Amerikabrev #1 [vi har inte hittat första sidan] … runno mina tårar

Amerikabrev
#1
[vi har inte hittat första sidan] … runno mina tårar och blödde mitt hjärta allt utav glädjens smärta.
Jag vill ännu tillöka mitt brev till eder eftersom min glädje har förökat sig i dubbelt mått vilket var
obetjänt för mig. Den tid jag begynte detta brev, vilken glädjen bestod i julgåva, för den var mycket
välkommen och glädjesam. Nämnda julgåva var den att jag mottog brev från eder kvällen före juldagen,
vilket jag tackar eder ödmjukast för, vilket gläder mig mycket att ni ären vid en god hälsa och haven
skördat god skörd i det nära förflutna år.
Eftersom det gamla året är så nära gånget ifrån oss och vi nu vänta oss ett nytt igen så önskar jag eder,
kära föräldrar och syskon, och även hela min släkt en ny glädje, god framgång och välvilja uti allas eders
företaganden och som jag förväntar mig att ännu en gång få se eder släktingar och vänner fast jag är
långt ifrån eder så att jag vill icke bestämma någon tid, men till nästa sommar tror jag knappt jag vill för
födoämnen äro dyra och arbetarna håller snart sagt inbördeskrig, vilket jag vet ganska väl har reda på
igenom att jag har svensk tidning en gång i månaden, vilken jag betalar fyra riksdaler för året.
Som ni ser att jag är en arbetare på samma plats som förut nämnd, och vilken jag vill fortsätta på till
nästkommande april månad. Sedan tänker jag mig att resa till en liten stad vilkens namn är Batavia
[Illinois] emedan mina tvenne kamrater äro där, Jöns och Martin. Martin arbetade här i tre månader i
somras, men som han blev ställd på för hårt arbete här, så måste han resa härifrån igen. Men nu är jag
således svensk på denna plats, men jag haver ändå lätt och trevligt jag tycker, och så vill jag i föräldrar
skolen leva och icke alltid gråta och sörja för edra barn som vilja taga sig fram i världen. Jag tycker det
skulle vara roligare för föräldrar och se sina barn gå fram och icke tillbaka. Som ni veten väl att den som
beder Gud om hjälp, honom hjälper han, varken han är i bekant eller obekant land.
Den stora glädjefulla juldagen firade jag så
att när aftonen kom jag till vila fick gå
och om morgonen vaknade jag mittida opp
med en sund och glädjefull kropp.
Men mitt arbete den dagen jag ville icke göra
för jag väntar mig gå till kyrkan att där få prästen och klockaren höra
Men som jag mig där tänker om
så har jag långt borta där världen är tom
Den stora ljusa nyårsdag
där fattas jag min bok den fick jag se när lag
som säger att vi en gång alla skola ställas
inför stolen där domen ska fällas
unga, gamla Häglingar och vänner låter oss tänka
där från så att vi kunna inför domen tacka.
Den dagen jag ej heller aldrig förglömma kan
Då jag tog adjö med föräldrar, syskon och fädernesland
Och mina föräldrar då efter mig log
Då jag till det främmande landet drog
Tårarna uppå deras kinder de rant
Men Gud ledsagade mig till en önskad strand
Ödmjust och vänligt jag beder ett svar från min fader - på dessa små och orediga rader
Som jag vill skall säga alltså - som tiden tillfaller får pennan att gå
Ogally [Eau Galle] 2 januari, 1856
#2
Käre föräldrar och syskon,
Eftersom jag nu i så lång tid levat med mitt strapatser så nödgas jag att skriva några få ord till eder och
underrätta eder att jag har hälsan och lever gott. Landet är det förnämligaste som jag vet, men jag har
varit mycket ute och rest nu nyligen. Jag har varit mer i en stad som heter Batavia [Illinois], nämnda stad
äro många svenskar i så att di hade byggt en ny kyrka som skulle invigas vid samma tillfälle som jag kom
där, så att där var predikan tre gånger om dagen i fem dagar.
Det var den första gång har jag har hört svensk präst i Amerika, men det var livligaste som jag någon
gång haver hört i världen. Så nykommet som det var att få höra en svensk präst ännu en gång, men när
jag hade varit där i två dagar sedan blev jag sjuk och vart sjuk i två veckor, så att jag fick inte höra prästen
mer än en gång, för snart som jag blev lite rask så att jag kunde vara uppe sedan återvände jag till min
gamla plats och kom lyckligt både fram och tillbaka som är fyrahundrafemtio mil. Men jag har ännu icke
gått till Herrens nattvard ännu och kan icke bestämma när det kan bli, det kan slätt icke hända mig förrän
nästan år, varför jag vill om arbetet till nästa var så.
Om jag får bibehålla god hälsa så har jag ganska ypperlig förtjänst, jag haver nu sex riksdaler om dagen
och spismån och logis. Inga vidare nyheter har jag att berätta för denna gång utan jag är vid god hälsa
och är mycket hälsosamt här och ser ut till god gröda. Men min broder haver jag icke hört något ifrån
sedan. Var god och skriv här till så fort som edra ögon igenomsett dessa få rader, och i synnerhet om min
moder, om hon är levande eller hon är död. Och sedan om alla andra saker som haver inträffat sedan.
Beder vänligen,
Ogally [Eau Galle]
8 juni, 1856
Här nedan följer min gamla adress: Ogally [Eau Galle], P.O. Doun [Dunn] County
#3
Kära föräldrar och syskon
Emedan tiden meddelar sig så vill jag ännu en gång skriva till eder, ehuru det dröjer länge men får
urskuldas för min tid är noga upptagen så att jag har haver ingen tid att skriva på utan om kvällarna vilket
synes på pappret och slätt icke haver jag några nyheter att sända eder utan det gamla är att jag haver
hälsan och lever gott vilket är en förmånlig ting som jag likaledes önskar eder föräldrar och syskon, det
gläder och hugnar mig ändå att vi äro alla i live och vid vanlig hälsa, kan hända att jag får se mina
föräldrar och syskon i livet ännu en gång, vilket är min största önskan men igenom de dyra tiderna är det
slätt icke så berömligt att komma till Sverige igenom det att jag känner så lite till tiderna här om det äro
dyra eller billigare.
Men så mycket vet jag att Amerikas tider i allmännelighet äro så goda så Sveriges tider vilka aldrig blivit
så goda, så att jag tycker att min tid skulle gå lättare här än i Sverige, men kan hända icke Gud veta
allena, men gör nu en Sverigeuträkning. Fader om jag nu skulle resa från här till Sverige jag kan icke lova
att gå från en anden för att arbeta för min mat icke för sinnet har väsets något högre för att ha förblivet
mindre, men förtjänsten vilken bliver allt för liten och penningar kunde jag icke hava nog för att hjälpa
mig någon ägodel för aldrig för mig själv är det då också bättre att bliva här, som jag kan hava penningar
för mitt arbete och land när jag vill, men jag studerar då mycket på hemresan så att jag studerade
[spenderade?] icke mer än hälften så mycket på att resa hit, men jag tror ändå att jag vill resa hem en
gång för är det så att jag tycker icke om det så må jag taga vägen tillbaka igen således kan jag icke
bestämma om någon hemresa denna gången men kanhända nästa brev vill förklara det när jag vill resa,
så ville jag alltid resa om vårens tid, så kommer jag hem mitt på sommaren, ja kära föräldrar och syskon I
må icke förtänka mig i någon hänseende och håller icke om mina små föreslag om mina hemresor för I
kunnen gärna veta att Amerika är ett bättre land än Sverige, i det flesta hänseenden.
Moder må heller icke förtänka mig så hårt för det jag icke begick den heliga nattvarden i våras när jag var
ute i det svenska settlementen för när jag kom där så blev jag sjuk i tvende veckor, när jag blev frisk åter
så skulle icke prästen komma förrän om en månad efter. Det hade kostat mig för mycket att bliva där så
länge, nå kära föräldrar det är slätt icke så lätt i ett främmat land fjärran från det gamla fäderlandet,
fjärran från släktingar och vänner m.m. men jag tackar av hjärtligast för min moders varningar som I ser
på pappret att jag har bekommit edert brev som var skrivit den 26 augusti vilket jag tackar för eder av
hjärtat för, och som jag bliver ännu gladare när jag får hämta ett budskap ifrån min andre broder som är
så långt borta men hoppas att begynna sin hemresa efter jul vilket jag önskar honom lycka och framgång
och även att jag ofördröjligen skriver till honom men knappt jag tror att det träffar honom för tiden är
visserligen för kort men kostnaden är dock icke så stor,
Nu vill jag avbryta min skrivelse till eder igenom det att jag icke haver någon intressanta nyheter att
sända eder utan att en flitig hälsning till eder släktingar och alla mina bekanta vänner.
Ödmjukast och vänligt,
Ogally [Eau Galle] 25 oktober 1856
P. O. Tilderquist
#4
Cannon Falls, den 8 mars, 1858
Käre föräldrar och syskon,
Som det är nu en lång tid sedan I fick höra något ifrån mig så vill jag med Guds hjälp fatta min penna och
underrätta eder om att jag hit till datu Gud vare tack och lov haft en god hälsa vilken är förträfflig gåva i
detta fjärran avlägsna landskap, så väl som andra.
Penningetiderna har varit orimligt svåra i ett halvt års tid och ännu icke förnimmes någon bättring. Men
jag har icke haft någon synnerlig kännedom där av, utan det att jag har alldeles varit penninglös. Men
mitt arbetsförhållande stadigt för vintern och tillika med god förtjänst däremot har den största delen av
arbetsklassen icke blivit sysselsatta med en dags arbete för vintern. Men vi hoppas med Guds hjälp att
dessa tider vilja snart taga en ändring till förbättring till sin vanliga ställning, igenom dessa svåre
penningetider tänker jag mycket lite på min resa till fäderneslandet vilket I måste icke förundra er över
men det kan väl hända att I tänken ändå någon gång att besynnerligt måste det vara, att jag icke vill se
eder ännu en gång i denne korte vandringstiden här på jorden. Men det måste vara lik så besynnerligt
för mig att resa till fängelset igen när jag en gång har lyckligt har sluppit där ur. Var och en som vet att
här finns en frihet till måste söka den tills han finner honom och sedan han varde funden med stor möda
och besvär kan den icke skänkas bort för ingenting.
Här slipper någon att lyfta på sin hatt och buga på sin rygg för någon person, och även är man fritagen
från alla andras gratulation i samkväm ej heller vid några andra tillfällen, man kan också tjäna sitt livs
uppehälle utan att arbeta natt och dag och ändå leva kräsligt, man äger också rättighet att resa fritt och
obehindrat var man behagar utan att stå framför prästen två eller tre gånger att bliva bemött med
vederstygglighet eller något annat dåligt. Och även äger var och en som är tjugoett år gammal
rösträttighet i staten för de väljer riksdagsmän där. Så har var och en som är över nämnda ålder
riksdagsmansrättigheter. Och även får var och en åtnjuta landets goda på mångahanda sätt. Vid tjugoett
års ålder äger var och en rättighet att finna 160 acres land vilket köpes av regeringen för fem riksdaler
per acer. Flera andra rättigheter erhåller var och en som icke jag nu för tillfället kan upprepa.
Svenskarna här i Amerika äga ett långt vida bättre förstånd än vad de äga i de gamla Sverige. Var och en
bliver bemött med den största sorg när han först stöter på den amerikanska kusten, igenom att han icke
kan tala eller rekommendera sig själv. Mången blev förd ut i vildmark med sin ondska och okunnighet
och sedan de så bonerat [bott] där en liten tid, faller snart önskan från deras hjärtan och de anse strax
Guds försyn för att vara den högsta, åtminstone så många svenskar jag ännu har talt vid här, så har de
icke alldeles haft munnen fullstoppad med bannor eller jävlarnas namn så mycket som de i allmänhet
hade i Sverige.
Vad som kan vara bekymmersamt för mig nu för närvarande är om min broder L. om I skolen veta om
hans vistelseort här på jorden, så sänd mig upplysning därom med det fortaste.
