Handbok vid misstanke om

Handbok vid misstanke om
– misshandel och sexuella övergrepp mot barn
– barn som upplevt våld i sin familj
2010
SocialCentrum vid Region Halland har ansvarat för
framtagandet av handboken i nära samverkan med
medarbetare från Hallands samtliga kommuner,
Landstinget i Hallands barnklinik i Halmstad,
Barnpsykiatrin, Polismyndigheten i Halland och
Åklagarkammaren i Halland.
Initiativet togs av den Regionala Referensgruppen mot
våld i nära relation som består av representanter från
ovanstående verksamheter/myndigheter men också från
Kriminalvården i Halland och Länsstyrelsen i Halland.
illustratör:
Lorena Lundgren
Estetiska programmet, Sturegymnasiet, Halmstad
kontaktperson:
Anders Langemark
SocialCentrum, Region Halland
Kristian IV:s väg 1
Box 538, 301 80 Halmstad
Telefon: 035–17 98 75
Halmstad 2010-04-07
Region Halland
Tryck: Trydells i Laholm
2
Förord
Handbokens målgrupp är i första hand den personal som har till uppgift att arbeta med
utredning och/eller stöd vad gäller barnen och deras familjer. Det vill säga personal
inom socialtjänst, polis, åklagarkammare, barnklinik och barnpsykiatri.
Att i skrift enkelt sammanfatta det komplexa regelverk, de arbetsformer och de krav på
samverkan som ställs på ansvariga myndigheter när det finns misstankar om övergrepp
mot barn och ungdomar är svårt. Samtidigt är det oerhört viktigt för ansvarig personal
att det finns en sådan, förhållandevis lättillgänglig sammanfattning av regelverket och
av gemensamma arbetsformer och förhållningssätt. Detta möjliggör ett gemensamt,
professionellt förhållningssätt som i sin tur är grunden för ett bra bemötande och en god
rättsäkerhet både för den drabbade och för den misstänkte/a. Som en förberedelse inför
ett regionalt Barnahus har involverade myndigheter och verksamheter i Halland därför
samlat sina erfarenheter och kunskaper i denna gemensamma handbok.
Handboken är endast ett stöd i arbetet. Varje myndighet behöver egna, förvaltningsspecifika manualer när det gäller det förvaltningsinterna arbetet. Detta innebär att det
för vissa myndigheter och verksamheter krävs mer specificerade manualer medan andra
myndigheter och verksamheter behöver enklare mer översiktliga manualer. Handboken
kan underlätta framtagandet av dessa.
Fortfarande saknas tillräcklig kunskap och erfarenhet om hur barn med funktionshinder,
såsom utvecklingsstörning och kommunikationssvårigheter, ska få ett rättsäkert bemötande när det finns misstanke om övergrepp. Förhoppningen är att handboken efter
hand ska kunna kompletteras med sådan kunskap och erfarenhet.
Handboken ska revideras senast under år 2012.
Per Albinsson
FoU-chef
SocialCentrum, Region Halland
Anders Langemark
Utvecklare
SocialCentrum, Region Halland
3
Innehållsförteckning
Målsättning och definition ....................................................................................................... 6–8
Barnahus . ....................................................................................................................................... 9
Grundläggande principer . .......................................................................................................... 10
Socialtjänsten ........................................................................................................................... 11–17
Anmälan, förhandsbedömning, risk- och skyddsbedömning
Samråd ..................................................................................................................................... 18–20
Socialtjänst – polis – åklagare – barnpsykiatri
Socialtjänsten .......................................................................................................................... 21–25
Utredning och åtgärder
Polis och åklagare ................................................................................................................... 26–31
Utredning och åtgärder
Sjukvård ................................................................................................................................... 32–35
Läkarundersökning och utlåtande
Barnpsykiatri och vuxenpsykiatri . ........................................................................................ 36–38
Utredning och stöd för barnet
Stöd och rättspsykiatrisk undersökning för den misstänkte
Vem ansvarar för vad? . ............................................................................................................... 39
Socialtjänst – polis – åklagare – sjukvård
Juridiskt biträde, brottsskadeersättning ............................................................................. 40–42
Tillvarata barnets intressen, stöd och hjälp, talan om enskilt anspråk
Sekretess . ............................................................................................................................... 43–46
Omfattning och undantag
Fortsatt samråd . .......................................................................................................................... 47
Uppföljning, erfarenhetsutbyte och samordning
Lagtexter, preskriptionstider, förkortningar, begrepp . ....................................................... 48–54
Index................................................................................................................................................ 55
4
ANMÄLAN
inkommer
Telefonsamråd
med polis vid absolut
akut situation
POLIS/ÅKLAGARE
ANMÄLAN
inkommer
SOCIALTJÄNST
Polisanmälan
SAMRÅD
Socialtjänst – Polis
Barnpsykiatri – Åklagare
Beslut av åklagare om
FÖRUNDERSÖKNING
–
Om så krävs –
frihetsberövande
ÅTAL
RÄTTEGÅNG
KRISSTÖD
BUP/
Socialtjänst
Socialtjänst
polisanmäler
Läkarundersökning
–
Rättsmedicinsk
undersökning
På initiativ från polis
Fortsatt samråd
och uppföljning
Förhandsbedömning –
skall barnskyddsutredning inledas
Skydds/riskbedömning
Socialtjänsten
utreder
–
Vid behov omedelbart
omhändertagande
enligt LVU
INSATSER
enligt socialtjänstlagen SoL
–
Ev. ANSÖKAN OM
VÅRD enligt LVU
BEHANDLING AV
barn och familj
5
Målsättning
Alla barn och ungdomar, oavsett var de bor i Halland, som misstänks vara utsatta för
allvarliga brott i form av våld, andra övergrepp inklusive att ha bevittnat våld i sitt hem,
ska tillförsäkras:
• Ett gott bemötande med barnet i centrum
• Professionalism och konsekvens
• Rättstrygghet
• Omgående skydds- stöd, kris- och behandlingsinsatser
Definition
Barnkonventionen, eller FN:s konvention om barnets rättigheter som den egentligen
heter, består av en inledning och 54 artiklar. I artikel ett fastslås att ett barn är varje
människa under 18 år. Av läsbarhetsskäl används i denna handbok begreppet ”barn” om
hela åldersgruppen från 0 – 18 år.
Barnkonventionens artikel 19 – handlar om barns skydd mot övergrepp:
”1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns,
vårdnadshavares eller annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden
för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om
barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att
behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.”
6
7
Enligt Brottsbalken (BrB) innebär sexuella övergrepp och misshandel mot barn att dessa
dras in i och utsätts för brottsliga handlingar och även försök till sådana. Dessa brott
hör hemma un­der allmänt åtal. Detta innebär att polisen kan undersöka misstankar om
sådana brott även om den drabbade (målsägaren) inte gjort någon anmälan. Detsamma
gäller för åklagaren som kan väcka åtal.
Enligt Socialtjänstlagen (SoL) ska socialnämnden, utan dröjsmål, inleda en barnskyddsutredning när nämnden fått kännedom om att ett barn kan vara i behov av dess insatser.
Nämnden ska verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och
hjälp. Nämnden ska särskilt beakta att även barn som inte själva varit utsatta utan bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott.
who:s definition av våld
Världshälsoorganisationen (WHO) har definierat våld på följande sätt:
”Att uppsåtligt bruka eller hota att bruka makt eller fysisk styrka mot sin egen person, mot en
annan människa, en grupp människor, en gemenskap eller ett samhälle, med följd eller tämligen
sannolik följd att någon dör eller att det uppstår kroppsskada, psykisk skada, skador i den känslomässiga utvecklingen eller funktionshinder”. (World report on violence and health 2002).
8
Barnahus
Syftet med ett Barnahus är att varje enskilt barn som misstänks vara utsatt för vålds- eller
sexualbrott ska erbjudas ett gott och samlat professionellt stöd – från misstanke till genom­
gången behandling. Till målgruppen räknas också barn som upplever våld i sin familj.
Inom Barnahusets ram samverkar socialtjänst, åklagare, polis, rättsläkare, barnläkare,
barn­psykiatri samt den fast anställda personal som finns vid Barnahuset.
En grundtanke, förutom tillgången till kompetent samordnande/rådgivande personal
och ge­mensamma rutiner, är att de olika verksamheterna/myndigheterna kommer till
barnet istället för att barnet ska behöva besöka olika de olika enheterna. Naturligtvis ska
miljön på Barna­huset vara barnvänlig.
För Hallands del formerades under våren 2007 ett regionalt nätverk i länet för kvinno­
frid/familjerelaterat våld. I nätverket ingår representanter från samtliga kommuner,
Lands­tinget Halland, Kriminalvården, Polisen, Länsstyrelsen och Åklagarmyndigheten.
Bland de frågor som aktualiserades i nätverket märktes bland andra Barnahus. Nätverket
be­slutade föreslå att frågan om ett Barnahus i Halland skulle utredas. Utredningen, som
genom­fördes vid SocialCentrum, Region Halland, presenterades våren 2008 och sändes
av Region­styrelsen ut på remiss till berörda huvudmän.
