Huvudprocess
Specialitet
Processledare
Dokument-Id
Godkännadedatum
VIS-Redaktör
Demens
CAREINVSOM-3-221
Beteendemässiga och
psykiska symtom vid
demenssjukdom (BPSD)
BPSD står för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid
demensjukdom och är relativt vanliga komplikationer till
demenssjukdom en bit in i förloppet. Uppgifter om symtomens vanlighet
och när i sjukdomsförloppet de inträder varierar kraftigt.
Manifestationerna kan handla om aggresivitet, agitation, skrik,
vandring, plockande, monotont beteende, störd dygnsrytm,
hyperoralitet, hallucinationer, konfabulationer, vanföreställningar,
ångest, nedstämdhet m.m.
Berörda enheter
Kommunens särskilda boende och ordinärt boende, primärvård, geriatrikoch rehabiliterings mottagningen, Sunderby sjukhus.
Syfte
Syftet med rutinen är att personer med beteendemässiga och psykiska
symtom får en likvärdig vård och omsorg. Rutinen beskriver
omhändertagande av personer med beteendemässiga och psykiska symtom
samt ansvarsfördelning mellan primärvård, specialist vård och kommun.
Orsak
Symtomen kan orsakas av olika faktorer och inte sällan olika faktorer i
samverkan. Principiellt kan man skilja på symtom enligt följande:
Mer eller mindre ofrånkomliga svårigheter för den demenssjuke att
samspela med omgivningen p.g.a symtom som är mycket vanliga
vid demenssjukdom som minnesnedsättning, språknedsättning,
insiktssvårigheter och misstänksamhet. Dessa svårigheter kan leda
till att både den sjuke och omgivningen blir upprörda, agiterade och
aggressiva, får ångest och skriker.
Dessa symtom är vanligast. Åtgärderna som sätts in är framför allt på
omvårdnaden. Aktuell behandling är att modifiera bemötande av den sjuke
och att anpassa förväntningarna till vederbörandes förmåga.
Psykiatriska symtom har oftast redan funnits i någon omfattning
innan demensdebuten men kan också debutera p.g.a
demenssjukdomens inverkan på hjärnan. Det kan röra sig om
missbruk, social personlighetsstörning, gränsparanoid personlighet,
emotionell labilitet, ångest, fobier, nedstämdhet m.m. Ibland har den
sjuke levt med denna sårbarhet och med hjälp av en anpassningsbar
omgivning kunnat hantera svårigheterna utan att söka professionell
hjälp. När demenssjukdomen bryter ut kan det bli svårt att hantera
sårbarheten varvid symtomen eskalerar och blir en del av
Sida
1 av 4
Version
0.1
Huvudprocess
Specialitet
Processledare
Dokument-Id
Godkännadedatum
VIS-Redaktör
Demens
CAREINVSOM-3-221
demensutvecklingen. Ibland är sårbarheten väldokumenterad och
sambandet då lättare att förstå.
Vid symtom av denna typ finns ibland en farmakologisk möjlighet till
förbättring enligt gängse psykiatriska behandlingsprinciper. Ibland är inte
farmakologisk behandling möjligt då kan insikten om problemets orsak
hjälpa omgivningen att hantera och förstå situationen
Beteendestörningar och Psykiska symtom som beror på
samverkande somatiska sjukdomsyttringar eller medicinering. Den
demenssjuke kan ha svårigheter att redogör för symtom och
illabefinnade och istället uttrycka detta genom att manifestera
symtom inom BPSD-spektrat.
Vid dessa symtom finns ofta åtgärder att vidta, såsom smärtlindring och
ändring i medicinlistan m.m.
Symtom som är svåra, kommer ofta och är svårhanterade beror på
att hjärnskadorna, orsakade av demenssjukdomen, selektivt förstör
funktioner som normalt inhiberar beteenden. Exempel på beteenden
är hyperoralitet, sammanhangslöst kraftigt skrikande, tvångskratt,
monoton persevererand aktivitet, impulsgenombrott av skilda slag
som kan leda till våldsyttringar m.m. Dessa beteenden kan upplevas
mycket skrämmande och ovärdiga för den sjuke och dess omgivning
och kan ibland också hota hälsan hos båda parter.
Dessa relativt sällsynta symtom kan kräva omfattande och kostsamma
insatser på omvårdnadsplanet. Ofta gäller det lite yngre patienter med god
somatisk fysik. Då symtomen är svåra och har potentiellt allvarliga
konsekvenser tvingas man ibland pröva farmaka utöver vad som normalt
anges vid komplikationer till demenssjukdom för att göra situationen så
hanterbar och mänsklig som möjligt.
Processbeskrivning
En gedigen utredning av de bakomliggande orsakerna är en förutsättning för
adekvata åtgärder. Utredning ska ske ur ett helhetsperspektiv och genomförs
utifrån ett multiprofessionellt arbete i samverkan mellan kommun och
landsting. Att arbeta med personer som har beteendemässiga och psykiska
symtom ställer höga krav på personalens kompetens.
Utredning
Utredningen består av:
1. Karläggning och beskrivning av symtomen, i vilka situationer,
miljöer och när på dygnet symtomen uppträder.
För kartläggning av symtomen använd checklista NPI( The
Neouropsychiatric Inventory) i kvalitetsregistret BPSD.
