1 (41)
SVAR PÅ REGERINGSUPPDRAG
Datum
Vår beteckning
2013-06-24
Dnr 009246-2013
Socialdepartementet
103 33 STOCKHOLM
Svar på regeringsuppdrag: Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser.
Delrapport
Postadress
Besöksadress
Telefon
103 51 Stockholm
Klara Västra kyrkogata 11
08-786 90 00
E-post
Internetadress
Telefax
Org.nr
[email protected]
www.forsakringskassan.se
08-411 27 89
202100-5521
Datum
2013-06-24
2 (41)
Innehåll
Sammanfattning ....................................................................................................... 3
1. Inledning ............................................................................................................. 5
1.2
Disposition ............................................................................................. 5
1.3 Datamaterial och Metod ........................................................................... 5
2. Bakgrund ............................................................................................................ 6
2.1 Psykisk ohälsa i ett internationellt perspektiv ........................................ 10
2.2 Populationsstudier av psykisk ohälsa .................................................... 11
2.3 Tidigare rapporter om sjukskrivningar för psykiska sjukdomar .............. 12
3. Förändringar i diagnospanoramamat för sjukfall i psykiska diagnoser åren
2005 till 2012 ........................................................................................................... 14
4. Sjukfallslängder, återkommande sjukfall och sjukfall med partiell
omfattning ............................................................................................................... 19
4.1 Sjukfallslängder ...................................................................................... 19
4.2 Återkommande sjukfall ........................................................................... 21
4.3 Sjukfall med partiell omfattning .............................................................. 23
5. Avslutande kommentarer ................................................................................ 26
Referenser .............................................................................................................. 27
Tabellbilaga ............................................................................................................ 29
Datum
2013-06-24
3 (41)
Sammanfattning
Den psykiska ohälsan är ett aktuellt ämne i samhällsdebatten och den beskrivs ofta som ett
växande samhällsproblem. Antalet sjukfall kan inte användas som ett mått på den psykiska
ohälsan men kan ses som en indikator på hur den psykiska ohälsan påverkar arbetsförmågan i
samhället.
I denna rapport har vi visat att antalet nya sjukfall i psykiska diagnoser har ökat under
perioden 2009 till 2012 och att den snart är på samma nivå som år 2005. I redovisningen
kommer genomgående begreppen påbörjade eller nya sjukfall att användas. Detta för att ge
en bild av hur inflödet av nya sjukfall i sjukförsäkringen sett ut under perioden.
Sjukfall i psykiska diagnoser blir ofta längre än sjukfall i andra diagnoser och det är i de
diagnoser som uppvisar de längsta sjukfallen som en tredjedel av ökningen av nya sjukfall
har skett. De uppgifter som tagits fram i arbetet med denna rapport visar även att
återkommande sjukfall är mer vanligt förekommande vid sjukfall med psykisk diagnos än för
övriga sjukfall. Den ökning av antalet sjukfall i psykiska diagnoser som observerats under de
senaste åren får därmed med stor sannolikhet konsekvenser för sjukfrånvaron, i termer av
antalet sjukpenningdagar, under en längre tid.
De huvudsakliga resultaten i rapporten sammanfattas nedan.
Psykiska sjukdomar är den näst vanligaste diagnosen efter de muskuloskeletala sjukdomarna
i påbörjade sjukfall och sedan år 2011 är psykisk sjukdom den vanligaste diagnosen bland
kvinnor.
Som andel av det totala antalet påbörjade sjukfall har sjukfall i psykiska sjukdomar ökat
mellan 2005 och 2012 från knappt 21 till drygt 22 procent. Den främsta ökningen har skett
bland kvinnor och de psykiska diagnoserna stod år 2012 för 25 procent av sjukfallen för
kvinnor. Motsvarande siffra för män var 17,5 procent.
Psykiska sjukdomar som orsak till sjukfall är vanligare bland individer yngre än 50 år.
Vanligast är det i åldern 30-49 år och bland dessa har andelen sjukfall i psykiska diagnoser
ökat från 24,2 till 27,2 procent under perioden 2005 till 2012.
Diagnospanoramat inom de psykiska sjukdomarna är, trots allt, relativt stabilt över tid med
mer än 90 procent av sjukfallen inom kategorierna F40-F43 Ångestsyndrom (omkring 55
procent) och F30-F39 Förstämningssyndrom (strax under 40 procent). Dessa stod år 2012 för
38 900 respektive 26 100 sjukfall vilket motsvarar 93 procent av sjukfallen i psykiska
diagnoser. Det är särskilt två diagnoser som dominerar: F43 Anpassningsstörningar och
reaktion på svår stress (ca 40 procent) och F32 Depressiv episod (ca 30 procent).
Psykiska sjukdomar har de längsta sjukfallen av samtliga diagnoskapitel med medianlängden
75 dagar jämfört med 43 dagar för samtliga diagnoskapitel under perioden 2005 till 2012. En
relativt sett större ökning har skett i antal sjukfall i psykiska diagnoser med generellt längre
sjukfall. Det gäller bland annat F31 Bipolär sjukdom, F33 Recidiverande depressioner, F41
Andra ångestsyndrom, F60-F69 Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna,
samt F90 Hyperaktivitetsstörningar.
Datum
2013-06-24
4 (41)
För psykiska sjukdomar är det också vanligt med tidigare sjukfall. I knappt 32 procent av
fallen förekom sjukfall över två veckor året innan jämfört med i drygt 28 procent av fallen
som är genomsnitt för samtliga sjukdomar. Variationerna inom de psykiska sjukdomarna är
dock stora. Hög andel tidigare sjukfall finns exempelvis för F31 Bipolär sjukdom (53
procent), F90 Hyperaktivitetsstörningar (46 procent), F33 Recidiverande depressioner (45
procent) och F41 Andra ångestsyndrom (35 procent).
Datum
2013-06-24
5 (41)
1. Inledning
Föreliggande rapport är en delredovisning av det särskilda regeringsuppdrag som
Försäkringskassan fick i februari 2013. Uppdraget lyder:
Regeringen uppdrar åt Försäkringskassan att genomföra en studie av sjukfrånvaro i psykiska
diagnoser. Studien ska innehålla dels en beskrivning av karaktäristika för de personer som
uppbär ersättning från sjukförsäkringen i psykiska diagnoser, dels en analys av
diagnospanoramats sammansättning. Försäkringskassan ska även analysera kompositionen av
nya sjukfall i psykiska diagnoser med hänsyn till skillnader i arbetsmarknadsstatus såsom
anställda och arbetslösa.
Försäkringskassan ska redovisa sitt uppdrag till Regeringskansliet (Socialdepartementet) i en
delrapport senast den 5 augusti 2013 och i en slutrapport senast den 15 december 2013.
Delrapporten ska omfatta studiens deskriptiva avsnitt.
Försäkringskassan har i samråd med Socialdepartementet avgränsat redovisningen i
delrapporten till att omfatta en beskrivning av utvecklingen av nya sjukfall i psykiska
diagnoser under perioden 2005 till 2012. Utvecklingen kommer att redovisas för olika
diagnosgrupper, för kvinnor och män och uppdelat på olika åldersgrupper.
Inför slutrapporten planeras en mer ingående och detaljerad analys av vilka som uppbär
sjukpenning i psykiska diagnoser och vilka följderna blir av sådana sjukskrivningar. Även
analyser av kompositionen av nya sjukfall i psykiska diagnoser med hänsyn till skillnader i
arbetsmarknadsstatus såsom anställda och arbetslösa kommer att redovisas i slutraporten.
1.2 Disposition
Enligt uppdraget ska delrapporten behandla utvecklingen av sjukfrånvaro i psykiska
diagnoser under perioden 2005 till 2012. I kapitel 2 finns därför, som en bakgrund till denna
beskrivning, en sammanfattning av några internationella undersökningar om förekomsten av
psykisk ohälsa i befolkningen, både i Sverige och internationellt. Som ytterligare en bakgrund
till de nya resultat som presenteras i rapporten finns i samma kapitel även en
sammanställning av de rapporter som dåvarande Riksförsäkringsverket och
Försäkringskassan skrivit om sjukfrånvaro kopplad till psykisk ohälsa.
I kapitel 3 följer en beskrivning av utvecklingen av antalet sjukfall i psykiska diagnoser och
de huvudsakliga förändringar som skett i diagnospanoramat under perioden. I kapitel 4 finns
en beskrivning sjukfallslängder, återkommande sjukfall samt förekomst av sjukfall med
partiell ersättning. I kapitel 5 följer avslutande kommentarer.
1.3 Datamaterial och Metod
I rapporten beskrivs utvecklingen av sjukskrivningsdiagnoser över tid för åren 2005 till 2012.
År 2005 är valt då Försäkringskassans så kallade DoA-system (Diagnos och
Arbetsgivaruppgifter) från och med år 2005 håller tillräcklig kvalitet för analys och
statistikproduktion.
Datum
2013-06-24
6 (41)
Med utgångspunkt i frågeställningarna i uppdraget och de avgränsningar som gjorts har
uppgifter om sjukskrivningar tillsammans med uppgifter om kön, ålder, tidigare sjukfall,
sjukfallens omfattning och diagnosgrupp tagits fram från Försäkringskassans datalager
STORE och databasen MiDAS.1
Redovisningen sker för kvinnor och män och olika åldersgrupper (16-29, 30-49 och 50-64
år).
Klassifikationen av diagnoser görs enligt den svenska versionen av WHO:s tionde version av
den internationella klassifikationen av sjukdomar, ICD-10 (Socialstyrelsen 2011). Mer om de
olika diagnoser som redovisas i rapporten finns att läsa på Socialstyrelsens hemsida, dels i
den svenska versionen av ICD-10
(http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/diagnoskoder) och dels i det
försäkringsmedicinska beslutsstödet
(http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod).
Eftersom sjukdom (diagnos) och nedsättning av arbetsförmågan ska styrkas med läkarintyg
från dag 8 innefattar beskrivningen alla sjukfall som ersätts inom ramen för
sjukpenningförsäkringen och som är minst 8 dagar långa. Ett undantag är sjukfall för
anställda som har sjuklön från arbetsgivaren till och med dag 14. Dessa fall ingår därför först
från och med dag 15 då sjukpenning utbetalas. Beskrivningen utgår vidare från den första
huvuddiagnosen som registrerats i ärendet. Redovisningen över tid utgår ifrån det år som
sjukfallet påbörjades.
I redovisningen i delrapporten kommer genomgående begreppet påbörjade sjukfall att
användas. Detta för att ge en bild av hur inflödet av nya sjukfall i sjukförsäkringen sett ut
under perioden 2005 till 2012. Med nya sjukfall avses sjukfall där personer ansökt om
sjukpenning och fått sin ansökan beviljad under det aktuella året.
I texten nedan beskrivs utvecklingen i figurer, för mer detaljerad information hänvisas till
Tabellbilagan.
2. Bakgrund
Utvecklingen av förekomsten av psykisk ohälsa i befolkningen och antalet personer som
uppbär sjukpenning i psykiska diagnoser har uppmärksammats i flera sammanhang under de
senaste åren. I en OECD-rapport som publicerades i mars 2013 skriver författarna bland
annat att psykisk ohälsa har blivit ”den vanligaste orsaken till att personer i arbetsför ålder
står utanför arbetsmarknaden” (OECD 2013). Därför är det viktigt att uppmärksamma
utvecklingen och identifiera de mekanismer som kan ligga till grund för den. Denna första
rapport fokuserar framförallt på en kartläggning av den utveckling som skett i Sverige.
