SVENSK IDROTTSFORSKNING NR3-2005
Om fotboll och kommunikation
– ett socialpsykologiskt perspektiv
I denna artikel skall jag presentera grunderna för det i våras uppstartade forskningsprojektet
”Rollövertaganden – En socialpsykologisk studie av kommunikation på fotbollsplan”, vilket är
delfinansierat av Centrum för idrottsforskning (CIF). Begreppet ”rollövertagande” betecknar vår
förmåga att med hjälp av språk, symboler och gester överta andra personers synvinklar på oss
själva och våra sociala situationer. Det utvecklades först av den amerikanske socialpsykologen
George Herbert Mead, på 1920- och 1930-talen. Rollövertagandet är en grundläggande socialpsykologisk mekanism i all kommunikation, socialisation och identitetsutveckling.1 Således också
i fotboll, givet denna idrotts villkor. Studiens allmänna idrottsvetenskapliga bidrag består i en
socialpsykologisk komplettering av bilden av fotbollsutövning; en bild som oftast är framställd i
psykologiskt ljus med fokus på personlighet och mentala processer, strategi och beslutsfattande,
eller i sociologiskt ljus med fokus på ekonomiska och sociala strukturer som habitus, klass, social
och etnisk tillhörighet.
Med kvalitativa observationer, inter-
Frans Oddner
IDROTTSVETENSKAP,
Malmö högskola
46
vjuer och videodokumentationer
beskriver, jämför och analyserar
projektet rollövertaganden och kommunikationsmönster på fotbollsplanens
”intermentala scen” hos fyra grupper
av fotbollsspelare under två och ett
halvt år. Grupperna utgörs av flickor
och pojkar (7-9 år) och kvinnliga och
manliga seniorer i en medelstor förening i ett medel- och arbetarklassområde
i Malmö. Med fokus på rollövertagandet studeras hur fotbollsspelarna under
träning och match kommunicerar
och signalerar, uppfattar, övertar och
använder varandras uttryck, gester,
rörelser, handlingar, attityder under
spelets gång. Vidare intervjuas spelarna
om betydelsen för det som sker på
plan för deras personliga och fotbollsmässiga identitet och utveckling. Ett
antagande är att rollövertagandena och
kommunikationsmönsterna utvecklas
i olika riktningar hos undersökningsgrupperna; en fråga är hur och en
annan är varför?
Även om fokus ligger på fotbollspelarna och deras utövande så kommer
också föräldrar, tränare och andra
aktiva inom föreningen att vara en del
av studien, emedan dessa är en del av
miljön och kan ge värdefull informa-
tion om det som sker på fotbollsplan,
om spelarnas uppfattningar därav, och
om föreningskontextens regler och
bakgrundsförväntningar för kommunikation. Det är inte bara matcherna som
skall studeras utan också träningarna,
då spelarna fostras och målmedvetet utvecklar sig som fotbollspelare.
Övergången mellan träning och match
utgör en intressant prövning, för spelarna såväl som tränarna; överföringen
av intränade rutiner, handlingar och
strategier till matchernas ofullbordade
ögonblick.
Idrotten utgör vid sidan av familjen och skolan den mest organiserade
socialisationsmiljön i Sverige för barn
och ungdomar.2 Syftet med projektet,
således, är att utveckla begreppet ”rollövertagande” givet fotbollsutövandets
individuella, praktiska, organisatoriska
och samhälleliga villkor. De identitetsoch kommunikationsprocesser som
spelarna genomgår analyseras därför
dels som en aspekt av fotbollsutövarens
formbara personliga och sociala identitet och dels som en aspekt av det samhälle som processerna är förbundna
med. Projektet ämnar på så vis ge ett
bidrag till fotbollsutövandets mikrovärld, vilket inkluderar en skiss till
”fotbollsjagets” struktur. Samtidigt vill
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2005
studien belysa villkoren för hur människans identitet och karaktär formas
i den specifika uppfostringsmiljö som
en fotbollsförening i dagens svenska
senmoderna samhälle utgör.
