Flora och fauna
i en dagvattendamm i Skene
Peter Nolbrant
BioDivers Naturvårdskonsult 2004
Innehåll
Sammanfattning…………………………………… 3
Inledning…………………………………………... 3
Syfte……………………………………………….. 5
Metod……………………………………………… 5
Resultat…………………………………………… 7
Några viktiga faktorer för livet i dammen……….. 13
Referenser………………………………………... 16
Bilaga 1. Vegetation
Bilaga 2. Vattenlevande evertebrater
Bilaga 3. Vattenkemi
2
Sammanfattning
Detta är en inventering av växter, ryggradslösa djur (evertebrater) och amfibier i en nyanlagd
dagvattendamm i Skene. Syftet har varit att undersöka hur växter och djur etablerat sig sedan
anläggningen och hur artrik dammen är. Resultatet visar på att dammen har en ovanligt rik fauna
av vattenlevande evertebrater jämfört med andra liknande dammar. Särskilt förekomsten av
trollsländor var artrik. Däremot var artantalet av våtmarksväxter, amfibier och fåglar lågt vilket
man kan förvänta sig med tanke på att dammen är nyanlagd, tämligen isolerad från andra
vattenmiljöer och liten till ytan. Artantalet kommer troligen att öka ytterligare de närmaste åren
efterhand som nya arter hinner kolonisera.
De faktorer i dammen som ger förutsättningar för rik fauna av ryggradslösa djur är; avsaknad av
fisk, god solexponering, utvecklad undervattensvegetation och omväxlande landmiljö. Några
faktorer som inte är optimala för en rik våtmarksfauna är; litet vattendjup med risk för
bottenfrysningar, måttligt utvecklad våtmarksvegetation, liten yta och få gömställen för djuren i
omgivningen.
Dammen bör kunna ha ett högt pedagogisk värde både för de som bor i närheten och i
undervisningen i de skolor som ligger i omedelbar närhet av dammen. Dammen visar på
sambandet mellan det vi släpper ut i dagvattnet och livet i vattenmiljön. Den kan också användas
av skolorna för undersökningar av vattenlevande småkryp.
Inledning
På grund av att asfalterade och bebyggda ytor ökat har det blivit en allt större mängd dagvatten
som behöver ledas undan i rörledningar. Så småningom räcker dimensionerna i rören inte till och
dagvattennätet hinner inte svälja vattnet vid kraftigt regn. Ett alternativ till att bygga om
dagvattennätet, som innebär en stor kostnad, är att gräva dagvattendammar som kan fungera som
utjämningsmagasin vid stora flöden.
Marks kommun har anslutit dagvattennätet till dammar på några platser bl a i en grävd damm i
Skene.
Dagvattendammar får flera funktioner förutom att vara flödesutjämnare:
• Dammarna fungerar som fällor för föroreningar och näringsämnen genom sedimentation och
genom det biologiska livet i dammen innan vattnet släpps ut i vattendragen.
• Vid utsläpp av vissa föroreningar som oljor blir detta synligt i dagvattendammen. Det finns då
möjlighet att spåra föroreningen till källan.
• Våtmarksberoende djur och växter får nya livsutrymmen. Även ovanligare arter kan förekomma
i dammarna. Kläckning av sländor mm ger mat åt fåglar och fladdermöss i omgivningen
• Dammarna kan ge naturupplevelser och en variation i närmiljön för både barn och vuxna. De
kan också användas som studieobjekt för skolor.
• Genom att dagvattnet blir synligt och att fåglar, grodor och trollsländor ses i dammarna ökar
medvetenheten hos invånare att man måste förhindra utsläpp av föroreningar i dagvattnet.
3
Allmänt om småvatten
Arterna i naturen har utvecklats i komplexa näringsvävar. Växterna är den enda organismgrupp
som kan fånga in och lagra solenergin, som sedan driver hela ekosystemet. De bygger med hjälp
av solenergin och växtnäringsämnen upp livsnödvändiga ämnen som kolhydrater, vitaminer,
aminosyror mm, som sedan djuren får i sig via födan.