Under de senaste åren har förändringar skett både vad gäller antalet sjukfall och
diagnospanoramat. Under perioden har även förändringar skett i både regelverket och
sjukskrivningsprocessen. Under det första årtiondet av 2000-talet var fokus både från
regeringen och socialförsäkringsadministrationen att minska antalet påbörjade och pågående
1
MiDAS står för mikrodata för analys av socialförsäkringen.
Datum
2013-06-24
7 (41)
sjukfall. Under 2003 skrevs det så kallade halveringsmålet in i dåvarande
Riksförsäkringsverkets regleringsbrev. Dåvarande Riksförsäkringsverket operationaliserade
målet genom att säga att antalet nettodagar med sjukpenning skulle halveras under perioden
2002 till 2008 samt att antalet personer som beviljades sjuk- eller aktivitetsersättningar skulle
minska efter att hänsyn tagits till den demografiska utvecklingen. 2005 bildades den nya
myndigheten Försäkringskassan och målet formulerades då i termer av ett minskat ohälsotal.
Även en rad regelförändringar genomfördes med fokus på att minska antalet sjukfall, bland
annat minskades ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och sjuklöneperioden för arbetsgivare
förlängdes år 2003. År 2008 infördes den så kallade rehabiliteringskedjan med fasta
tidsgränser inom sjukförsäkringen samtidigt som möjligheterna att beviljas sjukersättning
skärptes då möjligheten att beviljas tidsbegränsad sjukersättning togs bort samtidigt som
sjukersättning endast kan beviljas i de fall den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande
nedsatt. En mer utförlig beskrivning av denna utveckling finns i rapporten ”Ohälsoarbetet
inom socialförsäkringsadministrationen 2000-2009” (Inspektionen för socialförsäkringen
2010). År 2008 infördes även det försäkringsmedicinska beslutsstödet som innehåller
principer för när och hur sjukskrivning ska användas samt rekommendationer för bedömning
av arbetsförmåga och normal sjukskrivningstid vid olika diagnoser (Försäkringskassan
2011a).
För att beskriva utvecklingen av den del av sjukfrånvaron som ersätts från Försäkringskassan
kan det så kallade sjukpenningtalet användas.2
Figur 1
2
Sjukpenningtalet 1994-2012.
Sjukpenningtalet: Antal utbetalda dagar med sjukpenning och rehabiliteringspenning per regis-trerad försäkrad
i åldrarna 16-64 år exklusive försäkrade med hel sjukersättning eller aktivitets-ersättning (före år 2003 hel
förtidspension eller helt sjukbidrag). Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. TVÅ dagar med halv
ersättning blir EN dag.
Datum
2013-06-24
8 (41)
I slutet av 1990-talet inleddes en ökning av sjukpenningtalet som pågick fram till och med år
2002. Från den historiskt höga nivån år 2002 skedde så en drastisk minskning av
sjukpenningtalet fram till år 2010. I en nyligen publicerad rapport från Försäkringskassan,
”Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling”, redovisas denna utveckling i mer detalj och
där diskuteras även en rad förklaringar till utvecklingen (Försäkringskassan 2013). Under den
senaste uppgången i antalet sjukfall år 2011 och 2012 förefaller en förskjutning ha skett mot
ökat antal sjukfall i psykiska diagnoser, se Figur 2.
Figur 2
Diagnoser i påbörjade sjukfall 2005-2012.
Antalet sjukfall som påbörjades med psykisk diagnos minskade något mellan åren 2005 och
2009 för att därefter återigen öka. Bland kvinnor är sedan år 2011 psykiska sjukdomar den
vanligaste sjukskrivningsdiagnosen (se även Tabell 2 i Tabellbilagan) och stod år 2012 för 25
procent av de påbörjade sjukfallen. För män är sjukdomar i rörelseorganen den vanligaste
orsaken till sjukfall, se Tabell 1 och Tabell 3 i Tabellbilagan. År 2012 stod de psykiska
sjukdomarna för 17,5 procent av sjukfallen för män.
År 2012 påbörjades totalt 430 000 sjukfall varav 94 000 med psykisk diagnos. Generellt har
antalet sjukfall minskat under perioden 2005 till 2012, för psykiska sjukdomar med 3 procent.
Undantagen är diagnoser såsom tumörer och endokrina sjukdomar (diabetes och övervikt)
som båda har ökat i antal över tid. År 2012 påbörjades knappt 67 000 sjukfall för kvinnor
vilket är något fler än år 2005, se Figur 3. Även för män har det skett en ökning av antalet
påbörjade sjukfall sedan år 2009 men antalet sjukfall har ännu inte nått upp till 2005-års nivå.
År 2012 påbörjades drygt 27 000 sjukfall med psykisk diagnos för män jämfört med 31 000
år 2005.
Datum
2013-06-24
Figur 3
9 (41)
Antal påbörjade sjukfall 2005-2012 i psykisk diagnos, efter kön.
Kvinnorna har under hela den studerade perioden haft fler sjukfall än männen i psykiska
diagnoser. Ökningen sedan år 2009 har även varit kraftigare för kvinnor än för män.
Figur 4
Antal påbörjade sjukfall 2005-2012 i psykisk diagnos, efter ålder.
Majoriteten av sjukfallen för psykisk sjukdom återfinns i åldersgruppen 30-49 år, se Figur 4.
År 2005 var dessa drygt 54 000 och de hade år 2009 minskat till drygt 47 000 för att sedan
öka till drygt 52 000 år 2012. I åldrarna 30-49 år har även andelen sjukfall i psykisk diagnos
ökat relativt sett sedan år 2005 från drygt 24 till 27 procent.
Medan skador (S00-T98) är en relativt vanlig orsak till sjukfall bland individer i åldrarna 1629 år är sjukdomar i rörelseapparaten (M00-M99) vanligast i åldrarna över 50 år, se även
Tabell 4 till Tabell 6 i Tabellbilagan.
Den äldsta åldersgruppen 50 år och äldre ligger numer på samma antal påbörjade sjukfall i
psykiska diagnoser som år 2005, drygt 29 000, vilket är en ökning med 35 procent sedan år
Datum
2013-06-24
10 (41)
2009. Åldersgruppen 16-29 år stod år 2012 för knappt 13 000 sjukfall i psykiska diagnoser
vilket är 800 färre än år 2005 men 2 600 fler än år 2009.
Att diagnospanoramat förändras över tid är ingen ny iakttagelse. Genom exempelvis de
urvalsundersökningar av långtidssjukskrivna som Försäkringskassan och dåvarande
Riksförsäkringsverket genomfört framkom att det från slutet av 1980-talet fram till mitten av
2000-talets första decennium skedde en kraftig ökning av de psykiska sjukdomarnas andel av
sjukfallen 60 dagar eller längre. För kvinnor mer än fördubblades andelen långa sjukfall med
psykiska diagnoser och för män ökade andelen med nära 60 procent (Lidwall 2010). Denna
ökning av sjukfall i psykiska diagnoser var ingen isolerad svensk företeelse och har skett
främst för psykiska sjukdomar såsom depressioner och ångestsyndrom (Järvisalo et al.
2005).3
Den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan är inte ett mått på den psykiska ohälsan i
samhället. Långtifrån all psykisk ohälsa resulterar i ett sjukfall. Försäkringskassans uppgifter
om sjukfall i psykiska diagnoser visar hur den psykiska ohälsan påverkar förmågan att arbeta.
Studier av den självupplevda psykiska ohälsan kan bidra till att skapa en bakgrund till de
resultat som presenteras i rapporten. I detta kapitel finns därför en kort sammanställning av
förekomsten av självrapporterad psykisk ohälsa i Sverige i förhållande till andra europeiska
länder.
Studier om prevalensen (förekomsten) av psykisk ohälsa i befolkningen är sällsynta. Några
riksomfattande studier av prevalensen av psykisk ohälsa har inte genomförts i Sverige. En
kort sammanfattning av en amerikansk studie har gjorts för att få en uppfattning om
prevalensen av psykisk ohälsa i befolkningen. Därutöver refereras ett antal studier som
genomförts inom ramen för WHO samt en internationell översiktsstudie.
Dåvarande Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan har publicerat ett antal rapporter
som behandlar sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. Sist i kapitlet finns en sammanfattning av
de viktigaste resultaten i dessa studier, denna sammanställning bidrar till att sätta
utvecklingen av sjukfrånvaron i psykiska diagnoser i ett längre perspektiv.
2.1 Psykisk ohälsa i ett internationellt perspektiv
Europeiska Kommissionen genomförde under år 2010 den så kallade Eurobarometern om
psykisk hälsa (European Commission 2010). Rapporten fokuserade huvudsakligen på fyra
områden: generellt psykiskt välbefinnande, psykosocial arbetsmiljö, vård och behandling
samt attityd till psykisk ohälsa. I undersökningen deltog samtliga 27 EU-medlemsländer.4
Från varje land deltog ca 1 000 respondenter i åldrarna 15 år och äldre. Svaren visar att
respondenterna i Sverige i vissa avseenden har bättre psykiskt välbefinnande än
respondenterna i övriga deltagande länder medan de svenska respondenterna i andra
avseenden förefaller ha sämre psykiskt välbefinnande.
3
4
En liknande utveckling konstaterades i Tyskland, Holland och Finland.
EU27: Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland,
Italien, Cypern, Litauen, Lettland, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal,
Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Storbritannien.
Datum
2013-06-24
11 (41)
Svenska respondenter redovisar mer positiva resultat än genomsnittet för EU27 på frågor om
psykisk hälsa och ligger, tillsammans med Danmark, i topp vad gäller andelen som svarat att
de aldrig eller sällan känt sig nedstämda eller deprimerade de senaste fyra veckorna. Däremot
är det färre svenskar än genomsnittet som uppger att de aldrig eller sällan känt sig trötta och
utslitna de senaste fyra veckorna. Här fanns även en betydande skillnad jämfört med hur man
svarat i Danmark och Finland. Medan det i Danmark och Finland är 79 respektive 78 procent
som svarar att de aldrig eller sällan känt sig utslitna de senaste fyra veckorna så är det i
Sverige endast 44 procent av respondenterna som känner på samma sätt.
Inom ramen för Eurobarometern har man även frågat om respondenterna sökt hjälp för
problem med psykisk ohälsa respektive om de brukat antidepressiva läkemedel under de
senaste 12 månaderna. I Sverige var andelen som uppgav att de sökt hjälp (17 procent) något
högre än genomsnittet för EU27 (15 procent). Här kan nämnas att Sverige och Danmark (16
procent) ligger högre än Finland (14 procent) och Tyskland (12 procent). Även vad gäller
frågan om respondenten använt antidepressiva läkemedel de senaste 12 månaderna låg
Sverige något över genomsnittet (åtta procent svarade att de använt antidepressiva läkemedel,
jämfört med sju procent i EU27). Sverige även låg högre än Danmark, Finland och Tyskland
(sju, sex samt tre procent) i detta avseende.
Sammanfattningsvis uppgav de svenska respondenterna att de upplevde bättre psykisk hälsa
men sökte hjälp och använde antidepressiva läkemedel i större utsträckning än genomsnittet
för EU27.