4) Köns- och genusaspekter. Projektet
behandlar olika aspekter av hur
föreningsfotbollen förhåller sig
till utvecklingen av könsroller och
genusmönster.
Idrottsvetenskapen är en relativt ny
5) Idrottspsykologin. Projektet diskuterar också idrottspsykologiska faktorer som personlighet, attribution,
organisation, rollidentitet, mentala
processer och grupprocesser som
kommunikation och sammanhållning.
tvärvetenskaplig disciplin, där idrott
som fenomen studeras med utgångspunkt i en eller flera moderdiscipliner,
i likhet med andra tvärvetenskapliga
områden. Detta projekt ansluter till
olika beteendevetenskapliga och samhällsvetenskapliga studier av fotboll
och idrott, men har sin teoretiska
tyngdpunkt förlagd till socialpsykologin – projektets teoretiska ram beskrivs
längre fram under egen rubrik. Här
följer en kort översikt över de idrottsvetenskapliga områden som äger
relevans för projektet och dess problematik (av utrymmesskäl har jag ingen
möjlighet att ange källorna som är
relevanta för projektet, en del sådana
återfinns emellertid i andra artiklar i
detta temanummer):
1) Sociologiska aspekter på idrott och
fotboll. Resultaten av Franzéns,
Nilssons och Petersons fotbollsstudie ”De avgörande åren” är relevanta för projektets samhälleliga
förankring.3 Exempelvis utvecklingen av värderingar, fotbollsideal
och engagemang hos ungdomar.
Vidare, vilka värderingar, sociala
och ekonomiska strukturer som
inverkat på fotbollsmoralen i
Sverige. Den svenska idrottsrörelsens tilltagande kommersialisering
i slutet av 1900-talet är också en
relevant problematik.
2) Idrottens och fotbollens svenska
historia. Den idrottsvetenskap som
skisserar idrottens och fotbollens
historik utgör sitt intresse i sammanhanget – fotbollens kulturhistoria och idrottsrörelsens etablering
och förhållande till staten, exempelvis.
3) Idrotten som socialisationsarena
– sociala och kulturella aspekter.
Projektet berör utvecklingen av
barn- och ungdomsidrott i Sverige.
Det angår idrotten som socialisations- och integrationsarena; i
synnerhet fotbollsföreningen som
uppfostrings- och utbildningsmiljö.
Projektet diskuterar olika ekonomiska, sociala och etniska faktorer
som inverkar på att strukturera
ungdomars och vuxnas idrotts- och
fritidsliv.
Betydelsen av en studie av kommunikation på fotbollsplan, där fokus
ligger på rollövertagandet, består i att
lyfta fram en dimension av fotbollsutövande som visserligen är tillgänglig och
påtaglig för var och en som betraktar
spelet, men som ännu inte har analyserats närmare ur socialpsykologisk
synvinkel.
Notera följande sekvens med manliga a-lagsspelare i en mellanstor förening i Malmö som observerades under
en träningsmatch i april i år (2005):
Längs med vänsterkanten, cirka
femton meter från planens mittlinje,
rusar en spelare utan boll. Samtidigt
sätter en medspelare in en tackling mot
bollinnehavaren i motståndarlaget och
avbryter därmed en rörelse som ser ut
att ha kunnat bli en passning centralt
in i målområdet. Bollens studsar ut
mot sidlinjen. Den efterföljs av de två
kämpande spelarna. Försvararen når
bollen först; på volley skickas bollen
upp mot medpelaren som närmat sig
mittlinjen på vänsterkanten. Samtidigt
har en annan medspelare intagit ytan
strax bakom, tre-fyra meter inåt plan.
Sch!, väser han.
Motståndarna har också uppfattat
situationen. Två försvarare i motståndarlaget har rört sig mot vänsterkanten
från sina centrala positioner en bit inne
på den egna planhalvan. De positionerar sig diagonalt och backar successivt. Den anfallande spelaren utan
boll springer förbi sin medspelare och
bryter in mellan de två försvararna.