Jag vill berätta eder en händelse som tilldrogs här den tjugosjunde januari igenom regn och töväder reste
vattnet oupphörligt de förige dagen här i floden och igenom vattnets resning uppbröt slutligen all isen så
att floden blev isen så att floden blev överfull med is och vatten. Där var en hög mölledamm byggd tvärs
över hela floden och slutligen kullstöttes en del av dammen samt båda bryggorna så att ingen kunde
komma över, igenom ingen var närvarande vid tillfället. Jag och min kamrat Magnus Nilsson arbetade på
nämnde mölla, jag arbetade som snickare och han som möllare. Vi var sysselsatta med vårt arbete under
tiden bryggorna kullstöttes, så att vi blev på den motsatta sidan för vårt logis skull. Vi fick då förskaffa oss
ett annat logis för en liten tid, dagen därpå blev något kallare så att vi var något i behov om mera kläder.
På eftermiddagen blev förskaffat en liten båt härtill, jag talade strax till Magnus om denna lilla båt som
vart bliven förskaffad härtill. Så han tyckte det var mycket bra att vi kunde finna hjälp mitt i nöden. Vi
bestämde oss då att efter vårt dagsarbetes slut att besöka denna lilla båt. Emellan klockan sju och åtta
skulle vår lustresa gå i fullbordan men resan blev dock icke så lustig.
Försöket gick icke fullbordan. Vattnet var ovanligt mycket och strömmen ovanligt stark. Isen bildade en
hög mur om båda sidor om floden. Vi rodde ut ett litet stycke ovanför möllan och den ena av årorna
knäcktes. Vi måste nu göra strömmen sällskap utför den höga mölledammen. Blev båten uppfylld med
vatten så att han sjönk, men jag blev då sittande på vattnet och fann min räddning genom Guds hjälp och
en hård ansträngning genom simmandes. Men Magnus Nilsson blev dödens rov. Tänk vad en röstighet
skulle icke förefalla var och ens hjärta som skulle omfatta döden i en så hastig och obetänkt stund.
Den döda kroppen har varit mycket eftersökt men är ännu icke återfunnen. Hans nödrop hördes fyra
engelska mil neråt floden men vattnet gick för fort till att finna någon räddning för honom.
Mina omständigheter bjuder mig att sluta min skrivelse för denna gång. Med en öm och kärleksfull
hälsning till eder käre föräldrar och syskon och alla andra goda vänner.
Glöm icke att tacka Gud med mig att han har bevarat mig för en hastig ond bråd död och förlängt min
livstid hitintills.
Tecknat vänskapsfullt,
P.O. Tilderquist
#5
Redwing, mars den 21, 1860
Välaktade moder och syskon,
Emedan jag har kommit till ett beslutande att ännu en gång medan jag är denna sidan havet, fjärran från
eder, sända eder några få rader till ett bevis att jag, tackad vare Herren, är begåvad med en god hälsa
och mår bra.
Jag får även bedja eder om förlåtelse om mitt långa dröjsmål till att svara eder till edra två senaste brev
som jag haver redligt bekommit för lång tid sedan, men att uppskjutit med svar här på den ena tiden
efter den andra. Orsaken härtill är att tiderna är så dåliga, penningtiderna är så knapra, så att ingen
arbetare kan få några penningar för sitt arbete. Man kan icke få mer än kläder och föda för man arbetar
nu. Och mången får icke så mycket, i avseende härtill haver jag dröjt med mitt skrivande, den ena tiden
efter den andra. För jag har tänkt att tiderna skulle omskifta och bliva bättre. Men ingen bättring spörjes
skola ske för närvarande tider och kan hända att här bliver ingen omväxling på tiderna ännu för tio år.
Således är det ett straff att bliva här, men man måste bliva här och finna sig nöjd, för det är omöjligt att
resa härifrån. Annars skulle jag varit rest för lång tid sedan.
Men jag haver tvåhundra acers land som jag köpte medan vi hade goda tider och betalade mellan 8001000 dollar för. Om jag nu ville sälja detsamma skulle det icke kosta mer än hälften av desse penningar.
Således är jag nödsakad att stanna kvar. En annan ting är att jag köpte ett par hästar i fjor somras och
betalade tvåhundrasjuttiofem dollar för båda. Så var jag nödsakad för penningar i vinter, så måste jag
betala min skuld med en av dem till etthundratjugosju dollar. Där förlorade jag en del. Således haver jag
nu icke mer än en häst kvar, vilken jag kan icke arbeta mitt lantbruk med. Därför var jag nödsakad att
bortränta min egendom för detta år. Och sedan får jag se om jag någon gång kan köpa mig en till eller
icke.
Nu käre broder – haver jag beskrivit mina knappa omständigheter och du ser att jag är i stort behov om
penningar. Ville du då godhetsfullt av kärlek antaga min önskan och begäran och sända min lilla arvslott
som jag anhåller efter vår fader så fort som möjligt ske kan. Du behöver alls icke vara misstrogen för att
sända penningarna, för de kommer nog riktigt hit. Det bästa du kan göra är till att resa till en stad, var du
kan få köpa växlar på en bank i New York. Blott banken är god på båda staterna, så kommer nog
penningarna. Men kan hända du kommer till att resa till Köpenhamn, för än du kan få några goda växlar
att köpa. När du haver köpt densamme så lägges den strax i ett brev och sändes efter min nedan
antecknade adress. Men på samma gång tager du skriftligt ifrån banken att du ska få en annan växel för
ingenting om den första icke av mig bekommits, så att ingen förlust kan äga rum på någon av sidorna. Du
kan göra dig bättre själv underrättad härom än vad jag kan beskriva det.
Alla dina bekymmer om denna växeln är att endast finna en god bank till att köpa den på. Är banken icke
god är bekymret större för mig, för jag får sända den tillbaks igen till att lyfta penningarna på banken.
Det första jag haver bekommit Vasa sen, vill jag skriva eder till igen. Hade icke mina behov varit så stora
så skulle jag aldrig skrivit till eder efter penningar. Men igenom nöden är man tvungen att göra allting.
Jag hade brev ifrån vår broder Lars för fyra månader sedan och haver åter ett annat i väntan i sommar
som skall troligen bliva mera intresserande än det förra. Det ser ut som han ganska god plats och trivs
gott. Om jag icke gifter mig här och bosätter mig så troligen vill jag göra en resa dit om Herren förlänar
mig mitt liv ännu i fem eller sex års tid.
Kära moder och syskon – Herren känner allas våra hjärtan. Han är en rådare över oss alla. Han visar oss
vägen som vi vandra skola här på jorden och sedan vägen till det eviga livet. Han vet allena om vi skola
någon gång träffas här i livet eller icke (ske icke min vilja utan din). Om vi skulle någon gång räcka
varandra handen och tala ännu ett uppmuntrande ord med varandra, ännu en tröstens blick, ännu en
djup suck av hjärtat utgången, till beredskap för det eviga livet.
Nog vi äro så vitt kringströdda vi är medlemmar av varsin världsdel. Vi träffas icke mer här på jorden,
men vi hoppas att vi vill träffas i en annan värld, där som nöden icke tröttar oss, och bedrövelserna icke
påkommer.
En hjärtlig kär hälsning från eder broder och son.
Tecknat vänskapsfullt från
P.O. Tilderquist
Adress: Mister P. O. Tilderquist, Redwing, Goodhue County, North America
#6
Kensington [stadsdel i Adelaide], september 26, 1863
Min ömt älskade moder och broder, svägerska
Jag haver stor orsak att strax tacka eder för det välkomna brev som jag erhållde den 8 september. Det
endast utgör några dagar över två månader sedan det lämnade hemmet och därför alltid skriv den första
i månaden. Jag hoppas att detta brev vet finna er i samma hälsosamma tillstånd som det lämnar av idag.
Den enda förhindrelse att jag haver kanske skrivit förut är att jag vare post väntar ett brev från Peter i
Amerika. Men jag haver icke haft något ännu, jag haver icke haft brev från honom för mera än tre år.
Kära moder – edra många böner och förmanelser kan jag väl aldrig fullt tacka eder för. För hon jag kan
med glädje upplysa eder hemma åt bibeln och herrans ord är allmänneligt dyrkat här hos oss. Kyrkor äro
av allahanda namn, den kyrkan som jag går till är den huvudkyrkan av England och där är nattvardsgång
likasom hemma. Min kära moder – här med följa ett bokmärke och ett stycke guld av Australien. Detta
bokmärke har min hustru gjort för moder och hon önskar att hon endast kunde skänka moder henne
själv.
Igenom min hustrus underrättelse hon beder mig sända data till att visa moder hennes hantverk och hon
alltså önskar eder alla hennes sanna välsignelse som ovan från kommer som kan för moder icke att se
eder i denna världen, så tröstar hon att vi när vi lägger denna naturliga kroppen i stoftet så skall vi alla
mötas i en mera härligare plats än denna. Denna pengen som han också haver sent er består av nio
svenska riksdaler och broder kan växla den i Malmö hos den engelska konsulaten.
Kära moder – jag måste nu sluta min skrivelse till eder. Jag ska snart skriva igen. Herren välsigne eder och
bevare eder.
Min kära broder – jag måste även skriva dig och din hustru några ord. Jag ofta önskar att jag vore hemma
hos eder några dagar. Jag ofta tänker att jag skall se somliga av eder ännu men Gud allena vet. Här är
inga betydliga förändringar här. Jag haver god förtjänst ännu här och jag arbetar på den samma platsen
som när jag skrev förut. Kära broder – nästa brev kom gör mig om så många nyheter som du kan och så
mycket om ditt eget förhållande. Jag måste sluta nu.
Med en flitig hälsning från mig och min hustru,
Mister L. Olsson
High Street, Kensington, South Australia
#7
[Början saknas] – 1864
… eller min farfar, lever han så måste han vara gammal. Farbroders mostrar lever de alla och är vid
hälsan? Det skulle bliva nytt att få veta. Det är ganska märkvärdigt att ingen av min släkt vågar att resa
till detta Kanans land. Resan är farlig, där kan sjukdom inträffa. Ledsamheter må man bereda sig på. Men
vågar man intet vinner man icke. Många svenskar har lyckligt och väl landat här och nu har vår överhet
ställt så att varje person från Europa får resa fritt hit och till vilken del av Amerika, de helst behaga och
bliva väl transporterade. Sedan de äro hitkomna så måste de betala sin resa på tvenne års anstånd.
Jag får även så berätta eder att detta brev är sänt med en svensk person här från Cannon Falls, som är nu
färdig att fortsätta sin resa till Sverige, Gränna, Småland. Nämnde person Mister Wassman och jag äro
mycket införlivade vänner, har varit bekanta i sju års. Och han är en mycket anförtrodd person
härstädes, nämnde Mr. Wassman ska stanna i Sverige i vinter. Enligt löfte och beslut Wassman och mig
emellan, vill han hälsa på eder i vinter, om I en dag skriven och begären honom därtill, och betalar
honom resans omkostnader vilka penningar kan tas av min arvedel. Och vad som sedan blir kvarlämnat
av den arvedelen skänker jag till min kära moder. Wassmans adress bekommen Ifrån honom själv. Och
även så medföljer hela min familjs porträtter. Nämnde porträtter kan I icke erhålla förrän I haven
bestämt med G. Wassman om han ska komma till eder eller icke. Han kan underrätta eder om mig och
om Amerika.
Jag får nu avbryta min skrivelse till eder, med en kär hälsning till eder alla ifrån hela min familj, tecknat
kärleksfullt från eder broder och son,
P. O. Tilderquist
Min älskade svärmoder, svägerska samt svåger
Herren vår Gud och Jesum Kristum vår frälsare, vare med eder och oss i livet och i döden. Jag är en
främling för eder, men jag känner eder likväl igenom eder broder och som där jämte är min make. Jag
önskar att få se eder men kan hända det kan icke ske i denne världen. Men Gud låt oss få leva så att vi
måtte få träffas i den stora glädjen hos Gud i himmelen där vi aldrig skola bliva åt ifrån varandra.