2.2 Populationsstudier av psykisk ohälsa
Det finns stora svårigheter förknippade med att jämföra sjukfrånvaro mellan olika länder då
socialförsäkringssystemen ser olika ut. Att studera prevalensen (förekomsten) av psykisk
ohälsa är ett sätt att se Sveriges situation i ett internationellt perspektiv. Den mest omfattande
information om prevalensen av diagnosticerbara psykiska funktionsnedsättningar vi hittat i
litteraturen härstammar från National Comorbidity Survey (NCS) som genomfördes i USA
åren 1990-1992 med en uppföljning åren 2001-2003 (NCS-2). Resultaten från den senaste
undersökningen baseras på personliga intervjuer med drygt 9 000 engelskspråkiga personer
18 år och äldre (Kessler, Berglund, Chiu et al. 2004).5
På basis av NCS-undersökningarna uppskattas drygt 26 procent av USAs population 18 år
och äldre lida av en diagnosticerbar psykisk funktionsnedsättning, definierad som DSM-IV
diagnoser.6,7 Nära hälften av dem med funktionsstörningar (45 procent) uppfyller kriterierna
för två eller flera nedsättningsklassificeringar.8 Amerikanska forskare fann att graden av
funktionsnedsättning var starkt förknippad med komorbiditet det vill säga, att individen
uppfyller kriterierna för två eller flera diagnoser. Trots de psykiska funktionsnedsättningarnas
5
Intervjuerna genomfördes i form av strukturerade diagnosbaserade intervjuer utifrån ett underlag som tagits
fram av WHO och som ofta används i psykiatriska epidemiologiska undersökningar.
6
Undersökningarna sammanfattas på USAs National Institute och Mental Health webbsida.
http://www.nimh.nih.gov/health/publications/numbers-count-mental-disorders-in-america
7
Observera att denna undersökning inte omfattar psykisk ohälsa till följd av substansanvändning.
8
Se vidare Kessler, Berglund, Demler, Jin och Walters 2005.
Datum
2013-06-24
12 (41)
breda omfattning i befolkningen var det enligt samma studie enbart en mindre andel – sex
procent eller en av 17 personer i befolkningen 18 år och äldre i USA – som drabbades av
särskilt svåra funktionsnedsättningar.9 Debuten för runt tre fjärdedelar av de ångestrelaterade
psykiska sjukdomarna inträffade i tjugoårsåldern medan depressioner, i genomsnitt,
debuterade i trettioårsåldern (Kessler, Chiu och Walters 2005).
Studier i andra länder samt studier som genomförts inom ramen för WHOs Mental Health
Surveys indikerar att det finns återkommande mönster i de länder där undersökningarna
genomförts (Kessler et al. 2009, WHO 2000).10 Ett är att ångestbaserade
funktionsnedsättningar utgör den vanligaste klassen av psykiska besvär i den undersökta
befolkningen; livsprevalensen är i genomsnitt 16 procent och 12-månadersprevalensen är i
genomsnitt 11 procent. Därefter följer i de undersökta länderna depression med en
livsprevalens på i genomsnitt 12 procent och en 12-månaders prevalens på i genomsnitt sex
procent av befolkningen. Det finns dock en relativt stor variation bland de europeiska länder
där WHO:s undersökningar genomförts.11
I de svenska undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF) finns det tydliga indikationer
på en försämring av det psykiska välbefinnandet (bland annat sömnproblem) under 1990-talet
i arbetsföra åldrar 25-64 år (Danielsson och Berlin 2012). Utvecklingen är mer uttalad i
åldrarna 25-44 år och bland kvinnor. Under åren 2003 till 2005 förbättrades dock det
psykiska välbefinnandet något för både kvinnor och män bland både äldre och yngre. Mellan
åren 2008 till 2009 och 2010 till 2011 har de självrapporterade sömnproblemen återigen ökat
bland yngre i åldern 25-44 år i synnerhet bland kvinnor (SCB/ULF).
2.3 Tidigare rapporter om sjukskrivningar för psykiska sjukdomar
Dåvarande Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan har i ett antal tidigare rapporter
beskrivit utvecklingen av sjukfrånvaro och diagnospanoramat. Nedan finns en kort
sammanställning av en del av de resultat som framkommit i dessa rapporter.
Utvecklingen av långa sjukfall 1999-2009
Dåvarande Riksförsäkringsverket kunde redan vid uppgången av antalet sjukfall under senare
delen av 1990-talet konstatera att de psykiska sjukdomarna ökade kraftigt. Mellan 1999 och
2003 ökade andelen som var sjukskrivna med psykiska diagnoser minst 60 dagar från 18
procent till 30 procent. Det var framförallt tillstånd som depressioner och ångestsyndrom som
ökade i omfattning (Riksförsäkringsverket 2004). I en senare uppföljning hade de psykiska
sjukdomarnas andel bland långtidssjukskrivna minskat något, men var år 2009 fortfarande
största diagnosgrupp med knappt 27 procent av de långa sjukfallen. Även här redovisades
depressioner och ångestsyndrom som de vanligast förekommande psykiska diagnoserna
bland långtidssjukskrivna. Depressioner stod för 13 procent och ångestsyndrom för knappt 12
procent av sjukfallen som pågick 60 dagar eller längre. Inom psykiska sjukdomar utgjorde
dessa två diagnosgrupper 93 procent av sjukskrivningarna (Försäkringskassan 2010).
9
Ibid.
10
Dessa undersökningar omfattar inte Sverige.
11
Se vidare Kessler, Aguilar-Gaxiola, Alonso, Chatterji, Lee, Omel, Utsun och Wang 2009.
Datum
2013-06-24
13 (41)
Senaste sjukfallsutvecklingen
Försäkringskassans senaste delrapport om uppföljningen av sjukförsäkringen från mars 2013
visade att det är inom de psykiska sjukdomarna som ökningen av nya sjukfall är mest
framträdande. Delrapporten belyser även skillnader i utvecklingen mellan anställda och
arbetslösa. Bland anställda kvinnor har det skett en kraftig uppgång i nya sjukfall med
psykiska diagnoser sedan år 2010 medan uppgången i nya sjukfall för anställda män inte
skiljer sig mellan de olika diagnosgrupperna. Då sjukfallen inom psykiska diagnoser har
längre genomsnittlig varaktighet än andra diagnosgrupper leder det ökade inflödet också till
en ökning av de pågående sjukfallen. Bland arbetslösa utgjorde psykiska diagnoser den
största andelen av de pågående sjukfallen för både kvinnor och män under hela den tidsperiod
som studeras (2005 till 2012). De likheter i diagnosmönster för pågående sjukfall mellan
kvinnor och män som framträdde för arbetslösa gällde dock inte för anställda. Psykiska
sjukdomar var den dominerande diagnosen för pågående sjukfall för anställda kvinnor under
hela tidsperioden och det mönstret har förstärkts under de senaste årens ökning. Bland
anställda män har istället rörelseorganens sjukdomar gått från att vara den största
diagnosgruppen till att idag ligga på samma nivå som de psykiska sjukdomarna
(Försäkringskassan 2013).
Sjuk- och aktivitetsersättning med psykiska diagnoser
Även bland nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar har psykiska sjukdomar ökat och år
2005 utgjorde de psykiska diagnoserna för första gången den vanligaste orsaken till
nybeviljandet. Att nybeviljandet samtidigt försköts nedåt i åldrarna innebar en ökande stock
av sjuk- och aktivitetsersättningar. Ökningen av nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar
på grund av psykiska sjukdomar i början av 2000-talet hängde starkt samman med ökningen
av långtidssjukskrivningar med psykiska diagnoser i slutet av 1990-talet fram till år 2003
(Försäkringskassan 2007). Även möjligheten att beviljas aktivitetersättning på grund av
förlängd skolgång har bidragit till den ökande andelen med psykiska diagnoser
(Försäkringskassan 2012).
I Försäkringskassans delrapport om uppföljningen av sjukförsäkringen från mars 2013
beskrivs att de psykiska sjukdomarnas andel vid nybeviljandet av sjukersättning har fortsatt
att öka, men att det bör sättas i relation till antalet nybeviljanden under olika år. År 2004, som
är det tidigaste året i rapporten, beviljades ungefär 20 000 individer sjukersättning med
psykiska diagnoser och år 2012 hade antalet minskat till drygt 4 000 (Försäkringskassan
2013). Den stora minskningen av antalet personer som beviljas sjukersättning beror på den
förändring av regelverket som infördes 2008 och som beskrevs kort i kapitel 2.
Sjukpenningkostnader per diagnos
I tidigare studier från Försäkringskassan och dåvarande Riksförsäkringsverket framkom att de
psykiska sjukdomarna utgjorde en allt större del av utgifterna inom sjukförsäkringen under
2000-talet. I början av 2000-talet utgjorde rörelseorganens sjukdomar den största andelen av
sjukfallen och den utbetalade sjukpenningen (Riksförsäkringsverket 2002), men knappt ett
decennium senare stod de psykiska sjukdomarna för en större andel av kostnaderna när det
gällde utbetalad sjukpenning. År 2009 utgjorde psykiska sjukdomar 23 procent av sjukfallen
och 31 procent av kostnaden för sjukpenningen att jämföra med rörelseorganens sjukdomar
som stod för 26 procent av sjukfallen och 26 procent av sjukpenningutgifterna. Detta
förklarades av att sjukskrivningar på grund av psykiska sjukdomar i större utsträckning var
långvariga och att de även var vanligare bland individer med en sjukpenninggrundande
Datum
2013-06-24
14 (41)
inkomst över genomsnittet (Försäkringskassan 2011b). Sett till enskilda sjukdomar utgjordes
den största andelen av sjukpenningkostnaderna av depressiv episod och ryggvärk. Vid
millenniumskiftet var ryggvärk den enskilt mest kostsamma sjukdomen och stod för elva
procent av kostnaderna för sjukpenningen följt av depressiv episod som stod för sju procent
av utgifterna. Knappt tio år senare stod depressiv episod för tio procent av kostnaderna
medan kostnaderna för ryggvärk utgjorde sex procent av sjukpenningkostnaderna
(Riksförsäkringsverket 2002 samt Försäkringskassan 2011b).
3. Förändringar i diagnospanoramamat för sjukfall i psykiska
diagnoser åren 2005 till 2012
Här beskrivs mer ingående vilka olika typer av psykiska sjukdomar som leder till att
sjukpenning beviljas. Detta finns också beskrivet mer i detalj i Tabell 7 till Tabell 12 i
Tabellbilagan. I enlighet med vad som tidigare rapporterats är det främst depressioner och
ångestsyndrom som dominerar bland sjukfallen (se till exempel Försäkringskassan 2010).
Två diagnosavsnitt är helt dominerande, F40-F48 Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom och F30-F39 Förstämningssyndrom. En översiktlig beskrivning av
dessa diagnosgrupper finns i faktarutan på nästa sida. Dessa diagnosgrupper, som här
förenklat benämns ”ångestsyndrom” respektive ”depressioner”, stod år 2012 tillsammans för
93 procent (55 respektive 38 procent) av sjukfallen i psykisk sjukdom.
