Forskning vid Linnéuniversitetet

3 | 2011 | ÅRGÅNG 20
TEMA:
Forskning vid
Linnéuniversitetet
Jakten på talangen
Ishockeyns tidiga
historia
Promenaden som
ersätter medicinen
INNEHÅLL nr 3/2011
3 Ledare Per Nilsson
3 Tema Linnéuniversitetet Mats Glemne
4 När ishockeyn kom till Europa Tobias Stark
8 I viljan att prestera Jesper Andreasson
13 Att utmana föreställningar om idrott Lena Larsson och Susanne Linnér
18 De önskade och oönskade specialidrottseleverna Stefan Lund
21 Den eviga frågan om talang PG Fahlström
25 Utmaningar ger utveckling Arne Rosendal Hansen och Carl-Axel Hageskog
29 London calling – OS 2012 är målet för Coachteamet
Mats Glemne, PG Fahlström, Carl-Axel Hageskog, Göran Kenttä och Susanne Linnér
34 EU ställer nya krav på tränarens kompetens
Per Gerrevall och Carl-Axel Hageskog
39 Många bollar att hantera för svenska tennistränare
Per Gerrevall och Carl-Axel Hageskog
Ansvarig utgivare
Ingemar Ericson
Chefredaktör
Christine Dartsch
[email protected]
Redaktör
Johan Pihlblad
[email protected]
Redaktionsråd
Jón Karlsson, Per Göran Fahlström,
Karin Redelius, Ingemar Ericson,
Karin Piehl Aulin, Christine Dartsch
och Johan Pihlblad
Adress
Centrum för idrottsforskning
Box 5626
114 86 Stockholm
Tel 08-402 22 00
Hemsida
www.centrumforidrottsforskning.se
Prenumerationspris
Helår med fyra nummer kostar 200 kr.
Beställs på hemsidan.
Prenumerationsärenden
Marie Broholmer
08- 402 22 91
[email protected]
Grafisk form och produktion
Tomas Svensson
Grafiska Huset AB
Tel. 08-10 30 25
[email protected]
Tryckeri
Grafiska punkten i Växjö AB
Foto (om ej annat anges)
Bildbyrån i Hässleholm
ISSN-nr 1103-4629
43 Coachen som utbildare och pedagog Susanne Meckbach
47 Coachens betydelse för elitgymnasister Marie Hedberg
51 Idrotten lär av företagsekonomin Magnus Forslund
55 Promenaden som sänker blodfetterna Peter Pagels
59 Oklart om bäst i test ger mest Anna Hafsteinsson Östenberg,
Tina Frisk Bengtsson, Elis Weslien och Marie Alricsson
63 Rehabiliteringstiden på väg att fastställas Kjell Svensson och Marie Alricsson
3 | 2011 | ÅRGÅNG 20
66 Hur mycket fysisk aktivitet ger en idrottslektion? Anders Raustorp
70 Inaktiva flickor aktiveras Yvonne Kahlin och Marie Alricsson
TEMA:
Forskning vid
Linnéuniversitetet
Jakten på talangen
Ishockeyns tidiga
historia
Promenaden som
ersätter medicinen
Framsida: Angelica Bengtsson,
supertalang och gymnasielev i Växjö.
2 svensk idrottsforskning 3/2011
Ledare nr 3/2011
Bästa läsare!
I d r o t t ä r e n v i k t i g d e l av livet för mängder av barn
och ungdomar i Sverige. Vi vet också att idrott är en stark
faktor för att förbättra ungas hälsa. I slutet av september
i år arrangerade Ungdomsstyrelsen och Centrum för
idrottsforskning (CIF) tillsammans en konferens om hbt
och idrott. En undersökning som Ungdomsstyrelsen
genomfört visar att unga hbt-personer mår sämre än
andra unga. De idrottar dessutom i betydligt mindre grad
i idrottsföreningar jämfört med unga heterosexuella
personer. Skillnaderna är större bland killar än bland
tjejer.
Kunskap är en viktig förutsättning för att göra verklig
skillnad för hbt-gruppen, men få svenska idrottsforskare
har ägnat sig åt frågan. Vi behöver vi veta mer för att
idrottsrörelsen ska kunna sätta in rätt åtgärder. Därför
avsätter CIF projektmedel för forskning om idrott
kopplad till hbt-frågor. Forskningsmedel kan sökas för
planering av forskningsprojekt eller för färdiga projekt
fram till 31 oktober 2011. Läs mer om utlysningen på vår
hemsida.
Under det senaste året har CIF arbetat särskilt med
frågan om barns rättigheter i idrotten. Som ett led i det
arbetet arrangerar vi konferensen Idrott för barnets
bästa tillsammans med Riksidrottsförbundet i Malmö den 13-14 oktober.
Det blir en viktig mötesplats, inte
minst för idrottsforskare och företrädare för idrottsrörelsen. Nästa nummer av Svensk Idrottsforskning som
kommer i december har temat barnoch ungdomsidrott. Numret innehåller bland annat mer om konferensen i
Malmö.
Den här hösten har idrottsforskare
från hela Sverige som vanligt ansökt
om forskningsmedel från CIF. Totalt 216 ansökningar
lämnades in. I nästa nummer kan du läsa om hur medlen
fördelades.
I den tidning som du nu håller i din hand presenterar vi
forskning från Linnéuniversitetet. Ett särskilt tack vill jag
rikta till Mats Glemne som koordinerat arbetet och som
gjort ett urval av den forskning som universitetet bedriver. Nedan berättar Mats själv mer om numrets innehåll.
Per Nilsson
Ordförande, Centrum för idrottsforskning
Tema Linnéuniversitetet
F r å n L i n n é u n i v e r s i t e t e t s s i d a är vi både glada och
stolta över att få ansvara för detta temanummer av
Svensk Idrottsforskning. Det ger en möjlighet att få visa
en del av de områden som vi arbetar med och som vi
gärna ser en utvecklande samverkan kring tillsammans
med andra forskare och lärosäten. Från vår horisont är
ett öppet och engagerat forskningssamarbete en
förutsättning för en stark, och för idrotten betydelsefull,
svensk idrottsforskning.
Som framgår av de följande artiklarna bedrivs en bred
samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig forskning
vid Linnéuniversitetet. I den samhällsvetenskapliga
miljön studeras olika aspekter av ledarskap och lärande
i relation till skilda idrottsliga sammanhang – såväl
kring skolämnet idrott och hälsa som i den organiserade folkrörelseidrotten och den mera professionaliserade tävlings- och arenaidrotten. Här berörs mera
operativa frågor kring exempelvis coaching, ledarskap,
didaktik och själva undervisnings- och träningssituationen. Inom den samhällsvetenskapliga miljön bedrivs
även forskning kring idrottskulturer för barn, idrott och
utbildning, kompetens hos lärare och tränare, affärsutveckling inom idrott samt forskning kring miljöer för
idrotts- och talangutveckling. Miljön belyser också
frågor kring idrott, doping och ideal, samt om genus
och hur normer, värderingar och traditioner produceras
och reproduceras.
I den naturvetenskapliga miljön
fokuserar forskningen på hälsofrämjande fysisk aktivitet. Denna forskning
introducerade objektiv rörelsemätning
med stegräknare för att mäta såväl
skolbarns som vuxnas fysiska aktivitetsnivå. Undersökningarna har även
kombinerats med mätning av kroppskonstitution och upplevd fysisk självkänsla.
Ett viktigt och växande område för
fysisk aktivitetsmätning är den fysiska miljön. Här pågår
forskning kring bland annat förskolebarns och skolbarns
skolgårdar, färdvägar och fritid. Ett annat aktuellt och
spännande område är utveckling av evidensbaserad
stegräkning för hälso- och sjukvården där behandling i
form av fysisk aktivitet kombineras med läkemedel vid
olika sjukdomstillstånd.
Vi hoppas att du får en intressant läsning och vi ser
fram emot kontakter och forskningsutbyten inom de
områden som här presenteras.
För Linnéuniversitetet
Mats Glemne
Koordinator för Svensk Idrottsforskning nr 3 2011
3/2011 svensk idrottsforskning 3
När ishockeyn kom
till Europa
Den moderna ishockeysporten tycks ha spridits från Nordamerika till
Europa via sociala nätverk kring sekelskiftet 1900. Konstisbanor samt en
tidigt livlig tävlings- och landslagsverksamhet bidrog starkt till att det
nya vinterspelet snart fick vind i seglen på den europeiska kontinenten.
Tobias Stark
Universitetslektor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap
Linnéuniversitetet
Ä v e n o m K a n a d a allmänt räknas som
ishockeyns hemland har sportens rötter
ofta sökts i olika arkaiska spelformer i det
förindustriella Europa, däribland Irlands
hurley, Hollands kolven och det fornnordiska knattlekir. Bortsett en del flyktiga
kommentarer om att de europeiska
utvandrarna tog med sig sina rekreationsaktiviteter till Nya världen, där de under
1800-talets senare del sägs ha utvecklats
till den moderna ishockeyn, saknas dock
ingående redogörelser för hur de påstådda
förlagorna egentligen formats till det spel
vi känner i dag. Vid närmare påsyn visar
sig de flesta uttalanden om saken dessutom bygga på rena indicier eller grova
förenklingar, eftersom avsaknaden av
primärkällor är stor (1).
Ett nytt spel i den gamla världen
Hur och när den moderna ishockeysporten kom till Europa är oklart. Ibland sägs
att den första regelrätta ishockeymatchen
på europeisk mark spelades av två engelska universitetslag i St. Moritz år 1885.
Andra uppgifter gör gällande att Arthur
Stanley – son till den brittiske generalguvernören i Kanada, Lord Stanley av
Preston, som år 1892 satte upp en pokal
(Stanley Cup) att utdelas till landets
främsta amatörishockeylag – tog med sig
spelet till Europa år 1895, där han introducerade det vid det engelska hovet. I
Internationella ishockeyförbundets (IIHF)
100-årsskrift, World of Hockey, noteras i
stället att de moderna olympiska spelens
föregångsman, baron Pierre de Coubertin,
ska ha blivit mäkta imponerad av den
kanadensiska ishockeyn i samband med
en Nordamerikaresa vintern år 1889, men
4 svensk idrottsforskning 3/2011
att sportens introduktion i den gamla
världen dröjde till 1890-talets senare del,
då den Kingstonfödde, kanadensiske
skridskoåkaren George Meagher under en
Parisvistelse arrangerade en rad vänskapsmatcher mellan lokala skridskoåkare
och brittiska bandyklubbar (2).
Bandy = hockey
En komplicerande omständighet i sammanhanget är att bandyn i Europa först
gick under namnet hockey. Liksom i fallet
med ishockeyn har bandyns rötter sökts i
olika uråldriga spelformer. Den moderna
bandyns vagga brukar dock förläggas till
England. Vissa uppgifter pekar på att
Bury Fen-distriktet, i Englands sydöstra
delar, var ett pulserande bandycentrum
redan vid 1800-talets början. År 1860 ska
försök ha gjorts att införa spelet i London,
under det att två Bury Fen-lag spelade i
Crystal Palace, medan den första bandymatchen mellan två Londonlag ägde rum
år 1875. Spelet gick då under namnet
”hockey on ice”. Andra uppgifter gör
gällande att vissa bestämda bandyregler
tagits fram i Bury Fen-distriktet så tidigt
som år 1882, men att ett enhetligt engelskt regelverk för bandyn kom till stånd
först med bildandet av National Bandy
Association år 1891. Samma år ska Bury
Fen Bandy Club ha introducerat bandyn i
Holland.
Annars hävdas ofta att engelska turister
förde med sig bandyn till den europeiska
kontinenten. En vidare fingervisning om
sportens spridning ger noteringen att det
ska ha spelats bandy i nuvarande Tjeckien
på 1890-talet, men att spelet då betecknades ”bandy hockey”. Det aktualiserar
den besvärande omständighet att det för
en sentida betraktare kan vara svårt att
avgöra huruvida det var en tidig form av
bandy eller det vi i dag kallar för ishockey
som dåtida uppgifter egentligen avser.
Ishockeyn överflyglar bandyn
I Nordisk familjeboks välrenommerade
sportlexikon talas hur som helst om att
ishockeyn omkring år 1906 hade börjat
överflygla föregångaren bandy på den
europeiska kontinenten. Klart är att den
kanadensiska ishockeyns utbredning i
Europa följde i bandyns fotspår, genom
att tidigt få fäste i metropoler och fashionabla vintersportorter, såsom Wien, Prag,
Berlin, Davos och St. Moritz. En historisk
milstolpe är annars IIHF:s konstituerande, i Paris den 15–16 maj 1908, under
namnet Ligue Internationale de Hockey
sur Glace (på 1950-talet fick förbundet sin
nuvarande engelskspråkiga benämning,
International Ice Hockey Federation) av
representanter för belgisk, fransk, schweizisk och brittisk ishockey. Enligt uppgift
ska bildandet ha bottnat i en önskan om
kodifiering av ett gemensamt internationellt regelverk i efterdyningarna av de
första landskamperna mellan Frankrike,
Schweiz och Belgien 1905 (3).
Den första EM-turneringen arrangerades år 1910, i den schweiziska vintersportorten Les Avants, med Belgien,
Schweiz, Storbritannien och Tyskland
som deltagare (ett kanadensiskt lag,
Oxford Canadians, huvudsakligen
bestående av Rhodesstipendiater ingick
även i turneringen utom tävlan). Rinken
byggdes upp framför spelarhotellet och i
stället för en monterbar sarg avgränsades
planen med vanliga snöhögar, något som
vållade irritation bland deltagarna, så till
vida att den ena änden av planen var
avsevärt mycket bredare än den andra.
Nya EM-turneringar anordnades sedan på
årlig basis fram till första världskrigets
Flerfaldige Stanley Cup-vinnaren
Turk Broda, målvakt i Toronto Maple
Leafs, visar hur en modern målvakt
agerar anno 1942. Det var i
Nordamerika som ishockeyn föddes
under 1800-talet. I Europa kom
bandyn först. Förvirrande nog
kallades det spelet också för hockey.
3/2011 svensk idrottsforskning 5
utbrott, även om det så kallade LIHGmästerskapet (som genomfördes år
1912–1914), där också utländska spelare
fick medverka, av somliga hölls för att
vara mer prestigefullt.
Under första världskriget låg ishockeyn
i träda i Europa, men sporten fick förnyad
vind i seglen i och med den ishockeyturnering som anordnades i samband med
Antwerpen-OS vintersportvecka våren år
game; and Holland, Austria, and Russia are studying
the idea of founding hockey clubs. I must say to the
praise of the European players that better hockeyists
can really be met with, but certainly no better
sportsmen. Coming nearly all from the university
trained class they are gentlemen before players. They
play the game for the sake of it, and always keen in a
fight they would never think in order to win to resort
to second-class tricks or hardly fait tactics. Needless
to say, rough play is unknown. The expulsion of a
player nearly creates a sensation, and the most
“Inledningsvis tycks
ishockeysporten ha varit
en ytterst exklusiv företeelse som spreds via
överlappande sociala
nätverk inom den nordamerikanska och europeiska societeten.”
innocent tripping is spurned and booed down the
whole house, though the play begins to show
tendencies of becoming more strenuous and
aggressive. In Brussels hockey is not only a noble
sport, but it might be called with good reasons a
‘sport of nobles’. Many a son of Belgian noblemen
make it their favourite pastime. We meet on the ice
young men whose name figure prominently in the
Gotha. A remarkable feature of the European ice rinks
is the way the spectators are accommodated. There
are no rows of seats, but the place, which generally
possesses a gallery, has its two floors laid up with
1920, varunder bland annat Sverige
sällade sig till den växande skaran av
ishockeyspelande länder. Att turneringen
ingöt nytt blod inom internationell
ishockey var dock mer det amerikanska
och kanadensiska lagets förtjänst. Spelarnas atletiska färdigheter och högklassiga
skridskoåkning imponerande nämligen
stort på både publik och motståndare. För
övrigt tycks deras popularitet ha varit
säkrad redan vid ankomsten i och med att
många i Antwerpen hade USA:s och
Kanadas insatser under kriget i färskt
minne.
Pionjärårens ishockeykultur
När det gäller ishockeyspelets karaktär
och kulturella utformning i Europa åren
kring Antwerpen-OS talar följande rader,
saxade ur en redogörelse för hemmafronten signerad Oxford Canadians
förgrundsgestalt, Gustav Lanctôt, från år
1913 sitt tydliga språk:
”At the present time hockey is winning great
popularity everywhere in Europe. England has
erected two new artificial ice rinks in Manchester
and Glasgow. Germany boasts of two rinks in Berlin,
one in Munich and is building one in Hamburg.
Bohemia ranks first of all, with eleven hockey clubs
and Switzerland being second with seven or eight.
Hungary is willing to replace bandy – a short stick
game unknown in Canada – by the real Canadian
6 svensk idrottsforskning 3/2011
tables at which you sit and drink and even dine, if you
care for, while watching the matches ”.(4)
Även om EM-turneringen år 1910 genomfördes under tämligen primitiva förhållanden är det sålunda tydligt att ishockeyns
spridning i Europa gick hand i hand med
uppförandet av konstisbanor. I övrigt
noteras att ishockeysporten inledningsvis
tycks ha varit en ytterst exklusiv företeelse
som spreds via överlappande sociala
nätverk inom den nordamerikanska och
europeiska societeten, under det att
personer i stil med Arthur Stanley, George
Meagher och Pierre de Coubertin, fick upp
ögonen för spelet och sökte inympade den i
det exklusiva sällskapslivet i Gamla
världen.
Ett förtydligande är dock på sin plats
beträffande Lanctôts hänvisning till de
många ishockeyspelande belgiska adelssönerna. Även om ishockeyn under pionjäråren kan karaktäriseras som en exklusivt
manlig sport i Europa var det på intet sätt
bara yngre män som utövade sporten.
Snarare tycks ishockeyn ha praktiserats av
distingerade gentlemän i alla åldrar. Det
tyska storlaget Berliner Schlittschuh Club
inbegrep exempelvis en rad ”alte Herren”,
medan det franska laget i Antwerpen-OS
mönstrade flera åldermän, och Schweiz
lagkapten i samma turnering var den då
38-årige Max Silling, som just valts till
internationella ishockeyförbundets
president.
Det senare aktualiserar den beaktansvärda omständigheten att det saknades
vattentäta skott mellan spelar- och
ledarkadern. Under 1900-talets inledning
tycks det i stället snarare ha varit regel än
undantag att ishockeyfolket samtidigt
iklädde sig flera roller (spelare, ledare,
domare, arrangör, förbundsdelegat med
mera). Lanctôts anmärkning om att
ishockeyn spelades för sin egen skull skall
emellertid inte tas som intäkt för att
tävlingsmomentet var oviktigt i den
europeiska ishockeyns barndom. Att ett
mångfacetterat landskampsutbyte kom i
gång tämligen omgående efter införandet
kan tvärtom ses som ett tydligt tecken på
att spelet redan inledningsvis var klart
sportifierad.
Genom den uppsjö av olika internationella turneringar som anordnades ska
ishockeyn vid 1920-talets mitt ha vuxit
fram till ”vinterns stora publiksport på
kontinenten”. Vid det laget hade även
spelstandarden höjts, mycket till följd av
de ”många kanadensare [som] spelade i
eller verkade som tränare för europeiska
klubbar”, som det heter i Nordisk familjeboks sportlexikon (5). Att det länge var lite
si och så med spelstandarden inom
europeisk ishockey framgår mer än väl av
att Sveriges nybakade landslag faktiskt
kunde åka till Antwerpen-OS och spela
jämnt med eller överglänsa kontinentens
övriga ishockeynationer.
England – Europas första stormakt
Under OS i Garmisch-Partenkirchen år
1936 lyckades England snuva guldmedaljerna framför näsan på storfavoriterna
Kanada och bronsmedaljörerna från USA,
vilket var en rejäl fjäder i hatten för
europeisk ishockey, även om laget ifråga
var fyllt av kanadensiska medborgare med
dubbla pass. I regel räckte dock inte ens
tillgången till naturaliserade nordamerikaner för att europeiska ishockeylag skulle
få stopp på kanadensiska eller amerikanska lag. Fram till och med 1950-talet var
det nordamerikanska ishockeykunnandet
i själva verket så stort att andra rangens
student- och korporationslag vanligtvis
avfärdade de europeiska landslagen utan
större besvär. Detta medan de bästa
kanadensiska proffsen länge ansågs vara
Referenser
smärtsamt överlägsna allt vad europeiska
storspelare hette. Talande är att av de
sammanlagt 330 matcher som olika
kanadensiska landslagskombinationer
spelade i Europa under 1930-talet (varav
huvuddelen var rena uppvisningsmatcher)
vann man hela 293 stycken och förlorade
endast 16. De enda plumparna i medaljprotokollen i mästerskapssammanhang
var VM år 1933, då man fick nöja sig med
en silverplats efter USA, och OS år 1936,
där England alltså blev för svårt.
Det var också i England som den första
reguljära proffsishockeyn på europeisk
mark kom igång. Det första kända lag där
spelarna fick betalt var Grosvenor House
Canadians (säsongen 1931/32). År 1935
formades den första helprofessionella
ishockeyligan, English National League
(ENL), en händelse som historikerna
Osmo Kivinen, Jani Mesikämmen och
Timo Metsä-Tokila menar markerar slutet
för den rena amatörishockeyn i Storbritannien. Ligans verksamhet hejdades
dock av andra världskrigets utbrott.
Ansatser till proffsishockey gjordes även
på andra håll i Europa vid samma tid. I
Nordisk familjeboks sportlexikon anges
att amerikanen Jeff Dickson år 1932
försökte dra igång en professionell
ishockeyserie i Paris, men att projektet
misslyckades. En mer bestående och
vittförgrenad proffsverksamhet framträdde inte heller i Europa förrän mot
1900-talets slut (6).
1. Denna artikel är en delvis
omarbetad redogörelse för forskningsresultat som tidigare presenterats i Stark, T. Folkhemmet
på is: Ishockey, modernisering
och nationell identitet i Sverige
1920–1972. Idrottsforum 2010.
2. Stark, s. 108–109; Andrew
Podnieks m.fl (red.), World of
Hockey, Fenn Publishing Company Ltd., s. 2.
3. Nordisk familjeboks
sportlexikon, Band 4, Nordisk
familjeboks förlags aktiebolag
1941.
Podnieks m.fl red., s. 4.
4. Nordisk familjeboks
sportlexikon, Band 4, 1941, s. 320
(Citat).
5. Kivinen, O. m.fl. i Culture,
Sport, Society, 2001 1:49–62.
Kontakt
[email protected]
Om barns rättigheter i idrotten:
För barnets bästa
– en antologin om idrott ur ett
barnrättsperspektiv
NY
BOK!
Läs om internationell
forskning, selektion, synen
på tävlan, kön, funktionsnedsättning, behov av fysisk
aktivitet, hälsorisker, rätten
att uttrycka sina åsikter och
bli lyssnad på, rätten till fritid
och om barnkonventionens
möjligheter.
För barnets bästa
En antologi om idrott
ur Ett barnrättspErspEktiv
Beställ på:
www.idrottsbokhandeln.se
3/2011 svensk idrottsforskning 7
I viljan att prestera
Snabbare, högre, starkare är en paroll som länge dominerat i idrottsliga sammanhang. Det är också en logik som manifesteras inom gymoch fitnessindustrin, där människor försöker uppnå kroppsliga mål
och ideal. Men kan viljan att förbättra kroppen bli alltför drivande?
Hur kan vägarna till doping se ut och förstås?
Jesper Andreasson
Lektor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
M o t i v e n t i l l a t t någon väljer att
använda doping i sin träning kan naturligtvis variera och bero på komplexa
samband mellan en mängd olika omständigheter. Föreliggande text är ett initialt
diskussionsunderlag för att försöka förstå
hur några personers vägar till doping sett
ut. I texten diskuteras vilka processer som
föranlett användande av dopingklassade
preparat, främst utanför ett elitidrottsligt
sammanhang. Det empiriska materialet är
hämtat ur ett pågående projekt som rör
sig inom området idrott, doping och
identitet. Projektet är av kvalitativ och
etnografisk karaktär vilket innebär att den
metodologiska utgångspunkten är att med
hjälp av intervjuer och observationer få en
förståelse för informanternas vardagsverkligheter och tankesätt, samt de logiker
utifrån vilka de agerar och interagerar.
Totalt har 23 informanter (19 män, 4
kvinnor) följts. Informanterna har olika
bakgrunder och kommer från skilda delar
av landet. Den äldsta som intervjuats är
52 år och den yngsta är 19 år, majoriteten
är mellan 25 och 35 år. Namnen på
informanterna är fiktiva.
Från bisyssla till huvudsyssla
Utanför elitidrottsliga sammanhang är det
framför allt i samband med styrketräning
på olika gym som man har kunnat konstatera ett ökat användande av olika dopingpreparat (13, jfr 1,3,8). Antalet nyetableringar av olika fitnessanläggningar sker i
8 svensk idrottsforskning 3/2011
snabb takt och mycket talar för att olika
former av gymträning håller på att
komplettera eller ersätta den traditionella
föreningsidrotten (4,10).
Att det finns tydliga kopplingar mellan
föreningsidrott och gym- och fitnessvärlden framkommer i många berättelser.
Samtliga informanter bedriver i dag sin
huvudsakliga träning på gym och samtliga
har, främst i ungdomsåren, varit aktiva
inom föreningsidrotten. Även om informanterna, i de flesta fall, inte legat på
elitnivå som föreningsidrottare, så
beskriver de sig själva som seriöst satsande atleter. Det första besöket i en
styrketräningslokal förefaller ofta ha varit
just ett uttryck för denna seriositet. Nedan
resonerar Calle inledningsvis om sin
idrottsliga bakgrund för att sedan övergå
till att klargöra hur det kom sig att han
sökte sig till ett gym. I mångt och mycket
kan hans berättelse ses som representativ.
”Jag började ju med friidrott och såna här grejer och
sen blev det handboll och badminton. Fotboll
provade jag på några gånger men det var liksom inte
min grej. Nä det var bara härjande efter bollen. Det
hände inte så mycket. Jag fastnade för handbollen.
Sen samtidigt hade jag börjat fuska lite med att lyfta
skrot. Det var ju i samband med handbollen där för
att man skulle kunna vara lite stabilare som
niometersskytt då va. Och det märkte man ju redan
då, inte bara att man liksom blev starkare och så,
utan man tålde smällar. Jag tror det var jag och en
kompis, plus någon till, som aldrig blev skadad. Och
vi inbillade oss då att det var för träningen på gym,
man stärker ligamenten, man blir starkare och klarar
mer. Man får ju tyngden också. Det gör ju att det inte
blir lika kul att hoppa på en om man säger.”
Att idrottsföreningar uppmuntrar till
och premierar kroppsbyggande är inte
ovanligt (4). Logiken är enkel: styrketräning skapar konkurrenskraftiga kroppar
och bättre idrottsutövare, vilket ökar
chanserna till framgång för den enskilda
idrottsföreningen. För Calles del kom
strävan att lägga på sig några kilon för
handbollen efter hand att bli ett självändamål. Styrketräningen, som till en början
upplevdes som ”rätt tråkig”, tillskrevs en
ny betydelse. Intresset för hans huvudgren avtog successivt, samtidigt som de
målsättningar och ideal som sattes upp i
gymmiljön kom att bli allt viktigare. Värt
att notera i sammanhanget är också att
Calles berättelse tydliggör att det kan vara
svårt att dra en skiljelinje mellan unga
atleter som uppmuntras till att bygga
muskler inom föreningsidrotten och
atleter som använt dopingmedel för att de
sökt sig till olika gymmiljöer som tillhandahåller lockande möjligheter till snabba
resultat.
I likhet med Calle beskriver flera
informanter att styrketräningen initialt
uppfattades som ett nödvändigt ont, något
de pressats till av exempelvis en seriöst
satsande tränare eller förening, en
pådrivande förälder eller en gruppgemenskap. Andra fastnade direkt för träningsformen, som på ett utomordentligt sätt
tycktes göra det möjligt att kombinera
idrottsliga ambitioner med en vilja att
skapa en estetiskt tilltalande fysik.
Idealiserandet av muskler har en
lång historia i västvärlden. Att
anstränga muskler till bristningsgränsen, få dem att växa och bli
hårdare, har konsekvent sammankopplats med maskulina identitetspositioner, både inom och utom
idrotten.
Muskelfascination och identitet
Oavsett hur gymträningen initialt upplevdes, så har samtliga informanter kommit
att uppskatta och ibland även älska
träningsformen. Friheten att kunna välja
3/2011 svensk idrottsforskning 9
var, när och hur man genomför sin
träning är en viktig faktor som lyfts i
berättelserna. Att kroppsligt kunna känna
resultaten av sin träning, se dem i den
reflekterande spegelbilden och fascineras
över de svällande, ömmande musklerna är
också av betydelse. Karin förklarar:
varit, skulle jag vilja säga, bland dom större i klassen
och starkast. Sen när man var 16 så var det ju annat
folk som börja styrketräna och knappa in på en.
Jesper: Vad hände då då?
Olof: Nä, men det var väl när man börja styrketräna.
Sen börja man ju med, det kom ju ganska snabbt in
med lite kamrater, med steroider. Och då tyckte man
att det var bra effekter. Jag var ju ganska stor och
”Jag har alltid varit sådär jätteintresserad av
stark innan, så då tyckte dom att det skulle vara
muskulösa djur. Ja, fascinerad av muskler helt
jättehäftigt om jag använde steroider.”
enkelt. Tycker om det, spänstiga djur och atletiska
människor. Så när jag kom in på gymmet när jag var
15 år, började träna lite grann och kände då, det här
är ju jätteroligt. Just att man har fria händer. Alltså
bodybuilding är ju, du skulpterar din kropp. Du kan
bestämma precis hur du vill se ut, helt och hållet.
Och det tyckte jag var en rätt fräck upplevelse. Jag
kan bestämma över hur jag ser ut.”
Det belöningssystem som Karin
upplevde i gymmiljön var annorlunda än
det hon upplevt inom föreningsidrotten.
Uppmärksamhet i form av dröjande
blickar och uppmuntrande kommentarer
gjorde att styrketräningen på ett tydligt
sätt kopplades samman med hennes
identitetsanspråk. Möjligheten att styra
och kontrollera kroppens konstitution
blev därmed dels ett uttryck för hennes
strävan att leva hälsosamt, dels ett
bejakande av skönhet och kroppsliga
ideal. För Karin kom växande muskler och
identitet i viss mån att bli samma sak.
Idealiserandet av muskler har en lång
historia i västvärlden, och att anstränga
muskler till bristningsgränsen, få dem att
växa och bli hårdare, har konsekvent
sammankopplats med maskulina identitetspositioner, både inom och utom
idrotten (7,9). Att frekventa gymbesök
utgör ett bejakande av identitet är tydligt i
många berättelser. Anledningarna som
anges till att man initialt sökte sig till
gymmet varierar och kan, förutom att
man vill förbättra sig i sin idrottsliga
huvudgren, exempelvis handla om en vilja
att kompensera en upplevd kroppslig brist
såsom ”för smala ben”, ”för liten”, ”för
svag”, ”för ranglig i kroppen”, eller vara en
strategi att upprätthålla en redan existerande position i en given gemenskap.
Nedan ges ett exempel på det senare
alternativet.
Det råder ingen tvekan om att styrketräningen tidigt kom att bli en fråga om
identitet för Olof. Ganska snart slutade
han med kampsporten som tidigare
utgjort hans huvudintresse. Gymmiljön,
kamratgänget och intresset för kroppen
blev viktigare och när han nådde en platå i
”I själva verket är det svårt
att ens kunna värja sig från
alla mediebilder av unga,
vackra och vältränade
kroppar som omger oss.
Framgång tycks i många
avseenden också kommit
att inkludera bilden av en
vältrimmad kropp”
sin träning, det vill säga när han upplevde
att han inte längre växte i önskvärd takt så
hade han (och hans vänner) redan tänkt
ut ett recept för detta problem. Med hjälp
av steroider kunde Olof och hans träningskamrater inte bara prestera bättre
och växa muskulärt, de kom också att
definiera sin grupp i kontrast till normer
och värderingar som existerade utanför
gruppen, och därmed blev gemenskapens
sammanhållande och identitetskonstruerande kraft starkare (jfr. 11).
Vägvalet
I flera berättelser, exempelvis Olofs ovan,
kom tankar på steroider in i ett ganska
tidigt skede och att använda doping
förefaller närmast ha betraktats som ett
självklart steg att ta för att växa och bli
större. Andra berättelser, som nedan,
vittnar om mycket vånda inför frågan om
doping.
”Olof: Man bevakade rollen man alltid haft, som
störst och starkast. Nä, men jag har alltid 10 svensk idrottsforskning 3/2011
”Jesper: Hur kom det sig, om du tänker första
kontakterna där? För du var helt grön 2008, sa du.
Det är ju rätt nyligen egentligen.
Nicke: Ja det är det, men jag ville verkligen inte göra
det. Utan jag tyckte ändå att jag fick så bra utveckling som jag fick. Och dom äldre som var på gymmet
och tävlade och sånt, dom tog men dom sa alltid till
mig att du ska inte göra det. Det var aldrig så att
någon av dom kom fram; hö, hö ska du ha här,
aldrig. Utan det var; låt det vara. Dom fattade ju
vilka som tog på gymmet av oss unga killar, men jag
var kanske lite mer seriös än de flesta som var där.
Så alltid var det så: Nej, nej, ingenting, bry dig inte
om det. Och jag ville som sagt inte heller. Jag ville ha
barn och jag tänkte, nä jag vågar liksom inte. Min
flickvän gjorde en skoluppsats om just detta och
belyste allt det negativa och sånt här. Och hon sa till
mig att börjar du med det så är du över. Så jag
funderade jättelänge och sen tänkte jag att, nä jag får
kom steg för steg att minska och intresset
för en ”snygg fysik” och bodybuilding blev
allt viktigare. I denna process förlorade
han, eller prioriterade bort, sin relation.
Motstridiga tankar som å ena sidan
handlade om en strävan att leva hälsosamt, vara laglydigt och en bra familjefar
varvades med tankar på att nå de kroppsliga mål som satts upp, viljan att konkurrera med de bästa och den trygghet som
en rutiniserad träningslivsstil innebar, å
den andra sidan. I Jannes berättelse
nedan, som i vissa avseenden tangerar
Nickes, betonas just vikten av att först och
främst ha en träningsrutin. Denna menar
Janne är avgörande för att man ska kunna
ha ett nyktert perspektiv på sitt dopinganvändande.
nog göra det. Så jag och en kompis var iväg i
grannstan här och fixade, för han skulle mä ha. Men
”Jag har hela tiden sagt att träningen kommer först
sen så, jag kunde inte. Det gick inte. Det fanns inte i
och främst. Och jag var ju själv, jag började inte
min värld att stoppa i mig den skiten. Så jag tränade
förrän jag var 31, det var ju första gången jag kom i
vidare och jag boxades mycket och varvade det
kontakt (med doping). Och jag har ju tränat hela
halvårsvis. Kanske boxades ett halvår och gick några
mitt liv, och tränat med människor som har hållit på.
matcher och sen tillbaka till styrketräningen och bli
Men jag fattade inte mitt beslut förrän då. Det tog tid
lite större. Jag tyckte ändå det funkade rätt så bra.
för mig, jag kände att jag behövde mogna. (...) Ja för
Som sagt, jag ville inte bli kroppsbyggare, jag ville
det blev lite som så att antingen fortsätter jag så här,
vara boxare, från början. Men sen ville man ha en
där jag är, eller så tar jag det till nästa nivå. Och jag
snygg fysik också. Så flickvännen gjorde detta
tror, jag hade ändå fått en ganska bra, jag kände att
arbetet och sa det att det blir ingenting mellan oss.
jag hade en bra grund men jag var ändå tveksam till
Så det var inte så svårt heller att ta det steget, att
det, för jag var ju lite grann så här, jag vågade inte
säga, nä då skiter jag i det. Jag ville ändå ha henne.
riktigt. Tänk om det händer något.”
(...) Men sen blir ju detta en livsstil, när man väl ska
satsa. Du ska äta viss mat, vissa tider. Vi bodde ihop
min flickvän och jag då, och det var påfrestande för
henne. Hon upplevde det så i alla fall, att det var
påfrestande. (...) Sen efter att vi hade separerat så
bestämde jag mig att nu ska jag satsa på bodybuilding på allvar. Jag skaffade ny tjej som också
tränade, så vi tränade tillsammans. Vi var uppe i
Göteborg, på luciapokalen (bodybuildingtävling) och
tittade och jag kommer ihåg att jag grät när vi åkte
hem. För du vet i denna lilla stan så såg man ändå
rätt så hyfsad ut, man var bland dom bättre här
runtomkring. Men när man kom upp till Göteborg så
är man ingenting (suckar). Nä, så jag sa till henne,
när vi körde hem där och jag grät i bilen; Jag klarar
inte av detta. Jag måste, jag vill också vara som dom.