Remissvaren på utredningens förslag om att inrätta ett gemensamt Barnahus i länet
gav anled­ning till fortsatta diskussioner. Bland annat genomfördes ett möte med representanter från samtliga huvudmän för att dryfta förslaget i förhållande till remissvaren.
Frågan diskuterades därefter internt bland huvudmännen och var också uppe som en
informationspunkt på Region­styrelsen.
Vid tiden för remissen fanns det totalt elva Barnahus i landet, samt planer för ytterligare tio.
Berörda kommuner, Landstinget Halland, Polisen i Halland och Åklagarkammaren i
Halland uttalade sig positivt om förslaget men flera av parterna angav att man av ekonomiska orsaker inte kunde bidra till finansieringen.
Frågan om ett Barnahus i Halland hålls dock levande och förhoppningen från referensgruppens sida är att den åter ska aktualiseras under 2011. Den gemensamma handboken
är en bit på vägen. Handbokens uppläggning följer de kriterier som anses vara grund­
läggande för ett väl fungerande Barnahus.
9
Grundläggande principer
vid handläggning av ärenden som rör sexuella
övergrepp och misshandel mot barn och barn
som upplevt våld i sin familj
Barnet ska:
SKYDDAS från ytterligare övergrepp, påtryckningar och repressalier
HÖRAS, bli lyssnad på och bekräftat
SKONAS från att känna myndigheternas agerande som en bestraffning
TILLGODOSES RÄTTSSKYDD av ansvariga myndigheter
Myndigheterna ska:
SAMORDNA sina åtgärder i inledningsskedet så att respektive myndighet inte hindrar
eller försvårar varandras utredningar
MEDVERKA till att respektive myndighets utredning blir så snabb och skonsam som
möjligt för alla i familjen
ERBJUDA barnet och dess familj vård och behandling för fysiska och psykiska skador
och följdverkningar
RESPEKTERA varandras verksamhetsområden
För att dessa krav ska tillgodoses är det viktigt att berörd personal inom socialtjänst, polismyndighet, åklagarmyndighet, barnpsykiatri och barnklinik/sjukvård har en ingående
kännedom inte bara om sina egna rutiner utan också om vilka regler och rutiner som
gäller hos andra berörda myndigheter och vårdgivare.
10
Socialtjänsten
anmälan, risk och skyddsbedömning
Av 14 kap 1 § SoL framgår att:
”Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver
ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom
hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten
och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa
till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter.
Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt
bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.
För familjerådgivning gäller i stället vad som sägs i tredje stycket. [2003:407]
De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till
socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt
eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet. [2003:407]
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.”
Polisen är skyldig att fortlöpande samarbeta med socialtjänsten och ska snarast underrätta om förhållanden som kan föranleda någon åtgärd från socialtjänstens sida. Andra
myndigheter ska ge polisen stöd i dess arbete.
11
12
vad ska anmälas?
Den som omfattas av anmälningsskyldighet ska anmäla varje fall av misstänkt sexuellt
övergrepp och misshandel till socialtjäns­ten!
Detta innebär att även svårbedömda eller obestyrkta misstankar/uppgifter ska anmälas.
Det är socialtjänstens uppgift att utreda dels vilken grund som kan finnas för misstan­
ken/uppgiften och dels vilka åtgärder som behöver vidtas.
Anmälningsskyldigheten är ett personligt ansvar.
Skyldigheten att anmäla är kopplad till uppgiftsskyldigheten.
Personal inom socialtjänsten har en allmän skyldighet att ingripa till barns skydd.
Om anmälaren får veta nya omständigheter efter anmälan ska dessa meddelas socialtjänsten.
hur görs en anmälan?
I samtliga Hallands kommuner finns enheter inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård som ansvarar för att ta emot anmälningar, bedöma om utredning enligt 11 kap 1
Socialtjänstlagen (SoL) ska inledas och verkställa inledda barnskyddsutredningar. Kommunernas växelpersonal har möjlighet att dagtid vardagar koppla anmälaren till rätt
enhet. Kvällar, nätter och helger finns socialjour. Se kontaktlista nästa kapitel.
Oavsett om anmälaren är en privatperson eller en personal med anmälnings- och uppgiftsskyldighet finns möjlighet att först konsultera socialtjänsten utan att nämna barnets
namn.
Skulle socialtjänsten bedöma att en anmälan skall göras måste den som omfattas av
anmälningsskyldighet dels tala om barnets namn, dels sitt eget samt naturligtvis lämna
uppgifter om anmälan. Det finns ingen möjlighet att vara anonym.
För den som inte omfattas av anmälnings- och uppgiftsskyldighet finns möjlighet att tala
om barnets namn och uppgifter om anmälan men inte sitt eget namn. Observera att det
inte går att kräva anonymitet om man redan sagt sitt namn. Om det finns risk för exempelvis våld mot anmälaren finns dock möjlighet att sekretessbelägga dennes namn och de
13
uppgifter som gör det möjligt att identifiera denne. Se mer om sekretesskydd för anmälare under rubrik ”Sekretess”.
Det finns ingen bestämd form för hur en anmälan skall se ut. Den kan vara skriftlig
eller muntlig, inlämnas på ett band, en cd eller en dvd. Oavsett form är det en uppgift
som kommit till socialtjänstens kännedom. Socialtjänsten har skyldighet att bedöma om
utredning enligt 11 kap 1 § SoL ska inledas. Denna bedömning skall ske skyndsamt.
För den personal som omfattas av anmälnings- och uppgiftsskyldighet kan det vara ett
stöd att ha en tydlig form för hur anmälan ska ske. Anmälan bör vara skriftlig. Observera dock att det vid misstanke om övergrepp mot barn kan finnas anledning att inte
följa den normala rutinen för hur anmälan ska ske! I det fall ett barn misstänks utsättas
för övergrepp i det egna hemmet kan det vara nödvändigt, för barnets skydd och för att
tillförsäkra både föräldrar och barn rättsäkerhet, att initialt inte informera föräldern om
sina misstankar. Detta till skillnad från andra anmälningar där det i regel är bäst att först
tala med föräldern om att en anmälan ska göras och där ett gemensamt möte med anmälaren, föräldern och socialtjänsten är att föredra.
Tycker du att misstanken är vag, är osäker på om anmälan ska göras eller hur den ska
göras. Tveka då inte att rådgöra med personal inom socialtjänsten. Du ska inte ange
barnets personuppgifter vid sådan rådgivning.
14
till vem görs anmälan?
Anmälan på dagtid sker direkt till ansvarig socialtjänst. Lämpligast är att begära att få
tala med mottagningsenhet eller ansvarig arbetsledare. Utanför kontorstid nås samtlig socialtjänst utom Kungsbacka via SOS alarmering. Socialtjänsten i Kungsbacka är
ansluten till socialjouren i Göteborg, se telefonnummer nedan. Socialtjänsten i Varberg,
Falkenberg, Hylte och Halmstad har en gemensam jourverksamhet. Anmälan kan även
göras direkt till polisen.
DAGTID
Myndighet
Tel nr
Socialtjänsten i Kungsbacka, mottagningen
0300-834297 alt 834889
Socialtjänsten i Varberg, mottagningen
0340-88500
Socialtjänsten i Falkenberg, mottagningen
0346-885239
Socialtjänsten iHyltebruk
0345-180 00
Socialtjänsten i Halmstad, mottagningen
035-137800
Socialtjänsten i Laholm, mottagningen
0430-150 00
Polisen i Halland
035-114 14 akut 112
KVÄLLAR, NÄTTER OCH HELGER
Myndighet
Tel nr
Socialjouren i Kungsbacka
031-365 87 00
Övriga kommuner i Halland
112
15
fallgropar
Erfarenhetsmässigt finns det flera svårigheter rörande anmälningar. Den som får informationen väntar istället för att agera. Detta kan bero på bristande kunskap om sexuella
övergrepp och misshandel mot barn, eller bristande kunskap om handläggningsrutiner.
Det kan också finnas en osäkerhet och oro inför problemet. Vi har alla lätt att värja oss
inför det som är svårförståeligt och ångestskapande.
Exempel på fallgropar:
Den som fått informationen försöker att lämna över till någon annan, dock inte till
socialtjänsten.
Personal lägger ansvaret på någon av föräldrarna att göra polisanmälan, vilket hon/han
kanske inte förmår.
Personal kanske hellre vänder sig till barn och ungdomspsykiatrin (BUP) för bedömning
och ställningstagande.
Råd: Du är alltid välkommen att diskutera med någon som har erfarenhet av handläggning
av sexuella övergrepp och våld mot barn – till exempel arbetsledare vid socialtjänsten eller
polismyndigheten.
16
socialtjänstens förhandsbedömning av anmälan
Den befattningshavare inom socialtjänsten som tagit emot anmälan ska omedelbart
informera ansvarig arbetsledning om anmälan och de uppgifter som lämnats. Därefter
sker parallellt:
• En första skyndsam värdering av misstanken
• En första (anonymiserad) kontakt med polismyndigheten
• Förhandsbedömning - ska barnskyddsutredning inledas?