Jag lever här ett förnöjt och glatt liv med make och barn. Mina som är två år, tre månader gammal pratar
och skrattar hela dagen igenom. Och lilla Emma som är tio månader gammal har börjat att gå själv i
dessa dagar.
Icke mer utan en kär hälsning till moder och syskon från eder svägerska,
Mrs. Gustava Tilderquist
#8
Kensington, juli 27, 1864
Min käre broder,
Som jag haver icke haft ett brev från dig förrän så lång tid, så hoppas jag när du får detta brev att det vill
finna dig i samma hälsosamma tillstånd som det lämnat oss nu käre broder. Mina tankar hava i denna
stund styrt min hand till detta papper till dig och jag önskar när du får detta brev så skriv strax och låt
mig veta huru det står till hemma.
Om dagen är jag ofta hemma i mina tankar och om natten är jag hemma i mina drömmar. Mina
drömmar bevisar mig alltid stor besvärlighet. Jag har drömt för tre nätter och de tre drömmar, Ola lika
därför kära broder, tänker jag att där är osämja hemma. Jag vill förtälja dig min dröm vilka beskapar min
största orolighet här.
Jag drömde att jag kom hem och jag muntligen talade med dig i ditt hus och jag frågade efter moder och
du ville icke visa mig var hon var. Du endast sade ”hon haver för saken av hon var gammal och barnslig,
oförmyngd med vårt sällskap så hon är gången till leva för sig själv i den gamla källaren och där hon är”.
Och jag sade ”låt oss gå och se henne” och vi gick. Och när vi kom dit var hon dit var hon var, det var den
gamla stugan var vi alla hade varit födda. Och jag ropade ”min moder är här, ensam”, ”ja – är det du min
son? Mina ögon äro svaga, jag kan knappt se dig. Kom här min son” och jag gick fram och hon kysste mig
och sade ”Lite tänkte jag att få se dig igen, men Herren välsigne dig och mig för din broder Ola är gift och
behöver ingen moder. Mera därför haver han sänt mig hit ner för mig, så att jag må leva och dör för mig
själv”.
Så vaknade jag ur min sömn och det var en dröm. Nu kära broder, tänkte att jag polar min tröst i
drömmen. Men sådana drömmar som denna måste hava en betydning och jag hoppas förklaringen därav
är god. I denne tiden är jag kvar här ännu, men jag ämnar att flytta till staden i nästa sommar för
Kensington är två mil från Adelaide, en halv mil på svenska. Och jag tänker som mitt arbete är i staden så
vill det bliva bättre i staden.
Käre broder – det är icke ofta vi skriver till varandra. Jag ofta tänker att ett brev från hemmet är det
största glädjen jag kan hava. Därför skriv till mig, när du får detta brev och låt mig veta om hur alla är
hemma. Och läsa detta brevet till moder.
Min kära moder, jag haver icke glömt de böner som jag lärde när jag var hos eder. Många gånger så läser
jag dem för mig själv och önskar att Herren måtte välsigna mig och eder hemma så att ingen av er skall
saknas i den sista plats som Gud haver utvalt för dem som tror på dem. Och måtte Herrens välsignelse
och beskärda min gamla moder i detta livet så att hon fattas ingenting.
Jag vill sluta min skrivelse med några ord till svåger och svägerska. Jag har icke hört något från Peter sen
jag skrev sista brev.
[Osignerat, men definitivt från Lars Olsson]
#9
Adelaide 28 april 1866
Min kära broder,
Som jag nu skriver till dig så hoppas jag att du och din familj och moder är hälsosamma och väl friska som
det lämnar oss i denna tiden. Kära broder – det är nu länge sedan jag hörde något från hemma och jag
ofta önskar att höra från moder eller dig. Du måste ursäkta min skrivelse nu för det är tretton år sedan
jag haver talat svenska och jag haver ont att uttrycka mig själv. Förlidna månaden så kom här en familj
från Sverige som heter Lindström och jag kunde alldeles icke uttrycka mig själv på svenska. Så ser du att
vi kan glömma vårt eget tungomål. Om jag praktisera att tala min moders tongue så skulle jag emellertid
lärat igen.
Jag bor opp i staden, nu jag haver byggt ett hus där och jag arbetar på samma plats som när jag skrev till
dig förut. Allting här är dyrt, för tre år här har varit dålig gröda och allting här har torkat upp. Kära broder
– kan hända det ville intressera dig att höra något om klimaten här i Australia. Jag kommer icke ihåg om
jag haver uttydat det till dig i mina förra brev.
Sommaren begynnas här i oktober och i januari är den varmaste månaden vilken hetta somliga tider 135
graders hetta [det motsvarar 57C, han menar kanske 35C]. Somliga tider när denna hetta för fyra eller
fem dagar så bliver husen så varma att vi kan icke sova om natten i våra sängar. Men när april kommer så
begynnar vintern att sätta in. Nu begynnar åkerbrukaren att plöja och så. Men detta är ett olyckligt år
igen, vi haver icke haft något regn här ännu, endast en liten dagg. Förlidna sommaren då var här många
människor här misstog deras väg opp i landet och hade icke något vatten med dem. Så var de alldeles
tvungna genom törstighet att lägga sig ner att dö. Och detta är en vanlig händelse varje år här i
Australien.
Nu kära broder – till slut om min skrivelse, så beder jag dig att skriva till mig så snart som du får detta
brev. Jag skulle gärna önska att höra något från dig och moder Hanna och alla mina släktingar. Jag haver
haft brev från Peter i Amerika. Han sänt mig sitt porträtt med sina två flickor och hustru. Här medföljer
mitt porträtt och jag skulle jag gärna önska att se ditt.
En flitig hälsning från mig och hustru,
L. Olsson
Wakefield Street, Adelaide, South Australia
#10 [Odaterat – måste vara skrivet efter Ola fick barn och efter Lars byggde huset på Wakefield Street]
Min kära moder,
Jag ofta tänker på eder i mitt dagliga arbete, huru det skulle gläda mig att se eder igen och jag ofta
önskar att jag vore icke så långt borta för så skole jag visst komma hem någon dag. Hoppas att detta
brevet finner eder i en förnöjsamhet. För kvar det är Guds vilja att vi skola bo på jorden så skola vi vara
förnöjda av nåd, det jag haver. Inga nyheter att berätta eder, men allting går en lycklig och väl. Jag haver
god hälsa och mår gott.
Jag ofta tänker på eder min kära moder, huru lång tiden måste vara för eder med så svaga ögon. Men
Gud vår frälsare som giver oss det bästa just för våra lekamliga ögon. Blive dina så kan vi med vår
hoppfull tröst till Gud mera klarare se våra naturliga skröpligheter för en tid vill snart komma när detta
livet pinor har gjort deras värsta och Gud give att vi så begagnar vår tid i detta livet att vårt möte om inte
förr må bliva i himmelen, var vi skall se och känna varandra och aldrig skiljas åt. Jag hörer till den
engelska kyrkan vilken är detsamma som den lutherska. Inte mera för denna gång.
Eder kärleksfull son,
Lars Olsson
Wakefield Street, Adelaide, South Australia
Till Ola, käre bror – läs mina brev för moder. En kärleksfull hälsning till dig och hustru och barn och alla
mina släktingar. Skriv snart.
#11
Adelaide Thunder [??] Street, juli 26, 1867
Min kära broder Ola,
Jag erhöll ditt brev vilket jag tackar så mycket för. Jag var glad att höra att du och din familj är alla
hälsosamma som detta brev lämnar mig med samma goda gåva. Gud vare tack för det. Som du skriver
denna omständigheten emellan vår svåger och dig, så tänker jag att du hade bättre att betalt honom
förrän du gick till lagsökning med honom. Men du har förklarat hela saken så att jag helt och hållet
förstår omständigheterna. Och på denna din förklaring så må följa fler din begärelse.
Käre broder, när du skriver till mig igen så låt mig veta huru syster och svåger är. Och sänd mig i ditt brev
förklaring på alla mina släkter, jag vet icke något om dem. Här jag har icke haft brev från Sverige från
någon utan dig. Jag haver haft brev från Peter. Han haver hälsan och mår bra. Han skriver en lång
förmaning till mig vilken går allt över två stora ark. Jag erhåller med tacksamhet alla brev från mina
bröder för ty jag är här långt borta från eder. Så kan jag aldrig glömma Gud min frälsare och skapare. Ej
heller kan jag glömma mina syskon och släktingar. Allt detta almost säger Peter jag är skyldig till. Men nu
kära broder kan jag övertyga dig att religionen ligger inte i vad man säger utan vad man gör.
Kära broder, jag har inga betydliga nyheter att skriva till dig. Jag arbetar på samma plats, men tiderna här
är mycket dåliga. Jag tänker om jag lever i ett eller två år så skall jag resa till Amerika. Om detta sker så
skall jag komma hem. Jag ofta önskar att få se eder alla igen på denna sidan om graven. Det ville bliva ett
roligt möte. Men Herren allena vet. Låt oss hoppas om ske i denna månaden tillkommande för vilket
mesta låt oss alla bedja. Ursäkta min korta skrivelse för denna gången.
Till moder,
Jag tackar eder kära moder för edra dagliga böner och omsorger vilket ofta påminner mig om den tiden
när moders omsorg var så bekant så att vi tänkte icke mera om det. Men när jag är här och så kommer
det med en mera kärleksfull omtanke om min skröpliga moder. Herren allena vet om vi skall ännu träffas
i denna världen. Herren välsigne eder min moder.
[Skrivet i kanten]: En flitig hälsning från min hustru och mig till er alla.
Min adress som förut, jag kunde inte skriva ett längre brev, för det ville bliva övervikt.
#12
Adelaide, juli den 26, 1867
Till min broder Ola Olsson, nummer 5, Västra Häglinge,
Befullmäktigas härmedelst att å mina vägnar av min svåger Jöns Mårtensson, Lyby i laga ordning utkräva
mina skuldebrev ägande fodringar samt desamma uppbära och kvittera. Förklarar jag mig nöjd med vad
mitt ombud härutinnan lagligen gör och låter.
Lars Olasson
Wakefield Street, Södra Australien
Witnesses: William Millen, Thomas Peathi
#13
Adelaide, februari den andra, 1978
Min älskade broder och sväg,
Det är nu en lång tid sedan jag skrev till dig och jag kommer icke ihåg när jag hade ditt sista brev, men
tiderna går så fort och om när allting går väl. Båda av oss har god hälsa tack vare Gud för det. Du kommer
ihåg kära bror, jag nämnde i mitt sista brev, att jag ämnade att se Sverige igen. Ändå kan jag icke nämna
tiden lika väl är mitt sinne detsamma om Gud unnar mig hälsan så ska jag se dig ännu en gång i detta
livet.
Det är min dagliga tanke. Här är nu saken emot mig. Resa hem och det är emot mig och det är att min
maka är alltid så sjuk på sjön men ville gärna att vi skulle resa om det var endast till England, men om vi
kommer till England så ska vi snart komma till Sverige.
Gode bror du säger i ditt siste brev att du hade byggt en ny länga. Jag kan inte komma ihåg var platsen är
– Trybyen [Huggeboden?] var inte där när jag var hemma. Jag tror visst där är en ny plats. Jag kan förstå
att tiderna äro bättre än när jag var hemma efter priserna som du berättar mig och jag har även haft
berättelser från svenska kaptener i Port Adelaide, varje år så kommer här många svenska fartyg.
Förledna året så hade jag två kaptener från Gävle vilka berättade mig om många nyheter i Sverige. Men
ändå tiderna är goda i Sverige, di äro också utmärkt goda här i Australien – bättre än när jag kom hit.
För kan hända det ville intressera dig att höra något om mitt förhållande här. Jag arbetar ännu på mitt
hantverk men nu arbetar jag endast 8 timmar om dagen. Min förtjänst med andra inkomster från
ägodelar så har jag ett hundra och tjugo svenska riksdaler i veckan. Om jag reste hem så skulle jag utlysa
min plats som jag bor på så att min inkomst i veckan ville inte fattas mycket av hundra riksdaler.