Jag måste konkurrera på lika allvar.”
Nickes svar inrymmer många dimensioner och hans berättelse visar också på
komplexiteten i den beslutsprocess som
föranledde hans första kur. Hans driv att
prestera inom boxningen ledde honom till
gymmet, boxningens betydelse för honom
För somliga har frågan om doping varit
ett självklart led i en vilja att utvecklas.
För andra vållar det mycket tankemöda.
Funderingar kring biverkningar eller
juridiska konsekvenser blandas inte sällan
med ett driv att utmana och överskrida
kroppens gränser för att närma sig de
ideal som eftersträvas. Några informanter
vittnar också om att till exempel oro för
biverkningar infunnit sig med tiden.
Regelmässiga läkarbesök och ständiga
kontroller av blodtryck med mera har i
dessa fall blivit strategier att hålla uppsikt
över kroppens hälsostatus, och kanske
också sin inre ängslan för hur preparaten
påverkar kroppen, utöver det som syns i
den reflekterande spegelbilden.
Ideal och kroppsliga vinster
Det finns inga enkla och tydliga svar på
hur man kan förstå de prestationskrav och
ambitioner som föranleder användande
av doping. Inga berättelser är heller helt
3/2011 svensk idrottsforskning 11
Referenser
1. Bach, A.R. Mænd och muskler.
Tiderna skifter. 2005.
2. Connell, R.W. Maskuliniteter.
Göteborg. 1996.
3. Hoff, D. Doping- och antidopingforskning. Riksidrottsförbundet FoU-rapport nr. 2008:1.
4. Ibsen, B. Foreningsidrætten i
Danmark. Idrættens Analyseinstitut. 2006. s 38-39.
5. Johansson, T. Den skulpterade
kroppen. Carlssons bokförlag.
1997.
6. Johansson, T. Makeovermani.
Natur och Kultur. 2006. s 123ff.
7. Kimmel, M. Manhood in
America. The Free Press. 1996.
8. Klein, A. Little Big Men. State
University of New York Press.
1993.
9. Larsson, H. m.fl. Föreställningar om kroppen. Liber. 2010.
10. Lund Kirkegaard, K. Fra
muskelmasse til massebevægelse.
Idrættens Analyseinstitut. 2007.
11. Monaghan, L. Bodybuilding,
drugs and risk. Routledge. 2001.
12. Parkinson A.B. m.fl. Medicine
and Science in Sport and Exercise, 2006. 4:644-651.
13. Riksidrottsförbundet. Stärkt
oberoende – förbättrad folkhälsa.
Riksidrottsförbundet. 2008. s
30ff.
14. Tangen, J O. Hvordan er
idrett mulig? Høyskoleforlaget.
2004.
15. Waddington, I. Sport, Health
and Drugs. E & FN Spon. 2000.
Kontakt
[email protected]
12 svensk idrottsforskning 3/2011
igenom lika. I forskningen lyfts ofta viljan
att förbättra sitt utseende fram som en
viktig orsakande faktor till dopingbruk
utanför elitidrottsliga sammanhang (3,12).
Det innebär vanligen att pojkar och män i
linje med rådande maskulinitetsnormer
vill få mer muskler.
Viljan att förbättra eller förändra sitt
utseende måste emellertid förstås som
mångbottnad, och att betrakta bruket som
enbart en skönhetstrend och ett uttryck
för enskilda individers identitetsskapande
skulle vara simplifierande. Identitetspositioner uppkommer inte ur tomma intet,
utan måste förstås i relation till olika
sociala och kulturella sammanhang. Ser
man bortom den kroppsliga yta som
skulpteras fram på olika gym och fitnessanläggningar och istället fokuserar på de
livsmönster som framträder i informanternas berättelser så blir det tydligt att
dessa kan relateras till olika samhälleliga
ideal och trender. Ideal som att uttrycka
kraft, utsätta kroppen för stora påfrestningar, utveckla okänslighet för smärta,
och mod att möta smärtan är grundläggande för den typ av prestationskultur
som dominerar i många idrottsliga
sammanhang. Att träna hårt för att
prestera bättre är kanske en av idrottens
mest grundläggande funktioner och
logiker (14). Som atlet förväntas du sträva
efter att springa snabbare, hoppa högre
och bli starkare. Det är inte osannolikt att
flera av informanterna i denna studie
tillämpat just denna idrottsliga logik på
gymmet, dit idrottens kontrollsystem för
doping inte heller sträcker sig. Ovan
nämnda ideal samstämmer i hög utsträckning också med en hegemonisk maskulinitetsposition (2). Den prestationsorienterade kroppskultur, där en målinriktad,
disciplinerad och asketisk maskulinitet
konstrueras, underblåses dessutom av
olika tränings- och bodybuildingmagasin.
Där framställs personer som lyckats göra
karriär inom exempelvis bodybuilding
som lyckade och hälsosamma människor,
således som inspirerande förebilder (5,6).
I själva verket är det svårt att ens kunna
värja sig från alla mediebilder av unga,
vackra och vältränade kroppar som omger
oss. Framgång tycks i många avseenden
också kommit att inkludera bilden av en
vältrimmad kropp (6). Det gör att diskussionen om muskulösa kropps- och skön-
hetsideal i mångt och mycket också är en
diskussion om en i samhället dominerande hälsotrend (15). En trend som i
många avseenden sätter fokus på kroppen, och samtidigt gör kropp och utseende till dominerande markörer för hur
hälsosam eller ohälsosam en individ är
eller anses vara. Och i strävan efter en
önskvärd fysik så utvecklar en del personer ätstörningar eller väljer att dopa sig.
Andra, vilket kanske är mer samhälleligt
accepterat, väljer att tatuera sig, injicera
botox i ansiktet, skönhetsoperera sig eller
att utsätta sin kropp för olika träningsregimer och dieter. Allt beroende på hur
långt individen är villig att gå i sin strävan
efter önskekroppen och för att driva sitt
estetiska identitetsprojekt framåt.
Drivkrafterna till doping kan förstås på
flera olika sätt. Utifrån individens horisont handlar det bland annat om på vilken
idrottslig nivå man befinner sig och vilka
prestationer som eftersträvas. Olika
identitetsanspråk och den gruppgemenskap i vilken en individ ingår, eller önskar
vara en del av, är naturligtvis också av
betydelse. Men för att förstå de processer
som verkar i samband med doping och
också den kulturmiljö inom vilket bruket
kan legitimeras, så är det viktigt att också
förhålla sig till den prestationsorienterade
kroppskultur som följer i kölvattnet av en
samhällsutveckling där allt fler människor
tenderar att oroa sig över kroppen och
dess konstitution. För det är i ett sådant
sammanhang som man kan förstå att
vällusten i de kroppsliga vinster som görs
under bänkpressen kan bli alltför lockande.
Att utmana föreställningar
om idrott
Forskningen och samhällsdebatten pekar på att innehåll och form kan
variera inom både barn- och ungdomsidrotten och skolämnet idrott
och hälsa. Vad som står i policy- och styrdokument vägleder inte alltid
praktiken. Kan utbildning utmana de olika spänningsfält och värderingar som sätter ramar för verksamheten?
N ä r b a r n k o m m e r till en idrottslig
verksamhet, oavsett om den sker på
fritiden eller i skolan, möter de ledare eller
lärare som har sina erfarenheter och
föreställningar om hur verksamheten ska
bedrivas. I den praktiken ska samhällets
intentioner ges form och förverkligas
genom olika policy- och styrdokument.
Dessutom ska barnens intressen och behov
tas till vara. Traditioner och kultur inom
föreningsidrotten och skolämnet idrott och
hälsa bidrar till formandet av olika värderingar som i vissa avseenden begränsar
möjligheterna för de individer som befinner sig i respektive miljö.
Under de senaste åren har värdefrågor
kommit att hamna i förgrunden inom
idrotten till följd av olika uppmärksammade händelser. För många barn och
ungdomar står idrottsverksamheten i
centrum för deras socialisation och deras
identitetsskapande. I många avseenden
lyfts också idrottens karaktärsdanande
drag fram som någonting positivt. Genom
idrott får barn möjlighet att ingå i en social
gemenskap, utveckla en positiv identitet
och delta i en för dem meningsfull sysselsättning. Men det finns också negativa
inslag som till exempelvis invigningsriter,
mobbning, konkurrens, selektering och
utslagning.
Normer och värden reproduceras
I barn- och ungdomsidrotten och i skolämnet idrott och hälsa är ledare och lärare
viktiga och de har ett stort inflytande över
hur verksamheten utformas med tanke på
både innehåll och form. Men trots kritik
och trots att lärare och många ledare i dag
har en akademisk utbildning med krav på
att utveckla en reflekterande förmåga och
ett kritiskt förhållningssätt visar forskning
att förståelseformer, normer och värden
tycks reproduceras utifrån en relativt
ensidig bild av vad som är syftet med
idrottslig verksamhet (1,2,3). Rubriker som
”Toppning och utslagning inom barnidrotten”, ”Barns idrottande - en klassfråga”
och ”En av fem skolkar från skolgympan”
är vanligt förekommande i samhällsdebatten samtidigt som idrottens policydokument och skolans läroplaner genomsyras
av begrepp som till exempel barns rättigheter och alla barns rätt till deltagande
utifrån sina villkor. Trondman hävdar att
barn- och ungdomsidrotten med ungas
stigande ålder tenderar att bli alltmer
prestations- och resultatinriktad, träningsoch tävlingsintensiv, selekterande och
rangordnande, alltmer ledd av ledare som
förkroppsligar och praktiserar kärnlogik
och allt mindre en breddad verksamhet
som byggd på olika individers självbestämda ambitionsnivåer (1). En kultur som
till vissa delar också lätt får fäste inom
skolämnet idrott och hälsa (2,3). Trots olika
formella uppdrag och en rad andra områden som skiljer lärare i idrott och hälsa
från ledaren inom föreningsstyrd barn och
ungdomsidrott så kan båda grupperna
hamna i motstridiga krav och dilemman
vad gäller verksamheternas innehåll och
form.
Det finns historiska och kulturella
värderingsmönster samt strukturer
beträffande försanthållanden och värderingar som kommer till uttryck i verksamheternas relationer, språkbruk och praktiska villkor som kan begränsa olika
meningserbjudande inom verksamheterna
om de ensidigt tillåts dominera. Dessa
strukturer kan vara svåra att få syn på om
man själv under lång tid varit en del av
desamma.
Lena Larsson
Lektor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Susanne Linnér
Lektor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 13
Hur hanteras värdefrågor?
Forskning har visat att ledare och lärare i
många avseenden införlivar och praktiserar
det Trondman benämner idrottens kärnlogik (3,4) och att ett reflekterande förhållningssätt blir allt mer viktigt (5,6). Ett av
målen med akademiska idrottsutbildningar,
oavsett om det gäller lärarutbildning eller
coachutbildning, är också att utveckla
studenternas förmåga till ett kritiskt förhållningssätt och perspektivseende för att de
bland annat ska kunna hantera en verksamhet med stor komplexitet och där det finns
olika förväntningar och krav. Om vi utgår
ifrån att framtidens lärare i idrott och hälsa
och blivande ledare inom idrottsrörelsen
ska kunna identifiera och analysera olika
värdeaspekter som genomsyrar verksamheten så kvarstår en del frågor. Hur ser
villkoren ut för ett utmanande och kritiskt
reflekterande lärande inom våra lärar- och
ledarutbildningar? Vilka möjligheter
erbjuds att tillsammans med andra utveckla
en reflekterande förmåga över sina egna och
andras idrottsliga erfarenheter och överväganden? Vilka möjligheter och svårigheter
går att urskilja vad gäller studenternas
förmåga att fatta välgrundade beslut samt
utveckla ett kritiskt förhållningssätt?
Vi har mot denna bakgrund och utifrån
två skilda kontexter fördjupat oss i frågan
hur lärande och professionell kompetensutveckling kring hur värdefrågor hanteras
inom olika utbildningar.
Data består av texter skrivna av 31
lärarstudenter i idrott och hälsa och 36
studenter på programmet för Coaching och
Sport management. Texterna är skrivna i
början och slutet av respektive utbildning
och belyser bland annat studenternas
erfarenheter av idrott, syn på verksamheten, värdefrågor och dilemman som kan
uppstå. Frågeställningarna är:
• Vilka erfarenheter av och föreställningar
om idrott bär ungdomar med sig in i sina
respektive utbildningar?
• Hur ser villkoren ut för lärande i våra
formaliserade idrottsutbildningar på
universitetsnivå?
Projektet tar sin första utgångspunkt i ett
förståelsebaserat tolkande perspektiv där
föreställningar om verkligheten skapas av
oss själva. Sanningar är utifrån detta
perspektiv sociala konstruktioner som
14 svensk idrottsforskning 3/2011
baseras på gemensamma erfarenheter. Vi
tar också avstamp i ett sociokulturellt
perspektiv på lärande, vilket innebär att vi
ser lärande och utveckling som något som
är bundet till det sociala sammanhang där
människor finns. Lärande är något som
sker mellan människor och genom de
erfarenheter vi gör (7,8). Enligt Bourdieu är
det i relationen mellan individen och
dennes sociala miljö som normer, värderingar och regler för en praktik utvecklas.
Det är i de vardagliga mötena traditioner,
värderingar och normer formas. Det är
inte enbart mötet i nutid som har betydelse, utan det är en ”a product of history”
”Idrottslig erfarenhet är
en tillgång på många
sätt, inte minst genom
att studenterna har en
förförståelse och kunskap om ämnesområdet.
Men erfarenhet kan
också vara begränsande.”
som ”may be changed by history” (9).
Förändring är möjlig genom att man
erhåller nya erfarenheter, till exempel
genom utbildning, men om det inte sker
någon förändring i betingelserna finns en
tendens att vidmakthålla traditionerna.
För studenterna har deras inträde i
idrottslig verksamhet redan i tidig ålder
inneburit början på ett lärande, där de
gradvis genom samspelet med andra blivit
alltmer insatta i den kunskapsbas och de
normer och värden som bär upp verksamheten. Idrottslig erfarenhet är en tillgång
på många sätt, inte minst genom att
studenterna har en förförståelse och
kunskap om ämnesområdet. Men erfarenhet kan också vara begränsande. För att
handlingsmönster ska utvecklas och
förändras måste dessa med nödvändighet
utmanas av andras föreställningar. Att
hålla en kritisk och reflekterande dialog
levande och att praktisk handlingskunskap
inte är, eller får vara tyst är något som
också både Schön (10,11) och Nussbaum (12)
har framhållit betydelsen av.
Likartade erfarenheter
Resultatet visar på både möjligheter och
svårigheter att utmana införlivade före-
ställningar. Av utsagorna framgår att
oavsett val av idrottsutbildning har
studenterna gedigna erfarenheter av
idrottsutövande inom idrottsrörelsen. De
har idrottat genom hela sin uppväxt och
idrott har ofta varit ett gemensamt
intresse för hela familjen.
”Idrotten har alltid varit en viktig del av mitt liv. Jag
har helt klart fått det intresset hemifrån, då min
familj är något av idrottsfanatiker. Pappa är gammal
somliga har idrottat eller idrottar på
elitnivå och många har ledarerfarenheter.
Idrott framställs enbart i positiva termer
och omfattar värden såsom att ”idrott är
livet” och ”idrott är bra”. Deras bild av
idrott är att det både är fostrande och
karaktärsdanande. Genom att idrotta lär
man sig ta en förlust och fungera i ett lag.
När man tävlar så lär man sig göra det på
”rätt sätt”, utan fusk och att inte vara en
dålig förlorare.
För många idrottsstudenter är idrott
en livsstil. Att tävla och vara
framgångsrik har varit viktigt för
dem sedan de var små.
löpare och har även smittat av sitt idrottsintresse på
min mamma. Vi har därför ända sen jag var liten
”Jag upplever att det framförallt är lagidrotterna
varit iväg på olika idrottsevenemang och varit
som gett mig mycket. Man får en stor bekantskaps-
medlemmar i ett antal klubbar.”
krets och en gruppidentitet.”
”Jag tränade flera dagar i veckan och när jag inte
”Idrotten har givit och ger mig fortfarande så
tränade med gruppen så gav jag mig ofta själv ut och
mycket. Drivkraften och känslan av att hela tiden
sprang. Jag var relativt duktig i min åldersgrupp och
bli bättre och bättre har alltid varit central för mig.
det blev mycket tävlande på helgerna. I och med att
Jag älskar att spela match, när vi vinner får jag en
både mamma och pappa själva hållit på så blev det
lyckokänsla i kroppen. Att åka ut på isen och känna
lite av en livsstil.”
att dragningarna sitter där och att man lyckas finta
bort en av motståndarna är enormt härligt. Det gav
Studenterna läser om idrott, tittar på
idrott, utövar idrott och de vill fortsätta
hålla på med idrott hela livet. De flesta har
varit aktiva inom flera olika idrotter,
också mycket att veta att man fick träffa och ha kul
med grabbarna på träningen.”
Idrott för studenterna handlar om att
3/2011 svensk idrottsforskning 15
sig områden som idrott, humanbiologi,
coaching och liknande ämnen framstår
miljön som gynnsam för lärande. Om det
däremot handlar om att utmana studenternas tänkande och föreställningar om allas
lika rätt till idrott, barnrättsperspektiv och
sociala frågor pekar resultatet delvis på
något annat.
”Så länge barnen är på träningarna och gör sitt bästa
där, så ska de få vara med och spela, men de måste
alltid göra sitt bästa vi kan ju inte ha de där om de
bara lattjar eller om de inte är beredda att satsa. Jag
vet själv när jag spelade hur tråkigt det var med dem
som inte ville ge allt. Sen kan det ändå vara så att vi
ligger under med ett mål och det är tio minuter kvar
av matchen och då tycker jag att det är okey att vissa
ungar får sitta, så länge de alla gått med på det.”
En av studenterna vittnar om att
utbildning har vidgat perspektiven,
men att arbete återstår. ”När jag
startade utbildningen var allt så
enkelt. Jag visste precis hur och vad
jag skulle göra, men nu kan jag också
se att mina insatser kan få olika
konsekvenser för olika grupper eller
olika ungar på kort och på lång sikt.
Jag tror däremot inte att alla i
klassen landat i detta.”
tävla och vara framgångsrik, social
gemenskap och att på köpet få en vältränad kropp. Uttryck som ”jag älskar att
tävla”, ”sammanhållningen i laget” och
”jag kan inte tänka mig ett liv som slapp
soff­potatis” är vanligt förekommande i
studenternas utsagor.
Möjligheten till utmaning varierar
Villkoren för lärande skulle utifrån
studenternas bakgrund och inställning
till idrott kunna beskrivas som optimala.
Det är få utbildningar möter en grupp
studenter som både brinner för och har
stora kunskaper om det ämnesområde de
ska studera. Att villkoren för lärande är
goda vittnar studenterna också om i sina
utsagor. De beskriver hur både utbildningens innehåll, upplevelserna tillsammans med studiekamraterna samt
kunniga lärare har gjort att de upplever
sig väl förberedda för det kommande
yrkeslivet.
”Jag tycker att jag har fått mer förståelse och
fördjupade kunskaper i idrott. Jag vet att jag har
utvecklats under min tid på utbildningen och jag är
inte samma människa nu som när jag började
utbildningen.”
Frågan är om de goda villkoren för
lärande gäller allt innehåll och om
utbildningen utformning innebär att
studenternas utvecklar ett kritiskt
förhållningssätt. Analysen av studenternas utsagor pekar på att svaret blir – att
det beror på. När det gäller att ta sig till
16 svensk idrottsforskning 3/2011
Det egna idrottsutövandet och erfarenheterna av tävlings- och rangordning
framstår som en referensram som ger
signaler om vilken logik som gäller.
”Allt är så pass resultatbaserat inom dagens idrott.
Vem gjorde mest mål, vem sprang snabbast eller
vilket lag vann är frågor som är mycket relevanta även
inom barn och ungdomsidrotten. De bästa spelarna är
de som gör mest mål, mest assist eller de som kämpar
mest. Det är nog dags att vi bara finner oss i detta.
Man hör aldrig att den bästa spelaren på planen var
han som fick dom andra i laget att prestera på topp
genom sin energi och närvaro i laget.”
Så länge värden som är kopplade till
ovanstående logik relativt ensidigt tillåts
dominera blir skrivningar i policydokument och styrdokument om att ”idrott är
för alla” och att ”idrott är bara på skoj”
verkningslösa. Det inrymmer också i vissa
avseenden en begränsning för hur praktikerna praktiseras.
Studenterna betonar däremot också i
sina utsagor att det är viktigt att ”bli
medveten om sina föreställningar och att
jämställdhets- och jämlikhetstänkande
alltid måste finnas med i verksamheten.”
Men samtidigt visar utsagorna på svårigheten att omsätta det i handling.
”Jag tror man är fast lite grann i samma lektioner och
att man planerar dem utifrån ett bekvämlighetstänkande. Det jag har lärt mig är att man måste tänka lite
djupare så att handboll i skolan inte är samma
handboll på fritiden.”
Att utmana värderingar
Resultatet pekar på att studenters gemensamma smak för idrott, avsaknad av ord
för att definiera vilka kunskaper en ledare
eller lärare behöver samt mer eller mindre
osynliga värdestrukturer innebär vissa
begränsningar i rummet av möjligheter;
praktiker som organiseras utifrån vissa
idrottsliga förtecken ger att vissa handlingsmönster blir givna. Tillhörigheten till
en specifik idrottslig arena innebär att
outtalade normer, värderingar och
försanthållanden om vad verksamheten
ska syfta till riskerar att segmenteras och
på så sätt inte heller vidgas för andra
meningserbjudande. Blivande lärare i
idrott och hälsa kommer att möta många
elever med olika syn på idrott, hälsa och
fysisk aktivitet. Vilka didaktiska ställningstaganden kommer att behöva göras
för att kunna möta både de elever som
”vill ge allt” och de som inte vill det, de
som frågar efter en ”vältränad kropp” eller
som vill prestera i tävling eller de som
frågar efter helt andra meningserbjudanden? Hur kan de blivande lärarnas
erfarenheter utmanas så att inte ”handboll
i skolan behöver vara samma som handboll på fritiden”? För våra blivande ledare
inom föreningsidrotten innebär det
kanske att förstå det Trondman skriver:
”att olika kan vilja idrotta på olika vis,
även om det är samma idrott.” Det
innebär att ha en insikt i och kompetens
att kunna möta de unga som drivs av
leken och som vill utveckla en egen
idrottslig färdighet, men också de som
redan i unga år har en stark drivkraft att
på sikt bli framgångsrika elitidrottare.
Vi ser det som betydelsefullt att våra
blivande ledare och lärare utforskar sin
egen kunskap, förståelse och värderingsgrund, men det blir också viktigt att
fundera över i vilket sammanhang den
sätts in? Samtal som förmår någon att
utveckla och fördjupa både insikter och
värden är i många delar en mödosam
process och att synliggöra och därigenom
kunna förändra är inte enkelt. Det handlar om att ställa kritiska frågor om historiska, kulturella och sociala betingelser
men också reflektera över det egna
handlandet. Frågan är vilka villkor,
möjligheter och hinder som finns för
blivande ledare och lärare att på ett
konstruktivt sätt hantera olika spännings-
fält som kan uppstå. Utmaningen i att
synliggöra och genomskåda de föreställningar som bär upp traditionella mönster
blir komplicerat genom att dessa figurerar
och skär rakt igenom olika sociala praktiker, bland ledare och lärare, i utbildningen och i en rad olika samhälleliga
sammanhang.
Tillbaka till vår inledande fråga: Kan
utbildning vara ett sätt att utmana olika
spänningsfält och värderingar som sätter
ramar för den verksamhet som skapas
genom att utveckla ett kritiskt förhållningssätt och en reflekterande förmåga
hos ledare och lärare?
”Jag upplever att jag i större utsträckning förstår hur
komplex barn- och ungdomsidrotten är och hur
viktigt den har blivit och att alla inte har samma
ingångsvärde som jag själv hade. Det är nog först nu
under sista terminen som jag riktigt landat och kan
se saker utifrån olika infallsvinklar. När jag startade
utbildningen var allt så enkelt. Jag visste precis hur
och vad jag skulle göra, men nu kan jag också se att
mina insatser kan få olika konsekvenser för olika
grupper eller olika ungar på kort och på lång sikt.
Jag tror däremot inte att alla i klassen landat i detta,
det finns fortfarande de i gruppen som stänger
öronen när vi exempelvis diskuterar jämställdhetsfrågor för de tycker det är så fjantigt och oviktigt.”
Utifrån vår studie kan vi konstatera att
det finns en potential, men våra utbildningar står då inför en pedagogisk utmaning. Om framtida ledare och lärare kan
synliggöra olika kulturer och olika
meningserbjudanden skulle de kunna
hitta möjligheter att hantera och eventuellt lösa upp en del av de spänningsfält vi
har i dag. Det är viktigt att poängtera att
diskussioner om värdefrågor som innebär
att studenters införlivade förståelse
utmanas varken är eller kan vara enbart
en utmaning för utbildningen utan också
för den praktik de har varit i och kommer
att vara verksamma inom. Frågan är om
det finns utrymme för, och kunskaper i,
att hantera en verksamhet som kan öppna
upp för olika innehåll och former och för
olika meningserbjudanden för att på så
sätt skapa en mångfald av möjlighetsrum.
Referenser
1. Trondman, Mats. Ett
idrottspolitiskt Dilemma – unga,
föreningsidrotten och delaktigheten. Centrum för idrottsforskning 2011:3.
2. Ekberg, J-E Mellan fysisk bildning och aktivering. En studie av
ämnet idrott och hälsa i skolår 9.
Malmö: Malmö högskola, lärarutbildningen. 2009.
3. Larsson, L. Idrott – och helst
lite mer idrott: Idrottslärarstudenters möte med utbildningen.
Stockholm: Stockholms universitet. 2009.
4. Redelius, K. Ledarna och
barnidrotten. Stockholm: HLS
förlag. 2002.
5. Elvin, G. Möjligheternas
dokument. I För barnets bästa.
En antologi om idrott ur ett
barnrättsperspektiv. Centrum
för idrottsforskning 2011:2 s.145154.
6. Proposition 2009/10:89. Bäst i
klassen – en ny lärarutbildning.
7. Säljö, R. Lärande i praktiken.
Stockholm: Prisma. 2000.
8. Säljö, R. Lärande & kulturella
redskap. Stockholm: Nordstedts
Akademiska förlag. 2005.
9. Bourdieu, P. Habitus. I Habitus: A Sense of Place, red. J.
Hillier & E. Rooksby, England:
Ashgate Publishing Limited.
2002.
10. Schön, D. The reflective practioner. London: Temple Smith.
1991.
11. Schön, D. Den reflekterande
Turn: Fallstudieri och på pedagogiska praktiken. New York:
Lärare Press, Colombia University. 1983.
12. Nussbaum, M. Känslans
skärpa och tankens inlevelse.
Stockholm: Symposion. 1995.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
3/2011 svensk idrottsforskning 17
De önskade och oönskade
specialidrottseleverna
Antagningsreglerna för den nya gymnasiala idrottsutbildningen är
tydligt elitinriktade. De elever som inte redan presterar exkluderas.
Samtidigt vet vi att det är mycket svårt att identifiera talanger i den
åldern och att det i hög grad är den fysiska mognaden som är
avgörande.
Stefan Lund
Fil.Dr, lektor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
D e n s v e n s k a gymnasieskolan ska åter
reformeras. De förändringar som följer
med den nya gymnasiereformen, Gy 11,
kommer på ett genomgripande sätt att
förändra elevers generella möjligheter att
utöva ämnet specialidrott. I reformtexterna som pekar ut de förändringar som
ska genomföras beskrivs den tidigare
idrottsutbildningen vara alltför omfattande, vidlyftig och ensidigt relaterad mot
elevers efterfrågan. I regeringens direktiv
till utredarna av en ny gymnasieskola ges
en bild om att den ordinarie gymnasieutbildningens kvalitet har försämrats och
att det till viss del beror på gymnasieskolornas möjligheter att utforma lokala
kurser, inriktningar och specialutformade
program (1). Lokalt utformade idrottsutbildningar utgör en del i denna problembeskrivning. I Gy 11 påpekas vidare att
skolorna använder idrott som ett sätt att
locka till sig ungdomar som saknar de
faktiska förutsättningarna att bli elitidrottare. Detta vill regering och riksdag göra
något åt. Den gymnasiala idrottsutbildningen ska regleras, kvalitetssäkras och
göras mer likvärdig.
”Skillnaden mot idag är att även dessa utbildningar
bör vara föremål för nationell kvalitetskontroll,
något som många remissinstanser välkomnar.
Dessutom bör alla utbildningar tillstyrkas av
Specialidrottsförbunden och vara av tydlig elitidrottskaraktär – det får inte endast vara fråga om
elitidrottsutbildning, Nationellt godkända
idrottsutbildningar (NIU). Det är inom
dessa båda utbildningsprogram som ämnet
specialidrott fortsättningsvis kan genomföras. Kompletterande idrottsutbildningar
finns att tillgå för allmänt idrottsintresserade ungdomar. Dessa kan läsa fördjupningskurser i ämnet idrott och hälsa inom
sitt individuella val som omfattar 200
gymnasiepoäng. Den här artikeln kommer
dock endast att handla om ämnet specialidrott och de elitinriktade idrottsutbildningarna. Syftet är att synliggöra hur den
utbildningspolitiska retoriken kategoriserar elever som önskade eller oönskade för
deltagande i ämnet specialidrott samt
relatera dessa definitioner mot vad vi
känner till om talangidentifikation och
talangutveckling.
Gy 11 i korthet
I propositionen Högre krav och kvalitet i
den nya gymnasieskolan (2) vill regeringen
göra gällande att nuvarande gymnasieutbildning inbjuder eleverna till att välja
hobbykurser, till exempel idrott, istället för
att fördjupa sig i väsentligheter som språk,
matematik eller naturvetenskapliga ämnen.
Likaså är man kritisk till utvecklingen av
specialutformade program (exempelvis
idrottsprogram). Ökningen av specialutformade program är oroande, menar regeringen, eftersom den nationella likvärdigheten inte kan garanteras:
nationella program med mer idrott än vanligt i syfte
att tillgodose enskilda elevers önskemål.” (2)
”Enligt regeringens mening är det av stor betydelse att
gymnasieskolan utformas så att utbildningsutbudet är
Nya nationella kursplaner i specialidrott inrättas och parallellt med riksidrottsgymnasierna (RIG) införs en ny
18 svensk idrottsforskning 3/2011
kvalitetssäkrat, överblickbart och att elevernas rätt till
likvärdig utbildning tillgodoses.” (2)
Skolors möjlighet att utforma lokala
kurser i specialidrott och specialutformade idrottsprogram utgår i den nya
gymnasieskolan. Eleverna kommer
fortsättningsvis att kunna välja mellan
tolv yrkesprogram och sex högskoleförberedande program. Det är inom dessa
program som RIG och NIU ska bedrivas.
De nationellt godkända idrottsutbildningarna ska ha en etablerad samverkan med
specialidrottsförbunden samt prövas och
godkännas av Skolverket. RIG och NIU
kommer att få liknande former och
innehåll. Båda utbildningsformerna ska
kunna sökas av alla elever (nationellt
frisök) och ha en tydlig elitinriktning, där
skolor och specialidrottsförbund ges rätt
att göra urval av elever på idrottslig
grund. I den nya gymnasieförordningen
”I propositionen vill
regeringen göra gällande
att nuvarande gymnasieutbildning inbjuder eleverna till att välja hobbykurser, till exempel idrott,
istället för att fördjupa
sig i väsentligheter som
språk, matematik eller
naturvetenskapliga
ämnen.”
framgår detta syfte väldigt tydligt: ”Den
sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen
ska ges företräde vid urval till utbildningen” (3). En konsekvensändring görs
alltså i skollagstiftningen där skolorna ges
rätt att anta elever på idrottsliga meriter.
RIG och NIU har i grunden en omfattning på 400 poäng (individuellt val och
programfördjupningskurser) och ska
kunna kombineras med yrkesprogram
och högskoleförberedande program. I
den tidigare gymnasieskolan hade
elitidrottsutbildningar en betydligt större
omfattning, generellt 500 till 700 gymnasiepoäng specialidrott inom ordinarie
programstruktur. Detta är svårt att förena
med en av regeringens huvudintentioner
om att elever i högre omfattning än
tidigare ska nå utbildningsmålen inom
det gymnasieprogram som de går. De
idrottsutbildningar som kräver mer tid än
vad som ryms inom ordinarie programstruktur kan använda möjligheten till
utökat program (2). Vid behov kan skolor
och specialidrottsförbund utöka RIG- och
NIU-utbildningarna med 300 poäng
under tre eller fyra år. Inom exempelvis
de riksrekryterande längdskidåkningsutbildningarna praktiseras redan i dag den
fyraåriga lösningen.
De kompetenta och de irrationella
Mot bakgrund av ovanstående presentation kan vi dra slutsatsen att Gy 11:s båda
elitidrottsutbildningar, dit elever antas på
grundval av sina tidigare idrottsprestationer, lägger liten vikt vid det stora intresse
som gymnasieelever i tidigare årskullar
visat för att utveckla sig inom sin specialidrott. Under framför allt 2000-talet har
den gymnasiala idrottsutbildningen
expanderat kraftigt. Under år 2010
utövade ungefär var tionde gymnasieelev
specialidrott och sjuttiofem procent av
Sveriges kommuner har någon form av
idrottsutbildning (4). Det finns elitidrott,
motionsidrott och ledarskapsprogram i
olika varianter och med olika omfattning.
Eleverna ges möjlighet att utöva sin
specialidrott under två eller fler tillfällen i
veckan. En stor andel elever som i dag
befinner sig inom någon form av gymnasial idrottsutbildning ges inte dessa
möjligheter inom Gy 11.
I enlighet med dessa utbildningspolitiska idéer kommer elever som baserar
sina utbildningsval på ett stort idrottsintresse, drömmar om att en dag bli elitidrottare och emotioner om att utvecklas
inom sin idrott, eller kanske enbart valt
idrottsutbildning för att avlasta sina
övriga gymnasiestudier, att exkluderas i
den nya gymnasieskolan. Inom den
utbildningspolitiska retoriken görs
gällande att ett ansvar tas för just dessa
kategorier av elever. Det är dessa irrationella elever, som saknar de objektivt
fastställda förutsättningarna för elitidrottande, som Gy 11 menar är i behov av
styrning mot andra för dem mer lämpliga
alternativ. Det är helt i linje med den
utbildningspolitiska retorik som avspeglas
i detta sammanhang: Varje elev efter sina
förutsättningar och tidigare visade
idrottsprestationer. De elever som inte
når upp till specialidrottsförbundens
Den tonåring som vill gå på ett
specialidrottsgymnasium i framtiden
måste visa att han eller hon kan
prestera. Regeringen vill höja
utbildningarnas kvalité och
nationella likvärdighet.
3/2011 svensk idrottsforskning 19
Referenser
1. Dir. 2007:8 Kommittédirektiv:
en reformerad gymnasieskola.
Stockholm. Utbildningsdepartementet.
2. Proposition 2008/09:199
Högre krav och kvalitet i den
nya gymnasieskolan. Stockholm.
Utbildningsdepartementet. s.
89-96.
3. SFS 2010:235 Svensk författningssamling: förordning om
ändring i gymnasieförordningen
1992:394. Stockholm. Utbildningsdepartementet. s. 8.
4. Lund, S. Idrottsutbildning
och utbildningsreformer: en
kartläggningsstudie av Sveriges
gymnasiala idrottsutbildning.
Stockholm. Riksidrottsförbundet.
2010.
5. Peterson, T. Swedish Soccer is
Searching for Talent but finding
Age. Idrottsforum. http://www.
idrottsforum.org/articles/peterson/peterson040831_eng.pdf .
21 maj 2010.
6. Ferry, M. & Olofsson, E. Ämnet
specialidrott i gymnasieskolan:
en utvärdering av ämnet läsåret
2008/09. Stockholm: Riksidrottsförbundet. 2009.
7. Wellard, I. Sport, Education
and Society. 2006. 11:311.
