Inledning

SAMMANFATTNING .............................................................................................................. 2
INLEDNING .............................................................................................................................. 3
BAKGRUND ............................................................................................................................. 3
Samhällsaspekter på unga vuxnas psykiska ohälsa .................................................................... 4
Utvecklingspsykologiska aspekter på unga vuxna ..................................................................... 5
Verksamheter som erbjuder terapi till unga vuxna. ................................................................... 7
Psykoterapiforskning med patientgruppen unga vuxna ............................................................. 8
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .................................................................................. 11
Frågeställningar ........................................................................................................................ 11
METOD .................................................................................................................................... 11
Undersökningsgrupp ................................................................................................................ 12
Datainsamling........................................................................................................................... 12
Databearbetning ....................................................................................................................... 12
Etiska överväganden ................................................................................................................ 13
RESULTAT ............................................................................................................................. 13
1. Aktuella teman ..................................................................................................................... 13
1.1. Samhällsandan ............................................................................................................... 13
1. 2. Narcissistisk tidsanda ................................................................................................... 14
1. 3. Sexualitet ...................................................................................................................... 15
1.4. Val ................................................................................................................................. 16
1.5. Identitetsproblematik ..................................................................................................... 16
1.6. Frigörelse och separation .............................................................................................. 17
1.7. Existentiella frågor ........................................................................................................ 17
2. Diagnoser ............................................................................................................................. 17
3. Psykoterapeutisk allians ....................................................................................................... 18
4. Psykoterapeutisk teknik........................................................................................................ 19
4.1 Terapeutisk aktivitet ....................................................................................................... 19
4.2. Terapeutens tydlighet .................................................................................................... 20
4.3. Här och nu relationen .................................................................................................... 21
4.4. Pedagogiska inslag ........................................................................................................ 21
4.5. Ramar ............................................................................................................................ 22
4.6. Överföringar och motöverföringar ................................................................................ 23
DISKUSSION .......................................................................................................................... 24
REFERENSER ......................................................................................................................... 27
Bilaga 1 .................................................................................................................................... 29
Bilaga 2 .................................................................................................................................... 30
SAMMANFATTNING
Syftet med denna uppsats var att belysa psykoterapeuters erfarenheter av psykoterapeutiskt
arbete med unga vuxna. Aspekter som belystes var, återkommande teman, diagnostisering av
unga vuxna, psykoterapeutisk allians och psykoterapeutisk teknik. Sex erfarna
psykodynamiskt orienterade terapeuter intervjuades utifrån en semistrukturerad
intervjumetod. Det fanns en stor överensstämmelse mellan de intervjuade terapeuterna i
erfarenhet och syn om hur de såg på psykoterapi med unga vuxna.
Resultaten pekade mot att psykodynamisk terapi med unga vuxna på vissa punkter skiljer sig
från traditionell psykodynamisk terapi. Den viktigaste skillnaden handlade om terapeutens
förhållningssätt gentemot patienten där en aktiv och tydlig terapeut som betonade här och nu
situationen var att föredra. Det fanns hos samtliga terapeuter en stark kritik mot att prematurt
diagnostisera unga vuxna utifrån DSM- manualen. Betydelsen av att förstå unga vuxnas
svårigheter utifrån utvecklingspsykologiska aspekter och att se på perioden som ung vuxen
som en tid med sina egna specifika frågeställningar lyfts fram. Resultatet pekar mot att
särskilda mottagningar speciellt anpassade för att möta unga vuxnas behov av psykoterapi är
av ytterst stor betydelse för att på ett tidigt stadium och på ett anpassat sätt kunna hjälpa en
ung människa och därmed undvika onödig ”psykiatrisering” av problem.
Nyckelord: Unga vuxna, psykodynamisk terapi, aktivitet och tydlighet, Diagnos,
Psykoterapeutisk allians, Samhällsanda.
2
INLEDNING
Utifrån mångårig erfarenhet som kurator på en ungdomsmottagning i Stockholm ingår som en
del av mitt dagliga arbete att träffa unga vuxna i psykoterapeutiska samtal. Klienter i denna
åldersgrupp som söker ungdomsmottagningen för samtalskontakt mår ofta mycket dåligt, men
de är många gånger väl motiverade för att skapa en förändring. Min erfarenhet är att unga
vuxna inte är fast i sina inre strukturer på samma sätt som vuxna, vilket innebär att jag oftast
känt det som en mycket inspirerande uppgift att arbeta psykoterapeutiskt med den gruppen. I
samtal och diskussioner med kollegor som arbetar psykoterapeutiskt med vuxna blir det
tydligt att det finns skillnader i det psykoterapeutiska arbetet med unga vuxna. Mycket av det
som anses som självklart i arbetet med vuxna är inte självklart i relation till unga vuxna. I en
mer traditionell psykodynamisk terapi intar terapeuten oftast en mer passiv och avvaktande
hållning i förhållande till patienten. Utifrån egen erfarenhet är detta ett förhållningssätt som
inte fungerar med unga vuxna.
Ibland efter samtal med någon av mina unga patienter har jag själv undrat vad det är jag håller
på med, är det här terapi eller inte? Detta har gjort mig nyfiken och inspirerat mig till att
fördjupa mig och försöka reda ut något av den förvirring som tycks råda omkring psykoterapi
med unga vuxna. Anledningen till att jag vill ägna mitt examensarbete åt terapi med unga
vuxna är att jag vill fördjupa mina kunskaper om hur psykoterapeutiskt arbete med denna
grupp skiljer ut sig från mer traditionell psykodynamisk terapi.
BAKGRUND
I SOU rapporten (Ungdomar, stress och psykisk hälsa) konstateras att de flesta ungdomar mår
bra i dagens samhälle, men att den psykiska ohälsan ändå ökat för gruppen. Rapporten
hänvisar till sex olika studier där jämförbara grupper av ungdomar mellan 15 och 24 år vid
upprepade tillfällen tillfrågades om olika former av psykiska besvär. Studierna genomfördes
under perioden 1980- 2005. Samtliga studier visade på ökade besvär av oro, nedstämdhet,
sömnbesvär, trötthet, anspänning och värk i denna åldersgrupp.
Från 1980 till 2003 ökade antalet vårdtillfällen för unga flickor i åldern 15- 19 år med åtta
gånger. Det har även blivit vanligare att unga män i åldern 15-19 år och ungdomar överlag i
åldern 20- 24 år sjukhusvårdades för depression och ångest. Självmorden minskade för alla
utom för gruppen unga vuxna där den förblev oförändrad. I en jämförande studie om psykisk
ohälsa bland 15-åringar i elva europeiska länder så visar det sig att ohälsan ökar i samtliga
länder men mest i Sverige (SOU 2006:77).
Även ungdomsstyrelsens rapport ”Ung idag 2007”visar att utvecklingen för unga vuxna är
positiv på en rad olika områden. I rapporten konstateras att de flesta unga mår bra och lever
under goda villkor men att det finns en grupp unga vuxna som mår allt sämre. De positiva
förändringarna som lyfts fram är, ökat valdeltagande, minskad arbetslöshet, att andelen unga
som blir utsatta för brott minskar och att det finns tecken på att narkotikamissbruk under
senaste åren minskat, trots ökad tillgång på droger. Det negativa som framkommer i rapporten
är att en stor andel av unga vuxna besväras av psykosomatiska symptom. Speciellt unga
kvinnor lider av problem som huvudvärk och ont i magen. Många unga vuxna besväras även
av nedstämdhet, oro och ängslan. Unga kvinnors alkoholkonsumtion har ökat på senare år och
de konsumerar nu lika mycket som unga män. Under perioden juli 2005 till juni 2006
behandlades drygt 6 procent av unga kvinnor och drygt 3 procent av unga män med
antidepressiva läkemedel. Rapporten betonar avslutningsvis att ungdomstiden i högsta grad är
en tid av förändring och att vara ung är att befinna sig i en förändring och frigörelse process
3
som blivit allt längre. Bara 15 procent av unga i åldern mellan16- 29 år ansåg 2002 att man
blir vuxen när man blir myndig. Istället ansåg 75 procent att man blir vuxen när man tar
ansvar för sina egna beslut (Ungdomsstyrelsens skrifter 2007:6).
Unga kvinnor mår sämre än jämnåriga män och äldre kvinnor. De har nedsatt psykiskt
välbefinnande och känner sig mer stressade, har mer besvär av ängslan, oro eller ångest och
rapporterar fler dagar av psykisk ohälsa (FHI,2006; Erikastiftelsen rapport 2007:1). Ett ökat
antal ungdomar mellan 20- 28 år blir förtidspensionerade på grund av psykisk ohälsa
(Försäkringskassan, 2006; Erikastiftelsen, 2007:1).
Att vilsenheten bland unga vuxna är stor framkommer i en nyligen presenterad undersökning
av BRIS (2007). En stor andel av tonåringarna vet inte vart de ska vända sig om de behöver
prata med någon utanför familjen kring personliga problem. Detta framkommer i en
omfattande undersökning på nätet som besvarades av ca 9000 ungdomar. Enligt
undersökningen svarade var fjärde ungdom att de inte hade någon att vända sig till om de
behövde prata med någon utomstående om personliga problem. Hälften av ungdomarna
menade att det var svårt att få hjälp via skolhälsovården. Förtroendet för socialtjänsten var
lågt. Vad gäller ungdomsmottagningarna var förtroendet större. Hälften av ungdomarna kände
till en ungdomsmottagning där de bodde och kunde tänka sig att vända sig dit.
BRIS- undersökningen synliggör stora brister i det skyddsnät som samhället erbjuder
ungdomar vad gäller att förebygga psykisk ohälsa. Utifrån de resultat som framkommer i
undersökningen föreslår Bris en satsning på det förebyggande och stödjande arbetet med att
stärka ungdomars självkänsla och möjlighet att ta eget ansvar för sin utveckling (Bris 2007).
Samhällsaspekter på unga vuxnas psykiska ohälsa
Det är rimligt att ha ett samhällsperspektiv i förståelsen av unga vuxnas psykiska ohälsa.
Unga vuxna är i en fas i livet där de ska etablera sig i samhället och fatta viktiga beslut. Det
handlar bl.a. om val kring arbete och studier och frågor av existentiell karaktär. Hur samhället
kan underlätta detta är för unga vuxna en mycket viktig fråga. Sämre möjligheter att ordna
bostad försvårar frigörelseprocessen från föräldrarna och därmed sökandet efter en egen
identitet. Under krisen på 90- talet försämrades förutsättningarna för gruppen unga vuxna
radikalt, ca 200 000 arbetstillfällen för unga vuxna rationaliserades bort och endast 30 000
tidsbegränsade anställningar tillkom. Sysselsättningsgraden för gruppen 20- 24 år minskade
med 25 procentenheter under 90- talet. Etableringsåldern, den ålder då tre fjärdedelar av en
årskull har sysselsättning steg från 21 till 30 år. Ungdomars disponibla inkomster minskade
och andelen relativt fattiga inom denna åldersgrupp har ökat markant sedan 1990 (Lindqvist,
2003; Erikastiftelsen, 2007:1).
Den allt mer ökande individualiseringen, valmöjligheter och motstridiga krav lyfts i SOUrapporten fram som en källa till stress för unga vuxna. Ytterligare en förklaring till unga
vuxnas psykiska ohälsa är konflikten mellan de inre förväntningar som finns på vad samhället
ska erbjuda och upplevelsen av vad som faktiskt erbjuds. SOU hänvisar till sociologen Ulrich
Beck som pekar på att trots att människors levnadsvillkor markant har förbättrats så har
människors förväntningar på vad samhället ska erbjuda utvecklats ännu snabbare.