Som du vet att jag har inga barn och tiden flyter fort omkring. Därför är jag mera angelägen att se Sverige
igen. När du skriver igen, berätta mig om du har haver hört något från Petter. Jag har haver icke hört
något om honom, sedan du skrev.
Jag tror visst att där äro många fotografer hemma som går ut på landet och tar landskap. Om den
kommer, sänd mig några av platserna där vi i vår ungdom hade så många roliga dagar. Detta ville bli till
mig den största förnöjelse som jag kunde få från dig. När du får detta så skrive till mig och dröje icke för
du kan med mera redlighet skriva svenska än jag.
Kära broder, där är en ting i ditt brev som jag kan icke förstå och det är om skulden som du säger att du
vet icke när den ska bli betalt. Är denna summan endast min arvedel, som jag för flera år sedan skickade
dig ett kvitto och på samma tiden skänkte till moder och dig. Nu moder är död så är naturligtvis
penningarna dina. Jag kan icke se huru di kan vara en skuld till dig men om icke förr när jag kommer hem
igen så skall jag snart utreda det. Men emellertid skriv igen en förklaring på detsamma.
Jag vill nu sluta min skrivelse för denna gången med en hjärtlig hälsning från båda av oss.
L. Olsson
Wakefield Street
Adelaide
South Australia
#14
Adelaide, juli den 8, 1878
Min gode broder och svägerska,
Jag vill nu försöka att tacka dig så väl som jag kan för ditt sista brev som jag erhöll den 22 april i detta
året och för dina många och goda upplysningar om det andliga så väl som det lekamliga goda. Här är
ingenting i denna världen som kan giva mig mera uppmuntran än att höra att du har en omtanke om ett
bättre liv än detta och jag kan upplysa dig om min egen omsorg är icke mindre.
Men från samma tiden så kan jag icke berömma mig själv att jag är så god som jag skulle vara. För jag
kommer kort i många stycken. Men om Gud ville så kan hända en gång du skall se mig och höra mig och
då hoppas jag att du vill säga i ditt hjärta ”min broder, han har icke glömt vad han lärde i barndomen”.
Men här, gode broder, allting är på lugnet [?] icke. Jag har besökt den engelska kyrkan sedan och hela
tiden jag har varit här och jag hoppas att jag är bättre för det.
Min vän, jag är hjärtligen glad att höra att du har överkommit din olycka som befall dig. En sådan olycka
här ofta endast i benets avskärning och en krympling och hela livstiden, men du var lyckligare än sådana
– tack vare Herren för det.
Jag är glad att I haver hälsan, som detta lämnar ofta med samma goda gåva och allting i denna världen
som vi kan önska, för tiderna här har aldrig varit bättre, allting ser förträffligt ut. Detta land, det endaste i
hela världen, som flyter med mjölk och honung, arbetsdagen är endast åtta timmar. Så ser du att allting
går lätt.
Australia är ett land som Gud har välsignat på mångfaldiga sätt och rikedomar på andliga såväl som
lekamliga goda är stora och vidlyftiga. För engelska präster hava för mer än dels en stor och hög lärdom,
de behöver ingen bön. Dock här de bedjer eller håller böner, de hava ingen skrivelse när de predikar utan
bibeln som är förklarat på det tydliga viset och söndagen är en helig dag. Jag menar inte något maser [?]
eller någon sysselsättning sker här om söndagen. Så ser du min vän, denna femte världsdelen, är i alla
andra länder berömd för sin gudsfruktan och gudstjänst, men ehuru väl så är här två klasser, detsamma
som i alla andra länder. Men där är låga äro få och jag hoppas di bliva mindre ännu.
[Fortsättning saknas]
#15
Vasa, den 28 december 1880
Älskade broder Ola och family,
Nåd och frid! Eftersom Gud ännu uppehåller vår hälsa och våra krafter och därtill vårt onyttiga liv, intill
detta årets sista dagar, så vill jag sända dig några ord. Så är nu detta året flytt med sina sorger och med
sin glädje och det goda som det haft med sig och ett nytt år i annalkande. Och vad detta har i sitt sköte,
är oss oveterligt. Men låt komma vad som komma vill, blott vi hava frid med Gud genom vår Herre,
Jesom Kristom. Så skall allt lända dem till det bästa som hava Gud kär.
Våra tycken och våra känslor skifta många gånger om året, och många gånger om dagen. Men så få vi
stanna och lära vad Gud säger. Han säger Jesus Kristus idag och igår och han desslikes i evighet. Vi tycka
ofta när vi har bråttom med arbete och försumma det barnsliga umgänget med vår Gud, så att frågan
uppstår rätt bitter i våra hjärtan ”vad har du gjort?” eller ”var har du varit denna tid?”. Då är det liksom
vår tro hade flytt med sin barnsliga förtröstan. Då är det likasom man icke mera trodde på den frälsare
som är av Gud gjord till visdom, till rättfärdighet, helgelse och förlossning. Där får man som ett barn fly
till sin fader och begära förlåtelse och så igen betänka de orden: så låt oss nu frukta att vi icke försumma
de löfte som är att vi skola ingå i hans rolighet och ibland oss icke någon tillbakabliver, men vi glömma så
ofta att Jesus är vårt allt och honom bör tillväxa och mig förminskas.
Tack för ditt kära brev, som vi fick några dagar före jul. Och tack för allt vad där var sagt däruti. Vi behöva
gärna varnas och förmanas vid varje tillfälle. Ty synden låder vid oss och gör oss tröga och kalla och detta
världsliga vill gärna taga överhand på det andliga. Det vill gärna hava hjärtats förnämsta plats.
Det är ganska kallt här i dessa dagar så att man får springa fort emellan fähuset för att undgå att frysa sin
näsa. Dock brukar icke sådan kyla vara mer än två eller tre dagar. Klimatet syns som det hade ändrats
mycket på de tre sista åren, så att vi har lindrigare vintrar än vi hade förr och varmare somrar, så att vi nu
i tre år blott fått halv gröda. Så att vi börjar nu mer och mer att gå tillbaka till fattigdom och detta bör väl
vara nyttigt, icke så att förstå att vi lida brist på något gott. Men vi kunna icke sköta våra saker som vi
gärna vilja. Så att jag kan visst säga att jag kan undvara de begärda penningarna och icke undvara dem.
Du förstår mig väl hur jag menar, att jag kan väl försaka för Guds skull detta och mycket mera. Men om
jag handlar rätt i detta stycke eller icke är jag inte på det klara med.
Vi äro tretton person dagligen i huset, alla dessa behöva kläder och föda och barnen behöva
skolundervisning på två språk. Och detta kostar penningar. Och även behövs flerahanda nyttiga saker i
huset för att tillfredsställa barnens behov så att hemmet måtte bliva trevligt och kärt för dem, så att vi få
behålla dem hemma länge. Men för att åstadkomma sådana saker som nämnt är och så begagna
Sveriges lagar till att inkassera penningar till att verkställa något sådant vill jag hellre begära ett svar än
till att giva, till att förarga någon. För så små saker torde vara bäst att akta sig för. Men du kan lika väl
säga dina tankar i saken. Men du nämner om att han skall upphöra med jordbruket. Förklara lite mer en
annan gång.
Jag får väl sluta. Kanske det blir svårt för dig att förstå vad jag har skrivit. Jag ska skicka dig ett par små
böcker som innehålla något om vår kyrkas samfund i detta land. Och kanske en liten tidning till dina barn
som kommer ett nummer i månaden. Så önskade jag att du ville vara snäll att sända mig lite frö utav
hageltornsbusken och se om det ville växa här, så kunde de bliva bra för gärdsgård.
Jag förstår i ditt brev att Lars ännu håller på att tala om att gå till Sverige. Han kan lätt resa dit. Han har
icke så många att flytta med sig, men jag har så många så att jag kan icke. Nästa gång jag skriver till
honom, ska jag be honom att komma hit. Åtminstone på denna vägen när han går till Sverige.
Hälsning till eder alla ifrån oss,
P. O. Tilderquist
#16
Vasa, den 3 september 1881
Älskade broder O. Olsson,
Nåd och frid.
Jag får i hast giva dig ett kort svar på ditt kärkomna brev som jag bekom i sommars, vari du nämner om
att skicka mig penningar, men jag menar icke att du skall skicka mig några penningar. Åtminstone icke
när de kan vara bra en annan gång, om nöden så fodrar. Men jag tycker att Jöns Mårtensson som inga
barn har till att hava omsorg om, han borde besinna vad som är rätt eller icke. Jag skrev till honom
samma gång som jag skrev till dig, men har ej hört något ifrån honom ännu. Jag tänkte jag skulle fått
svar, så ville jag skriva mera. I avseende på det frö skrev till dig om behöver du icke vidare besvära om.
Jag har fått reda på dom här. Vi har fått liten gröda i år också, men nog till födan så att vi kommer icke till
att lida brist. Jag sände en bok och en liten tidning till dig sist jag skrev. Men om du har fått dem eller ej
vet jag icke.
Vi har alla hälsan. En kär hälsning till eder alla.
Vänligen,
P. O. Tilderquist
#17
Vasa, den 6 mars 1882
Älskade broder Ola Olsson,
Guds nåd och frid.
En lång tid har förflutit sedan jag hörde något från eder. Så vill jag nu giva dig lite svar på ditt senare
brev. Men jag har visst icke mycket att skriva om. Vi har alla hälsan och leva, den ena dagen mycket lika
den andra. Dock väntar vi nu snart en ändring i naturen, så att denna bakre vinter kommer snart att fly
undan för sommarens vackra grönska, då vi få utbyta det vita täcket för det gröna som är mildare för
ögat. Och då solen kommer igen med sina varma strålar och giver allting liv. Måtte då också nådens sol
får skina både klar och varm i våra hjärtan så att isen måtte smälta och våra hjärtan bliva mjuka så som
var. Så att vi med allvar måtte kunna tjäna honom, lyda och älska honom och rätt tacka honom för hans
outsägliga gåva som han givit oss, Jesus Kristus.
Ditt brev som du skrev förliden höst är orsaken för varför jag skriver dessa rader och i synnerhet de
orden att lever svåger ännu, lever i svalg och dryckenskap. Skulle detta vara förhållandet, så förstör han
kanske all sin egendom och mitt också och jag skulle ju då stå i ett visst ansvar för denna stora synd som
har låtit honom dricka upp mina penningar. Jag skrev till honom för ett år sedan men visst icke fått något
svar och han ämnar visst icke att svara. Förhållandet må vara hur som helst, så tag ut mina penningar och
skicka till mig. Jag skulle göra mig mycket samvete över om mina penningar skulle gå till brännvin. Ty jag
vill visst icke understödja denna last på minsta vis.
För några dagar sedan hade vi brev ifrån broder Lars och även porträtt på hans hus. Han säger att han
skall tala bättre om hur dant där är när han kommer hit, men jag tänker han kommer icke hit. Han reser
troligtvis lika som jag ibland, när jag är trött och ledsen, jag tänker mycket mer på mitt gamla hem nu, än
jag gjorde för tio år sedan. Men jag tror icke att jag kommer dit mer, men om jag kom dit så tror jag icke
att jag skulle trivas där, men det kan ju hända att när dina barn bliva stora att de vilja hälsa på farbror i
Amerika. Här skola de nog finna plats.
Nu får jag sluta min dåliga skrivelse, hälsa alla mina släktingar så gott ifrån oss. Och en kär hälsning till dig
och din family. Jag vill också nu sända två böcker till innehåll lika som de andra.
