Antligen
FREDAG
Sagan om ryggsäcken
A
aaah. Bokdoft. Gammalt gulnande papper, inslag av inplastad
bokrygg och en svag arom av heltäckningsmatta anno 1975.
Tystnaden. Ekot av långsamma klackar mot tomma golvytor.
Lite hostande och det släpande ljudet av någon som vänder blad
och ändrar sittställning. Lite frasande när halsduken rättas till.
Bibliotek. Jag har alltid älskat bibliotek.
När jag började ettan och mest bestod av lite spretig barnkropp
under pannlugg och ryggsäck... Ja, egentligen såg jag väl mest
ut som en vandrande ryggsäck med pannlugg. Men i alla fall. Då
ÄLSKADE jag biblioteksdagen.
Den heliga timmen då man släpptes loss bland heltäckningsmattor, Fantomen-tidningar och Astrid Lindgrens samlade verk.
På denna dammiga tid fanns en regel om att man måste låna
MINST TRE BÖCKER.
TRE busslaster med BÖCKER, minns jag att jag tänkte.
Fortfarande i denna dag brukar jag ha svårt att ta mig ut från dessa
böckernas förlovade land med mindre än fyra ryggsäckar. Min yttre
uppenbarelse har alltså ändrats marginellt från ryggsäck med ben
till en siamesisk överviktig tvillingsköldpadda med två ryggar. Men
det är det värt.
Länge kan jag strosa runt och bara
Min yttre
insupa atmosfären. Slöleta lite på
nyhetshyllan. Norpa en eller två
uppenkokböcker. Marschera med raska
barelse
steg mot romanerna. Plocka en
har alltså
två-tre Marian Keyes, se mig om,
ändrats marginellt
få lite dåligt samvete. Fundera på
från ryggsäck med
om jag borde kompensera med
fyra-fem Dostojevskij. Tänka att
ben till en siamejag alltid dör uttråkningsdöden
sisk överviktig
efter några sidor. Överväga att gå
till informationen och be dem ropa tvillingsköldpadda
med två ryggar.
ut i högtalarna att jag bara läser
chic lit när jag vill koppla av. Att
jag har hundratjugo högskolepoäng
i litteraturvetenskap. Plus journalistexamen. Att jag har läst AGAMEMNON och en massa andra slöa pjäser hundra gånger om. Att
jag FAKTISKT har plöjt igenom en massa jäkla klassiker redan
och bara vill CHILLA LITE. Att jag inte är någon ANALFABET.
För att sedan titta mig om en extra gång och rata deckarhyllan för
ytterligare en lättsmält bok.
Efter det är det mer regel än undantag att jag släntrar iväg mot
hälsoböckerna, garvar inombords för att boken ”Lär dig
förstå din katt” sticker ut från ekonomihyllan och
drar med fingret längs bokryggarna i jakt på en
intressant biografi. Slentriankollar musiken, inser
att jag gick igenom de flesta skivor redan som
tonåring (då när man fortfarande spelade in halva
låtar på kassett från Radio Väst, jamen låtarna
blev ju halva när man tvingades slänga sig från
ett rum till ett annat och trycka igång inspelningen när en bra låt kom).
Sen hamnar jag alltid magiskt, tragiskt vid
psykologihyllan. Guldhyllan. Den intressantaste av dem alla.
Men också lite skamlig.
Jag menar, där hänger väl bara hålögda
typer som kramar sig själva i madrasserade
rum vanligtvis? Ja, och så jag då.
Nonchalant låtsas jag som om jag letar
efter ”SUOMEN LAAKI” eller nåt annat i
närheten, men sen står jag ohjälpligt trollbunden vid ”populärpsykologi”, ”personlig
utveckling” och hundra böcker om hur man
ska lära sig visualisera sitt inre barn.
Nöjt konstaterar jag att jag redan KAN visualisera mitt inre barn.
Det är bara att tänka på en lyckligt struttande
ryggsäck med spretig pannlugg och magen full
av böcker.
FRIMAN
Spindlar, det är vad det handlar om i Naturligtvis i dag. Till exempel stiftar vi bekantskap med vår största spindel Kärrspindeln
som ni ser på bilden ovan. Den är en av 640
arter som finns på Åland i dag.
