Stockholms universitet Institutionen för socialt arbete Socionomprogrammet allmän inriktning HT2011 Psykisk ohälsa och beteendeproblematik bland elever placerade i familjehem och HVB Författare: Axel Soläng Handledare: Bo Vinnerljung Psykisk ohälsa och beteendeproblem bland elever placerade i familjehem och HVB Axel Soläng ABSTRACT This study examines the prevalence of mental health problems and behavior problems in a group of children placed in institutional care and fostercare by six municipalities in the northwestern part of the county of Stockholm. The sample consists of 49 children and adolescents ages 7-16 who were in institutional care or fostercare during fall/winter 2011. The Teacher’s Report Form (TRF) was completed by the child’s teacher. For each children additional data was collected through a questionnaire completed by the childs social welfare secretary. A more restrictive cutoff-point for the broad band scales was used compared to the american norms. On the TRF total problem scales 18 % of the group were found to be within clinical range. On the externalizing problems scale 16 % of the group were within clinical range and on the internalizing problems scale, 8 % of the group were within clinical range. The mean values on each broad band scale and, with one exception, syndrom scales was higher for the looked-after children compared to a swedish normative sample. Gender and age differences was much smaller than in the normative sample. No differences in mean values was found in relation to placement type. No correlation was found between internalizing and externalizing problems and school performance. Key words: Fostercare, looked-after children, institutional care, mental health, behavior problems, Teacher’s Report Form, TRF. Antal ord: 16609 2 Innehållsförteckning Inledning Problemformulering Studiens syfte Frågeställningar Kunskapsläge Sökprocess inledning Psykisk ohälsa och beteendeproblematik hos familjehemsplacerade och institutionsplacerade barn och ungdomar Europeiska och utomeuropeiska studier Skandinaviska studier Svenska studier Samhällsvårdens utfall Skolsituation Låga skolresultat har samband med en rad ogynsamma utfall i vuxen ålder Psykisk ohälsa, beteendeproblematik och skolgång Tidigare forskning: kritiska röster Sammanfattning Teoretisk utgångspunkt Teoretiska utgångspunkter: en kritisk inledning Risk- och skyddsfaktorer Kön, ålder och typ av placering Placerings sammanbrott Internaliserande och externaliserande problem Skolans roll Metod Urval Genomförande/insamling av empiri Avgränsningar Jämförelsegrupp Etiska överväganden Testinstrument TRF Validitet och Reliabilitet Generaliserbarhet Begränsningar vid användande av skattningsformulär Bearbetning av data Resultat Deskriptiva data från följeenkät och TRF Deskriptiva data TRF:s övergripande skalor och subskalor (syndrom) Antal barn som skattas i gränsområdet och det kliniska området på övergripande skalor och syndrom Karaktäristika för barn som skattas inom gränsområdet eller på klinisk nivå Diskussion Slutsatser 5 5 7 7 7 7 8 9 9 11 12 13 14 15 16 18 19 19 19 20 21 23 23 24 24 24 24 25 26 26 27 27 28 29 30 30 33 34 39 45 47 49 52 3 Förslag till vidare forskning 53 Referenser 55 Bilaga 1 -­ Följeenkät 67 Bilaga 2 – Informationsbrev lärare 69 Bilaga 3 – Informationsbrev handläggare 70 Bilaga 4 – Studiens beslutsunderlag 72 Bilaga 5 – Kodnyckel och manual 74 4 Inledning Socialnämnden har en skyldighet att verka för att barn placerad i familjehem eller hem för vård eller boende får en god vård (6 kap 1 §, Socialtjänstlag (2001:453), SoL) och gynnsamma uppväxtförhållanden (6 kap 7 §, SoL). År 2009 var 23 400 barn någon gång under året placerade i social dygnsvård (Socialstyrelsen, 2010a). Mellan fyra och fem procent av alla barn blir vid någon tidpunkt i sin uppväxt placerade i social dygnsvård utanför hemmet (Cederblad, 2005). Att placera ett barn innebär att samhället tar på sig ansvaret att ge barnet chans till en bättre framtid, men det går att ifrågasätta hur bra samhället lever upp till detta ansvar. Heath et al (1994) menar att de sociala myndigheterna inte lyckas att ge de barn som omhändertas en chans till ”escape from disadvantage” (s. 241) (se även Zeitlin & Weinberg, 2004; Egelund, 2009). Barn i samhällsvård lider i högre grad av psykisk ohälsa och förekomsten av beteendeproblem och psykisk ohälsa är mycket högre för samhällsvårdade barn än för normalpopulationen (Janssens & Deboutte, 2010; Holtan et al, 2005; Hukkanen et al, 1999; Kjelsberg & Nygren, 2004; Vinnerljung et al, 2006; McCann et al 1996; Sawyer et al, 2007). Barn som placerats i samhällsvård löper på en rad olika sätt risk att i ungdomen och i vuxenlivet klara sig sämre och må sämre än barn som inte blivit placerade. Barn som placeras löper höga överrisker för att utveckla psykosociala problem (Sundell et al., 2007; Jackson et al, 2002). Placerade ungdomar har högre risk att utveckla drogberoende i vuxen ålder (White et al, 2008). De löper också större risker än normalpopulationen för att i vuxen ålder lida av depression, social isolering och att ha sämre relationer till partners och föräldrar (Cook-Fong, 2001). I en svensk registerstudie konstaterar Vinnerljung och Sallnäs (2008) att placerade barn har höga överrisker för att hamna i allvarlig kriminalitet, drabbas av psykisk ohälsa, dö i förtid, ha försörjningsproblem och bli tonårsföräldrar. Borde det se ut på det här sättet om dessa barn verkligen får god vård och gynsamma uppväxtförhållanden? Problemformulering Barn i samhällsvård kommer ofta från underpriviligierade förhållanden och samhällsvården ska vara kompensatorisk. Detta innebär att det finns ett stort ansvar att se till att barnen lyckas i skolan (Zeitlin & Weinberg, 2004) och socialnämnden har enligt SoL en skyldighet att verka för att dessa barn får lämplig utbildning (6 kap 7 §). Detta ansvar får extra tyngd genom att forskning tydligt kan visa på att det finns ett mycket starkt samband mellan skolmisslyckande 5 och framtida psykosociala besvär (Socialstyrelsen 2010b). Att se till att dessa barn får chans till en utbildning kan vara bland det viktigaste placerande kommuner bör sträva efter (Jackson & Ajayi, 2007; Jackson, 1994). Att misslyckas med sin skolgång kan anses vara en av de största riskfaktorerna för barn placerade i samhällsvård (Vinnerljung, 1998). Här blir det problematiskt. Barn som vårdats en längre tid i samhällsvård presterar generellt sett långt sämre resultat än sina skolkamrater (Socialstyrelsen, 2010b). Samstämmiga uppgifter från forskning har, under flera decennier och från många länder, visat på att barn i samhällsvård tenderar att underprestera i skolan och komma ut i vuxenlivet lågutbildade (Vinnerljung et al, 2005). En del i ett försök till förståelse av situationen kan inbegripa den höga förekomsten av antisocialt beteende I den här gruppen, som ofta bottnar i en beteendeproblematik (Vinnerljung et al, 2005). Psykisk ohälsa är också en faktor som hänger samman med skolprestationer. Det finns sambandsvägar som tyder på att internaliserande och externaliserande problematik kan leda till att ett barn får svårt att klara av skolgången samt att barn som har svårt att klara av skolgången löper risk att utveckla internaliserande och externaliserande problematik (Gustafsson et al, 2010) Insatser för att förbättra samhällsvårdade barns skolprestationer är nödvändiga om deras framtidsutsikter ska kunna förbättras (jmf: Heath et al., 1994; Socialstyrelse, 2010b; Zeitlin & Weinberg, 2004). Skolgången måste ses som en av de mest centrala delarna i arbetet om man vill kunna ge en möjlighet till ett drägligt vuxenliv åt dessa barn (jmf Stone, 2007; Zeitlin & Weinberg, 2004). För att insatser inte ska riskera att bli ett slag i luften eller i värsta fall vara till skada för barnet så behövs ett underlag, något att utgå ifrån. Den här studien kommer att använda sig av standardiserade skattningsinstrument för att identifiera problematiskt beteende och psykisk ohälsa hos barnet i dess specifika skolmiljö. Detta anser författaren kunna vara ett möjligt tillvägagångssätt för att kunna skapa detta underlag. 6 Studiens syfte Att undersöka skolsituationen för samhällsvårdade barn genom lärarskattningar av psykisk ohälsa och förekomst av beteendeproblematik. Frågeställningar -­‐ Hur skattar lärarna barnen ifråga om psykisk ohälsa och beteendeproblematik? -­‐ Hur kan man bedöma förekomst av psykisk ohälsa och beteendeproblematik i jämförelse med en normalpopulation? Kunskapsläge Sökprocess Sökprocessen kan delas in i tre nivåer. Det primära är informationssökning via internet. Den sekundära handlade om att genom referenslistor i de centrala studier som identifierats leta vidare och på det sättet hitta litteratur som var relevant för undersökningen. Det sista sättet som tillgång till information har insamlats är genom tips från personalen på FoU Nordväst och från professor Bo Vinnerljung på socialhögskolan, Stockholms universitet. De databaser som använts är EBSCO, DIVA, Google schoolar, Artikelsök, Libris, CSA - Social Sciences Subject Area, sedermera ProQuest. Lagtext har hämtats från Zeteo. Primära sökord som använts är: ab(Looked-after children AND education* OR +school*),ab( foster care AND education* OR school*), ab(Familjehem* AND utbildning* OR skol*), ab(Social* barnavård* AND utbildning* OR skol*), ab(Samhällsvård* +utbildning* OR skol*), ab(school performance OR educational attainment AND mental wellbeing OR mental health OR psychopathology), ab(trf OR cbcl OR ysr OR aseba). Jag har inte avgränsat mig till specifika geografiska områden för att hämta in forskning. Barth och Ferguson (2004) menar att de utmaningar som den sociala barnavården står inför i stort sett är generaliserbara över nationsgränserna. Jag har däremot lagt fokus på att hitta och presentera forskning som faktiskt använt sig av standardiserade instrument och specifikt ASEBA (Achenbach System of Empirically Based Assessment). Detta har inte varit en avgränsning men jag har valt bort att presentera vissa studier om det finns en annan studie som använt sig av något av instrumenten som ingår i ASEBA: TRF (lärarskattningar), CBCL (föräldraskattningar) eller YSR (självskattningar). Jag kommer inte presentera några resultat 7 på syndromnivånivå utan endast på de övergripande skalorna totala problem, externaliserande och internaliserande problem. Detta för att många artiklar inte redovisar resultat på syndromnivå och en presentation av de resultat som finns riskerar att bli fragmentarisk. Det är inte lätt att hitta specifikt forskning som använt sig av lärarskattningar för att undersöka den här gruppen. Jag har därför också infogat forskning som använt sig av föräldraskattningar (CBCL) och/eller självskattningar (YSR). Dessa instrument är konstruerade på ett likartat sätt och har visat sig komma fram till liknande resultat (Achenbach & Rescorla, 2001). Den forskning som kommer redovisas nedan är främst hämtad från Skandinavien, England och USA men jag kommer även göra avstickare till andra länder. Jag har inte hittat något i forskningens resultat eller i andra forskares kommentarer till forskningen på området som har sagt emot detta tillvägagångssätt. En reflektion från forskningsgenomgången är att det verkar vara så att vi i