Vänligen,
P. O. Tilderquist
#18
Adelaide, 23 november 1882
Min älskade broder,
Efter den lång dröjelse så vill jag igen skriva dig till och tacka så mycket för ditt sista och välkomna brev,
som jag behöll den 19 mars i detta året. Det gläder mig att höra, du och alla dina kvar i god hälsa som ni
också på denna stunden äger denna goda gåva. Orsaken att jag har dröjt med min skrivelse är denna, här
i stan bor en norsker som heter Artsen. Han reste till Norge sista februari så lovade han mig att han ville
hälsa på dig i Sverige. Men nu har han kommit tillbaka igen. Emedan han hade inte tillfälle att gå till
Sverige, så var jag ledsen att han hade icke sett dig. Men tiden vill snart komma nu när jag som förut sagt
i sista brevet ämnar att se gamla Sverige igen om Gud låter det så bliva. Men jag vill skriva igen före jag
lämnar här, så skall du få reda på dagen som jag lämnar Adelaide. Som du önskar det så mycket i ditt
brev.
När du får detta om du skriver tillbaka så ska jag visst få det före jag lämnar här. Jag har haft brev från
Amerika. Broders flickor, Eva och Anna, de hade alla hälsning då. Och jag skriver igen med denna post.
Du vill därför ursäkta mitt korta brev. När detta kommer tillhanda så skall ni ha börjat ett nytt år. Gud
give att det bliver ett gott år till oss alla, särdeles till dig och dina barn och dess moder. Kan hända du
ville låta dina barn skriva till mig, jag tycker mycket om att höra ifrån dem. Jag har den breven här som
jag fick för många år sedan och ofta läser jag dem och tänker på den tiden och hur okunnig på världen
och dess bestyr.
Inte mera för denna gången utan en hjärtlig hälsning till dig och hustru och barnen,
Tecknat av din broder,
L. Olsson
Här medföljer min hustrus hälsning till eder alla.
Här medföljer två blad från ett träd som heter silverträdet. Skrivelsen på svart är sålunda kom ihåg maj,
den röda är från en trogen vän och de är för dina barn Anna och Olof. Detta träd gror här i Australien, ett
mycket prydligt träd som bladen är desamma som de är på trädet, endast ritningen.
#19
Adelaide, mars den 24 1883
Min kära bror, svägerska och barnen,
Jag vill ännu en gång förrän jag sätter ut på resan till Sverige skriva dig ett kort brev och tacka dig så
mycket för ditt brev, vilket jag bekom den 18 februari i detta år. Jag också tackar dina barn för deras
goda vilja till mig som jag läser igenom i Carls brev att han har förlorat så många av sina syskon, så tror
jag visst att tiden så måste vara sorglig och bekymrat. Men lika väl så vet vi att vi är gångna hem till vår
fader och lycklig är de som är kallade så snart för de känner intet av denna världens synd och lust.
Du får förlåta mig för mina dröjelser, här lite längre än som jag förut sa. Men som du vet att jag har
många saker att sätta i ordning som jag icke förut tänkte på. Men som resan om den går lycklig och väl så
kan jag inte fullkomna den under ett år och kan hända längre. Så är det bäst att sätta allting i redo. Men
om Gud tillåter mig så vill jag så snart som jag kan sätta mitt ansikte till mitt fadersland igen efter en så
lång tid ifrån det. Barnahem som jag kan aldrig glömma.
Jag tror med dig att Gud har givit mig i mitt sinne att resa till Sverige igen och jag hoppas att jag skall göra
dig och dina glada när jag kommer för jag har många saker i mitt hjärta, vilka jag kan icke skriva och
många saker på denna världsdelen som äro i dem själva för underfulla. Om allting går väl så skriver jag
nästa gången ifrån London. Till då du må inte vänta mig. Härmed följer porträttet av mitt hus i Wakefield
Street. Jag kommer icke ihåg om jag har skickat en förut.
Inte mera för denna gången, en hjärtlig hälsning från hustrun och mig själv
Tecknat L. Olsson
Wakefield Street, Adelaide, South Australia
#20
Vasa, den 13 juni 1883
Kära broder Ola Olsson,
Nåd och frid.
Tack för ditt kära brev som vi för några dagar sedan fick och för det kvittot skulle jag väl icke fördröja
tiden till att skriva något mycket, utan blott några rader. Så att ni få veta att vi har hälsan och allting går
sin vanliga gång.
Men vi har här dåliga tider. Vi har här en vacker gröda, så vi har inte haft en sådan gröda på åtta tider.
Men vi får icke mycket för den, förlidet år var också ett dåligt år. Men under allt detta kunna vi säga att
Herren är god. Han giver oss rikligen allting till att nyttja först än att vi äro mycket otacksamma. Därför i
synnerhet borde vi vara mycket tacksamma till Herren som har givit oss sitt ord rent och klart, till föda
och näring för vår odödliga själ. Och ibland får vi liksom sitta ner vid ett rikt bröllopsbord och smaka och
se huru ljuvlig och god Herren är. Där kunna vi av hjärtat säga där är ett lustigt väsende på Guds högra
hand, när Gud får förklara skrifterna för oss då bliva våra hjärtan brinnande i oss, då kunna vi säga där är
oss gott att vara. Därför låt oss alla löpa på vädiobanan, men löpa så att vi få lönen igen. Kräves så att vi
få lönen. Ingen kräves utan att han redligen kämpar, ja här är i sanning mycket att kämpa emot och
ibland när man har kämpat som bäst så är man färdig att fråga sig själv ”har jag nu redligen kämpat eller
icke?” eller ”hörer jag Herren till eller icke, är jag ett Guds barn eller icke”?
En kär hälsning till eder all,
P. O. Tilderquist
Vi har haft brev från broder L för några dagar sedan och äro glada därför.
#21
Vasa, juli den 2 1884
Min kära broder,
Jag tackar Herren min Gud att min resa till Amerika har gått lyckligt och väl. Emedan den har icke gått så
fort som jag hade önskat. Men likaväl så är jag framkommen med hälsan och styrkan till vår broders hus i
Amerika. Jag vill nu berätta eder allra först av om resan. Den gick mycket bra utan vi hade några
motgångar. Vi lämnade Köpenhamn den följande dagen och kom till England i god tid. Men i Glasgow där
stannade vi i fem dagar.
Efter att vi lämnat England och var fyra dagsresor ute så inträffade vi med en ångare som skulle gå till
England med sin maskin bruten i sönder. Han var lastad med 800 oxar ombord. Så var vi tvungna att ta
honom i tåg och vände mot South John, en plats på Newfoundland. Vilket dröjde oss fyra dagar längre.
Jag kom till New York den 28 av juni och strax lämnade för Minnesota dagen nio om aftonen på samma
dagen. Resan genom landet var utmärkt vacker, så att det är omöjligt för mig att giva dig en förklaring
där om. Det var likasom en trädgård hela vägen. Detta är det finaste land jag ännu sett. Gräs, säd och
träd till överflöde, allt över var jag har varit.
På resan så inträffades jag med en svensker som heter Svensson. Vi började att tala tillsammans och han
var nabbo till Petter så hade jag gott sällskap dit. Och när vi kom till hans hus så bad han mig in. Och när
vi kom in så var där två av Petters flickor där. Ett oförmodat möte. Dessa vore Alice och Anna.
Nu vill jag säga något om Petter och hans familj. Den är en annan sak som är icke i min styrka att
tydligen förklara. De är alla hälsosamma, men Petter han har god hälsa igen och barnen är mycket goda
och snälla. De är berömda allt över här för deras godhet och jag tror verkligen de är den ypperligaste och
bästa familjen som jag har sett. De är också lärda på allehanda. De sjunger och spelar utmärkt bra och på
många andra vis så är de allesammans av den mycket beskedliga. Barnlandet som de bor är utmärkt
vackert, säden och gräsen är sådant som jag har aldrig förut sett så tjockt, så högt. Kreaturen går i gräs,
nära så högt som de själva och du kan tro de äro feta och blanka. Huset som han bor i är ett vackert
arbete, han har byggt det sig själv. Så vet du någorlunda för Petter kan icke göra något annat utom det
som är gott utsökt.
Inte mera för denna gången utan en flitig hälsning från alla här och ifrån mig till dig, mor och dina och
alla andra goa bekanta. Skriver snart för en dag timmar Amerika.
[Skrivet på kanten] Stackars dig, för brevet kom efter jag hade seglat detta upp. Farväl Herren välsigne
dig och dina.
[Ej undertecknat men uppenbart från Lars Olsson]
#22
Vasa den 27 september 1884
Kära broder O. Olsson samt familj
Nåd och frid,
Det är länge sedan jag skrev till eder, men medan jag ännu lever och har min hälsa någorlunda igen så vill
jag skriva några rader till dig. För övrigt har vi alla hälsan vid tillfället och äro ännu glada över det kära
besöket som broder L gjorde oss i somras. Han lämnade här den 13 augusti sedan har var gången så
kände vi oss mycket ensamma för en längre tid. Vi tyckte alla om honom, han visade sig alltid munter och
glad och vänlig och hansas godmodiga sätt fängslade oss allesammans. Då att vi önskade att han hade
velat stanna här ett helt år. Vi hade många rätt trevliga stunder tillsammans då vi fick tala om våra
ungdomsminnen där hemma.
Du skulle väl villa veta vad detta är, dem jag kallar ungdomsminnen. Jo, jag ska skall säga dig det är blott
små saker för dig som gått och sett på dessa tingen hela din tid igenom, men för oss som har varit borta
därifrån i så många år, vi har icke fått förnöja våra ögon med att se på dessa tingen utan blott fått tänka
därpå tills dessa små saker har blivit rätt stora för oss. Jag menar nu hela den trakt som vi fick göra oss
bekanta med där hemma, och detta gäller mest vårt eget hem så som sjön och vårt fiskande däri och vårt
badande med mera. Om stenarna, om källorna, om träna, om backarna, om vägarna, om folket, om
husen med mera. Jag förstår att stora förändringar äro skedda och kommer fortfarande att ske så att om
jag komme hem då skulle jag icke känna igen varken land eller folk. Ingen skulle heller känna igen mig,
när jag tänker därpå så liksom ångrar jag på att jag icke gick hem och mötte broder L. Vi skulle då alla fyra
blivit samlade en gång till. Det skulle nog blivit trevligt.
L talade om att I haden så kallt där hemma och även att folket var så ledsna [?] de voro icke muntra som
vi här i Amerika. De tyckte visst bra om det här väderleken var mycket vacker medan han var där och vi
försökte att göra det så trevligt som vi kunde och över att all förmodan var hela grannskapet behjälpligt
härtill. Du vet att vi fira våra födelsedagar tätt tillsammans bara två dagar emellan, så skulle vi fira dem
på hans dag den 18 juli, min hustru bjudde då hit några utav våra vänner på eftermiddagen och vi hade
det ganska trevligt. Sedan på kvällen oss ovetandes till vår stora förvåning kommer ett helt musikband
och stämmer upp sina härliga toner. Sedan framlämnades av pastor E. Norelius varsin bok som ett minne
på hans femtiotre och min femtioett födelsedag. När han framlämnade böckerna gjorde han ett kort tal
vari han påminte oss om huru besynnerligt Gud handlar med oss att vi skulle just vid detta tillfälle få
träffas och fira våra födelsedagar tillsammans en gång till efter trettio års förlopp. Sedan hade vi alla
tillsammans kvällsmat och den var ganska bra. Den bestod av många goda saker, både spettkakor och
andra kakor, och sedan omväxlandes med sång och musik till klockan tio på kvällen då pastor Norelius
slutade med att uppläsa Davids nittioandra psalm samt bön.
Flera bjudningar hade vi medan han var här så att vi kunde icke bevista alla. Även de amerikanska
tidningarna hade långa stycken att berätta om denne långväga mannen. Men fast än vi hade många
glada stunder tillsammans så var dock glädjen alltid icke äkta hos mig, jag försökte många gånger att tala
med honom i religion, men detta tog sig aldrig väl ut. Vi kom aldrig överens i detta stycke. Han hyllade
hemliga sällskaper vilket jag visst icke gör och även så brännvin. Dessa saker äro visst icke bra för någon
kristen att hava något att göra med. Jag vet väl att här finns hemliga sällskaper som icke hava så mycket
hemligt men en som vill vara en uppriktig kristen kan icke sluta sig till något hemligt sällskap. Den
lutherska kyrkan i detta land har en gång för alla fattat det beslutet att ingen som tillhör hemliga
sällskaper får tillhöra en luthersk församling. Lutheranerna har haft mycket att göra med denna saken i
detta land för några år sedan bleve många medlemmar tillfrågade i våra församlingar om de ville
övergiva de hemliga sällskaperna eller också gå ut ur församlingen. I förargelsen valde de det senare.