Datum
2013-06-24
15 (41)
FAKTARUTA
Förstämningssyndrom (depression), F30-F39
Depression räknas till gruppen förstämningssyndrom, vilket innebär att stämningsläge, energi och
aktivitetsnivå är så förändrade att funktionsförmågan är påverkad. Depressioner delas in i två
huvudgrupper; unipolära syndrom med enbart depressionsepisoder och bipolära syndrom, med såväl
depressionsepisoder som maniska eller hypomana episoder. Depression är en av de vanligaste
orsakerna till ohälsa, förtida död, produktionsbortfall och arbetsoförmåga i världen. Cirka 9 procent
av befolkningen beräknas ha haft något förstämningssyndrom det senaste året. Kvinnor drabbas oftare
än män. I en stor svensk undersökning, den så kallade Lundby-studien, var sannolikheten för att
insjukna i en depressiv episod före 70 års ålder 23 procent för män och drygt 30 procent för kvinnor.
Förstämningssyndrom är förknippade med hög samsjuklighet med såväl kroppslig som psykisk ohälsa
och med för tidig död. Risken för att en person med förstämningssyndrom avlider i förtid är ungefär
dubbelt så stor som för befolkningen i helhet och risken för självmord är 15–20 gånger högre. Risken
att insjukna i depression är högre i vissa perioder av livet och vid vissa kroppsliga sjukdomar. (Källa:
SBU 2012)
Ångestsyndrom, F40-F43
Ångest definieras som olustkänslor eller kroppsliga spänningssymtom inför en förväntad fara eller
olycka där det upplevda hotet kan komma utifrån eller inifrån. Ängslan och ångest som enskilda
symtom är vanliga och förekommer vid flera psykiska störningar, t ex depression och psykoser. Med
ångestsyndrom avses att flera symtom på ångest förekommer samtidigt på ett specifikt sätt och med
en viss varaktighet. Ångesten ska vara av en sådan svårighetsgrad att den leder till stora
inskränkningar i patientens dagliga liv eller andra funktionsnedsättningar. Indelningen i syndrom
baseras på observationer att vissa tillstånd karakteriseras av en grupp av symtom och inte på någon
kunskap om bakomliggande mekanismer. Det finns inte heller några kända biologiska markörer som
kan användas för att ställa diagnosen. Man har uppskattat att var fjärde individ någon gång i livet
kommer att drabbas av ett ångestsyndrom. Kvinnor löper högre risk än män att insjukna i ett
ångestsyndrom. Personer som lider av något ångestsyndrom har ofta andra psykiska eller fysiska
sjukdomar samtidigt. Vid många av ångestsyndromen finns en betydande överdödlighet. (Källa: SBU
2005).
Datum
2013-06-24
16 (41)
I Figur 5 redovisas de fem vanligaste enskilda diagnoserna för nya sjukfall i psykisk diagnos.
Som nämndes ovan är det ångestsyndrom och depressioner som helt dominerar i nämnd
ordning. Den vanligaste diagnosen är F43 Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress,
som förekommer relativt sett oftare bland kvinnor och bland medelålders (30-49 år) och äldre
(50 år och äldre), se vidare Figur 6 och 7. Den psykiska störningen skall för denna diagnos
vara en direkt konsekvens av akut, allvarligt trauma eller långvarig belastning som leder till
icke ändamålsenliga anpassningsmekanismer och nedsatt social funktionsförmåga
(Socialstyrelsen 2011). Denna sjukdom stod för knappt 45 procent av sjukfallen i psykiska
diagnoser år 2005 vilket minskat till 41 procent år 2012. Andra ångestsyndrom (F41) är en
annan relativt vanlig orsak till sjukfall inom diagnoskategorin ångestsyndrom, och något
vanligare bland yngre (16-29 år).12 Andra ångestsyndrom (F41) har ökat relativt sett över tid,
se Figur 5, från 10 till 12,6 procent mellan år 2005 och år 2012. I antal räknat rör det sig om
en ökning över tid på 21 procent samtidigt som anpassningsstörningarna (F43) minskat med
10 procent.
Figur 5
Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10.
Även bland depressionerna har det skett vissa förskjutningar i diagnospanoramat. Här är
depressiv episod (F32) den vanligaste diagnosen och står för omkring 30 procent av de
psykiska sjukdomarna. Antalet sjukfall med denna diagnos har dock minskat något de senaste
åren. I antal räknat stod de depressiva episoderna för drygt 26 000 sjukfall år 2012 vilket är
en minskning med knappt 3 700 fall från år 2005. Istället har recidiverande depressioner
(F33) ökat med 3 700 sjukfall från 2 900 år 2005 till 6 600 år 2012 vilket är en ökning
motsvarande närmare 130 procent. Recidiverande depressioner karakteriseras av
återkommande perioder med depression, det vill säga att individen har haft minst en tidigare
depressiv episod. Recidiverande depressioner är vanligare med stigande ålder, se även Figur
9. En annan specifik sjukdom bland förstämningssyndromen är bipolär sjukdom (F31) eller
manodepressiv sjukdom som kännetecknas av ett tillstånd med två eller flera episoder då en
märkbar förändring i patientens stämningsläge och aktivitetsnivå inträder. Ibland består
förändringen i förhöjd stämning med ökad energi och aktivitet (hypomani eller mani), ibland
12
Här finns ångest som huvudsymtom, t.ex. panikångest, men är inte som för fobiska syndrom (F40) begränsade
till särskilda situationer (Socialstyrelsen 2011).
Datum
2013-06-24
17 (41)
depressiv förstämning med nedsatt energi och aktivitetsnivå. Återkommande episoder av
enbart hypomani eller mani klassificeras som bipolär sjukdom (Socialstyrelsen 2011).
Bipolär sjukdom har under senare år stått för tre procent av de psykiska sjukdomarna vilket är
en ökning från drygt en procent år 2005. Procentuellt sett har också de bipolära sjukdomarna
ökat med drygt 130 procent eller från 1 200 till 2 800 sjukfall under den studerade perioden,
se Figur 5, 8 samt 9.
F43 Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress, som tidigare nämnts är en mer vanligt
förekommande anledning till sjukfall bland kvinnor än bland män. Diagnosen har ökat för
både kvinnor och män men ökningen har varit betydligt kraftigare bland kvinnor, se Figur 6.
Även F32 Depressiv episod är, som orsak till sjukfall, mer vanligt förekommande bland
kvinnor än bland män.
Figur 6
Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och kön.
Av Figur 7 framgår att de flesta sjukfallen i F43 Anpassningsstörningar och reaktioner på
svår stress sker i åldersgruppen 30-49 år, detsamma gäller sjukfallen i F32 Depressiv episod.
För gruppen 50 år och äldre så har dock antalet sjukfall i F43 Anpassningsstörningar och svår
stress ökat kraftigt sedan år 2009.
Datum
2013-06-24
Figur 7
18 (41)
Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och
ålder.
Vad gäller några av de mindre vanligt förekommande diagnosgrupperna visas utvecklingen
nedan. Av Figur 8 framgår bland annat att F41 Andra ångestsyndrom har ökat under perioden
bland både kvinnor och män. Det är fler kvinnor än män som beviljas sjukpenning med
anledning av denna diagnos och ökningen har även varit kraftigare för kvinnor än för män,
detsamma gäller, som nämndes ovan, F33 Recidiverande depressioner.
Figur 8
Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och kön.
Skillnader mellan åldersgrupper vad gäller några av de mindre vanliga orsakerna till
sjukskrivning framgår av Figur 9. F33 Recidiverande depressioner har ökat kraftigt de
senaste åren både i åldersgruppen 30-49 år samt i åldersgruppen 50 år och äldre. I den yngsta
åldersgruppen, 16-29 år är F41 Andra ångestsyndrom den vanligaste orsaken till att personer
beviljas sjukpenning. Här har även en ökning skett under de senaste åren. Antalet sjukfall för
Datum
2013-06-24
19 (41)
F90 Hyperaktivitetsstörningar är fortfarande få men har, som tidigare nämnts, ökat kraftigt
under perioden. Hyperaktivitetsstörningar är vanligare bland män och i åldersgruppen 16-29
år, se även Tabell 8-12 i Tabellbilagan.
Även några mer ovanliga men karaktäristiska psykiska sjukdomar kan nämnas. Schizofreni
och vanföreställningssyndrom (F20-F29), med fundamentala och karakteristiska störningar
av tänkande och perception, står för en relativt konstant andel av sjukfallen i psykisk sjukdom
på omkring 1,5 procent, något vanligare bland män. Psykiska störningar orsakade av alkohol
(F10) stod år 2012 för 1,1 procent av sjukfallen vilket är en minskning från 2,2 procent år
2005. Psykiska störningar orsakade av alkohol är vanligare bland män men har minskat som
sjukskrivningsorsak under perioden. Hyperaktivitetsstörningar (F90) har blivit vanligare. År
2005 stod denna diagnos för 0,1 procent av sjukfallen inom psykisk sjukdom men ökade till
0,9 procent år 2012. I antal räknat har hyperaktivitetsstörningarna ökat från knappt 100 till
nästan 900 sjukfall mellan åren 2005 till 2012.
Figur 9
Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och
ålder.
4. Sjukfallslängder, återkommande sjukfall och sjukfall med
partiell omfattning
I detta kapitel beskrivs sjukfallslängder för påbörjade sjukfall i psykiska diagnoser
tillsammans med förekomsten av återkommande sjukfall i olika grupper av psykiska
diagnoser. Kapitlet avslutas med en genomgång av förekomsten av sjukfall med partiell
omfattning i olika diagnosgrupper.
4.1 Sjukfallslängder
I den rapport om uppföljningen om sjukförsäkringsens utveckling som publicerades i mars
2013 framkom att den genomsnittliga varaktigheten för sjukfallen ökat under de senaste åren,
framförallt gällde detta arbetslösa sjukskrivna (Försäkringskassan 2013). En förklaring till
Datum
2013-06-24
20 (41)
detta är att sjukfrånvaro i psykiska diagnoser ofta är mer långvarig än sjukfrånvaro i övriga
diagnoser, se Figur 10. Medianlängden för perioden 2005 till 2012 var för samtliga diagnoser
43 dagar och för psykiska sjukdomar 75 dagar. De längre sjukskrivningstiderna för psykiska
sjukdomar gäller även efter införandet av det försäkringsmedicinska beslutsstödet och
tidsgränserna i sjukförsäkringen år 2008 (Försäkringskassan 2011a).13
Figur 10
Medianlängd för sjukfall påbörjade 2005-2012 per diagnoskapitel ICD-10.
Inom gruppen psykiska sjukdomar finns stora variationer i sjukskrivningslängd (Figur 11).14
Flera mindre diagnosgrupper har mycket långa sjukfall - över ett halvår. Bland dessa kan
hyperaktivitetsstörningarna (F90) särskilt lyftas fram med en medianlängd på 228 dagar
jämfört med psykiska sjukdomar som helhet med 75 dagar. Tydligt är annars att de psykiska
sjukdomar som kan betraktas som mycket svåra, exempelvis utvecklingsstörningar (F70-F79,
F80-F89)och schizofreni (F20-F29), resulterar i mycket långa sjukfall.
13
I en rapport från Försäkringskassan framkom att sjukskrivningslängderna och antalet påbörjade
sjukskrivningar minskat efter mars år 2008 då det försäkringsmedicinska beslutsstödet infördes. De största
förändringarna skedde i de grupper av diagnoser som står för störst andel av sjukskrivningarna: psykiska
sjukdomar och rörelseorganens sjukdomar (Försäkringskassan 2011a).