Sverige vet relativt lite om hur det ser ut under pågående vård. Merparten av de studier som hittats mäter utfall. Det gäller inte minst för de stora registerstudier som finns på området. Dessa studier kommer finnas med i presentationen samt ett flertal studier som mäter just utfall men där det även finns uppgifter av hur situationen ser ut under den pågående vården. Jag börjar avsnittet med att presentera vissa studier om vad vi vet om prevalensen av externaliserande och internaliserande problem under pågående vår. Därefter något om vad vi vet om samhällsvårdens utfall och hur det går för de barn som under sin barndom befunnit sig i samhällsvård. Sist går jag in på vad vi vet om skolsituationen och skolresultatens betydelse för det senare vuxenlivet. Sedan följer ett avsnitt om externaliserande och internaliserande problematik i relation till skolprestationer och ett exempel på vad hur man genom standardiserade bedömningsinstrument kan strukturerar upp interventioner för att stödja barn i samhällsvård. Till sist kommer en kritisk kommentar där jag försöker belysa den tidigare forskningen från ett annat håll. inledning År 2009 var 23 400 barn någon gång under året placerade i social dygnsvård (Socialstyrelsen, 2010a). Mellan fyra och fem procent av alla barn blir vid någon tidpunkt i sin uppväxt placerade i social dygnsvård utanför hemmet (Cederblad, 2005). Den vanligaste orsaken till placering under tonåren är beteendeproblematik hos barnet (Vinnerljung & Sallnäs, 2008). Vanliga orsaker till varför tonåringar blev placerade var kriminalitet, missbruk, grava 8 skolproblem, rymningar och relationsproblem. I endast fem till tio procent av fallen fanns uppgifter om att barnet blivit utsatt för misshandel och/eller sexuella övergrepp (Cederblad, 2005). För yngre barn var den vanligaste orsaken att barnet blivit utsatt för övergrepp och/eller försummelse/vanvård. Mer än hälften av de barn som placerades hade allvarliga skolproblem (Vinnerljung et al, 2001). Överrepresenterade grupper bland de barn som blir placerade är invandrarbarn (Vinnerljung et al, 2008), barn till fattiga ensamstående föräldrar samt barn till föräldrar med egna svåra uppväxtförhållanden (Cederblad, 2005). Psykisk ohälsa och beteendeproblematik hos familjehemsplacerade och institutionsplacerade barn och ungdomar Rubriken ovan hade antagligen för enkelhetens och förståelsens skulle kunnat delas i två. De studier som jag beskriver passar dock under båda. Psykisk ohälsa kan manifestera sig genom en internaliserande problematik och en beteendeproblematik kan manifestera sig genom en externaliserande beteendeproblematik. Det är dock inga vattentäta skott och praktiskt går det säkerligen inte att särskilja dessa. En beteendeproblematik kan bottna i, förstärkas i, och vidhållas genom olika former av psykisk ohälsa i olika grad och vice versa. Lagerberg och Sundelin (2000) menar att det idag är välkänt att internaliserande och externaliserande problem är korrelerade och man kan säga att de delvis överlappar varandra. Jag ber om ursäkt för att läsningen eventuellt blir krånglig av detta upplägg och jag ber om överseende. Studierna delas dock in under olika rubriker beroende på var de geografiskt har genomförts. Europeiska och utomeuropeiska studier Som tidigare fastslagits så lider barn i samhällsvård i högre grad av psykiska störningar och förekomsten av psykisk ohälsa är mycket högre för samhällsvårdade barn än för normalpopulationen. I en studie från Belgien undersökte Janssens & Deboutte (2010) prevalensen av psykisk ohälsa i en grupp om 292 barn i åldrarna 3-17 år som alla var placerade antingen i familjehem, på institution, i dagvård (day care) eller i hemmet. Detta gjordes genom själv-, föräldra- och lärarskattningar genom ASEBA samt även SDQ (Strengths and Difficulties Questionnary). Man fann i gruppen att 54 % av barnen skattades över normalnivån enligt ASEBA. Den högsta prevalensen fanns överraskande hos de barn som var placerade i hemmet då detta är den minst intensiva vårdformen. Familjehemsplacerade barn skattades signifikant lägre än de som var placerade på institution. 9 I en studie som syftade till att bedöma prevalensen av psykiska störningar hos samhällsvårdade tonåringar i Oxfordshire jämfördes 134 samhällsvårdade tonåringar mot en referenspopulation som bestod av tonåringar som inte haft någon tidigare kontakt med de lokala myndigheterna och som gick på samma skola som de samhällsvårdade tonåringarna. Gruppen av samhällsvårdade tonåringar bestod av 69 pojkar och 65 flickor. 38 var placerade på institution och 96 levde i familjehem. Vad man fann var att 67 % av de samhällsvårdade tonåringarna hade någon form av psykiatrisk diagnos, att jämföra med 15 % i referenspopulationen. Man fann inte bara att de samhällsvårdade tonåringarna hade en mycket högre grad av psykiatriska diagnoser, utan det mest oroande var att trots att dessa tonåringar led av allvarliga störningar som var behandlingsbara så hade många av dessa fall inte upptäckts (McCann et al, 1996). Sawyer et al genomförde 2007 en studie där 323 barn, 6-17 år ingick. De var all placerade i fosterhemsvård i Adelaide, Australien. CBCL och YSR användes för att undersöka den mentala hälsan hos denna grupp. Hos de familjehemsplacerade barnen befann sig 61 % (35,2 % för tonåringar) i det kliniska området för totala problem. 60,1 % (40,7 % för tonåringar) fanns i det kliniska området för externaliserande problem och 44,9 % (22,0 % för tonåringar) på klinisk nivå för internaliserande problem. I den här studien hittade man alltså en lägre prevalens av psykisk ohälsa hos de familjehemsplacerade barn som var i tonåren. Man gjorde även jämförelser med en normalpopulation barn som bodde i samma samhälle. Andelen familjehemsplacerade barnen som uppnådde kliniska nivåer på den totala problemsskalan och externaliserande problemskalan var fem gånger så hög i jämfört med deras jämnåriga kamrater. För internaliserande problem var andelen placerade barn tre till fyra gånger högre. Barnens vårdnadshavare blev tillfrågade om de upplevde att barnet i jämförelse med andra barn led av psykisk ohälsa eller hade en beteendeproblematik som var så allvarlig att de ansåg att barnet skulle behöva professionell hjälp med att bearbeta detta. 53,4 % av vårdnadshavarna ansåg detta. Bara 26,9 % av barnen hade fått någon form av professionell hjälp de senaste sex månaderna. Trout et al (2008) undersökte frekvens av beteendeproblematik, psykisk ohälsa och utbildningsmässiga riskmarkörer hos 127 barn som skulle placeras på institution i Omaha. Medelåldern var 15,3 år. Medelåldern vid första placeringstillfälle var 13,3 år. 28 % av barnen fick specialundervisning. För bedömning av beteendeproblematik använde man sig av CBCL. Man fann att fler än två tredjedelar av barnen uppnådde kliniska nivåer på syndromskalorna. 10 79 % av barnen uppnådde kliniska nivåer på den övergripande skalan externaliserande problem. 65 % på totala problemskalan och 44 % på den internaliserande problemskalan. Bedömning av psykisk hälsa gjordes genom distribuering av DISC-IV självskattning. Man fann att 54,3 % av barnen rapporterade höga värden inom minst ett riskområde. De vanligaste områdena var beteendestörningar, ångest/oro och drogmissbruk. Bedömning av skolrelaterade färdigheter gjordes genom Woodcock-Johnson Test of Achievement. Medelvärdena på samtliga subtest låg under det normerade medelvärdet. Man fann alltså stor anhopning av riskmarkörer vad gäller samtliga tre undersökta områden. Skandinaviska studier I Norge undersökte Holtan et al (2005) den psykiska hälsan hos 214 barn, 4-13 år som var placerade i familjehem antingen genom nätverksplacering eller inte. Familjehemsföräldrarna fick fylla i CBCL. Man fann att 35,8 % av de nätverksplacerade barnen och 51,8 % av de som inte var nätverksplacerade hamnade över normalnivån på den totala problemskalan. Att vara pojke hade samband med högre poäng. Hukkanen et al (1999) undersökte den mentala hälsan hos 91 barn mellan fyra och arton år (medel 12,6) som var placerade på institution i Finland. Detta skedde med hjälp av flerinformantsskattningar. De instrument som användes var CBCL, TRF och CGAS. Det som framkom var att 55-80 % av barnen hamnade i gränsområdet eller i det kliniska området för psykisk ohälsa och beteendeproblem enligt de båda ASEBA-instrumenten. Det var vanligt med skolproblem. 43 % hade specialundervisning på grund av inlärningssvårigheter eller beteendeproblematik. 21 % hade gått om en årskurs och 58 % av dem hade fortfarande svårigheter med skolarbetet. Barn som placerats i yngre år hade lägre problemanhopningar. Också de barn som placerats yngre på den aktuella institutionen hade lägre problemanhopningar, även om de bott där i många år. Längden på placeringen hade inte samband med prevalensen av psykisk ohälsa. Något som författarna menar visar på att vården i sig inte kan sägas ha skadliga effekter. De menar vidare att det också indikerar att förbättringar hos barn med internaliserande och externaliserande problematik inte sker på institutionen, även om institutionen kan ge barnet en trygg miljö. I en annan studie från Norge (Kjelsberg & Nygren, 2004) användes CBCL och YSR för att könsspecifikt undersöka prevalensen av psykisk ohälsa och beteendeproblem hos ungdomar placerade på institution (n=244) i jämförelse med ungdomar inom barn- och 11 ungdomspsykiatrin (n=90). Medelåldern för ungdomarna placerade på institution var för pojkarna 14,1 och för flickorna 13,6. Som mätinstrument använde man sig av CBCL och YSR. CBCL fylldes i av personalen. Man fann att pojkarna i samhällsvård hade problemnivåer i höjd med de inom psykiatrin. Flickorna hade lägre nivåer men likväl mycket högre än i normalpopulationen. Pojkar hade högre poäng på externaliserande problem än flickorna på CBCL men låg i höjd med dem på YSR. Flickorna hade högre poäng än pojkarna på internaliserande problem på YSR men på CBCL låg poängen nära varandra. Sammanfattningsvis visade studiens resultat på en mycket hög prevalens av psykisk ohälsa och beteendeproblem. Mer än två tredjedelar av hela gruppen institutionsplacerade ungdomar hade poängsummor som låg i den 90:e percentilen eller över i jämförelse med normalpopulation (alltså inte jämförelsepopulationen). Svenska studier I Sverige verkar det inte som att standardiserade bedömningsinstrument är vanliga för att undersöka den psykiska hälsan hos placerade barn. Det verkar inte finnas några liknande studier som denna. Det närmaste som jag har kunnat hitta är en examensuppsats från psykologiska institutionen i Lund (Kronvall & Pihlblad, 2006). Här användes en flerinformantsmodell (CBCL, YSR och TRF) för att undersöka den psykiska hälsan hos 38 barn och ungdomar placerade i familjehem i åldrarna 11-20 år. Resultat presenterades för de övergripande skalorna total problems, externalizing och internalizing problems. De fann att andelen barn som uppnådde kliniska nivåer på CBCL och TRF var cirka 23 %, beräknat på amerikanska normdata. Detta var jämförelse med de utländska studierna en låg siffra. Barnen i denna studie uppvisade på gruppnivå färre kliniska beteenden än liknande populationer i de utländska studier som författarna jämförde med och det är även lägre andel än i de som jag presenterar här. Denna studie hade inte