Samtidigt har ytterligare en medspelare sprungit förbi bollinnehavaren
till höger, centralt på plan. Den av de
två försvararna som ligger ytterst och
längst bak sjunker därefter inåt plan. Sålunda öppnas vänsterkanten upp
ytterligare. Den ene medspelaren, som
befunnit sig mellan de två försvararna,
nickar några gånger med huvudet,
ändrar därefter riktning och går rakt
på mål. (Den andre medspelaren befinner sig något längre fram, mer centrat.)
Bollinnehavaren gör ett ryck i korridoren till vänster, men stannar upp enär
den närmaste försvararen kommit att
ta några steg ut mot kanten, han ser ut
att måtta en passning mot medpelarna
vid motståndarmålet. Spelaren hejdar
sig, vänder sig om, och passar bakåt.
Sekvensen är på intet sätt extraordinär. Snarare handlar det om en typ
av sekvens som kan uppstå åtskilliga gånger under en träning eller en
match. Oavsett vilket kan sekvensen
fylla en funktion i detta sammanhang.
Med det socialpsykologiska begreppet
”rollövertagande” i fokus fäster man
blicken på sådant som har att göra med
hur spelarnas gester, rörelser, uttryck,
attityder och både begynnande och
fullföljda handlingar kommunicerar
och signalerar det som inträffar och är
på väg att inträffa på fotbollsplanen. I
sekvensen återfinns åtskilliga exempel
på hur fotbollspelarna genom kommunikationer, gester och andra signaler
sätter sig in i såväl sina med- som sina
motspelares situationer – hur de ser
spelet från varandras synvinklar – och
utnyttjar detta under spelets gång. Rollövertagandet är sålunda en förutsättning för att föregripa det som är på
väg att inträffa, likaså fullfölja det som
sker på plan. Som att slå en passning,
att bryta en sådan eller att påbörja en
löpning innan passningen är slagen.
Kännetecknande för fotboll likt andra
lagsporter är att spelarna på sådana vis
skapar möjligheter och hinder för sina
med- och motspelare, för allehanda rollövertaganden.
Det har skrivits åtskilligt om kommunikation inom idrotten under de senaste
åren, både i Sverige och internationellt
sett. Tongivande i kunskapsfältet är
kommunikationen mellan ledare och
spelare. Däremot verkar det inte finnas
särskilt mycket skrivet om kommunikationen mellan spelarna på plan.
Även om vikten av en fungerande
kommunikation spelarna emellan ofta
framhävs som avgörande för lagets
sammanhållning, för ”grupptänket”
(”groupthink”), för den gemensamma
prestationen. En stor del av denna
forskning har gått ut på att skapa
psykologiskt grundade modeller för
effektiv och funktionell kommunikation som är praktiskt användbara.4
Kommunikation uppfattas i denna
forskning som ett utbyte av information och budskap. Ena parten i akten
utgörs av en sändare och andra parten
av en mottagare. För att kommunikationen skall uppstå gäller det att even-
47
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR3-2005
tuella ”brus” som kan tänkas försvåra
och förhindra mottagandet av informationen reduceras i så hög utsträckning som möjligt – brus kan uppstå
när deltagarna har alltför olika språk,
koncentrationssvårigheter, avståndet
mellan dem är för långt, eller om det
finns störningsmoment i omgivningen.
När en mottagare uppfattat budskapet
i enlighet med sändarens intentioner
så har en kommunikation enligt detta
synsätt utspelat sig.
Denna forskning skiljer sig på flera
sätt från den som jag presenterar här,
inte minst när det gäller synen på vad
kommunikation är. En skillnad kan
förtydligas med kommunikationsforskaren Per Linell, som skriver om
två i grunden olika sätt att uppfatta
kommunikation, vilka båda betraktar
kommunikation som process.5 Den ena
uppfattningen kallar han ”från-till”
processer (”from-to” processes), den
andra kallar han ”mellan” processer
(”between” processes). Den förra uppfattningen är benägen att hävda att en
kommunikation kommit till stånd när
en sändare A uttryckt ett budskap och
en mottagare B förstått detta i enlighet
med sändarens intentioner. Deltagarna
i akten betraktas som separata individer, som hanterare av information, där
den ene individen så att säga formulerat budskapet redan innan det uttryckts
och den andre individen, för att kommunikationen skall kunna fullföljas,
måste kunna uppfatta budskapet på
rätt sätt, dvs. på avsändarens sätt. Det
är denna uppfattning – kommunikation
som ”från-till” processer – som verkar
vara den mest förekommande i idrottsforskningen idag.