8. Riksidrottsförbundet. Remissvar på Skolverkets förslag till nya
ämnesplaner samt ämnen och
kurser i inriktningar och programfördjupningar. Stockholm.
2010. s. 4.
9. Fahlström, P.G. Att finna
talang och utveckla talang - en
studie av specialidrottsförbundens talangverksamhet. RF FoUrapport Stockholm, Riksidrottsförbundet, 2011:2.
10. Carlsson, R. Vägen till landslaget : en retrospektiv studie av
framgångsrika ungdomar i sju
idrotter. Stockholms universitet,
1991.
Kontakt
[email protected]
20 svensk idrottsforskning 3/2011
prestationskriterier har heller ingen rätt
att delta i ämnet specialidrott inom
gymnasieskolans ramar. En rimlig
tolkning är att de utbildningspolitiska
syftena om att höja gymnasieutbildningens kvalité och nationella likvärdighet inte
kan nås ifall processen inte tar form via
social differentiering. En logisk följd av
resonemangen innebär att det är de
utvalda idrottseleverna, de som definierats som dugliga och kompetenta nog att
genomföra RIG eller NIU, som också
kommer att få erfara ökad kvalitet och
nationell likvärdighet i specialidrott.
Att hitta eller utveckla talanger
Idrottsutbildning får som sagts inte
bedrivas av vem som helst och den är inte
öppen för alla. Det är bara de gymnasieskolor som uppfyller specialidrottsförbundens certifieringskriterier och de mest
lämpade eleverna, de med potential att bli
elitidrottare, som kan antas till RIG och
NIU. Elevselektionen bottnar i ungdomarnas tidigare idrottsprestationer, vilket
antas skapa homogena idrottsklasser och
därmed effektivisera och förbättra utbildningens utfall (2). I samband med att den
gymnasiala idrottsutbildningen orienteras
mot elitidrott, och därmed ett urval av de
mest lämpade, kommer frågan om
talangidentifikation att få särskild betydelse. Identifikationen av de bästa och
mest lämpade ungdomarna hamnar i
centrum inom detta utbildningssystem.
Den principen har sedan länge praktiserats inom riksidrottsgymnasierna. De har
emellertid kompletterats av lokala idrottsgymnasier där ungdomar, oberoende av
tidigare elitidrottsliga erfarenheter, haft
möjlighet att välja specialidrott som
individuellt val. En viktig skillnad mellan
den tidigare idrottsutbildningen och den
nya variant som landsätts hösten 2011 är
att ämnet specialidrott inte kan läsas av
alla elever. Idrottsrörelsen kan därför inte
längre förlita sig på att ungdomar genom
sina skilda utbildningsval hittar individuella vägar till idrottslig utveckling.
Det finns naturligtvis stora skillnader
mellan olika idrotter, men det tycks
generellt vara mycket svårt att identifiera
talanger i 15-16 års ålder. Tomas Peterson
har visat att uttagningar till elitläger i
fotboll i hög grad baseras på ungdomars
fysiska mognad. Ungdomar födda under
de sex första månaderna av året är starkt
överrepresenterade i pojk- och flicklandslagssamlingar. Skillnaderna kvarstår inte
på en senior landslagsnivå (5). I Magnus
Ferry och Eva Olofssons studie visar sig
detta strukturella mönster även i gymnasieskolans idrottsutbildning. Sju av tio
elever vid RIG är födda under årets första
sex månader (6). Det finns alltså mycket
som tyder på att det finns ett samband
mellan ungdomars fysisk och psykiska
mognad och talangidentifikation.
Internationell forskning visar att det
speciellt inom olika typer av idrottsutbildningar finns diskriminerande krafter som
definierar vilka ungdomar som är dugliga
och vilka som inte är det:
”Skolornas fokus på de som är dugliga, eller mer
lämpade för att delta skapar en situation där många
ungdomar diskrimineras på grundval av deras
fysiska prestationer snarare än på deras villighet att
delta i idrott.” (författarens översättning) (7)
Ur ett talangutvecklingsperspektiv kan
vi med andra ord inte utesluta att de
elever som i propositionstexterna omtalas
som irrationella i själva verket utgör en
viktig plattform för talangutveckling. Den
utbildningspolitiskt förespråkade modellen till talangutveckling, där samliga
ungdomar ska ta liknande vägar mot ett
gemensamt mål är problematiskt vilket
även Riksidrottsförbundet påpekar i sitt
remissvar till Skolverket:
”Prestationsinriktad specialidrott måste kunna
erbjudas även på lokal nivå. Det förslag som nu
föreligger om Idrott och hälsa – specialisering, slår
bort möjligheterna för acceptabla lokala alternativ
för ett mycket högt antal prestationsinriktade
ungdomar.” (8)
I sin studie kring olika specialidrottsförbunds talangutveckling menar Per
Göran Fahlström att det sociala stödet
kan ha stor betydelse för ungdomars
idrottsliga utveckling (9). Det kan med
andra ord vara viktigare att möta den
idrottsaktive individen och ge honom eller
henne tid och alternativa vägar för att
uppnå sin potentiella nivå i lokalmiljön
(10), än att som regeringspropositionen
förespråkar – finna den som har talang.
Den eviga frågan om talang
Enligt specialidrottsförbundens företrädare är träningsviljan och
miljön viktigast för att bli bra i idrott. Talang har också betydelse men
det saknas säkra kriterier för att identifiera talanger. Trots det läggs
stor möda på att hitta naturliga begåvningar.
E n a v k v ä l l s t i d n i n g a r n a presenterade
nyligen en undersökning från TT som
visar att spelare födda på första halvan av
året är överrepresenterade i herrfotbollens allsvenska och herrishockeyns
elitserie. Några spelare får uttala sig. De
tror att de som är födda tidigt på året har
ett mentalt försprång, att de förstår
sammanhangen fortare och så vidare.
Det här är bara ett exempel på artiklar
och notiser som ganska ofta förekommer i
medierna. Områden som talang och
talangutveckling, tidig specialisering tycks
alltid vara aktuella. I de stora mästerskapen som till exempel OS, VM och EM
jämförs de svenska deltagarnas insatser
med andra länders, både vad gäller
resultat och organisering. Det framförs
många åsikter om hur svensk idrott ska
göra för att uppnå en tätplats på den
internationella arenan. Den ena sidan är
övertygad om att det krävs en tidig
idrottsdebut och att verksamheten ska
bygga på tidig och intensiv träning: ”Att
säga nej till detta är att säga nej till
medaljerna.” Den andra sidan dömer ut
det synsättet och anser att det är fel att
gallra ut barn i tioårsåldern. De menar i
stället att det handlar om att ”behålla så
många som möjligt så länge som möjligt.”
Men egentligen finns ingen samlad
kunskap om talangverksamheten inom
den svenska idrotten.
Studie om talangverksamhet
Denna artikel bygger på en del av en
nyligen genomförd studie om specialidrottsförbundens talangverksamhet.
Syftet med hela studien var att kartlägga
förbundens strategier för att identifiera
och utveckla talanger. Tre huvudområden
studerades: förbundens syn på talang,
synen på talangidentifikation och synen
på talangutveckling. Här redovisas det
första huvudområdet – specialidrottsförbundens syn på talang.
Intervjuer genomfördes med företrädare för 16 olika specialidrottsförbund.
Förbunden valdes utifrån ett antal
kriterier för urval av förbund. I studien
ingår lag- respektive individuella idrotter,
idrotter med ”långa karriärer” (till exempel skytte), idrotter med tidig internationell genombrottsålder, estetiska idrotter,
idrotter med många kvinnliga respektive
manliga utövare, små respektive stora
idrottsförbund samt idrotter där Sverige
har eller har haft stora internationella
framgångar. Förbunden utsåg den person
som ska föra respektive förbunds talan.
De utvalda idrotterna var badminton,
basket, bordtennis, brottning, handboll,
fotboll, friidrott, gymnastik, innebandy,
ishockey, klättring, längdskidåkning,
orientering, simning, sportskytte och
volleyboll.
PG Fahlström
Lektor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Forskarna oense
Bloom definierar talang som ”unusually
high level of demonstrated ability,
achievement or skill” men menar att en
lärandeprocess i en stödjande miljö är
vikigare (1). Ericsson menar att en talang i
första hand är ett resultat av en stor
mängd fokuserad träning, i form av
”deliberate practice” – en planlagd,
målmedveten träning (2,3). Han anser att
det krävs ett minimum av tio år eller
tiotusen timmar av intensiv träning innan
utövare vinner internationella tävlingar.
Detta synsätt har en mycket stark ställning inom forskningen och inom idrotten,
även i Sverige. Många idrottsföreträdare
ser detta perspektiv som det enda och
hävdar att forskningen visar att så är
fallet.
3/2011 svensk idrottsforskning 21
Men det finns andra som anser att det
saknas ett tydligt stöd i forskningen för att
en tidig specialiserad och systematisk
träning är den bästa vägen, samtidigt som
de också menar att det krävs en stor
mängd träning för att utveckla talangen.
Côté och hans kollegor använder uttrycket
”deliberate play” och menar att man,
genom en lekfull och spelliknande träning, bör pröva fler idrotter. De framhåller att detta upplägg tycks vara lika
effektivt för att utveckla talang. Dessutom
menar de att det leder till färre skador och
ett bestående idrottsintresse hos dem som
väljer att inte satsa på en elitidrottskarriär
(4,5).
I en nyligen publicerad avhandling har
Henriksen visat på träningsmiljöns
betydelse. I det han kallar ”talangutvecklingens ekologi” påvisar han betydelsen av
ett flertal miljöfaktorer som till exempel
träning tillsammans, en nära relation mellan äldre och yngre utövare, erfarenhetsutbyte och samarbete mellan tränarna,
sammanhållning, stöd från familjen,
utrymme för spontanidrott och en senare
specialisering genom att vara aktiv i fler
idrotter (6).
Även i en svensk kontext har ett tidigt
urval och en tidig specialisering ifrågasatts. Rolf Carlsons forskning indikerade
att man bör låta så många ungdomar vara
med så länge som möjligt: ”Möjligheterna
att före eller under puberteten göra en
riktig prognos om framgång i vuxen ålder
tycks vara mycket små.” I studien poängteras att det inte finns några samband
mellan tidig fysisk mognad och senare
fysisk kapacitet (7).
Även Tomas Peterson har uppmärksammat problematiken med att identifiera
talanger. Precis som Carlson kunde
Peterson visa, att ett tidigt födelsedatum
är gynnsamt för att bli uttagen till olika
matcher, läger och samlingar. Peterson
menar att skillnaden mellan de som är
födda på första halvan av året och resterande är högst betänklig. Flickornas
uttagningar präglas inte av detta i samma
utsträckning som pojkarnas. Peterson
fastslår att man genom fotbollens selektion trots ambitionen att finna talang i
själva verket gynnar de tidigast utvecklade, oftast de tidigast födda: ”Problemet
är således att man letar efter talang men
finner fysiskt mognad.”(8)
22 svensk idrottsforskning 3/2011
Förbundens syn på talang
Vad innebär det att vara eller ha talang?
Intrycket är att förbundsföreträdarna
tycker att det är ett komplicerat begrepp.
Svaren blir ofta försiktiga och funderande.
Vi talar om The Billion Dollar Question.
Överlag visar resultatet av intervjuerna
att de flesta förbunden anser att egenskaperna medfödd talang, miljö och träning
har betydelse. Några av förbunden menar
att det medfödda är av stor betydelse
medan andra inte anser att det spelar
speciellt stor roll. Flera företrädare menar
att den viktigaste talangen är viljan och
drivkraften att träna hårt och att det är
medfött.
”Så talangen är mångfacetterad helt klart, fysiskt,
mentalt, vilken drivkraft man har, hur man pallar
träning utan att gå sönder, om man går sönder är
man nog driven att komma tillbaka fort och göra det
man skall när det gäller ’rehabträning’ och sådär.”
(Friidrott)
”Vi tror ju inte så mycket på det genetiska om man
säger så, det är klart att allting går ju att lära sig om
man bara är intresserad å brinner för det.” (Fotboll)
Det är viktigt att ha medfödd talang, men
de allra flesta förbunden framhåller dock
att det medfödda är av mindre betydelse
än det som uppnås genom långvarig
träning.
”I vår sport är träningsviljan, vilja att lyckas det
viktiga. Därför är det mycket svårt att utesluta någon
på grund av bristande talang. I vår sport kan man
kompensera dina lite sämre sidor genom att vara
jättebra på andra.” (Badminton)
Dessutom är det svårt att se vad som är
medfött eller tidigt utvecklat.
”Du har lite med dig innan födseln, det tror jag. Men
du kan bli påverkad av din närmiljö, det tror jag,
mamma, pappa, kompisar. Sen efter det blir det i en
förening för där kommer du att spendera väldigt
mycket tid.” (Ishockey)
I samtliga intervjuer framhålls att miljön
är av stor betydelse. Flera förbund nämner
faktorer som till exempel en stödjande
förening med bra tränare och att det finns
föredömen i träningsgruppen. Samma
uppfattning framförs av andra förbund.
”Ta systrarna Eldebrink, de valde rätt föräldrar,
valde rätt postnummer för i Södertälje fanns det en
positiv basketmiljö. Sanna och Jenny Kallur kunde
inte bli lika bra i basket i Falun men hade ungefär
samma familjebakgrund. Två tvillingpar med unik
idrottsbakgrund. Det finns baskettalanger, idrottstalanger, överallt men de måste växa upp på rätt ställe:
bor man i Södertälje blir det i basket men i Tärnaby
blir det slalom.”(Basket)
Om man finns i rätt miljö eller byter till en
god miljö så kan det ha avgörande betydelse.
”Men det som kan påverkas mest är att sätta
spelaren i en miljö med bra seriösa kompisar
omkring sig, som tränar bra, som snackar pingis på
ett bra sätt och som påverkar den här spelaren.”
(Bordtennis)
I intervjuerna betonas även betydelsen av
rätt inställning. Där förekommer uttryck
som ”attityd, ambition, commitment,
vilja” och så vidare.
”Man måste ha karaktär – inre drivkraft… och
förmåga att vara i ett kollektiv – det är ju en
lagsport.” (Basket)
”Drivet måste finnas där. Det ser jag. De som har
blivit bäst är de som har tränat för det, de som har
bestämt sig. Det finns en bra beskrivning: man lever
som skytt 24/7. Det är skyttet som går först.”
(Skytte)
Sammantaget visade svaren att det,
eventuellt, finns något som är talang men
att denna talang är mer eller mindre viktig.
Den utvecklas genom långsiktig träning, en
långsiktighet som kräver stor vilja och
ambition. Denna vilja förstärks och
bevaras lättare om idrottaren finns i en
miljö som stimulerar till ambitiös träning.
Vem har talang? Den frågan tycks
väldigt svår att besvara.
Motsägelsefull talangjakt
Den bild som framträder i intervjuerna
stämmer väl med Bloom som menar att en
lärandeprocess i en stödjande miljö är
vikigare än medfödd talang (1). Förbunden
betonar både långsiktig träning och en
stödjande, stimulerande miljö.
Om svaren ställs mot Ericssons (2,3) och
Cotés (4,5) perspektiv så kan det konstateras att specialidrottsförbundens företrädare delar uppfattningen att det visst kan
vara viktigt att ha talang men att det
därefter handlar om ett långsiktigt arbete.
Deras utsagor ligger ofta närmare Cotés
perspektiv då de betonar en senare specialisering och mera lekfull träning.
I resonemanget om vad som är talang
märks tydligt att de flesta förbunden ligger
väl i linje med vad forskningen tagit upp
som betydelsefullt. Förbundens ambition
att tillgodogöra sig relevant forskning kan
ge goda effekter på lång sikt. Det är viktigt
att förbunden själva verkligen sätter sig in i
forskningen på området, bygger upp egen
kunskap och försöker att själva ta sina
3/2011 svensk idrottsforskning 23
Referenser
1. Bloom, B.S. Developing talent
in young people. 1985.
2. Ericsson, K. A. m.fl. Psychological Review, 1993, (100) 3:
363-406 44.
3. Ericsson, K.A. m.fl. Harvard
Business Review, Jul/Aug 2007.
(85) 7/8: 114-121.
4. Côté, J. m.fl. From play to
practice: A developmental framework for the acquisition of
expertise in team sport. I Starkes,
J. & Reicsson, K. A. (Red) Recent
advances in research on sport
expertise. 2003.
5. Côté, J. m.fl. Youth involvement in sport. I Crocker, P.
(Red.) Introduction to sport
psychology: A Canadian perspective. 2007.
6. Henriksen, K. The Ecology of
Talent Development in Sport: A
Multiple Study of Successful Athletic Talent Development Environments in Scandinavia. 2010.
7. Carlson, R. Vägen till landslaget, En retrospektiv studie av
framgångsrika ungdomar i sju
idrotter. 1991.
8. Peterson, T. Selektions- och
rangordningslogiker inom svensk
ungdomsfotboll. www.idrottsforum.org. 19 augusti 2008.
9. Brown, J. Sports Talent, How
to Identify and Develop Outstanding Athletes. 2001.
Kontakt
[email protected]
24 svensk idrottsforskning 3/2011
beslut på så god grund som möjligt.
Däremot väcker svaren en del andra
funderingar. Förbunden lägger stor vikt
vid att finna talangerna tidigt trots att de
överlag anser att talang inte är så viktigt,
att det är svårt att se dessa talanger tidigt
och att de inte har några säkra kriterier
att utgå från vid talangidentifiering. Det är
motsägelsefullt och frågan är: Varför
lägger man så mycket tid på att finna
talanger om talangen inte är så viktig?
En annan intressant notering är att
förbunden ofta beskriver talangerna som
unika. De utvecklas i olika takt, de har
olika styrkor och svagheter som tillsammans gör dem framgångsrika. Ändå
verkar de flesta vilja skapa en generell
talangmodell, en talangtrappa som alla
ska gå. Även det verkar paradoxalt. Varför
försöker man skapa generella modeller för
att finna unika personer?
Ta olika vägar till Rom
Alla tycks vara överens om att det krävs
mycket träning under lång tid för att
utveckla den talang, den potential,
idrottaren har. Denna talang är inte det
avgörande. Man skulle kanske kunna
likna den vid en koefficient, en konstant,
som multipliceras med den träning som
han eller hon genomför. Men då återstår
ändå frågorna: Vad ska ingå i träningen?
Hur ska den organiseras?
Ofta tas exempel också från andra
områden. Bloom beskriver exempelvis hur
framgångsrika musiker, akrobater och
schackspelare inlett organiserad träning
redan vid 5-6 års ålder (1). Men visst finns
det skickliga utövare som gått andra
vägar. Många skickliga rockmusiker är
självlärda. De har visserligen tränat gitarr
i många timmar men inte i planlagd
organiserad form. De har istället tränat
själva eller tillsammans med musicerande
kamrater och härmat sina idoler och
förebilder. De bästa utövarna inom
skateboard och snowboard är extremt
skickliga men har ofta enbart tränat
tillsammans med andra. De har övat i timmar, observerat, improviserat, filmat,
analyserat och härmat. Det handlar om
enormt många timmar av avancerad
träning men det kan inte kallas deliberate
practice eftersom det oftast handlar om
lekfull, helt deltagarstyrd aktivitet. Vi
borde kanske modifiera den gängse bilden
och konstatera att det krävs omfattande
träning men att den kan utformas på olika
sätt.
I argumenteringen för tidig specialiserad
träning ligger antagandet att det är en fördel
om man kan genomföra de träningstimmar
som krävs i så unga år som möjligt så att
man blir bra tidigt. Men det kan man
verkligen också ifrågasätta. Forskningen
visar inte att man blir bättre för att man
slagit igenom tidigt eller att de största
talangerna slår igenom först. Brown sammanfattar väldigt effektfullt:
”Det kommer alltid att finnas barn som är bättre än
andra barn i samma ålder men det indikerar inte något
annat än att de är bättre än andra barn i samma ålder
vid den specifika tidpunkten.” (9)
(författarens översättning)
I diskussioner kring olika träningsupplägg
används ibland uttrycket att ”alla vägar bär
till Rom men jag kan en”. Men det innebär ju
då också att bara de som gillar den vägen ska
känna sig kallade. Om man vill att många
ska ha möjlighet att komma till Rom så
måste man kanske låta dem ta olika vägar.
I den ständigt pågående debatten om
ungdomsidrott och talangutveckling anför
många att vår verksamhet borde se ut som
de gör i de starka idrottsnationerna för att vi
ska bli lika konkurrenskraftiga. Dessa
nationer har dock ofta många fler utövare att
välja mellan och ser det inte som ett problem
att bedriva en verksamhet som leder till att
man förlorar många på vägen. Dessutom
måste vi i förhållande till de framgångar vi
vill ha ställa oss frågorna: Hur vill vi att vår
svenska idrott ska se ut? Vilket pris vill vi
betala för internationella framgångar? Hur
vill vi att våra barns idrott ska se ut?
Det som studeras i detta projekt är
förbundens perspektiv. Hur klubbarna ser
på detta område vet vi inte. En intressant
fortsättning på studien skulle därför vara att
gå vidare på regional och lokal nivå. Hur
bedrivs verksamheten där? Vilka värderingar och attityder styr verksamheten?
Finns det klubbar eller framgångsrika
miljöer där idrott utifrån mottot ”så många
som möjligt så länge som möjligt” kan
fungera tillsammans med en framgångsrik
resultatinriktad talangverksamhet? Det är
bara några frågor som väckts under arbetet
med denna studie.
Utmaningar ger utveckling
Traditionens makt är stor inom idrotten. Träning är ofta uppbyggd
kring krav och felsökande. Vi vill skapa debatt och ändra perspektivet
mot ett mer barriärbrytande tankesätt genom att jobba med styrkor
och utmaningar som lockbete för utövare och tränare.
I d e n h ä r a r t i k e l n vill vi sammanfatta
en del av våra tankar runt träningsplanering, tester och prestationsutveckling. Vi
tar utgångspunkt i de diskussioner som
vi ofta har med studenter och idrottsansvariga. Vi har en känsla av att det finns
utrymme till eftertanke och eventuellt till
förändringar av sättet att arbeta.
År 2001 startade programmet Coaching
och Sport Management vid dåvarande
Växjö universitet. I programmet finns
kurser från många olika områden, till
exempel ekonomi, humanbiologi, pedagogik, psykologi etcetera. Syftet är att de
blivande idrottsutvecklarna ska bli så väl
förberedda som möjligt för en arbetsmarknad med skiftande uppgifter och
utmaningar. I kursen Tillämpad träningslära får studenterna stifta bekantskap med
de humanbiologiska förutsättningarna
och som avslutande examinationsuppgift
ska de ge exempel på en årsplanering
i sin specialidrott. Under de tio år som
programmet funnits har dessa studentuppgifter visat exempel på hur de olika
idrotterna ser på prestationsutveckling för
elitsatsande utövare. Vi kan bland annat
se tendenser på hur en del idrotter utvecklar sig allteftersom ny forskning kommer
fram. Andra idrotter förlitar sig på den
erfarenhetsuppbyggda kunskap som finns
och som förs vidare genom att före detta
spelare följer traditionen från sina tidigare tränare. Det kan till exempel handla
om vilka tester som genomförs. Man kan
ibland ifrågasätta testernas funktion,
reliabilitet och validitet. Ett exempel är
att det ofta läggs in tester i början av
säsongen som sedan följas upp tätt inpå
tävlingsstart. Problemställningen är
här: Vad gör man om testerna ger sämre
resultat än de förra? Huruvida testerna
återspeglar idrottens tävlingssituation är
en annan fråga som ofta glöms bort. Vi vill
därför lyfta ett delvis nytt sätt att tänka
när det gäller tränings- och tävlingsplanering ur ett fysiologiskt perspektiv.
Tidsrymden för ett utvecklingsarbete
med idrottsaktiva kan med Ericssons
10 000-timmarsregel (1), och även i samklang med den genetiska uppsättningen,
för många verka hisnande. Tränarnas
arbete med att få de aktiva att se och
jobba långsiktigt är i många fall krävande. En god struktur på samarbetet
med de aktiva och deras förväntningar
på utveckling kan visa sig vara viktigt ur
flera perspektiv. Att göra rätt saker i rätt
utvecklingsperiod, att hitta rätt intensitet
i övningarna beroende på syfte, att ha rätt
ordning på övningarna under träningspassen etcetera.
Arne Rosendal Hansen
Cand. Scient.
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap
Linnéuniversitetet
Det finns inga genvägar till succé
Vanligtvis används de klassiska begreppen arbetskravsanalys och kapacitetsanalys som en del av arbetet med tester
och träningsplanering. Ser man på hur
dessa begrepp används i processen för att
utveckla idrotten och idrottarna finns det
en del att fundera över.
De används på många olika sätt beroende på sammanhang och det är viktigt
att skilja på om syftet är att utvärdera
eller att utveckla. Det är i den kontext
vi nu vill introducera nya ingångar till
begreppen och framför allt sätta dem i ett
nytt perspektiv.
I vår modell har vi valt att helt undvika
användandet av begreppen arbetskrav
och kapacitet. Det var speciellt begreppens signalvärde som fick oss att kritisk
granska prestationsutveckling i samband
med vårt arbete med träningsplanering.
Framför allt ordet krav kan ibland verka
hindrande och begränsande och att sätta
upp ett definitivt värde på vad som krävs
för att nå toppen kan ibland ställa till det
Carl-Axel Hageskog
Professor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 25
Progression
En modell
Progression of Performance (PoP)
Progression of Performance (PoP) Next Generati
för både de aktiva och tränaren. Vi menar
inte att det ska vara kravlöst, men om vi
byter ut krav mot utmaning och samtidigt
försöker finna den nivå som i dag ligger en
bit över världsnivån, kan utvecklingsarbetet starta från ett mer lustfyllt och spännande utgångsläge för både de aktiva och
tränarna.
En modell för olika aspekter inom idrott
– En modell som kan appliceras på olika aspekter inom idrott.
Next Generation Level
(Framtida utveckling)
Present Top Level
(Långsiktigt mål)
(Specialist)
Ne
Next Level
Balans mellan utmaningar och mål
(Bra prestation)
Presen
Vi använder modellen Progression of
(Utmaningen)
Next Step
Performance (PoP), där utmaningarna
specificeras vid varje nivå ”Level” och där
(Idrottarens nuvarande nivå)
Present Level
kapaciteten alltid bestäms utifrån den
© 2010 Arne Rosendal Hansen: Linnéuniversitetet
unika individen och är ”Present Level”.
Med denna modell vill vi sätta fokus
Figur 1. Grafisk bild av tankarna och begreppen bakom utvecklingsmodellen. Exemplet avser fysisk utveckling där varje nivå behöver
på processen och koppla den till den
© 2010 Arne Rosendal
Hansen: Linnéuniversitetet
specificeras.
Efter noggrann analys anges varje nivå i faktiska tal.
inlärningspsykologiska termen ”flow” som
den presenteras av Csikszentmihalyi (2)
och Knoop & Gardner (3). De sistnämnda
∞
använder begreppet i samband med inlärHög
Ångest
ningsprocesser.
Det handlar om att i det stora perspektivet sätta lagom stora mål för de enskilda
stegen i utvecklingsprocessen, men samtidigt se dem i det stora sammanhanget
där framtida mål och möjligheter tas med
Låg
i kalkylen, så att man så småningom har
Uttråkad
möjlighet att spränga gränser. Balansen
0
Låg
Hög ∞
mellan utmaning och mål ska ge goda
0
Kompetens
upplevelser och en lagom och välplanerad
Figur 2. Tillståndet Flow är ett uttryck för effektiv inlärning och
väg mot en barriärbrytande utveckling.
hög trivsel. Det uppstår när en person upplever såväl kroppslig,
Modellen (Figur 1) visar de enskilda
kognitiv som social-existentiell ordning. (Knoop 2002; efter
stegen på vägen mot framgång. När utöva- Csikszentmihalyi 1991)
ren nått nästa nivå, ”Next Level”, blir det
utövarens nya ”Present Level” på väg mot
i harmoni med målen ger enligt forskning
toppen och så upprepas processen. Stegen
det bästa resultatet ur motivationsperspekska anpassas till individen, vara realistiv för de aktiva. (4)
tiska och ge möjlighet till upplevelser av
Det gäller att skilja på att skapa ”flow”
positiv art på vägen mot toppen. Tillsami träningsprocessen för de aktiva och att
mans med variation i träningen blir det
utveckla sin praktik. Som tränare utvecklar
faktorer som ökar motivationen och som
man sig på flera sätt. Ett sätt är att man
gör att utövaren också har möjlighet att
försöker lära sig nya saker genom vanlig
ligga rätt i Flowdiagrammet (Figur 2).
traditionell kunskapsinhämtning. Ett
Har utövaren bara toppen som mål ”Present Top Level” kan vägen dit antigen vara annat är när man omsätter sina kunskaper
och funderingar i praktiken. Ytterligare
orealistiskt långt eller så finns risken att
ett sätt är att vrida och vända på saker och
utövaren ser denna nivå som slutmålet.
ting, vilket ofta görs genom reflektion.
I vår tankemodell är slutmålet alltid att
Det sistnämnda som innebär att man som
spränga gränsen och därmed tvinga fram
utmaningen att utveckla den specifika
tränare vågar gå ur sin bekvämlighetszon
idrotten. Definitionen av mål i samband
och våga ifrågasätta gamla beprövade och
med modellen ska ses utifrån resultatärvda träningspraktiker. Har man siktet
mål, processmål och prestationsmål. Att
riktat mot ett framtida scenario kan det
kombinera dessa olika typer av mål och
ge bra möjligheter för nytänkande och
att noggrant planera träning och tävling
möjlighet till ett försprång mot konkurrenUtmaning
*
26 svensk idrottsforskning 3/2011
terna. Nya trender kommer ofta snabbt
och det kräver lång träningsplanering för
att vara förberedd på bästa sätt när det väl
gäller. Att vara den som sätter standarden
ger i alla fall för en kort stund en fördel på
vägen mot nya mål. Det är alltid bra att
vara steget före om det går.
En nackdel med att våga pröva nytt
är att det ibland sker pendelsvängningar.
Genom åren och framför allt i senare tids
debatt ser vi hur pendeln svänger från att
vara inriktad på till exempel aerob uthållighet under en tid till att i nästa skede gå
över på anaerob uthållighet och styrka.
Genom ett kritsikt granskande kan det
regleras på ett bra sätt. Det är viktigt att
träffa rätt både på aktivitetsnivå (idrotten)
och personnivå (idrottaren). Varje enskild
kvalitet ska utmanas och utvecklas, men
också förhållas till varandra.
Det behövs en detaljerad och väl
genomtänkt strategi för hur stegringen
ska genomföras. Varje steg måste noggrant definieras och utifrån detta får den
enskilde individen sin egen utvecklingsstege. Processen och det dagliga arbetet
med utvecklingen kan underlättas genom
användandet av utvecklingsmodeller. Det
gäller att de aktiva är en integrerad del i
arbetet med utvecklingen och framför allt
gäller det att välja rätt lutning på utvecklingsstegen för den enskilde utövaren.
Detta stora arbete med att planera och
ha kontroll blir en viktig bricka i kvalitetssäkringen av processen. Planeringsarbetet
blir därmed minst lika viktigt som innehållet på vägen framåt. För att vara säker
på att utövaren tränar på exakt det de ska
bli bra på, gäller det att veta vad som bör
tränas och i vilken omfattning och intensitet. På detta sätt kan man höja kvaliteten och ofta spara en del träningstid. Vi
ser ofta hur principen ”mer och hårdare
träning är bättre” blir kontraproduktiv.
Balansen mellan träning och återhämtning, ”Total Quality Management” (TQM)
är ytterst viktig (5). Planeringsarbetet är
en dynamisk process som hela tiden kan
skifta riktning, gärna framåt eller uppåt
förstås. Gör utvecklingen inte det måste
detta upptäckas snabbt så ändringar kan
introduceras. Det blir därför viktigt att
genom noggrann dokumentation ha kontroll på läget och inte minst att ständigt
överlägga om det är rätt fokus och innehåll i träningen.
Det är viktigt att både de aktiva och tränare är involverade i processen. De aktivas
synpunkter och reflektioner blir en viktig
och bidragande del av arbetet. Detta skapar
en bra och engagerande inlärningsmiljö
som också är en viktig bricka i pusslet (6).
Ett exempel på en inkluderande och
intresseväckande miljö som är mer inriktad
på att utmana istället för att peka på krav
finns att läsa om på den norska Olympiatoppens hemsida (7). Där man kan hitta bra tips
och hjälp i sitt utvecklingsarbete. Det kräver
utbildning och intresse att få full nytta av
den stora mängd information i den dagliga
träningen, men möjligheten finns.
Implementeringen av Progression of
Performance-modellen sker efter en noggrann analys av idrottsaktiviteten och de
aktiva. Vilka kvaliteter utmanas i den specifika aktiviteten och vilka förutsättningar
”I vår tankemodell är
slutmålet alltid att
spränga gränsen och därmed tvinga fram utmaningen att utveckla den
specifika idrotten.”
har den aktiva för att utvecklas vid olika
tidpunkter och sammanhang. I alla dessa
processer blir variation i träningen en viktig
parameter för att få en allsidig idrottslig
utveckling. Det är vid denna grundträning
som basen byggs för att de aktiva ska kunna
nå sin maximala nivå (8).
Vi kan ta exemplet i figur 1 där de olika
fysiska kvaliteterna är i fokus. Här måste
man genom olika fysiska tester och med
hjälp av videogranskning och analys av aktiviteten komma fram till vad man vill fokusera på att utveckla vid en given tidpunkt i
idrottarens karriär (9). Den enskilda kvaliteten ges sedan ett värde i form av en siffra.
Värdena sätts i förhållande till varandra och
till tiden i karriären, samt vad man optimalt ska satsa på att utveckla vid en given
tidpunkt sett i relation till utövarens ålder,
det vill säga den biologiska åldern inte den
kronologiska.
Detta är det stora arbetet som med fördel
kan förenklas genom att man noggrant
väljer ut ett begränsat antal specifika tester
med hög validitet för precis denna idrott
och utövare. Först efter att detta spanings3/2011 svensk idrottsforskning 27
Nyckelmodellen
Referenser
1. Ericsson, Psychological Review
1993 100(3):363-406.
2. Csikszentmihalyi, M. Flow optimaloplevelsens psykologi.
København: Munksgaard, 1991.
3. Knoop, H. H. & Gardner, H.
Good Work in a Complex World.
Cambridge, Mass.: Harvard University, 1998/2001.
4. Burton, Naylor & Holliday,
(2001); Hardy el al. (1996).
Foundations of Sport and Exercise Psychology, Human Kinetics
(2007).
5. Kenttä, G & Hassmén, P,
Sports Medicine 1998 26:1-16.
6. Knoop, H. H. & Lyhne, J. (red.)
Et nyt læringslandskab Flow, Intelligens og det gode
læringsmiljø. København: Dansk
Psykologisk Forlag, 2005.
7. www.olympiatoppen.no
8. Worobiew, G. Prevention of
Pain in the Lumbar region provoked by overuse injuries. Sport
Medicine in Track and Field.
Proceedings of the first IAFF
Medical Congress, Finland, 1983,
s.83–89.
9. Karriär är i detta fall från
första mötet med aktiviteten till
en högsta topp av prestationsförmågan är nått.
10. Canadian Sport Centres.
Long-Term Athlete Development,
Canadian Sport for Life 2010.
11. Hageskog, C-A. Det dubbla
greppet, Dialoger 77-78 (2006),
www.dialoger.se
12. Kierkegaards samlade verk.
Bd. 18, Gyldendal.”Synspunktet
for mit forfatterskab, Andet
afsnit, Capitel 1, §2”, 1991.
13. Dewey, J. (1933) How We
Think. A restatement of the relation of reflective thinking to the
educative process (Revised edn.),
Boston: D. C. Heath. Brilliant.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
28 svensk idrottsforskning 3/2011
arbete/utvecklingsarbete är gjort handlar
Nyckelmodellen
det om att sätta en rimlig stegringsnivå.