Nettoresultatet blir paradoxalt eftersom upplevelsen av brist ökar trots att de faktiska
levnadsomständigheterna har förbättrats (SOU 2007:77 kap. 9).
4
Utvecklingspsykologiska aspekter på unga vuxna
I ”Ungdomens identitetskriser” formulerar sig Erik Homburger Erikson i termer av en allt
mer förlängd ungdomstid. Den snabba samhällsutvecklingen gör tiden från skolstarten till
dess att man etablerat sig på arbetsmarknaden längre och perioden som ung vuxen blir mer
markerad. Han menar att ungdomar behöver ett ”psykosocialt moratorium” i form av en tid då
unga vuxna har möjlighet att pröva sig fram i relationer och hitta sin identitet. Erikson betonar
hur viktig identitetsutvecklingen är under den här perioden. Målet är att integrera olika delar
av sig självt och forma en vuxenidentitet. Om denna process misslyckas finns en risk för
identitetsförvirring vilket i sin tur får konsekvenser för nästa skede i utvecklingen nämligen
”intimitetskrisen”, som innebär att man kan få svårt att gå in i djupare relationer till andra och
istället fastna i en ”känsla av isolering”. Erikson menar vidare att det är viktigt att ungdomar
med problem inte blir stämplade med diagnoser utan att man tar hänsyn till de speciella
villkor som perioden som ung vuxen innebär (Erikson, 1969; Carlberg, 1994; Mangs &
Martell, 1995).
Makarna Laufer (Mangs & Martell, 1995) har bidragit till att utveckla kunskapen och
förståelse för unga vuxnas situation. De hävdar liksom Erikson att perioden som ung vuxen är
speciell med specifika frågeställningar och utvecklingsfrågor liksom att psykisk ohälsa under
den här tiden är ett resultat av svårigheter i utvecklingsprocessen. De betonar vikten av att
bearbeta problem och svårigheter utifrån den kunskap som finns om unga vuxna och inte
utifrån psykologiska teorier om barn eller vuxna. De framhåller speciellt sexualitetens
betydelse för identitetsutvecklingen. Att integrera sexualiteten med den egna personen är
periodens viktigaste utvecklingsfråga. I takt med att kroppen utvecklas fysiskt och gör
sexuella relationer möjliga så måste även jaget lära sig att hantera detta. Först vid 21- års ålder
är man enligt Laufers tillräckligt mogen för att få ihop detta. Laufers är kritiska till terapier
som undviker sexuella frågor och på så sätt betraktar unga vuxnas svårigheter på ett sätt som
inte motsvarar deras egna upplevelser. De förespråkar och är positiva till att behandla unga
vuxna i terapi och går helt emot de som menar att detta är kontraindicerat.
Ytterligare en person som formulerat sig kring unga vuxna är Peter Blos. Han betonar liksom
Erikson och makarna Laufers, vikten av att se på denna period som en fas i livet som har sina
egna specifika frågeställningar och svårigheter. Perioden mellan 18- 23 år kallar han
senadolescens eller postadolescens. Huvuduppgiften under fasen är enligt Blos ”att individen
dels skall konsolidera personligheten i avseende på drifternas, jagfunktionernas och
objektsrelationernas utveckling, dels att individen skall definiera sina värderingar och mål i
förhållande till samhället” (Carlberg, 1994, sid.329). Blos talar om ”den andra
individuationen” och menar en period då föräldrarnas betydelse som kärleksobjekt förändras
och att unga i stället vänder sitt sökande efter närhet mot jämnåriga. Detta är en mycket
dramatisk period som innebär en stor förändring av individens relationer till föräldrarna och
andra viktiga personer (Tetscher, 2005; Blos, 1962).
Om inte den unge vuxna kan ta till vara på de möjligheter som självständigheten innebär i
form av utbildning, nära relationer, skolgång och fritidsintressen finns en risk för
identitetsförvirring. Under senare delen av fasen är det meningen att den unge ska ha hittat en
plats i samhället som kan utgöra en grund för vidare utveckling mot vuxenhet (Wrangsjö &
Winberg Salomonsson, 2007).
5
Relationens och alliansens betydelse i terapiarbetet med unga vuxna betonas av John Meeks
och William Bernett i The Fragile Alliance (1990) . De menar att det är i samspelet och i nära
relation med terapeuten som unga vuxna kan känna igen och arbeta med sina känslomässiga
behov. Den terapeutiska relationen ska vara en modell för unga vuxna för hur relationer
mellan människor fungerar. Terapeuten bör vara flexibel och beredd att anpassa sig till de
ungas humörsvängningar och skiften i attityd mellan terapitimmarna.
Författarna är öppna för att terapeuten ska kunna bidra med råd men då på ett sätt som inte
medverkar till att den unge riskerar att tappa kontrollen. Terapeuten kan inta en edukativ roll
där han är öppen för att svara på frågor och undringar från unga vuxna. Detta är speciellt
viktigt när det gäller frågor som handlar om sexualitet som är ett område där unga har mycket
funderingar och fantasier som de behöver få sätta ord på och diskutera med terapeuten.
Betydelsen av en tydlig terapeut betonas. Terapeuten får gärna ge sig in i diskussioner med
unga vuxna. Unga vuxna har ofta med sig en bakgrund av att fastna i diskussioner med vuxna
och att få diskutera och debattera med terapeuten ger dem andra upplevelser och erfarenheter
av att detta. Terapeuten ska även kunna erkänna fel och att inte alltid veta bäst. Detta anses
stärka förtroendet för terapeuten och den terapeutiska alliansen.
Det betonades att interventionsarbetet i första hand borde fokusera på här och nu och det som
händer i relation till terapeuten. Unga vuxna visar ofta upp starka känslor, rädslor och
fantasier i terapierna, många gånger med sexuellt innehåll, material som i vuxenterapier
endast kommer fram efter lång psykoanalytisk behandling. Dessa starka känslor ska
behandlas med försiktighet och inte tolkas. Terapeuten möter detta genom att stärka jaget och
att stödja den unge till att hitta andra sätt att hantera sin ångest. Att normalisera känslor,
speciellt skamkänslan är för författarna ett viktigt inslag i terapi med unga vuxna. De betonar
att tolkning av omedvetna konflikter inte bör ha för stort utrymme i terapier med unga vuxna.
Överföringar påverkar i stor utsträckning terapier med unga vuxna enligt författarna. I arbetet
med överföringar ansågs det av betydelse att få den unga patienten att förstå att detta är något
som händer inom den unge och inte har så mycket att göra med verkligheten. Överföringar
ska främst tolkas när de utgör ett hot mot den terapeutiska alliansen. I överföringar av sexuell
natur ska man inte fokusera på ursprunget till känslan utan fokusera på vilken funktion den
fyller som försvar. Negativa överföringar speglar oftast en negativ attityd mot samhället och
mot vuxna som auktoriteter. Terapeuten bör lyssna på kritiken utan att för den skull acceptera
orealistisk kritik.
Tystnad som teknik uppfattas som ett hinder i alliansarbetet. Terapeutiska alliansen är för
författarna ett resultat av ett bra terapeutiskt arbete snarare än att alliansen i sig ger ett positivt
terapiutfall. Hotet mot alliansen kommer enligt författarna av rädslan för beroende. Det är
viktigt att aldrig hota den unges autonomi. Målet med terapin är att skapa en miljö där det är
möjligt att utforska sig själv utan att kritisera sig själv och att forma ett accepterande överjag.
När unga vuxna väl har uppnått en förmåga till självreflektion så brukar de ”bota” sig själva
ganska snabbt. Terapeuten ska vara observant när de unga är för självkritiska och
uppmärksamma dem på detta.
Tre oheliga allianser lyfts fram av författarna. Den första kallar de för ohelig allians med
detet. Den uppstår när terapeuten med de unga diskuterar frågor kring t.ex. sexualitet eller
auktoriteter på ett tonårsmässigt sätt. Terapeuten har då tappat sin ”vuxenhet” i relationen. I
en ohelig allians med jaget finner sig terapeuten indragen i intellektuella diskussioner kring
6
psykologiska och filosofiska frågor med den unge som därigenom undviker att närma sig mer
kännbara och laddade ämnen i terapin. Ohelig allians med överjaget innebär att den unge
använder sig av terapeuten som sitt överjag och skyller misslyckanden eller utageranden på
terapeuten, för att slippa ta ansvar för sitt agerande. Allians har man enligt författarna när
unga vuxna reflekterar kring sina känslomässiga erfarenheter med terapeuten. Den finns när
de skiftar från att agera till att diskutera sina tankar och funderingar i terapin och när de
spontant tar upp känslor som väcks under terapitimmen. Den finns när ambivalensen kring
olika frågor kommer upp och det finns en reflekterande hållning kring interventioner och
klargöranden. När alliansen inte finns är det viktigt med en öppen och ärlig diskussion kring
detta (Meeks, J. & Bernett, W., 1990).
Den tidiga anknytningens betydelse för vår utveckling betonas allt mer. Under ett två dagars
seminarium i Stockholm i september 2008 presenterade Allan Schore sin forskning om den
tidiga anknytningens betydelse. Schore menade att tidiga känslomässiga störningar och brister
i samspelet mellan anknytningsperson och barn påverkade barnens tidiga utveckling negativt.
Dessa brister och störningar påverkade den högra hjärnhalvans utveckling och
neurobiologiska processer i kroppen negativt. Detta var dock något som gick att bearbeta och
arbeta med i en terapi som i första hand fokuserade på att möta patienten utifrån strategier
som stimulerade den högra hjärnhalvan funktioner.
Shore lyfte fram ett antal aspekter i det terapeutiska arbetet som han ansåg speciellt
betydelsefulla. Den terapeutiska alliansen betydelse var en sådan aspekt. En stark allians gav
patienten möjlighet att i samspel med terapeuten bearbeta tidiga skadliga anknytningsmönster.
Att sätta ord på känslor och att dela dessa känslor med terapeuten var en viktig aspekt av
terapin. Intersubjektiviteten, att tillsammans med terapeuten uppleva stunder av total
förståelse, mötesögonblick, var ett väsentligt tema i terapin. En bra terapeut var enligt honom
en terapeut som var skicklig i det interpersonella mötet.
Betydelsen av den icke verbala kommunikationen i terapin betonades. Den skapade
möjligheter för patienten att arbeta med att tolka och förstå kommunikation och samspel som
sker på omedveten nivå. Möjligheten att tolka och förstå terapeutens icke verbala omedvetna
kommunikation påverkade patientens omedvetna anknytnings mönster i positiv riktning.
Detta förutsatte dock en engagerad och känslomässigt närvarande terapeut i samspelet med
patienten. Allan Schore ställde sig mycket kritisk till ensidiga diagnoser utifrån DSM- mallen
som han menade beskriver människors svårighet på ett allt för reduktionistiskt sätt (Schore,
2008)
Verksamheter som erbjuder terapi till unga vuxna.
Det fanns tidigare ett motstånd bland psykoterapeuter att bedriva terapi med gruppen unga
vuxna. Troligen berodde detta på att många unga avbröt terapin i förtid, vilket skapade en
frustration hos terapeuter. Det finns i Stockholmsområdet för närvarande ett flertal
verksamheter som erbjuder psykoterapi för unga vuxna. Psykoterapiinstitutet (Yappprojektet), Ericastiftelsen och Stadsmissionen har initierat särskilda projekt för att erbjuda
denna patientgrupp psykoterapi. Serafen hade ett projekt för unga vuxna som nu har lagts ner.
På Psykoterapiinstitutet, Erikastiftelsen och Serafen bedrevs även forskning om gruppen unga
vuxna. Kommunalt och Landstingsdrivna Ungdomsmottagningar erbjuder unga vuxna
samtalsstöd.
