Hotade språk och språkdöd

Hotade språk och språkdöd
Hotade språk:
“It is estimated that, if nothing is done, half of
6000 plus languages spoken today will disappear
by the end of this century. With the
disappearance of unwritten and undocumented
languages, humanity would lose not only a
cultural wealth but also important ancestral
knowledge embedded, in particular, in
indigenous languages.” UNESCO
http://www.unesco.org/new/en/culture/themes
/endangered-languages/
“However, this process is neither inevitable nor
irreversible: well-planned and implemented
language policies can bolster the ongoing efforts
of speaker communities to maintain or revitalize
their mother tongues and pass them on to
younger generations.”
http://www.unesco.org/culture/languagesatlas/en/atlasmap.html
Språkdöd:
• Språkdöd är lika alvarligt som namnet: det är
en kulturell tragedi varje gång ett språk dör ut.
Varje språk är ett ”fönster” till människosinnet
och människans själ, och er ett unikt arkiv
över människors tanker och erfarenheter. Om
en grupp förlorar sitt språk, förlorar de också
mycket av sin kultur och identitet, då mycket
av det ligger just i språket.
• Det ät inget nytt att språk dör: det har de alltid
gjort. Det som är nytt är hur snabbt så många
språk där ut i moderna tider. Det har gjort båda
lingvister och talarna själva uppmärksamma på
behovet av att dokumentera och även bevara
språk innan de försvinner.
• Nu skal vi se på lingvistiska processer som leder
fram mot språkdöd. Det är väldigt relevant för
kursen då språkdöd nästan alltid händer i
situationer med språkkontakt.
• Definitionsfärslag: Et språk har dött när ingen
pratar språket numera.
• Men: vad om det bara är en talare kvar? Den ene
personen kan språket, men kan inte prata det
med någon. Är det så dött?
• Man kan säga språket är dött när det inte
används i vanlig kommunikation numera.
• Men: vad med latin? När dog det, om någonsin?
Det blev ju använd i kommunikation i vissa
krätser även efter att det försvann, eller rättare,
utvecklats till andra språk.
• Vad vill det säga att kunna tala ett språk? Här
är det också ett definitionsproblem. Om man
kräver att man talar språket flytande är det
många som faller utanför, i situationer där
språket är på väg att dö ut. Räcker det att
kunna några få ord och fraser, eller att man
kan förstå språket, utan att prata det själva?
• Det är flera anledningar till att det är svårt att
definiera språkdöd.
• Ett bättre förslag till definition:
ett språk dör när det inte länger används
för vanlig talad kommunikation i en
språkgemenskap.
• Man kan säga att språk som utvecklas till andra språk
(ett eller flera, så fornordiska eller gammal-engelska)
dör ut när de inte används numera (för att de har
förändrats).
• Pidgin passar inte riktigt in i definitionen, då det är
svårt att definiera ”språkgemenskapen” de används i.
• Latin och hebraiska är också svåra ett placera i en
definition, då latin användes i vissa krätser i långa tider,
och hebraiska blev ”genupplivad”, efter flera hundra år
som ”dött”. Var det någonsinn dödd, då, och kan språk
genupplivas? Det blev använt i religiösa kontexter och
texter även när det slutade att bli talad till vardags.
• Vanligen är det inte svårt att känna igen ett
språk som håller på att dö: det finns få talare
och de kan inte språket fullt ut. Man ser att de
kodväxlar mycket med andra språk, och de är
inte enige om hur deras språk egentligen ser
ut. Det kan vara svårt att göra fältarbete i en
sådan situation, då olika talare vill ge olik
information om till exempel betydelsen till
ord.
Teori om språkdöd
• En teori om språkdöd blev framlagd av HansJürgen Sasse i 1992, baserad på data från två
väldigt detaljerade studier av språk som hällt
på att dö ut: hans egna om Arvanitiska (eller
arbëroriska), som talas i Grekland, och Nancy
Dorians studier om East Sutherland Scottish
Gaelic.
1. External Setting
2. Speech behaviour
3. Structural Consequences
Se flowchart
Hur dör språk?