Slutligen ska det omsättas i träning. Först
Utövare 1(NN)
gäller det att hitta bra träningsmodeller
som sedan med rätt träningsplanering kan
a b c x y z
lyfta idrottarens prestation. Det finns nya
NN
tankar kring långsiktig prestationsutveck© 2011 Carl-Axel Hageskog: Linnéuniversitetet
ling som kan vara ytterligare inspiration. I
Kanada finns Long Term Athlete DevelopFigur 3. Den personliga nyckeln för utövaren NN. a, b, c, x,
y, z kan till exempel vara tekniska, fysiska och taktiska
ment (LTAD) (10), som är ett försök att se
parametrar. Här ses ”Present Level”.
på utveckling över en hel karriär och som
© 2011 Carl-Axel Hageskog: Linnéuniversitetet
kan ge många ingångar till det långsiktiga
Nyckelmodellen
arbetet med prestationsutvecklingen. Det
Nyckelmodellen
finns även goda exempel inom svensk
idrott där man arbetar vetenskapligt och
långsiktigt. Det fantastiska med detta
Utövare 1(NN)
ämne är att det inte tycks finnas ett absolut bästa sätt att arbeta på vilket driver oss
a b c x y z
att ständigt leta vidare.
NN
Nyckelmodellen
© 2011 Carl-Axel Hageskog: Linnéuniversitetet
För att nyansera detta ytterligare vill vi
Figur 4. Den personliga nyckeln för utövaren NN. a, b, c, x,
i det följande presentera en flik av den
y, z kan till exempel vara tekniska, fysiska och taktiska
parametrar. Här ses ”Present Level” efter en satsning på
så kallade Nyckelmodellen (11) som kan
© 2011 Carl-Axel Hageskog: Linnéuniversitetet
att utveckla de parametrar den aktiva är bäst på a och y. I
ge flera dimensioner och funderingar till
detta fall ger det också effekter på övriga parametrar.
arbetet med prestationsutvecklingen.
Om vi tänker oss att specialidrotten
har en uppsättning grundförutsättningar
prestationsutvecklingen. Här är det upp
för att utföra aktiviteten. Spänst, styrka,
till den enskilda idrottaren och tränaren
uthållighet, rörlighet, teknik, taktik är
tillsammans att välja ut de kvaliteter som
exempel på delar som ska kombineras för
tycks vara avgörande. Ska man välja att
de aktiva. Innan arbetet börjar kan man
arbeta med svagheter eller styrkor beror på
med fördel låta de aktiva beskriva sin subindividen, läge i utvecklingen och tävlingsjektiva syn på sin egen nyckelprofil. Det
planering.
ger tränaren ytterligare ett redskap för
Ett sådant arbetssätt kräver ödmjukhet,
att utveckla de aktiva. Ofta stämmer inte
insikt och ömsesidigt förtroende hos både
den aktives syn på sin egen nyckelprofil
aktiv och tränare. Samtidigt ger det båda
överens med tränarens. Beroende på var
möjlighet att utvecklas enligt Dewey som
de aktiva befinner sig i sin utveckling kan
menar att tränarens hjälp i utveckling ligger
tränaren här bedöma i vilken utsträcki öppenhet, ansvar och ärlighet (13).
ning han eller hon ska leda eller följa. Att
Det kan ur pedagogiska skäl i vissa fall
följa de aktiva ur deras perspektiv kan ge
faktisk vara så att man väljer att prioritera
öppningar för ett utvecklande samarbete
och utveckla saker som den aktiva är bra
mellan tränare och aktiv (12).
Figur 3 ger en unik bild av en persons
på. Det är ofta roligare att jobba med saker
”Present Level”, och hur de enskilda
man är bra på, framför att tvingas nöta
kvaliteterna ligger till i förhållande till
sådant som man inte lyckas så bra med.
varandra för att kunna arbeta med ”Next
Detta kan förutom en ytterligare specialiStep” i sikte att nå ”Next Level”. Det går
sering i vissa fall även ge positiva följdverkatt använda olika värdeskalor på nyckeln
ningar på de kvaliteter som inte prioriteras
för att kunna jämföra och i det sammani första hand (Figur 4).
hanget är det viktigt att poängtera att
Vi hoppas att detta inlägg i debatten om
skalan ska vara ordentligt kalibrerad mot
träning ger både oss och läsaren anledning
faktiska värden.
till ytterligare funderingar kring det spänMed denna samlade bild kan man
nande och utmanande arbetet med prestasedan lägga upp strategin för arbetet med
tionsutveckling.
London calling
– OS 2012 är målet för Coachteamet
Ett samverkansprojekt om coaching vid mästerskap pågår mellan
Linnéuniversitetet och Svenska Friidrottsförbundet. Projektet Coachteamet har gett fruktbara möten mellan akademi och elitidrott; forskning och utbildning. Samtidigt visar hittills gjorda erfarenheter att det
behövs tid för att överbrygga bland annat kulturella skillnader.
D e t f i n n s s e d a n l ä n g e ett etablerat
samarbete mellan svensk friidrott och Linnéuniversitetet (tidigare Växjö universitet). Det har bland annat inneburit att
universitetet tidigare varit ett så kallat
friidrottsuniversitet med start år 2003. En
central del av verksamheten har varit att
skapa optimala förutsättningar för att
kunna kombinera en elitidrottssatsning
med studier, men även utbildningsinslag
och konferenser har funnits med på
agendan. Från år 2009 har samarbetet
utvecklats till att bli Friidrottens Prestationscentrum och framför allt har utbildnings-, utvärderings- och forskningsverksamheten expanderat. Här kan nämnas
Sveriges första akademiska tränarutbildning i friidrott och ett omfattande utvärderings- och utvecklingsarbete kring
friidrottens barn- och ungdomsverksamhet.
Inom ramen för samarbetet har samtal
förts kring en särskild satsning på de
coacher som arbetar med aktiva inför
kommande mästerskap. Tanken är att
rikta fokus på coachutveckling för att
skapa goda förutsättningar för att de
aktiva ska prestera bra i samband med
internationella mästerskap. Som de flesta
känner till har svensk friidrott under det
senaste decenniet haft glädjen att nå stora
framgångar vid såväl EM, VM som OS. En
pusselbit i detta var en uppskattad utbildningssatsning som gjordes för relativt
många ledare inför OS i Aten år 2004. Nu
är ambitionen att göra en ny insats. Vi
strävar också efter att bidra till en långsiktig utveckling av ledarskapet inom friidrott på elitnivå.
Mats Glemne
Lektor, Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Projektet Coachteamet
Efter ett gemensamt utvecklingsarbete
togs beslut om att göra satsningen Coachteamet under åren 2010-2012. Målgruppen är ett knappt 20-tal coacher inom
friidrottens olika grenar. Den relativt
långa projekttiden, cirka två och ett halvt
år, inkluderar ett flertal mästerskap, men
det huvudsakliga målet är OS i London.
Projektet inkluderar tre avgränsade delar:
en utvecklings-, en utbildnings- och en
forskningsdel. Delarna hör givetvis ihop,
men bedrivs samtidigt var och en för sig.
Utvecklingsdelen är den mest praktiknära
och är obligatorisk för samtliga medverkande coacher. Ansvariga är Svenska
Friidrottsförbundet i samarbete med
Linnéuniversitetet. Utbildningsdelen
utgörs av en kurs i mästerskapscoaching
som omfattar 15 högskolepoäng där
Linnéuniversitetet förstås har ansvaret.
Här väljer berörda coacher om de vill göra
denna satsning. Forskningsdelen inkluderar flera forskningsprojekt som bedrivs av
forskare från både Linnéuniversitetet och
Gymnastik- och idrottshögskolan, men i
nära samarbete med elitcoacher inom
svensk friidrott. Här följer en utförligare
presentation av de olika delarna med
särskild tonvikt på forskningsarbetet.
PG Fahlström
Lektor, Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Carl-Axel Hageskog
Professor, Institutionen för
pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet
Göran Kenttä
Lektor
Gymnastik- och idrottshögskolan
Projektets utvecklingsdel
Utvecklingsdelen löper kontinuerligt
under hela projekttiden. Det förekommer
regelbundna sammankomster i såväl hela
coachgruppen som i mer regionalt avgränsade grupperingar. Med tanke på de
medverkande coachernas arbetssituation
sker dock dessa möten med drygt två
Susanne Linnér
Lektor, Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 29
spektiv på att leda i pressade situationer.
Årscykeln för det första året kan illustreras
enligt figur 1.
Kulturella utmaningar
Figur 1. Coachteamet år 1.
månaders mellanrum och anpassas i
största möjliga mån till tränings- och
tävlingssäsongerna. Under det första året
har det varit tre nationella träffar och två
regionala. För att främja kontinuitet i
utvecklingsdelen får även deltagarna
studera själva hemma. Delar av arbetet
sker via en webbaserad lärplattform.
Arbetsuppgifterna har utformats med
syfte att förstärka den individuella
utvecklingen genom ett ökat erfarenhetsutbyte mellan coacherna. Uppgifterna har
i ett första steg bearbetats individuellt,
vilket legat till grund för en dialog med
kollegorna i sin regionala grupp, framför
allt på den webbaserade lärplattformen.
Innehållet i utvecklingsdelen är strukturerat i olika teman och under det första
året har det huvudsakligen handlat om:
• Mästerskapscoachens kompetenser.
• Hållbart ledarskap/coachens situation.
• 24-timmars-friidrottaren (elitidrottarens situation).
• Idrottslig coaching, kommunikation.
• Gruppdynamik och gruppsammanhållning.
Arbetsformerna har varierat och vid de
fysiska träffarna har det varit allt från
storföreläsningar till gruppdiskussioner.
Förutom medverkande från friidrotten
och akademin har dels etablerade coacher
från andra idrotter bidragit med sina
erfarenheter, dels har några ledare från
helt andra verksamheter gett sina per30 svensk idrottsforskning 3/2011
Det finns så här långt både positiva och
negativa erfarenheter av Coachteamet. På
den positiva sidan ser vi en allt mer ökad
öppenhet mellan de medverkande
coacherna, vilket i sin tur ökar förutsättningarna att ta tillvara på den goda kompetens som finns i gruppen. Det kan däremot
utvecklas och systemiseras ännu mer. Vi ser
också en ökad öppenhet mellan coacher och
universitetets representanter i projektet och
här finns en stor potential för en ömsesidig
kompetensutveckling. Vidare har några
coacher redan gjort en imponerande
individuell resa, som till exempel inneburit
att arbetssituationen förändrats positivt
eller att de investerat kraftfullt i kompetensutveckling.
Ser man däremot till den samlade
coachgruppen har det varit svårt att få med
alla på tåget. Trots ambitionen att genomföra projektet så smidigt som möjligt har
det inte varit lätt för samtliga att deltaga vid
de fysiska träffarna och att arbeta via
lärplattformen. Det har inneburit att några
coacher har stigit av projektet och andra har
gjort begränsade arbetsinsatser.
Det är med andra ord stor skillnad i
arbetsinsats och engagemang mellan de
medverkande coacherna i projektet. Vad det
beror på är för tidigt att uttala sig om och en
vidare analys får förhoppningsvis ge svar.
Man kan dock spekulera kring vad som är
orsaken. Kanske beror det på hög arbetsbelastning med överbokade agendor, otydliga
krav på elitcoacher eller tidigare erfarenheter av kunskapsutveckling och forskningsprojekt. Det kan givetvis också bero på
förberedelsen och genomförandet av
coachprojektet.
Från och med hösten år 2011 reformeras
därför arbetssättet i syfte att få med samtliga i projektet. De fysiska träffarna med
erfarenhetsutbyte mellan coacherna kommer att fortsätta, men hemma får deltagarna fokusera på det individuella arbetet.
En viktig del blir att arbeta med förbättringsarbete i den egna vardagen. En annan
justering är att de regionala grupperingarna
ersätts med så kallade grengrupper, det vill
säga grupper där elitcoacher inom liknande
friidrottsgrenar samverkar.
Yannick Tregaro, tränare åt
både Emma Green Tregaro och
Christian Olsson, är en av
deltagarna i projektet
Caochteamet.
Projektets utbildningsdel
Utbildningsdelen är ett erbjudande till
medverkande coacher. I kursen Mästerskapscoaching, som ger 15 högskolepoäng, kan de fördjupa sig inom de olika
innehållsområdena kring coaching. Det
finns även planer på att genomföra en
fortsättningskurs på ytterligare 15 högskolepoäng.
Kursen Mästerskapscoaching innehåller tre moduler om vardera fem högskolepoäng och genomförs i stort sett helt och
hållet på distans. Studierna bedrivs via en
webbaserad lärplattform och uppgifter,
artiklar och litteratur är omsorgsfullt
utformade och utvalda för att vara tydligt
kopplade till elitcoachernas situation. Det
finns med andra ord en tydlig nyttoaspekt
och utvecklingsambition. Modulerna har
följande ruriceringar:
• Coachens situation ur ett stress- och
återhämtningsperspektiv.
• Coachen som kulturbärare.
• Grupprocesser och kommunikation.
Så här långt har cirka en tredjedel av de
medverkande coacherna valt att följa
utbildningsdelen. Förhoppningsvis kan
utbildningen bli aktuell för fler framöver
och det finns planer från förbundets sida
att certifiera de medverkande som svensk
friidrotts mästerskapscoacher.
Projektets forskningsdel
Parallellt med utvecklings- och utbildningsinsatserna bedrivs forskning kring
elitcoachernas situation. En forskargrupp
med bakgrund i idrottspsykologisk samt
idrotts- och hälsopedagogisk forskning har
ansvar för detta. Forskningsfrågorna har
genererats i en tät dialog med coacherna
för att belysa relevanta frågeställningar i
deras tränings- och tävlingsverksamhet.
Målsättningen är att forskningen ska öka
kunskapsmassan beträffande frågor som
berör elitledarskapets kompetenser, arbetssituation och ett hållbart ledarskap. Det ska
ses i spänningsfältet mellan den ideella
folkrörelsen och idrottens professionalisering. När vi forskare och de medverkande
coacherna har identifierat möjligheter och
hinder för ett hållbart ledarskap ska det
kompletteras med en kritisk reflektion och
förslag på utvecklingsinsatser för att
åtgärda situationen på bästa sätt. Dessutom är förhoppningen att det ska bli ett
bidrag till en metodologisk utveckling vad
gäller praktiknära forskning inom det
idrottsliga fältet.
Ledarskapet inom elitidrotten har
förändrats, kraven och komplexiteten har
ökat och det är en lång rad funktioner som
ingår i arbetet (1). Det handlar om en
ständig balansgång mellan olika spänningsfält, till exempel mellan stabilitet och
förändring; risker och möjligheter; snabba
beslut och strategier på längre sikt. Det
finns en rad övergripande villkor som styr
och ledarskapet kan vara krävande på
många olika sätt. Frågan är vilka konstruktioner som i dag görs av elitledarskap och
vilka kompetenser som blir viktiga?
Supportrar, journalister, förbundsledning,
de aktiva, deras hemmatränare, tränarkollegor etcetera har alla åsikter kring vad
Friidrottstränare som
deltar i Coachteamet
Anders Axlid
Håkan Andersson
Kjell Andersson
Kent Claesson
Torbjörn Eriksson
Ulf Friberg
Oscar Gidewall
Ulrik Mattisson
Dejan Mirkovic
Kenth Olsson
Stefan Olsson
Anders Palmqvist
Geir Rasmusson
Yannick Tregaro
Johan Wettergren
3/2011 svensk idrottsforskning 31
ůŝƚůĞĚĂƌƐŬĂƉĞƚŝŶŽŵƐǀĞŶƐŬĨƌŝŝĚƌŽƚƚ
,ĊůůďĂƌƚůĞĚĂƌƐŬĂƉ
ƌďĞƚƐƐŝƚƵĂƚŝŽŶĞŶ
<ŽŵƉĞƚĞŶƐ
hƚďŝůĚŶŝŶŐ
ŝĚĂŬƚŝŬ
<ŽŵŵƵŶŝŬĂƚŝŽŶ
ĞůǀŝƐŐĞŵĞŶƐĂŵĞŵƉŝƌŝ
н
DćƐƚĞƌƐŬĂƉƐĐŽĂĐŚŝŶŐ
ǀŝŬƚŝŐĚĞůĞŵƉŝƌŝ
,ĊůůďĂƌŚĞƚŚŽƐ
ĐŽĂĐŚĞŶŝ
ŵćƐƚĞƌƐŬĂƉ
ƌďĞƚƐƐŝƚƵĂƚŝŽŶĞŶ
ƐŽŵĐŽĂĐŚǀŝĚ
ŵćƐƚĞƌƐŬĂƉ͗
ͲŬƚŝǀĂƉĊ
ŚĞŵŵĂƉůĂŶ
ͲŬŽŶŽŵŝ
Ͳ>ĞĚŝŐŚĞƚ
<ŽŵƉĞƚĞŶƐ
hƚďŝůĚŶŝŶŐĨƂƌŽĐŚ
ǀŝĚŵćƐƚĞƌƐŬĂƉ
<ŽŵŵƵŶŝŬĂƚŝŽŶ
ǀŝĚŵćƐƚĞƌƐŬĂƉ
Figur 2. Elitledarskapet inom svensk friidrott.
som utmärker en mästerskapscoach, men
hur framställer coacherna bilden av sig
själva, sin roll och villkoren kring elitledarskapet? Alla yrken är en del av en
kultur som inrymmer föreställningar,
värderingar, normer och praktiker, vilka
konstituerar vad som anses vara relevanta
och värdefulla kunskaper och normer.
Den är inte alltid synlig utan måste lyftas
fram. Yrkeskulturen är sällan explicit
uttalad, den bara finns där och tas för
given. Kulturen produceras och reproduceras och sätter ramar för vad som är
giltigt (2). Kraven på coacherna är inte
bara höga utan också i vissa fall motstridiga, varpå innebörden i elitledarskapet
inte är entydigt.
Forskningsprojektet genomförs som
fyra delprojekt med delvis olika innehåll
och frågeställningar. Samtidigt är det
viktigt att belysa att de olika delarna
tillsammans bildar en större helhet.
Projektet kan illustreras enligt figur 2.
De fyra delprojekten berör huvudområdena: hållbart ledarskap, arbetssituation,
kompetens och coaching. Områdena
undersöks såväl i den vardagliga situationen som vid själva mästerskapen. Nedan
följer en närmare presentation av delprojekten.
1. Hållbart ledarskap
Forskningen beskriver och granskar
kritiskt ett tillämpat arbete som genomförts i syfte att förebygga utbrändhet
(utmattningssyndrom) samt stimulera
återhämtning och välbefinnande hos
medverkande coacher. Verksamheten har
32 svensk idrottsforskning 3/2011
genomförts i fyra steg:
En utbildningsinsats, utifrån såväl
teorier som beprövad erfarenhet, för att
implementera strategier att hantera
pressade situationer och beakta betydelsen
av återhämtning. Insatsen har även
inkluderat genomgång av olika case samt
identifiering av typiska symptom.
Coacherna har fört en daglig loggbok
som belyser såväl stressade situationer
som realiserade aktiviteter för återhämtning. Dessutom har de fått genomföra
regelbundna självskattningar som mäter
stress och återhämtning. Syftet är att
utveckla den egna medvetenheten om både
situationer som orsakar negativ stress och
bra aktiviteter för återhämtning.
I syfte att bibehålla en hög arbetskapacitet och uppleva välbefinnande har
coacherna lärt att utveckla individuella
återhämtningsstrategier. Väsentligt har
även varit att öka medvetenheten och
betydelsen av dessa, inte minst i pressade
och belastande situationer.
I en organiserad gruppverksamhet har
coacherna arbetat med frågor kring att
”Att vara anställd som
ledare för en elitverksamhet är därför en syssla
som när det gäller kravnivå kan jämställas med
många andra högt kvalificerade yrken i samhället.”
skapa balans i sin situation. Det har
handlat om att lyfta väsentliga aspekter för
såväl långsiktig yrkesutveckling som god
återhämtning och optimala förutsättningar
för en bra hälsa.
2. Arbetssituationen
Syftet är att kartlägga hur arbetssituationen och villkoren ser ut genom att studera
de ramar och förutsättningar som påverkar
coachens arbete. Det ska ställas i relation
till en på många sätt starkt folkrörelsebaserad organisation samtidigt som det riktas
krav på en hög professionalitet. Det ideella
ledarskapet har länge utgjort grunden och
utformningen av friidrottens organisering
har i stora delar varit beroende av de
personer som valt att engagera sig i
idrotten och vad dessa personer har valt att
göra (3). I dag kan vi se en utveckling mot
en större komplexitet i uppdraget, vilket i
sin tur har lett till högre kvav på ledarens
kompetens (4). Att vara anställd som
ledare för en elitverksamhet är därför en
syssla som när det gäller kravnivå kan
jämställas med många andra högt
kvalificerade yrken i samhället (5).
Vidare ska elitcoachernas tankar och
reflektioner kring hur arbetssituationen
och villkoren kan eller bör utvecklas och
vad som krävs för detta fångas upp.
Projektet har därför en tydlig utvecklingsinriktning. Det kan också bli aktuellt
med en utvidgning som berör bland
annat Friidrottsförbundet och Riksidrottsförbundet.
3. Kompetens och utbildning
Trots de höga krav som ställs i arbetet
som elitcoach har bland annat Eriksson
konstaterat att svenska elittränare vid en
internationell jämförelse generellt har en
begränsad utbildningsnivå (6). I många
fall finns däremot erfarenhet från att
själv ha varit aktiv. I vissa delar finns
även en möjlighet till utveckling och
lärande genom stöd och hjälp av mer
erfarna kollegor. Det finns i dag inga
formella krav på att gå specifika kurser
och utbildningar för att bli ledare inom
svensk friidrott och det finns ingen specificering av
kompetenskrav för att bli tränare på
elitnivå. Inom allt fler idrotter nationellt
och internationellt diskuteras det kring
en certifiering av utbildningssystemet
och licenser för ledare på olika nivåer,
dels för att synliggöra vilka kvalifikationer som behövs för olika typer av ledaruppdrag inom idrotten, dels för att
synliggöra de kompetenser som en
yrkesverksam besitter (5).
I organisationer som befinner sig i
ständig förändring finns det också ett
behov av kontinuerlig utveckling av
ledarskapet för att erbjuda en verksamhet med kvalitet, såväl i den ideella som i
den professionella idrottsliga verksamheten. Att kunna reflektera över sin egen
och andras praktik blir centralt. Det blir
mot denna bakgrund intressant att
identifiera de kompetenser och det
kunnande som elitcoacherna ger uttryck
för i relation till olika vardags- och
mästerskapssituationer.
4. Coaching vid mästerskap
Referenser
Ambitionen med projektet är att fånga upp
bland annat elitcoachens arbete och det
tillstånd han eller hon befinner sig i precis
innan, och framför allt under, ett mästerskap. Även den närmsta tiden efter ett
mästerskap ska följas upp. Det är förstås en
specifik situation där det inte minst finns
en metodologisk problematik. Den upparbetade närhet som finns mellan forskargruppen och elitcoacherna är en viktig
förutsättning för att få access till arbetet
och för att själva datainsamlingen ska
kunna göras så smidigt som möjligt.
Utifrån några nyckelfrågor med vidhängade
stödfrågor kommer coacherna dagligen att
kort tala in sina svar via antingen inspelningsfunktioner på sina datorerer eller
telefoner, eller alternativt på en diktafon.
Exempel på frågor att hantera under själva
mästerskapet är:
1. Houlihan, B. & Green, M. Comparative elite Sport Development.
Systems, structures and public
policy. 2008.
2. Kvalbein, I. Laererutdanningskultur og kunnskapsutvikling.
1998.
3. Klepper, S. Volunteering in
Sport – Luxemburg, A study on
volunteering in the EU. 2009.
4. Lindroth, J. Ett idrottssekel.
2002.
5. Gerrevall, P. Lärande och
erfarenheters värde. 2006.
6. Eriksson, S. Vägen till elittränarskap. 2006.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
• Hur har du upplevt ditt humör i dag?
• Hur har du upplevt din totala energinivå i
dag?
• Hur har du upplevt samspelet med dina
aktiva i dag?
• Hur har du upplevt samspelet med andra
coacher respektive övriga aktiva i dag?
• Hur har du agerat som coach i mästerskapssituationen i dag?
Dialog gagnar ledarskapet
Genom ett angreppssätt där vi som forskare
närvarar under en längre tidsperiod och för
en dialog med coacherna har vi ambitionen
att forskningsprojekten ska bygga på ett
nära samarbete genom hela forskningsprocessen. Kunskapsbildningen innebär att
beskriva coachernas erfarenheter, men
också att utmana och problematisera dem i
ett större pedagogiskt, kulturellt och
samhälleligt sammanhang. I dialog med
coacherna kan vi som forskare understödja
en gemensam reflektion där forskningens
perspektiv kan komplettera idrottens
kunskapsbildning, men ändå utifrån ett
självständigt och kritiskt perspektiv.
Forskningen kan på så sätt bidra både till
en utveckling för deltagande coacher under
processens gång, men också bidra med att
kunskapsmassan kring ledarskapet för
elitaktiva ökar och kan gynna idrotten i
stort. Kunskapen kan också gagna frågor
kring ledarskapet inom andra fält och
kontexter.
3/2011 svensk idrottsforskning 33
EU ställer nya krav
på tränarens kompetens
Inom ramen för EU-samarbetet håller en gemensam utbildningsstruktur för idrottssektorn på att utvecklas. Den bygger på gemensamma
överenskommelser om olika kompetensnivåer för tränare. Syftet är
att stärka tränarkompetensen i Europa. Tränarna ska även kunna få
sin kompetens synliggjord och prövad.
Per Gerrevall
Professor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Carl Axel Hageskog
Professor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Å r 2007 p u b l i c e r a d e s inom ramen för
det europeiska samarbetet en vitbok om
idrott. Det överordnade målet är ”att
tillhandahålla en strategisk orientering för
idrottens roll i EU, att inleda en debatt om
specifika frågor, att göra idrotten synligare
i EU:s beslutsprocess och att öka befolkningens medvetande om de behov och
särskilda förhållanden som kännetecknar
sektorn” (1). Vitboken kan närmast beskrivas som en europeisk variant av Riksidrottsförbundets idéskrift Idrotten vill.
Förutom att dokumentet betonar vikten
av att idrott och utbildning förenas,
föreslås bland annat att idrottssektorn ska
kunna fungera som ett försöksområde för
”genomförandet av det europeiska systemet för meriter på yrkesutbildningsområdet som syftar till att göra de nationella
kompetens- och kvalifikationssystemen
tydligare.” (1)
Europakommissionen har därefter gått
vidare och i år antagit ett policydokument
med titeln Developing the European
Dimension in Sport. I denna skrift uttalas
bland annat behovet av:
”… mer kvalificerad personal inom idrottssektorn.
Inom idrotten finns en stor yrkeskunnighet och en
mångfald av yrken, och i kombination med den ökade
rörligheten inom EU blir det därför allt viktigare att
inkludera kvalifikationer på idrotts-området i de
nationella kvalifikationssystemen… Dessutom behövs
större insyn när det gäller validering och erkännande
av kvalifikationer som erhållits genom volontärarbete
och kvalifikationer som krävs för reglerade yrken på
idrottsområdet.” (2)
34 svensk idrottsforskning 3/2011
Begreppen kompetens och kvalifikationer används frekvent i det europeiska
samarbetet. Ibland används de i stort
synonymt, men det är en principiell
skillnad mellan dem som är av viktig att
förtydliga. Kompetensbegreppet tar sin
utgångspunkt i individer och kan beskrivas som en individs eller en grupps
potentiella handlingsförmåga i relation
till en viss uppgift, situation eller kontext.
Kvalifikationsbegreppet tar sin utgångspunkt i verksamheten och handlar om de
krav som ett visst arbete eller yrke ställer
på en individs kunnande (3).
I den här artikeln vill vi ge en bild av
hur man inom det europeiska samarbetet
preciserat kvalifikationskraven för
tränare på olika nivåer inom idrottsområdet och diskutera vilka konsekvenser
dessa kan få för svenska förhållanden.
Samordning av utbildning i EU
Europaparlamentet beslutade år 2007
och Europakommissionen år 2008 att
införa ett gemensamt europeiskt ramverk
för utbildning, det så kallade European
Qualifications Framework. Ramverket
ska med sina kvalifikationsbeskrivningar
svara mot kunskapssamhällets krav,
främja livslångt lärande och förbättra
anställbarhet, rörlighet och social integration för arbetstagare och studerande.
Ramverket består av åtta nivåer, där
man med hjälp av så kallade deskriptorer, en form av kriterier, beskriver det
kunnande som utmärker respektive nivå.
Senast år 2010 ska de olika medlemsstaterna ha kopplat sina nationella utbild-
ningssystem till det europeiska ramverket,
vilket leder till omvälvande nationella
förändringar.
När det gäller yrkesutbildningar ska de
nationella ramverken i sin tur kopplas till
ett europeiskt meritöverföringssystem
(European Credit system for Vocational
Education – ECVET) som ska underlätta
för individer att studera och arbeta i olika
länder (4). Det ska i likhet med utbildningarna i övrigt vara uppbyggt på målbeskrivningar (learning outcomes) som är
organiserade i tydligt beskrivna moduler
som var och en ska vara möjliga att
bedöma och som ska vara relaterade till
det europeiska ramverkets åtta nivåer.
Systemet ska börja införas år 2012.
En betydelsefull del i systemet är att
varje kvalifikationsnivå ska kunna uppnås
antingen genom formaliserad utbildning
eller genom informellt lärande, det vill
säga lärande som sker i arbete. Som
individ kan man alltså samla dokumentation som visar att man svarar upp mot en
viss nivå och sedan bli föremål för prövning.
Även idrotten harmoniseras
Nu pågår ett intensivt arbete med att
samordna enskilda länders utbildningssystem och arbetsmarknad med de
europeiska utgångspunkterna. Inom den
högre utbildningen har det tagit sig
uttryck i till exempel Bolognaprocessen,
där gemensamma examenskrav införts på
skilda nivåer.
Motsvarande synkronisering sker också
inom idrottsområdet, där det är ENSSEE
(European Network of Sports Science,
Education and Employment) (5) som
svarar för samordningen och informerar
om verksamheten via European Sport
Education Information Plattform (6).
Ett särskilt projekt har etablerats under
utvecklingsarbetet för att skapa en
gemensam utbildningsstruktur inom
idrottssektorn, som baseras i de europeiska ramverken och överenskommelserna.
Projektet går under namnet AEHESIS
(Aligning an European Higher Education
Structure in Sport Science). Det avrapporterades år 2006 i form av förslag till
utbildningsstruktur inom vart och ett av
de fyra områdena: Idrott och hälsa,
Hälsopromotion (Health & Fitness), Sport
management och Idrottscoaching (7).
Inom varje område har de ansvariga
tillämpat en arbetsmetod som inneburit
att man först avgränsat ett område. Inom
området har de sedan identifierat några
standardyrken, varefter de inom dessa
yrken har klarlagt vilka som är de tre
eller fyra vanligaste aktiviteterna. När
dessa väl beskrivits, omformulerade de
varje aktivitet i termer av kompetenser,
vilka i nästa steg överfördes till utbildningsmål (learning outcomes). Slutligen
har de utvecklat ett förslag till utbildningsstruktur och läroplan för ett av
dessa yrken. Denna process har sedermera transformerats till en femstegsmodell, där man tydligare betonar att
processen ska bygga på ett nerifrån och
upp perspektiv och vikten av ömsesidighet mellan idrotts- och utbildningssektorerna.
Vitboken om idrott var startskottet
på ett fördjupat EU-samarbete kring
idrottsfrågor. Den kan närmast
beskrivas som en europeisk variant
av Riksidrottsförbundets idéskrift
Idrotten vill.
Ramverk för tränares kompetens
Inom området idrottscoaching, vilket vi i
det följande valt att se synonymt med
idrottstränare, har en särskilt utsedd
grupp (ECC–European Coaching Council) svarat för utvecklingsarbetet. Det har
resulterat i Convention for the Recognition of Coaching Competence and
Qualifications, vilken antogs vid ett möte
i Rio Maior, Portugal år 2007. Konven-
”Nu pågår ett intensivt
arbete med att samordna
enskilda länders utbildningssystem och arbetsmarknad... Motsvarande
synkronisering sker också
inom idrottsområdet.”
tionen utgörs av 13 principer och bygger
bland annat på erkännandet av ett
gemensamt ramverk för tränarkvalifikationer (8).
Ramverket baseras på å ena sidan en
analys av vilka olika typer av uppdrag en
tränare kan möta och å andra sidan en
analys av vilka kompetensnivåer som
föreligger.
När det gäller tränaruppdragen skiljer
man mellan deltagarorienterat och
tävlingsorienterat idrottande, där respektive form kräver sina specifika tränare.
Den deltagarorienterade tränaren
3/2011 svensk idrottsforskning 35
handhar mestadels verksamhet för
nybörjare (barn, ungdomar och vuxna)
samt utövare som deltar i idrottandet utan
att primärt vara inriktade på organiserad
tävling och konkurrens. Den tävlingsinriktade tränaren kan vara tränare för
talanger och tävlingsinriktade utövare i
olika åldrar eller för heltids- och elitutövare.
Den kunskapsbas som tränaren behöver utveckla är indelad i tre områden. För
det första behövs kunskap om själva idrotten, vilken inkluderar kunskap om regler
och regelverk, utrustning, idrottsanläggningar och tävlingar. För det andra krävs
kunskap om de personer som är involverade i idrotten: de utövande, deras
eventuella föräldrar, andra tränare eller
medhjälpare och så vidare. För det tredje
krävs en idrottsvetenskaplig kunskap, det
vill säga kunskap om pedagogik, psykologi, biomekanik, medicin, första hjälpen,
skadehantering, fysisk aktivitet, träningslära eller dylikt.
När tränarens kompetens sedan
formuleras tar beskrivningarna sin
utgångspunkt i tre kompetensområden.
Det första området ”know-how” utgörs av
praktiskt utövande (skills), det andra
området, ”know-what”, av praktiskt och
teoretiskt kunnande och det tredje,
”to-be”, av mellanmänskligt, etiskt och
professionellt handlande. Fyra kompetensnivåer beskrivs.
Ramverkets fyra kompetensnivåer:
1. Lärlingstränare
2. Tränare
3. Experttränare
4. Mastertränare
Skillnaderna mellan de olika nivåerna
baseras på erfarenheter, bredd och djup i
kunnandet, på uppdragets långsiktighet
och graden av strategisk planering och
innovationsarbete. Beskrivningarna som
föreligger inom de skilda nivåerna är
generella och ska som sådana kunna ha en
giltighet över flera idrotter.
Sedan preciseras kunnandet för respektive kompetensnivå uppdelat i träning
(planera, organisera, genomföra och
utvärdera), tävling (planera, organisera,
genomföra och utvärdera), management
(planera, organisera, genomföra och
36 svensk idrottsforskning 3/2011
utvärdera) respektive att utbilda.
Beskrivningarna inkluderar även ansvarstagande, eget lärande samt kommunikativ
och social kompetens.
Lärlingstränaren är främst verksam
inom deltagarorienterad idrott. Han eller
hon har begränsade erfarenheter av att
vara tränare och uppbär inget eget eller
mycket begränsat ansvar. Lärlingstränaren
kan bistå den mer kvalificerade tränaren
och under handledning svara för delar av
träningen. Lärlingstränaren ska kunna
använda sig av baskunskaperna inom
området för att utföra enklare uppgifter,
som innebär tillämpning av etablerade
regler, rutiner eller strategier.
Tränaren planerar, genomför och följer
upp träningspass. Tränaren ska kunna
inom begränsade ramar agera självständigt
men i ett mer kvalificerat sammanhang
vara underställd mer kvalificerade kolleger. Tränaren har tillägnat sig den praktiska och teoretiska kunskapsbas som finns
inom området och ska ha god förmåga att
kreativt använda sig av denna vid planering, genomförande och utvärdering av
verksamheten.
Experttränaren planerar, genomför,
analyserar och reviderar långsiktiga
träningsprogram. Experttränaren uppbär
ett omfattande ansvar för verksamheten
och är den som leder assisterande och
övriga tränare i verksamheten. Experttränaren har en både bred och djup kunskap
inom det specifika fältet och kan utveckla
strategiska och kreativa lösningar på de
problem han eller hon ställs inför. Experttränaren kan utnyttja och överföra såväl
teoretisk som praktisk kunskap i lösningarna och även argumentera för sina
ställningstaganden. Härigenom visar
experttränaren att han eller hon behärskar
den praktiska och teoretiska kunskapsbas
som finns inom det specifika området.
Mastertränaren är mycket erfaren inom
området och har ett övergripande ansvar
för idrottsverksamheten. Mastertränaren
planerar, genomför och följer upp verksamheten över flera års sikt och kan,
utöver det kunnande som experttränaren
visar, även integrera kunskap från nya fält
och göra kvalificerade bedömningar.
Mastertränaren kan också utveckla nya
färdigheter och nya tekniker, som grundas
i den aktuella kunskapsutvecklingen inom
området men även i relevant forskning.