YAPP- projektet drivs av psykoterapiinstitutet inom Stockholms Läns Landsting. Det
startades för att andelen unga vuxna som sökte sig till psykiatrin ökade och därmed behovet
7
av att utveckla bättre metoder för att hantera de påfrestningar som unga vuxna upplever.
Patienterna är mellan 18- 25 år. Terapeuterna är alla legitimerade psykoterapeuter verksamma
vid psykoterapiinstitutet. Projektet startade 1998 och de sista terapierna påbörjades 2002.
Sammanlagt har 142 unga vuxna deltagit i projektet ( Bengtsson, 2003).
Erikastiftelsen i Stockholm startade projektet Ungdomar och unga vuxna i augusti 2002. Alla
terapeuter arbetar utifrån en psykodynamisk/psykoanalytisk metod. I december 2006 var sex
terapeuter och en sekreterare knutna till projektet. Ytterligare sex externa terapeuter är idag
knutna till projektet. Antalet patienttimmar per vecka som kunnat erbjudas har varit mellan
tjugofem och trettio (Erikastiftelsen, 2007).
År 2002 startade Stockholms Stadsmission sin samtalsmottagning för unga vuxna. Den har
sedan dess utvecklats till en av Stockholms största psykoterapimottagning. På mottagningen
arbetar tre terapeuter på heltid och ett stort antal volontärer som är psykoterapeuter skänker en
terapitimme i veckan. Arbetet bedrivs utifrån ett psykodynamiskt synsätt. Under 2006
genomfördes 2446 terapitimmar med 106 patienter (Stockholm Stadsmission 2006).
Ungdomsmottagningar har generellt fått ett mycket positivt mottagande bland unga vuxna.
Att inom en och samma verksamhet parallellt erbjuda rådgivning vad gäller sex och
samlevnad och psykisk ohälsa för unga vuxna har blivit en stor framgång. Den första
ungdomsmottagningen startades 1970. Idag finns minst 200 sådana mottagningar runt om i
hela Sverige, varav 37 i Stockholms län. Enligt statistik från Stockholms Stad hade nästan
9000 kuratorsbesök av ungdomar mellan 13- 23 år avlagts på ungdomsmottagningarna inom
Stockholms stad år 2006 och antalet besök ökar för varje år (Olofsson, G.
Socialtjänstförvaltningen i Sthlm:s stad).
Föreningen Sveriges Ungdomsmottagningar (FSUM) sammanställer årligen statistik som
bygger på hälften av mottagningarna i Sverige och det beräknas att 2006 hade ca 251 619
besök avlagts av ungdomar mellan 13 och 23 år, varav ca15 % av dessa var besök hos
kurator/psykolog. Majoriteten av besökarna ca 85 % var unga kvinnor, (FSUM,
www.fsum.org).
Psykoterapiforskning med patientgruppen unga vuxna
Utvecklingsfasen ung vuxen är relativt nyligen definierad. I takt med ökat intresse för att
bedriva terapi med unga vuxna har även forskningen i högre grad fokuserat på denna grupp.
Forskningen och kunskapen om unga vuxnas psykiska ohälsa ökar i takt med att forskare i
större utsträckning intresserar sig för denna grupp. Flera studier har publicerats under de
senaste åren där man konstaterat hur viktigt det är att se på unga vuxnas behov utifrån
speciella betingelser. Det är viktigt att i en terapi möta unga vuxna utifrån deras specifika
behov (Jacobsson, 2005; Lilliengren & Werbart, 2002; Erikastiftelsen, 2007; Phillips, 2005;
Sundström, 2006).
Yapprojektet
På psykoterapiinstitutet som drivs av Stockholms läns landsting startade man i slutet av 90talet Yapp- projektet (Young adult psychotherapy project). Projektet riktar sig mot unga
vuxna i åldersgruppen 18- 25 år. Psykoterapiinstitutet har inom ramen för projektet genomfört
flera studier för att studera psykodynamiskt inriktad terapis effekt på denna grupp.
I en avhandling inom ramen för Yapprojektet gjorde Jacobson (2005) en intervjustudie av en
icke klinisk grupp av unga vuxna och lyfte fram några viktiga utvecklingsaspekter för denna
8
grupp. Hon menar att depressiva tillstånd kan ses som en del av normaliteten hos unga vuxna.
I dagens medicinskt och diagnostiskt inriktade samhälle riskerar unga vuxna att inte erbjudas
någon psykterapeutisk behandling. För att få psykoterapi måste man ha en diagnos.
Svårigheter som hör till utvecklingsfasen behandlas ofta med medicin vilket lätt leder till
passivitet och minskat eget ansvar för sin livssituation. Enligt Jacobson är detta speciellt
allvarligt när det gäller gruppen unga vuxna som är på väg in i en ny fas i livet där frågor som
handlar om den egna identiteten är speciellt viktiga.
Jacobson betonade att tiden som ung vuxen är en egen utvecklingsperiod som påverkas av
samhälliga faktorer och som dessutom har sina egna specifika frågeställningar.
Ungdomarna är inne i en period som handlar om frågor kring val, relationer och självkänsla.
Denna period kallar hon den fjärde utvecklingsperioden i livet och den handlar om att kunna
stå ut med en stark känsla av ensamhet, samtidigt som individen ska skapa sig en plattform i
samhället. För att bli vuxen och bli en del av samhället är det enligt Jacobsson viktigt att
kunna hantera denna känsla av ensamhet, vilket inte ska förväxlas med faktisk ensamhet, utan
är en känsla av mer existentiell karaktär. Det är nödvändigt och viktigt att på ett psykologiskt
plan kunna stå ut med att vara ensam då det i unga vuxnas liv och närmaste omgivning sker så
stora förändringar. Vuxna fyller en mycket viktig funktion som stöd i denna omställning
(Jacobsson, 2005).
I en annan studie har Lilliengren och Werbart (2005) belyst hur 22 unga vuxna som avslutat
sin terapi uppfattade den. Tre olika saker togs fram som positiva, ”att få prata om sig självt”,
”att ha en speciell plats och en speciell typ av relation” och ”att utforska tillsammans”. Två
saker definierades som hindrande i terapin, ”att prata är svårt”, och ”att man saknade något”.
I studien lyfte man speciellt fram relationen till terapeuten som en viktig faktor för ett positivt
utfall. Terapirummet uppfattades av många som en trygg plats där man kunde utforska svåra
tankar och känslor. Terapin hade även en positiv inverkan på självkänslan.
Det negativa utgjordes av att även fast upplevelsen var att de fått bättre självkänsla, så
uppfattades det inte alltid som att terapin hade hjälpt dem tillräckligt med deras underliggande
problem. Flera ungdomar uttryckte ett behov av mer hjälp och stöd med att lösa praktiska
problem. I studien framkommer även ett missnöje med allt för passiva terapeuter. Ytterligare
en negativ aspekt var att några ungdomar inte kom överens med sin terapeut, att de upplevde
att de talade förbi varandra.
Studien kom bl.a. fram till att det är viktigt att terapeuten och patienten har en pågående
dialog med varandra kring samarbetet och idéer om vad som är bra för ungdomen utifrån
ungdomens eget perspektiv och att detta ska vara en process som påbörjas redan när terapin
startar. En mer aktivt utmanande terapeut som uppmuntrar patienterna att pröva saker de
pratat om i terapin ute i verkliga livet är något som framhålls som positivt (Lilliengren &
Werbart, 2005).
Ytterligare en studie som gjordes inom ramen för YAPP- projektet undersökte 134 unga
vuxna före terapistart om deras syn på psykoanalytisk terapi och deras föreställningar om vad
som skulle hjälpa dem. De flesta hade idéer om vad som var positivt med psykoterapi som
överensstämde med psykoanalytisk terapi. De betonade vikten av insikt och att bearbeta
problem och tidigare erfarenheter för att uppnå självförståelse. Det visade sig att för gruppen
som fullföljde terapin fanns en överensstämmelse mellan terapeut och patient om
terapiprocessen. När patientens och terapeutens föreställningar om terapin inte stämde
överens ökade risken för att terapin skulle avbrytas. Terapeutiska interventioner som
9
undersökte och klargjorde eventuella skillnader mellan terapeut och den unge vuxnes
uppfattning skapade en bra grund för en god terapeutisk allians (Phillips, 2005).
Erikastiftelsen
Projektet Ungdomar och Unga vuxna vid Ericastiftelsen i Stockholm studerade effekten av
psykodynamisk terapi för 36 patienter (Erikastiftelsen, 2007). Resultaten visar att
psykodynamisk terapi hade positiv effekt för unga vuxna. I studien betonar man speciellt
relationens och alliansens betydelse för ett positivt resultat. Den emotionella närheten i
relationen till terapeuten var viktig då den skapade mening och skänkte hopp. Relationen till
patienten skapade även via överföringen möjlighet att bearbeta problematiska relationer
utanför terapirummet. Ett flexibelt arbetssätt var något som betonades, t.ex. genom att kunna
erbjuda akut hjälp vid krislägen. Tidsfaktorn framhölls som en viktig aspekt för en
framgångsrik terapi, ju längre terapi desto bättre utfall. Att ha en egen regelbunden tid och
möjlighet att reflektera var en viktig framgångsaspekt, ”att kunna skapa ett rum och en
plattform från vilket man kan utvecklas emotionellt” (Ericastiftelsen 2007, sid. 43).
Fyra av ungdomarna som ingick i studien intervjuades med en semistrukturerad intervju . De
betonade vikten av en god terapeutisk allians liksom terapeutens förmåga att skapa en relation
präglad av empati och värme. Att ha fått gott om tid, att ha känt sig förstådd och blivit bra
bemött var ytterligare saker som framhölls. I studien betonas betydelsen av en aktiv terapeut
som vågar göra sig tydlig och ha ett lite mer personligt förhållningssätt. De betonade även
behovet av att arbeta med att öka självinsikten och egenansvaret så att den unga vuxna själv
ser vad han kan göra för att bryta negativa handlingsmönster (Erikastiftelsen, 2007).
I en annan studie intervjuades nio unga kvinnor som avslutat sin terapi om sina erfarenheter
av terapin (Sundström, 2006). Sex av dem var positiva till terapin och tre var missnöjda. De
positiva beskrev i första hand en förändring vad gäller en ökad insikt om orsaken till sina
bekymmer och en ökad förmåga att förstå och hantera egna känslor. Några beskrev en större
förmåga att sätta gränser och att kunna börja glädjas över egna prestationer. Det som
framförallt framhölls var betydelsen av en bra terapeutisk relation. Man betonade även hur
viktigt det var att få ett eget utrymme där man fritt kunde reflektera kring sig självt. En aktiv
terapeut som ställde frågor och försökte hitta alternativa lösningar och förhållningssätt på
svårigheter upplevdes som positivt. Flera av de intervjuade i studien framhöll vikten av eget
bidrag till terapiprocessen och att se på terapin som ett gemensamt projekt som man har
tillsammans med terapeuten där båda har ansvar för hur utfallet blir.
De som var mer negativa till terapi beskrev en dålig relation med brist på förtroende till
terapeuten.
Serafen
I en fallbeskrivning av en fyra år lång terapi med en ung vuxen kvinna studerade och
jämförde Blomquist (1997) hur patienten, handledaren och terapeuten uppfattade
terapiprocessen utifrån anknytning, motstånd, viktiga händelser, överföring, ramar och
avslutningsfas. Det visade sig vara en ganska god samstämmighet i allt utom kring motstånd
och avslutningsfas. I uppsatsen diskuterades risken med att bedöma ungdomar utifrån
vuxenpsykiatriska diagnoser och inte i tillräckligt hög utsträckning beakta
utvecklingspsykologiska aspekter. Författaren betonade hur viktigt det var att vara
uppmärksam på hur arbetsalliansen utvecklas och att det är en ständigt pågående process att
upprätthålla en god terapeutisk allians. Det var även viktigt att stå stadigt som terapeut i
patientens snabba växlingar, ageranden och sökande efter en verklig person att relatera till.