tillgång till normnivåer enligt svenska förhållanden och författarna poängterar det problematiska att bedöma svenska barn efter amerikanska normer då det har visat sig att svenska barn generellt skattas lägre (Crijnen et al, 1997). Vinnerljung et al (2006) fann att barn och ungdomar i den sociala barnavården hade fem till sex gånger högre risk att komma i kontakt med den psykiatriska vården under tonåren i jämförelse med normalpopulationen. Efter att de justerat för psykosociala riskfaktorer och socioekonomiska faktorer hos de biologiska föräldrarna sjönk denna siffra men ungdomarna i den sociala barnavården hade fortfarande tre till fyra gånger så hög risk. 12 Vinnerljung et al (2001) undersökte hur ofta en placering slutade med ”sammanbrott”. D.v.s. hur ofta en placering avbröts i förtid. Deras undersökningsgrupp motsvarade 70 % av samtliga 13–16-åringar som placerades någon gång under 1991. I denna studie redogörs för viss data över gruppens karaktäristika vid vårdens början. I denna studie anges prevalensen av psykiska problem anges 22 % av pojkarna och 14 % av flickorna ha någon form av psykiska problem. Författarna definierar detta som ”/…/ diagnos från barnpsykiatrin eller någon annan form av specialistutlåtande om att tonåringen har allvarliga psykiska problem (psykisk störning), t.ex., depression, anorexia/bulimi, tidig störning, ADHD och DAMP” (s. 97). Nämnvärt är att denna definition med stor sannolikhet undervärderar prevalensen då ”det finns uppenbar risk för ett högt mörkertal” (s. 97-98). Samhällsvårdens utfall Hittills har genomgången hållit sig till hur situationen kan se ut under pågående vård, men det verkar också som att denna grupp även i vuxen ålder i högre grad än normalbefolkningen har höga överrisker för en rad ogynnsamma utfall. Det har poängterats tidigare att samhällsvården inte lyckas med att kompensera för dessa barns dåliga utgångsläge. Det finns en hel del forskning som belägger detta påstående. I en kunskapsöversikt om den sociala barnavården konstateras att barn som placerats i dygnsvård är en riskgrupp för framtida psykosociala problem (Sundell et al., 2007). Sedan lång tid tillbaka har studie efter studie bekräftat detta (jmf Socialstyrelsen, 2006). Till exempel visar White et al. (2008) i en intervjustudie med före detta placerade ungdomar att de har högre risk för att utveckla beroende av droger i vuxen ålder än normalpopulationen. I jämförelse med normalpopulationen tycks personer med erfarenhet av social dygnsvård även ha högre risker för psykisk ohälsa och självmordsförsök (Vinnerljung et al., 2006; Jablonska et al, 2009). De löper större risker än normalpopulationen för att i vuxen ålder lida av depression, social isolering och sämre relationer till partners och föräldrar (Cook-Fong, 2001). En svensk uppföljande registerstudie av 718 unga vuxna som placerades i samhällsvård under sin tonårstid visar att de löper större risker än normalpopulationen för att utveckla kriminalitet, drabbas av psykisk ohälsa, dö i förtid, ha försörjningsproblem och bli tonårsföräldrar (Vinnerljung & Sallnäs, 2008). I en annan registerstudie pekar Vinnerljung et al. (2010) på att den sociala dygnsvården har svag kompensatorisk påverkan även på barn som placerats i låg ålder. Något som även påpekas I Berlin et al (kommande). 13 Detta är en del av de utfall som denna grupp är överrepresenterade i som vuxna, men det finns även andra som specifikt har länkats till låga eller ofullständiga betyg från grundskolan. Dessa tas upp nedan i eget avsnitt. Skolsituation Trots att socialtjänstens ansvar för de samhällsvårdade barnens rätt till utbildning har betonats under lång tid och att forskningen på området konsekvent visar på betydelsen som resultaten från grundskolan har för barns utveckling och chanser till ett gott vuxenliv, och då speciellt för barn som befinner sig i samhällets vård (Socialstyrelsen, 2010b) får frågan om utbildning för dessa barn ofta får en lägre prioritet i relation till övrig behandling från socialtjänstens håll och medvetenheten om den här frågan i skolorna är låg (Kjellén, 2008). En genomgång av barnombudsmannen (2011) visade på att en knapp tredjedel av Sveriges kommuner (30 %) har utarbetat direktiv för hur socialtjänsten ska följa upp placerade barns behov av och rätt till utbildning i alla skolformer. Detta blir särskilt problematiskt då samstämmiga uppgifter från forskning har, under flera decennier och från många länder, visat på att barn i samhällsvård tenderar att underprestera i skolan (Socialstyrelsen, 2010b), även i förhållande till den faktiska kognitiva förmågan (Tideman et al, 2011) och komma ut i vuxenlivet lågutbildade (Vinnerljung et al, 2005). I de stora registerstudier som redogörs för i social rapport 2010 (Socialstyrelsen, 2010b) visar författarna på att även efter att de tagit hänsyn till kognitiva resultat från mönstringen hade de pojkar som växt upp i familjehem drygt 50 procents högre risk att få låga betyg i årskurs 9, jämfört med pojkar i referenspopulationen. Mer än hälften av de samhällsvårdade pojkarna har låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9. För flickorna gäller att en tredjedel går ut nian med låga/ofullständiga betyg. Det är generellt två till tre gånger vanligare med låga betyg bland barn som vårdats en längre tid i familjehem än de som inte gjort det (Socialstyrelsen, 2010b). För de barn som varit placerade i samhällsvård under tonåren var risken ännu högre, fyra gånger, att stanna vid grundskola än för populationen i stort (Vinnerljung et al, 2005). Siffror för barn placerade på institution är svåra att hitta men i social rapport 2006 (socialstyrelsen, 2006) anges att 89-90 % av de barn som 1991 placerades på institution (offentlig och privat) vid 25 års ålder endast hade grundskoleutbildning (n=128). De flesta barn som är placerade i HVB går i reguljär skola men för en del är detta inte möjligt (n=114). De får istället särskild undervisning vid det hem där de är placerade. En rapport från skolinspektionen (2010) visar på att denna särskilda undervisning har stora brister. Rapporten visar på att dessa barn i hög utsträckning inte kan 14 sägas få den utbildning de enligt lag har rätt till. Bland annat får de inte alltid undervisning i samtliga ämnen och inte den undervisningstid de har rätt till. I de flesta fall saknas dessutom både beslut och utredningar avseende den anpassade studiegången. I en norsk enkätstudie (Iversen et el, 2010) undersöktes frekvensen av generella inlärningsproblem hos 4114 barn i årskurs 5-7 i Bergen. 101 av dessa barn var i kontakt med den sociala barnavården. Man fann att 12 % av de barn som var i kontakt med den sociala barnavården hade generella inlärningsproblem. Siffran för deras kamrater var 0,4 %. 31 % av de barn som var i kontakt med den sociala barnavården hade 31 % specifika inlärningsproblem i relation till matematik och/eller läsning och skrivning. Siffran för deras kamrater var 10 %. Vartannat barn i kontakt med den sociala barnavården hade låg akademisk kompetens. Andelen barn som hade generella inlärningssvårigheter låg i linje med vad man funnit i England (Ford et al, 2007). Den internationella forskningen visar på en stabilitet över tid i avseende skolresultat i förhållande till den övriga populationen medan forskningen kring de svenska förhållandena tyder på en försämring över tid, då beroende på att den allmänna utbildningsgraden successivt har höjts medan utbildningsgraden för de familjehemsplacerade barn har legat relativt konstant (Vinnerljung, 1998). Betyg från årskurs 9 har avgörande betydelse för barns benägenhet att studera vidare. Under en procent av barnen med betyg över medel stannar vid grundskolenivå att jämföra med jämnåriga med låga eller ofullständiga betyg där 20–30 procent av barnen stannar vid grundskolenivå (Socialstyrelsen, 2010b). Låga skolresultat har samband med en rad ogynsamma utfall i vuxen ålder Generellt sett över hela befolkningen så kan man se att den sjättedel som gått ut grundskolan med låga eller ofullständiga betyg hade mycket högre förekomst av psykosociala problem än de som hade fått fullständiga/höga betyg. Dessa definierades som utfall av självmord/självmordsförsök efter årskurs 9 (se även Jablonska et al 2009), narkotika- eller alkoholmissbrukmissbruk fr.o.m. 20-årsdagen, att vara lagförd för brott fr.o.m. 15-årsdagen, allvarlig kriminalitet fr.o.m. 20-årsdagen (att vara dömd till skyddstillsyn, fängelse eller rättspsykiatrisk vård vid minst ett tillfälle), tonårsförälder, fick något ekonomiskt bistånd det år personen fyllde 25 eller att personen levde på ekonomiskt bistånd vid 25 års ålder. Det fanns vissa könsskillnader. Självmord, kriminalitet och indikation om missbruk var vanligare bland män. Självmordsförsök, tonårsföräldraskap och ekonomiskt bistånd vid 25 års ålder var 15 vanligare bland kvinnor. Även efter man justerat för bakgrundsfaktorer som födelseår, utländsk bakgrund, socioekonomisk bakgrund, region, bostadens upplåtelseform, återkommande ekonomiskt bistånd och indikationer for psykisk sjukdom och missbruk hos de biologiska föräldrarna är det fortfarande kraftigt förhöjda risker för dessa utfall bland unga vuxna med låga eller ofullständiga grundskolebetyg (Socialstyrelsen 2010b). Familjehemsplacerade barn var kraftigt överrepresenterade inom denna grupp som gick ut grundskolan med låga eller ofullständiga resultat. Rapporten presenterar även dessa utfall separat för gruppen familjehemsplacerade barn. Det konstateras att i samtliga dessa utfall var långvarigt familjehemsplacerade barn kraftigt överrepresenterade (se även Vinnerljung et al 2006; ). Frånvaro av skolmisslyckande kan alltså ses som en mycket stark skyddsfaktor mot framtida psykosocial ohälsa (jmf Stone, 2007; Zeitlin & Weinberg, 2007; Jablonska et al, 2009), men här lyckas samhället uppenbarligen inte leva upp till sitt åtagande (Socialstyrelsen, 2010b, Norberg, 2003). Psykisk ohälsa, beteendeproblematik och skolgång Att placera ett barn innebär att samhället tar på sig ansvaret att ge barnet chans till en bättre framtid, men Heath et al (1994) menar att de sociala myndigheterna inte lyckas att ge de barn som omhändertas en chans till ”escape from disadvantage” (s. 241) (jmf Zeitlin & Weinberg, 2004; Egelund et al, 2009). Något som kan bidra till en förståelse av varför samhällsvårdade barn presterar långt under medel i skolan kan vara den höga förekomsten av antisocialt beteende i den här gruppen. Detta bottnar enligt Vinnerljung et al (2005) ofta i en beteendeproblematik. Det negativa sambandet mellan beteendeproblem och skolprestation är välkänt (Johnson et al, 2009). För vissa barn kan gälla att beteendeproblem påverkar skolgången negativt medans för andra kan gälla att svårigheter med att klara skolan kan leda till beteendeproblem. Detta samband kan alltså gå i båda riktningar och gäller också för psykisk ohälsa (Gustafsson et al, 2010). Den ena vägen, att beteendeproblem och psykisk ohälsa orsakar låga skolresultat för samhällsvårdade barn kan vara frestande att ta som intäkt för att de låga skolresultaten är precis vad man kan förvänta sig (Berlin et al, kommande). Detta är i så fall olyckligt då det har visat sig riktade insatser till den här gruppen kan ge resultat. Ett exempel på hur riktade insatser kan se