Den senare uppfattningen har inte
samma ställning inom idrottsforskningen. Uppfattningen om kommunikation som ”mellan” processer tilldelar
samtliga parter lika stor betydelse i
akten. Parterna betraktas inte som
separata individer utan som deltagare
vilka samarbetar om innebörden i
det som kommuniceras. Den minsta
betydelsebärande enheten i kommunikationen utgörs, med Johan Asplunds
ord, av svaret och gensvaret sammantaget.6 Det är så att säga först genom
”mottagarens” svar som ”sändaren”
själv uppfattar och förstår vad som
sagts. Eller (in)ser vad som gjorts. Av
denna uppfattning följer heller inte
automatiskt att kommunikation skall
bedömas och analyseras vetenskapligt i
termer av just effektivitet. Istället är det
meningen och betydelsen av olika kommunikativa handlingar som beskrivs
48
och analyseras i sina respektive sammanhang (kontexter).
Denna senare uppfattning av kommunikation är förknippad med rollövertagandet i den meadska traditionen;
enligt detta synsätt så är kommunikation inte möjlig om inte deltagarna
sätter sig in i varandras situationer, och
övertar och ser saken från varandras
perspektiv. Sedan blir det en öppen
fråga, vad det är som händer vidare
och vilken betydelsen av utbytet är.
Olika idrottsvetenskapliga perspektiv, vilka är förbundna med olika kommunikationsmodeller, fäster blicken
på olika aspekter (eller dimensioner)
på idrottens eller fotbollsutövningens
händelser och erfarenheter. Det gäller
också den ovan återgivna sekvensen
av fotbollsutövning. Med den förra
modellen skulle man exempelvis fästa
blicken på beslutsprocesser, personligheter, mentala processer i analysen
av de kommunikativa händelserna (i
sekvensen har i första hand icke verbal
kommunikation återgivits). Med rollövertagandet fäster man (alltså) blicken
på annat.
Studiens teoretiska bas utgår ifrån
Meads socialpsykologi och som
vidare utvecklats med den svenske
socialpsykologen Johan Asplund.7
I denna utgörs det grundläggande
studieobjektet av den kommunikativa
handlingen.8 Utgångspunkten är att
människors kommunikationer studeras
och förklaras i deras naturliga sociala
och fysiska miljöer – snarare än som
experiment och observationer utförda i
artificiella miljöer. Rollövertagandet är
en grundläggande mekanism i kommunikation och i socialisation, för
den sociala och personliga identitetens
utveckling; det är genom att i kommunikation övertaga andra personers
attityder, beteenden, uppfattningar på
det man gör som människans jag (self)
utvecklas. Man kan också uttrycka
det som så att människans identitet
och jag utvecklas i interaktionen och
kommunikationen mellan individen
och den sociala omgivningen – mellan
individens och omgivningens utväxling
av svar och gensvar.
Ett förtydligande kan här vara på
sin plats. Med en ”roll” brukar man
inom socialpsykologin och sociologin
avse ett givet mönster av förväntningar
på hur en individ skall eller kan bete
sig i en viss social situation. Således
kan man tro att rollövertaganden
skulle handla om att överta givna,
socialt tillskrivna roller, attityder eller
perspektiv. Men Meads begrepp ”rollö-
vertagande” hänvisar närmare bestämt
till föregripandet av andra individers
beteenden och handlingar. Med
begreppet åsyftas alltså inte – som
man lätt kan tro – till övertagandet av
andra individers position i en organiserad social situation. Vidare bör
begreppet ”roll” i Meads socialpsykologi uppfattas analogt med attityd,
gest, symbol, språk.