10
Unga vuxna behövde även tid på sig för att fullt ut våga ta sig det utrymme de behövde för att
arbeta med sig själva. I uppsatsen betonades även vikten av att arbeta med sexualitetens
betydelse för vuxenblivandet. Blomquist ifrågasätter 18-års gräns som innebär att unga vuxna
remitteras till vuxenpsykiatrin. I uppsatsen förespråkas att unga vuxna som åldersgrupp ska
vara en egen specialitet (Blomquist, 1997).
Vid Serafens öppen psykiatriska mottagning pågick under åren 1991- 1996 ett projekt kring
unga vuxna. På mottagningen hade man uppmärksammat det växande behovet av psykoterapi
bland unga vuxna och startade en psykoterapimottagning för den gruppen (Blomquist, 1999).
Majoriteten av dem som sökte sig till mottagningen var unga vuxna med psykosocial
problematik i ursprungsfamiljen i form av missbruk eller psykisk sjukdom. Unga kvinnor
sökte i större utsträckning hjälp än män och fick generellt sätt längre samtalskontakter än
unga män. Ångestnivån var oftare högre hos kvinnor. Identitetsproblematik fanns i större
utsträckning hos kvinnor än hos män. De flesta unga sökte för att de var nedstämda eller
”mådde dåligt”. Terapeuterna bedömde det som identitets, separations eller relationsproblem.
I uppsatsen lyfte Blomquist fram ett antal viktiga aspekter vad gäller terapi med unga vuxna.
En aspekt var att terapeuten klarade att härbärgera och stå ut med den press som unga vuxna
sätter på terapeuten vad gäller att ”göra något” att fatta beslut åt den unge. Det var likaså
angeläget att i ett tidigt skede fånga upp unga vuxnas ambivalens kring att klara sig själv och
att ta emot hjälp. I uppsatsen betonades betydelsen med en aktiv hållning och behovet av en
pedagogisk fas under terapin. Det visade sig dessutom angeläget att förstå unga vuxna utifrån
utvecklingspsykologiskt perspektiv. Författaren framhåller betydelsen av att inte allt för
lättvindigt bedöma unga vuxna utifrån vuxenpsykiatriska diagnoser vilket leder till en
överförskrivning av antidepressiv medicin (Blomquist, 1999).
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Föreliggande studie fokuserade på terapeuters erfarenhet av vad som utmärker
psykodynamisk psykoterapi med unga vuxna i åldersspannet 18-25 år. Syftet med studien har
varit att på ett djupgående sätt studera psykoterapeutiskt arbete med unga vuxna för att på så
sätt öka kunskapen om psykoterapeutiskt arbete med denna grupp.
Frågeställningar
Vad uppfattades karaktärisera psykoterapeutiska processen i terapi med unga vuxna med
avseende på:
1. Aktuella teman
2. Diagnostik
3. Terapeutisk allians
4. Psykoterapeutisk teknik
METOD
Studiens utforskande ansats motiverade en kvalitativ metod, där tyngdpunkten låg på att
fördjupa förståelsen av terapi med unga vuxna. Semistrukturerad intervju valdes för
datainsamling vilket passade studiens mer beskrivande och utforskande syfte bäst.
Semistrukturerade intervjuer ger intervjuaren möjlighet till viss flexibilitet att gå djupare in i
de olika frågeställningar som uppsatsen skall belysa (Kvale, 1997).
11
Undersökningsgrupp
För att genomföra intervjustudien kontaktades sex psykodynamiskt orienterade
psykoterapeuter. Samtliga hade stor erfarenhet av psykoterapi med unga vuxna.
Respondenterna valdes ut utifrån önskan att skapa en så representativ grupp som möjligt. Tre
av respondenterna kontaktades direkt av författaren då de arbetade inom organisationer som
specialiserat sig på terapi med unga vuxna, en kontaktades efter samråd med handledaren, en
på rekommendation av en lärare från institutionen och den sista på rekommendation från en
av respondenterna. Tre var socionomer, två var psykologer och en var sjuksköterska.
Terapeuterna, tre män och tre kvinnor var legitimerade psykoterapeuter och bedrev, i sitt
dagliga arbete, psykoterapi med unga vuxna. De hade samtliga flera års erfarenhet av terapi
med denna patientgrupp. Två var även verksamma som psykoanalytiker och några hade
vidareutbildningar i familjeterapi, nätverksterapi och var handledarutbildade. Terapeuterna
representerade olika verksamhetsområden som kommunal, landsting, stiftelser och privat
verksamhet. Syftet med detta var att få en så bred beskrivning som möjligt av arbetet med
unga vuxna i psykoterapi. En skriftlig förfrågan om intresse för deltagande i studien och en
kortare beskrivning av studiens syfte skickades ut (bilaga nr 1). Samtliga tillfrågade tackade ja
till att delta.
Datainsamling
Som datainsamlingsmetod valdes semistrukturerade intervjuer. Med utgångspunkt från
uppsatsens frågeställningar skapades en intervjuguide (bilaga nr 2). En pilotintervju med en
kollega gjordes för att testa intervjuguiden. De intervjuade gavs stor frihet att själva reflektera
utifrån de olika frågeställningarna. Intervjun inleddes med att terapeuterna informerades om
uppsatsens syfte, frågeställningarna och anonymitetsskydd. Intervjuerna tog en dryg timme att
genomföra. Alla intervjuer bandades. Samtliga intervjuer gjordes på terapeuternas arbetsplats
under vintern och våren 2008. Under en av intervjuerna stoppades bandet ca.10 minuter innan
intervjun avslutades utan att detta upptäcktes. Detta påverkade dock inte på ett avgörande sätt
helhets intrycket av intervjun.
Databearbetning
De bandade intervjuerna transkriberades ordagrant av författaren till uppsatsen. Varje intervju
lästes sedan noggrant igenom i sin helhet. Därefter analyserades intervjuerna med
utgångspunkt från de frågeställningar som studien skulle undersöka. Intervjuerna kodades var
för sig och ett antal teman lyftes fram ur texten. Dessa teman separerades sedan ur de
individuella intervjuerna och sammanställdes i gemensamma enheter. Enheter analyserades
ytterligare och ett antal underkategorier växte fram och sammanställdes. Underkategorierna
bearbetades och analyserades sedan var för sig. Enheterna med sina underkategorier
sammanställdes och redovisas i resultat delen (Guvå & Hylander, 2003; Kvale, 2007).
Utifrån den egna personliga stilen som terapeut betonade respondenterna olika aspekter och
delar av sitt arbete. Jag har i resultatdelen försökt att specificera mig så noga som möjligt om
hur många av respondenterna som står bakom ett visst uttalande. Även om det bara varit
någon enstaka som ville betona en viss aspekt har det bedömts vara av intresse att redovisa
den. I och med att syftet med uppsatsen har varit explorativt och att öka kunskapen om terapi
med unga vuxna är det betydelsefullt att olika synpunkter lyfts fram även fast de inte delas av
samtliga respondenter (Kvale, 2007).
12
Citaten som valts ut och som redovisas i resultatdelen har där det ansetts nödvändigt
transformerats från tal till skrivspråk. Detta påverkade inte andemeningen i
intervjupersonernas uttalanden.
Etiska överväganden
Intervjuerna med respondenterna redovisas så att deras anonymitetsskydd tillgodosetts. Det
framgår inte av citaten vem av respondenterna som uttalat sig. Samtliga respondenter fick
innan intervjuerna påbörjades full information om studiens syfte och accepterade efter det att
medverka i intervjun. Respondenterna hade möjlighet att läsa och kommentera resultatdelen
innan uppsatsen färdigställdes.
RESULTAT
Resultatet redovisas utifrån studiens fyra frågeställningar. Vissa frågeställningar är indelade i
underteman.
1. Aktuella teman
Denna frågeställning är uppdelad i sju olika underteman.
1.1. Samhällsandan
Samhällets påverkan på unga vuxnas psykiska hälsa var en fråga som engagerade
respondenterna. Det rådde stor enighet om att unga vuxna är en speciellt utsatt och sårbar
grupp. Intervjupersonerna ansåg att svårigheterna för unga vuxna ökat under de senaste åren.
Problematiken verkar öka, vi får mer och mer göra, men samtidigt kanske det är
så att när det finns så här mycket resurser så kan det se ut som om att
problemen ökar och hur mycket mörkertal fanns det förr… men jag har
anledning att misstänka att samhällsutvecklingen har bidragit till att problemen
för unga vuxna ökat.
En viktig fråga var unga vuxnas möjligheter till arbete och studier. Respondenterna såg ett
samband mellan unga vuxnas psykiska hälsa och situationen på arbetsmarknaden och
studiemöjligheter. De menade att arbete och studier betyder mycket för självkänslan och
utvecklingen av den egna identiteten. Att möjligheterna till detta har försämrats under de
senaste åren ansågs vara en oroande utveckling.
Att hitta sin plats i samhället, att bli någonting, att veta vem man är som vuxen,
att hitta sin vuxna identitet hör till stor del ihop med vad man väljer att ägna sig
åt.
Det är viktigt att kunna hitta sin plats i samhället, det hör väldigt mycket ihop med
självkänslan.
13
Det uppfattades som angeläget att unga vuxna kom ut i samhället och blev en del av ett större
sammanhang. Risken fanns annars att de fastnade i en passivitet som blev destruktiv. Detta
framhölls som en viktig fråga att arbeta med i terapin och bidrog dessutom med material till
den terapeutiska processen. En av respondenterna ville understryka att terapi med unga vuxna
inte enbart ska handla om det inre, utan även fokusera på att unga kommer ut i samhället och
får erfarenheter.
Jag vill se till att unga vuxna kommer ut i ett sammanhang… En praktikplats, en
arbetsplats, ett deltidsjobb, vad som helst där man är tvungen att möta andra
människor.
Samhällets utveckling mot en allt starkare individualiserig oroade terapeuterna. De menade att
individens eget ansvar för sina svårigheter betonas i allt större utsträckning i dagens samhälle.
Respondenterna menade att unga vuxna känner stora krav på sig och har höga förväntningar
på prestationer och på hur de skall vara.
För några år sedan så pratade man mycket om familjeperspektiv och ett slags
samhällsansvar, nu är det mer individen och individens sårbarhet.
En av respondenterna hade stor erfarenhet av unga vuxna som isolerade sig och drog sig
undan framför datorn. Alla krav unga vuxna känner ansåg hon vara en bidragande orsak till
detta. Känslan av att inte kunna leva upp till egna och samhällets krav och förväntningar,
startade en negativ spiral av skam och dålig självkänsla som ledde till att man isolerade sig.
Framför allt unga män drog sig undan framför datorn.
Självkänslan har fått sig en törn, det har varit svårt och tråkigt och sen har det
blivit skamligt och så drar de sig undan. Det är mycket krav på hur man ska
vara, att man ska vara lyckad för att få vara med… det blir som en skamkultur.
1. 2. Narcissistisk tidsanda
Den narcissistiska tidsandans inverkan på de unga vuxnas situation lyftes fram av samtliga
respondenter. Unga vuxnas krav och förväntningar på att bli någonting utöver det vanliga
skapade en stress och ett prestationstänkande som blev ett stort hinder. Unga hade svårt med
att känna sig nöjda och tillfreds med vad som presterats när idealen var så höga. Kraven på att
bli något speciellt i kombination med det allt mer uppskruvade tempot i samhället påverkar
negativt och försvårar individuationen.