14
Kategoriseringen inom kapitlet psykisk sjukdom är gjord efter diagnosavsnitt samt efter de enskilda
sjukdomar som står för minst omkring en procent av de psykiska sjukdomarna, eller står för majoriteten av
sjukskrivningarna inom ett diagnosavsnitt.
Datum
2013-06-24
Figur 11
21 (41)
Medianlängd för sjukfall i psykiska sjukdomar påbörjade 2005-2012.
Utöver hyperaktivitetsstörningarna som ökat i antal är det relativt sett långa sjukfall i de
andra psykiska sjukdomarna som ökar: bipolär sjukdom (135 dagar), recidiverande
depressioner (120 dagar) och andra ångestsyndrom (80 dagar). Personer med
förstämningssyndrom (F30-F39) har också generellt längre sjukfall (97 dagar) än personer
med ångestsyndrom (F40-F48) med 61 dagar.
Förändringarna i diagnospanoramat innebär en förskjutning mot mer sjukfrånvaro i diagnoser
som leder till långa sjukskrivningar.
4.2 Återkommande sjukfall
För personer som är sjukskrivna med en psykisk diagnos så är det vanligare att ha haft ett
tidigare sjukfall än för personer som är sjukskrivna i många andra diagnoser, se Figur 12.
Sjukskrivna med psykiska sjukdomar har i knappt 32 procent av fallen haft ett sjukfall mer än
14 dagar långt året innan det aktuella sjukfallet påbörjades.15 Genomsnittet för alla diagnoser
var drygt 28 procent för perioden 2005 till 2012. Minst vanligt med återfall är det inom
kategorin skador (S00-T98) och graviditetskomplikationer (O00-O99) med omkring 19
procent som haft ett tidigare sjukfall, se Figur 12.
15
Det första sjukfallet kan ha varit i en annan diagnos.
Datum
2013-06-24
Figur 12
22 (41)
Andel med sjukfall över 14 dagar året innan första sjukskrivningsdagen 2012 per
diagnoskapitel ICD-10. Sjukfall påbörjade 2005-2012.
Inom de psykiska sjukdomarna förekommer återkommande längre sjukfall i knappt 36
procent av förstämningssyndromen och i knappt 28 procent av ångestsyndromen, se Figur 13.
Det är även vanligt med återfall eller upprepade episoder för bipolära sjukdomar, psykisk
sjukdom orsakad av alkohol eller annan substans samt recidiverande depressioner, vilket
ligger i dessa sjukdomars karaktär. För hyperaktivitetsstörningar är återkommande sjukfall
också relativt vanligt. Att återfall är vanliga för psykiska diagnoser är också belagt inom den
vetenskapliga litteraturen (se exempelvis Vaez et al. 2007 och Koopmans et al. 2010).
Datum
2013-06-24
Figur 13
23 (41)
Andel med sjukfall över 14 dagar året innan första sjukskrivningsdagen för olika psykiska
sjukdomar ICD-10. Sjukfall påbörjade 2005-2012.
4.3 Sjukfall med partiell omfattning
Möjligheten att beviljas sjukpenning med partiell omfattning (deltidssjukskrivning) har
funnits sedan 1955. I en rapport från Försäkringskassan konstaterades att det var stora
skillnader i förekomsten av sjukpenning med partiell omfattning mellan olika grupper av
försäkrade (Försäkringskassan 2008). Där redovisas även att kvinnor i högre grad är
deltidssjukskrivna än män samt att det är ovanligare med sjukpenning med partiell omfattning
bland unga upp till 30 års ålder. I rapporten konstaterades även att det finns en samvariation
mellan förekomsten och omfattningen av deltidssjukskriving och sjukfallens längd. I
slutrapporten inom ramen för detta uppdrag kommer mer fördjupade analyser att genomföras
av sjukfall med partiell omfattning vid psykisk sjukdom.
Av Figur 14 framgår att partiell omfattning är mer vanligt förekommande för psykiska
diagnoser än för andra diagnoskapitel. Drygt hälften av de sjukfall som påbörjas i psykiska
diagnoser har någon gång under sjukfallet partiell ersättning. Genomsnittet för samtliga
diagnosgrupper är knappt 39 procent. För sjukdomar i muskuloskeletala systemet
(rörelseorganen) är andelen drygt 41 procent. Vad gäller partiell ersättning någon gång under
sjukfallet så utmärker sig de psykiska sjukdomarna tillsammans med besvär relaterade till
graviditet, förlossning och barnsängstid som de diagnosgrupper där flest personer beviljats
partiell ersättning.
Datum
2013-06-24
Figur 14
24 (41)
Andel med förekomst av sjukfall med partiell omfattning per diagnoskapitel ICD-10.
Sjukfall påbörjade 2005-2012.
’
Inom de psykiska diagnoserna är partiell omfattning mest vanligt förekommande i diagnoser
inom avsnitt F30-F39 Förstämningssyndrom och F50-F59 Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer (här är den vanligaste problematiken
sömnstörningar, även ätstörningar ingår i kapitlet), se Figur 15. Minst vanligt förekommande
är sjukfall med partiell omfattning i diagnoser kopplade till alkoholmissbruk.
Datum
2013-06-24
Figur 15
25 (41)
Andel med förekomst av sjukfall med partiell omfattning i olika psykiska sjukdomar.
Sjukfall påbörjade 2005-2012.
Andelen påbörjade sjukfall inom psykiska diagnoser som någon gång under sjukfallet har
partiell omfattning har minskat under den studerade perioden. År 2005 hade 40 procent av de
sjukfall som startade partiell omfattning någon gång under sjukfallet, år 2012 hade denna
andel sjunkit till 34 procent, se Figur 16.
Figur 16
Andel med förekomst av partiell sjukskrivning per år i sjukfall påbörjade 2005-2012. Fall
som pågått som längst ett år
Datum
2013-06-24
26 (41)
5. Avslutande kommentarer
Resultaten i rapporten visar att antalet sjukfall i psykiska diagnoser ökat under de senaste
åren. Resultaten visar även att ökningen av sjukfall i stor utsträckning sker i diagnoser där
risken för långa och återkommande sjukfall är stor. Den utveckling med ökat antal nya
sjukfall i psykiska diagnoser som identifierats under de senaste åren riskerar därmed att få
effekter för den av Försäkringskassan ersatta ohälsan även under kommande år. Samhället
har följaktligen mycket att vinna på att arbeta aktivt med att minska inflödet av sjukfall i
psykiska diagnoser. Både ur ett individperspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Mer kunskaper behövs om orsakerna till den utveckling som beskrivits vilket även avspeglas
i att både Försäkringskassan och Inspektionen för socialförsäkringen fått uppdrag som syftar
till att öka kunskaperna om sjukfrånvaro i psykiska diagnoser.
Den ökning av, den av Försäkringskassan, ersatta sjukfrånvaron i psykiska diagnoser som
observerats under senare år är inte ett nytt fenomen. Tidigare rapporter från dåvarande
Riksförsäkringsverket beskrev redan i början av 2000-talet hur antalet långa sjukfall i
psykiska diagnoser ökade kraftigt. Även under denna period var det sjukfall med diagnoser
såsom depressioner och ångestsyndrom som ökade i omfattning. Trots de stora variationerna i
sjuktalet under perioden 2005 till 2012 så har diagnospanoramat inom de psykiska
sjukdomarna varit relativt stabilt. De diagnosgrupper som under hela perioden varit vanligast
förekommande, även om antalet påbörjade sjukfall i dessa diagnoser varierat kraftigt, vad
gäller nya sjukfall är Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress (F43) samt Depressiv
episod (F32). Syftet med de analyser som kommer att genomföras i arbetet med slutrapporten
är att ge djupare kunskaper om och i så fall hur förändringar skett vad gäller antalet sjukfall i
olika diagnoser inom dessa diagnosgrupper.
I den slutrapport som Försäkringskassan kommer att lämna inom ramen för uppdraget så
kommer mer djupgående analyser att genomföras för att beskriva de personer som uppbär
ersättning från sjukförsäkringen i psykiska diagnoser samt hur dessa sjukfall utvecklar sig i
termer av sjukskrivningslängd, återfall med mera. Analyserna kommer att omfatta dels hela
gruppen med psykiska diagnoser, dels i de fall det är möjligt, djupare analyser av mindre
diagnosgrupper. Både socioekonomiska och demografiska faktorer kommer att beaktas i
dessa sammanhang. Analyserna kommer även att omfatta förekomsten av partiell ersättning.
Då tidigare rapporter från Försäkringskassan redovisat skillnader i sjukskrivningsmönster
mellan personer som saknar anställning och anställda så kommer även dessa faktorer att
analyseras närmare.
Datum
2013-06-24
27 (41)
Referenser
Danielsson, M., & Berlin, M. (2012). Health in the working-age population: Health in
Sweden: The National Public Health Report 2012. Chapter 4. Scand J Public Health, 40(9
Suppl), 72-94.
European Comission (2010). Mental Health. Eurobarometer 73.2. Brussels: TNS Opinion &
Social.
Försäkringskassan (2007). Diagnosmönster i förändring. Nybeviljade förtidspensioner,
sjukersättningar och aktivitetsersättningar 1971-2005. Redovisar 2007:3. Stockholm:
Försäkringskassan.
Försäkringskassan (2008). Deltidssjukskrivning. En registerstudie över utvecklingen 19952006. Socialförsäkringsrapport 2008:2. Stockholm: Försäkringskassan.
Försäkringskassan (2010). Långtidssjukskrivna. Beskrivande statistik 1999-2009: kön, ålder,
arbetsmarknadsstatus, sjukskrivningslängd, och diagnospanorama. Socialförsäkringsrapport
2010:16. Stockholm: Försäkringskassan.
Försäkringskassan (2011a). Försäkringsmedicinska beslutsstödet. En långtidsuppföljning av
förändringar i sjukskrivningsmönster. Socialförsäkringsrapport 2011:7. Stockholm:
Försäkringskassan.
Försäkringskassan (2011b). Vad kostar olika sjukdomar i sjukförsäkringen? Kostnader för
sjukpenning i sjukskrivningar (över 14 dagar) samt sjukersättning och aktivitetsersättning år
2009 fördelat på diagnos. Socialförsäkringsrapport 2011:4. Stockholm: Försäkringskassan.
Försäkringskassan (2012). Tio år med aktivitetsersättningâ en studie av situationen för unga
med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga. Dnr 06961-2011.
Försäkringskassan (2013). Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling Delredovisning 1 av
regeringsuppdrag år 2013 Svar på regeringsuppdrag. Dnr: 3023-2013.
Inspektionen för socialförsäkringen (2010). Ohälsoarbetet inom
socialförsäkringsadministrationen 2000-2009. Underlag till ISF:s rapport 2010:6.
Järvisalo, J., Andersson, B., Boedeker, W., & Houtman, I. (Eds.) (2005). Mental disorders as
a major challenge in prevention of work disability. Helsinki: KELA.
Kessler, R.C., Aguilar-Gaxiola, S., Alonso, J., Chatterji, S., Lee, S., Ormel, J., Ustün, T.B.,
Wang, P.S. (2009). The global burden of mental disorders: an update from the WHO World
Mental Health (WHM) surveys. Epidemio Psichiatr Soc. Jan-Mar 18(1): 23-33.