ut är skolfam som är ett program som ursprungligen startade i Helsingborgs kommun som syftar till att stärka familjehemsplacerade barns skolkompetenser. Man använde standardiserade instrument för att bedöma potentialen för varje barn, eventuella behov av 16 extra stöd och för att kunna skräddarsy ett individanpassade stödinsatser utifrån skolrelaterade behov och psykologiskt stöd. Detta projekt innefattade 25 barn i åldern 7-11 år. Efter två år så testades samma barn med samma testbatteri. Dessa resultat jämfördes med de tester som redan gjorts. Barnen visade på signifikanta förbättringar i IQ, läsförmåga och stavning. Barnen uppvisade små förbättringar (inte signifikanta) i matematisk förmåga. De visade även upp förbättrade förmågor för social interaktion med de andra eleverna och lärarna. Studiens design tillåter dock inte att man drar några kausala slutsatser. Som förklaring till varför dessa barn presterade så pass lågt under sin nivå förklarar författarna med att det fanns kunskapsluckor hos dem. Dessa luckor hade kumulerats under flera år (jmf Jackson, 1994, för liknande resonemang från England). I början av projektet fanns en syn på 6 av barnen att de skulle ha en låg kognitiv förmåga eller rentav ha en utvecklingsstörning. I slutet av projektet hade synen på dessa barn förändrats. När det visade sig att de presterade inom det normala spannet så visade både lärare och familjehemsföräldrarna högre förväntningar och positiv attityd till barnens kapacitet och framtidsutsikter (Tideman et al, 2011). Skolstyrelsen (2009) påpekar att lärares förväntningar har effekt på skolresultat och att det finns en ”förväntanseffekt” på barn i den svenska grundskolan. Gilligan (1998) menar att lärare kan och bör spela en viktig roll, speciellt för barn i samhällsvård som ett stöd i deras liv. Elliott beskriver i en artikel från 2002 en studie där även hon kom fram till att det fanns tendenser på vissa områden att lärare hade lägre förväntningar på samhällsvårdade barn än på övriga. Hon lyfter frågan att positiv särbehandling kan vara något som kan lyfta den här gruppen. Till viss del kan problematiken förklaras med individuella faktorer som låg kognitiv förmåga, psykisk ohälsa och förekomst av beteendeproblematik (Socialstyrelsen, 2010b). Låg kognitiv kapacitet leder dock inte per automatik till låga betyg. Adoptionsstudier har kunnat visa på att en god hemmiljö till viss del kan kompensera den risk för låga betyg som en låg kognitiv kapacitet som en låg kognitiv kapacitet kan innebära (Lindblad et al, 2009). Det faktum att många barn i den studie som beskrivs ovan (Tideman et al, 2011) förbättrade sina poäng på IQ-testerna visar på att det kan finnas skäl att inte se samhällsvårdade barns kognitiva förmåga som ett konstant faktum. Snarare kanske det bör ses som ett utfall av vården och av vårdens förmåga att ge stöd för kognitiv och skolrelaterad utveckling (Berlin et al, kommande). 17 Tidigare forskning: kritiska röster En forskare som har en annan ingångspunkt är Berridge (2007). Han hävdar att man inte bör luta sig mot officiell statistik gällande utfallsindikatorer för samhällsvårdade elever. Man bör i högre grad ta hänsyn till socioekonomiska riskfaktorer som fattigdom och klass. Detta är ett viktigt påpekande. Klasstillhörighet har varit och är fortfarande en viktig faktor för att förutsäga vilken utbildningsgrad ett barn kommer nå (jmf Bäck-Wiklund & Lundström, 2009; Grøholt et al, 1999; Stone, 2007). Berridge menar att lärares skattningar av barns förmågor i skolan påverkas av barnens klasstillhörighet oavsett de faktiska förmågorna. Oavsett klasstillhörighet är vidare fattigdom något som påverkar skolprestationer. Berridge hävdar därigenom att det inte är självklart att vårdsystemet äventyrar dessa barns chans till utbildning. Detta är något som jag har sett vid genomgången av forskningen. Klass och fattigdom är två perspektiv på social barnavård som inte är särskilt framträdande. Istället fokuseras det ofta på det individuella och det är ofta en behandlingstanke som är utgångspunkt. Att referera till gruppen samhällsvårdade barn som underpresterare i skolan kan alltså vara problematiskt. Detta visar sig bland annat genom att man ofta gör jämförelser utan att ta hänsyn till att denna grupp har en annan sammansättning än den generella skolpopulationen (Franzén et al, 2008; Vinnerljung et al, 2008; Cederblad, 2005). Denna förklaringsmodell har länge varit dominerande och även om dessa poänger kan vara viktiga att ha med sig kan de resultera i en syn på dessa barn som ”damaged goods” (Vinnerljung, personlig kommunikation, 12/12/11). Man bör inte blunda för att klassaspekter kan bidra till förståelsen för en del av problematiken men de håller inte i sin helhet för empirisk prövning. Detta visar sig i den studie som Bohman och Sigvardsson (1980, 1982 & 1990, beskriven i Vinnerljung & Hjern, 2011) genomförde där de följde 600 barn i Stockholmsområdet som sattes upp för adoption 1956-1957. 168 av dem blev adopterade, 208 återvände till sin biologiska mamma och 203 växte upp i fosterhem. Vid 15 års ålder presterade de adopterade barnen bra i skolan medan de fosterhemsplacerade underpresterade och beteendeproblem var i den gruppen två till tre gånger så vanliga. Vid mönstringstestningen fick de adopterade barnen i stort sett samma resultat som de icke-adopterade medan de fosterhemsplacerade fick mycket sämre resultat. Författarna fann att bakgrunds- och selektionsfaktorer inte kunde förklara dessa skillnader. Utan att de mest troliga förklaringarna fanns i uppväxtmiljön. 18 Sammanfattning Barn i samhällsvård tenderar att underprestera i skolan och komma ut i vuxenlivet lågutbildade. Detta kan anses vara en av de största riskerna för dessa barn. Vården lyckas i detta avseende inte kompensera för dessa barns framtidsutsikter. Barn i samhällsvård lider i högre grad av psykiska störningar och förekomsten av psykisk ohälsa är mycket högre än för normalpopulationen. Detta i samband med att allvarliga beteendeproblem spelar in har del i att dessa barn underpresterar i skolan även i förhållande till sina kognitiva förutsättningar. Psykisk ohälsa är mer frekvent hos de barn som är placerade på institution. Man bör ha i åtanke att det är en komplex bild och att man ska akta sig för att lägga problematiken hos varje enskilt barn. Man bör exempelvis även se att aspekter av klass och kön spelar in. Teoretisk utgångspunkt En teori kan ses som en slags tankekonstruktion som används för att undersöka, förklara och ge mening åt det studerade fenomenet i forskningsprocessen (Larsson, 2005). Min studie kommer att ta sin utgångspunkt i begreppen risk och skyddsfaktorer som är bärande begrepp inom utvecklingspsykopatologin (Andersson, 2008; Broberg et al, 2003). Jag kommer börja med en kritisk inledning som kan sätta mina teoretiska utgångspunkter i perspektiv för att sedan konkret gå in på teorin och att specifikt koppla denna till mitt område. Teoretiska utgångspunkter: en kritisk inledning Vid genomgång av forskning på området är det lätt att uppleva att siffrorna talar sitt tydliga språk. Teoretiskt är det sällan någon tydlig teoretisk underbyggnad och i värsta fall blir det en gissningslek att utröna vilka teoretiska utgångspunkter författarna har (jfr Holland, 2009). Detta anser jag vara ett problem. Dels genom att det blir svårigheter att tyda och tolka litteraturen, dels att det kan försvåra kritisk reflektion. Vad som går att se om man skärskådar litteraturen är att lejonparten av litteraturen i varierande grad utgår från begrepp som resiliens och risk- och skyddsfaktorer. Berridge (2007) tar vid och hävdar att forskning på området är underteoretiserad och i vissa fall ateoretisk. Detta framförs även av Stein (2005). Hans artikel tar avstamp i forskningen kring övergångsperioden från vård till vuxenliv men hans resonemang kan även ses son relevanta för forskning kring de barn som fortfarande är i vård (Holland, 2009). Han för fram att forskningen framförallt har fokus på empiri och då på bekostnad av mer teoretiska resonemang. Avsaknaden av ett bredare grepp har lett till att 19 förklaringsmodellerna för varför samhällsvårdade barn underpresterar i skolan är otillräckliga och simplifierade. Å andra sidan är riktade interventioner till den här gruppen är dessutom få och blir sällan replikerade (Forsman & Vinnerljung, kommande). Det blir problematiskt när det verkar som att kunskap faktiskt finns vilket visar sig genom att de flesta fokuserade interventioner som finns faktiskt ger resultat (Ibid). Risk- och skyddsfaktorer Risk- och skyddsfaktorer används inom utvecklingspsykopatologin när man vill förstå utveckling av avvikande eller atypiskt beteende. Närbesläktade och ibland överlappande begrepp är sårbarhet och resiliens (Coleman & Hagell, 2007). Med dessa menas egenskaper eller den motståndskraft som kan förklara gynnsam utveckling hos ett barn trots förekomst av riskfaktorer (Broberg et al., 2003). Forskning har visat på att resiliens till stor del förklaras av genetiska faktorer (jmf Kaufman et al, 2004; Caspi et al, 2003; DeYoung et al; 2011). Detta betyder inte att resiliens eller motståndskraft helt enkelt är något som ett barn har eller inte har. Det är ett komplext samspel mellan genetik och miljö (Coleman & Hagell, 2007). Ett barn kan genetiskt anses löpa stor risk för ogynsamm utveckling men genom närvaro av en eller flera skyddsfaktorer kan denna risk minskas. En studie av denna omfattning kan troligtvis inte angripa den givna problematiken genom det teoretiska begreppet resiliens på ett trovärdigt sätt. Risk- och skyddsfaktorer kan däremot påverka resiliensen eller motståndskraften genom det nämnda samspelet och antingen öka eller minska graden av risk vid exponering av en eller flera riskfaktorer. Genom att identifiera och minimera riskfaktorer samt identifiera uppmuntra/förstärka skyddsfaktorer kan man ändå främja resiliens. Den här studien kommer lägga fokus på att identifiera riskfaktorer. Jag kommer alltså begränsa det teoretiska ramverket till begreppen risk- och skyddsfaktorer. Riskfaktorer kan ses som indikatorer på processer och mekanismer som kan leda till en negativ utveckling eller till ett ogynsammt utfall (Andersson, 2008; Coleman & Hagell, 2007). Forskning har visat på att förekomst av en riskfaktor ofta är en indikator på att fler riskfaktorer är närvarande. Risk är inte heller ett konstant fenomen. Vid förekomst av fler än en riskfaktor så är risken för ogynsamma utfall mycket högre än den är vid förekomst av få eller enstaka riskfaktorer (Coleman & Hagell, 2007). Dessa kan vara både individuella som miljömässiga faktorer (Ferrer-Wreder et al, 2005). Ju tidigare ett barn blir exponerat för riskfaktorer, och om det dessutom utsätts för stressfaktorer i tonåren, ju större blir risken att 20 inte klara av vuxenlivet (Coleman & Hagell, 2007). Skyddsfaktorer ska å andra sidan förstås från andra hållet, alltså som faktorer som fungerar som skydd, eller som en motståndsbuffert mot ogynnsam utveckling (Broberg et al, 2003). Risk och det samband en sådan kan ha för ett barns utveckling ska aldrig tas för deterministiskt. Det finns övergångar och omständigheter som kan bryta negativ utveckling (Andersson, 2008). Samhällsvårdade barn är inte en homogen grupp (Stone, 2007) och