betade och putsade
sex gräsklippande robotar på var sin bokstav i
orden ´fri tid´, en installation som koreograferade
människans frånvaro genom den funktion som
frigjorde hennes tid. Ur fjolårets installation växer
en ny skådeplats fram för 160 odlare, närvarande
genom sin bild och det växande projektet, från sådd
till skörd. I fristaden representerar varje lott en
kravlös begränsning, som motvikt till den krävande
gränslösheten.
Lotten mäter 1 x 2 meter, en yta vars enkla
dimension motsvarar början, slutet och livskraften
mellan de båda tidpunkterna. Odlingsytans
proportioner är desamma som sängens, i vilken vi
tillbringar en tredjedel av livet. Likaså motsvarar de
två kvadratmetrarna gravplatsens lagfästa mått för
den sista vilan. Oavsett hur stor eller liten plats man
tagit i livet,har man rätt till en slutgiltig jordyta på
2 kvadratmeter. Fristadens växande kvarter är ett
memento mori - minns att du är dödlig - minns det
här bland rädisor och tagetes, minns det för här
gäller det livet. Varje lott blir en del av porträttet av
odlaren. Rosor eller kål? Bara gula tomater?
Flamingos i plast och en tuva kattgräs? Ansvaret är
inte anonymt: en bild av odlaren hör till varje lott.
Bakom varje lott ligger någons omsorg och fantasi.
Till skillnad från vanliga lotterier belönas nit särskilt
väl: det verkar som naturen är beredd att, om än i
liten skala, återföra balansen mellan möda och
skörd. När ledigheten kommer med värmen och
grönskan är förväntningarna höga, tiden drar ihop
sig i en kravfylld kravlöshet, en onyttans tid att
utnyttja maximalt. Semester kan bestå antingen i att
resa bort och lämna platsen, eller att stanna kvar
och ägna sig helhjärtat åt den. Här behövs en
fristad! Oviljan att kompromissa är väl värd att
förvalta. Gör ett försök i det lilla, välj en lagom yta
att både lyckas och misslyckas på. Är inte det
själva fristadens idé? Rätten att växa och få att
växa.
En miniatyrkolonisation kan tillfredsställa ens
kontrollbehov, lyckan att få muta in en liten ruta,
omgivet av allt det som inte är mitt, som att lägga
sin handduk på en badstrand, eller att gräva upp en
fyrkant jord och bestämma frön till raderna. Men
våra anspråk är fåfänga och förgängliga. Även i vår
frånvaro kan vi kan lita på att jorden har sin gång,
massor av gångar där maskar bor, och vi kan vara
säkra på att himlarna slår på sommarvattnet förr
eller senare. Bilden av landet framkallas av
fotosyntesen och genom allt syrar det underjordiska
näringslivet som aldrig tar semester. Odlandet blir
en övning att villkorslöst underordna sig tiden, att
vänta på naturens mognadsprocess. Odlandets
konst rymmer både drivbänkens doktrin och
örtesängens poetik. Att omsätta sin tid i skapande,
det är varje människas lyckliga lott. Fristad är ett
växande verk där även det kortaste strået räknas
som strå.
text: Malin Zimm
Ett växande verk av Simon Häggblom & Karin Lind,
i samarbete med 160 odlare, från pingst till skörd
utanför Skulpturens Hus. www.skulpturenshus.se
STAD FRI TID FRISTAD FRI T