Kessler, R.C., Berglund, P., Chiu, W.T. et al (2004). The US National Cormorbidity Survey
Replication (NCS-R). Design and Field Procedures. International Journal of Methods in
Psychiatric Research. 13(2): 69-92.
Kessler, R.C., Berglund, P.A., Demler, O., Jin, R., Walters, E.E. (2005). Lifetime prevalence
and age-of-onset distributions of DSM-IV disorders in the National Comorbidity Survey
Replication (NCS-R). Archives of General Psychology. June;62(6):593-602.
Datum
2013-06-24
28 (41)
Kessler, R.C., Chiu, W.T., Demler, O., Walters, E.E. (2005) Prevalence, severity, and
comorbidity of twelve-month DSM-IV disorders in the National Comorbidity Survey
Replication (NCS-R). Archives of General Psychiatry, June;62(6):617-27.
Koopmans, P. C., Roelen, C. A., Bultmann, U., Hoedeman, R., van der Klink, J. J., &
Groothoff, J. W. (2010). Gender and age differences in the recurrence of sickness absence
due to common mental disorders: a longitudinal study. BMC Public Health, 10, 426.
Lidwall, U. (2010). LONG-TERM SICKNESS ABSENCE. Aspects of Society, Work, and
Family. Department of Clinical Neuroscience, Division of Insurance Medicine. Stockholm:
Karolinska Institutet.
OECD (2013). Mental Health and Work: Sweden. OECD Publishing.
Riksförsäkringsverket (2002). Vad kostar olika sjukdomar? Sjukpenningkostnaderna
fördelade efter sjukskrivningsdiagnos. RFV Redovisar 2002:2. Stockholm:
Riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket (2004). Psykiska sjukdomar och stressrelaterade besvär. Långvariga
sjukskrivningar åren 1999 till 2003. RFV Redovisar 2004:8. Stockholm:
Riksförsäkringsverket.
SCB/ULF Statistikdatabasen.
SBU (2005). Behandling av ångestsyndrom. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm:
Statens beredning för medicinsk utvärdering.
SBU (2012). Diagnostik och uppföljning av förstämningssyndrom. En systematisk
litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering.
Socialstyrelsen (2011). Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade
hälsoproblem – Systematisk förteckning, svensk version 2011 (ICD-10-SE). Stockholm:
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsens hemsida: http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/diagnoskoder
http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod
Vaez, M., Rylander, G., Nygren, A., Asberg, M., & Alexanderson, K. (2007). Sickness
absence and disability pension in a cohort of employees initially on long-term sick leave due
to psychiatric disorders in Sweden. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 42(5),
381-388.
WHO (2000). Cross-national comparisons of the prevalences and correlates of mental
disorder. Bulletin of the World Health Organization, vol. 78 nr. 4.
Datum
2013-06-24
29 (41)
Tabellbilaga
Tabell 1
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnoskapitel år 2005-2012.
Diagnoskapitel ICD-10
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
A00−B99 Infektioner
1,5
1,6
1,8
1,8
1,8
1,6
1,6
1,6
C00−D48 Tumörer
3,5
3,5
3,8
4,2
4,5
4,4
4,3
4,2
D50-D89 Blodsjukdomar
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
E00−E90 Endokrina sjukdomar
1,2
1,3
1,3
1,5
1,8
2,0
2,1
2,0
F00−F99 Psykiska sjukdomar
20,7
20,6
19,9
19,4
18,8
20,8
21,3
22,3
G00−G99, H00−H95 Sjukdomar i
nervsystem och sinnesorgan
4,6
4,8
4,9
5,2
5,4
5,3
5,3
5,2
I00−I99 Cirkulationsorganens
sjukdomar
4,3
4,3
4,4
4,3
4,2
4,0
3,8
3,7
J00−J99 Andningsorganens
sjukdomar
6,1
6,0
6,3
5,9
6,3
5,5
6,3
5,8
K00−K93 Matsmältningsorganens sjukdomar
4,1
4,0
4,1
4,1
4,2
3,9
3,8
3,7
L00−L99 Hudsjukdomar
1,2
1,2
1,1
1,2
1,1
1,0
0,9
0,9
M00−M99 Sjukdomar i
muskuloskeletala systemet
27,6
27,4
26,3
25,9
25,4
26,1
25,3
25,6
N00−N99 Sjukdomar i urin och
könsorgan
2,2
2,2
2,2
2,3
2,5
2,3
2,2
2,1
O00−O99
Graviditetskomplikationer
5,2
5,2
5,5
5,8
5,7
5,1
4,9
5,0
R00−R99 Symptom
4,2
4,2
4,0
3,6
3,4
3,2
3,3
3,5
S00−T98 Skador/ förgiftningar
11,4
11,7
12,2
13,0
13,4
13,2
13,4
12,8
Z00−Z99 Faktorer av betydelse
för hälsotillståndet
1,6
1,5
1,3
1,2
1,1
1,0
0,9
1,0
Övriga sjukdomar
0,2
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med
diagnosuppgift
470426
473650
435500
402099
380858
407492
419002
423647
Antal utan diagnosuppgift
32033
23778
19029
16184
11435
8030
6197
6069
502459
497428
454529
418283
392293
415522
425199
429716
Totalt antal påbörjade
sjukskrivningar
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
Datum
2013-06-24
30 (41)
Tabell 2
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnoskapitel år
2005-2012, kvinnor.
Diagnoskapitel ICD-10
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
A00−B99 Infektioner
1,4
1,4
1,6
1,6
1,7
1,4
1,5
1,4
C00−D48 Tumörer
3,6
3,6
4,0
4,4
4,7
4,6
4,5
4,3
D50-D89 Blodsjukdomar
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
E00−E90 Endokrina sjukdomar
1,3
1,4
1,5
1,8
2,1
2,4
2,5
2,3
22,8
22,8
22,1
21,6
21,1
23,3
24,0
25,0
G00−G99, H00−H95 Sjukdomar i
nervsystem och sinnesorgan
4,8
4,9
5,1
5,4
5,5
5,5
5,4
5,2
I00−I99 Cirkulationsorganens
sjukdomar
3,0
3,1
3,0
2,8
2,6
2,5
2,4
2,3
J00−J99 Andningsorganens
sjukdomar
6,4
6,3
6,7
6,4
6,7
5,8
6,7
6,3
K00−K93 Matsmältningsorganens
sjukdomar
3,2
3,2
3,2
3,2
3,3
3,1
3,0
3,0
L00−L99 Hudsjukdomar
1,1
1,1
1,1
1,0
1,0
0,9
0,8
0,8
26,2
25,9
25,0
24,3
23,7
24,5
23,7
23,9
N00−N99 Sjukdomar i urin och
könsorgan
2,9
2,8
2,9
2,9
3,2
2,9
2,8
2,7
O00−O99 Graviditetskomplikationer
8,4
8,4
8,9
9,4
9,2
8,2
7,8
7,9
R00−R99 Symptom
4,7
4,6
4,4
4,0
3,7
3,5
3,6
3,8
S00−T98 Skador/ förgiftningar
7,8
8,1
8,4
9,0
9,6
9,6
9,5
9,1
Z00−Z99 Faktorer av betydelse för
hälsotillståndet
1,8
1,7
1,5
1,3
1,3
1,2
1,1
1,2
Övriga sjukdomar
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med
diagnosuppgift
290090
291731
267970
246510
234806
255065
262961
267358
Antal utan diagnosuppgift
17530
12465
9843
8047
5876
4523
3565
3613
307620
304196
277813
254557
240682
259588
266526
270971
F00−F99 Psykiska sjukdomar
M00−M99 Sjukdomar i
muskuloskeletala systemet
Summa
Totalt antal påbörjade
sjukskrivningar
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
Datum
2013-06-24
31 (41)
Tabell 3
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnoskapitel år
2005-2012, män.
Diagnoskapitel ICD-10
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
A00−B99 Infektioner
1,7
1,8
2,0
2,1
2,1
1,8
1,8
1,8
C00−D48 Tumörer
3,3
3,3
3,5
3,8
4,2
4,1
4,0
3,9
,2
,2
,2
,2
,2
,2
,2
,2
D50-D89 Blodsjukdomar
E00−E90 Endokrina sjukdomar
1,0
1,1
1,1
1,1
1,2
1,4
1,4
1,4
17,3
17,0
16,4
15,7
15,2
16,6
16,6
17,5
G00−G99, H00−H95 Sjukdomar i
nervsystem och sinnesorgan
4,4
4,5
4,7
4,8
5,1
5,0
5,1
5,0
I00−I99 Cirkulationsorganens
sjukdomar
6,3
6,4
6,8
6,7
6,6
6,5
6,2
6,1
J00−J99 Andningsorganens
sjukdomar
5,6
5,4
5,7
5,2
5,6
4,9
5,7
5,1
K00−K93 Matsmältningsorganens
sjukdomar
5,6
5,4
5,5
5,5
5,6
5,3
5,1
5,0
L00−L99 Hudsjukdomar
1,3
1,3
1,3
1,4
1,2
1,1
1,1
1,1
29,9
30,0
28,5
28,5
28,2
28,8
28,0
28,6
1,2
1,2
1,3
1,2
1,3
1,3
1,3
1,2
F00−F99 Psykiska sjukdomar
M00−M99 Sjukdomar i
muskuloskeletala systemet
N00−N99 Sjukdomar i urin och
könsorgan
R00−R99 Symptom
3,6
3,6
3,4
3,1
2,9
2,8
2,8
3,0
17,1
17,4
18,4
19,4
19,4
19,3
19,8
19,1
1,3
1,2
1,0
,9
,8
,7
,6
,7
,2
,2
,2
,3
,2
,2
,2
,2
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med
diagnosuppgift
180336
181919
167530
155589
146052
152427
156041
156289
Antal utan diagnosuppgift
14503
11313
9186
8137
5559
3507
2632
2456
194839
193232
176716
163726
151611
155934
158673
158745
S00−T98 Skador/ förgiftningar
Z00−Z99 Faktorer av betydelse för
hälsotillståndet
Övriga sjukdomar
Summa
Totalt antal påbörjade
sjukskrivningar
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
Datum
2013-06-24
32 (41)
Tabell 4
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnoskapitel år
2005-2012, ålder 16-29 år.