Det är tufft att vara ung idag, det finns möjligheter men man ska bli något fint
man ska arbeta inom media, ja du vet tjäna bra få ett yrke med glamour, det är
lite si och så sen med realiteten, att det är en väldig konkurrens och väldig
stress och många unga faller ut.
Självförverkligande där jag ska framträda ovanför andra och bli en stjärna,
man ska bli känd, eller bli lyckad… det finns en press på att man inte ska vara
så vanlig, man måste uttrycka sin individualitet och det är ju en press.
En av respondenterna betonade vikten av att betrakta de narcissistiska dragen som en
utvecklingsfråga och ett försvar som bör bearbetas i den terapeutiska relationen.
14
Det här narcissistiska finns som ett försvar för alla i den här gruppen och sen
får man hitta ingångar och vägar att jobba med försvaren och vilka
konsekvenser de får. Jag ser inte den här åldersgruppen som patologiska
narcissister. Jag tänker att det är viktigt att stödja dem i att våga testa sina
gränser och se att jag inte var så himla bra som jag trodde.
Det fanns en enighet om att unga kvinnor har det svårt att hantera krav och föreställningar
kring skönhetsideal. Om unga kvinnor generellt sett är mer utsatta än unga män eller om det
är så att de i större utsträckning söker hjälp är en fråga intervjupersonerna själva ställer sig
och lämnar obesvarad.
Strålande vackra skönheter känner sig inte tillräckligt snygga. Det är någon
slags perfektionism som råder, att man ska vara så fin… ett slags narcissistiskt
tryck.
1. 3. Sexualitet
Sexualitet uppfattades av samtliga respondenter som ett viktigt tema som upplevdes både
känsligt och svårt att ta upp i terapin. Hur man närmade sig detta område varierade. Tre av
respondenterna brukade närma sig frågor kring sexualitet under bedömningssamtalen för att
på sätt markera att de var öppna för att samtala om det och visa på att det var ett ”pratbart
område”. Övriga ansåg att det kunde ta tid innan det kom upp i terapin och att det var bäst att
vänta till man fått en mer etablerad kontakt. En fråga av speciell betydelse var om sexualiteten
avvek från normen eller hade en annan inriktning, då blev sexualiteten en mycket central
fråga i terapin.
Jag tar alltid upp det i anamnesen, jag kommer alltid in på någon slags
livsanamnes och då kommer jag in på första menstruation, sexualitet, sexdebut,
partners, alla möjliga känslor och på så sätt introducera ämnet och att det är
möjligt att prata om här.
Jag tycker att frågor om sexualitet är jätteviktigt eftersom det är en så stor
grund i det här med vår identitet, vem man är, med allt vad det innebär i
förändringar av kroppen, relationer och kärleksrelationer.
Frågor om sexualiteten kom inte alltid upp i konkreta ordalag, ofta togs det upp i mer överförd
bemärkelse. De frågor som kom upp under terapierna varierade beroende på om det var en
ung kvinna eller ung man som tog upp det.
”I frågor om sexualitet och unga kvinnor blir det tydligare att sexualiteten hör
ihop med beroende kontra eftergivenhet, med killar handlar det mer om att våga
ta initiativ, att stå för sin sexualitet och rädslan för att om jag gör det så kan jag
stå där utan potens”.
Fokus under den här tidsperioden i livet handlar om att våga gå in i en mer
vuxen sexuell relation, man kan tänka runt hela situationen som en parallellitet,
ett möte, närhet, gränser och utrymme och ömsesidighet. Jag tror att alla vi som
jobbar här nämner sexualiteten ganska snart, som ett ämne som det är viktigt att
ha med, en del av dem som kommer har ju även en hel del sexuella erfarenheter
15
som mer är gjorda utifrån en längtan efter kärlek och närhet och inte så mycket
utifrån att de är mogna att gå in i en ömsesidigt sexuell relation.
Med anledning av att sexualitet i stor utsträckning används i kommersiellt syfte ville
terapeuterna betona hur viktigt det är att sex och samlevnadsfrågor får ett utrymme under
terapin.
Det är ofta som jag pratar med unga vuxna, har jag rätt att säga ifrån eller har
jag lovat någonting, måste jag göra allting… det tycker jag är väldigt viktiga
samtal.
1.4. Val
Det betonades att val utgör en stor och betydande stressfaktor för unga vuxna. Kravet på att
lyckas i kombination med den individualistiska tidsandan förstärkte svårigheterna med att
välja. Att bestämma sig för studier eller arbete var många gånger mycket svårt. Valen
upplevdes ofta som livsval och direkt avgörande för identiteten. Unga vuxna uppfattade inte
alltid att de hade möjlighet att välja om i ett senare skede. Rädslan för att välja handlade
mycket om rädslan för att välja fel. Denna konflikt aktualiserades när de unga slutade på
gymnasiet och det hållande som skoltiden innebar upphörde. Åren efter gymnasiet
uppfattades som en speciellt känslig period i unga vuxnas liv. Tryggheten som skolan
inneburit fanns inte längre och för många unga vuxna blev det svårt att hantera stressen detta
innebar. Många unga vuxna sökte psykoterapeutiskt stöd åren efter gymnasiet.
En av respondenterna lyfte fram konflikten med att det finns en stor frihet i alla
valmöjligheter men samtidigt något skrämmande.
Många unga är stressade av de här valen, det känns som val för hela livet, om
jag börjar den utbildningen så är jag sån och är jag en sån, nej jag är inte en
sån, vad ska jag då göra, man hamnar i ett beroende om vem ska bli, det är en
så stor sak att välja ett liv.
Jag möts ofta av faran med att välja, fan det är livsfarligt, tänk om jag väljer fel, tänk
om jag väljer fel partner, fel yrke… jag är det jag väljer och då är jag även ansvarig
för mina val.
1.5. Identitetsproblematik
Identitetsproblematik och identitetsförvirring upplevdes som ett vanligt återkommande
problem. Att söka efter vem man är och att utforska hur man är var återkommande teman i
terapierna. Normalt så hör dessa frågor till tonårstiden men för många levde dessa frågor kvar
ända upp till 22-23 års ålder.
Det är inte ovanligt att träffa 22-23 åringar som tampas med problem som i
normal utveckling sker tidigare eller har en sådan profil som tonårsproblematik,
alltså identitetsskapande och identitetsproblematik.
Identitet och identifikation, frågor kring vem man är, vilken kapacitet man har,
framför allt att klara av sina känslor och känslomässiga påfrestningar och hur
16
man gör det, det är en viktig rubrik som är särskilt viktig för den här
åldersgruppen.
1.6. Frigörelse och separation
Frigörelse och separation ansågs vara ett viktigt tema. Frågor som enligt respondenterna
erfarenhet var viktiga för unga vuxna var hur de skulle hantera svårigheter att flytta hemifrån
och invaderande mödrar som inte vill släppa taget. Att lämna en relation som inte var bra, bli
en egen person, frigöra sig från ett beroende, skapa sig ett eget liv och skilja ut sig var
ytterligare frågor som var viktiga. Unga vuxna behövde många gånger hjälp från en annan
vuxen för att kunna frigöra sig från föräldrarna. Betydelsen av att etablera en nära relation
med terapeuten som den unge kan separera ut sig från betonades.
Många unga som mår dåligt och söker hjälp kan inte riktigt formulera sig vad
det är som gör att de mår dålig, men jag skulle vilja säga att det nästan alltid
handlar om frågor kring separation och individuation.
Autonomi eller agens är en stor fråga och att vara självständig… det handlar
mycket mera om att göra sig fri från ett beroende, att omvandla ett barnsligt
beroende till ett moget beroende, men att ändå vara autonom.
1.7. Existentiella frågor
Existentiella frågeställningar var särskilt viktiga innan den unge vuxne hade hittat en plats i
samhället. Alla de livsval som unga vuxna ställs inför ansågs utgöra en stor stressfaktor och
starta upp existentiella funderingar. Unga vuxna var ofta upptagna med konflikter som
handlade om att inte räcka till för de krav som ställdes på dem. Känslor och funderingar om
meningen med livet var enligt respondenterna vanligt förkommande teman.
Att inte räcka till för de kraven som finns och framför allt att inte se meningen
med livet, det är det mest jobbiga. Jag känner mig ständigt likgiltig, det är
plågsamt att se det, det är mycket existentiella frågor.
Unga vuxna hamnar i tankar om att tillvaron har begränsningar, livet har
begränsningar… och det är inte så lätt att leva, det är så många måndagar i
livet.
2. Diagnoser
Det fanns en stor tveksamhet bland respondenterna inför att använda sig av psykiatriska
diagnoser. Unga vuxna bedöms vara i en utvecklingsfas där det är komplicerat att ställa
korrekta diagnoser. Ofta är det svårt att veta vad symptomen har handlat om förrän i
efterhand. Respondenternas tveksamhet berodde även på att en diagnos kan ha en
stigmatiserande effekt och att den innebar en förenkling av unga människors problem. Istället
förespråkades förståelsetermer i samtalen med unga och omkring unga vuxnas problem.
Om jag ska hårdra det hela bryr jag mig inte om psykiatriska diagnoser. Jag
tänker att den här unga människan har allvarliga problem om den inte får hjälp
att prata om det. Jag kan sen för min egen del skriva om det är ångest eller
17
depression i ett formulär någonstans, men jag pratar inte så med mina patienter
och börjar de själva prata så försöker jag alltid få dem att använda sina egna
ord.
Man fångar ingenting av en människas förhållningssätt med en diagnos, tyvärr
man försöker bara förenkla.
Respondenterna var överens om att användandet av diagnoser leder till minskat eget ansvar
och försvårar identitetsarbetet mot vuxenhet. Diagnosen riskerar att bli något som ungdomen
skjuter framför sig som en sorts förklaring men mänskliga problem låter sig inte förklaras så
enkelt.
Jag tycker att psykiatrins användande av diagnoser är stigmatiserande. Det går
alltid att använda en liten skylt, jag är en borderline så jag får göra vad jag vill.
Jag tycker det är meningslöst, det säger ingenting.
En av respondenterna som specialiserat sig på att arbeta med unga kvinnor med
psykosomatiska besvär menade dock att diagnoser i vissa fall kan innebära något positivt för
unga. Det kan upplevas som en lättnad och bli meningsfullt med en diagnos, men den måste
då kopplas till en behandling.
Att få en diagnos kan innebära en lättnad… de blir tagna på allvar och kopplar
man på en behandling så blir det någon slags meningsfullhet utifrån en diagnos,
men jag menar att om man inte kopplar det till en behandling, samtal eller
terapi så är det stor risk att det blir stigmatiserande.
Om jag har ont av något, så vill jag ha en förklaring, det är svårt att ha problem
med något som man inte vet vad det är, får man en diagnos så får man även en
förklaring, men det finns en annan sida av det som låser och vidmakthåller, som
kan bli hindrande.
3. Psykoterapeutisk allians
En terapeut som vill skapa en allians måste aktivt visa intresse, förmedla hopp och arbeta på
att skapa en dialog. Hållandet uppfattades vara en viktig del av alliansen. När terapeuten inte
längre behöver bära patienten och kan lämna processen i terapirummet efter avslutad timme
var ytterligare en aspekt på terapialliansen. Betydelsen av hur terapeut och patient matchar
varandra och hur de emotionellt passar ihop betonades.
När man kan säga vad som händer mellan terapeut och patient och samtidigt
kan säga att det finns ett ställe där man kan titta på det, först är det jag som
terapeut som står där och tittar på och säger vad som händer och så småningom
är det något som patienten gör till sitt och kan betrakta sig själv, det är en del
av terapeutisk allians.