Våra pastorer har ofta skrivit i tidningarna och förklarat på grund av Guds ord det orätta i dessa
sällskaper till exempel frimurarna. Di har präst i sitt sällskap som ska predika för dem och göra bön men
han får icke nämna Jesu namn eller tala om någon frälsare utan blott en Gud. Frimurarna ställer icke det
till fråga vad slags kyrka de tillhöra eller om de tillhöra någon eller ej.
Kan en kristen svärja dig in i ett så brokigt brödralag som detta är, när jag nu ville säga något dylikt till
broder L så sade han mig att detta är bara svenska inbillningar. Där är ingen som vet hur det är med di
hemlige sällskaperna utan den som hörer till dem, men jag har fått reda på allt som jag önskar att veta
om dem, jag ville inte höra till dem men Gud vet att jag unnar icke hellre någon av mina bröder tillhöra,
men detta är det sällskap som jag vill tillhöra, det som Gud säger till ”gack in i din kammare och slut
dörren till, bed din fader dagligen och din fader som i lönom sen vedergäller dig det uppenbarligen”
detta är det heliga arbete som jag vill göra. Men jag vill också uträtta det uppenbarligen när så behöves,
efter den förmåga som Gud giver. Men jag önskar att båda mina bröder måtte vara med härom och
syster så Gud give alla människor ville vara med härom, så skulle snart alla hemliga sällskaper försvinna
om jorden. Men de hemliga sällskaperna äro troligen en del av det vilddjur som en gång ska uppstiga ut
ur jorden och föra strid emot Guds folk. Aposteln Paulus säger att han verkar alleredan ondskan
hemligen allenas den där nu hindrar han måste komma av vägen. Davids första psalm första versen ”sell
är den som icke vänder till det ogudaktigas råd”. Se Esaias femte kapitlet och arton och följande verser.
Men jag skulle väl också säga något om den stränga sjukdom som jag hade förliden vinter, som du väl vet
var jag mycket sjuk i nervfeber förliden vinter. Jag blev sjuk en vecka före jul och var sängliggande i två
månader. Två dagar efter jag blev sjuk så frånrövades mig förståndet för omkring två veckors tid, eller
något på den tredje, så att jag visste icke om någonting som hände omkring mig. De hade mig uppe ur
sängen och vaskade mig och kammade och matade mig och gåvo mig all den passning jag behövde, men
jag visste ingenting därom. Jag såg ingenting och hörde icke på några dagar och kunde icke mycket tala
för tungan var så uppsvullen i halsen så jag kunde inte röra den. När jag kom till mig igen så var det
likasom jag hade sovit en natt någon oroligt för jag hade många besynnerliga tankar och föreställningar.
Medan jag var som sjukast kunde jag icke tänka varken på livet eller döden, men innan jag blev sjuk så
kom jag ofta till att tänka på döden, så att dessa voro mina käraste tankar så att jag hade gärna velat dött
om det hade varit Guds vilja. Allting skall lända dem till de bästa som hava Gud kär, ske Guds vilja.
Jag skulle också säga ett par ord om mitt arv, vad jag kommer att göra därmed är ännu en dold sak för
mig. Jag hörde Hannas breven fastän än jag aldrig svarade därpå. Jag tror nog att jag icke vill vara under
förmyndare länge till. Jag talade ofta till L om denna saken men han gav mig inga vidare råd. Men han
trodde att om penningarna blevo tagna ifrån Sv. J. M. [Svåger Jöns Mårtensson] så skulle det icke bliva så
farligt, han skulle snart bliva god igen. Men om du låter J. M. [Jöns Mårtensson] förstöra dessa penningar
så att de icke kan utfordras så faller ansvaret uppå dig och dina. Så ske skulle så bliver jag mycket
misslynt över både din och min försummelse, allra mest över din. Jag sänder icke något kvitto denna
gången på di penningar jag fick av L, brevet bliver för tungt, jag skall en annan gång. Tack för både
penningar och era porträtter. Säg också Hanna en kär hälsningar och tack för porträtterna. Våra
porträtter medföljer därmed. Giv Hanna två och behåll de två. En kär hälsning till John på Kostabacken
och till gamle Svenne som lever ännu och är rask och kry. För övrigt skickar jag en kär hälsning till alla
som känner mig, men först och sist till dig och dina.
Vänligen
P. O. Tilderquist
(Inflikad text på kanten av brevet: Vi har fått en stor gröda, var den största vi haft på sju år, men så billigt
pris som vi icke haft på tjugo år.)
#23
Vasa
April 8, 1885
Dyrt älskade kusiner,
Det är nu länge sedan jag skrev till eder, vilket jag önskar ni ville ursäkta. Jag har väl liten tid nu för
närvarande, men det borde ej hindra mig att skriva åtminstone en gång vart halvår. Jag får säga det är
försinkelse men är mer än något annat. Dock jag vill försöka göra bättre framdeles.
För närvarande är jag sysselsatt med att hålla evangelisk skola. Skolhuset är beläget ett litet stycke från
hemmet, så att jag kan stanna hemma morgnar och aftnar. När jag var liten bevistade jag skolan i samma
skolhus i flera år, så platsen är mig mycket känd. Jag har mycket att göra och har haft bra många barn i
skolan, jag har endast en månad kvar men jag önskar det hade varit två istället för en, ty det är mig en
kär sysselsättning. Broder William och syster Eva bevista en högskola ungefär en hundra engelska mil
från hemmet, de har inte varit hemma sedan jul, men vi väntar dem i maj, då skolan slutar. Det är en
mycket god skola. Jag bevistade den förlidet år, skolan är svensk men både engelskan och svenskan
brukas, den är dock avsedd för att giva vår svenska ungdom en grundlig undervisning på bägge språken.
Vi har hört att faster är sjuk. Vi hoppas hjärtligt hon har tillfrisknat igen. Vi hava alla hälsan, vi hava väl
varit besvärade med förkylning men hava lyckligen kommit över den. Fem av syskonen bevista för
närvarande min skola så det är bara syster Alice och Ida hemma.
Några nyheter kan jag ej berätta eder, ty allting här är bekant för eder. jag önskar så mycket att vi vore
personligen bekanta, det skulle då vara av större nöje för oss att skriva än vad det än dock det är tråkigt
som det är – för jag är mycket road av att skriva och skriver en god del, både brev och annan skrivning
men det är nästan alltid på det engelska språket och därav kommer att jag är mycket dålig i att stava och
dikta svenska. Men jag hoppas ni har överseende med mina fel. Det språket man är mest van vid går
lättast att skriva.
Vi hava haft en väldigt kall vinter, mycket snö och långvarigt. Men nu har våren åter börjat visa sig till
allas belåtenhet och förtjusning. Vi hava ej ännu börjat med vårarbetet, men torde börja om en vecka.
Det är ännu bra kyligt. Jag förmodar ni har likaså i Sverige. Jag känner till ert hem lite bättre nu sedan
farbror var här. Pappa och han berättade mycket om hur allting är och ser ut där. Det skulle vara mig ett
kärt nöje att se Sverige en gång, för mina föräldrars skull. Men det får jag väl aldrig. Skulle aldrig ni våga
er över havet? Skola vi aldrig se varandra i detta livet! Gud give att vi måtte samlas alla i den
tillkommande världen. Där bliver det mycket härligare att mötas, för där är aldrig någon skilsmässa och
ingen synd likt här, och där får vi se vår dyrbaraste skatt, nämligen frälsaren.
Här är möda, här är gråt, bekymmer och elände av allt slag, men så ljuvligt att en gång veta detta skall
ändras i evig salighet, fröjd och glädje. Må vi alla erfara och känna detsamma. Vi har nu åter igen firat
åminnelsen av vår dyre förlossares lidande och uppståndelse. Vilka stora och dyrbara högtider för varje
troende själ. Gud give att denna högtid har varit välsignelser och för eder.
Per Jeppson är för närvarande här. Han är frisk och synes trivas väl här i Amerika. Han ber hälsa så
mycket hem. Nils och Anders har jag ej sett på länge.
Jag börjar bliva allt för långrandig och ni torde tröttna vid min dåliga skrivelse, så jag får sluta ehuruväl
jag känner mig hågad att skriva längre. Jag önskar ni ville skriva till mig snart allesamman. Lille Anton tör
jag ej vänta mycket av, för han är ännu liten, men Carl och Mathilda skall jag vänta långa brev från. Hälsa
edra kära föräldrar från oss alla, men först och främst äro ni dyra kusiner hälsade av mig.
Eder kusin,
Anna S. Tilderquist
Vasa, Goodhue County, Minnesota, North America
#24
Vasa, Minnesota, July 18, 1885
Älskade kusiner. –
Det är nu några veckor sedan jag erhöll edert lilla brev. Mycket tack. Ni tycker nog jag är sakta med att
skriva, men tiden är upptagen. Gud give den ej är så upptagen att vi försummar det nödvändiga,
nämligen våra själars frälsning och syndernas förlåtelse. Vårt sinne har alltid så många små jordiska
bekymmer och omsorger som hjärtat vill först se till. Söken först efter Guds rike och hans rättfärdighet så
faller eder allt detta till – så säger skriften – när det är så varför låta då så många omsorger bekymra oss?
Våren och den första delen av sommaren äro alltid de trevligaste delarna av året häromkring vårt hem.
Då är allting så skönt och folket mycket livat. Då har man sällskaper, nöjen, och fester av slag. Sedan
kommer hårt arbete och då har folket för mycket att sköta för att tänka på nöjen. Midsommardagen och
i synnerhet en annan dag nämligen den fjärde juli firas alltid i det gröna här, såsom i skogen vid sjöar och
bäckar. I torde väl undra varför vi här i Amerika fira den fjärde juli. Det är en dag som i det gamla Sverige
ej har någon orsak att hålla festlig. Det är nämligen så att Amerika på den dagen (icke hela Amerika utan
endast Förenta Staterna) gjorde sig fria från England – detta är mer än hundra år sedan men varje år firar
vi den dagen såsom minne efter den tid då våra förfäder slavade under engelska regeringen.
Vi hava också andra nationella högtider, som firas årligen över hela landet. En dag i början av juni firas till
minne av soldaternas fall under inbördeskriget och firas den sålunda: långa processioner, marschera ut
till gravgårdarna och smycka soldaternas gravar med blommor. Det tar mig för länge att omtala alla de
möjliga sätt man har fester här – det föregående är skrivet, blott att giva eder en idé om det världsliga
man har här i landet. Jag förmodar I tycken edra hemort vara den trevligaste och det är ju naturligt.
I afton är det den stilla lördagsaftonen, då arbetaren får vila sig från veckans mödor. Hur välkommen är
icke denna afton. Allting är så stilla, endast några toner av orgeln – vilken syster Eva just nu spelar – når
mitt öra. Kanske I haven ej tänkt på att det är Farbror Olssons födelsedag idag. I fjol var han här när den
märkvärdiga dagen firades – kanske vi skola aldrig mer på jorden fira den dagen i varandras närvaro. Vi
skola en gång fira den tillsammans i all evighet. I morgon är det söndag. Först på morgonen går vi till
kyrkan. På eftermiddagen hava vi söndagsskola i vilken syster Eva och jag deltaga såsom lärarinnor. Jag
tycker mycket om det. Vi äro alla hemma för närvarande med undantag av syster Alice vilken stannar hos
en moster.