Diagnoskapitel ICD-10
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
A00−B99 Infektioner
1,8
1,9
2,1
2,1
2,1
1,8
1,9
1,9
C00−D48 Tumörer
0,8
1,0
0,9
1,0
1,1
1,1
1,1
1,0
D50-D89 Blodsjukdomar
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,2
0,2
0,2
E00−E90 Endokrina sjukdomar
0,8
0,9
1,0
1,1
1,3
1,6
1,7
1,7
23,2
23,2
22,6
22,0
21,6
22,0
22,1
23,7
G00−G99, H00−H95 Sjukdomar i
nervsystem och sinnesorgan
2,8
2,8
2,9
2,9
3,0
2,9
3,2
3,1
I00−I99 Cirkulationsorganens
sjukdomar
0,9
1,0
0,9
0,9
1,0
1,1
1,0
1,0
J00−J99 Andningsorganens
sjukdomar
4,5
4,7
4,6
4,1
4,6
3,8
4,9
3,9
K00−K93 Matsmältningsorganens
sjukdomar
4,2
4,0
4,1
4,0
4,0
4,0
3,8
3,7
L00−L99 Hudsjukdomar
1,4
1,3
1,4
1,3
1,2
1,2
1,1
0,9
20,7
19,7
18,7
18,4
17,8
17,9
17,3
17,7
1,5
1,5
1,5
1,5
1,6
1,6
1,7
1,7
14,7
14,5
14,8
15,6
16,0
15,8
14,7
14,6
4,2
4,2
3,9
3,7
3,5
3,3
3,3
3,8
F00−F99 Psykiska sjukdomar
M00−M99 Sjukdomar i
muskuloskeletala systemet
N00−N99 Sjukdomar i urin och
könsorgan
O00−O99 Graviditetskomplikationer
R00−R99 Symptom
S00−T98 Skador/ förgiftningar
16,4
17,3
18,7
19,3
19,4
20,1
20,7
19,6
Z00−Z99 Faktorer av betydelse för
hälsotillståndet
1,4
1,2
1,1
1,0
0,9
0,7
0,6
0,8
Övriga sjukdomar
0,5
0,6
0,6
0,6
0,7
0,6
0,7
0,6
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med
diagnosuppgift
59306
59142
56847
54745
47507
46698
51676
54533
Antal utan diagnosuppgift
5203
4086
3260
2833
1922
1237
1130
1147
64509
63228
60107
57578
49429
47935
52806
55680
Totalt antal påbörjade
sjukskrivningar
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
Datum
2013-06-24
33 (41)
Tabell 5
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnoskapitel år
2005-2012, ålder 30-49 år.
Diagnoskapitel ICD-10
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
A00−B99 Infektioner
1,4
1,5
1,6
1,7
1,7
1,4
1,5
1,4
C00−D48 Tumörer
2,3
2,3
2,7
2,9
3,2
3,0
3,1
3,0
D50-D89 Blodsjukdomar
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
0,4
E00−E90 Endokrina sjukdomar
1,2
1,4
1,4
1,7
2,2
2,5
2,7
2,4
24,2
24,1
23,4
23,0
22,7
25,1
25,7
27,2
G00−G99, H00−H95 Sjukdomar i
nervsystem och sinnesorgan
4,4
4,6
4,7
5,1
5,2
5,2
5,2
5,1
I00−I99 Cirkulationsorganens
sjukdomar
2,4
2,5
2,7
2,6
2,5
2,4
2,3
2,2
J00−J99 Andningsorganens
sjukdomar
5,7
5,7
6,0
5,6
6,0
5,1
6,2
5,3
K00−K93 Matsmältningsorganens
sjukdomar
3,9
3,8
3,9
4,0
4,0
3,8
3,6
3,6
L00−L99 Hudsjukdomar
1,1
1,1
1,1
1,1
1,0
0,9
0,9
0,9
27,0
26,6
25,4
24,8
23,8
24,3
23,3
23,4
N00−N99 Sjukdomar i urin och
könsorgan
2,0
2,1
2,1
2,1
2,4
2,2
2,2
2,1
O00−O99 Graviditetskomplikationer
7,0
7,2
7,7
8,0
7,9
7,1
6,7
6,8
R00−R99 Symptom
4,3
4,2
4,1
3,7
3,6
3,4
3,4
3,6
F00−F99 Psykiska sjukdomar
M00−M99 Sjukdomar i
muskuloskeletala systemet
S00−T98 Skador/ förgiftningar
10,7
10,8
11,2
11,9
12,1
11,9
11,8
11,3
Z00−Z99 Faktorer av betydelse för
hälsotillståndet
1,7
1,6
1,4
1,2
1,2
1,1
1,0
1,0
Övriga sjukdomar
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med
diagnosuppgift
224655
223230
202194
184228
175801
188713
192147
192348
Antal utan diagnosuppgift
15821
11439
9218
7912
5597
4020
3124
3002
240476
234669
211412
192140
181398
192733
195271
195350
Summa
Totalt antal påbörjade
sjukskrivningar
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
Datum
2013-06-24
34 (41)
Tabell 6
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnoskapitel år
2005-2012, ålder över 50 år.
Diagnoskapitel ICD-10
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
A00−B99 Infektioner
1,6
1,6
1,8
1,9
1,9
1,6
1,7
1,7
C00−D48 Tumörer
5,8
5,5
6,1
6,7
7,0
6,8
6,7
6,4
D50-D89 Blodsjukdomar
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
E00−E90 Endokrina sjukdomar
1,3
1,3
1,3
1,4
1,4
1,6
1,6
1,5
15,7
15,7
15,0
14,4
13,7
15,7
16,1
16,5
G00−G99, H00−H95 Sjukdomar i
nervsystem och sinnesorgan
5,5
5,6
5,8
6,0
6,3
6,1
6,0
5,9
I00−I99 Cirkulationsorganens
sjukdomar
7,5
7,5
7,6
7,5
7,0
6,6
6,2
6,2
J00−J99 Andningsorganens
sjukdomar
7,0
6,7
7,3
7,0
7,1
6,4
6,9
7,0
K00−K93 Matsmältningsorganens
sjukdomar
4,3
4,3
4,3
4,3
4,4
4,1
3,9
3,9
L00−L99 Hudsjukdomar
1,3
1,3
1,1
1,2
1,1
1,0
1,0
,9
30,5
30,8
29,9
29,7
29,5
30,3
29,9
30,5
N00−N99 Sjukdomar i urin och
könsorgan
2,7
2,5
2,6
2,7
2,9
2,6
2,5
2,3
O00−O99 Graviditetskomplikationer
0,1
0,1
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
0,0
R00−R99 Symptom
4,1
4,2
4,0
3,6
3,2
3,1
3,1
3,3
F00−F99 Psykiska sjukdomar
M00−M99 Sjukdomar i
muskuloskeletala systemet
S00−T98 Skador/ förgiftningar
10,7
11,0
11,4
12,2
12,9
12,8
12,9
12,4
Z00−Z99 Faktorer av betydelse för
hälsotillståndet
1,6
1,4
1,3
1,2
1,1
1,0
1,0
1,0
Övriga sjukdomar
0,2
0,2
0,2
0,2
0,1
0,1
0,1
0,1
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med
diagnosuppgift
186465
191278
176459
163126
157550
172081
175179
176766
Antal utan diagnosuppgift
11009
8253
6551
5439
3916
2773
1943
1920
197474
199531
183010
168565
161466
174854
177122
178686
Summa
Totalt antal påbörjade
sjukskrivningar
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
Datum
2013-06-24
35 (41)
Tabell 7
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnosgrupp och
diagnos inom diagnoskapitel psykiska sjukdomar år 2005-2012.
Diagnosgrupp (avsnitt) och
diagnoser ICD-10 (F00−F99)
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
F00-09 Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
0,2
0,2
0,2
0,3
0,2
0,3
0,2
0,2
F10-19 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av psykoaktiva
substanser, varav
3,0
2,5
2,6
2,3
2,3
2,0
1,9
1,7
F10 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av alkohol
2,2
1,9
1,9
1,7
1,7
1,4
1,4
1,1
F20-29 Schizofreni, schizotypa störningar och
vanföreställningssyndrom
F30-39 Förstämningssyndrom, varav
1,3
1,3
1,4
1,5
1,5
1,6
1,5
1,4
36,0
36,9
38,6
39,6
39,8
41,2
40,0
38,2
F31 Bipolär sjukdom
1,2
1,3
1,8
2,2
2,5
3,2
3,2
2,9
F32 Depressiv episod
30,7
31,3
32,2
32,0
31,3
30,8
29,2
27,7
3,0
3,2
3,7
4,3
5,0
6,3
6,9
7,0
F33 Recidiverande depressioner
F40-48 Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom, varav
55,9
55,7
53,7
52,7
52,9
51,3
52,6
54,8
F41 Andra ångestsyndrom
10,0
10,5
11,1
12,0
12,2
12,3
12,2
12,6
F43 Anpassningsstörningar och reaktion på
svår stress
44,5
43,9
41,3
39,5
39,7
37,6
39,1
41,2
2,7
2,5
2,4
2,5
2,1
1,8
1,7
1,6
2,1
2,0
1,9
1,9
1,5
1,2
1,1
1,1
F60-69 Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
0,3
0,3
0,4
0,4
0,4
0,6
0,6
0,6
F70-F79 Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89
Störningar av psykisk utveckling samt F99
Ospecificerad psykisk störning*
0,4
0,3
0,4
0,3
0,3
0,4
0,4
0,4
F90-F98 Beteendestörningar och emotionella
störningar med debut vanligen under barndom
och ungdomstid, varav
0,2
0,2
0,3
0,4
0,5
0,9
1,0
0,9
F50-59 Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer,
varav
F51 Icke organiska sömnstörningar
F90 Hyperaktivitetsstörningar
0,1
0,1
0,2
0,3
0,4
0,8
0,9
0,9
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med diagnosuppgift
97321
97429
86631
77835
71788
84705
89038
94388
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
* Dessa tre sjukdomskategorier står för ett mycket litet antal sjukskrivningar och särredovisas därför inte.
Datum
2013-06-24
36 (41)
Tabell 8
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnosgrupp och
diagnos inom diagnoskapitel psykiska sjukdomar år 2005-2012, kvinnor.
Diagnosgrupp (avsnitt) och
diagnoser ICD-10 (F00−F99)
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
F00-09 Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
0,2
0,1
0,1
0,2
0,1
0,2
0,2
0,2
F10-19 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av psykoaktiva
substanser, varav
1,2
1,0
1,1
1,0
1,1
0,9
0,9
0,8
F10 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av alkohol
0,9
0,7
0,8
0,7
0,7
0,6
0,6
0,5
0,9
0,9
0,9
1,0
1,1
1,0
1,1
0,9
F20-29 Schizofreni, schizotypa störningar och
vanföreställningssyndrom
F30-39 Förstämningssyndrom, varav
34,9
36,0
37,7
38,7
38,7
40,5
39,2
37,1
F31 Bipolär sjukdom
1,0
1,2
1,5
2,0
2,3
3,0
2,9
2,7
F32 Depressiv episod
29,9
30,9
31,6
31,4
30,7
30,5
28,7
26,8
2,8
3,0
3,6
4,2
4,8
6,2
6,8
6,9
59,1
58,5
56,7
55,5
55,8
53,8
55,2
57,6
9,7
10,1
10,7
11,5
11,9
11,9
11,7
12,2
48,1
47,2
44,9
42,9
42,9
40,7
42,2
44,5
3,0
2,7
2,6
2,7
2,2
1,9
1,8
1,8
2,1
2,0
1,9
1,9
1,4
1,2
1,1
1,1
F60-69 Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
0,3
0,3
0,3
0,4
0,4
0,7
0,7
0,6
F70-F79 Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89
Störningar av psykisk utveckling samt F99
Ospecificerad psykisk störning*
0,3
0,2
0,3
0,2
0,2
0,3
0,3
0,3
F90-F98 Beteendestörningar och emotionella
störningar med debut vanligen under barndom
och ungdomstid, varav
0,1
0,1
0,2
0,3
0,3
0,7
0,8
0,8
0,1
0,1
0,2
0,2
0,3
0,6
0,7
0,7
F33 Recidiverande depressioner
F40-48 Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom, varav
F41 Andra ångestsyndrom
F43 Anpassningsstörningar och reaktion på
svår stress
F50-59 Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer,
varav
F51 Icke organiska sömnstörningar
F90 Hyperaktivitetsstörningar
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med diagnosuppgift
66137
66496
59155
53364
49642
59456
63072
66963
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
* Dessa tre sjukdomskategorier står för ett mycket litet antal sjukskrivningar och särredovisas därför inte.