Han eller hon kan även utveckla och
genomföra projekt som ska leda till vidare
kunskapsutveckling och utvecklingen av
nya praktiska lösningar inom det egna
fältet.
Ramverket ska tillämpas under perioden 2008-2011, då man genom att
omsätta och pröva detta i nationella
förhållanden också ska generera material
till en framtida revision av ramverket.
Utfallet av det europeiska samarbetet
kommer i sin tur att utgöra ett underlag i
ett globalt samarbete kring coachområdet.
Den internationella organisationen ICCE
(International Council for Coach Education), där den europeiska ingår som en
subgrupp, har i maj i år startat ett arbete
med att utveckla ett internationellt
ramverk för tränarområdet (9).
Konsekvenser för svensk idrott
Om det europeiska samarbetet får genomslag inom idrottsrörelsen, kommer det att
leda till att synliggöra och systematisera
den kompetens som tränare på olika
nivåer besitter. De ramverk som utvecklats är dock generella konstruktioner, som
hittills inte varit förankrade i de kulturella
sammanhang där idrotten faktiskt
bedrivs. Därför behöver de konstruktioner
som föreligger bli föremål för empirisk
prövning inom idrottens skilda kulturer.
Dessa kulturer är både nationellt färgade
och präglade av respektive idrotts karaktär. Även inom enskilda nationer ställs
varierande krav beroende på om tränarskapet utövas i mindre kommuner på
landsbygden eller i storstädernas förorter.
I somras tog Landkrona BOIS
tränare Henrik Larsson examen
i kursen Tränarskap – inriktning
fotboll på Högskolan i
Halmstad. Krav på utbildning
fick världsstjärnan att motvilligt
sätta sig i skolbänken förra
hösten. Kanske hade en
framtida europeisk validering
av kompetens befriat honom
från tentor?
Tränarutbildning
Den svenska idrottsrörelsen har under
lång tid själv svarat för den utbildning
som krävts för tränaruppdrag av olika
slag. Specialidrottsförbunden och idrottens egen utbildningsorganisation, SISU
Idrottsutbildarna, har ansvarat för
utbildningen. Därutöver har många
kvalificerade ledare även haft en utbildning som lärare inom idrott och hälsa,
eller någon annan utbildning som haft
mer eller mindre relevans för ledaruppdragen.
De nya kompetensnivåerna som skrivs
fram inom det europeiska samarbetet
ställer idrottens utbildningssystem inför
nya krav. I synnerhet är det hur utbildning ska utformas för nivåerna 3 och 4
(experttränare respektive mastertränare),
3/2011 svensk idrottsforskning 37
Referenser
1. Europeiska Gemenskapernas Kommission 391, Bryssel:11.7.2007. s.2-6.
2. EUROPEAN COMMISSION
COM(2011) Communication
from the Commission to the
european parliament, the council: The European Economic and
Social Committee and the Committee of the Regions. Developing the European Dimension in
Sport. Bryssel: 18.1.2011.
3. Ellström, Per-Erik Kompetens,
lärande och utbildning i arbetslivet: Problem, begrepp och
teoretiska perspektiv. Stockholm:
Publica, 1992.
4. CEDEFOP The development of
ECVET in Europe. Luxembourg:
Publications Office of the European Union. Working Paper, No
10, 2010.
5. http://www.enssee.eu/
ENSSEE/, 2011-09-25.
6. http://www.sophelia.eu/,
2011-09-25.
7. http://www.eseip.eu/index.
php?option=com_content&task
=view&id=20&Itemid=29, 201109-25.
8. http://www.itesce.eu/docs/
ECC_document.pdf, 2011-09-25.
9. http://www.icce.ws/documents/ICCE-ASOIF_Joint_
Communication_18May2011.pdf,
2011-09-25.
10. http://www.itesce.eu/, 201109-25.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
som behöver analyseras. De kompetenskrav som skiljer en tränare på de högre
nivåerna från dem på nivå 1 och 2 är
framför allt strategisk planering, utveckling och utvärdering.
De förändringar som följer av de
europeiska ramverken analyseras och
omsätts nu inom ett projekt (ITESCEImproving Transparency of European
Sport Coach Education) där, förutom
Sverige, även Danmark och Ungern
deltar. I projektet har de kompetensnivåer
som föreligger inom det europeiska
projektet anpassats och försetts med
målskrivningar (learning outcomes) som
ska ha giltighet utifrån bland annat
svenska förhållanden (10).
Inom projektet har även en utbildningsstruktur utvecklats, som innebär att
idrottsrörelsens befintliga tränarutbildningar motsvarar nivåerna 1 och 2 i de
europeiska nätverken (lärlingstränare och
tränare). För nivåerna 3 och 4 krävs en
fördjupad utbildning, som förutsätter en
samverkan mellan universitet och högskolor och idrottsrörelsen. Exempelvis avser
man för svenska tennisförbundets del
kräva 120 högskolepoäng (motsvarande
två års studier) för att bli experttränare
och 180 respektive 240 högskolepoäng för
att bli mastertränare. Härigenom avser
man ge tränare en utbildning som svarar
mot den komplexitet som uppdraget
inrymmer.
Validering av kompetens
Vägen till kompetens går både genom
utbildning och genom praktisk verksamhet. Det ska därför vara möjligt för
utövare som genom sin praktiska erfarenhet förvärvat en gedigen kompetens inom
olika områden få denna synliggjord och
prövad mot de beskrivningar som ingår i
de olika tränarnivåernas kompetensområden. Denna kompetensvalidering behöver
kunna göras mot var och en av de olika
tränarnivåerna.
Det krävs därför ett utvecklingsarbete
som är inriktat på att utveckla metoder
och verktyg för att göra denna prövning
både innehållsligt giltig och tillförlitlig
inom olika idrotter. Dessa metoder och
verktyg måste också upplevas ge likartade
förutsättningar för utövare oavsett vilken
idrott de avser.
Validering av kompetens kommer
38 svensk idrottsforskning 3/2011
också att vara betydelsefullt för tränare
när de ska nyttja sin kompetens inom
andra verksamhetsområden. Det är inte
sällan som man från samhället i övrigt
med respekt talar om den ledarutbildning
som tränarerfarenheter inom idrotten
innebär. Att kunna synliggöra vilken
kompetens dessa erfarenheter leder till att
utveckla är förstås värdefullt.
Med synliggörandet av kompetens
kommer också möjligheten att få tränarens kompetensnivå dokumenterad och
därmed också formellt erkänd. I allt högre
grad kommer önskemål från förbund och
idrotter att kunna erkänna tränarkompetens för olika målgrupper och på olika
nivåer. Exempelvis blir det allt vanligare
att idrotter auktoriserar (golf, ishockey),
certifierar (fotboll, handboll, basket,
bowling), godkänner (bandy) eller rekommenderar (innebandy) gymnasieskolor på
grundval av den tränarkompetens som
finns där. Begreppen för det formella
erkännandet kan således variera.
Samverkan med idrottsrörelsen
En särskilt utformad utbildning krävs
alltså för framtidens tränare på högre
kompetensnivåer. En utbildning som
bygger på idrottsrörelsens behov och
förutsättningar men som också har den
forskningsbas som en yrkesutbildning
inom högskolan ska förevisa. Det innebär
att det också måste bedrivas relevant
forskning och utvecklingsarbete inom de
områden som utbildningarna behandlar.
Centrum för idrottsforskning finansierar en del av forskningen inom idrottsområdet. Landets universitet och högskolor
bedriver även idrottsrelevant forskning på
uppdrag av andra finansiärer, bland annat
Riksidrottsförbundet. Det finns behov av
att utveckla den forskning som kan vara
till gagn för kvalificerade idrottstränares
kompetens och utveckling. En sådan
forskning skulle må väl av en utvecklad
samverkan även med de olika specialidrottsförbunden.
Det anser vi vara en förutsättning för
att framtidens ledare ska ha en hög och
tillräcklig kompetens inom exempelvis
strategisk planering och utveckling, vilket
kommer att krävas för att Sverige ska vara
en framgångsrik idrottsnation inom
tävlingsorienterad idrott såväl som
motionsidrott.
Många bollar att hantera för svenska tennistränare
I drygt 20 år var Sverige en världsledande nation i tennis. I dag är det
inte längre så. Vi har intervjuat tränare om deras arbetsförhållanden.
Om svensk tennis ska lyfta kräver det bland annat att tränarna får
ökade möjligheter till konkurrenskraftig utbildning.
U n d e r p e r i o d e n 1975-2005 har 42
svenska spelare tillsammans vunnit mer
än 470 internationella titlar. Lägg därtill
lagtävlingarna Davis Cup och World Team
Cup med sju respektive tre titlar. På
juniorsidan var Sverige klart ledande
under ett decennium.
Under denna epok har Sverige varit
världsledande och trendbildande beträffande träning och coaching. Vi har ofta
varit övriga nationers förebild mycket tack
vare duktiga tränare, fint klubbarbete och
god förbundsadministration. Insikten om
betydelsen av välutbildade tränare och
ledare har lett till att flera andra länder
satsat på att medvetet arbeta med att
förstärka ledarkompetens och kunskapsbildning. Sverige kan inte längre göra
anspråk på att vara den nation som leder
utvecklingen.
Inom ramen för det europeiska samarbetet pågår arbetet med att utveckla
gemensamma ramverk för yrken och
utbildningar inom idrottsområdet (se
föregående artikel av samma författare i
denna tidskrift). Inom tränarområdet
(coaching) har man där skilt mellan fyra
kompetensnivåer:
1. Lärlingstränare
2. Tränare
3. Experttränare
4. Mastertränare
Skillnaderna mellan de olika nivåerna
baseras på erfarenheter, bredd och djup i
kunnandet, på uppdragets långsiktighet
och på graden av strategisk planering och
innovationsarbete. Beskrivningarna som
föreligger inom de skilda nivåerna är
generella och ska som sådana kunna ha en
giltighet över flera idrotter.
Syftet med den här artikeln är att
utifrån en genomlysning av de villkor som
råder för svenska tennistränare granska
dels giltigheten i det europeiska ramverket, dels förutsättningarna för svensk
tennis att förbättra sin internationella
position vad gäller tävlingsinriktad
verksamhet.
Studie av svenska tennistränare
I en intervjuundersökning har vi tillsammans med representanter för Svenska
Tennisförbundet sökt utreda arbetsförhållandena för svenska tennistränare. Ett
trettiotal intervjuer har genomförts med
representanter för elva föreningar i västra
Sverige. Föreningarna har valts ut efter
storlek mätt i antalet medlemmar, så att
såväl mindre, mellanstora som större
föreningar är representerade i urvalet. I
varje förening har tränare, sportchefer
(klubbchefer) samt representanter för
styrelsen intervjuats. De har fått beskriva
de uppgifter en tränare har inom den egna
verksamheten samt den kompetens som
de anser att en tränare behöver besitta.
Sedan har tränarna fått beskriva vilka
uppgifter de har att hantera i verksamheten och vilken kompetens de menar att de
själva behöver ha för att klara av dessa
uppgifter.
Per Gerrevall
Professor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Carl Axel Hageskog
Professor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Höga krav på kompetensen
Studien visar att heltidstränarnas uppdrag
i allmänhet svarar mot kompetensnivåerna 2 och 3 i det europeiska ramverket,
det vill säga ”tränare” respektive ”experttränare”. Det är en bred verksamhet som
3/2011 svensk idrottsforskning 39
inrymmer såväl deltagarorienterade som
tävlingsinriktade utövare. Många utövare
har inte något intresse av att tävla i
organiserad form inom tennisen. Vuxentennis är en växande verksamhet där syftet
främst är att utveckla förmågan att spela
tennis på motionsnivå.
Tränarna arbetar i dag med planering
och genomförande av tennisträningen i
klubbarna. Därtill kommer sysslor av
organisatorisk och administrativ art som
personalansvar för timtränare, föräldrakontakter etcetera. Det organisatoriska
och det administrativa arbetet tenderar
uppta allt större del av arbetet. De anser
att föräldrakontakter tar mycket energi.
Många föräldrar upplevs som krävande
och det arbetet betraktas av många som
betungande. Många tränare upplever
bristen på tid för den enskilde spelaren
som ett problem och de vill ha bättre
förutsättningar för att kunna möta varje
individ.
Samtliga intervjuade hel- eller deltidsanställda tränare har genomgått minst steg
2 av tennisförbundets utbildningar och
många har även gått steg 3 och 4. Tränare
och styrelseledamöter uttalar också en
positiv syn på behovet av utbildning.
Tränarnas berättelser överensstämmer
mycket väl med de kompetensområden
som det europeiska ramverket är baserat
på. En allmän förutsättning är goda
tenniskunskaper (teknik, taktik, fysisk
träning) och helst egna tävlingserfarenheter, vilket innebär att man får både kunnande och legitimitet. När det gäller det
första kompetensområdet, ”know-how”,
som handlar om färdigheter ges en rad
exempel, vilka i sin tur är beroende av det
andra kompetensområdet ”know-what”.
Med tanke på den bredd som verksamheten inrymmer måste man som tränare
kunna hantera ett mycket vitt fält av
uppgifter. För att kunna göra det krävs
också en god insikt i den aktuella klubbens
förutsättningar och kultur.
För att göra en tränings- och tävlingsplanering som sträcker sig över en säsong
måste tränaren kunna planera, men också
genomföra planeringen och följa upp
resultatet.
Tränaren ska också kunna skapa
grupper och komponera lag eller väl
fungerande konstellationer. Det kräver
kunskaper om hur grupper fungerar som
40 svensk idrottsforskning 3/2011
sociala och dynamiska konstruktioner.
Man ska dessutom kunna inspirera
deltagarna, skapa engagemang och
intresse för tennisen och ibland kunna få
utövare att förändras. Det tredje kompetensområdet, ”to be”, blir därför väsentligt.
Tränaren ska även vara ett gott föredöme,
kunna kommunicera och vara socialt
kompetent. Vidare behöver han eller hon
ha goda psykologiska och pedagogiska
kunskaper för att kunna bidra till att
verksamheten håller hög kvalitet och att
deltagarna trivs.
Tränaren ska kunna välja praktiska
övningar som gör att heterogena grupper
(spelstyrkemässigt) kan spela samtidigt,
”Även föräldrakontakter
kräver mycket av tränarna.
De ska kunna förklara och
kunna ställa föräldrarnas
krav, som gäller det egna
barnet, mot omsorgen om
övriga utövare i klubben.”
kunna utveckla nya övningar, och kunna
demonstrera slag. För att kunna planera
och genomföra verksamheten krävs en väl
utvecklad pedagogisk kompetens.
Han eller hon ska kunna ta ansvar för
sina grupper. Ett ansvar som sträcker sig
även utanför tennisbanan, till exempel att
ta med spelarna på aktiviteter som bio,
bowling etcetera. Tränarna förväntas också
ställa upp på träningsläger under skollov.
Som heltidstränare kan man också bli
personalansvarig för de timanställda
tränare som klubben engagerat. Att kunna
verka i ett team är ett område tränarna vill
utveckla. Även föräldrakontakter kräver
mycket av tränarna. De ska kunna förklara
och kunna ställa föräldrarnas krav, som
gäller det egna barnet, mot omsorgen om
övriga utövare i klubben.
Verksamheten ska också fortlöpande
dokumenteras, inte minst med tanke på att
de ekonomiska förutsättningarna ska
kunna säkerställas. Tränare behöver därför
också ett administrativt kunnande.
Eftersom verksamheten bygger på ett
samspel mellan tränare och klubbledning
blir dialogen ytterst viktig. Tränaren måste
kunna presentera vad han eller hon kan
och vill åstadkomma med verksamheten.
I våras tog Fredrik Rosengren över
som tränare för Robin Söderling,
nummer sex på världsrankingen.
Rosengren är samtidigt ansvarig för
tränarna i Växjö TS. Tidigare har han
tränat bland annat Jonas Björkman
och Magnus Norman.
Att utvecklas som tränare
Ett område som däremot förefaller vara
eftersatt är uppföljning och utvärdering.
Det sker mer indirekt genom att man ser
nöjda kunder i form av barn och föräldrar,
bra ekonomi i klubben, trivsel på jobbet
samt vilka tävlingsresultat klubbens
spelare visar upp. En del tränare anser att
de har gjort ett bra arbete om spelare
stannar kvar i tennisen. Enstaka tränare
berättar att de genomför regelbundna
utvärderingssamtal tillsammans med sina
kolleger.
Trender kommer och går och som
tränare måste man hålla sig ajour med
utvecklingen. Att hela tiden vara uppdaterad med det senaste inom teknik och
material kräver både tid och förmåga.
Tränarna anser att man utvecklas som
tränare genom att se på tennis, åka på
tävlingar och där träffa andra tränare.
Utbildning upplevs också vara ett väsentligt medel för utveckling. Man lär sig
också genom att titta på och besöka andra
idrotters matcher och träningar. Många
talar om vikten av att bygga nätverk
tillsammans med andra tränare.
Sammanfattningsvis har de tränare
som är anställda inom de tennisföreningar vi studerat i allmänhet ett komplext
uppdrag. De ska kunna utforma och
ansvara för en verksamhet som kan möta
ett stort antal olika intressenters behov
och önskemål. Det är å ena sidan en
deltagarorienterad verksamhet, där
utövarna vill utveckla sitt tenniskunnande
på motionsbasis utan att behöva delta i
någon organiserad tävlingsverksamhet. Det
är å andra sidan en tävlingsinriktad verksamhet, där utövarna vill utveckla sitt
kunnande med syftet att prestera och lyckas
i tävlingssammanhang – individuellt eller i
lag. Det är också en verksamhet som
inrymmer såväl nybörjare som avancerade
utövare i olika åldrar.
De komplexa kraven förutsätter en
gedigen kompetens. När tränarna beskriver
den kompetens de behöver besitta, stämmer den i hög grad med de som finns
formulerade i det europeiska ramverket. Vi
har kunnat konstatera att det föreligger
behov av att stärka den dimension i kunnandet som utgörs av kvalitetskontroll,
uppföljning och utvärdering. Det är områden som framför allt experttränare och
mastertränare behöver vara kunniga inom.
För att kunna utveckla verksamheten måste
tränare kunna kritiskt granska och värdera
den. Han eller hon måste också kunna dra
nytta av de praktiska erfarenheter som görs
inom tennisen internationellt samt av de
erfarenheter som görs inom relevant
forskning. Nedan pekar vi på några områden som särskilt behöver belysas.
Generalist och specialist
Att möta morgondagens utmaningar som
tränare innebär att ta på sig ett helhetsansvar för de aktivas prestationsutveckling (1).
Det krävs en bred kunskapsbas för att
kunna bygga den organisation som gynnar
klubb och spelare. Som tränare utvecklar
3/2011 svensk idrottsforskning 41
man även, till följd av egna intressen och
erfarenheter, en personlig kunskapsbas
eller kompetensprofil och därmed en egen
tränarstil. Men för att kunna ta ansvar för
helheten krävs en begreppsapparat och en
orientering inom samtliga innehållsområden. En tränare måste således vara såväl
generalist som specialist.
I helhetsansvaret ingår att samverka
med specialister inom enskilda kunskapsområden (2). Tränaren måste då kunna
bedöma i vilken grad dessa specialister
behöver nyttjas och utifrån helhetsuppdraget etablera en god balans mellan olika
innehållsområden. Utan en bred kunskapsbas finns det en risk för att specialister inom enskilda områden tar över och
att alltför mycket tid ägnas saker som inte
är de väsentligaste för en prestationsutveckling hos de aktiva. Det kan till exempel leda till att nutrition, skadeförebyggande träning eller fysträning får
företräde framför tennisspelandet.
Att kunna granska, ifrågasätta och
ompröva sitt tränarskap är nödvändigt för
att tränaren ska komma vidare i sin
utveckling mot högre kompetensnivåer
(4). Det räcker inte med att okritiskt
använda sig av ny information och
kunskap. Det gäller att se till att man som
tränare befattar sig med nytt material, att
vrida och vända, att genom reflektion
ställa ny kunskap mot tidigare erfarenheter och kunskaper, att testa det nya och
göra sakliga jämförelser med det befintliga och så vidare. Det handlar med andra
ord om att vetenskapligöra sin dagliga
praktik i högre grad än vad som hittills
har gjorts.
Tränarens stress
Att vara tennistränare på heltid är ett
förhållandevis nytt yrke och därför finns
det begränsad kunskap om tränares
arbetsmiljö och arbetsvillkor. Att tränaren
blir anställd för att han eller hon kan spela
tennis, kanske till och med på en hög nivå,
kan verka rimligt om uppdraget är att
utveckla tävlingsverksamheten inom
föreningen. Om man samtidigt ser till
bredden i de arbetsuppgifter tränaryrket
innehåller med krav från arbetsgivare,
spelare och föräldrar kan förväntningarna
på kompetens leda till en stressfylld
tillvaro. Tränare kan exempelvis uppleva
ett kunskapsunderläge gentemot personer
42 svensk idrottsforskning 3/2011
i sin omgivning, som gör möten med
föräldragrupper och styrelser obekväma.
Det kan handla om innehållsområden
som pedagogik, medicin och ekonomi för
att ta några exempel, där man mycket väl
kan finna spetskompetens bland föräldrar
eller i styrelsen.
Kraven på att kunna hantera personal,
planera och presentera individuella
utvecklingsplaner för spelare, kunna
kommunicera och representera klubben
vid olika arrangemang och så vidare kan
av vissa upplevas som både stimulerande
och utmanande men av andra leda till
höga stressnivåer och utbrändhet (5).
För tränarna ska kunna fatta kloka och
välgrundade beslut, det Aristoteles kallar
praktisk klokskap, krävs erfarenhet av hur
besluten verkar på individer och grupper
(6). Att utbilda sig kräver således att man
både skaffar sig ny kunskap och har en
praktik där denna kan prövas, granskas
och förbättras. Därför blir det nödvändigt
att framtidens tränare anammar det
tankesätt som ligger bakom det livslånga
lärandet. Att alltid vara student inom sitt
område kan verka hopplöst, men den som
ser sig som färdig med sin utbildning kan
man nog förklaras som färdig inom sitt
tränarskap.
Idrott och akademi i samarbete
Det finns behov av att utveckla samarbetet
mellan idrottsrörelsen och den forskning
och utbildning som bedrivs inom universitet och högskolor. Inom andra samhällsområden har man etablerat en nära
samverkan mellan praktiker och forskare,
där syftet är att dra nytta av den gemensamma erfarenheten och kunskapen som
dessa kan bidra med (7).
Genom en utbildning som bygger på
samarbete mellan idrott och akademi ges
det förutsättningar för idrotten att på ett
mer naturligt sätt både vara involverad i
och stödja idrottsforskning. En sådan
utbildning leder till att man inom idrotten
kan producera såväl idrottslig som
vetenskaplig kompetens. Härigenom kan
idrotten bidra till utvecklingen av relevant
forskning (8). Specialidrottsförbunden kan
även beställa samverkansforskning genom
att ställa större resurser till förfogande för
forskning än vad som i dag är fallet. I dag
är det endast ett fåtal förbund som har
egna forskningsenheter.
Referenser
1. Fahlström, P.G., Hageskog, C.A.
Kreativ Coaching Sisu idrottsböcker, 2010.
2. Gowan, G. Setting Aims and
Objectives in How to Be an Effective Coach, ed Taylor, J. Ontario:
Don Mills, Web offset Publications, 1997.
3. WallinB. ”Coachutbildning i Sverige”, Idrottsforskaren, Tidskrift för svensk
beteendevetenskaplig idrottsforskning, 1984.
4. Cassidy, T., Jones, R., Potrac, P.
Understanding Sports Coaching,
Routledge, 2009 s 17-27.
5. Price, M.S., & Weiss, M.R. The
sport Psychologist, 2000 14:391409.
6. Jones, R., Wallace, M. (2007):
The Coach as ”Orchestrator”,
Routledge, 2007 s 51-63.
7. Rönnerman, K. Aktionsforskning i praktiken – erfarenheter
och reflektioner. Studentlitterartur, 2004 s 13-29.
8. Lyle, J. Sports Coaching Concepts. Routledge, 2007 s 291-304.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
Coachen som utbildare
och pedagog
Coaching och undervisning har traditionellt betraktats som två skilda
aktiviteter. Pedagogiska teorier har därför inte behandlats i litteraturen. Numera försöker dock en hel del forskare illustrera förhållandet
mellan dem. Arbetet med att lära ut kunskaper och färdigheter är
bara en gemensam nämnare.
S y f t e t m e d d e n h ä r artikeln är dels att
illustrera förhållandet mellan coaching
och undervisning, dels att presentera mitt
avhandlingsprojekt – Svenska elitfotbollscoachers pedagogiska och didaktiska
kompetens – som har växt fram utifrån
intresset att studera coachen som pedagog i sin dagliga verksamhet. Artikelns
inledande delar behandlar förhållandet
coaching och undervisning samt skillnader och likheter mellan lärar- och coachrollen kan betraktas som en bakgrund till
avhandlingsprojektet som presenteras i
artikelns avslutande delar.
Lärar- och coachrollen
Att hjälpa de aktiva att lära, utvecklas
och förbättra sina prestationer är grunden inom sportcoaching. Däremot har
utbildningar inom sportcoaching traditionellt inte behandlat pedagogiska teorier.
Coachen har inte heller betraktats som
en pedagog eller utbildare och coaching
och undervisning har framställts som två
skilda aktiviteter. Till exempel har undervisning mer betraktats som en utbildning
av ”hela” personen medan coaching mer
framställts som en aktivitet, vars främsta
syfte är en utveckling av de aktivas fysiska
färdigheter inom en specifik idrott. Den
här åtskillnaden har dessutom förstärks i
en del studier som har betonat att läraroch coachrollen kräver olika kunskaper
och färdigheter. Inom coachinglitteraturen saknas således en konsensus vad
coachrollen egentligen innebär (1).
Enligt Jones kan en förklaring till den
här åtskillnaden mellan coaching och
undervisning vara att discipliner som
fysiologi, biomekanik och psykologi har
dominerat sportcoachinglitteraturen,
vilket kan ha bidragit till att coaching
naturligt förknippas med träning av
fysiska färdigheter istället för undervisning (1). Jones, Armour och Portrac
menar att det också finns en föreställning
att undervisning är en mer professionell
verksamhet som lärare i första hand arbetar med (2).
Begreppet inlärning har dessutom ofta
fått betydelsen ”lära ut” eller ”undervisning” samt specifikt kopplats till skolans verksamhet (3). Undervisning och
lärande framstår således som centralt
för lärarollen, medan coaching är mer
förknippad med träning av fysiska färdigheter, vars främsta syfte är resultat- och
prestationsförbättring. Enligt Rønholt är
det här också en av de mest avgörande
skillnaderna mellan lärar- och coachrollen – läraren ska förbereda eleverna för
livet genom en kompetensutvecklande
undervisning medan coachen arbetar med
tävlingsförberedande verksamhet (4).
Andra skillnader är att coachen arbetar
med en mindre och mer heterogen grupp
av aktiva inom en specifik idrott, ofta på
en högre nivå, samt spenderar mer tid
tillsammans med dem. Ytterligare skillnader är att coachrollen inte styrs av centralt
uppsatta och lagstadgade anvisningar i
läro- och kursplan och kräver oftast inte
några specifika krav på utbildningsmässiga kvalifikationer – i alla fall inte inom
breddidrotten.
Bergmann Drewe reflekterar också
över att coachen arbetar mindre med
att utveckla självständighet och kritisk
förmåga hos sina aktiva. Enligt Bergmann
Drewe kan det här hänga samman med att
det finns tillvägagångssätt som betraktas
som mer effektiva inom idrotten för att
Susanne Meckbach
Doktorand vid institutionen
för pedagogik, psykologi
och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 43
utföra ett visst moment, varav skälen till
att de aktiva ska göra självständiga val
framstår som mindre relevanta (5). Det
här kan också hänga samman med att det
inom idrotten finns en tradition av att
följa ”mästaren”, det vill säga coachen,
och lyssna till hans eller hennes råd och
göra som han eller hon säger. Coachen
förväntas således vara den som besitter kunskapen, vilket kan göra de aktiva
mindre självständiga.
Coaching = undervisning?
Som framgår av resonemanget finns
möjlighet att urskilja skillnader mellan
coaching inom idrotten och undervisning
i skolan. Det handlar dels om verksamhetens logik där idrotten är mer inriktad mot tävling och prestation, dels om
strukturella och organisatoriska olikheter. Däremot innebär det inte att även
coachen kan betraktas som en utbildare eller undervisare som arbetar med
lärande av kunskaper och färdigheter.
Annerstedt menar till exempel att ett
huvudkriterium för att idrottsämnet i
skolan ska betraktas som undervisning är
att lärarna ger eleverna feedback när de
utför olika aktiviteter (6). Liknande kriterium skulle likväl kunna gälla för idrottsrörelsen. Vidare skriver Maltén om tre
huvudområden för lärarens arbete utifrån
en tidigare studie av Fritzell: personlig
utveckling, undervisning och samverkan
(7). Områdena kan betraktas som väsentliga även i coachens arbete. Till exempel
samverkar coachen med andra människor
såsom övriga ledare, läkare, sjukgymnaster och kanslipersonal. För coachen är
det också betydelsefullt att han eller hon
reflekterar och utvecklar sig själv och om
verksamheten involverar lärande sysslar
väl även coachen med undervisning?
Bergmann Drewe menar till exempel
att det finns skillnader mellan läraren
och coachens verksamhet, men att de
här skillnaderna inte utesluter att även
coachen arbetar med undervisning och
lärande av färdigheter, tekniker och
strategier. Det finns således många olika
sätt att undervisa på och saker att lära,
även på den högsta nivån inom idrotten.
Det avgörande är således att när coachen
arbetar med lärande av kunskap har han
eller hon också rollen som en undervisande lärare (5).
44 svensk idrottsforskning 3/2011
Liknande resonemang har Jones som
menar att det är uppenbart att coachen,
även om han eller hon arbetar med färre
individer och på en högre nivå, arbetar
med undervisning och lärande. Jones
betraktar således coachen som en utbildare
och coaching som en komplex pedagogisk
process vars grund är undervisning och
lärande. Vidare menar Jones att det finns
fler likheter än skillnader mellan coaching och undervisning, framför allt den
komplexa ledar-följarelogiken, och att det
finns liknande dilemman inom de båda
verksamheterna. Enligt Jones kan pedagogiska teorier och koncept hjälpa coacherna
att bättre reflektera över sin verksamhet,
”Coacher agerar på samma
sätt som hans eller hennes
coach gjorde under den
egna idrottskarriären”
till exempel varför de coachar som de gör,
vilken typ av lärande som äger rum och vad
coaching egentligen är (1).
Intressant är också att det i en del
studier har framkommit att coacher på elitnivå kan betraktas som moderna pedagoger och att deras arbete till stor del handlar
om att ge instruktioner samt involverar
mer än kunskap om metod och innehåll
(8). Coacherna i Armours studie poängterade även att en av de mest betydelsefulla
aspekterna i ledarskapet var att värna om
de aktiva och att skapa ett positivt och
stödjande klimat. Intressant var också
att coacherna betraktade sig själva som
utbildare eller guider i syfte att hjälpa sina
aktiva att utvecklas (2).
Didaktik och idrott
En annan koppling som kan göras mellan
lärar- och coachrollen är tillämpningen av
didaktik. Rønholt menar till exempel att
didaktiska överväganden också kan tillämpas inom idrotten även om förhållandena
skiljer sig åt mellan skolämnet idrott och
hälsa och föreningsidrotten (4).
När lärare och coacher förbereder
en lektion eller träning funderar de över
didaktiska frågor, medvetet eller omedvetet. För att undervisningen eller träningen ska kunna genomföras har läraren/
coachen bestämt vad som ska behandlas
(innehållet) och varför (syftet) samt hur
de själva och de aktiva/eleverna ska gå
tillväga, till exempel vilka hjälpmedel
som behövs och vilken metod som ska
användas. Didaktiska överväganden finns
följaktligen i många olika sammanhang
och på olika nivåer, men kan skilja sig
åt beroende på kontextuella faktorer.
Däremot är det samma grundläggande
reflektioner som även coachen gör beträffande till exempel målgrupp, målsättning,
innehåll och metod.
Enligt Rønholt har dock den didaktiska
reflektionen inte varit lika förekommande
inom idrotten som inom skolan. Inom de
enskilda idrotternas litteratur behandlas
vanligen inte de övergripande didaktiska
frågorna: vad, hur, och varför? Istället
ges ett entydigt svar på frågorna vad och
hur. Det här kan hänga samman med att
det inom idrotten finns en lång tradition
av mästerlärande, till exempel att yngre
coacher och aktiva lär av de äldre och att
coacher agerar på samma sätt som hans
eller hennes coach gjorde under den egna
idrottskarriären (4).
Ytterligare en aspekt som kan förstärka
”mästerlärandet” är när aktiva rekryteras
som coacher direkt efter avslutad karriär
utan att genomgå utbildning. Till följd
av det kan det bli naturligt att nyblivna
coacher främst handlar utifrån erfarenheter från den egna idrottskarriären.
Erfarenheten skulle således kunna styra
coacherna till en specifik ledarstil och sätt
att agera samt förminska deras möjligheter till reflektion. En intressant koppling till resonemanget är att det i många
klassrumsstudier har framkommit att
undervisningen ofta går på rutin, det vill
säga att läraren fortsätter att undervisa
som han eller hon alltid har gjort utan att
reflektera varför. När förändring sker är
det ofta små ändringar (9).
En intressant fråga är hur det förhåller
sig inom idrotten? Reflekterar coacherna
över sitt ledarskap och de didaktiska
besluten som tas i deras dagliga verksamhet? Hur ser de på sin roll som coach och
vilken syn på lärande har de? Strävar de
efter att utveckla och vidareutbilda sig
och tillämpar de ett didaktiskt förhållningssätt, det vill säga låter de syftet styra
innehållet på träningen?
Det är mot den här bakgrunden som
avhandlingens ämnesområde har växt
fram där jag har valt att studera hur
svenska elitfotbollscoacher karaktäriserar
sitt ledarskap samt vilken pedagogisk och
didaktisk kompetens som de ger uttryck
för. I likhet med vad den här artikeln
har visat betraktar jag coachen som i
första hand en pedagog och att hans eller
hennes arbete har många gemensamma
nämnare med lärarens undervisning i
skolan.
Studiens främsta intresse är således
att studera hur coacherna reflekterar och
arbetar i sin dagliga undervisningsmiljö,
det vill säga på träningen. Frågor som jag
skulle vilja besvara med avhandlingen är
vilken bakgrund, utbildning, erfarenhet
och ledarskapsfilosofi coacherna har samt
hur de planerar, reflekterar och utvecklar
sitt ledarskap. Vidare finns ett intresse
Gurkburkens fader Bengt ”Bengan”
Johansson är en av många exempel
på en coach som också är utbildad
pedagog. Under 1960-talet utbildade
han sig till gymnastikdirektör vid
Gymnastik- och idrottshögskolan i
Stockholm.
3/2011 svensk idrottsforskning 45
Referenser
1. Jones, Robyn The Sports Coach
as Educator. London: Routledge,
2006.
2. Jones, Robyn, Armour, Kathleen, Potrac, Paul Sports Coaching Cultures. From practice to
theory. London: Routledge,
2004.
3. Annerstedt, Claes Undervisa
i idrott. Idrottsämnets didaktik.
Lund: Studentlitteratur, 1990.
4. Annerstedt, Claes, Rønholt, Helle, Peitersen, Birger
Idrottsundervisning. Ämnet
idrott och hälsas didaktik. Göteborg: Multicare förlag, 2001.
5. Bergmann Drewe, Sheryl,
Quest, 2000 52:79-88.
6. Annerstedt, Claes Idrottsdidaktisk reflektion. Varberg:
Multicare förlag, 1995.
7. Maltén, Arne Lärarkompetens.
Lund: Studentlitteratur, 1995.
8. Potrac, Paul, Jones, Robyn,
Cushion, Christopher, Soccer and
Society, 2007 1:33-49.
9. Arfwedson, Gerd & Arfwedson, Gerhard Didaktik för lärare.
Stockholm: HLS-förlag, 1991.
10. Peterson, Tomas Den svengelska modellen. Lund: Arkiv
förlag, 1993.
11. Annerstedt, Claes Framgångsrikt ledarskap inom elitidrott.
Göteborg: Göteborgs universitet,
Institutionen för pedagogik och
didaktik, IPD-rapporter nr 3,
2006.