Bild 1 visar en förenklad näringsväv i ett småvatten. Både den biologiska produktionen och
artantalet kan vara mycket högt i våtmarker och småvatten. Förutsättning för hög biologisk
produktion är vatten, ljus, näringsämnen och värme. En hög produktion i våtmarken ger föda åt
en stor mängd fåglar, groddjur och fladdermöss i området. Fiskar (framför allt karpfiskar som
ruda och mört) konkurrerar om föda med fåglarna. Eftersom fiskarna har en konkurrensfördel
genom att alltid befinna sig i vattnet nära födan vinner fiskarna denna konkurrens över fåglarna.
Bild 1. Förenklad bild av näringsväven i och vid en våtmark i södra Sverige.
Producenter=växter: Lagrar solenergi och bygger upp näringsämnen som djuren lever av.
Djuren i småvattnet kan i huvudsak delas in i följande funktionella grupper
Betare: Växtätare
Skrapare: Lever på att skrapa i sig alg- och bakteriefilm från underlag som stenar, växter, grenar mm
Fragmenterare: Lever av döda växtdelar och bakterierna på dessa. Genom att tugga sönder växtdelarna
påskyndar de på så sätt nedbrytningen.
Detritusätare: Lever av detritus som är dött organiskt material blandat med bakterier som faller och
lägger sig på bottnen.
Filtrerare: Filtrerar organismer som svävar fritt i vattnet.
Rovdjur (Predator): Lever av att äta andra djur.
4
Syfte
Inventeringens syfte är att beskriva fauna och flora i en nyanlagd dagvattendamm i Skene, Marks
kommun. Hur artrik har dammen blivit sedan anläggningen och vilka faktorer påverkar växt- och
djursamhällets sammansättning i dammen?
Metod
Tidpunkter för inventering och vattenkemisk provtagning
Vid samtliga besök har alla observationer av fåglar, amfibier och eventuell fisk gjorts
2004
15/4
4-6/5
5/7
4/8
Inventering av lekande amfibier
Fångst av vattenlevande evertebrater
Inventering av växter, fotodokumentation
Vattenprov för kemisk analys (metodbeskrivning se bilaga 3)
Växter
Inventeringen av våtmarksväxter skedde under 1 timma. Undervattenväxter har inventerats genom
observationer från strandkanten och genom växter som fastnat i håvdragen. Vegetationskartan visar en
grov indelning av vegetationszoner och vilken eller vilka växter som dominerar i dessa. I bilagan finns
samtliga noterade arter i respektive vegetationszon. En tregradig skala har använts för att uppskatta
förekomsten.
3= mycket vanlig och dominerar inom vegetationszonen.
2=enstaka men spridd i vegetationszonen
1=enstaka exemplar.
X=förekomst
Bedömning av artantal har gjorts utifrån ett 30-tal tidigare undersökta våtmarker och småvatten i sydvästra Sverige
och ser ut enligt följande:
> 35
27-35
18-26
9-17
0-8
mycket högt artantal
högt artantal
medelhögt artantal
lågt artantal
mycket lågt artantal
Ryggradslösa djur (evertebrater)
Fångstmetoder
Insamling av evertebrater har skett med fem håvdrag och tio evertebratmjärdar enligt metod beskriven i
tidigare inventeringar (Nolbrant 2003). Endast den östra dammen har inventerats på evertebrater.
Bestämningen av djuren har i huvudsak skett enligt följande:
Virvelmaskar (Turbellaria)
Fåborstmaskar (Oligochaeta)
Iglar (Hirundinea)
Storkräftor (Malacostraca)
Dagsländor (Ephemeroptera)
släkte
familj
art
art
art
Trollsländor (Odonata)
art
Skinnbaggar (Heteroptera) art
Skalbaggar (Coleoptera) art
Nattsländor (Trichoptera) art
Tvåvingar (Diptera)
familj
5
Chelicerata (Spindeldjur) art/ordning
Snäckor (Gastropoda) art
Musslor (Bivalvia)
art/släkte
Bestämningslitteratur
Andersen, N.M. 1996. Heteroptera Gerromorpha, Semiaquatic Bugs. -In Anders Nilsson (ed.): The Aquatic Insects of North Europe: 77-90.