det är viktigt att ha i åtanke att alla barn i denna grupp inte lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Hukkanen et al (1999) menar att livet för majoriteten av barn som hamnar i den sociala barnavården har inneburit ett ackumulerande av riskfaktorer som kan hämma den psykosociala utvecklingen: förlorade relationer, övergrepp, försummelse, misshandel och missbruk hos vårdnadshavare. Dessa faktorer har alla samband med emotionella besvär, beteendeproblem, inlärningsproblem, låg självkänsla, svårigheter med sociala färdigheter, svårigheter med affektreglering och med psykosomatiska besvär hos barn. Det finns antagligen inte en utan flera förklaringar till varför samhällsvårdade barn som grupp underpresterar i skolan (Vinnerljung, 1998). Olika risk- och skyddsmekanismer påverkar sannolikheten för svaga skolprestationer. Det handlar alltså om sannolikheter, inte om deterministiska samband (Socialstyrelsen, 2010b). En mer rimlig hypotes är att det finns flera faktorer som samvarierar och att ett hållbart förändringsarbete inte bör fokusera alltför ensidigt på endast en faktor (Vinnerljung, 1998). Den här studien har inte några pretentioner att försöka förenkla de komplexa samband som ofta ligger bakom ett ofullständigt betyg (jmf Stein, 2008). Kön, ålder och typ av placering Enligt Andersson (2008) kan faktorer som kön och ålder både ses som risk eller ett skydd beroende på sammanhang. Detta visar sig genom att de samhällsvårdade flickorna i mindre utsträckning än pojkarna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg (Socialstyrelsen, 2010b). Flickorna har dessutom en lägre prevalens av externaliserande problem men i gengäld en högre prevalens av internalisernade problem (Kjelsberg & Nygren, 2004). Vinnerljung och Sallnäs (2008) visar att samhällsvårdade flickor generellt sett klarat sig bättre i vuxen ålder än samhällsvårdade pojkar genom att de i ung vuxen ålder mycket mer sällan än pojkarna blivit dömda för brott och att pojkarna oftare endast hade grundutbildning. En studie av uppsalabarn visade på att 6,7 % av de 10-åriga pojkarna hade inlärningsförmåga under genomsnittet i 21 jämförelse med 3,5 % av flickorna. Alltså nära dubbelt så hög andel. Läs- och skrivsvårigheter hittade man hos 15,9 % av pojkarna mot 9,8 % av flickorna. Svåra läs- och skrivsvårigheter fanns hos 7 % av pojkarna mot 2,5 % av flickorna. Psykiska problem och beteendeproblem var dessutom vanligare bland pojkarna. Enligt lärarintervjuer ansågs 53,3 % av pojkarna och flickorna ha sådana problem. Svåra problem var enligt dessa intervjuer mycket vanligare hos pojkarna. 11,1 % mot 4,4 hos flickorna. Man såg också att pojkarna i relation till flickorna hade signifikant sämre betyg från årskurs nio i samtliga ämnen utom gymnastik, teknik och fysik (Mellbin, Sundelin & Vuille, 1982, refererad i Lagerberg & Sundelin, 2000). Det fanns också vissa typer av problem där flickorna var överrepresenterade. Enligt föräldrarna var de oftare blyga, ängsliga och hade kamratproblem. Enligt lärarna förekom det oftare aggressivt beteende hos de 10-åriga flickorna (Kornfält, 1981, refererad i Sundelin & Lagerberg, 2000). Via regressionsmodeller undersökte McClung och Gayle (2010) relationen framgång i skolan och flera nyckelfaktorer som typ av placering, kön, ålder vid placering samt anledning till placering. Typ av placering, ålder samt orsak till placering hade signifikanta samband med prestationer i skolan. Generellt sett presterade de barn som placerats i familjehem högre resultat i skolan än de som placerats på institution (jmf Andreassen, 2003). Betydelsen av ålder vid placering visade att de som placerades innan de att de fyllt 12 år klarade sig bättre än de som placerats efter 12-årsdagen. Samma mönster gäller även för Sverige. Tonåringar har fyra gånger så hög risk att gå in i vuxenlivet med endast grundutbildning och 15-20 % av flickorna löper högre risk att bli mödrar under tonåren om man jämför med populationen i stort (Vinnerljung & Sallnäs, 2008). Vinnerljung et al benämner ålder vid placering (före eller under tonåren) som en skiljelinje. Före tonåren så placeras de flesta barn i samhällsvård på grund av att de behöver skyddas, medan de under tonåren placeras främst på grund av asocialt beteende (Vinnerljung et al, 2005). McClung och Gayle (2010) tror att skiljelinjen där de som placerats innan tonåren klarar sig bättre kan ha att göra med att de har kunnat (hunnit) skapa sig stabilitet samt att de som placeras efter 12 år ofta har olika beteendeproblem som inverkar menligt på skolprestationerna. Social rapport 2010 visar dock på en annan bild gällande flera av dessa samband. För de långvarigt familjehemsplacerade barnen saknades samband mellan låga betyg från årskurs 9 och bakgrundsfaktorer som födelseår, ålder vid placering samt sammanlagd tid i social dygnsvård före 18-årsdagen. Man kunde endast se att tiden i vård och barnets ålder vid placeringen hade en marginell påverkan och att denna skillnad som inte var statistiskt signifikant (Socialstyrelsen, 2010b). 22 Placerings sammanbrott Placerings sammanbrott under tonårstiden och de skolbyten som kan följa gör det svårare för omhändertagna barn att klara av skolgången (Sallnäs et al, 2004; Cameron & Jackson, 2008). I en undersökning som utgick från 70 % av de barn, 13-16 år, i Sverige som placerades någon gång under 1991 undersöktes frekvensen av sammanbrott genom aktstudier under fem års tid. Man fann att frekvensen för sammanbrott låg någonstans mellan 41 och 51 % i ”vanliga familjehem” beroende på om man använde en vid eller en snäv definition av sammanbrott. För HVB var siffrorna för offentliga sådana 26 till 32 % och för enskilda 39 till 43 %. Asocialt beteende (barnet begår brott, missbrukar eller har ett våldsamt beteende) hos barnet var det som tydligast påverkade en placerings risk att bryta samman (Vinnerljung et al, 2001). Om både riskmarkörerna asocialt beteende och psykisk ohälsa fanns så var risken ännu högre. Det är alltså viktigt att inte se till endast en faktor (jmf Sallnäs et al, 2004). Även i USA har placeringars sammanbrott visat sig ha samband med en högra frekvens av psykiska problem hos barnen i en amerikansk studie (Takayama et al, 1998). Aarons et al (2010) visar i en longitudinell studie på hur externaliserande och internaliserande problem har samband med placerings sammanbrott. Placerings sammanbrott kan leda till byte av skola eller längre perioder av studieuppehåll. Båda dessa är faktorer som negativt korrelerar med skolresultat (Vinnnerljung et al, 2001; Utbildningsförvaltningen, Stockholms stad, 2010). Sammanbrott eller antal byten av placering kommer inte ingå som variabel i studien men det kan vara viktigt att identifiera barn som lider av psykisk ohälsa eller har en beteendeproblematik för att kunna förebygga sammanbrott. Internaliserande och externaliserande problem Ahrén (2010) menar att utagerande beteende kan öka risken för att barnet presterar dåligt i skolan. Detta samband har även påtalats specifikt för barn som befinner sig i samhällets vård (jmf Hukkanen et el, 1999; McAuley & Davis, 2009). I en forskningsöversikt av Westling Allodi (2010) konstateras att forskningsstöd finns bland annat för att internaliserande och externaliserande psykiska problem har negativa effekter på skolprestationer genom mekanismer som är delvis ålders- och genusspecifika och att kompetenser och prestationer i skolan är relaterade till psykisk hälsa. Internaliserande och externaliserande problem under barndom och adolescens är vanligare bland ungdomar från ekonomiskt missgynnade grupper. Gruppen samhällsvårdade barn kan räknas hit (jmf Cederblad, 2005), och ska alltså räknas som en riskgrupp för att utveckla externaliserande och internaliserande problematik. 23 Ungdomar med höga problem under barndom och adolescens löper högre risker att lämna grundskolan med låga betyg (McLeod & Fettes, 2007). Skolans roll Som visats ovan så kan framgång i skolan fungera som en skyddande faktor. Om barnet stöttas i att klara av skolan minskar man risken radikalt för en rad ogynsamma utfall. Skolan kan alltså i detta samband ses som en mediator. En mediator är en faktor som genom ett orsakssamband kan påverka ett visst utfall, och inte som en rak sambandsförklaring. Skolan kan alltså ses som en medierande faktor genom att framgång i skolan kan skydda barn mot en rad ogynsamma utfall. Externaliserande och internaliserande problematik orsakar i sig själv ofta ett lidande för barnet och är därigenom ett ogynnsamt utfall, men den här studien använder ogynnsamt utfall i den bemärkelsen att externaliserande och internaliserande problematik ökar risken för skolmisslyckande. Metod Studien genomförs som en enkätstudie. Enkäten utgörs av det standardiserade bedömningsinstrumentet Teacher’s Report Form (TRF). TRF beskrivs närmare under rubrik ”testinstrument” nedan. Vid Lunds Universitet pågår en allmän svensk normeringen av TRF vilket möjliggör jämförande analyser mot en normalpopulation. Urval Den grupp som undersöks är barn i grundskolan (7-16 år), placerade i familjehem eller HVB av kommunerna Ekerö, Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Upplands Bro och Järfälla under hösten 2011. Genomförande/insamling av empiri Studien har genomförts som en del av kommunernas ordinarie uppföljningsverksamhet av skolgången för placerade barn. Detta innebär att kommunerna har haft ansvar för distribution och insamling av TRF. Kommunerna har sedan låtit mig analysera materialet på aggregerad nivå. För att få till stånd denna studie har ett beslutsunderlag skickats ut som behörig chef i varje kommun har undertecknat (se bilaga 4). 