Kommunikation är ett språkligt
utbyte av gester och symboler, som
kan vara verbal eller icke verbal.
(Mead talar också om en form av
”konversation med gester”, för vilken
boxning utgör hans favoritexempel.)
Kommunikationen är signifikant (betydelsefull) såtillvida som de språkliga
gesterna och handlingarna tenderar
att uppväcka samma eller liknande
respons hos de övriga i situationen
som hos de som utförde dem. Rollövertagandet är verksamt i individens anpassning till situationen. Med
rollövertagandet inte bara anpassar
individen sina gester och handlingar
till situationen utan yttermera förfinar och formar den. I det avseendet
är rollövertagandet en aspekt av hur
individen inte bara reflekterar, utan
också prövar och modifierar situationen och dess betingelser. Den är
en aspekt av processen genom vilken
individerna övertar andras perspektiv
på situationen och låter dessa inverka
på de fortsatta beteendena. Rollövertagande är i detta avseende en central
aspekt av kommunikativa handlingar
och beteenden; utan att inta, anta,
uppfatta andras förhållande till det
som sägs och görs är kommunikation
människor emellan inte möjlig. Kommunikation lever mellan människor,
inte inne i var och en av dem.
Fotbollsspelaren kommunicerar inte
bara med vokala gester, som uttryck,
kommentarer och direktiv. Också
rörelserna, handlingarna och gesterna
utgör svar på det som sker på plan,
kommunicerar. Oavsett de är spontana
eller strategiska, avgivna eller avsända.
Det särpräglade med ”fotbollskommunikation” – i likhet med många andra
lagidrotter – är att den på ett särskilt
sätt är dubbeltydig. I en riktning
hänsyftas ett samförstånd, gentemot
lagkamraterna. I en annan riktning
hänsyftas motsatsen, ”missförstånd”,
gentemot motståndarna. Fotbollens
rollövertagande, som är aspekt av hur
fotbollsspelaren”läser av” det som
sker och är på väg att ske på fotbollsplan, uppvisar sålunda också en dubbelhet som jag i studien kommer att
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2005
Fotboll är en specifik uppfostringsmiljö där unga människor utvecklar sin identitet och karaktär. Bild. Pressens Bild
undersöka närmare. Spelet handlar ju,
inte minst, om att vinna.
Den process varigenom en individ utvecklar sitt jag och sin identitet
kallas inom samhällsvetenskaperna
för ”socialisation”. Meads utgångspunkt är alltså att människans jag
och identitet utvecklas i samspel
med andra människor – det vill säga
i interaktionen och kommunikationen mellan individen och den sociala
omgivningen. Meads socialisationsteori
har vidareutvecklats i olika riktningar
av exempelvis Asplund och Turner.9
Socialisationen inleds i barnets familj
(så kallad ”primär socialisation”) i och
med att barnet successivt börjar se sig
själv genom signifikanta andras ögon.
Barnet börjar på så vis reflektera över
sig själv som ett mig eller ”me”; en
reflektion över det egna spontana och
icke reflexiva handlandet, över ”I”:et.
Fullt utvecklat, strukturellt sett, blir
jaget när barnet senare börjar inta samhällets generaliserade attityd till saker
och ting och till sig själv, som ”den
generaliserade andre”. Detta inträffar,
i synnerhet, när socialisationen går
vidare i sociala sammanhang utanför
familjen – i skolan, idrottsföreningen,
arbetet, och så vidare – där individen
möter andra perspektiv på världen
än det som hon anammat i familjen
(så kallad ”sekundär socialisation”).
Socialisationsagenter är de individer
som bidrar till att barnet, utifrån sina
grundförutsättningar, utvecklar sitt jag
och sin identitet. Genom kommunikationen och interaktionen med socialisationsagenterna övertar barnet attityder,
roller, värderingar, normer, beteenden
och handlingar och utvecklar därmed
också ett självmedvetande, en uppfattning om att vara ”någon” i sina
sammanhang, i sina grupper. Intressant
i sammanhanget är de två steg i barnets
socialisation som Mead beskriver.