• Bedöma och tillgodose barnets behov av skydd från ytterligare övergrepp och påverkan
• Bedöma och tillgodose barnets behov av omedelbara insatser
• Bedöma och tillgodose familjens behov av omhändertagande och stöd
• Ta ställning till eventuell polisanmälan
• Bedöma eventuellt behov av information till berörda
• Samordna samarbetet med andra myndigheter
Viktigt att tänka på:
Om anmälaren eller uppgiftslämnaren är barnet själv
Att lyssna på barnet!
Att tro på barnet!
Att inte fråga ut barnet på något ingående sätt!
Att inte lova barnet att du inte ska berätta för någon!
Att inte visa fördömande, aggressivitet eller bestörtning!
Samtalen med berörda personer ska hållas var för sig, det vill säga inga familjesamtal!
17
Samråd
Samråd bör alltid ske när det misstänks att ett barn utsatts för sexuella övergrepp eller
våld men kan också användas när barnet bevittnat våld.
Vid misstanke om övergrepp riktade direkt mot barnet bör undantag från principen om
samråd endast ske i det fall socialtjänsten känner sig helt trygg i att snabba, stödjande insatser är tillräckliga för barnets skydd, rättsäkerhet och eventuella behov av behandling.
Samrådet har flera funktioner. Väsentligast är att utredningsarbetet ska planläggas så att
inblandade utredare/behandlare vet vem som gör vad och i vilken ordning. För socialtjänstens del kan genomgången med polisen också tjäna som ett underlag om polisanmälan ska göras eller inte. Vidare kan omedelbara insatser planeras så att genomförandet av
dessa inte negativt påverkar en eventuell förundersökning från polisens sida.
Närvarande vid samrådet bör vara närmaste arbetsledare och utredande socialsekreterare
från socialtjänsten samt representanter från polis och barnpsykiatri. Det är väsentligt att
den tjänsteman inom socialtjänsten som i sin tjänsteutövning har rätten att polisanmäla
brott riktade mot barn närvarar vid samrådet. Detta för att undvika fördröjningar vid
omedelbart behov av insatser från både polis och socialtjänst. Vid behov kan åklagare,
läkare med flera inkallas. I normalfallet är personerna som samrådet gäller anonymiserade, det vill säga inga namn nämns.
Socialtjänsten ska vara den instans som samordnar och ser till att samverkan med
andra myndigheter kommer till stånd vilket framgår av 3 kap 5 § 1 st. SoL.
18
19
vid det första samrådet ska följande åtgärder
och frågor upp
• Bedömning av barnets situation och innehållet i anmälan
• Bedömning av om polisanmälan ska göras
• Bedömning om förundersökning ska inledas
• Planering av vem som gör vad och i vilken ordning under det akuta skedet
• Behov av särskild företrädare för barn
• Hur och när vårdnadshavarna ska informeras om anmälan, samråd och planerade
åtgärder
• Bedömning av föräldrarnas skydds/omsorgsförmåga
• Behov av akut placering av barnet enligt SoL eller LVU
• Var barnet ska vistas under utredningstiden
• Begränsning av umgängesrätten enligt 14 § LVU
• Läkarundersökning av barnet
• Förhör med barnet, efter beslut av förundersökningsledaren kan representanter från
socialtjänsten och BUP följa samtalet via monitor i angränsande rum.
• Förhör med misstänkt gärningsman
• Förhör med familjemedlem
• Behov av krisstöd och akuta behandlingsinsatser
• Behov av insatser från vuxenpsykiatrin
Tyngdpunkten och behovet att diskutera samtliga punkter varierar utifrån ärendets karaktär.
Samrådet dokumenteras av socialtjänsten (vad samrådet mynnar ut i och vilka som deltagit.)
20
Socialtjänstens utredning och åtgärder
Om bedömning görs att en barnskyddsutredning ska inledas så sker detta omedelbart.
Den färdiga utredningen ska innehålla en allsidig redogörelse för barnets situation och
en bedömning av barnets behov i förhållande till föräldrarnas förmåga att tillgodose
dessa. Se i handboken bifogad bild av den så kallade BBIC-modellen (barnets behov i
centrum), sida 56.
Utredningen ska utmynna i ett förslag till beslut. Förslaget kan exempelvis vara att
erbjuda stödinsatser enligt SoL eller att ansökan ska göras hos domstol (förvaltningsrätt)
om vård av unga (LVU), men det kan också konstateras att insatser inte behövs eller att
tillräckliga insatser kommer att ges av annan än socialtjänsten. Som regel måste flera
samtal hållas med barnet, modern, fadern, syskon och andra berörda. Utredningen ska
avslutas inom fyra månader om inte särskilt beslut om förlängning av utredningstid har
tagits. När beslut har tagits avslutas utredningen. Om socialnämnden avser att ansöka
hos förvaltningsrätt (tidigare länsrätt) om vård enligt LVU och ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU har verkställts ska ansökan med utredning vara inlämnad hos
rätten inom fyra veckor från den dag då omhändertagandet verkställdes.
Både barnet och dess anhöriga ska erbjudas stöd, vård och behandling under såväl utredningstiden som mer långsiktigt.
En huvudprincip är att barnet måste garanteras skydd mot fortsatta övergrepp och påtryckningar. I detta avseende är det av avgörande betydelse:
• att den misstänkte/misstänkta inte finns i barnets närhet
• att andra personer i barnets omgivning visar barnet respekt
insatser och skydd
Kan barnet garanteras skydd i hemmet bör det få kvarstanna där, då dess upplevelse av
be­straffning och ansvar i annat fall kan förstärkas. Olika insatser enligt SoL bör övervägas. Det kan handla om insatser riktade till barnet samt rådgivande och stödjande
insatser för föräldern. Det kan dock i en del fall finnas anledning att överväga en placering i samråd med vårdnadshavaren och barnet. En sådan placering görs då med stöd av
4 kapitlet 1 § och 6 kapitlet 1 § SoL.
21
behandlande insatser
Inom socialtjänsten används olika former av behandlingsinsatser. Några exempel på
sådana som riktas till barnet/familjen är krissamtal, familjebehandling och barngrupper. Det finns också exempel på insatser som är riktade direkt till förövare. Vad de olika
kommunerna i Halland kan erbjuda varierar men det förtjänar påpekas att det i både
Halmstad och Kungsbacka kommun finns särskilda kriscentrum som vänder sig till både
barn, kvinnor och män, utsatta som förövare.
polisanmälan
Skäl till polisanmälan kan vara följande:
• Barnets rättsskydd måste tillgodoses
• Utredningsskäl
• Underlag för beslut i socialnämnd och länsrätt
• Underlag för behandlingsinsatser
• Barnets rätt till ersättning
Om uppgifterna till socialtjänsten är alltför vaga eller händelsen är preskriberad görs
inte polisanmälan alternativt inleds inte eller nedläggs polisutredning.
Observera att socialtjänstens utrednings­skyldighet enligt 11 kap 1 § SoL kvarstår.
Om det under den fortsatta barnskyddsutredningen framkommer nya uppgifter som
styrker ett misstänkt övergrepp bör kontakt tas med polis/åklagare.
Rätten att fatta beslut om polisanmälan kan delegeras. Det ligger i sakens natur att ärenden om misshandel och sexuella övergrepp kan behöva anmälas skyndsamt.
Det faktum att ett brott inte kan styrkas, är inte detsamma som att ett brott inte
har begåtts.
22
omedelbart omhändertagande enligt lvu
Om det är nödvändigt med en placering för barnets skydd och samtycke inte lämnas
till sådan av barnets vårdnadshavare eller om samtycket inte bedöms tillförlitligt måste
barnet omedelbart omhändertas med stöd av 6 § LVU.
Den sociala utredning som krävs för ett beslut om omedelbart omhändertagande kan
na­turligt nog inte vara särskilt omfattande eller allsidig. En redogörelse för den aktuella
anmä­lan, eventuellt tidigare kännedom och åtgärder samt föräldrarnas inställning är ofta
till­räckligt. I en dom från 2007 konstaterar först Länsrätten och därefter Kammarrätten
i Stockholm att:
”Det ligger i sakens natur att ett fullständigt beslutsunderlag ofta saknas i situationer där ett omedelbart omhändertagande blir aktuellt och i akuta situationer
måste ibland en tämligen hög grad av osäkerhet accepteras. Det grundläggande
skyddsintresset måste dock alltid styra beslutet.” (KR 6294-2007)
Ett beslut om omedelbart omhändertagande fattas av socialnämnden och i brådskande
fall av nämndens ordförande. Beslutet ska underställas förvaltningsrätten inom en vecka
och om förvaltningsrätten fastställer beslutet gäller det vanligen fyra veckor från den
dag beslutet verkställdes. Inom denna tid måste såväl den sociala som den medicinska
och psykiatriska utredningen slutföras så att socialnämnden kan fatta ett fortsatt beslut i
ärendet.