Vår gamla mormor vilken har bott hos oss under den senare tiden är nu avliden. Hon dog den fjärde i
denna månaden och jordfästes den följande dagen. Hon var något över sjuttiosju år gammal. Under de
fyra sista dagarna av hennes liv sov hon utan att vakna och så slocknade hennes liv. Vårt hopp är att hon
nu är hemma och att vi där skola återse henne. O vilket saligt möte det då ska bliva! Det blir ett möte
utan skilsmässa. Här skiljas vi under pinor och klagan, men där aldrig.
Under de senaste åren har en hälsobrunn blivit här i Vasa – nära vid hemmet. Vattnet är gott och är
jämfört med de svenska hälsobrunnarna. Många har begagnat sig av vattnet och med tiden hoppas vi
den kommer att bliva beryktad och bliva till gagn för en stor del av vårt amerikanska folk.
Jag börjar bliva för mångordig, så att ni tröttar av att läsa. Men när jag börjar skriva tänker jag aldrig på
att stanna, och om I ej tröttnaden vid att läsa kunde jag hålla på länge ännu. Hälsa edra föräldrar, alla
syskonen ber hälsa.
Eder älskade kusin
Anna L. Tilderquist
#25
Vasa
Februari 23, 1886
Älskade kusiner,
Det är nu bra länge sedan I hörden från oss. Ursäkta vår tröghet att skriva.
Vintern är nu på sitt sista, vi kunna dock vänta en månad kallt och snö, men vi hava en och annan dag
töväder och därför äro vi snara att tro våren är när. Vi hava en haft så sträng köld i vinter, som förlidet år,
men en förfärlig mängd av snö, och det egendomliga var, den kom så till säga på en gång. Vi hade ej
någon snö till efter nyåret och måste åka i vagn under hela julhelgen. Men efter nyåret snöade det varje
dag i tre veckors tid. Nu är den sjunken till en god del, men först var det nästan omöjligt att färdas
någonstädes.
För närvarande håller jag engelsk skola nära hemmet och fem av mina minderåriga syskon bevista min
skola. Jag har en medelmåttigt stor skola och min lön är trettio dollars (etthundra tjugo kronor) i
månaden. Har nu endast två månader kvar. Syster Eva håller ock skola i vinter. Det är hennes första
försök, och den är slut nästa vecka. Bror William bevistar en högskola ungefär en sjuttiofem mil från
hemmet, det är engelska mil. Bror David bevistar församlingens högskola och äldsta syster Alice är
hemma.
Jag har ej mycket att tala om för eder, allting är främmat för eder och kanske intresserar eder ej. Jag
sitter nu i skolsalen och skriver detta. Skolan är slutad för idag och alla barnen har avlägsnat sig, endast
en liten gosse är kvar, och han måste återvända medan han glömt sin bok. Vi slutar alltid skolan klockan
fyra på eftermiddagen. Jag tror om en av eder sutte här i en av våra skolor skullen I tycka det en god del
annorlunda från edra skolor och kanske i många hänseenden ej tycka så bra om den. Likaså vore det med
oss om vi skulle bevista edra skolor. Jag haver aldrig varit lärarinna i en svensk skola. Men det tör hända
jag kunde bliva det någon gång. Skullen ej ni tycka om att komma till Amerika? Jag vill ej locka eder att
komma men jag tror I skullen trivas här.
Vi hava ej hört från Farbror Olsson på länge, han är också sen att skriva. Vi hoppas dock att snart höra
från honom. Vi hava alla hälsan, mor är ej så frisk, som ni vet har hon varit krasslig i flera år. Om
vintertiden är det sällan hon går ut.
Nu får jag sluta – det är tid för mig att gå hem. De väntar på mig. Gud vare med eder alla och välsigne
eder rikeligen.
Med kära hälsningar till eder alla förbliver jag eder kusin
Anna L. Tilderquist
#26
Vasa, den 26 februari, 1886
Kära broder Ola Olsson,
Guds nåd och frid.
Det är nu alla redan en lång tid sedan jag erhöll brevet ifrån dig, vilket jag får tacka så mycket för, jag
bekänner att jag hade bort skriva långt före detta, men jag är dels försummlig och dels har jag mycket att
göra så att när jag har någon stund så vill jag gärna vila. Jag bliver så fort trött, jag begynner att bliva
tämligen så utsliten så att jag kan inte göra mycket för dagen.
Dock vill jag tacka Herren för de krafter och den hälsa jag har. Herren är min herde, mig skall inte fattas.
Men jag ser i ditt brev, att din hälsa är mycket klen. Jag är ledsen att så är förhållandet. Dock kan Herrens
hand allting förvandla. Han har vår hälsa och livet i sina händer. Han säger på händerna, haver jag
tecknat dig? Det tycks ibland som om vi voro övergivna av Herren. Men Herren har lovat att han ska ej
övergiva oss. Om icke en moder ska övergiva sitt barn, ska jag icke övergiva dig.
Nu angående de penningar som du lovat att sända mig. Om du sänder några, så tag tio kronor utav mina
penningar och giv till gubben Svenne om han lever än. De övriga köp en växel på Skånes enskilda bank till
någon bank här i detta land. Men begär att växeln bliver skriven på amerikanska penningar, icke på
kronor och öre.
Skriv snart så att vi får veta hur det är med din hälsa. Om icke du kan själv, så låt någon av barnen skriva.
Vänligen,
P. O. Tilderquist
Skriv i ditt brev, hur många kronor du sänder mig (räkna och de tio), så att jag kan kvittera dem.
#27
4 juni 1886
Vasa, Goodhue County, Minnesota
Dyre kusin Carl,
Jag får om i korthet teckna några rader till dig, emedan jag ej hört från eder nyligen. Men jag förmodar
att du skrev sist, om så är så får du ursäkta min försenelse. När man har många skrivelser till andra så
försummar man oftast de som äro långt borta.
Sommaren har nu gjort sitt inträde och allt står grönt och vackert. Människan har mycket i ”naturen”
som hon kan glädjas över om hon endast give akt på allt det goda. Huru full äro icke jorden av
välluktande blommor, huru rik äro hon icke med goda frukter – men huru otåliga och liknöjda äro vi icke
för allt detta. Vi besinna ej att det är för vår skull Gud har så uppfyllt jorden med allehanda gott.
Vi äro alla vid en någorlunda hälsa, undantagandes mamma som är mycket klen för närvarande tillfälle.
Hon har haft lungsot i flera år. Vår synod kommer att börja nästa vecka i en närliggande församling som
heter Red Wing. Papa är tvungen att vara med under hela mötet och även före dess början att uträtta
förhandlingar. Vi äro glada över att synoden är nära i år, emedan tillfälle kan givas att bevista den.
Vi erhöll brev från Per och Nils Jeppsson häromdagen. De arbetade i en stad några hundra mil härifrån,
var vid en god hälsa.
Vi komma att hava en fest den tjugonde denne, som utgöres för den inre missionen. Vi komma att hava
auktion på varor som en förening har bidragit. Jag har inget att mera att säga som kan intressera eder,
detta får sluta min slarviga skrivelse. Du får ursäkta min dåliga stavelse, jag är så liknöjd.
Eder kusin,
Eva C. Tilderquist
Vasa, Goodhue County, Minn.
#28
Vasa, den 28 december 1899
Kära Carl Olsson,
Nåd och frid.
Det är väl icke för snart att jag sänder dig ett litet svar på det kärkomna brev som jag har bekommit för
länge sedan. Och skulle väl haft skrivit för länge sedan. Men tiden raskar undan så fort. När man är frisk
så har man lite att göra för varje dag och så går dagen fort. Men jag har varit mycket sjuk i höst, så att jag
har icke uträttat något på fyra månader. Och jag vet icke när jag kan göra något. Kan hända icke mera.
Gud vet det allena.
Mitt vatten vill icke passera så som det skulle, jag har sökt flera läkare men de tyckas icke kunna hjälpa
det något. Gud hjälper väl när tid kommer. Vi firar nu jul här och så gör ni nog där hemma med. Och kan
hända mera högtidligt än vad vi göra. Och jag önskar eder en god jul och ett gott nytt år.
Vintern har så långt varit mycket lämplig, ingen snö, soliga dagar, vägarna släta och torra. Icke något
förhinder att köra och hälsa på sina vänner. Men jag tycker ändå att julen är icke så högtidlig här som
den var i gamla landet. Det kommer mycket an på att jag kom ifrån alla de som jag hade uppväxt
tillsammans med och var bekant med, ifrån barndomen. Ingen har jag sett här som jag var bekant med
ifrån barndomen, utan dem som jag var i sällskap med hit och dem reste jag ifrån strax. Sedan har jag
icke sett dem, de äro nog döda, somliga för länge sedan. De som jag var bekant med i Sverige är de
meste döde.
Förliden sommar var en tämligen våt sommar, men grödan blev tämligen bra. Säden lade sig på somliga
stycken och den blev dålig. Höet blev bra och rågen var bra och majsen blev mycket bra.
Du nämner om din bror att han är borta. Då har du visst händerna fulla av arbete om du ska arbeta
ensam. Men är din bror gången bort för att arbeta på byggnader, för att få lättare arbete, så finner han
snart ut att byggnadsarbete är nog också ett tungt arbete. Men lusten därtill kan göra det lättare för en
tid. Men för min del, har jag tyckt om jordbruksarbete bäst, sedan jag kom till detta land. Men det är inte
alla som tycka om jordbruksarbete.
Lawrence och Sigfred är ännu hemma och sköta vårt jordbruk, men Sigfred säger att han blir aldrig någon
jordbrukare. David studerar till doktor och började i höstas och har tre år till. William har en sånär arbete
flera hundra mil härifrån. Han har icke varit hemma på ett år. Eva är hemma, Hulda är hemma nu, men
hon har varit borta och hållit skola i höst. Ida är hemma, har icke varit borta någon gång utan när hon har
varit i skolan. Hanna är sömmerska i en stad som heter Minneapolis, icke långt härifrån. Alla friska så
långt jag vet.
Svensson har skrivit till mig om det femhundra kronor som voro testamenterade till J. Mårtenssons
hushållerska. Men om det är bäst att processa om dem eller icke, kan jag icke säga utan lämnar det till
eder, som känner lagarna bäst därhemma. Jag skickade Mathilda en tidning, men har icke hört om den
kommer varje vecka eller icke.
När du skriver så säg hur det står till med din mor och din bror och Mathilda.
Många kära hälsningar till eder alla,
P.O. Tilderquist
#29
Vasa, februari 19, 1901
Kära Carl Olsson,
Med nåd och frid.
Eftersom jag ännu lever och har så pass hälsa så att jag är oppe och kan skriva, så skulle jag skriva dig
några rader. Om jag kommer rätt ihåg så är det min plikt att skriva, du skrev sist. Och så ville jag
gratulera, önska dig lycka till att vara bra gift. Din hustru är från Ljunga. Var Ljunga är kan jag icke så
säkert säga, men jag vill liksom tänka på att det låg intill Östra Häglinge. Men kan hända att jag har fel
och där ligger ingen särledes vikt där uppå. Bara du har fått en bra hustru, och det hoppas jag att du har,
och jag hoppas också att ni trakterar er gamla mor mycket väl så att hon icke lider brist på något gott.
Om ni så göre så välsigne Gud ert hem rikligen. Och detta hoppas jag sker.
När vårt arv är färdigt att bekomma vet ni väl icke ännu. De som har det vilja väl behålla det så länge de
kan och dra ränta på det. Men när det utfaller så skriv strax till mig och säg mig hur stor min del är.
Vintern här har varit mycket vacker så långt. Lite snö, icke mycket snö. Förliden sommar var mycket torr
så att grödan blev liten, fodret är litet på många platser. När du skriver till mig så låt mig få veta hur
Anton går an med sitt arbete. Han är väl hemma om vintrarna och vilar sig något lite. Det är hårt arbete
att vara timmerman. När du träffar Nils Jeppsson så hälsa honom så gott ifrån oss.
Många kära hälsningar till eder alla,
P.O. Tilderquist
#30
Vasa, 15 april, 1901
Kära Carl Olsson,
Nåd och frid.