Det första steget är leken, då barnet
övertar enskilda individers roller och
attityder. Det andra steget är spelet, då
barnet börjat utveckla förmågan att
överta flera individers roller, uppgifter
och attityder samtidigt. Spelet är alltså
organiserat och reglerat till skillnad
från leken. Det är också i spelet som
individen börjar uppfatta sitt beteende
i förhållande de överindividuella beteendenivåerna, till lagets generaliserade
attityd, handling, strategi, laganda.
Dessa aspekter ingår i fotbollsjagets
struktur som min studie kommer att
skissera. Men de behöver enligt min
mening förtydligas och komplettas på
några viktiga punkter.
Asplunds vidareutveckling av Meads
socialpsykologi lägger stor vikt vid
historiska och samhälleliga förändringar.10 Framväxten av en så kallad
”abstrakt socialitet” vid sidan av den
grundläggande ”konkreta socialiteten”
är ett villkor som gör att den moderna
människan lever som en dubbel samhällsvarelse. Den moderna människan
interagerar dels med konkreta personer,
som lagkamrater, tränare, föräldrar,
kompisar, och dels med abstrakta
individer, roller, medier, med ”samhäl-
49
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR3-2005
let”. Moderna människor identifierar
sig sålunda såväl med personerna i
konkreta möten och umgängen som
med individerna, typerna och visionerna i de abstrakta medierna. Asplund
gör vidare skillnad på elementära och
avancerade sociala beteenden. De förra
är spontana, otyglade; de senare är
kulturbundna, disciplinerande. Båda
distinktionerna är relevanta i studien
av fotbollsutövarnas rollövertaganden.
Idrottens förhållande till samhället är
en problematik som angår varje samhällsvetenskapligt studium av idrott
och idrottsutövande. Inom idrottsvetenskapen råder det delade meningar
om hur detta förhållande skall uppfattas. I grova drag kan man urskilja tre
skilda uppfattningar. En uppfattning
gör gällande att idrotten utgör en spegling av samhället.11 Genom idrotten
studeras samhället. Denna ”paradox”
gör att det blir svårt att separera det
ena från det andra. En annan uppfattning som Johan Asplund (exempelvis
1989) argumenterar för i ett antal
essäer hävdar att (modern) idrott inte
reflekterar samhället utan utgör ett
svar på detsamma. Idrotten uppfattas
som en värld för sig, en värld utanför
samhällets gränser. Idrotten motsäger
snarare än bekräftar samhället. Asplund resonerar emellertid inte som om
idrottens betydelse skulle vara given
en gång för alla. Den moderna idrotten uppkommer på ett bestämt ställe,
på kontinenten, vid ett visst tillfälle,
mot slutet av 1800-talet; och den var
inte någon tillfällighet. Under 1900talet får idrotten en global spridning
och förankring. Samtidigt gör Asplund
gällande att idrottens förhållande till
samhället är dynamiskt. Till viss del är
det öppet, beroende på vilken idrott
som studeras och när den studeras,
huruvida idrotten i denna mening
utgör ett svar på samhället eller om den
kommit att inkorporeras i detsamma.
En tredje uppfattning, som ligger nära
den andra, är att idrott på en och
samma gång utgör en värld för sig och
är en del av detsamma. Tomas Peterson
exempelvis, tar i sina studier föreningsidrott och fotboll fasta på detta dubbla
villkor, att idrott lever sitt eget liv med
egna regler, syften och lagar, samtidigt
som idrotten verkar i ett samhälle som
kräver att den professionaliseras i allt
högre grad.12
Fotbollsutövarna som studeras
i ”Rollövertaganden” är individer
som lever andra liv förutom sina liv
på fotbollsplan. Förutom att vara
fotbollspelare är de elever, studenter,
50
familjemedlemmar, vänner, yrkesutövare, arbetssökande, flick- eller
pojkvänner, samhällsmedborgare,
TV-tittare. Individernas identiteter, om
man följer Mead, är förbundna med
de olika sammanhangen de verkar
i. Deras ”fotbollsjag” är ett bland
deras andra ”jag”. Tillsammans bildar
”jagen” en mer eller mindre enhetlig struktur som svarar på de olika
aspekterna av de samhällsprocesser
som individerna är förbundna med.