Om polisanmälan har skett är det självklart en fördel om förundersökningen kan läggas
till nämndens övriga beslutsunderlag. Resultatet av en polisutredning får dock inte vara
utslags­givande för nämndens beslut. Barnets rättsskydd får inte vara beroende av polisoch åkla­garmyndigheternas möjligheter att bevisa att en viss bestämd person har handlat
brottsligt gentemot ett barn.
Så länge förundersökningen inte är slutförd är det åklagaren som beslutar om vilka uppgifter och handlingar som kan lämnas till socialnämnden.
Den sammanställda sociala utredningen ska delges vårdnadshavare och barn som fyllt 15
år. Om uppgifter från en inte slutförd förundersökning förts in i den sociala utredningen
blir även dessa uppgifter delgivna, vilket inte alltid är önskvärt.
23
vård enligt lvu
Utifrån det samlade utredningsmaterialet ska socialnämnden fatta beslut om antingen
att det omedelbara omhändertagandet ska upphöra eller att hos förvaltningsrätten ansöka om vård med stöd av 2 § LVU.
Beslut om vård enligt 2 § LVU fattas av förvaltningsrätten. Val av vårdform och verkställighet beslutas av socialnämnden.
om en placering är nödvändig
Oavsett var barnet vistas under utredningstiden är det viktigt att det inte i onödan berövas
kontakt med sina närstående. Det kan dock vara nödvändigt att begränsa dessa kontakter.
För barnets del är fortsatt vistelse i hemmet det naturligaste. Som tidigare nämnts förutsätter detta dock att barnet kan garanteras skydd där. Ett sätt kan vara att den misstänkte/misstänkta förövaren flyttar. Väsentligt är att barnet inte utsätts för påtryckningar av
andra närstående. Om barnet inte kan försäkras detta måste det placeras utanför hemmet enligt SoL eller LVU enligt ovan.
För att i möjligaste mån skona barnet från upplevelsen att bli bestraffat genom socialtjänstens agerande bör möjligheten att placera det hos någon i dess nära omgivning undersökas
– hos släktingar eller andra personer i dess nätverk, där motsvarande garantier kan ges.
Om detta inte är möjligt eller lämpligt kan ett så kallat jourfamiljehem bli aktuellt.
Endast om det är nödvändigt av utredningsskäl eller för medicinsk vård skall barnet
intas på barnklinik.
begränsningar i umgängesrätten
Barn som blir inlagda på sjukhus eller placerade utom hemmet har vanligen rätt att
besökas av föräldrar och andra anhöriga. Man måste dock i dessa fall tänka på riskerna
att barnet påver­kas (förbjuds att tala, hotas med repressalier). Det är därför viktigt att
omedelbart ta ställning till vilka som får besöka barnet och om besöken skall vara övervakade. Beslut om inskränk­ningar i umgängesrätten fattas av socialnämnden med stöd av
14 § LVU. Socialnämnden kan delegera rätten att besluta om en tillfällig begränsning av
umgängesrätten till handläggarnivå. Avsikten är att denna beslutsrätt endast skall användas vid akuta situationer och i avvaktan på nämndens beslut.
24
25
Polisen och åklagarens utredning
och åtgärder
När en anmälan om misstänkt sexuellt övergrepp eller misshandel inkommit till polisen
från socialtjänsten eller någon annan (enskild), inleds en förundersökning av polis eller
åklagare.
Av Förundersökningskungörelsen (FUK) framgår att förundersökning där målsäganden
vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år ska bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktats
mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i
mer än sex månader. Förundersökningen skall vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan
så snart det kan ske och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är
skäligen misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är motiverat med
hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter (2 a § FUK).
förhör med barnet
Förundersökningsledaren (polis eller åklagare) fattar beslut om förhör skall hållas med
målsä­ganden (barnet). Hos polisen förhörs barnet av en särskilt utbildad förhörsledare,
vilket regle­ras i Förundersökningskungörelsen (se utdrag nedan).
17 § Förhörets genomförande
”Förhör med någon som är under 18 år och som är misstänkt för brott, målsägande eller vittne,
skall planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att den som förhörs tar skada.
Särskild varsamhet bör iakttagas om förhöret rör sexuallivet. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring förhöret. Detta får inte göras mera ingående än omständighterna kräver.
Förhör får inte äga rum fler gånger än som är nödvändigt med hänsyn till utredningens art och
barnets bästa.”
18 § Kvalifikationskrav för förhörsledaren
”Förhör med någon som är under 18 år bör hållas av en person med särskild kompetens för
uppgiften.”
26
19 § Närvaro av sakkunnig
”Är utsaga av barn av avgörande betydelse för utredningen, bör, om det finnes vara av vikt
med hänsyn till barnets ålder och utveckling samt brottets beskaffenhet, någon som äger särskild
sakkunskap i barn- eller förhörspsykologi biträda vid förhöret eller yttra sig angående värdet av
barnets utsaga.”
Förhöret med barnet dokumenteras alltid på DVD. Anledningen till detta är att barnet
ska slippa närvara vid en eventuell rättegång. Barnets kroppsspråk är också viktigt att do­
kumentera. Av detta kan man utläsa mycket som har betydelse för barnets berättelse.
Förhör med barn under 15 år filmas alltid. Förhör med barn mellan 15 – 18 år filmas
regelmässigt. De äldre barnen förväntas dock kunna närvara och vittna vid en rättegång.
Rättens parter har möjlighet att kalla barn under 15 år att vittna inför domstol.
Förhöret sker oftast i ett särskilt förhörsrum. Detta är inrett på ett sådant sätt att förhöret kan ske på ett så störningsfritt sätt som möjligt.
Förhöret kan också hållas på annan plats t ex i barnets hemmiljö eller liknande. Har
över­greppen skett i hemmet är det inte säkert att detta är den bästa platsen att hålla förhör, men i vissa fall kan detta vara enda sättet att hjälpa barnet att minnas händelsen.
Huvudregeln är att barnet och förhörsledaren är ensamma i förhörsrummet. Det är
dock av största vikt att barnets vårdnadshavare eller någon annan person som barnet har
förtroende för, följer med till polisen och finns där efter förhöret. Är vårdnadshavaren
eller annan närstå­ende misstänkt för övergreppen mot barnet skall inte denne/denna
följa med barnet. Åklagaren kan vid tingsrätten begära att en särskild företrädare utses,
som tillvaratar barnets rätt. Barnet kan därefter förhöras av polis utan vårdnadshavarens samtycke. Särskild företrädare utses av tingsrätten och är advokat eller jurist vid en
advokatbyrå.
Det är polisens intention att hålla förhör med barnet innan socialtjänsten fortsätter med
sin utredning. Ibland kan dock de sociala myndigheterna av en eller annan orsak vara
tvingade att påbörja sitt arbete utan att polisen har hunnit hålla sina förhör.
27
28
förhör med övriga personer
Vårdnadshavare, övriga familjemedlemmar, dagis, skolpersonal och andra som kan
tänkas ha uppgifter om barnet och det barnet eventuellt varit med om ska också förhöras. Detta för att förundersökningsledaren ska få ett så brett underlag som möjligt i sin
bedömning av ärendet.
åklagaren
När det gäller våld och övergrepp mot barn är regelmässigt en åklagare förundersökningsledare. Efter samråd med företrädare för socialtjänsten, polisen och sjukvården
bedömer åklagaren om det finns misstanke om brott. I förekommande fall beslutar åklagaren att förundersökning ska inledas. (RB 23 kap 1-4 §§).
Åklagaren avgör hur polisutredningen skall bedrivas. Under förundersökning och i förhör med olika personer kan följande frågor aktualiseras:
• behov av målsägandebiträde (lag 1988:609 om målsägandebiträde)
• behov av särskild företrädare för barn (lag 1999:997)
• hämtning till förhör (RB 23 kap 7 §)
• anhållande (RB 24 kap, spec. 6 §)
• husrannsakan (RB 28 kap)
• kroppsvisitation (RB 28 kap 11 §)
• kroppsbesiktning (RB 28 kap 12§)
• beslag (RB 27 kap)
förhör med den som är misstänkt
När den som är misstänkt förhörs ska en offentlig försvarare förordnas vid misstanke
om ett brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än 6 månaders fängelse eller om
personen är anhållen eller häktad. Den missänkte har dock rätt att på egen begäran få en
försvarare även i övriga fall, dock förordnas ingen offentlig sådan.
29
tvångsåtgärder
Enligt Rättegångsbalken (RB) har polis/åklagare rätt att besluta om tvångsmedel t ex
husrannsakan.
Husrannsakan kan vara värdefullt för att säkra bevis som kan ha betydelse för förundersökningen. Vid husrannsakan letas det efter t ex kläder, sängkläder, dagböcker, datainformation mm. Föremålen kan tas i beslag och i förekommande fall görs också en teknisk
undersökning av brottsplatsen och de beslagtagna föremålen. Teknisk undersökning på
brottsplatsen utförs av polispersonal. De föremål som tagits i beslag för DNA-analys
skickas till Statens Krimi­naltekniska Laboratorium (SKL).