24 Efter att behörig chef hade skrivit under ett beslutsunderlag på att kommunen skulle genomföra kartläggningen så formulerades ett informationsbrev till handläggarna (se bilaga 3). Detta skickades till den chef som skrivit under beslutsunderlaget och denna vidarebefordrade sedan detta till handläggarna. Detta informationsbrev modifierades i efterhand, dels genom att ett par kommuner önskade sig mer detaljerad information men också genom att målgruppen preciserades till 7-16 samt att det infördes en tidsgräns för hur länge barnet skulle ha befunnit sig i samma vårdmiljö för att ingå i urvalet (se nedan). Då beslutsunderlaget var underskrivet och information hade gått ut till handläggarna så påbörjades arbetet med utskicket. Förutom TRF-formuläret följde även en enkät med i syfte att sammanställa vissa bakgrundsvariabler som sedan användes i analysen av materialet (se bilaga 1). En kodnyckel konstruerades där barnen som ingår ska listas och en manual för hur kodningen ska ske bifogades också (se bilaga 5). Ett informationsbrev för lärarna bifogades också (se bilaga 2). Avgränsningar Att genomföra en undersökning som ska kartlägga placerade barns skolsituation är en grannlaga uppgift. Allt kan omöjligt tas med och antalet variabler som undersöks måste begränsas samtidigt som man får passa sig för att alltför ensidigt fokusera på bara några få variabler. Den här studien har ambitionen att studera förekomsten av psykisk ohälsa och beteendeproblem för gruppen samt att lägga extra vikt vid hur lärarna skattar elevernas prestationer. Studien har således en deskriptiv karaktär (Esaiasson et al, 2007; Olsson & Sörensen, 2007). På grund av studiens upplägg har jag försökt få undersökningspopulationen så homogen som möjligt. Därför har jag begränsat målgruppen till barn placerade i HVB eller familjehem. Den grupp som kommer undersökas är barn placerade i familjehem och på HVB. De barn där placeringstypen angavs som ”annan” (inte familjehem eller HVB) ingår inte i studien. Denna typ av placering betydde vård enligt § 12, jourhem eller LVU i hemmet. De barn som var placerade i jourhem togs bort på grund av att det ofta är en ”genomgångsplacering”. De blir ofta inte kvar i jourhemmet en längre tid. Barn som placeras på § 12-hem är ofta problembilden så stor att det skulle kunna förvränga resultaten för gruppen i stort (vilket även visade sig vid en snabb genomgång av datan). För fyra barn saknas denna uppgift och de togs också bort. 25 På grund av de praktiska komplikationer som skulle följa av att även inkludera samhällsvårdade ungdomar på gymnasiet har jag begränsat mig till grundskolebarn. Jag har avgränsat på att de barn som ingår ska ha varit placerade i samma placering minst två månader. Det är den tidsgräns som generellt anges för hur länge läraren ska ha känt barnet för att kunna skatta det utifrån TRF (Achenbach & Rescorla, 2001). Lärarna utgör här den enda informationskälla och denna avgränsning kan kritiseras. Barns beteenden varierar beroende på miljömässig kontext och på vilken interaktionspartner som de befinner sig med. Informanters rapporter gällande barns problem har visat sig variera beroende på vem informanten är och beroende på i vilken situation de ser barnet (McConaughy, 1993a; McConaughy, 1993b; Stanger & Lewis 1993). Det är dock den situationsspecifika skattningen av beteendeproblem och psykisk ohälsa jag är ute efter. Det ska poängteras att de resultat som kommer redovisas är en återspegling av lärarnas uppfattningar/angivelser och/eller bedömning av situationen för denna grupp. Studien har alltså inte ambitionen att säga något om hur barnet fungerar generellt eller i andra miljöer än i skolmiljön så som det uppfattas av läraren. Jämförelsegrupp För att kunna göra jämförelser och dra några slutsatser av resultaten görs jämförelser mot en jämförelsegrupp. Denna grupp är den grupp som ligger till grund för de svenska normdata för TRF som Olsson et al (opublicerat manuskript) har tagit fram i sin studie. Denna grupp består av 623 barn i åldrarna 6-16 år fördelat på 33 lärare och 37 klasser. Deras studie gick i validitets- och reliabilitetshänseende i linje med andra jämförbara studier. Sample-storleken är liten i jämförelse med andra studier som lagt fram normerande data för ASEBA-instrumenten, den geografiska spridningen i studien är liten (urvalsförfarandet var inte slumpmässigt utan baserades på geografiska och demografiska kriterier) och de nämner i samband med detta att deras resultat möjligtvis inte går att generalisera till samtliga elever i Sverige. Dessa förbehåll är dock inte så allvarliga att resultaten bör ifrågasättas. Etiska överväganden Den viktigaste etiska frågan är den om sekretess. Den här studien har inte genomförts som ett forskningsprojekt och sedvanliga forskningsetiska riktlinjer har alltså inte kunnat följas. Den har genomförts som ett led i kommunernas ordinarie uppföljningsverksamhet och det innebär 26 att inget skriftligt tillstånd från vårdnadshavare har inhämtats samt att sekretess gäller för känsliga uppgifter. Det har förts en diskussion om hur vårdnadshavare ska få information om studien. Genom möten med min handledare och med kommunernas handläggare beslutades att det enskilda barnets handläggare hade det ansvaret. Gällande sekretess är den största risken för studiens del att namn på enskilda barn eller uppgifter så detaljerade att enskilda barn kan identifieras röjs. För att detta inte ska ske har kodning av formulären gjorts. Detta innebär att det som har lämnat kommunerna är formulär som är numrerade med en kommunkod och ett löpnummer för varje enskilt barn. Följeenkäten med bakgrundsvariabler har konstruerats med så trubbiga variabler som möjligt för att minimera risken att enskilda barn går att identifiera. Detta innebär exempelvis att jag avstått från att fråga om barnets bostadsort och specifika uppgifter om var barnet är fött. Testinstrument TRF Teachers report form (TRF) är ett skattningsinstrument som är avsett att identifiera psykisk ohälsa och problematiskt beteende hos barn och ungdomar. Det är en del av Achenbach System of Empirically Based Assessment (ASEBA) (Achenbach & Rescorla, 2001) som förutom TRF även inbegriper skattningsinstrument som vänder sig till föräldrar (CBCL) samt ett instrument för självskattning som riktar sig till barnet (YSR). För både CBCL och YSR finns svenska normeringar (Broberg et al, 2001; Larsson & Frisk, 1999). För TRF är svenska normdata på väg (Olsson et al, opublicerat manuskript). TRF är utformat för barn i åldrarna 6-18 år, riktar sig till barnens lärare, och är utformade som beteendeskattningsskalor. TRF består av 113 påståenden där läraren ska ange grad av instämmande. 0 för ”stämmer ej (såvitt du vet)”, 1 för ”stämmer någorlunda, eller ibland” och 2 för ”stämmer mycket bra, eller ofta”. Svaren räknas ihop i ett poängsystem och delas upp under åtta problemsyndrom: Anxious/Depressed, Withdrawn/Depressed och Somatic Complaints bildar tillsammans the Internalizing Scale, medan Rule-Breaking Behavior och Aggressive Behavior bildar the Externalizing Scale. Andra problemskalor är Social Problems, Thought Problems och Attention Problems som inte ordnas in under de två övergripande skalorna Internalizing och Externalizing. Förutom dessa åtta problemskalor räknas den totala poängen ihop för att få fram ett mått på Total Problems Scale (Achenbach & Rescorla, 2001). Dessa syndromkonstruktioner är empiriskt framtagna konstruktioner som kan identifiera 27 beteendemönster som tillsammans kan anses representera den givna problematiken. En viktig poäng är att syndromkonstruktionerna inte ska ses som ett sätt att fastställa kliniska diagnoser (McConaughy, 1993a; McConaughy & Ritter, 2002). Skattningar av skolprestationer är en mindre del av TRF och innebär att lärarna bedömer barnen enligt en fem-gradig skala på sex ämnen. Ämnena som bedöms är läsning, skrivning, matematik, NO-ämnen, SO-ämnen och engelska. Läraren anger om denne anser att barnet presterar mycket sämre, sämre, genomsnittligt, bättre eller mycket bättre än genomsnittet för årskursen. TRF mäter just eventuell förekomst av olika former av psykisk ohälsa och beteendeproblem. Inte mycket utrymme lämnas till att kartlägga vilka eventuella resurser som barnet kan ha. Det finns en problematik i detta. Tendensen inom social barnavård att undervärdera eller inte lägga så stor vikt vid barnets styrkor och resurser har poängterats av Cameron & Jackson (2008). En placering innebär ett försök till en lösning ett problem och placeringen som ansats till lösning innebär att familjehemsplacerade barn implicit eller explicit blir definierade som problembärare. Detta skulle innebära att socialarbetare och familjehemsföräldrar tenderar att lägga vikt vid avvikelser i dessa barns anpassning snarare än på det normala (Vinnerljung, 1998). Även inom skolan finns en tendens att individualisera problem i elevens skolsituation. Ofta så läggs inte så stor vikt vid faktorer som härrör ur skolmiljön och istället ser skolor och lärare i många fall eleverna som de enda bärarna av problemen (Skolverket, 2009). Å andra sidan så kan frånvaro av de problem och problemkonstruktioner som skattas genom TRF ses som ses som skyddande faktorer. Validitet och Reliabilitet Validitet refererar till en undersöknings begreppsmässiga och teoretiska relevans. Alltså i detta fall om giltigheten i enkätens frågor (Djurfeldt et al, 2010). Den prediktiva validiteten har visat sig vara god. Den optimala modellen är en flerinformantsmodel (van Dulmen & Egeland, 2011) men lärarskattningar har i sig själva visat sig ha god prediktiv validitet för skolproblem (Verhulst et al, 1994). Analyser har också gjorts där TRF:s syndromskalor har jämförts mot andra beprövade instrument som mäter liknande problematik. Korrelationerna har genomgående varit höga (Achenbach & Rescorla, 2001). Enligt Cronbach och Meehl (1955) är den centrala frågan när det kommer till en reflektion över begreppsvaliditet “What constructs account for variance in test performance?" (s. 282). Ett resonemang kring begreppsvaliditet bör ta upp frågan om ett test är ”kulturellt obundet” 28 (a.a.). Rescorla et al (2007) undersökte hur medelvärden på problemsyndromen varierade i 21 länder (inklusive Danmark och Finland, dock inte Sverige). Resultaten visade på att TRF:s syndromkonstruktioner var konsistenta över nationsgränserna även om det fanns viss variation (se även Ivanova et al, 2006). Achenbach (2010) påpekar med hänvisning till dessa resultat att även om medelvärdena varierade mellan samhällen så var variationen större inom samhällena än mellan dessa. Ett instruments konsistens refererar till den grad som poängen på de enskilda frågorna relaterar till varandra. Nedan redovisas konsistens i de syndromskalor som utgör TRF:s internaliseringsskala, externaliseringsskala och den totala problemskalan. Konsistensen avviker inte nämnvärt från de preliminära resultat som Olsson et al (2011, opublicerat manuskript) kom fram till i Sverige. Test-retest innebär att efter en given tidsintervall återigen ge samma test, för att därigenom avgöra instrumentets stabilitet (Cronbach, 1951). Då vi genom TRF undersöker beteendemönster hos barn så är det inte konstigt att stabiliteten sjunker med tid. Konsistens innebär vanligtvis att mäta korrelationer mellan items i ett test (eller subskalor i ett mer omfattande test) för att se hur väl items som påstås mäta en konstruktion (i det här fallet problemsyndrom) producerar liknande värden. Det vanligaste sättet att mäta konsistens är Cronbach’s alpha, som vanligtvis översätts som medelvärdet av alla möjliga split-half-koefficienter (Cortina, 1993). Måttet för test-retest och stabilitet över tid är Pearsons r som mäter linjära samband (Borg & Westerlund, 2007). Tabell 1. Konsistens (Cronbachs alfa), test-retest (Pearsons r) och stabilitet över tid (Pearsons r) för TRF:s internaliseringsskala, externaliseringsskala och den totala problemskalan (Achenbach & Rescorla, 2001, s. 101 & 105). Konsistens TRF Test-retest Stabilitet Stabilitet 8-16 dagar 2 mån 4 mån Internalizing ,90 ,86 ,87 ,48 Externalizing ,95 ,89 ,70 ,69 Total Problems ,97 ,95 ,77 ,56 Generaliserbarhet Den här studien utgår från ett lokalt sample och kommer endast att kunna ge en översiktsbild, ett ”foto”, på hur situationen ser ut för de barn som vid den givna tidspunkten befinner sig i 29 vård i de aktuella kommunerna. Resultatet kommer således inte att vara representativt för alla de barn som under 2011 gick in i vård utan endast för de som befinner sig i vård vid det givna tillfället och har befunnit sig i samma vårdmiljö i minst två månader. Studiens population kan inte anses vara riksrepresentativt då den utgår från totalpopulation barn som placerats av kommuner inom ett specifikt geografiskt område: 6 kommuner i Stockholms läns nordvästra del. Begränsningar vid användande av skattningsformulär Det finns vissa funktioner som ett