Edington, J.M. & Hildrew, A.G. 1995. Caseless caddis larvae; A key with ecological notes. FBA 53.
Engblom, E. 1996. Ephemeroptera, Mayflies. -In Anders Nilsson (ed.): The Aquatic Insects of North Europe: 13-53.
Glöer, P. & Meier-Brook, C. 1994. Süsswassermollusken. Ein Bestimmungsschlüssel fur die Bundesrepublik Deutschland. DJN
Hansen, M. 1987. The Hydrophiloidea (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica vol. 18.
Holmen, M. 1987. The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Part I. Gyrinidae, Haliplidae, Hygrobiidae and Noteridae.
Fauna Entomologica Scandinavica vol 20.
Jansson, A. 1996. Heteroptera Nepomorpha, Aquatic Bugs. -In Anders Nilsson (ed.): The Aquatic Insects of North Europe: 91-104.
Mann, K.H. 1964. A key to the freshwater leeches with notes on their ecology. FBA nr 14.
Norling, U. & Sahlén, G. 1997. Odonata, Dragonflies. -In Anders Nilsson (ed.): The Aquatic Insects of North Europe 2: 13-66.
Nilsson, A.N. & Holmen, M. 1995. The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Part II. Dytiscidae. Fauna Entomologica
Scandinavica vol. 32.
Sahlen, G. 1996. Sveriges trollsländor. Fältbiologerna.
Savage, A.A. 1989 Adults of the British aquatic Hemiptera Heteroptera; A key with ecological notes. FBA nr 50
Wallace, I.D., Wallace, B. & Philipson, G.N. 1990. Casebearing caddis larvae of Britain and Ireland. FBA nr 51
Redovisning och bedömning av fångsterna
Fångsternas totala individantal och artantal redovisas i diagram. Detta är indirekta mått som är jämförbara
med andra dammar men som inte säger hur stort dammens totala individantal eller artantal är. Antal
fångade individer kan användas som ett mått på den biologiska produktionen i dammen. Det totala antalet
fångade arter antas vara ett mått på biodiversiteten (den biologiska mångfalden). Måttet påverkas av flera
delar enligt nedan.
1. Verkligt artantal i våtmarken (högt artantal ger fler antal fångade arter)
2. Individantal i våtmarken (högt individantal ger större fångst och fler antal fångade arter)
3. Jämnhet i individantal hos olika arter (om alla arter förekommer i lika antal ökar chansen att fånga fler arter).
Bedömning av artantal har gjorts utifrån ett 30-tal tidigare undersökta våtmarker och småvatten i sydvästra Sverige
och ser ut enligt följande:
Antal fångade arter
Antal fångade individer
>60
50-59
40-49
30-39
<29
>2000
1500-1999
1000-1499
500-999
<499
mycket högt artantal
högt artantal
medelhögt artantal
lågt artantal
mycket lågt artantal
mycket högt individantal
högt individantal
medelhögt individantal
lågt individantal
mycket lågt individantal
Amfibier och fåglar
Observationer av individer (eller äggklumpar från grodor) har noterats vid besöken.
Helhetsbedömning av biologisk mångfald
För att göra en helhetsbedömning av den biologiska mångfalden har en poängbedömning gjorts av
mängden påträffade arter för olika organismgrupper samt förekomst av rödlistade arter. Bedömningen
görs utifrån ett 30-tal andra undersökta småvatten i sydvästra Sverige.