Kontakt
[email protected]
46 svensk idrottsforskning 3/2011
att studera hur coacherna ser på sin roll,
deras förhållningssätt till lärande, om de
tillämpar ett didaktiskt tänkande samt
mekanismerna bakom deras handlanden.
Avhandling om herrfotboll
Den idrott som är föremål för studien är
fotboll. Min förhoppning med att enbart
koncentrera analysen på fotboll är att det
möjliggör en större precision och fördjupning än om jag hade valt att studera
flera olika idrotter. En annan uppenbar
avgränsning är valet att enbart studera
ledarskap inom herrfotboll. En orsak till
val av perspektiv är intresset att studera
hur ledarskapet kommer till uttryck i en
miljö där utövarna är professionella, det
vill säga har fotbollen som yrke. Herrfotbollen har, till skillnad från damfotbollen,
fler coacher och aktiva som är professionella.
Avgränsningen kan också betraktas
utifrån professionaliseringsprocessen av
svensk fotboll. Enligt Tomas Peterson ska
inte professionaliseringen enbart förstås
som att fotbollen blev till ett yrke utan
också att en yrkeskunskap förbands med
fotbollen (10). Avgränsningen kan således
betraktas utifrån perspektivet att coacher
inom svensk fotboll numera tillhör en
profession där det finns specifika krav på
en viss typ av utbildning och kunskap. För
coacher som leder ett allsvenskt lag gäller
att de ska vara certifierade, det vill säga ha
den högsta nivån av förbundets tränarutbildning (PRO). För coacherna i superettan gäller att de ska ha den näst högsta
utbildningsnivån (Avancerad). Därmed
blir det intressant att studera vilken
pedagogisk och didaktisk kompetens
coacherna ger uttryck för inom professionen elitfotbollscoach och hur de omsätter
sina kunskaper i praktisk handling.
Studiens respondenter kommer
följaktligen vara coacher på den högsta
nivån inom svensk fotboll, det vill säga i
en förening i allsvenskan eller superettan,
samt ha det övergripande ansvaret för
lagets verksamhet och resultat. Kriteriet
för att de ska delta i studien är således
att de har den högsta (PRO) eller nästa
högsta (Avancerad) av förbundets tränarutbildning.
I studien ska tre processer studeras:
förutsättningar för lärandet, genomförandet och uppföljning av träningen såsom
den upplevs av coacherna. Syftet har
således preciserats i två delområden, varav
den första studerar coachernas bakgrund,
utbildning och erfarenhet samt hur de
karaktäriserar sitt ledarskap (förutsättningar för lärandet). Den typen av data
kommer att samlas in med hjälp av enkät
och intervju. För att studera coachernas
beteende, reflektion och förhållningssätt
till lärande (genomförandet) kommer
observation, intervju och videoinspelning
användas som metod. Efter genomförd
träning kommer coacherna att få titta på
videoinspelningen och genom återberättarintervjuer reflektera över träningen
och varför de agerade på ett specifikt sätt
(uppföljning).
Unik studie
Den här studiens ämnesområde är unikt.
Det finns inga tidigare avhandlingar
inom den svenska idrottsvetenskapen
som specifikt har fokuserat på elitfotbollscoachers pedagogiska och didaktiska
kompetens. Min förhoppning är således att
föreliggande avhandling kan bidra med en
utökad kunskap om hur coacherna karaktäriserar och reflekterar kring sitt ledarskap samt deras syn på sin roll och deras
förhållningssätt till lärande. En nyvunnen
kunskap inom området kan förhoppningsvis bidra till en fördjupad förståelse för
mekanismerna bakom coachernas handlanden, vilket kan hjälpa dem att utvecklas
i sitt ledarskap. Den typen av kunskap kan
tillämpas både vid ledar- och tränarutbildningar inom fotbollsrörelsen samt vid
högre utbildning inom idrott och eventuellt förbättra dem i framtiden.
Det kan också bidra till en ökad reflektion och diskussion inom fotbollsrörelsen
samt vara värdefull för coacher inom
fotbollens samtliga sektioner. Annerstedt menar till exempel att coacher inom
breddidrott och elitidrott kan lära av
varandra eftersom båda verksamheterna
handlar om att arbeta med individer
som ska prestera, men samtidigt må bra,
utvecklas och trivas (11). Fotboll är också
en stor idrott i Sverige, såväl publikt som
medialt, vilket kan leda till att resultaten
från den här studien kan spridas och tillämpas inom andra idrotter och arenor i
samhället med intresse för ledarskap och
lärande.
Coachens betydelse för
elitgymnasister
Forskningen på riksidrottsgymnasiernas verksamhet har till stor del
handlat om elevernas perspektiv. Väldigt få har lyft coachernas. I mitt
projekt studerar jag hur coacherna väljer att agera i sin roll, samt
varför de väljer att göra som de gör.
P å v å r a riksidrottsgymnasier (RIG) går
många av våra kommande elitidrottare.
För att de ska ha möjlighet att utvecklas
på bästa sätt gäller det att de får en så bra
tid där som möjligt genom högkvalitativ
träning. Det gäller att verksamheten är
uppbyggd så att rätt saker tränas, på rätt
sätt och i rätt mängd. På gymnasierna är
det tränarna, vilka fortsättningsvis
kommer att benämnas coacher, som både
lägger upp verksamheten och genomför
den. Med andra ord är de oerhört viktiga,
för att inte säga avgörande för de aktivas
utveckling.
Riksidrottsgymnasierna anses spela en
betydande roll i svensk idrotts talangutveckling. Genom studier har man konstaterat att eleverna trivs bra och utvecklas.
Specialidrottsförbunden ser samtidigt
verksamheten som central i deras arbete
med att utveckla talanger mot elitidrottare. De betraktar även verksamheten som
framgångsrik. Till exempel bestod den
svenska truppen vid OS i Vancouver 2010
till 85 procent av före detta elever på riksidrottsgymnasier.
Genom att ge en bakgrund till mitt
doktorandprojekt samt förklara dess
frågeställningar vill jag väcka ett intresse
kring och ge uppslag till hur verksamheter
kan studeras utifrån ett sociokulturellt
perspektiv.
Överlägsen verksamhet
Varje år satsar staten och Riksidrottsförbundet cirka 40 miljoner kronor på
Sveriges riksidrottsgymnasier. Det
tillkommer sedan även stöd från både
kommuner och specialidrottsförbund.
Idrotten, i form av Riksidrottsstyrelsen,
har bestämt att gymnasierna ska vara en
kvalitetssäkrad studie- och elitidrottsmiljö. Studier har visat att det är en i flera
avseenden överlägsen verksamhet jämfört
med att gå på ett vanligt gymnasium och
träna med en klubb. Sammantaget anser
specialidrottsförbunden att RIG-verksamheten har stor betydelse för elevernas
utveckling till elitidrottare samtidigt som
de betraktar verksamheten som nästintill
ovärderlig för idrottens generella talangutveckling. Det finns en mängd olika
talangutvecklingsmiljöer inom varje idrott
och det finns många enskilda klubbar som
bedriver en verksamhet som går ut på att
utveckla talanger. Motivet till att välja
riksidrottsgymnasierna som studieobjekt
är att gymnasierna i många avseenden är
en formaliserad miljö och att man oavsett
idrott i många avseenden lever under
väldigt lika förhållanden.
Ser man till den forskning och de
studier som är gjorda specifikt inom
området de senaste 20 åren är de framför
allt inriktade på vilka eleverna är som går
på riksidrottsgymnasierna och på deras
uppfattningar i olika frågor. Studierna är i
stort sett enbart av kvantitativ karaktär.
De senaste åren har även ett visst fokus
riktats mot ämnet specialidrott. Med
andra ord har det inte lagts något större
fokus på coacherna och inte heller på
studier av kvalitativ karaktär. I flera
studier framkommer det hur viktig
coachen är både när det gäller att utveckla
talangfulla idrottare och när det gäller att
forma en miljö där talangutveckling är
möjlig och framgångsrik. Med bakgrund
av detta ser jag ett behov av forskning.
Vidare finns det också ett behov av att
studera talangutvecklingsmiljöer för att få
en förståelse och kunskap om vad som gör
Marie Hedberg
Doktorand och adjunkt
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 47
en miljö framgångsrik, särskilt när det
ofta lyfts fram hur viktig denna miljö är
(1).
Syftet med riksidrottsgymnasierna är
att elitaktiva, i kombination med gymnasiestudier, ska få möjlighet att i konkurrens med andra utvecklas genom en
intensiv satsning inom respektive specialidrott med tillgång till bra anläggningar
och högt kvalificerade tränare.
Riksidrottsförbundet väljer att kalla det
för den svenska idrottsmodellen där
specialförbund, idrottsföreningar, skola
och samhälle tillsammans tar ansvar för
att ungdomar ges en möjlighet att ta
tillvara och utveckla sina talanger i
kombination med seriösa studier.
Ett stort antal av de som nått toppen
inom sin idrott har varit en del av den
svenska idrottsmodellen (2).
Riksidrottsstyrelsen beslutade år 2007
att:
”Syftet med riksidrottsgymnasierna är att erbjuda
stöd till talanger med bäst förutsättningar att som
seniorer nå internationell elit och för dem skapa
goda möjligheter att kombinera elitidrott och
utbildning genom ett individanpassat, flexibelt och
kompetent stöd i en kvalitetssäkrad studie- och
elitidrottsmiljö.”
Talang, utveckling och miljö
Talang och talangutveckling är ett ständigt aktuellt debattämne som framför allt
inom idrotten väldigt ofta röner stort
intresse. Man kan inom forskningen kring
talangutveckling identifiera framför allt
två stora frågor, dels vad som är talang
dels hur talangutvecklingsprocessen bör
gå till. Mitt fokus i denna studie kommer
att vara själva processen vilket jag kommer att utveckla senare i texten. I de
diskussioner som förs kring vad som är
talang kan man konstatera att det är ett
samspel mellan arv och miljö. Däremot
går åsikterna isär när det gäller att
bestämma om det är arvet eller miljön
som är det viktigaste. För att illustrera
samspelet mellan arv och miljö har det
gjorts försök att ta fram modeller som
visar hur talangutveckling sker eller bör se
ut (3).
Vad en talang är, är som sagt ett
omstritt ämne. Samtidigt lägger många
förbund och föreningar väldigt mycket
resurser på att just hitta talangerna vilket
48 svensk idrottsforskning 3/2011
kan tyckas märkligt och till och med
anmärkningsvärt.
I en miljö där avsikten är att utveckla
talanger är många forskare överens om att
den kanske viktigaste ingrediensen i
verksamheten är långsiktighet. Det gäller
att lägga fokus på de förmågor som
kommer att vara viktiga när talangerna
ska prestera som seniorer, samt på de
förmågor som ökar talangernas inlärning
och utveckling som i förlängningen leder
till en framgångsrik utveckling (4). Andra
viktiga ingredienser i en talangutvecklingsmiljö är att fokusera på utveckling
och inte på prestation samt att träningen
ska vara individanpassad, strategiskt
utformad och medvetet genomförd
(deliberate practice) (5). Att miljön ska
vara fokuserad på utveckling och inte på
prestation ser vissa som problematiskt,
eftersom de aktiva tävlar regelbundet och
ofta och då vill vinna och prestera bra när
de egentligen borde använda tävlingarna
som avstämning av deras utveckling mot
framtida prestationer (4).
Coachens roll och betydelse
Coacher anses ha stor inverkan på de
idrottsaktivas liv. De kan på ett positivt
sätt bidra till de aktivas prestation,
beteende och psykiska och känslomässiga
välbefinnande (4). Huvudsakligen sker
denna påverkan genom coachernas
handlande. De coacher som har en positiv
inverkan på sina aktiva är de som har ett
effektivt beteende. Ett effektivt coachbeteende är när den aktive lyckas med sin
prestation och de idrottspsykologiska
faktorerna är positiva, såsom upplevd
förmåga, självförtroende och upplevd
glädje i sitt utövande (4).
Andra forskare är inne på samma linje
och hävdar att coachen, eller elittränaren,
i många fall är en central person som har
en central funktion i en elitidrottares liv
och satsning mot framgångar och medaljer (6,7).
Att coachen är viktig inom idrotten är
inte så svårt att hitta belägg för, men
varför och på vilket sätt är han eller hon
viktig? Jo, för att det är coachen som,
tillsammans med den kultur och de yttre
villkor som finns, skapar den miljö och
verksamhet som den aktive ska utvecklas i
(8).
Ett aktuellt tecken på coachens bety-
Figur 1. Arbets- och analysmodell
delse är att flera länder genomför speciella
satsningar på coachutbildning i syfte att ta
fler medaljer på stora mästerskap.
Som teoretisk referensram i mitt
projekt kommer jag att utgå från att
coachen är en pedagog i sitt arbete som
tränare på ett riksidrottsgymnasium. Min
analysram kommer att vara sociokulturell.
Det sociokulturella perspektivet bygger på
att “lärande är en aspekt av alla mänskliga
”Ett aktuellt tecken på
coachens betydelse är att
flera länder genomför
speciella satsningar på
coachutbildning i syfte att
ta fler medaljer på stora
mästerskap.”
handlingar och måste förstås som en
integrerad del av sociala praktiker” (9). Vi
har med oss olika erfarenheter som gör att
vi agerar på ett visst sätt i olika situationer. Varje gång ett socialt samspel i form
av en träning eller ett samtal äger rum så
sker en viss typ av lärande som till stor del
bygger på antaganden och föreställningar
som vi bär med oss.
Nyare forskning har ställt sig frågande
till distinktionen mellan lärare och coach
eftersom man anser att det finns mer
likheter än skillnader, särskilt när det
handlar om komplexa ledare-följare
situationer (8). Studier har också visat att
coacher betraktar sig själva som utbildare
eller guider i utveckling där det gäller att
få ungdomar att växa (10). Det finns även
flera uttalanden av coacher som tydligt
deklarerar ståndpunkten att ”coaching är
verkligen en form av lärande”, det vill
säga pedagogik, då coachingprocessen i
huvudsak innehåller kommunikation,
inlärning och att upprätthålla positiva
relationer med dem som blir utbildade (10)
och eftersom ”de bästa coacherna är bra
lärare” (11).
I studier med coacher som verkar inom
toppidrotten har man kunnat dra slutsatsen att de kan ses som moderna pedagoger vilket gör att coachingen har mycket
att lära sig från pedagogiska koncept.
Samma coacher menade att bry sig om
den aktive är en avgörande komponent i
deras praktik på samma sätt som det var
att skapa ett positivt och uppmuntrande
arbetsklimat. De liknade arbetet vid en
holistisk och realistisk filosofi kring
utvecklingen av idrottsaktiva (10). Dessa
ställningstaganden och påståenden
stämmer väl överens med annan forskning kring hur man skapar en bra lärandepraktik (11). I studier av duktiga
coacher framkom också att de bygger sin
pedagogik på en uppsättning trossatser
kring vad och hur människor lär sig på
bästa sätt (10). Andra studier har också
funnit att duktiga coacher, precis som
duktiga lärare, konstant ägnar sig åt
reflektion inte bara kring vad de gör utan
också varför de gör det de gör (12).
Arbets- och analysmodell
Som arbets- och analysmodell kommer
följande modell att användas (Figur 1).
3/2011 svensk idrottsforskning 49
Referenser
1. Fahlström, FoU-rapport, Riksidrottsförbundet, Martindale,
R. m.fl. Quest, 57:353-375, 2005.
2. Riksidrottsförbundet. Riksidrottsgymnasier -informationshäfte, 2008.
3. Van Rossum, J. H. A. M.fl.
Talent development in sport, in:
F. A. Dixon & S. M. Moon (Eds)
The handbook of secondary
gifted education. Waco, Prufrock
Press), 2005.
4. Martindale, R.,m.fl. Journal of
Applied Sport Psychology 19:2,
2008. Vaeyens, R., m.fl. Sports
Med, 38(9), 11, 2007.
5. Ericsson KA,m.fl. Harvard
Business Review 85:114–121,
2007.
6. Martindale, R., m.fl. Journal
of Applied Sport Psychology,
19:187-206, 2007b. Martindale,
R., m.fl. Quest, 57:353-375, 2005.
6. Whitmore, J. Coaching for
performance, 2007.
7. Brown, Jim. Sports Talent,
How to Identify and Develop
Outstanding Athletes. Illinois:
Human Kinetics, 2001.
8. Jones, R. L. How can educational concepts inform sports
coaching?, in: R. L. Jones (Ed.)
The sports coach as educator.
London, Routledge), 2006.
9. Säljö, R. Lärande och kulturella redskap, 2005.
10. Jones, R. L., Armour, K. A. &
Potrac, P. Sports coaching cultures: From practice to theory.,
(London, Routledge), 2004.
11. Day, C. Developing teachers:
The challenge of lofe long leaning, (London, Falmer Press),
1999.
12. Gilbert, W. m.fl Journal of
Teaching in Physical Education,
2001. 21:16-34.
13. Henriksen, K. (2011) The
ecology of talent development in
sport, 2011.
För fullständig referenslista,
kontakta författaren.
Kontakt
[email protected]
Modellen är en utveckling av en modell
som tidigare använts vid studier av olika
talangutvecklingsmiljöer (13). Jag har
utvecklat den genom att anpassat den till
den teoriram, det sociokulturella perspektivet, som jag kommer att använda mig av
i studien. Syftet med modellen är att
studera vilka förutsättningar som råder
samt hur verksamheten ser ut för att
komma åt de artefakter (redskap), uttalade värderingar och grundläggande
antaganden som finns i en verksamhet, i
detta fall på ett riksidrottsgymnasium. I
min studie kommer jag att fokusera på det
som finns inom den blå rutan. Jag kommer att genomföra intervjuer med coacher
på olika gymnasier för att både skaffa mig
en bild av verksamheternas förutsättningar och hur verksamheten ser ut. Som
komplement till intervjuerna kommer jag
även att göra besök på träningar. Utifrån
den information som samlas in kommer
jag sedan att analysera vilka artefakter,
uttalade värderingar och grundläggande
antaganden som råder. Därefter vill jag
lyfta en diskussion kring hur kulturen ser
ut på riksidrottsgymnasierna samt vilka
konsekvenser den kan få.
Målet med denna modell är också att
hitta ett ramverk som kan användas just
vid studier av olika miljöer för att komma
åt vilka värderingar och antaganden som
ligger bakom en verksamhet. Eventuellt
kan man då hitta förklaringar till varför
det ser ut som det gör men också ifrågasätta dessa förklaringar.
I studien kommer två gymnasier inom
friidrott och två inom längdåkning att
ingå. Att valet föll på individuella idrotter
beror på att man från Riksidrottsförbundet anser att riksidrottsgymnasierna inom
lagidrotterna inte spelar samma roll som
de gjort tidigare. Därför har de också
dragit in på platser inom flera lagidrotter.
Projektet är ett doktorandprojekt som
startade hösten 2009 och beräknas vara
färdigt under år 2013.
Utlysning av forskningsbidrag
inom HBT och idrott
I en särskild satsning för att ta fram mer kunskap inom området HBT (homosexuella, bisexuella och transpersoner) och idrott, utlyser nu Centrum för idrottsforskning (CIF) forskningsmedel. Total summa att fördela är 150 000 kronor. Ansökan
avser bidrag för planering av projekt eller för färdiga projekt. Projektet ska ha klar
idrottsrelevans och beröra frågeställningar som rör HBT och idrott.
Regler och anvisningar finns på www.centrumforidrottsforskning.se.
Skicka in ansökan via mejl ([email protected]) senast måndagen den 31 oktober 2011 samt brevledes med
underskrifter per post till nedanstående adress. Underskriven ansökan ska ha inkommit till CIF:s
kansli senast den 4 november 2011.
Projektmedel förvaltas av respektive mottagares institution och kan disponeras från januari 2012 och
två år framåt.
Övrigt
Beslut om bidrag fattas av CIF:s styrelse den 24 november 2011 efter beredning av ett vetenskapligt
råd. Beslut om tilldelning publiceras på CIF:s webbplats den 25 november. Beslutsbrev och eventuellt
kontrakt skickas ut i december.
Bidrag beviljas under förutsättning att medel tilldelas CIF i minst nuvarande omfattning.
Upplysningar
Marie Broholmer, telefon: 08-402 22 91, e-post: [email protected]
Christine Dartsch, telefon: 08-402 22 55, e-post: [email protected]
50 svensk idrottsforskning 3/2011
Idrotten lär av
företagsekonomin
Idrottsföreningar har många utmaningar för att få ihop sin verksamhet
vad gäller ekonomi, organisation, styrelse med mera. I vilken utsträckning kan den existerande forskningen om Sport Management hjälpa
till med dessa utmaningar?
E n b r a s t a r t om man ska ta hjälp av
forskningen kring Sport Management är
att skapa sig en bild av vad som har gjorts.
Jag gör det utifrån mitt perspektiv som
företagsekonom, vilket innebär att jag är
intresserad av frågan: Hur kan ledningen
göra idrottsföreningen mer effektiv? Det
handlar i första hand inte om att tjäna
pengar, utan om att nå de mål man satt
upp. Om sedan målen handlar om att tjäna
pengar, ha bästa ridskolan i landet eller att
ge alla ungdomar på orten möjlighet till
meningsfull sysselsättning, är en annan
fråga. Hur ska organisationen se ut? Hur
ska styrelsen agera? Hur ska man få in mer
pengar? Hur ska man hantera de som
ställer upp ideellt? Det är inte nödvändigtvis så att det går att hitta entydiga svar. Till
att börja med gäller det att ställa frågorna
och undersöka olika alternativ. Därefter
kan vi säga huruvida ett alternativ är bättre
eller sämre än andra. Ofta är det forskarens uppgift att tydliggöra att det är
svårare än vad man kan tro att fastslå vad
som är det bästa sättet att organisera och
leda en idrottsförening.
Ett företagsekonomiskt perspektiv
innebär att fokus riktas mot idrottsföreningen som enhet och inte mot idrotten i
stort eller mot det arbete som utförs i olika
förbund på distrikts- och riksnivå. Det är
viktigt att poängtera, då min översyn visar
att mycket forskning om Sport Management mest handlar om det senare och inte
om idrottsföreningen som sådan.
I översynen utgår jag från frågan: Vad
finns det för forskning om Sport Management? Då det saknas tidigare översyner att
utgå ifrån har jag fått utveckla ett eget system. Dels handlar det om att hitta sätt att
sortera den befintliga forskningen i olika
kategorier, dels om att fundera på kopplingar mellan de olika kategorierna. Ett
mål är att skapandet av en modell som
visar vilka olika områden som ledningen
för en idrottsförening behöver känna till
och ”managera”, samt hur väl de olika
områdena har beforskats.
Inledningsvis har jag skapat kategorier
utifrån etablerade indelningar av ämnet
företagsekonomi i Sverige. Det inkluderar
delämnena organisationsteori, marknadsföring, ekonomistyrning, entreprenörskap, logistik, redovisning, finansiering,
kalkylering, ledarskap med mera. Men
vad av den befintliga forskningen som kan
sorteras in i de olika kategorierna är inte
så lätt att fastställa, vilket jag återkommer
till.
I översynsarbetet har jag gått igenom
tre ledande internationella tidskrifter
inom området: Journal of Sport Management, European Sport Management Quarterly och Sport Management Review. Jag
har sökt efter relevanta svenska böcker
och artiklar samt läst internationella
böcker.
Jag har kategoriserat 330 artiklar
publicerade under åren 2002-2008, dels
utifrån tidigare nämnda kategorier, dels
utifrån vilken typ av organisation och nivå
som studerades. Övriga böcker och
artiklar har kategoriserats likadant, om än
inte på lika systematiskt vis. Det beror på
att det inte finns en lika avgränsad
population av texter.
Magnus Forslund
Ekonomie doktor
Ekonomihögskolan vid
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 51
Tema
Antal artiklar
Procent
Marknadsföring
37
44 %
Human Resource Management (HRM)
15
18 %
Governance (styrelsearbete)
6
7%
Organisation, allmänt
5
6%
Ledarskap (tränare och sportchefer)
4
5%
Finansiella frågor
3
4%
Strategi
3
4%
Bokföring
2
2%
Event management
2
2%
Organisation, operativa frågor
2
2%
84
100 %
Summa
Tabell 1: Teman i artiklar på idrottsföreningsnivå.
Få studier av idrottsföreningar
En första slutsats är att av de 330 artiklarna är det bara cirka 25 procent som
behandlar idrottsföreningsnivån. Forskarna sysselsätter sig främst med andra
typer av organisationer. I USA studeras
särskilt idrottsverksamheten på universiteten. I England och Australien studerar
man gärna organisationer på förbundsnivå, som exempelvis rugbyförbundet.
Flera skriver om stora evenemang, såsom
olympiska spelen. Andra fokuserar på
idrotten i stort, exempelvis ur ett genusperspektiv. För den som vill utveckla sin
idrottsförening finns det alltså förhållandevis få artiklar av intresse.
Om vi lämnar dessa tidskrifter, kan vi
dra slutsatsen att det i Sverige verkar
vanligare att fokusera idrottsföreningsnivå, både i tidskriftsartiklar och böcker.
Få är skrivna ur ett företagsekonomiskt
ledningsperspektiv. Istället används ofta
sociologiska och historiska perspektiv.
Det finns dock en del som tangerar det
företagsekonomiska, såsom studier av
utvecklingen av Halmstad BK, organisationsstrukturer inom svensk ishockey,
styrelsearbete i svenska ridskolor, jämförelsen mellan de så kallade föreningsmodellerna hos Malmö FF och Hammarby,
lönesättning av fotbollsspelare, utvecklingen i Sandsbro AIK, talangutveckling i
Landskrona BOIS, skandinavisk fotboll,
Assyriska FF, mobilitet bland spelare, den
svenska (fotbolls-)modellen, damfotboll i
Sverige och grupputveckling i dåvarande
Malmö FF dam.
Trots dessa studier, är det rimligt att
säga att få av dem försöker svara på
52 svensk idrottsforskning 3/2011
frågan om hur idrottsföreningens ledning
kan göra föreningen mer effektiv.
En fragmenterad bild
Vad är det då som studeras? Totalt sett är
det en fragmenterad bild som tonar fram.
Av de 84 artiklarna är det artiklar om
marknadsföring som dominerar, vilket
framgår av tabell 1. Därefter finns ett stort
hopp till artiklar om till exempel rekrytering, utveckling och belöning av anställda
och frivilliga. Sedan följer ett nytt hopp till
artiklar om styrelsearbete, allmänna
organisationsfrågor, ledarskap och så
vidare.
Marknadsföringsartiklarna studerar
frågor såsom: vad gör säsongskortsinnehavare nöjda, varumärkets betydelse,
biljettprissättning i ML Baseball, hur man
ska behålla kvinnor inom golfen samt
sponsring. Artiklarna om Human
Resource Management (HRM) behandlar
lönesättning inom italiensk fotboll,
talangutveckling och hur man behåller
volontärer. När det gäller styrelsearbete
behandlas ägarstrukturer samt relationen
mellan styrelsen, de anställda och cheferna. De allmänna organisationsartiklarna behandlar sådant som norska
fotbollsklubbars organisationsstruktur
och genus.
”Ett exempel är frågan om
spelsystem i fotboll. Det är
inte ovanligt att man i föreningen överlåter det till
tränaren att bestämma,
som om det inte har något
med resten av organisationen, allra minst ledningen,
att göra.”
Få artiklar tar ett helhetsgrepp på
idrottsföreningen. Istället är det olika
delområden som behandlas, vilket i och
för sig är lovvärt. På övergripande nivå
skapas dock ett fragmentariskt intryck.
Det förstärks när man läser den svenska
litteraturen. Jag saknar en helhetsbild av
idrottsföreningen som organisation, där
de olika delarna relateras till varandra.
Möjligen beror det på att författarna
endast i undantagsfall är företagsekono-
mer och således inte är vana att använda
sådana modeller och teorier. Inte desto
mindre bidrar det till en svårighet att få
grepp om fältet, utifrån både vetenskaplig
och praktisk synvinkel.
Området är komplext och ju mer man
läser och funderar, desto mer invecklat
verkar det bli. Är exempelvis den mamma
som tvingas sälja bingolotter för att
finansiera sin dotters fotbollsspelande att
betrakta som volontär? Ska hon anses
ingå i organisationen eller inte? Är det i så
fall inte nödvändigt att skilja på den
volontärtypen från andra typer: styrelsevolontären, ledarvolontären, evenemangsvolontären etcetera, och också diskutera
om de till exempel behöver organiseras,
ledas och motiveras annorlunda? Är det
skillnad på om det är anställd personal
som leder volontärer eller volontärer som
leder volontärer?
Det är vidare oklart vart gränsen går för
att man ska anses vara anställd med lön. I
flera studier verkar man bara avse administrativ personal. Hur ska vi tänka kring
fotbollstränaren i division fem som har
30 000 kr om året eller den aktive som
har 2 000 kr i månaden? En annan fråga
är hur vi ska förhålla oss till talangutveckling. Ska det förstås som kompetensutveckling eller är det ett ambitiöst sätt att
arbeta med rekrytering? Eller, ska det ses
som en produktionsprocess som kan
resultera i en ”försäljning” direkt, utan att
”produkten” går in i den huvudsakliga
produktionen (vår egen tävlingsverksamhet)?
Nyss nämnda frågor är exempel på
områdets komplexitet. Ett sätt att ändå
försöka reda ut några av oklarheterna är
att använda en integrerad modell som
beskriver idrottsföreningen som organisation.
Modeller från företagsekonomin
Bristen på modell gör att det är oklart vad
vi menar med Sport Management. Vad är
det egentligen vi ska ”managera”? Jag har
provat att förstå idrottsföreningen med
hjälp av modeller som vi använder i
företagsekonomin. En grundtanke är att
organisationen använder resurser som
sedan förädlas till en produkt (vara eller
tjänst) som erbjuds kunder. Det huvudsakliga förädlingsarbetet, det operativa
arbetet, sker i det som kallas arbetsorga-
nisationen. Översatt till idrotten handlar
det om det faktiska idrottsutövandet och
de stödsystem som är direkt kopplat till
detta: friidrottstränandet, handbollsmatchen, gymnastikuppvisning och så
vidare. I arbetsorganisationen finns
första linjens chefer, som förmän och
arbetsledare. I idrottstermer således
tränare/coacher/lagledare. Vid sidan av
arbetsorganisationen finner vi stödsystem som vaktmästeri, personalfunktion,
inköp, marknad och så vidare. Här finns
också olika former av ekonomi- och
verksamhetssystem, som så att säga skär
genom både arbetsorganisation och
På 1980-talet visste knappt någon
var skidskytte var för något. Men
på senare år har sporten på ett
strategiskt vis jobbat med
marknadsföring. Både förbundet
och enskilda aktiva har lyckats
skapa ett kommersiellt och medialt
intresse. Helena Ekholm är ett
viktigt ansikte utåt.
3/2011 svensk idrottsforskning 53
Referenser
Referenslista kan erhållas på
begäran.
Kontakt
[email protected]
54 svensk idrottsforskning 3/2011
övriga delar av organisationen. Tillsammans verkar de för att förädlingen ska bli
så effektiv som möjlig.
Organisationens ledning måste ”managera” denna helhet. Det fungerar sällan
bra om ledningen inte vet hur det operativa arbetet utförs. Nu avses inte varenda
liten detalj, utan vilka system man
använder. Ett exempel är frågan om
spelsystem i fotboll. Det är inte ovanligt
att man i föreningen överlåter det till
tränaren att bestämma, som om det inte
har något med resten av organisationen,
allra minst ledningen, att göra. Tänk
omvänt om ett företag skulle låta förmannen bestämma huruvida man ska tillverka
stolar med hjälp av löpande band, roterande arbetsgrupper eller via underleverantörer i Kina. Arbetsorganisationen bör
utformas på ett sätt som passar in med
organisationen i övrigt och särskilt den
strategi man arbetar efter. Moderna
teorier om marknadsföring lär oss också
att den inre verksamheten i organisationen är minst lika viktig som eventuella
annonser och säljare. Idrottsföreningens
ledning måste således se till att dessa till
synes skilda aktiviteter hänger ihop.
Förstått på detta sätt kan man säga att
det finns omfattande forskning om
arbetsorganisationen i idrottsföreningar,
det vill säga om träningsmetoder, spelsystem, coaching etcetera. Det är dock inte
vanligt att detta diskuteras inom ramen
för Sport Management, förmodligen för
att man inte nyttjar nämnda modell. En
följd av det är att man missar möjligheten
att använda existerande teorier för att
förstå den idrottsliga verksamheten.
Teorier om arbetsspecialisering kan
exempelvis lära oss en del om riskerna för
fysisk och mental utslitning. Det kan vara
användbart i lagidrotter med hög specialisering (rollspelare) men också för att
belysa vikten av att alla involverade
förstår helheten.
Utifrån företagsekonomiska modeller
kan vi också på nya sätt diskutera förekomsten av farmarlag utifrån exempelvis
teorier om outsourcing och nätverk. Här
vet vi en del om vad som krävs för att
detta ska lyckas i företagsvärlden. Mycket
talar för att samma gäller i idrottsvärlden.
I anslutning till detta kan man fundera på
hur teorier om framgångsrika kluster är
tillämpbara i idrottsvärlden.
Oroande brist på kunskap
Sport Management handlar således i
denna tolkning inte om något annat än
själva idrotten. Tvärtom är det integrerat
med allt annat i organisationen. Effektiva
organisationer, oavsett om de producerar
cyklar, möbler, ishockey eller videospel,
har ett helhetsperspektiv och kopplar ihop
det som verksamheten omfattar. På så
sätt öppnar vi också upp för användning
av fler existerande teorier från det företagsekonomiska fältet. Det är i sin tur
nödvändigt för att kunna föra mer kvalificerade diskussioner om likheter och
skillnader mellan ledning av idrottsföreningar och andra typer av organisationer.
En organisationsmodell kan också
avslöja vilka frågor som inte behandlas av
forskarna. Exempelvis är det näst intill
omöjligt att hitta texter om kreativitet,
innovation, entreprenörskap, affärsutveckling eller organisationsförändring.
Visst behandlar man utveckling i olika
detaljfrågor. Det som avses här är dock
förändringar av hela organisationen samt
hur man skapar en organisation som är
duktig på utveckling. Bristen är oroande,
då det finns ett gigantiskt behov av
kunskap kring hur idrottsföreningar, både
på elit- och breddnivå, kan utvecklas för
att möta aktuella utmaningar. Detta
oavsett om det handlar om att ta fram
olympiska stjärnor eller överleva på
landsbygden.
Mina inledande försök att använda
företagsekonomiska modeller och teorier
för att diskutera Sport Management är
lovande och det finns en del spännande
att hämta när man tillämpar dessa. Mer
forskning och fler forskare behövs dock.
Förvånande få företagsekonomer är aktiva
inom området. Orsaken är oklar. Har man
glömt området? Kanske beror det på
avsaknad av tradition, kanske på svårigheter att få finansiering? Det brukar vara
svårt att komma igång med nya områden.
Jag hoppas dock på förändring, då det
skulle behövas en kraftsatsning på
forskning om Sport Management för att
lyfta idrotten i Sverige, både på och
utanför arenan.
Promenaden som sänker
blodfetterna
En rask promenad 30 minuter om dagen förändrar kolesterolvärdena i
blodet i samma grad som vissa blodfettssänkande mediciner. Det visar
vår studie av trettiotre friska vuxna som vi följde under tre veckor.
Motionen gav även positiva effekter på kroppsvikt och BMI.
E n f y s i s k t i n a k t i v livsstil är förknippad med utvecklingen av fetma, högt
blodtryck, höga kolesterolhalter, typ
2-diabetes, och hjärt- och kärlsjukdom (1).
Omvänt främjar regelbunden fysisk aktivitet den fysiska kapaciteten, livskvaliteten och självkänslan, samt minskar risken
för vissa sjukdomstillstånd (1,2). Utifrån
dessa slutsatser har flera hälsoorganisationer föreslagit att vuxna individer bör
ägna sig åt i minst 30 minuters måttlig
intensiv fysisk aktivitet de flesta dagarna i
veckan (1).
i livet drabbas av ett sjukdomstillstånd
kallat ateroskleros eller åderförkalkning.
En blodkärlsförändring kan i sin tur leda
vidare mot högt blodtryck, blodpropp,
kärlkramp och i värsta fall till hjärtinfarkt.
Hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste
dödsorsaken i moderna industrialiserade
nationer. De viktigaste faktorerna till
utvecklingen av hjärt- och kärlsjukdom är
familjens historia av kranskärlssjukdom,
höga blodfettshalter, högt blodtryck, diabetes, fetma, rökning och en stillasittande
livsstil (1,3).