Ditt brev av den 28/3 kom mig till handa igår och breven med porträtter för ett par veckor sedan. Och jag
tackar hjärtligt för edra brev och för de vackra korten. Vi tyckte alla att de var mycket vackra. Och när jag
satt och betrakta de liksom ville det gärna komma tårar i ögonen. Jag tyckte den var så märkvärdig så att
den gick mig till hjärtat.
Igenom edra brev har jag förstått att min svägerska i Australien är död. Jag har visst icke haft något brev
ifrån Australien utan att vad jag vet där om har jag fått veta av edra brev. När jag fick veta att det var
fråga om min adress så skrev jag strax och skickade min adress till Australien efter eder anvisning. Jag
skall nu strax skriva igen till W. Dearman och se om jag kan få något svar. Jag känner ingen människa i
Australien. Icke heller vill jag utfärda någon fullmakt till någon för jag antar att det är samma som att ge
bort penningarna. Utan om jag får veta noggrannare om förhållandet så skall jag skriva till dem i
Australien att de skola skicka medelst draft hit till detta land.
Penningarna om arvet består i penningar, eller det är ännu i annan egendom. Kan hända att utredningen
är ännu icke skedd. Det vet jag icke. Heller ej som är utredningsman. A. B. Lakeman eller W. Dearman,
eller någon annan, vet jag icke. Men om jag skulle få vidare upplysningar från Australien så skall jag låta
eder få veta det strax. Om ni skriver till någon av dessa nämnda personer så skriv hur ni vill hava medlen
skickade till eder. given ingen annan människa fullmakt utan I känner personen väl. Utan de som har
saken om händer kan lika så väl sända penningarna som en annan person blir tillsatt. Jag tänker att ni
kan skriva på svenska om ni icke har någon annan utväg. Där är väl någon i Adelaide som kan läsa dem.
Jag tycker att det är besynnerligt att min broder nämner mig i sitt testamente och icke nämner någon
adress var sådan skulle sändas. Ni vet icke hur stort detta arvet är. Jag vet att han trodde icke så lite
egendom nå. Han var här, men det var länge sedan dess, så det har troligen förminskat mycket sen dess.
Våren är nu kommen här, något kall ännu. Men jag är glad att sommaren är så nära. Jag trivs icke så bra
om vintern. Vi är alla vid någorlunda hälsa.
Många kära hälsningar, med aktning
Eder Farbror
#31
Vasa, Goodhue County, Minnesota
Den 14 juni, 1901
Käre brorson Carl,
Vi hava idag mottagit brev från Australien vilket innehåll förutom en avskrift av bror Lars testamente och
en fullmakt till Herr A. B. Lakeman även ett brev till mig personligen från denne A. B. Lakeman, Taxation
Department, Victoria Square, Adelaide, South Australia, vilket är daterat den 1 maj 1901. Detta brev
innehåller anvisningar till mig angående tillvägagåendet från det av arvet som testamentet tillskriver mig,
bland detta beder han mig delgiva dig och dina syskon det följande, vilket jag översätter från hans brev
ordagrant så långt som är möjligt; han säger: ”När ni skriver till eder brorson, var god och säg honom och
dem (nämligen syskonen) att skriftliga födelsebevis angående Olof och de andra barnen som nämnas i
testamentet fodras här och om dessa ej sändes kommer det att dröja länge innan det få sin del av
penningarna. Ni måste även giva edsvuret bevis (på engelska affidavit) att det äro Lars Olssons
brorsbarn. Även så är det nödvändigt att någon i Häglinge giver edsvuret bevis att Carl Olsson är Lars
Olssons brorsson och att han (näm. Carl) kände Lars Olsson; detta borde ej vara svårt eftersom han
besökte Häglinge för några år tillbaka och många vänner borde finnas därstädes som kunde giva intyg
tillfredställande för tinget här att han (Carl) är Lars Olsson brorson genom edsvuret bevis givet inför
någon notarius publicus.” Så långt Herr Lakeman.
Varför både testamentet och Herr Lakemans brev angiver namnet Olof där vi väntat namnet Anton
förstår vi ej. Angående det ovan nämnda bevisen torde ni säkrast hänvända eder till någon pålitlig
advokat huru det böra ordnats ifall ni ej redan skickat sådana. – Ni får även sända bevis på syster Hannas
död till Herr Lakeman.
Fullmakten, eller rättare formen till en sådan vilken var innesluten i brevet från Australien, kommer jag
att skriva under på inför någon notarius publicus eller någon publik ämbetsman i vittnes närvaro och
skicka sedan till Herr Lakeman som då erhåller rättighet att lyfta arvet åt mig så långt min del angår. Ifall
ni ej redan gjort så, bör ni gå till väga på samma sätt. – Ni bör således för det första anskaffa de av Herr
Lakeman begärda och i detta brevet förutnämnda bevisen och för det andra utfärda fullmakten till Herr
Lakeman at handla i edert ställe.
Mitt hälsotillstånd fortfarande ungefär som det har varit under en längre tid tillbaka. Familjen annars är
frisk.
Med kära hälsningar till eder alla,
P.O. Tilderquist
Box 10
Vasa, Goodhue County
Minnesota
North America
#32
Spokane, Washington
Den 19 november, 1901
Carl Olsson, Häglinge, Sverige
Kära vän och släkting
Detta är nog det första tillfälle vid vilket jag skriver ett brev till någon inom Sveriges område. Men någon
gång ska vara den första. Måhända att det är för dig icke ens bekant att du har en kusin med mitt namn,
men det är det nog. Jag är bosatt på samma plats som min syster Anna ett långt stycke från vårt gamla
hem, 1500 engelska mil längre västerut, och jag har levat här nära fem år. Mitt arbete ”civil engineer” för
ett järnvägsbolag, det heter visst på svenska ingenjör.
Fastän jag har varit försumlig och aldrig skrivit något till mina släktingar i Sverige, så har jag dock varit
intresserad i att veta något om dem, och det är icke utan ärende som jag skriver för den första gången.
Huruvida någon av mina andra syskon har skrivit till eder nyligen vet jag ej. Men om de ej så har gjort, så
jag måste jag med ledsnad berätta att vår fader dog, lämnade oss och det kära hemmet den 3 oktober.
Som är kanske för er bekant, har han varit mycket klen för det sista två åren. Hans lidande besvär med
vattnet och skicklige doktorer påstod att han kunde bliva hjälpt men operation. Därför begav han sig till
ett hospital en sextio mil från hemmet för att undergå denna operation. Men dagen innan denna
operation skulle göras blev han svårt sjuk och dog därvid hospitalet en vecka senare. Min broder
telegraferade till mig, så att jag kom dit dagen innan han dog, men han kände knappast igen mig och
kunde ej säga något. Alla av oss barn voro hemma vid begravningen, utan Anna. Hon kunde ej lämna sitt
hushåll gärna, och fara den långa vägen.
Nu är den siste av fars familj gången och jag har tänkt många gånger under de sista åren att jag vet
knappt något om hans yngre dagar eller hans släktingar och behöriga i Sverige. Nog har han omtalt både
ett och annat, men det har blivit glömt igen, och det är också nu med det i avsikt jag skriver och beder
dig giva mig lite upplysning om både ett och annat. Jag vet ingen bättre person att vända mig till och jag
är nästan övertygad om att du gör det med glädje. I första rummet var god och underrätta mig om hans
familj, hans fader och moder, hans farfader, farmoder, morfader och mormor. Giv deras namn,
födelsedag, födelseort och död, åtminstone deras ålder. Jag förmodar kan lätt fås ut av kyrkoböckerna
men jag vill icke att du ska göra dig allt för mycket besvär. Skulle det vara lättare för mig att få denna
kunskap genom någon annan person, så blott säg vem jag ska skriva till. Jag skulle också önska veta deras
yrke och något annat som hänt i deras liv som kunde kallas utom det vanliga. Jag har genomläst alla de
brev, vilka äro ännu i kvarhåll som fader erhöll från farbror eller någon annan person i Sverige och de
innehålla nog mycket av intresse.
Nu angående något annat. Så som du vet så erhöll fader aldrig sin fulla arvslott. Jag förmodar enligt
dessa gamla brev att Jöns Mårtensson hade och brukade de mesta av dessa penningar. Har du någon
kunskap om hur stort hans arv var i första rummet? Och kan du också säga ungefär hur mycket egendom
Jöns Mårtensson hade när han dog? Svensson, som är utredningsman efter Jöns Mårtensson säger i ett
av sina brev att bouppteckningen efter Hanna var 4887 kronor och efter Jöns Mårtensson 4221 kronor.
Vill det säga så mycket från vardera, eller är det samma summa räknad två gånger? Är det det senare då
skulle där ju vara ungefär tusen kronor kommande till oss. Icke så? Om du vill vara god och giva mig vad
underrättelser du kan angående om det jag har bedit, så skall jag också skriva dig en liten berättelse om
din farbror sedan den tid då han anlände till Amerika, någon gång när jag får gott om tillfälle.
Vi hade ett brev från Australien i början på oktober, men där var ingenting av vikt berättat. Far sände sin
fullmakt till A. B. Lakeman, för honom att lyfta vår del. Vad slags man denne Lakeman är, veta vi ju ej. Jag
ämnar dessa dagar skriva till Förenta Staternas konsul i Australien för att söka få något reda på
förhållandena. Lakeman berättar att han hade då inlämnat fars fullmakt tillsammans med andra papper
inför rätten men hade då ej ännu hört något ifrån eder i Sverige. Jag skickar dig härmed i ett särskilt
kuvert, en fotografi av mig själv, tagit för ungefär fyra år sedan. Det är nog icke vältaget, men det är det
senaste jag har.
Med hälsningar till eder alla tecknar jag med vänskap
Din kusin
William Tilderquist
1905 Mallon Avenue
Spokane, Washington
USA
#33
Vasa, Goodhue County, Minnesota, USA
den 6 september 1904
Herr Karl Olsson.
Käre kusin,
Eftersom vi ej höre något från Australien angående resten av vårt arv därstädes vänder
oss till eder för att om möjligt få reda på om saken skridit framåt något. Vi hade brev från Herr William F.
Bannan i Adelaide skrivit den 29 januari detta år i vilket han erkänner mottagandet av en fullmakt som vi
utfärdat till honom strax förut efter Herr Lakemans död. Sedan dess har vi ej skrivit. Ha godheten att låta
oss veta vad som har skett i sammanhang med eder del i denna sak. Flera år har redan förflutit sedan
Farbrors död och vi börjar tycka att saken snart borde vara utredd.
Vad det angår oss själva så är det kanske ej mycket att säga som kunde intressera eder. För närvarande
äro fyra av syskonen här i det gamla hemmet, fastän endast broder Lawrence och syster Hulda voro här
under vintern.
Sommaren har så långt varit ovanligt vacker och också något mera regnig än vanligt fastän inga starka
regn har fallit tills för en vecka eller två veckor sedan. Skörden som är just nu inbärgad är även god i
dessa trakter.
Hoppas att få snart höra från eder.
Med kära hälsningar till eder alla från fjärran Amerika får jag sluta.
Vänligen
Sigfred P. Tilderquist
#34
Wien, den 6 juli 1924
Käre kusin Carl,
Ditt brev med en vänlig bjudning kom några dagar sedan. Tack!
Jag vet ej bestämt när jag kommer till Sverige men skall låta dig veta på förhand. När är jag är i norra
Europa så ämnar jag även besöka medicinska anstalter och de läkare i Köpenhamn, i Stockholm, och i
Kristiania, Norge. Det är ett visst ändamål därmed. Så att det blir övrigt ej mer än några dagar i Skåne.
Men då får jag åtminstone tillfälle att se er alla och bli bekant på nytt. Skall skriva igen så snart planerna
äro färdiga.
Med hjärtligt tack för bjudningen.
Kusin David
Idag mottogs även ett brev från kusin Mathilda. Kanske jag kan skriva till henne också om en dag eller
två.
Hjärtliga hälsningar av D. Tilderquist