Mångfaldsindex, MI=A/11+B/400+C+D/1,5+E/7+F+G*2
A=antal arter av evertebrater
B=antal individer av evertebrater
C=antal amfibiearter
D=antal arter av våtmarksfåglar
E=antal arter av våtmarksväxter
F=antal arter av rödlistade arter (NT)
G=antal arter av rödlistade arter (VU)
6
Resultat
Koordinater: 637812 130996
Ursprung: Nygrävd dagvattendamm
Anläggningsår: 2000-2001
Yta: Vattenspegeln är ca 700 m2
Vattendjup och amplitud: Ca 40 cm. Skillnaden mellan normalvattenytan till bräddavloppet är
65 cm.
Strandlutning: Ca 1:10
Bottensubstrat: Sten.
Vattenkvalitet: pH 7,6 Nära neutralt.
Alk 82 mekv/l. Mycket god buffertkapacitet.
P-tot 26 µg/l. Hög halt.
N-tot 380 µg/l. Måttligt hög halt.
Mycket flytande algsjok sågs i april vilket tyder på övergödning.
Fisk: ingen
Tillrinning: Genom en dagvattenledning
Omgivning: Närmaste omgivning består av gräsmattor och en del planterade buskar samt träd.
Området omges därefter av villaträdgårdar, hyreshusområde och skola.
Solexponering: Stränderna är helt solexponerade.
Bild 2. De båda dammarna sedda från sydost i juli 2004. Den omgivande miljön består av gräsmattor, planterade
buskar, träd och bebyggelse.
7
N
A Mossa
B Lånke
C Gäddnate
D Kaveldun
E Ryltåg
F Veketåg
G Krypven
H Krypven-revsmörblomma-amerikansk dunört
I Revsmörblomma
J Gräs-örter
Växter
15 arter av våtmarksväxter hittades,
vilket får betecknas som ett lågt antal
(se bilaga 1). Detta beror troligen på att
dammen är nyanlagd, isolerad från
andra vattenmiljöer och att bottnen är
belagd med sten vilket fördröjer
utvecklingen av vegetationen. Undervattensvegetationen var dock tämligen
välutvecklad och bestod av mossa
(troligen spjutmossa Calliergonella
cuspidata) samt en del lånke Callitriche
sp (bild 3).
De båda dammarna skiljde sig åt i
vegetationens utseende (bild 4 och 5). I
den östliga växte flera ruggar av övervattensväxten kavledun. Den västra
dammen dominerades istället av
flytbladsväxten gäddnate.
Strandvegetationen var sparsam vilket
beror på att bottnen är belagd med sten.
Våtmarksvegetationen längs stränderna
bestod framför allt av revsmörblomma
(se framsidan), krypen och amerikansk
dunört. Krypven växte också ut i vattnet
likt en undervattensväxt.
Bild 3. Lånke (Callitriche sp) är en undervattensväxt som
påträffades i dammarna.
8
På land, allra närmast runt dammarna,
växte en gräs- och örtvegetation som
inte har slagits på grund av att den finns
innanför staketet. Här fanns blommor
som käringtand, femfingerört, gulsporre
och gulvial.
Bild 4. Den östra dammen sedd från öster. Flera ruggar med kaveldun står i vattnet.
Bild 5. Den västra dammen sedd från väster. Denna damm domineras av gäddnate.
9
Ryggradslösa djur (evertebrater)
Totalt fångades 1300 individer av
minst 51 arter. Individantalet kan
betecknas som medelhögt medan
artantalet är högt. Det höga
artantalet är anmärkningsvärt med
tanke på att dammen är relativt
nyanlagd, isolerad från andra
vattenmiljöer och att
våtmarksvegetationen inte är
särskilt utvecklad. Det ringa
vattendjupet kan vara en
begränsande faktor för mängden
arter av småkryp eftersom vattnet
kan drabbas av bottenfrysning. Det
stora antalet arter tyder på att
dammen kanske ändå inte
bottenfryser.
Bild 6. Det hittades ovanligt många arter av trollsländor. Här ses
en hane av ljus u-flickslända (Coenagrion puella) vilande på en
alsikeklöver invid dammen.