skattningsformulär inte kan säga något om. Det kan inte ge några förklaringar till bakomliggande orsaker till eventuella problembilder. Man bör vara uppmärksam på att de inte heller är något objektivt instrument för att mäta förekomst av problem hos barn. Alla skattningsformulär innebär subjektiva uppfattningar av problem. Som sådana kan de variera från informant till informant och kan influeras av en rad faktorer såsom vilken relation informanten har till barnet, miljömässiga begränsningar och psykologiska variabler, exempelvis stress (McConaughy, 1993a). Barns beteenden varierar beroende på miljömässig kontext och på vilken interaktionspartner som de befinner sig med. Informanters rapporter gällande barns problem har visat sig variera beroende på vem informanten är och beroende på i vilken situation de ser barnet (McConaughy, 1993a; McConaughy, 1993b; Stanger & Lewis 1993; Ferdinand et al, 2006). Vissa skillnader i skattningar mellan informanter har kunnat påvisas. Lärare tenderar att skatta barnens problem som mindre allvarliga än föräldrarna (Stanger & Lewis, 1993). Överlag kan sägas att mödrars skattningar är mer reliabla än ungdomars och lärares skattningar är mer reliabla än mödrars. Lärares skattningar hade också högre reliabilitet rent situationsspecifikt. Dumenci et al påpekar att informantspecifik data inte bör avfärdas endast på grundval av att uppfattningar kan gå isär (Dumenci et al, 2011; jmf Ferdinand et al, 2006). Bearbetning av data För databearbetningen har SPSS använts. Syndromskalorna representeras av kluster av separata items som har slagits ihop och visar aggregerade medelvärden och standardavvikelser. De övergripande skalorna är på samma sätt av kluster av syndromskalor vilket beskrivits ovan. Skillnaderna mellan gruppernas medelvärden på skalorna har gjorts genom independent samples t-test. Vid jämförelser mot normalpopulation har inga statistiska analysmetoder använts. 30 Vad gäller analysen för hur många barn som skattas inom de kliniska områdena på övergripande och subskalor så har jag använt den data som finns i Lunds studie. För att räkna ut vilka barn som hamnar i det kliniska området så tog de medelvärdet på det aktuella syndromet plus två standardavvikelser. På detta sätt får man fram den grupp barn som ligger på eller över den 98:e percentilen på problemskattningen (Olsson et al, opublicerat manuskript). Det finns även normeringsnivåer i manualen som räknats ut enligt samma tillvägagångssätt men dessa utgår från amerikanska förhållanden och det har visat sig att amerikanska barn generellt sett skattas högre än svenska (Crijnen et al, 1997). Gränsvärdet kommer jag att använda för att identifiera barn som har en hög problemanhopning men inte tillräckligt hög för att hamna i det kliniska området. Gränsvärdet har räknats ut från Olsson et als (opublicerat manuskript) medelvärden. Gränsområdet har beräknats till medelvärdet plus en och en halv standardavvikelse. Achenbach och Rescorla (2001) anger för syndromskalorna gränsvärden (borderline clinical range) som de poäng som hamnar på eller över 93:e upp till 97:e percentilen och kliniska värden över 97:e percentilen. Mitt gränsområde kommer i jämförelse med deras att vara en aning mer inkluderande. Gränsen lägger sig för mig vid den 91:a percentilen. För de övergripande skalorna har Achenbach och Rescorla anget en lägre gräns för gränsområde och kliniskt område. Detta för att dessa skalor representerar en komplex problematik som inte är lika homogen som i syndromskalorna. Deras gränsvärden lägger sig här för borderline inom 80:e till den 84:e percentilen och för kliniska värden över 84:e percentilen (Ibid). För den här studiens del innebär detta att mina gränser för de övergripande skalorna är mer strikt satta än hos Achenbach och Rescorla. Gränsvärdena är som följer på nästa sida. 31 Tabell 2. Cutoff-punkt för gräns respektive klinisk nivå på TRF:s övergripande skalor samt subskalor. Siffrorna anger antal skattningspoäng för respektive skala som behöver överskridas. Pojkar Flickor Gräns Klinisk Gräns Klinisk Total problems 60,9 73,9 33,75 41,3 Internalizing 11,65 14,3 10,45 12,8 Externalizing 23,25 28,8 11,35 14,3 Anxious/Depressed 6,4 7,9 6,8 8,4 Withdrawn/Depressed 4,85 6,0 3,85 4,8 Somatic Complaints 2,3 2,9 1,9 2,4 Social Problems 5,2 6,4 3,45 4,3 Thought Problems 2,6 3,3 1,25 1,6 Attention Problems 24,5 29,7 12,65 15,6 Inattention Subscale 14,2 17,3 8,5 10,5 12,1 14,8 5,35 6,7 Rule-Breaking Behavior 7,95 9,9 3,95 5,0 Aggressive Behavior 15,9 19,7 7,85 9,9 Hyperactive/Impulsivity Subscale Jag har följt den uppdelning som gjorts Lund vid normeringen av TRF. De analyserade sitt material utifrån kategorierna kön och ålder. De kunde inte hitta åldersskillnader som var av den magnituden att det rättfärdigade separata gränsvärden vid beräknande av gräns- och kliniska värden. Mina beräkningar för detta har alltså endast gjorts utifrån kön (Olsson et al, opublicerat manuskript). Alla items i subskalor och övergripande skalor har inte varit ifyllda. I en sådan liten population som i denna studie är varje enkät viktig. Jag har följt de anvisningar som finns gällande bortfall och i de fall fler än åtta frågor har lämnats obesvarade så har den enkäten 32 lyfts ut och ingår inte i analysen. För de enkäter som fanns kvar så har de frågor som lämnats obesvarade ”nollats”. Antal items totalt som har nollats är 22 av 5537 stycken, alltså cirka 4 ‰ av det totala antalet items. Lärares skattningar av skolprestationer presenteras på två sätt. Förutom enkel redovisning på item-nivå har jag också slagit ihop skattningarna för samtliga ämnen för att kunna presentera en generell bild av barnets skolprestation. Denna variabel presenteras i tabellerna som ”generell bedömning”. Här har en annan väg valts vid saknade svar än för TRF:s beteendeskattningsdel. Internt bortfall har i detta fall ersatts med seriens medelvärde. Sammanräkning av poäng följer en fem-gradig skala. Om barnet anges prestera ”mycket sämre än genomsnittet för årskursen” får barnet 0 poäng och om det anses prestera ”mycket bättre än genomsnittet för årskursen” får barnet 4 poäng. Genomsnittlig prestation är för det enskilda ämnet 2 poäng. Den generella bedömningen anges som poängsumman för samtliga sex ämnen. Om läraren anser att barnet över lag presterar i genomsnitt så bra som man kan förvänta sig för årskursen blir poängsumman 12. Tillsammans med den mer restriktiva gräns som denna studie har satt för TRF:s övergripande skalor innebär sammantaget att risken av att denna typ av analys överskattar problembilden hos dessa barn är liten. Resultat Totalt 64 enkäter kom in. Av dessa 64 var 51 barn placerade i HVB eller familjehem. För nio barn angavs ”annan” placering vilket betydde vård enligt § 12, jourhem eller LVU i hemmet. För fyra barn saknas denna uppgift varpå de också togs bort. Achenbach & Rescorla (2001) anger en gräns ett bortfall på beteendeskattningsdelen på max 8 frågor. Efter denna gräns ska man inte sammanställa data på syndromnivå. 2 enkäter hade ett sådant bortfall och inkluderas därför inte i analysen. Studien landade alltså på 49 enkäter. Nedan följer deskriptiva data för denna population. Resultaten kommer här i stort presenteras under tre avsnitt. Det första presenterar deskriptiva data som visar gruppens sammansättning med avseende på de bakgrundsvariabler som angetts i följeenkäten och som besvarats av barnens handläggare. Det andra avsnittet ger deskriptiva data från TRF-formuläret. Här finns resultaten på TRF:s syndromskalor samt på de övergripande skalorna total problems, externalizing och internalizing. Här görs även 33 jämförelser mot en referenspopulation. I det tredje avsnittet redovisas hur stor andel av barnen som skattades i gränsområdet och inom det kliniska området för de övergripande skalorna samt syndromskalorna. Denna grupp kommer sedan att undersökas separat för att visa vad som kännetecknar denna grupp med höga poäng. Genom independent samples t-test jämfördes medelvärden inom gruppen enligt uppdelning på kön, ålder och typ av placering. Det är dock ett litet sample och variationen inom gruppen är stor vilket innebar att inga signifikanta skillnader kunde ses när hänsyn togs till intern varians. Dessa test har dock kunnat bidra till att urskilja mönster och tendenser inom gruppen. Jag kommer nedan inte att redovisa signifikans i skillnader enligt nämnda uppdelningar utan endast generellt behandla mönster och tendenser. Deskriptiva data från följeenkät och TRF Nedan följer den del av enkäten som fylldes i av barnens respektive handläggare på socialtjänsten. Ursprungsdatan anger födelseår och uppdelningen har gjorts som så att de barn som har födelseår 1999 och uppåt har angetts som ”icke tonåring” medans de barn som fötts 1998 eller tidigare anges som ”tonåring”. Tabell 3a. Deskriptiva data för studiens population. Medelvärden och standardavvikelser. Födelseår Hela gruppen Pojkar Flickor Icke tonåring Tonåring n=49 n=27 n=22 n=21 n=28 M (SD) M (SD) M (SD) M (SD) M (SD) 1998 (2,5) 1998 (2,3) 1998 (2,8) 2001 (1,5) 1997 (1,1) 7,7 (4,5) 8,3 (4,5) 6,9 (4,5) 5,2 (2,9) 9,6 (4,6) 6 (2,7) 6 (2,7) 6 (2,7) 4,1 (1,6) 7 (2,4) Ålder vid första placeringen Årskurs Majoriteten av barnen var i tonåren. Medelvärdet för ålder ligger för hela gruppen på 1998 vilket visar att gruppen som helhet lutar åt det något äldre hållet. Pojkar är i majoritet, 27 stycken mot 22 flickor. Pojkarna var i genomsnitt något äldre än flickorna när de placerades 34 för första gången men variationen är stor inom grupperna. De som var inte var i tonåren hade placerats tidigare än de som inte var i tonåren. Tabell 3b. Deskriptiva data för studiens population. Antal och andel i procent. Hela Pojkar Flickor Icke Tonåring gruppen n=27 n=22 tonåring n=28 n=49 Födelseregion Placeringsform Skoltyp Skäl till placering n=21 n (%) n (%) n (%) n (%) Inom Sverige 41(83,7) 21(77,8) 19(86,4) 19(90,5) 21(75) Utom Sverige 8 (16,3) 6(22,2) 3(19,6) 2 (9,5) 7(25) Familjehem 38(77,6) 20(74,1) 18(81,8) 17(81) 21(75) HVB 11(22,4) 7(25,9) 4(18,2) 4(19) 7(25) Kommunal 36(73,5) 22(84,6) 14(63,6) 17(85) 19(67,9) Friskola 3(6,1) - 3(13,6) - 3(10,7) ”HVB-skola” 6(12,2) 4(15,4) 2(19,1) - 6(21,4) Annan 3(6,1) - 3(13,6) 3(15) - Barnet 8(16,3) 5(18,5) 3(14,3) 2(9,5) 6(22,2) Förälder 30(61,2) 15(55,6) 15(71,4) 16(76,2) 14(51,9) Går ej att särskilja 10(20,4) 7(25,9) 3(14,3) 7(25,9) 3(14,3) n (%) Sammanlagt åtta barn var födda utanför Sverige. Det finns inga könsskillnader här att tala om. Gällande ålder så kan vi dock se att en fjärdedel av barnen som var i tonåren var födda utom Sverige mot en knapp tiondel av de som inte var det. Familjehem var den vanligaste placeringsformen och avvikelser gällande typ av placering skiftar inte mellan grupperna. De allra flesta barnen gick i kommunal skola. För pojkarna gick mer än åtta av tio i en sådan. För flickorna är antalet något lägre. Här återfinns också de 3 barn som går i ”annan” typ av skola. Detta innebar ett barn på resursskola och två på särskola. Sammanlagt åtta barn angavs att de placerats av skäl som främst gick att hänföra till dem själva men det vanligaste var att det hade att göra med faktorer som gick att hänföra till föräldrarna. För en femtedel av barnen gick detta inte att särskilja, och detta var vanligare hos pojkarna. Andelsmässigt var det dubbelt så vanligt att de barn som var i tonåren hade placerats av skäl som främst gick att 35 hänföra till dem själva. Dessa barn hade också i genomsnitt blivit placerade när de var en aning äldre än de som inte var i tonåren och det är vanligare ju äldre barnen är vid placeringstillfället att de placeras av skäl som går att hänföra till dem själva (Cederblad, 2005). Tabell 4. Hur väl läraren angav att de kände eleven. Antal barn och andel i procent. N=47 % Inte särskilt väl 14 28,6 Ganska väl 30 61,2 Mycket väl 3 6,1 Uppgift saknas 2 4,1 De flesta lärare angav att de kände eleven ”ganska väl”. Sex av tio lärare angav detta. Av de övriga lärarna var det vanligare att man angav att man inte kände eleven särskilt väl än att man kände denne mycket väl, men det ska poängteras att två av tre lärare kände eleven ganska eller mycket väl. Två lärare har inte svarat på hur väl de anser sig känna eleven. Tabell 5. Hur länge lärarna hade känt eleven vid svarstillfället samt hur många timmar per vecka som de hade undervisningstid eller på annat sätt spenderade tid med eleven. Medelvärden och standardavvikelser. M (SD) 9,6 9,4 Undervisningstid/vecka 14,8 10,4 Känt eleven (mån) Lärarna hade känt eleverna i snitt i 9,6 månader men det är en hög standardavvikelse så variationen inom materialet är hög. Angivelser för hur väl läraren anser sig känna eleven, hur länge de känt varandra och hur många undervisningstimmar läraren har med eleven per vecka hänger allra troligast samman men redovisas separat för tydlighetens skull. 