Var rädd om ditt hjärta
Sänk kolesterolhalten
Hjärtat har en central roll i livet, inte bara
för att det är ett centralt placerat organ i
kroppen utan också för dess livsavgörande
roll som syre- och näringspump. Hjärtat i
samverkan med kroppens miljontals blodkärl ska se till att alla cellerna hela tiden
nås av syre och näring. Även hjärtat i sig
förses med syre och näring via ett rikligt
förgrenat blodkärlssystem de så kallade
kranskärlen. För att blodet ska kunna
rinna obehindrat och att fördelningen av
syret till de ställen där behovet är störst
ska kunna ske, krävs det att blodkärlen
är elastiska och att den invändiga väggen
är hel och slät. Elasticiteten i kärlväggen är också avgörande för regleringen
av blodtrycket. Redan hos barn börjar en
förslitning av blodkärlen och en inlagring
av fetter i blodkärlsväggen vilket medför
en allt sämre blodkärlsfunktion. Denna
process är dock starkt genetiskt kopplad,
men kan påverkas av livsstilsfaktorer
såsom stress, kost och fysisk aktivitet. Om
denna process fortgår kan man senare
Höga halter av blodfetter är ett tillstånd
som associeras med förhöjda koncentrationer av kolesterol i blodet. Man får dock
inte glömma bort att blodfetter och kolesteroler i lagom dos är livsviktiga komponenter i blodet. Fett i form av triglycerider
är en av de viktigaste energikällor vi
har och transporteras regelbundet från
matspjälkningen i tarmen via lymf- och
blodkärl till lagringsplatsen i underhudens fettceller. Transporten av fett sker i
små transportbollar som kallas lipoproteiner vilka delvis består av kolesterol. Det är
när vi äter överdrivet med animaliskt fett,
i stora portioner, som det blir ett överskott av kolesteroler i blodet. Överskottet
ökar då risken för att kolesteroler inlagras
i blodkärlsväggen, speciellt på inflammerade och skadade ställen. Det finns en
rad olika kolesteroler och alla är inte lika
farliga. Det så kallade onda kolesterolet,
LDL-C, är det som kan orsaka problem
medan det så kallade goda kolesterolet,
HDL-C, sköter borttransporten av LDL-C
Peter Pagels
MSc
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 55
Fysisk aktivitet definieras som kroppsliga rörelser som leder till ökad energiförbrukning. Motion utgör den delen av
fysisk aktivitet som är mer strukturerad,
generellt mer intensiv och syftar till att
öka eller bibehålla fysisk kapacitet (6,7).
Motion har effekt på kondition, muskelstyrka, kroppssammansättning och andra
attribut som relaterar till förmågan att
utföra kontinuerlig fysisk aktivitet (8).
Medelintensiv fysisk aktivitet definieras
som en intensitetsnivå där individen
upplever mild andnöd, till exempel vid
rask promenad. En mer specifik definition
för måttlig fysisk aktivitet för vuxna är
en intensitetsnivå på 40-60 procent av
maximal syreupptagning, eller en intensitet som höjer energiomsättningen 4-6
gånger gentemot viloomsättningen (1,8).
Energiförbrukningen i vila för en normalviktig person motsvarar cirka en kilokalori
per kilo kroppsvikt och timme (1). Med en
kroppsmassa på 60 kg motsvarar en 30
minuters rask promenad en extra energiförbrukning på 120-180 kilokalorier vilket
Trettiotre friska personer, 18 män och 15
kvinnor mellan 25 och 45 år som frivilligt anmält sitt deltagande, påbörjade
och fullföljde studien. Deltagarna delades
strategiskt in i två grupper: en promenadgrupp och en kontrollgrupp. Promenadgruppen bestod av 16 personer (9 kvinnor
och 7 män) som uppmanats att gå en rask
promenad på 30 minuter varje dag. Kontrollgruppen som bestod av 17 personer (6
kvinnor och 11 män) blev tillsagda att leva
så normalt som möjligt under testperioden. Grupperna var homogent fördelade i
ålder, kön, vikt, längd och kroppsbyggnad,
eftersom dessa faktorer är kända för att
påverka blodfettsprofilen.
Vid den första provtagningen uppmanades alla deltagare att svara på en enkät
med demografiska frågor och frågor1som
berörde deras hälsostatus. Svar om ålder,
rökning och sjukdomshistoria användes
som urvalsfrågor. Även en kostenkät
genomfördes innan studiestart.
Medelsteg per dag
Fysisk aktivitet som friskfaktor
är i linje med rekommendationen på minst
150 kilokalorier i extra daglig energiförbrukning (1).
Fysisk aktivitet förebygger och lindrar
många riskfaktorer till hjärt- kärlsjukdom
såsom högt blodtryck, insulinresistens och
glukosintolerans, förhöjda koncentrationer av triglycerid, låga koncentrationer av
HDL-C och fetma. I kombination med viktminskning minskar fysisk aktivitet även
koncentrationen av LDL-C i blodet (8).
Färska studier visar att det finns ett dosresponsförhållande mellan fysisk aktivitet
och faktorer som associeras till kranskärlssjukdom, det vill säga den största nyttan
skulle komma från att förmå dem som är
minst aktiva till att bli måttligt aktiva (9).
Dosen av fysisk aktivitet avser den totala
mängden energi som förbrukas. En enda
utdragen rask promenad 20-40 minuter
per dag har visat sig effektivare för energiförbrukningen än 2-3 korta promenader
under 5-15 minuter per dag (10).
Syftet med vår studie var att undersöka effekterna av den allmänt rekommenderade 30 minuter långa dagliga
raska promenaden på riskfaktorer för
kranskärlssjukdom såsom ogynnsam
kroppssammansättning och blodfettbild
hos vuxna. Interventionsperioden är tre
veckor.
Startlinje
Dag 1-7
Dag 8-21
Figur 1. Förändring i antalet uppmätta steg per dag.
till levern där det bildar galla som lämnar
kroppen via tarmen. Man kallar ibland
HDL-C för blodkärlens dammsugare.
Det finns ett konstaterat samband
mellan kranskärlssjukdom och förhöjda
halter av triglycerider, det onda kolesterolet LDL-C samt en minskad halt av det
goda kolesterolet HDL-C (4). En sänkning
av LDL- kolesterol med 0,2 millimol per
liter blod under ett år kan minska risken
för hjärtsjukdom med 6 procent hos
fysiskt friska personer som uppvisar förhöjda nivåer. Med en långvarig minskning
under sex år kan det minska risken med
upp till 21 procent (5).
56 svensk idrottsforskning 3/2011
Promenadstudiens upplägg
Promenad grupp ( n = 16)
Kontroll grupp (n = 17)
Variabel
Startvärde
Vecka 4
ΔE
Startvärde
Vecka 4
ΔC
TC (mmol/l)
5.69 ± 1.03
5.41 ± 0.88
-0.28 ± 0.48*
5.47 ± 1.12
5.37 ± 0.89
-0.09 ± 0.98
HDL-C (mmol/l)
1.31 ± 0.25
1.30 ± 0.21
-0.01 ± 0.13
1.34 ± 0.28
1.32 ± 0.30
-0.02 ± 0.14
LDL-C (mmol/l)
3.85 ± 0.88
3.55 ± 0.92
-0.30 ± 0.45*
3.54 ± 1.08
3.54 ± 0.79
-0.01 ± 1.01
TRG (mmol/l)
1.26 ± 0,72
1.25 ± 0.80
-0.02 ± 0.47
1.26 ± 0.66
1.13 ± 0.55
-0.14 ± 0.37
TC/HDL-C
(mmol/l)
4.50 ± 1.18
4.29 ± 1.09
-0.21 ± 0.57
4.25 ± 1.19
4.29 ± 1.29
0.05 ± 0.97
VLDL-C (mmol/l)
0.58 ± 0.33
0.57 ± 0.37
-0.01 ± 0.21
0.58 ± 0.30
0.52 ± 0.25
-0.06 ± 0.17
Analyser av blodfettbild, blodtryck,
Body Mass Index (BMI) och kroppssammansättning (andel kroppsfett)
genomfördes mellan klockan sju och nio
på morgonen på fastande mage. Kroppssammansättning, andel fett till fettfri
massa, mättes med den bioelektriska
impedansmetoden (BIA). För granskning av blodfett triglycerider (TRG) och
lipoproteinerLow Density Lipoprotein
(LDL-C), Total kolesterol (TC), High
Density Lipoprotein (HDL-C), Very Low
Density Lipoprotein (VLDL-C) användes
en enzymatisk metod.
För att få fysisk aktivitetsdata under
perioden bar alla deltagare en stegräknare
och en accelerometer. De stegräknare som
används i denna studie mäter vertikala
accelerationer i höften och ger ett beräknat värde av antalet steg. Den dagliga
aktiviteten registrerades i ett självregistreringsprotokoll, som även användes för
registrering av träningspass som stegräknaren inte kan registrera såsom simning
och cykling. Deltagarna i träningsgruppen noterade också antalet steg i samma
protokoll.
Den accelerometer, som också används
i denna studie, mäter fysisk aktivitet i tre
plan (vertikala, horisontella och sagitalt).
Fördelarna med accelerometrar är känsligheten för låga nivåer av aktivitet och att
de registrerar både intensiteten i rörelsen
och när i tid som rörelserna utförs. Nackdelen med accelerometrar är att de inte
registrerar cykling eller simning.
Blodfetterna förbättrades
Det viktigaste resultatet från denna studie
var en mätbar förändring av blodfetterna
efter endast tre veckors daglig medelintensiv fysisk aktivitet.
När studien inleddes fanns inga signi-
Tabell 1. Blodfettsvärden vid start och
efter 4 veckor (ΔE and ΔC).
Not: ΔE och ΔC = Vecka 4 - startvärdet. Värdena är medel ± Standardavvikelse. Skillnad över tid *p<0.05
fikanta skillnader mellan promenad- och
kontrollgrupp för längd, vikt, BMI och
blodtryck. Kontrollgruppen var dock något
yngre och hade något lägre halt av kroppsfett.
Resultat från enkäten om livsstil visade
att de i kontrollgruppen normalt bedrev
mer vardagsmotion än de som deltog i
promenadgruppen, 2-3 ggr per vecka jämfört med 1 gång per vecka. Det fanns inga
skillnader mellan grupperna i mängden
tv-tittande eller tid för stillasittande arbete.
Den fysiska aktiviteten veckan före studiens start var för promenadgruppen 8104
± 2297 steg (medelvärde ± standardavvikelse) steg och för kontrollgruppen 9 684 ±
2 303 steg (Figur 1).
”En enda utdragen rask
promenad 20-40 minuter
per dag har visat sig
effektivare för energiförbrukningen än 2-3
korta promenader under
5-15 minuter per dag”
Deltagarna i promenadgruppen ökade
sin fysiska aktivitet med genomsnitt 3 008
steg per dag under tre veckor, vilket var en
avsevärd förbättring jämfört med kontrollgruppen (Figur 1). Promenadgruppen
ökade sin energiförbrukning med i genomsnitt 114 kilokalorier per dag medan energiförbrukningen i kontrollgruppen under
samma period förblev konstant. Medelantalet steg som togs under promenaden var
3 669 steg (standardavvikelse, SD=552)
vilket genererade en genomsnittlig energiförbrukning på 191 kilokalorier (SD=53).
Kroppsvikten och BMI minskade signifikant för promenadgruppen, till skillnad
3/2011 svensk idrottsforskning 57
Referenser
1. US Department of Health and
Human Services. Physical activity and health: a report from the
Surgeon General. Atlanta, GA:
Centers for Disease Control and
Prevention, National Center for
Chronic Disease Prevention and
Health Promotion. 1996.
2. Bouchard C. m fl. Physical
activity and Health Champaign.
Human Kinetics IL. 2007.
3. RomaldiniCC. m.fl. J Pediatr.
2004. 80:135-40.
4. Tall AR. m.fl. J Clin Invest.
2001.108:1273.
5. Law MR. m.fl. BMJ. 2003.
326:1423.
6. Caspersen C. m.fl. Public
Health Report. 1985.100:126-31.
7. Szapary PO. m.fl. Current Science Inc. 2003.5:488-92.
8. Thompson PD. m.fl. Circulation. 2003.107:3109-16.
9. Kesaniemi A. m fl. Med Sci
Sports Exerc. 2001.33:351-8.
10. Woolf-May K. m.fl. Oxford
University Press. 1999.14:803-15.
11. Sallis JF & Saelens BE. Res Q
Exerc Sport. 2000.71:1-14.
12. Kelley GA. m.fl. Prev Med.
2004.38:651-61.
13. Woolf-May K. m.fl. Br J
Sports Med. 2000.34:289-2.
14. Tudor-Locke C. m.fl. J Phys
Act Health. 2008. Suppl 1:126139.
Kontakt
[email protected]
58 svensk idrottsforskning 3/2011
från kontrollgruppen. Det fanns ingen
signifikant förändring av kroppssammansättning mellan de två grupperna under
den studerade fyra veckorna. Deltagarna
i promenadgruppen visade en signifikant
minskning av blodets totalkolesterol med
0,28 millimol per liter blod (SD=0,48)
och LDL-C med 0,30 millimol per liter
blod (SD=0,45). Det fanns inga signifikanta förändringar av TC och LDL-C för
kontrollgruppen. Ingen av de återstående
indikatorerna på blodfettstatus skilde
sig avsevärt över tid eller mellan grupper
(Tabell 1). Kvoten av TC/HDL-C visade
en icke signifikant minskning med 0,21
millimol per liter blod (SD=0,57) i promenadgruppen jämfört med kontrollgruppen
där kvoten TC/HDL-C förblev oförändrad
under studien. Analysen visade också att
ju högre energiförbrukningen var ju mer
sjönk värdet av LDL-C.
Kan ersätta läkemedel
Syftet med denna studie var att ytterligare
belysa måttlig fysisk aktivitet som förebyggande av riskfaktorer för kranskärlssjukdom såsom övervikt, förhöjda LDL-C,
TC och en minskad HDL-C hos vuxna.
Vidare var ambitionen med denna studie
att följa de rekommendationer från American Heart Association att använda bästa
experimentella design och mätinstrument
för att få de starkaste sambanden mellan
fysisk aktivitet och minskad hjärt- kärlsjukdom (8). Således var styrkan i studien
kontrollen av daglig fysisk aktivitet med
hjälp av två instrument med god reliabilitet och validitet, höftstegräknare och multiaxiell accelerometer. Studien inleddes
dessutom med ett frågeformulär som gav
uppgifter om deltagarnas fysiska aktivitet
före studien.
Vår studie visade en statistiskt signifikant minskning av det onda kolesterolet, LDL-C med 7,8 procent och av total
kolesterolhalten, TC med 4,9 procent för
promenadgruppen i jämförelse med noll
förändringar i kontrollgruppen. Liknande
resultat har rapporterats i andra promenadstudier (10,13). Slutsatsen att daglig
måttlig fysisk aktivitet sänker LDL-C är i
linje med effekterna av blodfettsänkande
läkemedel, och därmed kan resultaten
vara av klinisk betydelse (5).
I en metaanalytisk studie analyserades
33 promenadstudier där det genomsnitt-
liga antalet aktivitetspass var 4,75 pass per
vecka, däremot hade ingen av dessa studier
promenader i sju dagar per vecka (12).
Ingen av studierna hade en så kort interventionsperiod som tre veckor, ändå var
förbättringen av blodfettbilden liknande
den i vår studie. Resultaten av vår studie
visar att hälsoeffekterna av daglig måttlig fysisk aktivitet har effekt redan efter
bara tre veckors aktivitet vilket kan vara
användbart som motiverande information
i folkhälsoprogram.
Deltagarna i studien uppnådde en total
dos på 210 minuter per vecka med måttlig intensitet fysisk aktivitet. Denna dos
är högre än de nuvarande riktlinjerna på
150 minuter per vecka, vilket delvis skulle
kunna förklara blodfettsförändringarna
efter den relativt korta perioden.
Vikten av att kontrollera den totala
mängden fysisk aktivitet under interventionsperioden bör understrykas, eftersom
det har rapporterats att även ackumulerade korta pass av måttlig daglig aktivitet
förbättrar blodfettsprofilen (11). Den multiaxiella accelerometern gav oss möjlighet
att få en daglig 24-timmarskontroll av den
fysiska aktiviteten under interventionsperioden.
Det har rapporterats att vuxna individer
som tar 9 000-12 000 steg per dag sannolikt är att klassificera som normalviktiga
(14). Vår studie stödjer dessa observationer
då kontrollgruppen hade ett BMI på 23,8
och har klassificerats som normalviktiga.
Deras genomsnittliga fysiska aktivitetsnivå
var 9 684 steg per dag jämfört med promenadgruppens BMI på 26,3. De klassificeras
som överviktiga med en genomsnittlig
fysisk aktivitetsnivå för 8 104 steg per dag.
Fakta
En daglig trettio minuters medelintensiv promenad under tre veckor leder till
blodfettsförändringar. En ökning av den
måttliga fysiska aktiviteten med cirka
3 000 steg per dag och en extra energiförbrukning på 114 kilokalorier per dag förbättrar hälsofaktorer såsom kroppsvikt,
BMI och koncentration av LDL-C och TC,
hos 25 till 45 år gamla friska vuxna. Det
finns ett konstaterat dos-responsförhållande mellan daglig energiförbrukning
och förbättrad blodfettbild.
Oklart om bäst i test ger mest
I antagningen till ett riksidrottsgymnasium ingår fysiska tester. Vår
analys av tester från gymnasiet i Växjö visar att de möjligen kan förutsäga idrottslig framgång som senior, men sambanden är så svaga att
de inte bör vara helt avgörande vid antagningen.
S a t s n i n g e n p å i d r o t t s g y m n a s i e r har
sedan början 1970-talet varit ett led i att
skapa möjligheter för idrottsungdomar i
Sverige att satsa på sin idrott. På Riksidrottsförbundets initiativ genomfördes
studier på 1960- och 1970-talet som
visade att det är i gymnasieåldern som
ungdomar börjar sin intensiva satsning
mot elitidrotten (1). Samtidigt kunde man
se en tendens till att många elitidrottare
hamnade i ett socialt utanförskap utan
arbete när karriären var slut. Det här låg
till grund för de första riksidrottsgymnasierna (RIG) (1). Riksdagen beslutade i
början av 1980-talet att acceptera specialidrott som ett eget ämne för elever på
idrottsgymnasierna. Beslutet baserades på
det faktum att elitidrott är en positiv kraft
i samhället och på viljan att gymnasierna
skulle ge unga flickor och pojkar förutsättningar att utveckla sin talang samt att
kombinera studier och elitidrott. Ungdomar fick, och får, på dessa gymnasier
möjlighet att i konkurrens utveckla sina
idrottsliga färdigheter med en intensiv
satsning på specialidrotten. På ett riksidrottsgymnasium ska ungdomar få
tillgång till bra anläggningar och högt kvalificerade tränare i kombination med
gymnasiestudier. RIG ska också ge
möjlighet att testa om talang och ork
räcker till för en fortsatt intensiv satsning
på elitidrott. Skulle de inte göra det har
eleven inte förlorat i studierna jämfört
med icke idrottande kamrater.
De första friidrottsgymnasierna startades redan i början av 1970-talet i Karlstad
och Växjö. I dag finns de på ytterligare
fem platser: Falun, Umeå, Sollentuna,
Göteborg och Malmö. De mest lovande
eleverna väljs ut via en antagningsprocess
vid varje ort. Varje gymnasium tar in
mellan 5 och 10 nya elever per år (1).
Idrottsgymnasierna har ett värde sett
utifrån den enskildes elitsatsning men
man kan även peka på andra gynnsamma
effekter. Studier visar att en aktiv barnoch ungdomstid leder till en mer fysiskt
aktiv fritid och en hälsosammare livsstil
som vuxen (2-5). Barns och ungdomars
fritidsaktiviteter och rörelsemönster har
förändrats de senaste decennierna. Den
tydligaste trenden är att den grupp som
är aktiv sig rör sig mer, men att antalet
som inte är fysiskt aktiva ökar (6,7).
Den fysiska mognaden beaktas
Vid friidrottsgymnasiet i Växjö har man
sedan år 1980 använt sig av i stort sett
likartade antagningstester. Testerna sker
under höstterminen året innan den
aktive börjar i gymnasiet. Tidpunkten är
vald för att den aktive ska hinna göra sitt
gymnasieval. Testerna vid antagningen
har utvecklats genom åren men har i
stort innehållit fysiska tester, intervjuer
och gruppövningar. Flera olika professioner har varit delaktiga: friidrottstränare,
skolsköterskor, kuratorer och sjukgymnaster. Friidrottsgymnasiets testprocedur har för avsikt att bedöma både
fysiska och psykiska parametrar. Man
har även tagit i beaktande den aktives
fysiska mognad vilket har ställts i relation till testresultat och tidigare tävlingsresultat. De fysiska testerna har haft sin
givna plats men har, enligt friidrottsförbundets anvisningar, inte varit utslagsgivande i den slutliga bedömningen för att
bli antagen.
Syftet med vår studie var dels att
undersöka om det har skett någon
Anna Hafsteinsson Östenberg
PhD, lektor, Leg sjukgymnast,
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Tina Frisk Bengtsson
Leg sjukgymnast, magisterstuderande, Linnéuniversitetet
Elis Weslien
Idrottslärare, magisterstuderande, Linnéuniversitetet
Marie Alricsson
Professor, leg.sjukgymnast,
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet och
Institutionen för hälsovetenskap,
Mittuniversitetet, Östersund
3/2011 svensk idrottsforskning 59
Tester
Flygande 30 meter sprint
Starta på eget kommando på
valfritt avstånd från den första
fotocellsenheten. Tiden startar
då fotocellens linje bryts. Tiden
stannar då fotocellen passeras
vid 30 m. Den bästa tiden av tre
försök noteras i sekunder (8,9).
Stående 5-steg
Stå med parallella fötter på
längdhoppsbanan. Valfritt ben
initierar rörelsen och hoppa
sedan vartannat hopp med
höger ben och vartannat med
vänster. Efter det femte hoppet
landar man i längdhoppsgropen.
Avståndet mäts från tårnas läge
i starten till bakersta märket i
sanden vid landningen. Det
bästa försöket av tre noteras i
cm (10,11).
förändring över tid vad gäller resultaten
av de fysiska antagningstesterna, dels att
undersöka om de friidrottsungdomar som
presterar bäst vid fysiska antagningstester
även är de friidrottare som presterar bäst
resultat som seniorer.
Synliga men svaga samband
I delstudie I, där trender över tid studerades, inkluderas alla ungdomar som sökt
till friidrottsgymnasiet i Växjö sedan år
1982, totalt 635 personer varav 322 pojkar
och 313 flickor.
I delstudie II, där eventuella samband
av några utvalda antagningstester och
bästa friidrottsprestation studerades,
inkluderades alla flickor och pojkar som
sökt till Växjö mellan åren 1992 och 2002
Stillastående längdhopp
Stå med parallella fötter på
längdhoppsbanan. Knäböjning
med armpendling initierar
hoppet. Avståndet mäts från
tårnas läge i starten till bakersta
märket i sanden vid landningen
(10).
Framåtkast med kula
Testet utförs i en kulring. Stå
jämfota uppe på plankan vänd i
kastriktningen. Fötterna placeras
i axelbredd mitt uppe på
plankan. Lyft kulan med raka
armar över huvudet. Börja sedan
med en nedgungning av kulan
genom att böja knän och höfter
och genom att böja bålen något
framåt. Sedan sker en explosiv
rörelse till en sträckning av knä,
höft och bål. Med sträckta armar
slungas kulan framåt. Det bästa
av tre försök noteras i cm (10).
5 kg kula för pojkar. 3 kg kula för
flickor (Figur 1).
Figur 1. Framåtkast med kula.
Uthållighetshopp på plint
Hoppa upp och ner på en 15 cm
hög plint under 90 sekunder.
Man måste landa med båda
fötterna på plinten innan man
får hoppa ner på andra sidan.
Därefter direkt upp på plinten
igen och ner på motsatt sida.
Antal landningar uppe på plinten
räknas (Figur 2).
Figur 2. Plinthopp (90 s).
60 svensk idrottsforskning 3/2011
och som sedan presterat något tävlingsresultat som senior. Det var totalt 207
personer varav 99 flickor och 108 pojkar.
Friidrottsprestationen poängsattes enligt
den internationella mångkampstabellens
system vilket är ett poängsystem som är
utfört för mångkampstävling och gör det
möjligt att jämföra friidrottsresultat som
är utförda i olika grenar med varandra. I
poängtabellen finns en tabell för kvinnor
och en för män. För ett specifikt resultat
beräknas poängen enligt en ekvation.
Det finns en ekvation för löpning, en för
hopp och en för kast. En analys gjordes
med bästa resultat och en analys gjordes
med uppdelning i grengrupper. Indelningen i grengrupper följde den inom
friidrott vedertagna indelningen sprin/
häck, hopp, kast samt medel/långdistans.
Spearmans rangkorrelation användes
för att söka samband mellan tester och
prestation och trender över tid av testresultat.
Fem olika tester
Totalt användes fem olika tester. I del I
användes alla fem testerna. I del II
användes flygande 30 meter sprint,
kulkast och plinthopp eftersom det var de
tester som använts under samtliga de år
varifrån urvalet av testpersoner till del II
gjordes, det vill säga år 1992 och framåt.
Bland pojkarna konstaterade vi en svag
ökning i antal plinthopp, en svag försämring på flygande 30 meter sprint och en
svag försämring i stående 5-steg (P<0.05)
”Friidrottsgymnasiets
testprocedur har för
avsikt att bedöma både
fysiska och psykiska parametrar. Man har även
tagit i beaktande den
aktives fysiska mognad.”
(Tabell 1). Flickornas testresultat visade
inga signifikanta skillnader över tid i
någon av testerna.
Det fanns samband mellan tester och
friidrottsprestation som senior. För flickor
fanns en korrelation mellan test, grengrupp och resultat i 8 av de totalt 15
möjliga kombinationerna (Tabell 2). När
testpersonerna delades in i respektive
grengrupp blev resultatet att poäng för
sprint/häckgruppen hade ett samband
med flygande 30 meter sprint samt
kulkast, poäng i hopp hade ett samband
med flygande 30 meter sprint och plinthopp medan poäng i medel/långdistans
hade ett samband med kulkast. Inget
samband sågs för poäng i kast och testresultat. Poäng för bästa friidrottsresultat
och testresultat för hela gruppen hade ett
svagt samband med flygande 30 meter
sprint, plinthopp och kulkast. För pojkar
sågs en korrelation i endast ett av de totalt
15 undersökta sambanden, endast poäng
för sprint/häckgruppen hade här ett
samband med kulkast (Tabell 3).
Test
Antal
KK
P-värde (signifikans)
Plinthopp
215
0.119278
0.0046
Flygande 30m
317
-0.12338
0.0281
Kulkast framåt
200
0.11588
0.1022
5 steg
135
-0.20253
0.0185
Stående längd
198
-0.13030
0.0673
Tabell 1. Förändring över tid i de olika antagningstesterna vid friidrottsgymnasiet i Växjö
mellan 1982 och 2009, pojkar.
KK = Spearman korrelationskoefficient
Plinthopp
Flygande 30 meter
Kulkast framåt
Poäng Sprint/häck
Antal
0.34414
27
-0.57458
28
0.56877
28
Poäng Hopp
Antal
0.52578
29
-0.50567
29
0.29104
27
Poäng Kast
Antal
0.05389
19
0.18094
19
-0.05882
18
Poäng Medel/lång
Antal
0.23538
23
-0.31428
23
0.53404
20
Poäng Bästaresult.
Antal
0.30898
97
-0.45988
98
0.36141
92
Tabell 2. Korrelation mellan poäng grengrupp/bästa resultat i friidrottsgren och antagnings
tester vid friidrottsgymnasiet i Växjö för flickor.
Spearmans korrelationskoefficienter med fet stil har ett p-värde (signifikans) mindre än 0.05.
Plinthopp
Flygande 30 meter
Kulkast framåt
Poäng sprint/häck
Antal
0.24073
21
-0.19303
24
0.52225
21
Poäng Hopp
Antal
0.16312
23
-0.20391
23
0.30000
16
Poäng Kast
Antal
0.23223
26
-0.35668
29
0.24912
27
Poäng Medel/lång
Antal
0.16660
20
-0.01353
20
0.12941
16
Poäng Bästa result.
Antal
0.19487
90
-0.24256
96
0.09397
80
Tabell 3. Korrelation mellan poäng grengrupp/bästa resultat i friidrottsgren och antagningstester vid friidrottsgymnasiet i Växjö för pojkar.
Spearmans korrelationskoefficient med fet stil har ett p-värde (signifikans) mindre än 0.05.
Trots att den fysiska statusen hos
tonåringar sjunkit i Sverige kunde vi
endast se en svag förändring i vissa av
testerna när det gäller resultat över tid.
Det är troligt att de ungdomar som sökt
till Växjö under årens gång haft en jämn
aktivitetsnivå jämfört med icke elitidrottande ungdomar.
Svårt att se in i framtiden
Några enstaka samband kunde ses i de
olika studierna. Tydligast var sambandet
mellan flickornas resultat på antagnings3/2011 svensk idrottsforskning 61
Referenser
1. Riksidrottsgymnasier - Informationshäfte om Riksidrottsgymnasierna 2008-2011 (www.rf.se)
Svenska Friidrottsförbundet.
2. Andersen LB, m.fl. Scan J Med
Sci Sports 2010. 20(5):757-63.
3. Tammelin T. Physical activity
from adolescence to adulthood
and health-related fitness at age
31, University of Oulu 2003.
4. Delisle TT, m.fl. Journal of
School Health 2010. 80(3):134-7.
5. Barnekow-Bergkvist M, m.fl.
Scan J Med Sci Sports 2003.
13(2):127-37.
6. Engström, LM. Barnidrott
och vuxenmotion som kulturella
uttryck. Idrottsforum.org ISSN
1652–7224, 2005.
7. Albon HM, m.fl. Br J Sports
Med. 2010. 44(4):263-9.
8. Psotta, R. 2005. 45(3):248-56.
9. Bellardini, H, m.fl. Tester och
Mätmetoder för idrott och hälsa.
Stockholm. SISU Idrottsböcker,
2009.
10. Damjan J, m.fl. Kinesiologia
Slovenica 2009. 15(1):48-56.
11. Hamilton RT, m.fl. Journal of Athletic Training 2008.
43(2):144-51.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
testerna och deras bästa friidrottsresultat.
I totalgruppen sågs ett svagt samband
mellan de tre testerna och bästa prestation då alla grengrupperna slogs ihop.
Resultatet antyder att man i någon mån
skulle kunna använda de fysiska antagningstesterna som en indikator på möjlig
idrottslig framgång som senior. Men
eftersom vi inte har tillgång till testresultat från alla Sveriges aktiva i 15-åringar är
det svårt att säga om just de här testresultaten säger något om kvaliteten på
framtida resultat i jämfört med de aktiva
som inte sökt till friidrottsgymnasiet i
Växjö utan stannat på hemorten och
fortsatt sin träning där.
De svaga sambanden tyder dock på att
dessa fysiska tester inte bör vara helt
avgörandevid en antagning till ett friidrottsgymnasium, vilket de heller inte är.
Möjligtvis kan man hitta andra funktionella tester, som även de kan utföras på
ett enkelt sätt utan dyra testutrustningar,
som bättre korrelerar med framtida
resultat. Men mest troligt är kanske att
man helt enkelt inte kan se in i framtiden
utan att använda sig av alla de parametrar
som har betydelse för prestation – och det
är kanske inte ens då möjligt.
NY
BOK!
Om barns rättigheter i idrotten:
För barnets bästa
– en antologin om idrott ur ett
barnrättsperspektiv
Läs om internationell
forskning, selektion, synen
på tävlan, kön, funktionsnedsättning, behov av
fysisk aktivitet, hälsorisker,
rätten att uttrycka sina
åsikter och bli lyssnad på,
rätten till fritid och om
barnkonventionens möjligheter.
Beställ på:
www.idrottsbokhandeln.se
För barnets bästa
En antologi om idrott
ur Ett barnrättspErspEktiv
62 svensk idrottsforskning 3/2011
Rehabiliteringstiden på
väg att fastställas
Muskelskador är vanliga i fotboll. Samtidigt är det kliniskt svårt att
avgöra hur allvarliga de är och vilken tid som behövs för rehabilitering.
Vi hoppas att vår pågående studie kan fastställa hur lång tid spelarna
behöver innan återgång till träning och match.
M e d t a n k e p å det stora antal muskelskador som inträffar inom all form av
idrott är tillgången på vetenskapliga bevis,
både när det gäller rehabilitering och
förebyggande träning, än så länge begränsad (1). Eftersom skadorna drabbar olika
muskler och eftersom det finns problem
med att avgöra skadornas svårighetsgrad
har det lett till att de studier som gjorts till
stor del har varit experimentella eller
endast testats empiriskt (1). Hamstringsmuskulaturen har under senare år varit
föremål för ett antal studier som visat att
förebyggande träningsprogram kan
minska antalet skador (2,3). Tillgång till
ultraljudsdiagnostik och undersökning
med magnetkamera, som komplement till
den kliniska undersökningen, har skapat
möjligheter till förfinad diagnostik. Det
har även gett värdefull information om
skadeprognos och tid till återgång i
träning och tävling (4,5). Frekvensen av
återfallskada är vanligtvis hög efter tidig
återgång till den aktuella idrotten (6,7).
Positiv psykologi
Den konsensus som finns när det gäller
idrott och skador är att det finns två typer
av faktorer som är interrelaterade med
varandra. Dels yttre faktorer som till
exempel träningsupplägg, utrustning,
regler etcetera. Dels de inre faktorerna,
det vill säga individernas fysiska och
psykiska status. Även om en stor del av
studierna på idrottsskador har riktats mot
de fysiologiska förutsättningarna för
skada, har även de multifaktoriella
orsakssambanden uppmärksammats allt
mer (8,9). På senare tid har positiv psykologi växt sig stark med ett förändrat fokus
till att studera människors styrkor och
livskvalité. ”Hope theory” är en del av den
nya positiva psykologin. Det är en motiva-
tionsteori som utgår från individers
förmåga att sätta mål, förmåga att hitta
alternativa vägar att nå sina mål ”pathways” och att hitta energi och kraft att
genomföra dessa vägar eller strategier för
att nå målen ”agency”(10). Studier av hopp
visar att denna metod är relaterad till ökat
välmående, bättre prestationer och
minskad risk för utbrändhet (11). Interventioner att bygga hopp hos individer har
föreslagits som en bra strategi för att öka
chansen till lyckade resultat i rehabiliteringar (12). Att ha ett tvärvetenskapligt
synsätt och angreppssätt vid skadebekämpning kan vara ett framgångsrecept
även inom fotboll. Vår hypotes är att
spelarnas framtidstro i kombination med
noggrann diagnostik och rehabilitering
ökar chanserna till lyckade resultat.
Att diagnostisera en muskelskada med
hjälp av den skadades sjukdomshistoria,
symtom och kännedom om skademekanismen ger tillsammans med en noggrann
undersökning den kliniska bilden. Svårigheten ligger i att det är kliniskt svårt att
avgöra skadans allvarlighetsgrad och tid
för rehabilitering och återgång till idrott
(1) vilket är en stor utmaning i vårt
pågående fotbollsprojekt. Projektet
studerar fotbollsspelares skademekanism
inklusive personlighet, framtidstro och
återgång till träning eller match efter
rehabilitering av mjukdelsskada.
Sextiotal elitfotbollsspelare i åldrarna
15-35 år genomgick försäsongstester kring
årsskiftet 2011. De är samtliga A-lagsspelare, juniorer, eller tipselit i en allsvensk
klubb. Spelarna ska följas under flera
säsonger med exponeringstid och fysiologiska och psykologiska status. När en
mjukdelsskada inträffar sker en förnyad
noggrann klinisk undersökning, smärtregistrering samt ultraljudsundersökning.
Kjell Svensson
MSc, leg.sjukgymnast
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Marie Alricsson
Professor
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
3/2011 svensk idrottsforskning 63
Tester
Försäsongstester
Functional Movement System
Functional Movement Screen (FMS ) är
ett systematiskt instrument för att
observera rörelsemönster. Syftet är att
ge kunskap om asymmetrier och
viktiga begränsningar i spelarnas
normala aktivitetsmönster. FMS består
av sju olika aktiva funktionella test där
personen utför varje test tre gånger.