Artantalet domineras starkt av
skalbaggar (främst dykare) vilket
brukar vara fallet i dessa miljöer (diagram 1). Ovanligt höga artantal finner vi hos trollsländorna
(8 arter av äkta trollsländor och flicksländor) och nattsländorna (6 arter). Den röda flicksländan
Pyrrhosoma nymphula som påträffades kan användas som indikator för artrikare småvatten.
Vissa av de påträffade nattsländearterna som Cyrnus trimaculatus är inte särskilt vanliga i andra
undersökta liknande dammar.
Anmärkningsvärt är också att vattengråsugga Asellus aquaticus och tofsmygglarver Chaoboridae
saknades helt och att endast en igelart påträffades. Avsaknaden av vattengråsugga och iglar beror
på att dammarna är isolerade från andra vattenmiljöer och att dessa djurgrupper är hänvisade till
passiv transport med t ex fåglar. Tofsmygglarver brukar förekomma rikligt i fisktomma vatten
men saknas troligen här på grund av dammarnas ringa djup. För övrigt kan nämnas att det inte
påträffades några arter inom gruppen stickmyggor Culicidae. Dessa verkar föredra ännu grundare
vattensamlingar, gärna i skogsmiljöer.
Dagsländor
Trollsländor
Skinnbaggar
Skalbaggar
Nattsländor
Diagram 1. Artantal
hos olika grupper av
evertebrater. Totalt
fångades 51 arter
vilket är ett högt antal
Tvåvingar
Snäckor
Övriga
0
5
10
artantal
10
15
20
Bild 7. Några av de talrikt förekommande djurgrupperna i dammen (avbildade i naturlig storlek). Det hittades
ovanligt många arter trollsländelarver i dammen (äkta trollsländor och flicksländor längst upp till vänster). En
annan grupp som var vanlig var skinnbaggarna som dominerades av ryggsimmare Notonecta glauca (överst i
mitten). Som vanligt dominerade skalbaggarna i antalet fångade arter. Längst upp till höger syns den största arten,
gulbrämad dykare (vuxen och larv), som fångades i dammen. Den blir upp till fyra centimeter och särskilt larven är
ett glupskt rovdjur. Även gruppen nattsländor var ovanligt artrik jämfört med andra dammar. Längst ner till vänster
syns en av de arter som bygger rörliknande hus. Dagsländan Cloeon inscriptum brukar vara mycket talrik i
småvatten (längst ner till höger). Här förekom den dock i måttliga mängder.
När det gäller individantalet kan man se att gruppen snäckor dominerade mycket stort (diagram
2). De två arterna som förekom i stor mängd är sydeuropeisk blåssnäcka Physella acuta och
ribbskivsnäcka Gyraulus crista. Detta förhållande med stor dominans av snäckor är vanligt i
nyanlagda dammar. Gruppen skinnbaggar var relativt individrik och dominerades stort av
ryggsimmare Notonecta sp. I den ofta individrika gruppen tvåvingar dominerade fjädermyggorna
Chironomidae (sticks ej!). Den vanligen mycket talrika och tåliga dagsländearten Cloeon
inscriptum förekom endast i måttliga mängder.
Diagram 2. Antal
fångade individer i
olika grupper av
evertebrater. Totalt
fångades drygt 1300
individer vilket är ett
medelhögt antal.
Dagsländor
Trollsländor
Skinnbaggar
Skalbaggar
Nattsländor
Tvåvingar
Kvalster
Snäckor
Övriga
0
100
200
300
400
500
ind.antal
11
600
700
800
900
Amfibier
Vanlig groda leker i dammarna och ca 15
romklumpar (15 lekande honor) hittades
den 17/4.
Fisk
Dammarna är för grunda för att hysa fisk.
Avsaknaden av fisk ger bättre möjligheter
för rikare fauna av evertebrater och
amfibier
Bild 8. Vanlig groda (Rana temporaria) leker i dammen.