• I typologin som blev given i kap. 4: tre vägar:
1. nötning
2. grammatisk ersättning
3. ingen förändring.
• Som vanligt finns det alltid undantag och det
är inte alltid våra prediktioner håller.
• Det är ment att passa på de sista som verkelegen kan
prata språket, och som en gradvis process mot
språkdöd.
• Det gäller inte så mycket barn som inte läs sig språket
ordentligt, så kallade ”halvtalare”, och man kan fråga
om de i hela taget pratar samma språk som föräldrarna
(jf. Pidgin).
• Vi skal se på de tre processerna i tur, och fokus är på
lingvistiska resultat i typiska situationer, där en
minoritetsgrupp byter till majoritetspråket. Det finns
andra fall där språkdöd händer också, men det är
normalen.
Nötning
• Detta ser ut till att vara den vanligaste vägen
till språkdöd, också enligt Sasses modell.
• Det är en gradvis process där språket förlorar
talare, domäner och till slut strukturer; och
denna förlust blir inte ersätt med inlånat
material (från majoritetsspråket, t.ex.).
• Det är såklart en kontaktdriven
språkförändring: den hade inte hänt utan
språkkontakt.
• Först försvinner lexikon, då språket inte
används i alla domäner, eller vissa kulturella
drag förändras eller glömmas (ex. kinship
system, traditionell bruk av plantar et.c.). Ofta
försvinner traditionella berättelser, då ingen
berättar dem numera.
– Det händer ju i alla språk, att kulturen utvecklas
och ord försvinner, men i situationer med
språkdöd sker detta i stor grad, och nya ord
kommer inte till.
• Sen kommer loss av struktur: fonologi, morfologi,
syntax, men också diskursstruktur. Ofta
generaliseras visse regler, och undantag (ex.
stärka verb, grammatisk kön) försvinner.
• Morfosyntaktiska kategorier slås ihop, till
exempel kan man förlora skillnaden på exklusiv
och inklusiv ”vi”, och man använder ofta separata
ord i stället för affix.
• Man kan förlora komplicerad syntax, t.ex.
underordnade satser.
• Ofta lånar man också mycket material från
majoritetsspråket.
– I sig är det inte ett tecken på språkdöd, men det
händer ofta också i sådana tillfällen.
– Man kan låna mycket materiale, väldigt snabbt, i
situationer med språkdöd, men det kan man också
i stabila situationer, till ex. i ett språkområde där
man har många gemensamma drag.
• En inre språkförändring som kan tror uppstår vid
språkdöd: innovation av ”halvspråkiga” som försöker
att introducera något i det hotade språket. Det kan vara
ett medvetet val om att försöka geninföra ord eller
strukturer. Sådana innovationer kan göra språket mera
komplicerad, i stället för att förenkla, som de flesta
andra processer leder till i denna fas.
• De samma processerna ser ut till att vara verksamma i
situationer med språkdöd som i andra situationer med
språkkontakt. Det enda som är speciellt för situationer
med språkdöd är nötning av hela språket.
• När vi undersöker tillfällen med språkdöd, måste vi
ändå ta med alla de olika processerna över, även om de
inte är unika för språkdöd.
• Vi måste titta på både förlust, lån, interferens, och
nötning, och undersöka om de verkligen har skett på
grund av en process mot språkdöd.
– Det kan vara svårt att skilja åt olika anledningar till att de
olika processerna uppstår i olika språk, men det måste
undersökas.
• Det är ju också skillnad på situationer där ”halvtalare”
influerar språket (med interferens från ett annat språk,
till exempel), och där talarna själva introducerar nye
drag, via lån, även om de pratar språket flytande.
• En studie: amerikansk ungerska i McKeesport,
Pennsylvania. Båda halvtalare och folk som talar språket
flytande (äldre).
• Tre olika sorters interferens:
– 1) lån (som inte gjorde språket enklare)
– 2) nötning (språket blev enklare men inte mera likt engelska)
– 3) båda och (språket blev enklare och mera likt på engelska).