30
31
Sjukvård
läkarundersökning och utlåtande
Läkarundersökning kan, vid misstänkt övergrepp mot barn, utföras på begäran av
vårdnadsha­vare, socialtjänst eller polis.
När vårdnadshavare i sådant fall begär undersökning görs en vanlig kroppsundersökning. Detta för att klarlägga om det finns någon skada som behöver åtgärdas. Observera
att om misstanke kvarstår efter undersökning och det misstänkta övergreppet skett inom
familjen eller har kunnat ske på grund av vårdnadshavarens oförmåga att skydda barnet,
kvarstår sjukvårdens anmälningsskyldighet till socialtjänsten.
Om socialtjänsten får misstanke om övergrepp kan de begära kroppsundersökning av
läkare. Begäran ska göras skriftligt och journalföras. Mot föräldrarnas vilja krävs LVU
för att göra en undersökning.
Polis kan begära undersökning som ovan. Endast polis kan begära rättsintyg.
Vid misstanke om sexuella övergrepp har det överenskommits att läkarundersök­ning i
första hand ska initieras av polisen. När det gäller misstänkta sexuella övergrepp är rättsäkerhetsfrågan särskilt viktig. Det handlar om barnets rättssäkerhet och den/de misstänktas rättsäkerhet och det krävs ytterst noggranna utredningar från alla inblandade
myndigheters sida.
Det finns en uppenbar risk att möjligheten till en bra polisiär utredning vid misstanke
om sexuella övergrepp förstörs om läkarundersökning, men också barnskyddsutredning
i form av samtal med barnet, påbörjats innan polisen hunnit påbörja sitt arbete. Om
polisens utredning störs finns dels risken att det inte är möjligt att bevisa att ett brott har
begåtts, vilket påverkar socialtjänstens möjligheter att skydda barnet, dels att det för den
misstänktas/es del inte helt går att avfärda obefogade misstankar. Regelmässigt krävs ett
rättsintyg vilket ligger inom polisens ansvarsområde att begära om.
32
undersökningen
Vid undersökning begärd av vårdnadshavare finns dennes uppgifter som grund för
undersök­ningen. Vid begäran från socialtjänsten finns de vid anmälan uppgivna grunderna för miss­tanke redovisade. Barnet ska inte utfrågas av läkaren om de händelser som
föranlett undersök­ningen. En skriftlig begäran från polismyndighet ska helst ha föregåtts av förhör med barnet.
I den skriftliga begäran om undersökning från polis eller socialtjänst ska det finnas uppgifter om vad som inträffat. I ett rättsintyg görs en bedömning av undersökningsfynden
i relation till uppgivna händelser. Ju bättre uppgifter om vad som hänt med barnet, desto
bättre förutsättningar för en bra bedömning. Uppgifterna om vad som hänt barnet ligger också till grund för planeringen av undersök­ningen.
Om mindre än tre dygn förflutit sedan övergreppet bör läkarundersökning ske snarast.
Då ska barnets kläder tas tillvara och förvaras på adekvat sätt, i papperspåse. Anledningen till detta är att kläderna kan behövas för eventuell teknisk undersökning från polisens
sida. Om längre tid förflutit så planeras för undersökning vid en senare tidpunkt.
läkarutlåtandet
• bör utfärdas av specialistkompetent barnläkare/gynekolog/kirurg/ortoped. Om
undersök­ningen är planerad görs den av läkare som skaffat vana och erfarenhet av
denna typ av undersökningar. Vid behov anlitas rättsmedicinsk expertis.
• ska, utöver en objektiv beskrivning av undersökningsmaterialet, innehålla en redogö­
relse för vilken betydelse fynden tillmäts i det aktuella sammanhanget.
Observera att frånvaron av bevis för en händelse ingalunda är bevis för att händelsen
inte in­träffat, vilket bör preciseras i det slutgiltiga utlåtandet.
bemötande och förtroende
Det är bra att en person som barnet känner förtroende för finns med vid undersök­
ningen. Äldre barn kan välja att vara ensamma vid undersökningen, alternativt välja vem
som ska närvara.
33
34
Läkaren håller inte förhör i samband med undersökningen. Det som framkommer vid
den fysiska undersökningen och de uppgifter som barnet lämnar i samband med den ska
noggrant journalföras.
Det är viktigt för barnet att han/hon delges resultatet av undersökningen. Det är av stort
värde att få besked om kroppen tagit skada eller om det syns vad som har hänt. Synliga
tecken ska beskrivas för barnet.
läkarundersökningen omfattar
En allmän anamnes av barnets tidigare sjukdomar, tillväxt och utveckling.
En allmän undersökning av hela kroppen. Denna innefattar inspektion av hela kroppen,
även munhåla och hela hudytan. Rodnader, svullnader och blåmärken noteras. Hjärta och
lungor auskulteras och buk palperas. Vid planerad undersökning på barnmottagningen
läggs stor vikt på att inte tillfoga barnet ytterligare obehag. Som regel används inte pinnar,
instrument eller fingrar vid en undersökning av underlivet om situationen inte är akut.
Rättsläkare önskar att barnet, i normalfallet, inte ska vara sövt under undersökningen.
Detta trots att läkarundersökning vid misstanke om våld/penetration kan vara mycket
påfrestande. Bakgrunden är bland annat att undersökningsresultatet blir bättre/mer
tillförlitligt om barnet är vaket samt att en undersökning i narkos kan vara skrämmande
då barnet inte vet vad som görs med dess kropp och inte har kontroll över det som sker.
Det är därför ytterst väsentligt att barnet får förtroende för undersökande läkare.
om roller och skyldigheter
Barnläkaren/kirurgen/ortopeden/gynekologen ska genomföra kroppsundersökning men
inte förhöra, inte utreda skuldfråga, och inte bedöma behovet av skydd eller bearbeta det
eventuella psykiska traumat.
Kroppsundersökningen ska påvisa eventuella skador och vid behov leda till de medicinska åtgärder som kan krävas (prover, röntgen, gipsning, antibiotika etc). Foto eller annan
inspelad dokumentation används.
Rättsmedicinen lyder inte under sjukvården utan under Justitiedepartementet och Rättsmedicinalväsendet och är alltså en rättsvårdande instans. Rättsmedicin avgör om ärendet
ska drivas vidare.
35
Barnpsykiatrin
barnpsykiatrisk medverkan sker i
• Samråden
• Krishjälp åt familjer
• Bearbetande behandling
samråd
När misstanke finns om sexuellt övergrepp eller våld medverkar BUP initialt i samrådet.
BUP:s bidrag i inled­ningsskedet är specifika kunskaper om barns utveckling och barns
olika re­aktioner på sexuella övergrepp och våld.
krishjälp
Kan ges akut när övergreppet/misshandeln anmälts. Krisinsatser kan förmedlas till individer såväl som familjer och grupper beroende på art och omfattning.
OBS! – om övergreppen skett inom familjen skall offer och förövare inte föras samman.
Soci­altjänsten har ansvaret för att stöd och hjälp förmedlas till berörda.
behandling
Behandling startas först när polisutredningen är klar. Innan en behandling startar görs
dock alltid en bedömning om det är lämpligt att påbörja en sådan insats. Bakgrunden till
detta är att det inte alltid är bra för barnet med en behandlingsinsats. Det kan exempelvis, för barnets del, i ett visst skede vara bättre att insatsen helt riktas till den som vårdar
barnet. Den vuxne kan behöva hjälp med att bli trygg i sin roll, få hjälp med sina egna
reaktioner och få kunskap om hur barnet och dess reaktioner skall bemötas. Det blir
alltså den trygga, nära vuxne som på ett naturligt sätt ger barnet det stöd och den hjälp
det behöver. Ibland kan barn också reagera över att fokus hamnar på dem när det istället
är den vuxne förövaren som borde få vård. Det kan då vara bättre att vänta något med
behandlingsinsatsen till dess barnet är mer motiverat.
36
Behandlingen kan utformas utifrån ålder och behov och
vänder sig till
• Barn med barnpsykoterapi
• Ungdomar med individuell samtalsterapi
• Föräldrar/vårdnadshavare med stödsamtal
• Barn och förälder med fokus på relationen. Denna behandling är mest angelägen
där över­grepp skett inom familjen.
Först sedan skuldfrågan är klarlagd finns förutsättning för mer långsiktiga
behandlingsinsat­ser. Dessa blir därför beroende av olika faktorer, t ex om förövaren
förnekar eller erkänner brottet, om barnet kan finnas kvar i ursprungsfamiljen eller inte,
vilken motiva­tion de vuxna har för att få en förändring till stånd. Långsiktigt bör barnet
dock i alla lägen ges möjligheter till en trygg identitetsutveckling.