Utförandet av varje funktionellt test
noteras i ett testprotokoll och rangordnas i skala 1-3, där rang 3 är optimalt
utförande, rang 2 kan klara testet men
med någon form av kompensation.
Rang 1 innebär oförmåga att klara
testet. Om det finns smärta involverad
vid utförandet ger testet värde 0 i rang.
Fem av de olika funktionella testen
avser höger och vänster sida. Vid
skillnader mellan sidorna används det
lägsta värdet vid sammanräkning av
den totala poängsumman (13)(Bild 1).
®
BMI, Kroppskonstitutionsmätning med
Harpeden Skinfold Caliper Body Assessment. Styrketester: benböj med två
respektive ett ben genomförs i standardiserad utgångsställning med ”Muscle Lab”.
Hopptester: Squat Jump och Counter
Movement Jump genomförs i standardiserade utgångsställningar med ”Muscle Lab”.
Stående längdhopp, Chins med övertagsgrepp, Acceleration – maximal snabbhetstest 10, 20, 30 meter på tid, YoYo Intermittent recovery test, level 2.
Klinisk undersökning
Klinisk undersökning omfattande anamnes,
inspektion, palpation, funktionella muskeltest, som töjning/stretch initialt och senare
isometriska, koncentriska och excentriska
kontraktioner mot manuellt motstånd.
Ultraljudsundersökning
Ultraljudsundersökning genomförs i två plan
transversellt i förhållande till muskelfibrerna
och longitudinellt i muskelns längdaxel efter
standardiserat remissförfarande inom 1-3
dagar efter skadetillfälle. Jämförelse med
andra sidans förmodade friska muskel görs
alltid för att se om där finns diskreta
skillnader mellan skada och oskadad
muskelvävnad.
Tid avtalas med radiolog samt närvarande
vid de flesta undersökningar är förutom
spelare också behandlande sjukgymnast.
Vid undersökningstillfället informeras
spelare och ansvarig sjukgymnast om
skadans lokalisation och omfattning.
Ultraljudsundersökning (UL) vid akuta
muskelskador är en relativ billig och
okomplicerad undersökningsmetod jämfört
med exempelvis MRI (14).
Bild 1. Övning från “Functional Movement System”
64 svensk idrottsforskning 3/2011
Swedish universities Scales of
personality (SSP)
SSP är ett frågeformulär med 91 påståenden indelat i 13 olika skalor, som äventyrslysten, självständighet, bitterhet, impulsivitet, låg självhävdelseförmåga, brist på tillit,
benägenhet för fysisk aggressivitet, psykisk
ångestbenägenhet, social konformism,
stresskänslighet, somatisk ångestbenägenhet, irritabilitet och benägen för verbal
aggressivitet. Det finns fyra möjliga
alternativa svar för varje fråga. Uppgiften är
att ta ställning till vilket svar som bäst
motsvarar ditt vanliga sätt att handla och
känna (16).
Visuell analog skala (VAS)
VAS-skala används som en metod för att
registrera smärta, skatta förändringar i
smärtintensiteten och för att utvärdera
effekten av behandling vid smärta. VAS
utgörs av en 10 cm lång linje där det
längst till vänster står ”ingen smärta” =
smärtfrihet = 0 och längst till höger ”värsta
tänkbara smärta” = 100. Deltagaren
markerar på linjen var han eller hon
befinner sig vad gäller intensitet. Med
VAS-skalan anges smärta vid ett visst
tillfälle, men beskriver inte tidsfaktorn
eller hur länge smärtan pågått (15).
Hope scale
Hopp mäts med hope scale och skalan
innehåller tre frågor som mäter “verkande
kraft” och tre frågor som mäter “vägar till
målet”. Idrottaren skattar hur väl frågan
beskriver dem på en åttagradig skala mellan
1 (stämmer inte alls) till 8 (stämmer precis).
I skalan. Dessa delskalor adderas till en
”total score” (17).
Därefter följs spelarna upp fortlöpande
med återkommande klinisk undersökning, smärtregistrering, ”hope scale” samt
registrering av rehabiliteringens längd.
Undersökningen fortlöper tills det finns
ett tillräckligt underlag för statistiska
beräkningar, det vill säga efter cirka tre
säsonger.
De som ingår i studien är de spelare
som får akuta symtom från muskel- sen-
”Vår hypotes är att spelarnas framtidstro i kombination med noggrann
diagnostik och rehabilitering ökar chanserna
till lyckade resultat.”
skada under träning eller match, vilket
innebär att de får gå av planen och inte
kan medverka i full träning eller match
dagen efter skadan.
Stort antal muskelskador
År 2005 registrerades ett stort antal
muskelskador i den aktuella allsvenska
klubben. Det resulterande i att spelare
inte kunde delta på träningar och
matcher, vilket troligen även fick effekter
på lagets prestation. Våra egna observationer, bland annat under denna säsong,
och andra studier visar också att frekvensen av återfallskada är vanlig efter för
tidig återgång till den aktuella idrotten (8).
Denna säsong har vi börjat med att göra
en ultraljudsundersökning på alla muskeloch senskador inom 1-3 dagar från
skadetillfället. Det görs för att få en bättre
bild av skadornas omfattning och svårighetsgrad, samt för att ge ett bättre underlag för rehabiliteringstakt och prognos.
Arbetet med daglig noggrann registrering och exponering med hjälp av standardiserad metodik med beprövade mätinstrument för att kunna analysera
rehabiliteringstidens längd efter mjukdelsskada pågår för fullt. Vi ser med stor
spänning fram emot de första analyserna
som kommer att göras under senhösten
efter fotbollssäsongens slut.
Referenser
1. Orchard JW m.fl. Br J Sports
Med. 2008.42:158-9.
2. Askling CM m.fl. Am J Sports
Med. 2007. 35:197-206.
3. Slider A, Heiderscheit BC
m.fl. Skeletal Radiology. 2008.
37(12):1101-9.
4. Johnson, U. International
Journal of Sport and Exercise
Psychology. 2007. 55:352-69.
5. Brooks JHM m.fl. Am J Sports
Med. 2006. 34:1297-1306.
6. Ekstrand J m.fl. Am J Sports
Med. 2011. 39:1226-32.
7. Orchard JW m.fl. Clin J Sport
Med. 2005.15(6):436-41.
8. Junge A m.fl. Am J Sports
Med. 2000. 26:22-8.
9. Boutin RD m.fl. Radiol Clin
Noth Am. 2002. 40:333-62.
10. Snyder CR. Psychological
Inquiry. 2002. 13:249-75.
11. Gustafsson, H m.fl. Journal of
Sport Science. 2010. 28(14):1495504.
12. Snyder CR m.fl. Rehabilitation Psychology. 2006. 51:89-112.
13. MovementFunctional Movement System: Screening, Assessment and Corrective Strategies
Gray Cook el al. On Target publications Aptos, CA 95001 USA,
2010.
14. Peetrons P. Eur Radiol. 2002.
12:35-43.
15. Carlsson AM. Pain. 1983.
16:87-101.
16. Gustavsson JP m.fl. Acta Psychiatr Scand. 2000. 102:217-25.
17. Snyder CR m.fl. Journal of
Personality and Social Psychology. 1991. 60:570-85.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
3/2011 svensk idrottsforskning 65
Hur mycket fysisk aktivitet
ger en idrottslektion?
Idrottslektionens bidrag till fysisk aktivitet på måttligt till intensiv nivå
är omfattande. Den är en viktig hälsofaktor för både pojkar och flickor
och inte minst för deras hjärt-kärlhälsa. Särskilt viktig tycks den vara
för de mindre aktiva skolbarnen.
Anders Raustorp
Docent
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linneuniversitetet
Institutionen för Kost och
Idrottsvetenskap Göteborgs
Universitet
F y s i s k a k t i v i t e t och fysisk kapacitet är
båda viktiga för att bibehålla hälsa och
välbefinnande i vuxen ålder (1). Att ägna
sig åt minst måttligt till intensiv (MVPA)
daglig fysisk aktivitet ger avsevärda
hälsovinster. Tillsammans med en sund
diet är det fundamentalt för att kontrollera och behålla sin vikt (2).
Studier på barn visar att fysisk aktivitet
och fysisk kapacitet oberoende av varandra bidrar till en god hjärt-kärlhälsa (3).
Barns fysiska aktivitet är varierande till
sin karaktär. Den är mestadels lågintensiv
med kortvariga utbrott av måttligt intensiva eller intensiva aktiviteter (4). Enligt
rekommendationer som baseras på
konsensusuttalanden från olika organisationer bör barn ägna sig åt minst 60
minuter av måttligt till intensiv fysisk
aktivitet per dag. Aktiviteten bör motsvara
minst 5-7 gånger energiomsättningen i
vila (5-7 MET). Dessutom rekommenderas det att barn ägnar sig åt intensiv fysisk
aktivitet mer än tre dagar i veckan.
Förutom aeroba aktiviteter rekommenderas styrke- och belastande träning och att
bygga upp en bred motorisk bas. Träningen bör utföras i program som är
lustfyllda, varierande och åldersanpassade
(5).
Färre lektionstimmar
Lektionerna i idrott och hälsa är viktiga
för barns fysiska aktivitet. En rapport från
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) Att främja fysisk aktivitet (6)
visar att skolämnet är av speciellt intresse
eftersom det har en potential att öka
fysisk aktivitet hos alla barn. WHO
uppmanar medlemsländerna att i sina
skolor erbjuda daglig undervisning i
66 svensk idrottsforskning 3/2011
skolämnet (7).
På 1990-talet ändrades skolämnets namn
i Sverige, från idrott till idrott och hälsa,
och antalet lektionstimmar reducerades i
praktiken i grundskolan från tre timmar i
veckan till två. Läroplanen stipulerar mål
som eleverna ska ha uppnått i årskurs 5 och
i årskurs 9 och betonar en variation i
innehållet. Under låg- och mellanstadiet är
lekar typiska lektioner för att utveckla
färdigheter såsom reaktionssnabbhet,
snabbhet, uthållighet, styrka, motorisk
kontroll och balans men även egenskaper
som samarbetsförmåga, turtagande, och
problemlösning. Lärarstilen är då vanligen
”practice style” som karakteriseras av en
kort instruktion som följs av långvarig
aktivitet. Givetvis är lektionernas längd,
innehållet i lektionen, eventuella inslag av
transport till och från lektionen samt
lärarens effektivitet och ledarskap samtliga
saker som bidrar till aktivitetsnivå för
eleverna.
Betoningen på hälsopromotiv fysisk
aktivitet har ökat intresset för att mäta
fysisk aktivitet. Vid mätning av fysisk
aktivitet används såväl subjektiva (observation, enkäter) som objektiva (pulsmätning,
GIS, GPS och rörelsesensorer) metoder.
Röreslesensorer, det vill säga stegräknare
och accelerometer har blivit vanliga i
forskning (8). Stegräknare som är testade
för validitet och reliabilitet ger en summering av fysisk aktivitet som antal steg vilket
används för övervaka, intervenera, och
utvärdera (9). Stegräknare ger inte information om aktivitetens intensitet. När man vill
ge rekommendationer om antalet steg per
dag är det därför önskvärt att ge detta
relativt en hälsovariabel, exempelvis body
mass index (BMI). De preliminära hälsore-
laterade rekommendationerna för barn
mellan 6 och 12 år är mer än 12 000 steg
per dag för flickor och 15 000 steg per dag
för pojkar för att optimera chansen att
bibehålla normalvikt (10).
En accelerometer mäter intensitet och
är nödvändig för att vi ska kunna förstå
aktivitetsmönster. Aktiviteten mäts i
epoch-längd. En epoch är den tid i sekunder under vilken rörelsedata, så kallade
activitycounts, summeras och lagras för
analys via dataprogram. Epochs från 2 till
60 sekunder har använts i forskning på
barn. Vanligen klassificeras ackumulerad
data från varje i epoch i olika intensitetskategorier (lätt, måttlig eller intensiv)
baserade på validerade tröskelvärden (cut
points) för varje åldersgrupp.
Trots att ämnet idrott och hälsa erbjuder schemalagd tid till fysisk aktivitet för
barn och ungdomar finns det indikatorer
på att det endast ger ett begränsat bidrag
till MVPA. En review av 30 studier med
pulsregistrering kombinerat med accelerometri rapporterar att elevernas tid i MVPA
under en lektion är 38 procent (+14,6
procent), 26,6 procent (+15,2 procent) i
observationsstudier och 46,8 procent
(+13,9 procent) i fyra accelerometerbaserade studier (11). Vad vi vet har ingen
svensk studie svarat på frågan om idrottslektionens bidrag till MVPA. Att svara på
den frågan är av yttersta vikt för att hjälpa
lärare, föräldrar och olika beslutsfattare att
fatta informerade beslut.
2. Nivå av MVPA under en lektion i idrott
och hälsa.
3. Skillnaden i aktivitetsmönster under en
lektion i idrott och hälsa hos de som når
respektive inte når de rekommenderade
antal steg per dag för denna åldersgrupp.
I kursplanen för ämnet idrott
och hälsa i grundskolan står att:
”Ämnets kärna är idrott, lek och
allsidiga rörelser utformade så
att alla oavsett fysiska eller
andra förutsättningar ska kunna
delta, erhålla upplevelser och
erfarenheter samt utvecklas på
sina egna villkor.”
Denna pilotstudie utgör en del av en
observationsstudie på 11 klasser i årskurs
fyra (250 elever). En klass med 19 elever (9
flickor) deltog i pilotstudien. Klassens
skola är belägen i en villaförort med cirka 4
000 invånare (28 p <18 år) i södra Sverige.
Under mätveckan mättes och vägdes
eleverna, body mass index (BMI) kalkylerades och eleverna klassades normalviktiga, överviktiga eller obesa enligt Cole
med flera (12).
Mätning med stegräknare
Steg per dag mättes med förseglade Yamax
SW 200/Keep Walking LS2000 stegräknare av forskare betraktad som kriteriestegräknare med en rapporterad korrelation gentemot accelerometer på r= 0.8-0.9
vid så kallad ”free living conditions” (13).
Stegräknaren fästes i ett höftband och
placerades på bandet i en förlängd linje
mellan tå och knä. Deltagarna instruerades
att bära stegräknaren varje dag från direkt
på morgonen tills sängdags. Steg mättes
under fyra på varandra följande skoldagar,
vilket är rekommenderat för att försäkra
sig om ett reliabelt resultat och för att
undvika reaktivitet.
Det övergripande syftet med studien är
därför att undersöka:
Mätning med accelerometer
1. Bidraget från en typlektion i idrott och
hälsa till barns fysiska aktivitet beräknat
som steg per dag under en vanlig
skoldag.
Under en lektion i idrott och hälsa bar
eleverna att elastiskt bälte med en andra
stegräknare Yamax SW-200 och en
accelerometer Actigraph GT1M, en uniaxial accelerometer som registrerar volym,
3/2011 svensk idrottsforskning 67
Antal
Ålder
Längd
cm
SD
Vikt
kg
SD
BMI
SD
Övervikt
Obesitas (%)
Total
19
10
143,5
5,6
36,4
6,9
17.4
2.5
15.8
Flickor
9
10
143
6,2
38.1
8.9
16.9
3.0
11.1
Pojkar
10
10
144
5,3
34.9
4.5
18.3
2.1
20.0
Tabell 1. Genomsnitt och standardavvikelse för ålder, längd, vikt, body mass index (BMI) och
procent överviktiga/obesa för flickor, pojkar och sammantaget.
Steg
per/dag
SD
Steg under
IDH lektion
SD
IDH steg i
procent av
steg/dag
Steg per/min
under IDH
Procent MVPA
under IDH
Totalt
16866
3262
2657
566
16.9
73.8
50.4
Flickor
15798
3502
2565
467
18.3
66.4
48.3
Pojkar
17935
2825
2739
308
15.5
80.5
52.5
Tabell 2. Genomsnitt och standardavvikelse för dagligt antal steg, steg under lektion i idrott och
hälsa, steg/minut under lektion i idrott och hälsa (IDH), och procent av lektionen i idrott och hälsa
som bedrivits på minst måttlig till intensiv nivå (MVPA) för pojkar och flickor samt sammantaget.
intensitet och mönster i den fysiska aktiviteten.
Actigraph-modellen har hos barn kalibrerats gentemot pulsmätning, indirekt
kalometri, observation samt energiförbrukning med hjälp av dubbelmärkt vattenDLW. Olika Actigraph-modeller rapporteras uppvisa ringa skillnad sinsemellan.
Epoch bestämdes till 15 sekunder och
intensitetsnivån för att klassas MVPA till
1 910 counts/min vilket innebär 477 counts
per 15 sekunders epoch.
Proceduren med det extra elastiska bältet
innebar ingen påverkan på stegräknare
nummer ett, det vill säga den som bars hela
dagen.
Deskriptiv statistik beräknades för ålder,
längd, vikt, BMI, genomsnittligt antal steg
per dag, steg per minut under dagen, steg
under en idrottslektion, steg per minut
under en lektion, genomsnittlig accelerometer counts och tid spenderad i MVPA under
en lektion.
Ett independent T-test utfördes för att
jämföra skillnaderna mellan pojkar och
flickor för genomsnittssteg och för MVPA
under en idrottslektion.
Sambandet mellan steg och accelerometer-counts beräknades liksom sambandet
mellan steg under visavi steg i procent av
totalt antal steg under en lektion i idrott och
hälsa. Studien har granskats av Forskningsetiska kommittén vid Lunds universitet.
Drygt 80 procent nådde målet
Lektionen, som var schemalagd till 40
minuter, bestod av olika lekar med en kort
68 svensk idrottsforskning 3/2011
instruktion på totalt sex minuter. Barnen
var således fysiskt aktiva under totalt 34
minuter.
Pojkarnas totala dagliga steg liksom steg
under lektionen var högre än flickornas,
dock inte signifikant högre. Genomsnittligt
antal steg var 2 512 stycken med ett genomsnitt på 74 steg per minut. För pojkar var
motsvarande siffror 2 739 steg, 81 steg per
minut. För flickor 2 359 steg, 66 steg per
minut.
Genomsnittligt totalt antal steg var
16 866 (för pojkar 17 935 och för flickor
15 798). Andelen av idrottslektionen som
spenderades i MVPA var 50,9 procent
(pojkar 52,4 procent, flickor 48,3 procent).
Korrelationen mellan steg och accelerometer counts under idrottslektionen var
r=0.33.
84 procent av barnen nådde de antal steg
per dag som rekommenderades för viktkontroll. Det fanns en negativ korrelation
mellan genomsnittligt antal dagliga steg
och bidraget från idrottslektionen vad gäller
dagliga steg r=-0.64. (Tabell 1 och 2)
50 procent av en idrottslektion tillbringades i MVPA. Epoch-längden i studien sattes
till 15 sekunder, det vill säga den genom-
”Den internationellt sett
höga nivå av fysisk aktivitet som vid upprepade
tillfällen rapporterats på
svenska skolbarn på
gruppnivå visar att dagens
moderna livsstil inte är så
långt ifrån den som barn
hade under den förindustriella eran.”
snittsintensitet under 15 sekunder som
bedöms. Det kan förklara varför vi finner
högre procent MVPA under en idrottslektion än i tidigare vida spridd men opublicerad svensk data som rapporterat att bara
5-6 minuter MVPA erhålls under en lektion
i idrott och hälsa. Troligen utgår dessa data
från en epoch på en minut. 50 procent av
idrottslektionen innebär 17 minuter i MVPA
och det stämmer väl överens med tidigare
publicerande accelerometerstudier. Det är
viktigt att notera att det gäller såväl pojkar
som flickor. Med hänsyn taget till den
föreslagna oberoende roll som fysisk
kapacitet har för hjärt- och kärlhälsa
måste ämnet idrott och hälsa ses som ett
mycket viktigt tillfälle för elevers hälsopromotion. Med kunskapen om barns
intermittenta rörelsemönster skulle en
epoch-längd på fem sekunder troligen ha
ändrat resultatet till ytterligare högre
procent MVPA.
Steget före USA
När vi jämför det totala antal steg per dag
så är nivån 16 886 steg, (17 935 pojkar,
15 798 flickor) i paritet med tidigare
publicerade Yamax veckostegsdata på
fjärdeklassare. Det är dock avsevärt högre
än tidigare publicerade data på amerikanska pojkar och flickor. Den fysiska
aktivitetsnivån mätt som steg per dag kan
också jämföras med den hos Old Order
Amish, en religiös grupp som har en
livsstil liknande den före industrialismen
och som lever av skogs- och jordbruk
utan varken motorer eller elektricitet.
När amishfolkets barn mäts med samma
instrument (förseglade Yamax stegräknare) och med samma procedur (fyra på
varandra följande skoldagar) så når
pojkar i åldern 9 till12 år 19 120 steg per
dag och flickor 15 928 steg per dag (14).
Den internationellt sett höga nivå av
fysisk aktivitet som vid upprepade
tillfällen rapporterats på svenska skolbarn på gruppnivå visar att dagens
moderna livsstil inte är så långt ifrån den
som barn hade under den förindustriella
eran.
Steg per dag nivån under lektion i
idrott och hälsa var i snitt 2 657 med 74
steg per minut (pojkar 2 739 med 81 steg
per minut flickor 2 565 med 66 steg per
minut) vilket innebär att cirka 17 procent
av genomsnittligt antal totala dagliga steg
samlades ihop under lektionen. I USA
har en andel på 8 till 11 procent rapporterats vid något kortare lektioner (30 minuter) (15). Det kan verka som ett måttligt
bidrag till daglig fysisk aktivitet men givet
att tioåringar är aktiva cirka 14 timmar
(840 minuter) per dygn innebär detta att
idrottslektionens 40 minuter, det vill
säga 4 procent av 840 minuter, bidrar till
17 procent av daglig aktivitet mätt som
steg. Eftersom intensiteten under lektionen är i genomsnitt 74 steg per minut,
jämfört med 19 steg per minut under
övrig tid, så är idrottslektionens bidrag
ännu större. Den låga korrelationen mellan
stegräknarsteg och accelerometer-counts
under idrottslektionen jämfört med den
höga korrelation vi ser när vi mäter all
vardagsaktivitet, så kallad ”free living
conditions”, är föga överraskande då
endast accelerometern mäter intensitet.
Liksom tidigare visats skiljer det mycket
i genomsnittssteg per dag mellan olika
elever. Den negativa korrelationen mellan
totalt antal steg per dag och steg under
lektionen i idrott och hälsa är ett viktigt
fynd. För den under dagen mer inaktiva
eleven kommer en högre andel av totalt
antal steg per dag från lektionen, det vill
säga idrottslektionen är relativt sett
viktigare för den i övrigt inaktiva eleven.
Motivera inaktiva barn
En begränsning i studien är dess pilotdesign med få deltagare vilket kan innebära
att typ II-fel begås. Det innebär att vi
måste tolka data med försiktighet. Däremot är studiens fysiska aktivitetsdata i
linje med tidigare rapporterade data från
andra delar av Sverige och liknar nationella data vad gäller övervikt och fetma.
Kombinationen av stegräknare och accelerometer får ses som en styrka. Accelerometern ger information om intensitet och
mönster i den fysiska aktiviteten medan
stegräknardata ger möjlighet till pedagogisk feedback till lärare och föräldrar för
att till exempel sätta mål. På det sättet kan
det vara en brygga mellan forskning och
praktik. Stegräkningen i studien är viktig
för att kunna bedöma den relativa påverkan lektionen i idrott och hälsa ställt i
relation till den dagliga aktivitetsnivån hos
eleverna i deras skol- och boendemiljö. Ett
behov att undersöka den fysiska aktivitetsnivån under lektioner med olika innehåll
på ett nationellt representativt urval, vid
olika lärarstilar och i olika åldersgrupper,
är givetvis önskvärt i framtida forskning.
Den relativt sätt större betydelse som
idrottslektionen har för mer inaktiva barn
gör det viktigt att studera faktorer som
motiverar dessa elever till att vara aktiva
på lektionen.
Denna information kan vara viktig för
att vidareutveckla skolämnet och kan
förhoppningsvis ge idéer för hur man kan
utveckla olika verksamheter även inom
idrottsrörelsen för att främja barns fysiska
aktivitet.
Referenser
1.American College of Sports
Medicine. ACSM’s guidelines for
exercise testing and prescription.
Baltimore: Lippincott Williams &
Wilkins. 2005.
2. Wing, R. Med. Sci. Sports
Exerc. 1999. 31:S547-S552.
3. Ekelund U m.fl. Diabetologia.
2007. 50:1832-40.
4. Bailey RC m.fl. Med Sci Sports
Exerc. 1995. 27: 1033-1041.
5. Strong m.fl. J. Pediatr. 2005.
146:732-737.
6. SBU-report. To promote physical activity: A Systematic Review.
The Swedish Council on Technology Assessment in Health Care,
2007.
7. World Health Organization/
World Health Assembly. Global
Strategy on Diet, Physical Activity and Health. 57:17. WHA, May
2004. WHO 2004.
8. Welk, G.J. Physical Activity
Assessments for Health-Related
Research. Champaign, IL:
Human Kinetics, 2002.
9. Tudor-Locke m.fl. Sports Med.
2004. 34:1-8.
10. Tudor-Locke m.fl. Prev Med.
2004. 38:857-864.11. Fairclough
S och Stratton G. Ped Exerc Sci.
2005. 17:217–36
12. Cole, T.J. m.fl. Br. Med. J.
2000. 320:1-6.
13. Tudor-Locke C m.fl. Can J
Public Health. 2006. 97: Suppl
1:10-5, 10-6.
14. Bassett DJR m.fl. Med Sci
Sports Exerc. 2007. 39:410-15.
15. Tudor-Locke C m.fl. Med Sci
Sport Exerc. 2006. 38:1732-38.
Kontakt
[email protected]
Studien är publicerad
Objectively measured physical activity level during a
physical education class- a
pilot study with Swedish youth.
International Journal of Adolescents Medicin and Health
2010;22(4):469-476.
3/2011 svensk idrottsforskning 69
Inaktiva flickor aktiveras
I en pågående studie har en grupp inaktiva gymnasieflickor tränat
individuell styrketräning eller gruppträning med instruktör i sex månader. Syftet är att se om fysisk aktivitet kan öka inaktiva flickors fysiska
självkänsla och aktivitetsnivå.
Yvonne Kahlin
Doktorand, leg.sjukgymnast
Institutionen för hälsooch vårdvetenskap,
Linnéuniversitetet
Marie Alricsson
Professor
leg.sjukgymnast
Institutionen för pedagogik,
psykologi och idrottsvetenskap,
Linnéuniversitetet
Institutionen för hälsovetenskap,
Mittuniversitetet, Östersund.
70 svensk idrottsforskning 3/2011
S v e n s k a u n g d o m a r s hälsa har förbättrats under det senaste århundradet. Trots
det rapporterar skolhälsovården ökad
frekvens av upplevd ohälsa bland skolelever (1). Det har också visat sig att det är
stora skillnader i hälsovanor mellan olika
elevgrupper i gymnasieskolan. Generellt
sett är elever i de praktiska programmen
mindre fysiskt aktiva. Flickor angav
dubbelt så ofta psykosomatiska besvär
som till exempel huvudvärk, koncentrationssvårigheter och sömnbesvär jämfört
med pojkar (2).
Allt fler rapporter visar att skolungdomar i dag är mindre fysiskt aktiva än för
30 år sedan (3). Dessutom ägnar sig
ungdomar åt friluftsliv i betydligt mindre
grad än för några år sedan. Det föreligger
dock stora sociala och geografiska skillnader. Föräldrarnas engagemang och
ekonomi samt kamraternas intressen styr
intresset för friluftsaktiviteter. Det är
vanligare att ungdomar som tillhör
medelklassen är mer fysiskt aktiva och att
de har provat flera olika friluftsaktiviteter
jämfört med de vars föräldrar tillhör
arbetarklassen (4).
Regelbunden fysisk aktivitet anses
förbättra livskvaliteten tack vare ökat
psykiskt välbefinnande och därmed
bättre hälsa (5). Tidiga hälsoinsatser
redan under ungdomsåren är sannolikt
av stort värde för god livskvalitet och ett
friskt vuxenliv (6,7). I en studie framkom
att barn och ungdomar som ägnade sig åt
flera olika fysiska aktiviteter också
fortsätter med någon form av fysisk
aktivitet i vuxen ålder (7). Ett steg i denna
riktning torde vara att uppmuntra
ungdomar att anamma ett bra hälsobeteende. Vidare finns det belägg för att
övervikt hos ungdomar kan ge upphov till
hälsoproblem i vuxen ålder (6). Sammantaget, innebär det att fysisk aktivitet är av
stor betydelse för att förebygga uppkomst
av ohälsa.
I en tidigare publikation bland gymnasieungdomar, årskurs 1-3, i en mellanstor
stad i Sverige framkom att pojkar rapporterade bättre hälsa än flickor samt att
pojkar bedrev fysisk träning på högre
ansträngningsnivå än flickor. Flickor
angav i högre utsträckning besvär från
rörelse- och stödjeorganen (8). Samma
enkät användes i Stockholms gymnasieskolor. Resultatet visade att elever på de
teoretiska gymnasieprogrammen idrottade mer och de angav också bättre
självskattad hälsa jämfört med elever på
de praktiska gymnasieprogrammen (9).
”Det är sannolikt av stor
betydelse att flickor med
utländsk bakgrund uppmuntras till ett fysiskt
aktivt beteende.”
Även i Stockholm angav flickorna mer
besvär från rörelse- och stödjeorganen
samt att de idrottar mindre än pojkarna
(9). Elever med utländsk bakgrund angav
sämre självskattad hälsa än elever med
svensk bakgrund. Studien visade också att
elever med utländsk bakgrund var i lägre
grad fysisk aktiva än elever med svensk
bakgrund (10).
Övervikt i ungdomsåren är en stark
faktor till övervikt och fetma i vuxen
ålder. Ungdomar med utländsk bakgrund
är i högre grad överviktiga än ungdomar
med svensk bakgrund (10,11). Vidare
rapporteras att flickor med utländsk
bakgrund har högre BMI än pojkar med
Referenser
Figur 2. Isometriskt uthållighetstest. (16)
Figur 1. Enbenshopp i startställning. (17)
Figur 3. Bålstabilitetstest. (16)
utländsk bakgrund och att de är sparsamt
engagerad i fysisk aktivitet (11). Av dessa
orsaker är det sannolikt av stor betydelse
att flickor med utländsk bakgrund uppmuntras till ett fysiskt aktivt beteende.
Arbetsplan
Föreliggande studie är en implementering
av preventiva åtgärder för att öka inaktiva
gymnasieflickors fysiska självkänsla och
fysiska aktivitetsnivå under en sexmånaders period.
Studien bestod av totalt 100 fysiskt
inaktiva flickor från fyra olika gymnasieskolor i Stockholm, 60 i träningsgruppen
och 40 i kontrollgruppen.
Inklusionskriterier:
Fysikt inaktiva flickor som gick i gymnasiet i årskurs 1-3 från både teoretiska och
praktiska gymnasieprogram. Ett frågeformulär delades ut till samtliga flickor i de
fyra gymnasieskolorna. Frågor angående
hur aktiva flickorna var vid undersökningstillfället användes för att få fram de
inaktiva (12). De flickor som var fysiskt
inaktiva kontaktades med förfrågan om de
ville vara med i studien.
Frågeformulär
Samtliga deltagare i studien besvarade vid
två olika tillfällen frågeformulär med
frågor om självskattad hälsa och fysisk
självkänsla (11,12). Enkäten ”Sådan är jag Ungdom” (Profil över barn och ungdomars fysiska själuppfattning, CY PSPP)
användes i denna studie (11). Instrument
är översatt till svenska och har använts i
tidigare forskning (13).
Tester
Samtliga elever, både i interventionsgruppen och kontrollgruppen, genomgick
också ett konditionstest ”One mile walk
test” (14) och fyra styrketester: Situps i tre
nivåer (15), enbenshopptest (Figur 1),
modifierad Sörensens isomeriska styrkeuthållighetstest (Figur 2) och bålstabilitetstest (Figur 3). Testerna genomfördes
vid två olika tillfällen, vid projektets start
och efter sex månader.
Studien har precis avslutats och de
sista testerna är genomförda både för
aktivitetsgrupp och för kontrollgrupp.
Resultaten kommer att sammanställas
och analyseras under hösten.
1. Sundblad G. Svensk idrottsforskning. 2004. 4:71-4.
2. Lundberg T. m.fl. Läkartidningen. 2002. 99:2159-63.
3. Engström LM. IdrottsMedicin.
2004. 4:4-8.
4. Backman E. Svensk idrottsforskning. 2004. 4:47-53.
5. Henriksson J. m.fl. Svensk
IdrottsMedicin. 2001. 2:4-9.
6. Ekblom Ö. m.fl. Acta Paediatr.
2004. 93:681-6.
7. Telama R. m.fl. Am J Prev
Med. 2005. 28(3):267-73.
8. Alricsson M. m.fl. ScientificWorldJournal. 2006. 18(6):81626.
9. Kahlin Reichard Y. m.fl MinervaPediatrica. 2008. 60(3):26371.
10. Kahlin Reichard Y m.fl. Int
J Adolesc Med Health.2009.
21(4):623-33.
11. Whitehead JR. Pediatr Exerc
Sci. 1995.7:132-51.
12. Alricsson M. m.fl. J Sports
Med Phys Fitness. 2005.
45(4):547-52.
13. Raustorp A. m.fl. Scand J
Med Sci Sports. 2005.15:126-34.
14. Kline GM. m.fl. Med Sci
Sports Exerc. 1987. 19(3):253-9.
15. Engström LM. m.fl. LivstilPrestation. Hälsa. Liv 90 Rapport
1. Folksam 1993.
16. Bellardini H. m.fl. Tester och
mätmetoder för idrott och hälsa.
SISU idrottsböcker. 2009.
17. Agerberg E. m.fl. Scand J Med
Sci Sport.1998. 8:198-292.
Kontakt
[email protected]
[email protected]
Aktivitetsgrupp
Gymnasieflickorna i aktivitetsgruppen
har tränat regelbundet minst en gång
per vecka i sex månader. De har tränat
på träningscenter där de fått välja på ett
stort utbud av olika aktiviteter till
exempel gym och många olika gruppaktiviteter. Flickorna har själv valt aktiviteter
och de har också uppmuntrats att pröva
på olika aktiviteter.
Kontrollgrupp
Gymnasieflickorna i kontrollgruppen har
endast deltagit i gymnasieskolans
ordinarie idrottslektoner.
3/2011 svensk idrottsforskning 71
POSTTIDNING B-POST
BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning återsändes försändelsen
med nya adressen på adressidan
AVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 Stockholm
Specialerbjudande!
FÅ EN BOK PÅ KÖPET!
Prenumerera på Svensk Idrottsforskning och få en
bok på köpet. En helårsprenumeration med fyra
nummer kostar 200 kr. Om du beställer en prenumeration nu på vår hemsida, så får du boken
Idrottsskador - frontlinjen inom behandling och
rehabilitering.
Ange kampanjkod 3:2011 vid beställning.
För dig som redan är prenumerant erbjuder vi
boken Idrottsskador för 100 kr inklusive porto.
1 | 2011 | ÅRGÅNG 20
2 | 2011
| ÅRGÅNG
20
TEMA UMEÅ
Perspektiv
på barnidrotten
Utbrända idrottare
Dopingkampens gränser
Beställ på www.centrumforidrottsforskning.se
Motion
sm
Härförar akar bäst i stor
städer
en mot do
ping
av Arne
Ljungqvist 80 år
Multispo
rtarna sp
ränger fy
siologiska
gränser
– porträtt
IDROTTSSKADOR
Centrum för
idrottsforskning
IDROTTSSKADOR
– frontlinjen inom behandling och rehabilitering
– frontlinjen inom behandling
och rehabilitering
– frontlinjen inom behandling
och rehabilitering
JON KARLSSON PER RENSTRÖM EVA HOLMSTRÖM ARTUR FORSBERG (RED)
B oken är ett mycket initierat och omfattande arbete.
45 av landets ledande idrottsmedicinare presenterar sin
forskning och sina erfarenheter över hur idrottsskador
skall omhändertas och idrottare fås tillbaka på plan. I
stort sett samtliga tänkbara skador beskrivs kroppsdel för
kroppsdel: axelskador, knäskador, senskador etc. Skadorna
avser inte bara eliten utan lika omfattande är de avsnitt
som tar upp den vanlige motionärens problem.
Centrum för idrottsforskning, Box 5626, 114 86 Stockholm
Se CIFs hemsida: www.centrumforidrottsforskning.se