Fåglar
1 par gräsand sågs den 15/4. Dammarna är för små och har för lite våtmarksvegetation för att det
ska kunna finnas någon större mängd våtmarksfåglar.
Bild 9. Ett par gräsand var de enda våtmarksfåglar som sågs i dammarna.
Sammanfattande bedömning
Ett oväntat rikt liv av vattenlevande evertebrater hittades i den undersökta dammen jämfört med
andra liknande miljöer (tab. 1). Däremot var artantalet av växter, amfibier och fåglar lågt vilket är
förväntat på grund av att lokalen är nyanlagd, tämligen liten och isolerad från andra
vattenmiljöer. Man kan förvänta sig att artantal av evertebrater, växter och kanske också amfibier
kommer att öka de närmaste åren allt eftersom nya arter hinner kolonisera dammarna.
Dammen bör kunna ha ett högt pedagogisk värde både för de som bor i närheten och i
undervisningen i de skolor som ligger i omedelbar närhet av dammen. Dammen visar tydligt på
sambandet mellan det vi släpper ut i dagvattnet och livet i vattenmiljön. Den kan också användas
av skolorna för undersökningar av vattenlevande småkryp.
12
Tabell 1. Antal arter eller individer av olika grupper i de olika dammarna under 1999 och 2004. I parenteser står
den poäng som ligger till grund helhetsbedömningen av dammens funktion för den biologiska mångfalden. Värdena
motsvarar ungefär; 1=mycket lågt, 2=lågt, 3=medel, 4=högt, 5=mycket högt.
Arter evertebrater
Individantal evertebrater
Växtarter
Amfibiearter
Fågelarter
Summa
Antal
51
1316
13
1
1
Poäng
4,6
3,3
1,9
1
0,7
11,5
Några viktiga faktorer för livet i dammarna
Dammens ålder
När en damm skapas koloniserar våtmarksarterna efter hand miljön. Det innebär att artantalet
omedelbart efter anläggningen av dammen är mycket lågt men att det under de första åren
koloniserar ett stort antal arter av växter och djur. Ökning av artantal i en damm kan ses under en
lång period (kanske ett tiotal år) efter att dammen har kommit till. Man kan förvänta sig att
antalet arter kommer att öka ytterligare under de närmaste åren i den undersökta dammen.
Isolering eller närhet
Vissa våtmarksarter kan i en ny damm omedelbart etablera sig som många insektsarter eftersom
de har flygförmåga (insekter och fåglar) och aktivt kan leta upp lämpliga miljöer. Andra arter får
förlita sig på en slumpartad transport med t ex våtmarksfåglar som rör sig mellan olika
vattenmiljöer eller med hjälp av vindspridning. Andra djur som salamandrar och grodor behöver
ta sig fram på marken mellan lämpliga lekvatten. Beroende på förmågan och sättet att
transportera sig har olika arter olika långa avstånd som de kan sprida sig. Ju längre från varandra
de olika vattenmiljöerna ligger desto färre arter kan man förvänta sig i en damm och desto längre
tid tar det för nya arter att etablera sig i en ny damm. Spridningen av djur som tar sig fram på
marken kan försvåras avsevärt om det finns barriärer mellan dammarna. Sådana barriärer kan t ex
vara större vägar, industriområden eller större åkerlandskap.
Avsaknaden av vattengråsuggor och den artfattiga faunan av iglar, snäckor och amfibier är tecken
på att dammen är tämligen isolerad från andra vattenmiljöer. Med tiden kommer dock artantalet
hos dessa grupper också att öka.
Solexponering
Många arter som lever i våtmarker och småvatten är anpassade till solexponerade öppna miljöer.
Solljuset ger värme åt de växelvarma djuren vilket är viktigt för deras reproduktion och tillväxt.
Särskilt viktigt är det med värme under våren så att djurlivet hinner komma igång så tidigt som
möjligt. Ljuset ger också förutsättningar för en rik våtmarksvegetation som i sin tur är viktig för
ett artrikt djurliv. Solexponeringen i den undersökta dammen är mycket god vilket ger bra
förutsättningar för våtmarksberoende flora och fauna.