Idealisering av terapeuten utgjorde ett hinder för att skapa en allians. Det magiska tänkandet
där patienten tror att terapeuten kan läsa tankar och förstår allt utgjorde en svårighet som
behövde hanteras. Separationsproblematik gjorde det svårare att skapa en allians. Rädslan för
att åter uppleva en smärtsam separation kunde bli ett hinder för alliansen. De unga måste även
känna sig trygga med att de inte var psykiskt sjuka. När de kände sig trygga med det så blev
de friare i relation till terapeuten och kunde börja reflektera kring sig själva.
18
Det är mitt ansvar som terapeut att jobba på alliansen, att hela tiden vara vaksam och
öppen för vad som händer, utan ett hopp om allians stannar en ung vuxen inte kvar i
terapin”.
Alla bitarna måste komma på plats först, att de känner sig mer trygga med sig själva
och situationen och att det inte är sjukt eller att det ska finnas för mycket knäppt.
Tre av respondenterna menade att det tar lite längre tid att skapa en allians med unga vuxna.
Unga vuxna uppfattades som känsligare än vuxna vad gäller bemötandet och de första mötena
beskrevs som speciellt viktiga. Respondenterna betonade betydelsen av att terapeuten hela
tiden är vaksam på hur alliansen utvecklas och aktivt arbetar på att hålla den vid liv. Detta
uppnåddes genom att visa intresse och att förmedla hopp så att den unge får med sig en känsla
av att den här personen verkligen är intresserad av mig. Ofta vill de även testa terapeuten för
att se om han verkligen går att lita på. När alliansen inte fanns så märktes det mycket tydligare
i terapi med unga vuxna än i terapi med vuxna.
Det är angeläget för en ung människa att känna att den här personen är
intresserad av mig. Jag tror att en vuxen inte riktigt känner av det på det här
sättet. Unga vuxna är känsligare, rädslan att bli utkastad finns oftast där.
4. Psykoterapeutisk teknik
Denna frågeställning redovisas i sex olika teman.
Respondenterna var överens om att terapi med unga vuxna på ett antal väsentliga punkter
skilde ut sig från mer traditionell psykodynamiskt inriktad terapi. Skillnader som påtalades
under intervjuerna var, terapeutens aktivitet under samtalen, göra sig mer tydlig som terapeut
och att i första hand fokusera på här och nu situationen ansågs väsentligt i terapi med unga
vuxna. Samtliga respondenter ansåg att perioden som ung vuxen lämpade sig väl för
psykoterapi.
4.1 Terapeutisk aktivitet
Det rådde enighet om att ett mer aktivt förhållningssätt från terapeutens sida var att föredra.
Detta ansågs vara en av de viktigaste skillnaderna i jämförelse med vuxenterapier.
Respondenterna ville dock poängtera att den ökade aktiviteten inte innebar att terapeuten tog
över ansvaret för den terapeutiska processen. Det handlade mer om ett förhållningssätt där
ökad uppmärksamhet, emotionell närvaro, aktivt interventionsarbete och deltagande i samtalet
poängterades.
Respondenterna betonade att en allt för passiv terapeut kan uppfattas som skrämmande och
skapa ångest vilket man förhindrade med det mer aktiva förhållningssättet. Speciellt i början
av en terapeutisk kontakt ansågs det nödvändigt med ett aktivt förhållningssätt. Terapeuten får
inte heller visa sig för orolig, risken finns att en ung människa blir rädd för att bli fångad,
precis som den blivit av en invaderande förälder. Några av respondenterna ville betona det
aktiva interventionsarbetet medan andra mer betonade nyfiket frågande.
Tystnaden och passiviteten, det är en teknik som inte fungerar med unga enligt
min erfarenhet, man kan inte sitta tyst, när jag har prövat med att förhålla mig
mer tyst har jag ofta fått en ganska snabb reaktion, varför säger du ingenting,
19
så på något sätt måste man ställa frågor och intressera sig, det är en avgörande
skillnad.
Jag är ganska aktiv, sitter inte tyst och enbart lyssnar, jag är så mycket mer
delaktig, följer med och använder ord, kropp och mig själv, aktivt närvarande.
Det första mötet och den inledande fasens betydelse i psykoterapi med unga vuxna betonades.
Att aktivt arbeta för att etablera en känslomässig relation ansågs speciellt viktigt med denna
åldersgrupp.
Rädsla att bli utkastad finns alltid där. Jag tror att många inte kommer tillbaka
eller avslutar sina kontakter i förväg just för att de känt det, känt sig avvisade
eller känt att den här människan inte är intresserad av mig eller förstår mig inte
eller satt och tänkte på någonting annat och kan inte prata om det.
Respondenternas aktivitet varierade dock beroende på den unges ålder. Yngre patienter
behövde mer aktivitet från terapeuterna. Generellt ansåg respondenterna att yngre patienter
har svårare att hantera den ångest som tystnad väcker.
Jag tycker man får ett positivt svar på att vara aktiv, att man faktiskt får igång
unga efter ett tag och då tänker jag mest på yngre tonåringar där gäller det att
vara aktiv, så det följer lite åldersschema. Med äldre unga vuxna jobbar jag mer
psykodynamiskt.
Jag tror att man med stigande ålder kan vara mer passiv, ju yngre patienter
desto mer aktivitet behöver man vara som terapeut.
4.2. Terapeutens tydlighet
Att vara tydlig som terapeut var ytterligare en viktig aspekt som betonades. Respondenterna
menade att tydlighet uppfattas som positivt av unga vuxna och skapar trygghet i relationen.
Med tydlighet menade de att som terapeut visa att man bryr sig och göra sig mer verklig som
person än vad som är brukligt för terapeuter. En terapeut som vågar mer i relationen och inte
är så avvaktande framhölls som positivt.
Speciellt i början måste man vara tydlig och visa att man bryr sig. Om de inte
kommer eller blev arga för något man sagt, att då kunna säga, jag förstå att du
blev arg och det var kanske inte så bra uttryckt. Utan att berätta om sig själv
ändå bli en levande person som söker dialog.
Det är viktigt att se att man är någon i rummet… och jag tror för att kunna
arbeta tillsammans med ungdomar så måste man vara tydlig som terapeut.
En av respondenterna ville med aktivitet och tydlighet betona det aktiva tolkandet, klarifiering
och arbetet med överföringar.
Jag är mycket aktiv, jag intervenerar alltid, väldigt mån om att presentera
tolkningar, jag jobbar en gång i veckan och presenterar alltid tolkningar… och
jobbar väldigt tydligt med klargöranden här och nu och dessutom extremt
mycket med överföringar och framför allt med negativ överförning.
20
Tydligheten innebar inte att ge avkall på neutralitet eller att den gavs mindre betydelse.
En neutral hållning behöver inte innebära en passiv hållning, det går att vara
aktiv och ge kommentarer och tolkningar som har ett stort mått av aktivitet i sig.
4.3. Här och nu relationen
Att arbeta här och nu i terapin ansågs vara en viktig del av arbetet med unga vuxna.
Respondenterna menade att det som sker i den nära relationen mellan patient och terapeut
skapar unika möjligheter för patienten att arbeta med sina svårigheter. För att uppnå detta är
det viktigt att terapeuten är emotionellt närvarande och kontinuerligt kommenterar det som
händer i terapirummet.
Det är viktigt att flytta in samtalet i rummet, det går inte att tolka något som
händer där ute, jag kan bara tolka det som händer här och att sen visa att det är
något som du använder dig av i andra relationer.
Jag fokuserar mycket mer på den verkliga relationen, här och nu relationen, och
den känslomässiga relationen som blir mellan terapeut och patient vilket för min
del innebär ett mer aktivt förhållningssätt, aktiv i den meningen att vara
emotionellt närvarande och kanske vara mer aktivt tolkande.
Det ansågs viktigt att arbeta aktivt på att skapa en dialog där terapeuten i första hand inte blev
ett överföringsobjekt i klassisk mening utan mer en verklig person. En verklig person som
bekräftar, speglar och är närvarande. Målet med detta är att betona relationen, här och nu och
att se det som händer mellan terapeut och ungdom som något man kan använda sig av i
terapiarbetet.
Om jag gör mig mer tillgänglig för ungdomar så blir det mindre utrymme för att
tro att jag är på ett speciellt sätt, som innehållet i en överföringsrelation, att
projicera sin egen bild på vem den där gubben är, på det här sättet så blir
arbetssättet med unga vuxna och ungdomar mer aktivt än med vuxna.
4.4. Pedagogiska inslag
Två av respondenterna hade erfarenhet av att använda sig av olika pedagogiska hjälpmedel
som whiteboardtavla eller blädderblock i det kliniska arbetet. De poängterade vikten av
pedagogiska inslag i arbetet som ett sätt att sänka ångestnivån och underlätta arbetet med att
sätta ord på känslor.
Whiteboardtavlan kan jag använda för att t.ex. hjälpa en ung kvinna i att få tag i
varför hon fick ångest när hon gick och la sig. Jag kan resa mig upp spontant,
skriva upp vad hon säger t.ex. Jag fick ångest när jag gick och la mig, och då
ritar jag upp en säng, och sedan associera hon till hopplöshet som ledde till, jag
vill inte, och sen till TV- programmet, vänner, och hon börjar gråta och det
handlar om gemenskap.
21
4.5. Ramar
En flexibel hållning förespråkades vad gällde ramen i en terapi med unga vuxna. Detta
innebar inte att man ansåg ramen som mindre betydelsefull. Uppfattningen var att unga vuxna
många gånger sitter fast i tvingande yttre strukturer, som studier och arbete. Utan en
flexibilitet kring ramen så blir detta ett hinder för många att fullfölja terapin.
Särskilt med unga som studerar eller just börjat ett arbete med en tvingande
yttre struktur och därmed ett underläge att bestämma själva försöker jag ge
tider som passar som ligger utanför skolan. Om någon ringer och säger det är
en tenta jag missat att vi hade, då erbjuder jag en ersättningstid, det är det
vanliga, den sortens flexibilitet den är större med unga vuxna.
Jag sätter alltid upp fasta tider, men sen är det så när de kommer in på skola
eller så och det blir kurser på onsdagar istället för torsdagar då får vi hitta en
lösning på det.
Vid längre terapeutiska kontakter förespråkades öppna kontrakt utan bestämt slutdatum.
Skälet för detta var att det händer så mycket i unga vuxnas liv vilket kan göra det svårt att
planera en längre kontakt. Unga vuxna har ett annat tidsperspektiv. Att binda upp sig för en
längre period kan upplevas som en hel evighet.
Jag gör nästan alltid öppna kontrakt, jag tror jag aldrig sagt att du har en ettårs eller två- års terapi utan vi får se, sen kan det bli ett år eller fem år vad som.
Jag brukar alltid inför en sommar eller ett jullov göra en sammanfattning om
vad jag tycker har hänt och sen är jag väldigt lyhörd inför om de planerat
någonting längre fram.
Respondenterna var överens om att det är viktigt att höra av sig till unga vuxna när de uteblir.
När patienter uteblev valde man att kontakta personen brevledes. Detta för att man ansåg att
det blev allt för personligt att ringa. Majoriteten av respondenterna ansåg att en generös attityd
till att erbjuda akuta tider var att föredra. En av respondenterna hade inrättat en akut telefon
dit de unga kunde ringa för att prata av sig.
Jag har en telefonbox, som är en telefonsvarare, dit kan mina unga vuxna ringa.
Jag har ett meddelande inspelat, lugnt och stilla, då kan de höra min röst och de
kan kräka ut sig vad de vill.
Det fanns en positiv inställning till att arbeta med korttidsterapier. Terapeuterna ansåg att
korttidsterapi lämpar sig väl för unga vuxna gruppen och att det går att uppnå väldigt goda
resultat med korttidsterapi.
Man kan uppnå väldigt mycket med korta kontakter. Även om de har ganska
svår problematik, personlighetsproblematik, så tycker jag att man kan uppnå
jättegoda resultat med korta kontakter.