Idrottens (dynamiska) förhållande till
samhället ryms i denna struktur.
Mot bakgrund av detta förhållande
knyter projektet ”Rollövertagande”
också an till villkor (faktorer) som
följer med den nya ekonomin och
globaliseringen i det sen- eller postmoderna samhället. Enligt Sennett
riskerar människans ”karaktär” att
upplösas, i och med de nya krav
på flexibilitet, anpassningsbarhet
och risktagande som följer med
omstruktureringen av det sociala livet
i allmänhet och arbetslivet i synnerhet.13 (Villkoren för den moderna
människans (formbara) karaktär är en
återkommande problematik inom socialpsykologin och sociologin (Weber,
Simmel, Riesman, Fromm). Med
”karaktär” avses sammansättningen
av de restriktioner som individen
lägger på sig själv, sina relationer och
sitt handlande, samt de värderingar
som förknippas med dessa.) Hague
och Powers konklusion är emellertid
en annan än Sennetts; det postindustriella samhällets framtid utgörs av individens förmåga att förändras i enlighet
med samhällets krav på flexibilitet,
anpassningsbarhet, kunskapsinhämtning, förmåga att inneha och växla
mellan flera roller och identiteter samtidigt, i en föränderlig värld.14 Denna
uppfattning har ifrågasatts av Ritzer:
samhället präglas snarare av en fördjupad och allomfattande rationalisering
och formalisering.15 Min tes är snarast
att människor lever i en värld som
präglas av såväl tilltagande rationalisering som tilltagande flexibilitet, betingelser under vilka rollövertagandet kan
utvecklas teoretiskt i fotbollskontexten, måhända mot konstruktioner som
disciplinerat, kontrollerat, flexibelt
och multipelt rollövertagande. Problematiken är i hög grad relevant i
vårt svenska idrottssammanhang, som
sedan länge, med dagens tilltagande
professionalisering, präglats av idrottsrörelsens ideal och praktiker, när det
gäller moral, värderingar och etik.
Referenser
1. Mead, G. H. (1934/1968) Mind, Self and
Society. The University of Chicago Press;
Asplund, J (1987) Det sociala livets elementära
former. Bokförlaget Korpen; Turner, J. H.
(2002) Face to Face – Toward a Sociological
Theory of Interpersonal Behavior. Stanford
University Press.
2. Peterson, Tomas (2004) ”Landskrona BoIS
som uppfostrings- och utbildningsmiljö”;
www.idrottsforum.org.
3. Jämför, Londos, Mikael “Skolans idrottsundervisning liknar fotbollen på fritiden”, intra.
4. Yukelson, D P (2001) “Communicating
effectively”; i Williams, Jean M. (ed), Applied
Sport Psychology Personal Growth to Peak
Performance. McGraw-Hill.
5. Linell, Per (1999) Approaching Dialogue–
Talk and Interaction in Contexts. John Benjamins Publishing Company, 22ff.
6. Asplund, a. a.
7. Mead, a. a.; Asplund, a a.; Asplund, J
(1989) Rivaler och syndabockar. Bokförlaget
Korpen.
8. Farr, R M (1996) The Roots of Modern
Social Psychology. Blackwell Publishers.
9. Asplund, 1987, a. a.; Turner, a a.
10. Asplund, 1987; 1989.
11. Donnelly, (2003) ”Sport and social
theory” i Houlihan, B (2003) Sport and
Society. London: Sage Publication.
12. Peterson, a. a.
13. Sennett, R (1999) The Corrosion of Character. W. W. Norton & Company.
14. Hague, G & Powers, H (1992) Postindustrial Lives: Roles and Relationships. Sage
Publications.
15. Ritzer, G (2000) The Macdonaldization of
Society. Sage Publications.