Datum
2013-06-24
37 (41)
Tabell 9
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnosgrupp och
diagnos inom diagnoskapitel psykiska sjukdomar år 2005-2012, män.
Diagnosgrupp (avsnitt) och
diagnoser ICD-10 (F00−F99)
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
F00-09 Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
0,4
0,4
0,4
0,5
0,4
0,6
0,4
0,3
F10-19 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av psykoaktiva
substanser, varav
6,7
5,7
5,9
5,2
5,1
4,5
4,5
4,1
F10 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av alkohol
5,0
4,3
4,3
3,7
3,7
3,2
3,1
2,5
F20-29 Schizofreni, schizotypa störningar och
vanföreställningssyndrom
F30-39 Förstämningssyndrom, varav
2,0
2,2
2,4
2,5
2,5
2,8
2,6
2,6
38,5
38,8
40,6
41,6
42,2
42,9
42,0
41,1
F31 Bipolär sjukdom
1,6
1,7
2,3
2,6
3,1
3,7
3,8
3,6
F32 Depressiv episod
32,3
32,3
33,4
33,3
32,7
31,7
30,4
29,8
3,4
3,6
3,9
4,7
5,6
6,6
6,9
7,0
F33 Recidiverande depressioner
F40-48 Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom, varav
49,1
49,6
47,3
46,5
46,5
45,3
46,4
47,9
F41 Andra ångestsyndrom
10,7
11,2
12,1
13,0
12,9
13,5
13,5
13,4
F43 Anpassningsstörningar och reaktion på
svår stress
36,8
36,9
33,7
32,2
32,5
30,4
31,4
33,2
2,3
2,1
2,0
2,1
1,7
1,4
1,4
1,2
2,1
2,0
1,8
2,0
1,6
1,3
1,2
1,1
F60-69 Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
0,4
0,4
0,4
0,4
0,3
0,6
0,5
0,6
F70-F79 Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89
Störningar av psykisk utveckling samt F99
Ospecificerad psykisk störning*
0,5
0,4
0,6
0,6
0,5
0,6
0,7
0,8
F90-F98 Beteendestörningar och emotionella
störningar med debut vanligen under barndom
och ungdomstid, varav
0,2
0,3
0,5
0,7
0,8
1,4
1,4
1,4
F50-59 Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer,
varav
F51 Icke organiska sömnstörningar
F90 Hyperaktivitetsstörningar
0,1
0,2
0,4
0,6
0,8
1,2
1,3
1,3
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med diagnosuppgift
31184
30933
27476
24471
22146
25249
25966
27425
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
* Dessa tre sjukdomskategorier står för ett mycket litet antal sjukskrivningar och särredovisas därför inte.
Datum
2013-06-24
38 (41)
Tabell 10
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnosgrupp och
diagnos inom diagnoskapitel psykiska sjukdomar år 2005-2012, ålder 16-29 år.
Diagnosgrupp (avsnitt) och
diagnoser ICD-10 (F00−F99)
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
F00-09 Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1
0,0
0,1
0,1
F10-19 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av psykoaktiva
substanser, varav
2,5
2,1
2,2
2,3
2,2
1,9
1,6
1,6
F10 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av alkohol
0,5
0,5
0,5
0,5
0,4
0,4
0,3
0,3
F20-29 Schizofreni, schizotypa störningar och
vanföreställningssyndrom
F30-39 Förstämningssyndrom, varav
1,4
1,6
1,5
1,5
1,7
1,9
1,6
1,4
38,2
39,5
40,8
41,5
42,1
42,5
42,4
41,5
F31 Bipolär sjukdom
1,0
1,5
1,9
2,4
2,7
3,5
3,4
3,3
F32 Depressiv episod
33,3
34,0
34,4
34,2
33,9
33,4
33,0
32,2
2,8
3,0
3,6
3,8
4,4
4,9
5,4
5,4
F33 Recidiverande depressioner
F40-48 Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom, varav
52,1
51,7
49,2
48,5
47,9
47,4
47,8
49,2
F41 Andra ångestsyndrom
15,2
16,1
16,7
18,0
18,0
18,1
18,0
18,9
F43 Anpassningsstörningar och reaktion på
svår stress
34,9
33,9
30,5
28,6
28,2
27,7
28,1
29,0
4,2
3,5
4,1
3,9
3,5
3,1
3,3
3,1
1,7
1,3
1,7
1,6
1,2
1,0
0,9
1,0
F60-69 Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
0,8
0,7
0,8
1,1
1,1
1,1
1,1
1,1
F70-F79 Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89
Störningar av psykisk utveckling samt F99
Ospecificerad psykisk störning*
0,5
0,3
0,5
0,5
0,3
0,6
0,5
0,4
F90-F98 Beteendestörningar och emotionella
störningar med debut vanligen under barndom
och ungdomstid, varav
0,3
0,4
0,8
0,8
1,0
1,4
1,6
1,5
F50-59 Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer,
varav
F51 Icke organiska sömnstörningar
F90 Hyperaktivitetsstörningar
0,2
0,4
0,7
0,7
1,0
1,3
1,5
1,5
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med diagnosuppgift
13732
13740
12850
12070
10261
10292
11430
12898
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
* Dessa tre sjukdomskategorier står för ett mycket litet antal sjukskrivningar och särredovisas därför inte.
Datum
2013-06-24
39 (41)
Tabell 11
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnosgrupp och
diagnos inom diagnoskapitel psykiska sjukdomar år 2005-2012, ålder 30-49 år.
Diagnosgrupp (avsnitt) och
diagnoser ICD-10 (F00−F99)
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
F00-09 Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1
0,1
F10-19 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av psykoaktiva
substanser, varav
2,6
2,2
2,2
2,0
2,0
1,7
1,8
1,6
F10 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av alkohol
2,0
1,6
1,5
1,4
1,4
1,2
1,2
1,0
F20-29 Schizofreni, schizotypa störningar och
vanföreställningssyndrom
F30-39 Förstämningssyndrom, varav
1,4
1,4
1,6
1,7
1,7
1,7
1,8
1,6
35,4
36,2
37,9
38,7
39,1
40,6
39,3
37,5
F31 Bipolär sjukdom
1,1
1,2
1,7
2,2
2,5
3,2
3,2
3,0
F32 Depressiv episod
30,1
30,8
31,6
31,4
30,9
30,5
28,7
26,9
2,9
3,1
3,6
4,1
4,9
6,1
6,6
6,9
F33 Recidiverande depressioner
F40-48 Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom, varav
57,2
57,0
55,1
54,2
54,1
52,0
53,2
55,4
F41 Andra ångestsyndrom
10,4
11,0
11,5
12,2
12,4
12,8
12,5
12,7
F43 Anpassningsstörningar och reaktion på
svår stress
45,3
44,8
42,3
40,9
40,7
37,7
39,3
41,5
2,5
2,3
2,1
2,3
1,8
1,6
1,5
1,4
2,1
1,9
1,8
1,8
1,3
1,2
1,1
1,0
F60-69 Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
0,3
0,3
0,4
0,3
0,3
0,8
0,7
0,7
F70-F79 Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89
Störningar av psykisk utveckling samt F99
Ospecificerad psykisk störning*
0,4
0,3
0,3
0,3
0,3
0,4
0,5
0,5
F90-F98 Beteendestörningar och emotionella
störningar med debut vanligen under barndom
och ungdomstid, varav
0,2
0,2
0,3
0,4
0,5
1,1
1,2
1,1
F50-59 Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer,
varav
F51 Icke organiska sömnstörningar
F90 Hyperaktivitetsstörningar
0,1
0,1
0,2
0,4
0,5
1,0
1,1
1,1
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med diagnosuppgift
54307
53710
47338
42340
39969
47411
49336
52288
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum 2013-04-08).
* Dessa tre sjukdomskategorier står för ett mycket litet antal sjukskrivningar och särredovisas därför inte.
Datum
2013-06-24
40 (41)
Tabell 12
Fördelning (procent) av påbörjade sjukfall per diagnosgrupp och
diagnos inom diagnoskapitel psykiska sjukdomar år 2005-2012, ålder över 50
år.
Diagnosgrupp (avsnitt) och
diagnoser ICD-10 (F00−F99)
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
F00-09 Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
0,5
0,4
0,5
0,6
0,5
0,7
0,5
0,5
F10-19 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av psykoaktiva
substanser, varav
3,8
3,2
3,4
3,1
3,0
2,5
2,4
2,0
F10 Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av alkohol
3,5
3,0
3,2
2,8
2,8
2,2
2,1
1,7
F20-29 Schizofreni, schizotypa störningar och
vanföreställningssyndrom
F30-39 Förstämningssyndrom, varav
1,1
1,1
1,1
1,1
1,1
1,2
1,1
1,0
36,3
37,0
38,9
40,2
39,9
41,7
40,3
38,2
F31 Bipolär sjukdom
1,5
1,5
1,8
2,2
2,6
3,0
3,0
2,7
F32 Depressiv episod
30,4
31,1
32,1
32,0
30,9
30,6
28,5
27,1
3,2
3,3
3,8
5,0
5,5
7,2
8,0
7,7
55,3
55,1
53,4
52,1
53,0
51,6
53,5
56,2
6,9
7,1
7,7
8,6
9,0
9,3
9,4
9,5
47,4
47,1
44,8
42,6
43,3
41,3
43,1
46,0
2,5
2,5
2,2
2,4
1,9
1,5
1,3
1,3
2,4
2,4
2,1
2,2
1,8
1,4
1,3
1,3
F60-69 Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
0,1
0,2
0,1
0,1
0,1
0,2
0,3
0,2
F70-F79 Psykisk utvecklingsstörning, F80-F89
Störningar av psykisk utveckling samt F99
Ospecificerad psykisk störning*
0,3
0,3
0,3
0,3
0,3
0,2
0,2
0,2
F90-F98 Beteendestörningar och emotionella
störningar med debut vanligen under barndom
och ungdomstid, varav
0,1
0,1
0,1
0,1
0,2
0,4
0,4
0,3
F33 Recidiverande depressioner
F40-48 Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom, varav
F41 Andra ångestsyndrom
F43 Anpassningsstörningar och reaktion på
svår stress
F50-59 Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer,
varav
F51 Icke organiska sömnstörningar
F90 Hyperaktivitetsstörningar
0,0
0,0
0,1
0,1
0,1
0,3
0,4
0,3
Summa
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
100,0
Antal sjukskrivningar med diagnosuppgift
29282
29979
26443
23425
21558
27002
28272
29202
Datakällor: FK:s databas MiDAS (MikroData för Analys av Socialförsäkringen, uttagsdatum
2013-04-08).
* Dessa tre sjukdomskategorier står för ett mycket litet antal sjukskrivningar och särredovisas
därför inte.
Datum
2013-06-24
Beslut i detta ärende/om detta yttrande har fattats av generaldirektör Dan
Eliasson i närvaro av försäkringsdirektör Birgitta Målsäter, rättschef Eva
Nordqvist, verksamhetsområdeschef Jan Larsson och analytiker Christina
Olsson Bohlin, den senare som föredragande.
Dan Eliasson
Christina Olsson Bohlin
41 (41)