2. Analys av bemötande och den demenssjukes möjligheter att få en
personcentrerade omvårdnad (inklusive kartläggning av den sjukes
personlighet och psykiatriska sårbarhet innan demenssjukdomen),
tillfredsställs personens behov? Tas hänsyn till personens
livsomständigheter och personlighet?
Sida
2 av 4
Version
0.1
Huvudprocess
Specialitet
Processledare
Dokument-Id
Godkännadedatum
VIS-Redaktör
Demens
CAREINVSOM-3-221
3. Bedömning av omgivandens förmåga att integrera med den
demenssjuke personen utifrån vederbörandes förutsättningar.
4. Bedömning av omgivande fysisk miljö.
5. Medicinsk utredning med fysisk och psykisk status och genomgång
av medicinlista.
Parallellt med kartläggning och analys bör en medicinsk bedömning och
genomgång av läkemedel göras, varefter åtgärder sätts in utifrån vad som har
framkommit i utredningen.
Åtgärder
Beteendemässiga och psykiska symtom är oftast komplexa och kräver tid
och energi för att rätt förstås och för att så kloka åtgärder som möjligt ska
kunna sättas in. Några universalrecept finns inte vare sig på
omvårdnadsplanet eller farmakologiskt.
Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att initiala insatser vid
beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom bör vara av icke
farmakologisk art, vilket innebär att interaktionen mellan den demenssjuke
och personal har stor betydelse för en utveckling av beteendemässiga och
psykiska symtom.
Omvårdnadsåtgärder
Grunden för behandlingen är en personcentrerad omvårdnad och en
översyn och anpassning av den fysiska miljön.
Bemötande
Fysisk aktivitet kan minska symtomen.
Kontinuitet hos personalen är viktigt för att förebygga
beteendemässiga och psykiska symtom.
Omvårdnadspersonal bör ha kunskap om den demenssjukes
specifika symtom och behov.
Omvårdnadspersonal bör erbjudas kontinuerlig handledning
När omvårdnadsinsatser visat sig otillräckliga kan farmakologisk behandling
vara ett komplement.
Farmakologisk behandling
Vid ställningstagande till farmakologisk behandling är det viktigt att bedöma
ifall den demenssjuke har mera traditionellt psykiatriska symtom typ
depression, ångest eller psykosmanifestationer, vid sidan av de symtom som
är mera demensavhängigt (kognitions, perceptions och
insiktsnedsättningarna). Dessa psykiska symtom bör man försöka behandla
enl. rutiner med SSRI prepreparat, ångestlindrande preparat eller
neuroleptika.
Vid problem med aggitation och aggresivitet där kartläggning,
symtomvärdering och personcentrerat bemötande inte har effekt kan
insättning av memantin enl Fass prövas. Hjälper inte det kan Risperidon i
Sida
3 av 4
Version
0.1
Huvudprocess
Specialitet
Processledare
Dokument-Id
Godkännadedatum
VIS-Redaktör
Demens
CAREINVSOM-3-221
dygnsdos upp till 1,5 mg prövas. Vid utebliven sömn både natt och dag,
klometiazol 300-600 mg till natten.
Vid de svåraste symtomen som t.e.x impulsgenombrott med risk för skador
på personen eller omgivningen och vid svår kronisk konfusion kan
neuroleptika (i andra former och doser), antiepileptika eller alternativa
sederingar behöva prövas som sista utväg.
Ett specialfall av BPSD är Lewybodydemens och Parkinssondemens med
synhallucinationer där kolinesterashämmare inte har effekt och symtomen är
av den omfattningen att man anser sig tvingad att pröva neuroleptika I dessa
fall rekommenderas quetipin i låg dos med beredskap till snabb utsättning
om personen med demenssjukdom försämras.
Synhallucinationer har inte samma neurokemi som hörselhallucinationer.
Demenspatienter utvecklar ofta konfabulationstendens och misstänksamhet
men mera sällan psykossymtom som bisarra systematiska vanföreställningar
eller paranoia.
Uppföljning
Insatt medicinering ska alltid följas upp och uppföljningen dokumenteras.
Behandlingarna ska ses som tillfälliga och vid utebliven effekt ska man
pröva att sätta ut preparaten. Man bör också pröva utsättning om symtomen
försvunnit och status varit stabilt en tid. Neuroleptika bör inte ges i längre
period än tre månader innan man försöker sätta at det.
Ansvarsfördelning:
Ansvaret för omvårdnad insatserna inom särskilt boende och
hemsjukvård vilar på kommunen.
Ansvaret för hälso- och sjukvårds insatser i ordinärt boendet, där
patienten har insatser från hemsjukvården, sker i samarbete mellan
kommun och primärvård.
Primärvården har ansvaret för den medicinska utredningen och
behandling inom såväl särskilt boende som ordinärtboende. Ifall
Primärvården har behov av ytterligare insatser konsulteras
specialistvården.
Den medicinska uppföljningen i särskilt boende och ordinärt boende,
där patienten har insatser från hemsjukvården, sker i samarbete
mellan primärvård och kommunens hälso- och sjukvårdpersonal.
Källa:
Läkemedelsverket 5:2008, Läkemedelsbehandling och bemötande vid
Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom- BPSD
Socialstyrelsen (2010), Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid
demenssjukdom 2010- stöd för styrning och ledning
Eriksson,S (2000), BPSD i ett nordiskt perspektiv. Beteendestörningar och
psykiska symtom vid demenssjukdom. State-of-the-art-dokument.Växjö
Sida
4 av 4
Version
0.1