BUP:s behandlingsarbete ska även inkludera unga förövare. Målet i behandlingen med
dessa är att förövaren ska få en förståelse för drivkraften bakom sitt agerande.
fallgropar
• BUP går in i ärendet för tidigt utan att ha fått uppdraget från annan myndig­het. Risken finns också att BUP påbörjar en behandling innan ärendet har utretts.
• Begäran från Socialtjänsten om komplettering innan samrådet skett, vilket kan innebära att BUP påbörjar en behandling innan utredningen har kommit till stånd.
• Dröjsmål – om BUP tillsammans med polis och socialförvaltning bedömer att en
barnpsy­kiatrisk bedömning behövs är det ytterst angeläget att denna sker snarast möjligt och ej drar ut på tiden.
37
vuxenpsykiatrisk utredning
Medverkan av psykiater kan ibland bli aktuell då det gäller bedömningen av den misstänkte förövaren. Rättspsykiatrisk utredning blir antingen aktuell i samband med att åtal
väckts och som ett led i personutredningen eller då domstolen i samband med rättegång
ska ta ställning till påföljdsfrågan. I båda fallen är det domstolen som förordnar om
rättspsykiatrisk undersökning enligt 1 § Lagen om rättspsykiatrisk undersökning.
Rättspsykiatriska undersökningar kan utföras såväl vid inrättningar inom hälso- och
sjukvården som vid särskilda undersökningsenheter. Fördelningen av rättspsykiatriska
undersökningar mellan olika enheter sker enligt föreskrifter som regeringen beslutar.
behandling av förövare
Det är viktigt för barnet att föräldrarna tar på sig ansvaret för det inträffade och att
behandling också erbjuds förövaren. De insatser som kan bli aktuella är inom kriminalvården, psykiatrin eller socialtjänsten.
38
Vem ansvarar för vad?
(Parentes anger beslutsfattare)
1. Inledande av barnskyddsutredning inklusive skydds- och riskbedömning (socialtjänst)
2. Insatser enligt SoL/§ 6 LVU (socialtjänst)
3. Omhändertagande enligt LVU (socialtjänst/förvaltningsrätt)
4. Placering av barnet (socialtjänst)
5. Vårdnadshavares begränsningar i umgängesrätten (socialtjänst)
6. Initiativ till läkarundersökning av barnet (polis/socialtjänst/vårdnadshavare)
7. Begäran om rättsmedicinsk undersökning av barnet (polis)
8. Förhör med barnet (polis)
9. Initiativ till barnpsykiatriskt bistånd (polis/socialtjänst/vårdnadshavare)
a. hjälp vid polisförhör
b. krishjälp
10. Förhör av vårdnadshavare med flera (polis)
11. Beslut om rättspsykiatrisk undersökning av förövare (domstol)
12. Psykiatriskt stöd till vuxen (vuxenpsykiatri)
13. Eventuella personella tvångsmedel mot misstänkt såsom hämtning till förhör och
anhållande (åklagare/polis)
14. Husrannsakan och teknisk undersökning (åklagare/polis)
15. Initiativ till förordnade av juridiskt biträde (åklagare)
Åtgärder enligt punkt tretton och fjorton används när det finns fara för att familjemedlemmar
kan påverka varandra och att bevis undanröjs.
39
Juridiskt biträde, brottsskadeersättning
Barn som varit utsatta för vålds- och sexualbrott kan få ett eget juridiskt biträde. Det
är åklagaren som begär hos domstol att ett sådant biträde ska utses. Biträdet kallas för
särskild företrädare eller målsägandebiträde.
Av 1 § Lag om särskild företrädare för barn framgår att en särskild företrädare ska
förordnas om det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har
begåtts mot någon som är under 18 år och en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet,
eller det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan
misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt.
Målsägandebiträde för målsägaren (den drabbade) förordnas i sexualbrottsmål om det
inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av ett sådant biträde. Vidare vid bland
annat våldsbrott på vilket fängelse kan följa eller försök, förberedelse eller stämpling till
sådant brott, om det med hänsyn till målsägandens personliga relation till de misstänkte
eller andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av sådant biträde. Utöver detta kan målsägarbiträde tillsättas om det med hänsyn till målsägandens personliga
förhållanden och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt
behov av sådant biträde (Lagen om målsägandebiträde 1 § p 1-3).
Skillnaden mellan den särskilda företrädaren och målsägarbiträdet är att den särskilde
företrädaren har en starkare ställning gentemot vårdnadshavaren som ju kan ha motstridiga intressen med barnet. Handlar det om ett barn som blivit utsatt för övergrepp av
sina/sina vårdnadshavare ska barnet ha en särskild företrädare.
Genom Brottsoffermyndigheten kan ersättning utbetalas bland annat till offer för misshandel och sexuella övergrepp om skadevållaren saknar betalningsförmåga och försäkring som täcker skadan saknas.
För att kunna få brottsskadeersättning krävs en skriftlig ansökan. Ansökan ska enligt huvudregeln ha kommit in till Brottsoffermyndigheten inom två år från det att det rättsliga
förfarandet avslutades. Det betyder att man har två år på sig räknat från den dag då domen vann laga kraft eller från det att förundersökningen lades ner. Myndighetens beslut
i ett brottsskadeärende kan inte överklagas. Däremot kan myndigheten ta upp ett beslut
till omprövning antingen på begäran av sökanden eller på eget initiativ. I vissa fall kan en
40
41
ansökan prövas trots att den har kommit in för sent. Det undantaget gäller framförallt
för barn som utsatts för brott.
Observera också socialnämndens skyldigheter. I enlighet med 5 kapitlet 2 § Socialtjänstförordningen (SoF) ska socialnämnden, om man får veta att någon åtgärd behöver vidtas
i fråga om vårdnad, umgänge eller förmynderskap för ett barn, göra en framställning eller ansökan om det hos den domstol till vilken ärendet hör. Detsamma gäller om nämnden bedömer att ett barn är i behov av målsägandebiträde.
Av 3 § samma lag framgår att socialnämnden ska anmäla till överförmyndaren om den
finner att god man eller förvaltare enligt föräldrabalken bör förordnas. Detta om förhållandena talar för att en förälder inte kommer att förvalta sitt barns egendom på ett betryggande sätt. Det kan exempelvis finnas behov av att tillsätta en delförmyndare som förvaltar
barnets brottsskadeersättning när det är vårdnadshavaren som själv begått brottet.
I det fall socialnämnden beslutat att ansökan om vård enligt LVU eller om barnet omhändertagits enligt LVU ska barnet ha ett eget offentligt biträde. Detta biträde utses av
förvaltningsrätten.
När det är en närstående som misstänks ha utsatt barnet ska barnet alltid ha en
särskild företrädare
42
Sekretess
Med sekretess menas förbud mot att lämna ut en uppgift. Förbudet gäller både muntliga
uppgifter och skriftliga uppgifter inklusive utlämnande av handlingar. Som handling
räknas bland annat skrift, bandupptagningar, dvd-inspelning och digitala former.
Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) säger: ”Sekretess gäller… för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller honom någon närstående person lider men”.
Innan en uppgift lämnas ut måste alltså den som lämnar uppgiften vara helt säker på att
utlämnandet inte leder till ”men” för den berörde eller någon närstående till honom/
henne. ”Men” har en vid innebörd och betecknar både fysiskt och psykiskt obehag. Det
är viktigt att observera att det är den enskildes tolkning av vad som är ”men” som gäller.
sekretessen gäller inte för part
Som huvudregel gäller att sekretessen inte hindrar part att ta del av handling eller annat
material i sitt ärende. I socialtjänstens barnskyddsutredningar är såväl vårdnadshavaren
som barnet, när det fyllt 15 år, parter, och har i princip rätt att ta del av allt material som
tillförts ärendet. Uppgift vem som har gjort en anmälan till socialnämnden är en del av
aktmaterialet.
sekretesskydd i vissa fall för barn gentemot
vårdnadshavare
Observera att sekretess som skydd för en underårig gäller även i förhållande till
vårdnadsha­varen. Detta framgår av 12 kap 3 § OSL. Detta under förutsättning att den
underårige kan misstänkas ta allvarlig fysisk, psykisk eller annan skada om uppgifterna
lämnas till vårdnadshavaren.
sekretesskydd för anmälare
Enligt bestämmelserna i 26 kapitlet 5 § OSL finns möjlighet att hemlighålla anmälares
och uppgiftslämnares namn för en anmäld familj eller underårig. Uppgift kan undanhål-
43
44
las parten om det kan antas att fara uppkommer för den som gjort anmälan eller lämnat
uppgiften eller närstående till honom eller henne skulle utsättas för våld eller annat
allvarligt men om uppgiften röjs. Hemlighållandet kan avse namnet på den som gjort
anmälan men även uppgifter som skulle kunna leda fram till vem som gjort anmälan.