Designern Minna Palmqvist ordnade en
visning på Bukowskis under Mercedes Benz
Fashion Week som pågått i Stockholm den
här veckan. I onsdags visade åländskan sin
nya kollektion och Nyan var på plats.
Förstfödda blir ofta ledare, mellansyskon
har lätt för att både ta och ge order och småsyskon har roligast. I alla fall om man får tro
Christoph Treier som föreläst om just detta
för elever i Kyrkby högstadieskola.
Och så träffar vi fiolgruppen Alandia Strings
som har terminsstart den här helgen.
Trevlig helgläsning!
dagar kvar ...
16 NYA ÅLAND
FREDAGEN DEN 30 AUGUSTI 2013
PLATT NÄT Mattvävarspindlarna bygger horisontala nät.
HJULNÄT Korsspindelns nät är ett exempel på hjulnät.
Spindlarna – en mångformig djurgrupp
Få grupper bland djuren
väcker så starka känslor
som spindlar.
Jag har en stark känsla
av att de allra flesta är
rädda för dem eller hyser
någon slags avsky mot
dem. Dels kanske det har
att göra med sättet de rör
sig och dels finns det en
del gammalt skrock kring
dem.
RELATIV NYKOMLING Den
stora husspindeln har blivit
vanligare under senare år.
tillbringar hela sitt liv i vatten,
antingen i en insjö eller någon
större damm eller i ett hällkar.
Den bygger ett nät under vattnet
men det nätet har huvudsakligen funktionen av dykarklocka,
där spindeln sitter och väntar på
byte. Med jämna mellanrum stiger spindeln upp till vattenytan
och fyller på sitt luftförråd i dykarklockan.
Ralf
Carlsson
Under senare år har stor husspindel (Tegenaria atrica) blivit allt vanligare. Den är som
namnet antyder en typisk inomhusart och det är bara några
år sedan jag gjorde mitt första
fynd hemma i garaget.
Förra veckan fick jag två samtal om denna spindelart, som
genom sina långa ben ser större
ut än den faktiskt är. Arten brukar spinna ett trattliknande nät
i något hörn. I Djupviksgrottan
i Geta, Kloddstugan i Saltvik
samt i en gång i Bomarsunds
fästningsruiner kan man hitta
den sällsynta källarspindeln
(Meta menardi).
NATURLIGTVIS
[email protected]
Spindeldjuren med spindlar
utgör en klass inom stammen
leddjur där insekterna utgör en
annan klass.
Insekter består av huvud,
mellankropp och bakkropp och
har tre par ben och vanligtvis
vingar. Spindlarna har bakkropp
men huvudet och mellankroppen är sammanvuxna till en cefalothorax. Spindlar har fyra par
ben och saknar vingar.
Ytterligare en skillnad värd
att nämna är att insekter har
fasettögon och/eller punktögon
medan spindlarna vanligtvis har
ett antal, vanligtvis 6-8, enkla
linsförsedda ögon (ibland kalllade kameraögon), arrangerade
i rader. I Finland finns det enligt
uppgift cirka 640 olika arter av
spindlar.
Flertalet människor förknippar
spindlar med byggande av nät
men faktum är att många arter
också jagar genom att aktivt
kasta sig över sitt byte, exempelvis familjen vargspindlar eller genom att ligga på vakt tills
MEST VÄLKÄND? Korsspindeln är en av våra vanligare spindlar.
ett byte kommer inom lämpligt
avstånd.
Till den senare gruppen hör
exempelvis
krabbspindlarna
som jag beskrev i Nyan den 26
juli. Ytterligare ett exempel på
en spindel som jagar aktivt är
kärrspindeln (Dolomedes fimbriatus), som samtidigt är vår
största spindelart. En egenhet
hos den är att den kan gå på
vattnet, så den sitter ofta på ett
näckrosblad och springer ut på
vattnet för att fånga förbipasserande djur.
Den kanske mest karakteristiska och mest välkända av
de nätspinnande spindlarna är
korsspindeln (Araneus diadematus) vars så kallade hjulnät
syns praktiskt taget överallt.