13
Våtmarksvegetation
Våtmarksvegetationen kan grovt delas upp i undervattensväxter, flytbladsväxter och
övervattensväxter (bild 10). Det är värdefullt om det finns en variation och mosaik av alla tre
typerna i en damm. Våtmarksvegetationen fyller många funktioner. Den ger skydd, sittplatser,
jaktplatser och äggläggningsplatser för många djur. Vissa djur lever också på att äta
vattenväxterna. Ofta kan man se ett positivt samband mellan antal påträffade växtarter och antalet
fångade arter av evertebrater i en damm. Våtmarksvegetationen, och särskilt
undervattensväxterna, har en renande och syresättande förmåga. Växtligheten binder
näringsämnen som annars orsakar övergödning och minskar därmed risken för algblomningar.
Undervattensväxterna filtrerar också partiklar och vattnet blir därför klarare. Detta leder i sin tur
till att det uppstår bättre förutsättningar för undervattensvegetationen. På så sätt uppstår en positiv
återkoppling med klarare vatten och mer undervattensvegetation. På växterna sitter dessutom
bakterier som bidrar till att omvandla näringsämnet kväve till kvävgas som försvinner upp i
atmosfären.
Våtmarksvegetation av snabbväxande och konkurrensstarka växter kan också skapa problem
genom att dammen helt växer igen.
I den undersökta dammen har
våtmarksvegetationen ännu inte hunnit etablera
sig fullt ut. Artantalet är relativt lågt och
strandvegetationen är sparsam. Detta beror dels
på att dammen är tämligen isolerad och att
bottnen är belagd med sten vilket försvårar för
växtligheten att få fäste. Detta behöver inte
enbart vara negativt eftersom det också
fördröjer igenväxandet av dammen.
Undervattensvegetationen var dock ganska
välutvecklad vilket är mycket gynnsamt både
för den biologiska mångfalden och dammens
reningsförmåga.
övervattensväxter
flytbladsväxter
undervattensväxter
Bild 10. Exempel på vattenvegetation
Fisk
Förekomst av fisk är nog den faktor som tydligast påverkar samhället av småkryp i en damm.
Särskilt karpfiskar (t ex ruda, sutare, karp och mört) verkar ha stor påverkan. Fiskarna äter
evertebrater och amfibielarver vilket gör att mängden djur minskar kraftigt. Detta försämrar
också förutsättningarna för våtmarksfåglar eftersom särskilt fågelungarna är beroende av en rik
fauna av småkryp. En annan effekt karpfiskarna har är att de kan orsaka grumligt vatten av flera
anledningar. De går ofta och bökar i bottnen vilket rör upp partiklar och frigör näring. Detta
försämrar förutsättningarna för undervattensvegetation och vegetationens renande förmåga
minskar. Mindre fiskar äter upp djurplankton i dammen vilka minskar i antal och blir mindre till
storlek. Detta innebär i sin tur att mängden växtplankton ökar som djurplanktonen annars äter.
Dammar eller sjöar med täta populationer av karpfisk kan därför drabbas av övergödning och
algblomningar. Det är därför bäst att försöka hålla småvatten och våtmarker fisktomma både för
den biologiska mångfaldens skull och för våtmarkernas reningsförmåga. Om det ändå kommer in
karpfisk i vattnet kan man balansera en alltför tät fiskpopulation genom att släppa in gädda.
Gäddan har inte heller samma påverkan på faunan av evertebrater.
14
Den undersökta dammen är fisktom vilket alltså kan vara en av förklaringarna till att det hittades
så mycket evertebrater vid inventeringen.