Detta sekretesskydd gäller endast om det är en enskild person som gjort anmälan. Den
som är anställd hos en myndighet eller som på myndighetens vägnar gör en anmälan
eller lämnar en uppgift kan alltså inte få vara anonym i förhållande till den han eller hon
anmält eller lämnat upplysningar om.
vad kan bryta sekretessen?
samtycke
Den enskilde kan lämna sitt samtycke till att uppgiften röjs. Det finns inga krav på att
detta ska ske skriftligt eller på något annat sätt. Däremot ska ett samtycke vara preciserat
vad gäller vilka uppgifter som får lämnas ut och till vem.
Justitieombudsmannen (JO) har (JO 1999-12-20, dnr 2669-1988) ansett att man inom
socialtjänsten, i de fall samtycke anses behövas, bör införskaffa ett uttryckligt och skriftligt samtycke. Detta då det regelmässigt handlar om utlämnande av uppgifter av känslig
natur. Samtycket bör undertecknas av den enskilde själv och riktas till myndigheten och
inte till tjänstemannen (JO 1990/91 s 366).
Ett samtycke kan vara partiellt, dels så att det avser endast en viss uppgift i en större
informationsmängd, dels så att det riktar sig till en viss adressat. Vid utformningen av
ett skriftligt samtycke bör noggrannhet iakttas, så att samtycket inte blir mer omfattande
än vad den enskilde avsett. JO har vid flera tillfällen kritiserat socialförvaltningar för
samtycken som formulerats för brett (JO 1997/98 s 328 samt JO 1997-12-30, dnr 28641996).
Det är nödvändigt att känna till när sekretessen kan brytas.
45
uppgiftsskyldighet
Sekretessen hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Detta framgår av 10 kap 28 § OSL.
Regler kring anmälningsplikt anges i 14 kap 1 § SoL. I paragrafen anges också att de
myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som omfattas av anmälningsskyldighet är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för
utredning av en underårigs behov av skydd = uppgiftsskyldighet.
Uppgiftsskyldigheten gäller även om man inte själv gjort anmälan.
uppgift mellan socialtjänst och hälsooch sjukvård
Av 26 kap 9 § OSL framgår att sekretessen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården inte hindrar att informationsutbyte sker dem emellan beträffande barn och ungdom
under 18 år och deras närstående. Detta om det behövs för att kunna ge nödvändig vård,
behandling eller annat stöd.
uppgift till polis och åklagare
Av 10 kap 21§ OSL framgår att sekretessen inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten inte hindrar att uppgift lämnas till polis och åklagare angående misstankar om
misshandel och sexuella övergrepp riktade mot den som inte fyllt arton år.
Om du är osäker
Tveka inte att kontakta personer med erfarenhet. Det kan vara juristen som ger lagens
syn på problemet. Du kan också diskutera bästa förhållningssätt med personer som
har stor erfarenhet av handläggning vid misstanke om att barn far illa.
46
Fortsatt samråd
Det kan i förväg vara svårt att förutse alla händelser och problem som kan uppstå i samband med en utredning om sexuella övergrepp och barnmisshandel. Fortlöpande samråd
mellan utredarna är väsentligt för att:
• följa upp tidigare beslut
• informera om vad som hänt
• diskutera nya behandlingsalternativ
• inte förlora tid
• kunna hålla en klar handlingslinje
47
48
Lagtexter
preskriptionstider vid sexualbrott
Brott enligt 6 kap Brottsbalken
Preskriptionstid
enligt 35 kap 4 § Brottsbalken
1 § 1 och 2 st Våldtäkt
10 år från den dag brottet begicks*
1 § 3 st Våldtäkt, mindre grov
10 år från den dag brottet begicks*
1 § 4 st Grov våldtäkt
15 år från den dag brottet begicks*
2 § 1 och 2 st Sexuellt tvång
5 år från den dag brottet begicks*
2 § 3 st Grovt sexuellt tvång
10 år från den dag brottet begicks*
3 § 1 st Sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning
5 år från den dag brottet begicks*
3 § 2 st Grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning
10 år från den dag brottet begicks
4 § 1 och 2 st Våldtäkt mot barn
10 år från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt 18 år
4 § 3 st Grov våldtäkt mot barn
15 år från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt 18 år
5 § Sexuellt utnyttjande av barn
10 år från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt 18 år
6 § 1 st Sexuellt övergrepp mot barn
5 år från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt 18 år
6 § 2 st Grovt sexuellt övergrepp mot barn
10 år från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt 18 år
7 § 1 st Samlag med avkomling
5 år från den dag brottet begicks
7 § 2 st Samlag med syskon
2 år från den dag brottet begicks
8 § 1 och 2 st Utnyttjande av barn för sexuell posering
5 år från den dag brottet begicks
8 § 3 st Grovt utnyttjande av barn för sexuell posering
10 år från den dag målsäganden
fyller eller skulle ha fyllt 18 år
9 § Köp av sexuell handling av barn
5 år från den dag brottet begicks
10 § Sexuellt ofredande
5 år från den dag brottet begicks
11 § Köp av sexuell tjänst
2 år från den dag brottet begicks
12 § 1-3 st Koppleri och grovt koppleri
10 år från den dag brottet begicks*
*Om målsäganden vid markerade brott, dvs. brott enligt 1-3 och 12 §§, är under 18 år räknas preskriptionstiden
från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
49
preskriptionstider vid misshandel
50
Brott enligt 3 kap Brottsbalken
Preskriptionstid enligt 35 kap 4 §
Brottsbalken
6 § grov misshandel
15 år från den dag brottet begicks
5 § misshandel, normalgraden
5 år från den dag brottet begicks
5 § ringa misshandel
2 år från den dag brottet begicks
Förkortningar, hänvisningar och begrepp
Brottsbalken (BrB)
Förundersökningskungörelsen (FUK)
Lag om målsägandebiträde
Lag om särskild företrädare för barn
Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
Offentlighets- och sekretesslagen (OSL)
Rättegångsbalken (RB)
Rättspsykiatrisk undersökning (RPU)
Socialtjänstförordningen (SoF)
Socialtjänstlagen (SoL)
Samtliga lagar och förordningar finns på Regeringskansliets rättsdatabas med adress
http://62.95.69.15/. Möjlighet finns också att gå in direkt via Regeringskansliets hemsida
med adress http://www.regeringen.se/.
begrepp
Anamnes: I detta sammanhang, när det gäller barnet, dess sjukhistoria.
Anhållande: En form av preliminärt frihetsberövande i avvaktan på häktning eller frisläppande. Beslut om anhållande fattas av åklagare.
Anmälningsskyldighet: Syftar i detta sammanhang på den skyldighet som bland annat åligger myndigheter och dess personal vars verksamhet berör barn och ungdom samt
andra myndigheter inom hälso- och sjukvården när det gäller barn som misstänks fara illa.
Ansökan om vård enligt LVU: Om ett barn skall omhändertas för en längre tids vård
fordras att socialnämnden ansöker om detta hos länsrätten. Länsrätten beslutar.
Barn: En person som är under 18 år. Minderårig: En person som är under 15 år.
Underårig: En person som är under 18 år.
Barnpsykoterapi: Ett samlingsnamn för en mängd olika metoder, bland annat kognitiv
beteendeterapi och psykodynamisk psykoterapi.
51
Barnskyddsutredning: Syftar i detta sammanhang på den utredning som socialtjänsten
kan besluta inleda när det inkommit en anmälan om att ett barn misstänks fara illa.
Familjeterapi: En form av psykoterapi där man arbetar med hela eller delar av familjer
för att lösa problem, bemästra svåra livssituationer och komma vidare i kriser.
Förundersökning: Den undersökning som initieras av polisen när ett brott misstänks
ha begåtts och som kräver vidare utredning.
Förundersökningsledare: En förundersökning leds av en person, oftast en åklagare
Förvaltningsrätten: Tidigare kallad länsrätten. En förvaltningsdomstol som bland annat beslutar om vård i enlighet med LVU.
Hovrätten: Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätten. Samma regel om prövningstillstånd som hos kammarrätten.
Häktning: Beslutas av domstol vid skälig misstanke (den lägre graden av misstanke)
eller på sannolika skäl misstänkt (den högre graden av misstanke) för brott för vilket är
föreskrivet fängelse ett år eller mer.
Högsta domstolen: Den civilrättsliga motsvarigheten till Regeringsrätten. Samma
regel om prövningstillstånd och prejudikat.
Juridiskt ombud, biträde: En person som företräder och hjälper vid tvister. Advokater
och jurister får vara rättshjälpsbiträde. Den som ska vara ett biträde måste bli godkänd
av Rättshjälpsmyndigheten eller den domstol som handlägger tvisten. Ett annat namn
för biträde är ombud.
Kammarrätten: Förvaltningsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten. För att
kammarrätten ska ta upp ett överklagande krävs ofta prövningstillstånd.
Laga kraft: Innebär att en dom eller ett beslut inte kan överklagas när tiden för överklagande har gått ut. För myndigheten innebär Laga kraft att domen eller beslutet kan
verkställas.