När en korsspindel ska spinna
sitt nät lägger den först ut den
så kallade brotråden mellan exempelvis två kvistar. Därefter
spinner den ytterkanten och ekrarna av trådar som inte är klibbiga innan den fortsätter med
att spinna de klibbiga fångsttrådarna i spiral över ekrarna.
Allra sist lägger den ut signaltråden som leder till ett gömsle
där spindeln sitter och väntar.
Även om vi kanske mest förknippar spindelnät med korsspindelns vertikala hjulnät, så finns
det spindlar som spinner nät av
helt andra modeller. Dit hör exempelvis mattvävarspindlarna,
som spinner horisontala nät.
Ett extremfall är vattenspindeln (Argyroneta aquatica) som
Spindlar har gift som de dödar sina byten med men ingen
av våra spindlar är farlig för
människan eftersom bettet är
för svagt för att tränga genom
huden. Vissa arter, exempelvis
korsspindeln och kärrspindeln
kan dock utdela bett om de
känner sig provocerade eller
hotade. De flesta ”spindelbett”
kommer nog från insekter av
olika slag.
Text och foto:
Ralf Carlsson
[email protected]
”Varroavalsen börjar vara färdigdansad”
Nu är alla nödvändiga
prover tagna och den 17
september väntas ett
EU-beslut om att inga bin
från övriga EU får föras till
Åland, som är den enda
regionen i EU där bin inte
har varroakvalster.
Inte heller i årets stora undersökning har någon varroa hittats
i de åländska bina. Prover togs
av livsmedelssäkerhetsverket
Evira och Finlands biodlarförbund i 39 bigårdar och cirka 250
kupor under tre dagar i juli och
nu är alla proverna analyserade.
Totalt har omkring 450 bikupor
kontrollerats på Åland utan att
någon varroa påträffats.
– Vi har väntat så länge så vi
är oerhört glada att varroavalsen
börjar vara slutdansad. Vi har ju
vetat om att det är så här men
ändå är det spännande eftersom
man inte kan säga säkert innan
prover tagits i kuporna, säger
Yngve Påvall i Ålands biodlarförening.
I en kupa hittades bilöss som
är rätt lika varroakvalstren men
helt ofarliga.
– Det var ett skrämskott. Bilöss finns visserligen inte i riket
men det beror på att man behandlar bina med tre olika slags
gifter där för att hålla varroakvalstren borta.
Beslut i EU om två veckor
Det som händer härnäst är att
expertkommittén SCOFCAH
(Standing Committé On Food
Chain Animal Health) i Bryssel
den 17 september ska fatta beslut om att inga bin från övriga
EU får föras till Åland.
– I första behandlingen efter
att finländska jord- och skogsbruksministeriet
presenterat
varroafriheten på Åland var det
inget land som satte sig emot
ett sådant beslut så vi hyser gott
hopp.
Jord- och skogsbruksministeriet har redan tidigare förbjudit införsel av bin från riket till
Åland.
– Inga bin utifrån har kommit
till Åland på tolv år för vi har ju
vetat det här men nu blir det riktigt officiellt. Ett beslut från EU
betyder mycket för de åländska
biodlarna. Vi kan dels sälja friska bin men också marknadsföra
vår honung som den enda utan
bekämpningsmedelsrester. Vi
använder inga gifter alls här.
Åland är tillsammans med Island den enda regionen i Europa
där bin inte behöver besprutas
med gifter mot varroakvalster.
På Island har man inte sysslat
med biodling särskilt länge och
de bin som finns där har importerats från Åland.
De åländska bisamhällena är
åtråvärda och i juni hämtades
tio bisamhällen till Helsingfors.
Heikki Hokkanen som är professor i lantbrukszoologi vid
Helsingfors universitet driver
ett pilotprojekt om att använda
åländska bin som grunden för
bistammar som inte är infekterade av varroa.
Senast den 15 oktober ska biodlarföreningen söka Paf-medel
för att informera om varroafriheten och vilka regler som gäller. Bland annat ska information
finnas på alla färjor och i hamnar med passagerartrafik till
Åland.
Anne Sjökvist
[email protected]
GLAD Yngve Påvall, ordförande för Ålands biodlarförening, är glad
över att de åländska bina nu är nära att bli officiellt certifierade som
varroafria.
Foto: Mårten Arvidsson