Vattendjup
I allmänhet kan man säga att riktigt grunda dammar som kan råka ut för bottenfrysningar och
uttorkningar innehåller färre antal arter av evertebrater. De brukar inte heller vara lämpliga för
salamandrar eftersom de har en lång larvutveckling och behöver lite mer stabila förhållanden än
grodor. Å andra sidan är risken för att det ska förekomma fisk i riktigt grunda dammar liten vilket
är gynnsamt för både amfibier och evertebrater. Det finns även vissa kräftdjur (bladfotingar) som
endast lever i pölar som torkar ut. Djuren går i vilstadium under torkperioderna (mycket ovanliga
arter som troligen inte förekommer i Mark). Bäst förutsättningar finns i lite djupare dammar med
grundare stränder under förutsättningar att det inte förekommer karpfiskar.
Den undersökta dammen var tämligen grund vilket gör att man kan misstänka att miljön är
ganska instabil med risk för bottenfrysningar. Det höga artantalet av fångade evertebrater är
därför anmärkningsvärt.
Storlek
Ju större yta en våtmark har desto fler olika miljöer brukar det kunna finnas och desto fler olika
våtmarksarter bör man därför kunna hitta. Vissa arter har också krav på en minsta storlek för att
trivas (gäller främst fåglar). Dammarnas ringa storlek gör att framförallt fågellivet blir begränsat.
Vattenkvalitet
Bäst förutsättningar för livet i dammen uppstår med klart vatten så att det kan utvecklas en
undervattensvegetation. Det är därför viktigt att begränsa näringstillförseln. Höga näringsnivåer
leder till grumligt vatten och mattor av trådalger som växer på bottnen och som kväver
undervattensväxterna. Trådalgerna kan lägga sig som stora sjok på vattenytan. I april noterades
en hel del flytande trådalger i dammarna vilket tyder på övergödning. Under sommaren när
vattenvegetationen kommer igång försvinner trådalgerna eftersom vattenväxterna tar upp
näringen och konkurrerar med algerna.
Andra kemiska ämnen som bekämpningsmedel, oljor mm är förstås skadligt för livet i dammen.
Här kan dagvattendammarna vara mycket pedagogiska. När man ser att dagvattnet mynnar ut i en
damm där det finns grodor, trollsländor och många andra småkryp är det lättare att förstå varför
man ska vara mycket försiktig med vad som hamnar i dagvattnet.
Omgivning
Eftersom många av dammens invånare både lever i vattnet och på land är det mycket viktigt hur
omgivande landmiljö ser ut. Först och främst är det värdefullt med en variation av öppna
solexponerade gräsytor och skyddande buskage där exempelvis amfibier kan söka skydd under
dagen och vid starkt solljus. Buskar som har lågt sittande grenar ända ner vid marken ger bäst
skydd. Trollsländor behöver både solexponering och buskar eller träd som ger lä och sittplatser.
Djuren behöver också lite ”ostädade” hörn i omgivningen. Detta kan t ex vara en del av en
gräsmatta som inte slås utan som fungerar som en blommande äng och som slås först i augusti.
Gamla ihåliga träd eller ett kullfallet gammalt träd ger gömställen i håligheter för t ex
15
salamandrar och skalbaggar. En stenhög eller en grenhög ger också gömställen och
övervintringsplatser för amfibier och insekter från dammen.
Den undersökta dammens omgivning är varierad med både öppna gräsytor och buskage vilket ger
bra grundförutsättningar. På grund av att dammen ligger nära bostadsområden är miljön dock
alltför ”välskött” för att det ska finnas tillräcklig mängd lämpliga gömställen och
övervintringsplatser för många av dammens djur.
Referenser
Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet – sjöar och vattendrag. Rapport
4913.
Nolbrant, P. 2004. Flora- och faunutveckling i Falkenbergs dagvattendammar. FAVRAB.
Nolbrant, P. 2001. Projekt småvatten i Mark 2003. Miljö i Mark 2001:1. Miljökontoret Marks
kommun.
Nolbrant, P. 2003. Flora- och faunutveckling efter biotopförbättrande åtgärder i småvatten på
Lilla Böslid. Hushållningssällskapet i Halland.
16