• Resultat: väldigt många drag var lån eller båda och. Väldigt
få tillfellen av bara nötning. Typiska drag som gick miste var
kasusendingar och gemination av dubbel konsonantar
mellan vokaler, som i ungerska.
• Det är inte alltid lätt att säga vad som är vad. En
förändring som förenklar strukturen på ett
område, gör den ofta mera komplicerad ett annat
ställe.
• Även om man förväntar att hitta nötning i en
situation där ett språk dör ut, är kanske inte alla
fall som ser ut till att vara nötning verkligen en
förenkling av strukturen. Men det är sannolikt att
det är större grad av nötning i en sådan situation,
även om nötningen ibland kommer av lån som
förenklar strukturen.
Grammatisk ersättning
• Det handlar här om tvåspråkliga blandspråk. Som
vi vet är det rätt sällan att det händer.
• I stället för nötning, där båda domäner, lexikon
och grammatiska strukturer helt enkelt
försvinner, så ersätts stora delar av grammatiken
med ett annat (majoritetsspråkets) grammatik.
Men språket används fortfarande i alla domäner,
och kan vara modersmål för barnen som växer
upp i gruppen.
• Sådana grupper är alltid grupper med en stärk
identitet och stor motstånd mot att byta språk
helt och hållet, även om det på något sätt sker ett
språkbyte.
• Man kan säga att när den grammatiska
ersättningen är så omfattande, så har det
ursprungliga språket dött, och det har skapats ett
nytt språk. Det nya blandspråket kan överleva i
kort eller lång tid, det beror på de sociala
förhållanden i gruppen och på platsen där de
talas.
• En möjlig utveckling av blandspråk är att man
fortsättar låna in ord och stukturer intill språket
rent av har blitt till ett annat språk. Detta kan
hända speciellt om språket är rätt närt besläktad.
Det kan ha händ med votiska, ett finsk-ugrisk
språk som talas i Ryssland på gränsen till Estland,
som har varit eller är i när kontakt med ingriska,
som också är finsk-ugriska. Det är nu nästan dött
ut, mest under press från ryska, men man har
hävdad att när de dog ut, hade votiska blivit
ingriska, i princip.
• Sasses model för språkdöd passar inte så bra på
blandspråk och språk där hela grammatiken och
dessutom lexikon gradvis byts ut med ett annat
språk.
• Som oftast händer ett vanligt språkbyte, där man
går över till att prata majoritetsspråket under en
generation eller så.
• Som observerad förut finns det inte så mycket
forskning, och speciellt historiska källor om
blandspråk, så det är mycket vi inte vet om dem.
Ingen stor förändring alls
• Ibland händer det att språk dör ut så snabbt att
ingen stor förändring hinner hända. Det kan vara
vid tragedier som massaker eller sjukdom. Även
om några få talare överlever, så dör ofta språket
ut snabbt efter en stor katastrof där de flesta som
talade språket dör.
• I andra fall slutar man helt plötsligt tala språket,
ofta av politiska eller sociala anledningar, eller
helt enkelt för att rädda livet vid invasion eller
ockupation.
• I sådana fall finns det ingen ”halvtalare”: barnen
får lära sig ett annat språk som modersmål, och
man kan prata om ”rememberers” som kommer
ihåg språket, mer eller mindre, men inte pratar
det.
• Ibland lär de sig inte något annat språk perfekt
heller, och de blir ”halvspråkiga” på ett annat
sätt: de pratar inte något språk flytande, då de
glömmer mer och mer av sitt modersmål, som de
aldrig använder.
• En annan intressant situation där språk som
håller på att dö ut inte förändras är i situationer
med mycket kontakt, över lång tid, där talarna av
någon anledning motstår påverking och behåller
sitt språk när oförändrad.
• Montana Salish är ett exempel vi har sett på det.
Många språk bevarar i alla fall vissa fall av
strukturen (East Sutherland Gealic is dying ”with
its morphological boots on”).
• Sociala faktorer är den viktigaste orsaken till
att språk går olika vägar när de håller på att dö
ut.
• Som annan språkutveckling är det
oförutsägbart, även om vi kan säga någon ting
om olika vägar till språkdöd, som vi har sett.