Ytterligare en synpunkt som togs upp var öppenhet inför möjligheten att unga vuxna ville
återuppta terapin efter avslut. En terapi innebar ibland att följa och stödja ungdomarna under
en besvärlig period av livet. Några av respondenterna menade att unga vuxna som söker terapi
inte alltid var redo att gå in i längre terapeutiska kontakter. Ibland räckte det med att få
22
möjlighet att formulera sig kring problemet, att få ord för det och samtidigt så frön med ett
gott bemötande, vilket ökade möjligheterna att vid behov återkomma till terapin.
Man skapar en rörelse man hjälper dem att liksom hitta vägen vidare och kunna
hålla sig till den och sen komma i en ny situation när de mer etablerat sig och
då finns möjlighet att komma tillbaka med en mer bearbetande terapi.
Respondenterna hade alla erfarenhet av unga vuxna som ville ha konkreta råd om hur de
skulle hantera olika frågor. Det kunde vara allt från småsaker till viktiga frågor om studier och
yrkesval. Detta upplevdes ibland som svårt att hantera men generellt undvek terapeuterna att
ge konkreta råd.
De ber ofta om råd och försöker dumpa besluten hos en, jag säger inte vad de
ska göra, utan vi kan titta på det tillsammans. Det är en sådan fråga som man
kan jobba med i terapin. Sen kan jag väl inte säga att jag aldrig skulle svara,
men om de frågar om en konkret sak, var tar man vägen, var söker man hjälp så
skulle jag svara på det.
Det är klart att man blir lockad att fråga någon, hur ska jag göra, men
betydelsen av mitt råd blir alldeles för kraftfullt.
4.6. Överföringar och motöverföringar
Unga vuxna uppfattades som mer direkta och omedelbara i sin överföring. Respondenterna
kunde ofta i ett mycket tidigt skede i terapin känna av den unges överföring. Yngre personer
ansågs vara snabbare och tydligare i sin överföring. Oftast projicerade de sina egna inre
föräldrar på terapeuten. Relationen till de inre föräldrarna var ett tema som i högsta grad
ansågs vara aktuellt för åldersgruppen. Respondenterna manade till försiktighet med att lyfta
in detta i den terapeutiska relationen då det kan bli alldeles för starkt. De menade att patienten
kan uppleva terapeuten som knäpp som sitter där och pratar om sig själv.
Idealisering och fantasier om att terapeuten genomskådade dem och kunde se igenom dem var
också ett vanligt förekommande överföringstema. Generellt förespråkades ett förhållningssätt
som innebar att man omformulerade överföringen till relationen mellan terapeuten och ung
vuxen.
Jag reflekterar för mig själv om vad som händer mellan oss, men lyfter kanske
inte in det i rummet. Man ska komma dithän, där man har ett språk, så att man
kan prata om fantasier och om en inre värld och att det finns sådana saker. Har
man en sådan kontakt då tror jag att jag skulle kunna säga saker som att du
upplever mig som din mamma nu som överger dig, men jag ska nog veta att det
hamnar rätt. Många unga vuxna har ju även en fantasi om att jag ser rätt
igenom dem eller vet de rätta svaren, det här magiska liksom och det vill jag
inte förstärka, eller att de tycker att man är knäpp som sitter där och pratar om
sig själv. Jag arbetar oftare här och nu med vår relation, att nu tror jag att du
blir arg på mig eller vad är det som händer nu, du pratar och pratar och jag
hänger inte med när du pratar vad är det du är orolig för.
23
DISKUSSION
Metoddiskussion
I systematiska studier bör man alltid sträva efter att sammanställning och tolkning av
resultaten görs så oberoende som möjligt från forskarens egna förutfattade meningar. I en
kvalitativ studie som denna är det samtidigt svårt att ställa sig helt fri från sina egna
erfarenheter av psykoterapeutiskt arbete. En åtgärd för att minska risken av egen påverkan av
resultaten var att intervjumanualen följdes så noga som möjligt. Den egna
erfarenhetsbakgrunden har också redovisats i uppsatsen inledningsavsnitt. Frågeställningarna
introducerades av intervjuaren men respondenterna gavs sedan stort utrymme att utveckla
egna tankegångar. Det innebär att jag inte försökt styra intervjuerna åt någon speciell riktning.
En svaghet i arbetet med resultatdelen är att kodningen av intervjumaterialet inte kontrollerats
eller tolkats av en oberoende bedömare vilket påverkar reliabiliteten negativt. För att stärka
reliabiliteten har samtliga respondenter haft möjlighet att läsa igenom resultatdelen och även
möjlighet att framföra synpunkter innan materialet slutligen färdigställdes. Samtliga
respondenter har godkänt materialet och även varit positiva till hur det presenterades i de
olika temana.
Intervjugruppens storlek är för liten för att resultatet från denna studie ska kunna
generaliseras. Sex terapeuter, trots omfattande erfarenhet, kan inte spegla hela det stora
område som psykoterapi med unga vuxna utgör. Samtidigt bör det påpekas att de
uppfattningar som framkommit i uppsatsen alla talar i samma riktning som den forskning
uppsatsen refererar till. En styrka är att trots att respondenterna var få och att de
representerade olika verksamhetsområden så var överensstämmelsen stor vad gäller synen på
hur psykoterapi med unga vuxna skall bedrivas. Samtliga respondenter hade även erfarenhet
av att arbeta psykoterapeutiskt med vuxna. Denna erfarenhet gjorde dem väl lämpade att
skilja ut det specifika i terapi med unga vuxna och skillnaden mot mer traditionell
psykodynamisk terapi. Att respondenterna verkade inom olika verksamheter talar för att de
åsikter som lyfts fram om terapi med unga vuxna inte formats utifrån organisatoriska
strukturer utan snarare bygger på erfarenheter av unga vuxnas faktiska behov.
Diskussion
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka erfarna psykoterapeuters syn på psykoterapi
med unga vuxna utifrån fyra frågeställningar nämligen, aktuella teman, diagnostik, terapeutisk
allians och psykoterapeutisk teknik. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med
psykodynamiskt orienterade terapeuter. Målet var att bidra med ökad kunskap och att försöka
lyfta fram det specifika i det psykoterapeutiska arbetet med gruppen unga vuxna.
Resultaten visade att psykodynamisk terapi med unga vuxna på vissa punkter skiljer sig från
traditionell psykodynamisk terapi. En av de viktigaste skillnaderna mellan traditionell
psykodynamisk terapi och terapi med unga vuxna uppfattades vara terapeutens
förhållningssätt till patienten. I studien betonas betydelsen av en mer aktiv och tydlig terapeut
som förstår den unga vuxnas svårigheter utifrån ett utvecklingsperspektiv. Även den rådande
samhällsandans inflytande på unga vuxnas psykiska hälsa lyfts fram. Dessutom framkommer
en negativ inställning till användningen av psykiatriska diagnoser i studien.
24
Resultaten talade för att rådande samhällsanda uppfattades ha en märkbar inverkan på unga
vuxnas psykiska ohälsa vilket i stor utsträckning påverkade innehållet i terapierna. Det fanns
ett samband mellan unga vuxnas psykiska ohälsa och de resurser samhället avsätter till
åtgärder som underlättar unga vuxnas situation. Exempel på detta är åtgärder som syftar till att
underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden eller möjligheten att studera på
kommunala vuxenutbildningen. Samhället bör alltid erbjuda möjligheter till en andra chans
vad gäller att kompensera för tidigare brister i utbildning. Några få år som ung vuxen får inte
bli helt avgörande för framtiden. En viktig del av det terapeutiska arbetet blir att motivera
unga vuxna att möta dessa svårigheter för att komma ut i ett sammanhang tillsammans med
andra. Detta är speciellt viktigt för att stärka självkänslan och utvecklandet av den egna
identiteten. Att det finns ett nära samband mellan samhällsfaktorer och unga vuxnas psykiska
hälsa stöds av Jacobsson (2005) i hennes studie om unga vuxna. Även en teoretiker som
Erikson (1969) kopplar ihop unga vuxnas psykiska hälsa med det rådande samhällsklimatet.
Lilliengren och Werbart (2005) betonar i sin studie vikten av att terapeuten uppmuntrar och
utmanar till att pröva saker som man pratat om i terapin i verkliga livet.
Vidare talar resultaten för att existentiella funderingar påverkar unga vuxna. Unga vuxna blir
och känner sig ensamma i frågor som rör livet och framtiden och behöver vuxna att diskutera
dessa frågor med. Individualiseringen i samhället, den narcissistiska tidsandan och medias
inflytande är exempel på den rådande samhällsandan som troligen medverkar till att förstärka
känslan av ensamhet och en narcissistisk problematik. Detta visar på behovet av
psykoterapeutiska mottagningar som kan möta unga vuxna kring dessa frågor. Jacobsson
(2005) lyfter i sin studie speciellt fram känslan av ensamhet som en stark och betydande
känsla i unga vuxnas liv.
Det fanns ett stort motstånd hos de intervjuade terapeuterna mot att diagnostisera unga vuxna
enligt DSM manualen. Motståndet handlade om att man ansåg att diagnoser passiviserar och
har en hämmande effekt på unga vuxnas utveckling. Diagnoser ansågs som en begränsande
faktor då det gäller möjligheten att ge en nyanserad bild av den unge vuxnes psykiska
hälsotillstånd. En stark kritik framkom mot en allt för ensidig betoning mot det rådande
systemet med psykiatriska diagnoser utifrån DSM- manualen. I dagens rådande system tillhör
man vuxenpsykiatrin från den dagen personen fyller 18 år. Risken finns då att unga vuxna
bedöms utifrån diagnostiska kriterier som i första hand är anpassade för vuxna.
Betydelsen av att förstå unga vuxnas svårigheter utifrån ett utvecklingsperspektiv betonades.
Detta är i linje med vad Blomquist (1999) kommer fram till i utvärderingen av Serafens
projekt för unga vuxna. Kritiken mot diagnoser är en fråga att studera närmare. Vad innebär
det för det psykoterapeutiska arbetet att psykodynamiskt orienterade terapeuter inte anser att
det främjar dem i arbetet att arbeta och bedöma unga vuxna utifrån DSM diagnoser samtidigt
som diagnoskulturen är så förankrad i samhället.
Det som upptog unga vuxna var bl.a. frågor om identitet, separation, sexualitet, val, relationer
och existentiella funderingar. Att bedöma unga vuxna utifrån utvecklingsaspekter och att
betrakta denna tidsperiod som en egen utvecklingsfas med sina egna specifika frågeställningar
uppfattades vara ytterst angeläget. Jacobsson (2005) ville benämna perioden som den fjärde
utvecklingsperioden, Erikson (1969) menade att unga behöver ett psykosocialt moratorium
och Blos (1962) skriver om den andra individuationen.
Unga vuxna uppfattades som en positiv och motiverad grupp att arbeta psykoterapeutiskt
med. Intervjuerna visade även att unga vuxna perioden är en period som lämpar sig väl för att
bedriva terapi. Uppfattningen bland terapeuterna var att unga vuxna inte sitter fast i sina inre
25
strukturer på samma sätt som vuxna, vilket gör att det är en väl lämpad grupp att arbeta
terapeutiskt med och att det går att uppnå goda resultat på kort tid.