”Men”: I detta sammanhang (sekretess) den enskildes upplevelse av att fara illa av om
integritetskänsliga uppgifter lämnats till obehörig
52
Målsäganden är den mot vilken ett brott är begånget eller som blivit förnärmad eller
lidit skada av brottet
Närstående: Syftar i detta sammanhang på person som genom släktskap, vänskap eller
annat förhållande står nära det drabbade barnet eller/och vårdnadshavaren.
Offentligt biträde: Ungefär som ovan men biträder i förvaltningsrättsliga mål och
ärenden i länsrätt eller kammarrätt, exempelvis i LVU-mål.
Omedelbart omhändertagande enligt LVU: Socialnämnden kan, när barnets skydd
kräver det, besluta om ett omedelbart omhändertagande. Länsrätten beslutar om fastställande.
Palpera: Läkaren undersöker med hjälp av händerna.
Part: Den som, oavsett ålder, har ett särskilt intresse i ett rättsligt ärende. För att räknas
som part ska parten ha ett rättsligt erkänt intresse i målet eller ärendet. Med partställningen följer ökad rätt att ta del av handlingar i ärendet samt rätten att bli underrättad
om de beslut som fattas och rätten att överklaga beslut.
Regeringsrätten: Kammarrättens beslut kan överklagas till Regeringsrätten. Endast de
mål som fått prövningstillstånd tas upp. Målet är att skapa prejudikat, som kan vara till
ledning för domstolar och andra som har att tillämpa gällande rätt.
Rättsmedicinsk undersökning/rättsintyg: I detta sammanhang när ett barn, på
begäran av polis eller åklagare läkarundersöks av läkare som har ett avtal med Rättsmedicinalverket om att få utfärda ett s.k. Rättsintyg. Intyget är en del av underlaget vid
polisens förundersökning.
Rättspsykiatrisk undersökning: En undersökning som genomförs efter beslut av domstol i brottmål. Syftet med undersökningen är att få klarhet i om ett brott genomförts
under inflytande av allvarlig psykisk störning och om det finns skäl att överlämna den
person som undersöks till rättspsykiatrisk vård i stället för att döma denne till fängelse.
Samråd: Innebär i detta sammanhang att ansvariga tjänstemän vid i första hand socialtjänst, polis och BUP samlas för en genomgång av de uppgifter (anonymiserade) som
inkommit.
53
Samtalsterapi: Ett samlingsnamn för samtal i syfte att ge råd eller behandla psykiska
problem.
Samtycke (till brytande av sekretess): Den som är part kan lämna samtycke till brytande av sekretess.
Sekretess: Motsatsen till den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen. I de särskilda
fall lagstiftaren ålagt myndigheter sekretess gäller ett särskilt regelverk.
Skada: I detta sammanhang (sekretess) avses framför allt ekonomisk skada på grund av
att uppgifter lämnats till obehörig.
Tingsrätten: En allmän domstol som bland annat beslutar i brottmål och vårdnadsärenden.
Uppgiftsskyldigheten: Syftar i detta sammanhang på den skyldighet som personal i de
verksamheter som omfattas av anmälningsskyldighet har att lämna uppgifter till socialtjänsten.
Verkställighet: När ett beslut genomförs.
Vårdnadshavare: Den eller de personer som är juridiskt ansvariga för ett barn, kan vara
förälder eller person utsedd av domstol.
54
Index
Processanalys
5
Målsättning med handboken
6
Definitioner
Barnkonventionen om övergrepp
Brottsbalkens definition av övergrepp
mot barn
Socialtjänstens ansvar vid övergrepp
mot barn
WHO:s definition av våld
Barnahus
Grundläggande principer
6
8
8
8
9
10
Socialtjänsten
Anmälningsskyldighet till socialtjänst
11
Vad ska anmälas?
13
Hur görs en anmälan?
13, 14
Anmälans utformning
14
Till vem görs anmälan?
15
Anmälares anonymitet
13, 14, 43, 45
Rådgivning om anmälan
13, 14
Fallgropar avseende anmälan
16
Förhandsbedömning av anmälan
17
Socialtjänstens utredning och åtgärder 21
Insatser och skydd
21
Behandlande insatser
22
LVU
23, 24
Omedelbart omhändertagande LVU
23
LVU och verkställighet
23
Förvaltningsrätts beslut om vård
enligt LVU
24
Placering
24
Begränsning i umgängesrätt
24
Polisanmälan
22
Samråd
När ska samråd ske?
Funktioner
Vem ska delta?
Vad tas upp?
Fortsatt samråd, när är det aktuellt?
18
18
18
20
47
Polis och åklagare
Utredning
26
Förundersökningskungörelsen
26, 27
Förhör med barnet
26
Särskilt utbildad förhörsledare
26
Särskild hänsyn till barnet vid förhör
26
Skyndsam förundersökning
26
Inspelning av förhör
Förhör med den som är misstänkt
Förhör med övriga inte misstänkta
Åklagarens särskilda ansvar
Tvångsåtgärder
DNA – analys
Husrannsakan
27
29
29
29
30
30
30
Läkarundersökning
Vem kan initiera/begära?
32
På vårdnadshavarens begäran
32
På socialtjänsten begäran
32
På polisens begäran
32
Mot förälders vilja
32
Vid misstänkta sexuella övergrepp
32
Rättsintyg
32
Skyndsamhet
33
Kompetenskrav för personal
33
Bemötande och förtroende
33, 35
Omfattning
35
Rättsläkare
35
Roller och skyldigheter
35
Rättsmedicin och Justitiedepartement 35
Dokumentation
35
Barnpsykiatrin
När medverkar barnpsykiatrin?
Roll vid samråd
Krishjälp
När behandling?
Behandling inte alltid lämplig
Behandling utifrån ålder och behov
Former för behandling
Fallgropar
36
36
36
36
36
37
37
37
Sekretess
Innebörd
43
”Men”
43
Omfattning
43
Gentemot part
43
För barn gentemot vårdnadshavare
43
För anmälare till socialtjänst
43, 45
Samtycke till att uppgift röjs
45
JO om samtycke
45
Uppgiftsskyldighet för anmälare till
socialtjänst
46
Uppgiftsskyldighet för den som omfattas
av anmälningsskyldighet
46
Uppgift mellan socialtjänst och hälsooch sjukvård
46
Uppgift till polis/ åklagare från
socialtjänst och hälso- och sjukvård
46
Preskription
Vid sexualbrott
Vid misshandel
49
50
Förkortningar, hänvisningar
och begrepp
Lagar
Begreppsförklaringar
BBIC – Triangeln
51
51, 52, 53, 54
56
Vuxenpsykiatri
Rättspsykiatrisk utredning
Behandling av förövare
38
38
Vem ansvarar för vad?
39
Juridiskt biträde för barnet
Särskild företrädare
40
Målsägandebiträde
40
Skillnad mellan särskild företrädare och
målsägandebiträde
40
Brottsoffermyndigheten
40
Brottsskadeersättning
40, 41
Socialtjänstens skyldigheter
42
God man eller förvaltare
42
Offentligt biträde vid LVU-mål
42
55
BBIC
Grunderna i Barns Behov i centrum (BBIC) kan illustreras med hjälp av en triangel.
Barnet är placerat i mitten och runtomkring finns de faktorer som påverkar barnets
välbefinnande och möjligheter att utvecklas.
Barn som är föremål för socialtjänstens insatser ska ha samma livschanser och möjligheter som andra barn. Det är visionen i Barns Behov i Centrum (BBIC). BBIC syftar
till att stärka barns ställning i den sociala barnavården, vilket också står i samklang med
FN:s Barnkonvention. Barnets grundläggande behov ska vara utgångspunkten för allt
socialt arbete.
Barns Behov i Centrum bygger på aktuell forskning och nio stycken grundprinciper.
Forskningen tar sin utgångspunkt i utvecklingspsykologiska teorier, empiriska studier
om barn och hur barns utveckling påverkas av att leva utifrån såväl positiva som negativa
förutsättningar.
BBIC är ett system för handläggning och dokumentation i utredning, planering och
uppföljning. Modellen bygger på en serie av formulär som följer ett ärende från början
till slut.
56
beh
ov
Ba
rne
ts
åga
rm
s fö
rna
dra
räl
Fö
• Hälsa
• Utbildning
• Känslo- och
beteendemässig
utveckling
• Identitet
• Familj och sociala
relationer
• Socialt
uppträdande
• Klara sig själv
• Grundläggande
omsorg
• Säkerhet
• Känslomässig
tillgänglighet
• Stimulans
• Vägledning och
gränssättning
• Stabilitet
BARNET
Familj och miljö
• Familjens bakgrund och situation
• Familjenätverk
• Boende
• Arbete
• Ekonomi
• Social integrering
• Lokal samhällets resurser
57
58
tala med och lyssna
på barnet!
När en åtgärd rör ett barn skall barnet få
relevant information och hans eller hennes
inställning så långt det är möjligt klarläggas.
Hänsyn skall tas till barnets vilja med
beaktande av dess ålder och mognad
(3 kap 5 § 2 st. SoL).
Box 538, 301 80 Halmstad • Besöksadress: Kristian IV:s väg 1
www.regionhalland.se