Vidare framhölls att psykoterapi med unga vuxna på flera sätt skiljer sig från mer traditionell
terapi med vuxna. Det som framför allt skiljer, är terapeutens aktivitet och betydelsen av en
mer tydlig terapeut. Respondenternas erfarenhet talade för ett missnöje bland unga vuxna med
allt för passiva terapeuter. En alltför passiv och otydlig terapeut skapar för mycket ångest,
vilket hämmar den terapeutiska processen och kan upplevas som skrämmande. Aktiviteten
ska anpassas till den unges ålder. Detta talar för en terapeut som bör vara beredd och öppen
för att modifiera sin egen teoretiska modell och anpassa sig till den unges behov av en mer
flexibel och tydlig terapeut. Mötet blir det som i första hand ska betonas. Terapeuternas
uppfattning om aktivitet och tydlighet överensstämmer väl med resultatet från tidigare studier
av unga vuxna bl.a. (Lilliengren & Werbarts, 2005) och i linje med de tankegångar som förs
fram av Meeks och Bernet (1990).
Uppsatsen visar på angelägenheten att arbeta med här och nu relationen i terapin som en
speciellt viktig aspekt av terapiarbetet med unga vuxna. Terapeuten bör i terapin bli den
betydelsefulla personen som den unge ska spegla sig emot. Relationsproblematik är ett vanligt
förekommande skäl för unga vuxna att söka psykoterapi. Detta gör att det är än mer
betydelsefullt med en nära terapeutisk relation och en känslomässigt närvarande terapeut och
en terapeut som erbjuder den unge en möjlighet att i terapin träna sig på att relatera till andra.
Schore (2008) betonar i sin forskning betydelsen av en känslomässigt närvarande och
engagerad terapeut.
Den terapeutiska alliansens betydelse för ett positivt utfall i terapier med unga vuxna måste
lyftas fram. Unga vuxna är känsligare för hur alliansen utvecklas. Idealisering,
separationsproblematik och rädslan för att vara psykiskt sjuka kan vara ett hinder för att
utveckla en god allians. Inledningsskedet i terapin anses som speciellt viktigt för alliansen.
Terapeutens förmåga att introducera unga vuxna i psykoterapin och betydelsen av en mer
tydlig terapeut betonades. Aktiva terapeuter som vågar göra sig tydliga uppfattades vara en
bra grund för att utveckla en god allians. Liknande tankegångar framförs i flera av studierna
som uppsatsen refererar till (Erikastiftelsen, 2007; Lilliengren & Werbart, 2005 ; Blomquist,
1997).
Flexibilitet i det terapeutiska arbetet är en aspekt som betonas speciellt i studien. Detta
innebär bland annat att vara öppen för att möta unga vuxna utifrån deras livssituation med
ibland tvingande strukturer. Frågan är hur långt denna flexibilitet kan drivas utan att för den
skull förlora den psykoterapeutiska ramen. Att vara flexibel utan att förlora ramen ställer krav
på en terapeut som är trygg i sin roll och kan förmedla den tryggheten till den unge. Detta
kräver både lyhördhet, känslighet, stabilitet och trygghet i terapeutrollen som den unge måste
känna av för att bli trygg i den terapeutiska relationen.
Intervjuerna visade på en öppenhet bland respondenterna inför att möta unga vuxna kring
frågor om sexualitet. Märkligt nog uppmärksammas inte detta på samma sätt i de studier som
ingår som bakgrund till denna uppsats. Endast en studie Blomquist (1997) tar upp
sexualitetens betydelse. Detta kan bero på att sexualitet är en privat och känslig fråga, vilket
gör det svårt att närma sig detta ämne. Det som framför allt betonas i uppsatsen är betydelsen
av att vara öppen för att möta frågor kring sexualitet och att göra detta utifrån varje individs
behov. Det kan ta tid innan frågor om sexualitet kommer upp i terapin. Av intervjuerna
26
framgår att sexualiteten ofta berörs i terapierna i samband med teman om längtan efter närhet,
kärlek, beroende ensamhet och gränser.
Dagens psykiatriska vård organiseras inte utifrån gruppen unga vuxnas behov. Uppsatsen
visar på behovet av att vården av unga vuxna blir en egen specialitet inom psykiatrin med
egna särskilda mottagningar som vänder sig specifikt till denna grupp. Perioden som ung
vuxen är en tid som lämpar sig väl för psykoterapeutisk behandling. En psykoterapeutisk vård
som utgår från de specifika behoven unga vuxna har skulle kunna förebygga psykisk ohälsa
senare i livet och dessutom innebära stora samhällsekonomiska vinster i form av minskad
psykiatrisk vård i senare skeden i livet. Förhoppningsvis kan denna uppsats verka som
underlag för fortsatta diskussioner kring terapi med unga vuxna.
REFERENSER
Bengtsson, A. (2003). Unga vuxnas förväntningar på psykoterapi. Psykologexamensarbete.
Stockholms Universitet.
Blomquist, G. (1997). Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Psykoterapeutexamensexamensuppsats. Karolinska institutet.
Blomquist, G. (1999). Unga Vuxna en växande grupp inom psykiatrin.
Magisterexamensuppsats. Karolinska institutet.
Blos, P. (1962). On adolescence. A psychoanalytic interpretation. New York: The free Press.
Bris rapport. Resultatredovisning- webbenkät i samarbete med MSN maj- juni 2007.
Riksförbundet BRIS.
Carlberg, G. (1994). Dynamisk Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.
Erikson, E.H. (1969). Ungdomens identitetskriser. Stockholm: Natur och kultur.
27
Erika- stiftelsen, 2007:1 Psykodynamisk terapi för unga, Utvärdering av projektet Ungdomar
och Unga vuxna vid Ericastiftelsen. Stockholm: Centrum för folkhälsa, Psykisk hälsa - barn
och ungdom.
FSUM, Föreningen Sveriges Ungdomsmottagningar, Policyprogrammet. www.fsum.org
Guvå, G. & Hylander, I. (2003). Grundad teori- ett teorigenererande forskningsperspektiv.
Stockholm: Liber.
Jacobsson, G. (2005). On the threshold of adulthood: Recurrent phenomena and
developmental tasks during the period of young adulthood. Pedagogiska institutionen:
Stockholms Universitet.
Kvale, S. (2007). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Liljegren, P., & Werbart, A. (2005). A model of therapeutic action grounded in the patients’
view of curative and hindering factors in psychoanalytic psychotherapy. Educatinal
Publishing Foundation Vol. 42, No. 3, 324-339.
Mangs, K, & Martell, B. (1995). 0- 20 år: I psykoanalytiska perspektiv. Lund:
Studentlitteratur.
Meeks, John., & Bernet,W. (1990). The Fragile alliance. Fjärde upplagan. Malabar, Robert E.
Krieger Publ. Co.
Phillips, B. (2005). Ideas of cure related to psychotherapy outcome: Young adults in
Psychoanalytic Psychotherapy. Karolinska Institutet.
Schore, A. (2008, 12,13 september). The science of the art of pshychotherapy. Seminarium,
Kris och Trauma Centrum Stockholm, Sverige.
SOU. (2006:77). Ungdomar, stress och psykisk ohälsa. Analyser och förslag till åtgärder.
Stockholms Stadsmission. (2006). Verksamhetsrapport. Terapicenter för unga.
Sundström, N. (2006). Unga vuxna beskriver sina erfarenheter av att ha gått i psykoterapi.
Psykoterapeutsexamensuppsats. Ericastiftelsen.
Tetzchner, S. (2005). Utvecklingspsykologi, barn och ungdomsåren: Lund: Studentlitteratur.
Ungdomstyrelsen. (2007:6). Ung idag. En beskrivning av ungdomars villkor.
Wiström, M. (2003). Om rörlighet i psykoterapi med unga vuxna.
Psykoterapeutexamensuppsats. Karolinska institutet.
Wrangsjö, B., & Winberg Salomonsson, M. (2007). Tonårstid. Utveckling, Problem och
psykoterapeutisk behandling. Stockholm: Natur och kultur.
28
Bilaga 1
Stockholm datum
Förfrågan angående deltagande i intervju
Jag heter Fredrik Wretman och är studerande på psykoterapeututbildningen på Stockholm
Universitet, där jag nu arbetar med min examensuppsats. Syftet med uppsatsen är att belysa
centrala och utmärkande aspekter av psykodynamisk terapi med unga vuxna. Som en del i
detta arbete önskar jag göra intervjuer med psykoterapeuter som arbetar med unga vuxna.
Mina frågeställningar är: Vad uppfattas karaktärisera den psykoterapeutiska processen i terapi
med unga vuxna med avseende på, Psykoterapeutisk teknik, den terapeutiska alliansen,
sexualitet, det omgivande samhället.
Intervjun, som kan genomföras på en för dig lämplig plats, kommer att ta ca. 40-50 minuter i
anspråk och spelas in på ljudband, vilket efter bearbetning kommer att raderas. Som
respondent kommer du att vara anonym och materialet kommer att bearbetas så att enskilda
individer inte kan identifieras. Du kommer även ha möjlighet att läsa resultatdelen innan
uppsatsen trycks.
Den färdiga uppsatsen kommer att finnas arkiverad på Stockholms universitet, Psykologiska
institutionen. Om intresse finns att ta del av den färdiga uppsatsen går detta naturligtvis bra,
den kan då erhållas från mig.
Jag kontaktar dig per telefon inom en vecka för att höra om du har lust och möjlighet att delta
som respondent. Vill du fråga mig om något dessförinnan är du välkommen att nå mig på
nedanstående kontaktuppgifter. Det går även bra att kontakta min handledare,
universitetslektor Marie- Louise Ögren.
Med vänliga hälsningar
Fredrik Wretman
Fredrik Wretman
Marie- Louise Ögren
Tel. arb. 50810374
tel. 08- 162879Mobil 070 7330427
e-post: [email protected]: [email protected]
29
Bilaga 2
Intervjuguide
 Introduktion
Presentation utav studiens syfte och den färdiga rapporten
Information om intervjuns ramar, konfidentialitet och tid
Erbjudande om genomläsning av resultatdelen
Tankar/ reflektioner som väcktes i samband med att jag tog kontakt?
 Bakgrundsinformation
Yrke, ålder, år i yrket, utbildning
Varför man valt detta yrke, Vad innebär yrket?
Erfarenhet av arbete med unga vuxna och hur det kommer sig att man valt att arbeta med unga
vuxna.
 Vilka frågor anser du är speciellt angelägna för unga vuxna i en terapi?
 Psykoterapeutisk teknik vad gäller
Vad är utmärkande vad gäller psykoterapeutisk teknik och terapi med unga vuxna?
Hur skiljer sig terapi med unga vuxna från terapi med vuxna?
Aktivitet - passivitet
Terapeutens aktivitet - passivitet under samtalet,
Flexibilitet
Ramarna för terapin, Långa eller korta kontakter, Att kunna erbjuda akuta tider, Pedagogiska
inslag i terapin, Kognitiva inslag, educativa inslag.
Tydlighet i terapeutrollen
När unga vuxna vill ha konkreta råd för att hantera problem, aktivitet vad gäller att få
ungdomar att våga utmana svårigheter, arbeta med relationen överföringar - motöverföringar
 Den terapeutiska alliansen
Vad utmärker den terapeutiska alliansen i terapi med unga vuxna och på vilket sätt skiljer den
sig från alliansen i en vuxenterapi?
 Sexualitet
Hur viktigt anser du det vara att frågor kring sexualitet kommer upp i terapin?
Om den unga vuxna inte själv tar upp det bör terapeuten då göra det?
I vilken utsträckning berörs frågor kring sexualitet i terapier med unga vuxna?
 Det omgivande samhället
Hur ser du på samhällets inverkan på unga vuxnas psykiska hälsa och i vilken utsträckning
kommer det upp i terapin?
Hur ser du på det diagnostiska samhällets inverkan på det terapeutiska arbetet med unga
vuxna?
 Avslutning
Finns det något område vi inte berört som du vill säga något om eller vill du lägga till något
kring de områden vi berört.
Tankar/ reflektioner som väckts i samband med eller under intervjun.
30