36 Tabell 6. Lärares skattningar av skolprestation. Medelvärden och standardavvikelser. Totalt Pojkar Flickor Tonåring Icke tonåring Läsning 1,8 (0,8) 1,6 (0,6) 2,0 (0,9) 1,6 (0,9) 1,9 (0,6) Skrivning 1,8 (0,9) 1,6 (0,7) 2,0 (1,0) 1,8 (0,9) 1,8 (0,9) Matematik 1,7 (0,9) 1,6 (0,9) 1,7 (0,9) 1,6 (0,9) 1,8 (0,7) NO-ämnen 1,6 (0,7) 1,6 (0,6) 1,6 (0,8) 1,5 (0,8) 1,7 (0,5) SO-ämnen 1,7 (0,8) 1,7 (0,6) 1,7 (0,9) 1,7 (0,8) 1,7 (0,7) Engelska 1,5 (0,8) 1,4 (0,7) 1,6 (0,9) 1,4 (1,0) 1,6 (0,6) 10,0 (4,0) 9,5 (3,3) 10,6 (4,8) 9,6 (4,6) 10,6 (3,1) Generell bedömning Anmärkningsvärt är att medelvärdena genom nära samtliga uppdelningar ligger under en genomsnittsbedömning. Som beskrivits under ”databearbetning” så är gränsen för en ”genomsnittsskattning” för det enskilda ämnet 2. Det är endast flickornas medelvärden för läsning och skrivning som kommer upp till detta. Ingen av pojkarna når upp till en genomsnittsbedömning i något ämne. För den sammanslagna variabeln är gränsen för en genomsnittsskattning 12. Inte heller här når något av gruppernas medelvärden upp till denna gräns. 37 Tabell 7. Antal barn som gått om en årskurs eller haft skoluppehåll. Antal barn. Andel i procent inom parentes. Barnet har gått om en årskurs eller haft skoluppskov n % Nej 35 76,1 Skoluppskov - - Gått om årskurs 5 10,2 Vet inte 6 12,2 Uppgift saknas 3 6,1 Tre fjärdedelar av barnen uppgavs inte ha gått om någon årskurs eller ha haft skoluppskov. Fem elever uppgavs ha gått om en årskurs. Samtidigt är det nästan en femtedel av barnen där läraren inte vet eller inte har fyllt i något alternativ vilket gör det svårt att uttala sig om hur det föreligger. Tabell 8. Antal barn som varit i kontakt med sjuk- eller elevvården det senaste året för psykiska problem. Antal barn och andel i procent. Kontakt med sjuk el elev vård under senaste året Nej 13 26,5 Ja 4 8,2 Vet inte 28 57,1 Uppgift saknas 4 8,2 Det främsta resultatet vad gäller denna fråga är att för den stora majoriteten barn gäller att läraren inte vet om barnet har varit i kontakt med sjuk- eller elevvården det senaste året. 38 Deskriptiva data TRF:s övergripande skalor och subskalor (syndrom) Nedan följer deskriptiva data från TRF-formuläret för de övergripande skalorna och på syndromnivå. Data redovisas på gruppnivå samt uppdelat på ålder, kön och placeringsform. I de flesta fall redovisas också jämförelseuppgifter som är hämtade från Olsson et al (opublicerat manuskript). Tabell 9. Deskriptiv statistik för TRF:s övergripande skalor. Cronbach Alpha, medelvärden och standardavvikelser. C alpha n=49 Totalt Range n=49 n=49 M (SD) M (SD) Jämförelsegrupp Totalt n=623 M (SD) Total Problems ,90 27,9 (26,3) 0-117 17.0 (22.4) Internalizing ,61 4,9 (4,8) 0-18 3.6 (5.1) Externalizing ,73 8,9 (10,8) 0-44 4.7 (9.3) I samtliga fall ligger de placerade barnens medelvärden över jämförelsepopulationens. För den totala problemskalan och den externaliserande problemskalan är denna skillnad större än för den internaliserande problemskalan, Detta syns även genom att jämförelsepopulationens standravvikelser är i samtliga fall högre än medelvärdet. För de placerade barnen gäller detta för den externaliserande problemskalan. Alpha-värdena visar på en godtagbar konsistens för den internaliserande och den externaliserande problemskalan. För den totala problemskalan är konsistensen god. 39 Tabell 10. Deskriptiv statistik för TRF:s övergripande skalor. Medelvärden och standardavvikelser. Uppdelat på kön. Pojkar Jämförelsegrupp Pojkar n=27 n=339 M (SD) M (SD) Flickor n=22 M (SD) Jämförelsegrupp Flickor n=284 M (SD) Total Problems 31,5 (30,6) 21.9 (26.0) 23,5 (19,6) 11.1 (15.1) Internalizing 4,9 (4,9) 3.7 (5.3) 5,0 (4,8) 3.4 (4.7) Externalizing 10,7 (12,7) 6.6 (11.1) 6,6 (7,5) 2.5 (5.9) Om man ser till könsskillnaderna så har de placerade pojkarna högre medelvärden än jämförelsegruppens. De har även högre medelvärden än flickorna. Denna skillnad är att vänta. Även för flickorna är medelvärdena genomgående högre än hos jämförelsegruppen. Det som är slående är skillnaden mellan poängen på den totala problemskalan mellan de placerade flickorna och flickorna i jämförelsegruppen. Medelvärdena för de placerade flickorna är här mer än dubbelt så höga än hos jämförelsegruppen. Även på den internaliserande problemskalan har de placerade flickorna mycket högre poäng än jämförelsegruppen. Tabell 11. Deskriptiv statistik för TRF:s övergripande skalor. Medelvärden och standardavvikelser. Uppdelat på ålder. Icke tonåring n=21 M (SD) Jämförelsegrupp Icke tonåring n=426 M (SD) Tonåring n=28 M (SD) Jämförelsegrupp Tonåring n=197 M (SD) Total Problems 28,3 (32,5) 15.7 (20.0) 27,6 (21,2) 19.7 (26.6) Internalizing 5,0 (5,3) 3.1 (4.3) 4,9 (4,5) 4.5 (6.3) Externalizing 9,3 (13,3) 4.2 (8.4) 8,5 (8,7) 5.9 (11.0) Även när man delar upp materialet på ålder så har de placerade barnen högre medelvärden än jämförelsegruppen. Det slående när man ser till åldersskillnaderna är att hos de placerade barnen är medelvärdena för de övergripande skalorna i samtliga fall högre hos de placerade 40 barn som inte var i tonåren. För jämförelsegruppen gäller det omvända. De placerade barnen som inte var i tonåren hade nära dubbelt så höga medelvärden på den totala problemskalan än jämförelsegruppen. Tabell 12. Deskriptiv statistik för TRF:s syndromskalor. Cronbach Alpha, medelvärden och standardavvikelser. C alpha n=49 Total n=49 M (SD) Jämförelsegrupp Range Totalt n=49 n=623 N (SD) Anxious/Depressed ,67 2,8 (2,5) 0-8 1.9 (3.1) Withdrawn/Depressed ,80 1,5 (2,2) 0-9 1.2 (2.1) Somatic Complaints ,65 0,6 (1,3) 0-6 0.4 (1.1) Social Problems ,65 1,5 (1,9) 0-8 1.2 (2.2) Thought Problems ,60 1,2 (1,9) 0-9 0.3 (1.1) Attention Problems ,94 10,7 (10,6) 0-43 6.6 (9.0) Inattention Subscale ,90 6,2 (5,9) 0-23 3.8 (5.5) ,93 4,4 (5,7) 0-21 2.8 (4.6) Rule-Breaking Behavior ,80 2,8 (3,5) 0-12 1.5 (3.3) Aggressive Behavior ,95 6,1 (7,9) 0-32 3.2 (6.4) Hyperactive/Impulsivity Subscale När man ser på poängen på syndromnivå har de placerade barnen högre medelvärden än jämförelsegruppen. För aggressive behavior och rule-breaking behavior är de placerade barnens medelvärden nära dubbelt så höga. Social problems, anxious/depressed, somatic complaints och thought problems har godtagbara alpha-värden. För aggressive behavior, rulebreaking behavior, hyperactivity/impulsivity subscale inattention subscale, attention problems och withdrawn/depressed är den interna konsistensen god. 41 Tabell 13. Deskriptiv statistik för TRF:s syndromskalor. Medelvärden och standardavvikelser. Uppdelat på kön. Pojkar n=27 M (SD) Jämförelsegrupp Pojkar n=339 M (SD) Flickor Jämförelsegrupp Flickor n=22 n=284 M (SD) M (SD) Anxious/Depressed 2,6 (2,3) 1.9 (3.0) 3,0 (2,8) 2.0 (3.2) Withdrawn/Depressed 1,6 (2,5) 1.4 (2.3) 1,4 (1,9) 1.0 (1.9) Somatic Complaints 0,6 (1,3) 0.5 (1.2) 0,6 (1,4) 0.4 (1.0) Social Problems 1,1 (1,4) 1.6 (2.4) 1,9 (2,4) 0.9 (1.7) Thought Problems 1,2 (1,7) 0.5 (1.4) 1,1 (2,1) 0.2 (0.7) Attention Problems 12,9 (12,1) 8.9 (10.4) 7,9 (7,7) 3.8 (5.9) Inattention Subscale 6,9 (6,6) 4.9 (6.2) 5,4 (5,0) 2.5 (4.0) 6,0 (6,5) 4.0 (5.4) 2,5 (3,7) 1.3 (2.7) Rule-Breaking Behavior 3,4 (3,7) 2.1 (3.9) 2,0 (2,9) 0.8 (2.1) Aggressive Behavior 7,3 (9,3) 4.5 (7.6) 4,6 (5,5) 1.7 (4.1) Hyperactive/Impulsivity Subscale Könsskillnader kan skönjas även på syndromnivå. Pojkarna skattas högre än flickorna på aggresive behavior, rule-breaking behavior och på attention problems, särskilt på hyperactivity/impulsivity subascale. De skattas i höjd med varandra på withdrawn/depressed, somatic complaints och på thought problems. Flickorna skattas högre än pojkarna på social problems och på anxious/depressed. I nära samtliga fall har de placerade barnen högre medelvärden än jämförelsegruppen. Ett intressant undantag är social problems hos pojkar. Här har jämförelsegruppen högre medelvärde än de placerade pojkarna. Återigen ska påpekas att standardavvikelserna är höga vilket visar på en stor variation inom grupperna. 42 Tabell 14. Deskriptiv statistik för TRF:s syndromskalor. Medelvärden och standardavvikelser. Uppdelat på ålder. Icke Jämförelsegrupp tonåring Icke tonåring n=21 n=426 M (SD) M (SD) Anxious/Depressed 2,9 (2,6) 1.8 (2.8) 2,6 (2,5) 2.2 (3.6) Withdrawn/Depressed 1,4 (2,2) 1.0 (1.8) 1,5 (2,3) 1.7 (2.6) Somatic Complaints 0,6 (1,5) 0.4 (0.9) 0,6 (1,3) 0.6 (1.5) Social Problems 1,7 (2,3) 1.3 (2.2) 1,3 (1,6) 1.1 (2.0) Thought Problems 1,5 (2,5) 0.4 (1.2) 0,9 (1,3) 0.2 (0.9) Attention Problems 10,3 (12,4) 6.2 (8.3) 10,9 (9,2) 7.4 (10.3) Inattention Subscale 5,3 (6,1) 3.5 (4.9) 6,9 (5,8) 4.6 (6.4) 5,0 (7,0) 2.7 (4.4) 4,0 (4,5) 2.9 (4.9) Rule-Breaking Behavior 2,0 (3,3) 1.1 (2.4) 3,4 (3,5) 2.4 (4.6) Aggressive Behavior 7,3 (10,2) 3.1 (6.2) 5,1 (5,6) 3.5 (6.8) Hyperactive/Impulsivity Subscale Tonåring n=28 M (SD) Jämförelsegrupp Tonåring n=197 M (SD) I nära samtliga fall har de placerade barnen högre medelvärden på TRF:s syndromskalor vid en uppdelning på ålder. Två avvikande fall syns. Jämförelsegruppens tonåringar har något högre medelvärde på withdrawn/depressed och har samma medelvärden på syndromskalan somatic complaints. Ett intressant resultat som syns här som också syntes i presentationen av de övergripande skalorna är att de placerade barnen som inte är i tonåren över många skalor har högre poäng än de placerade barn som är i tonåren. Överlag så ligger grupperna mycket nära varandra vad gäller medelvärden. Det motsatta gäller för jämförelsegruppen där det i de flesta fall gäller att tonåringarna har högre poäng än de som inte är i tonåren. Detta ger att skillnaden mellan placerade barn som inte är i tonåren och motsvarande grupp i jämförelsepopulationen i vissa fall blir slående. I flera fall så har de placerade ”icketonåringarna” dubbelt eller bära dubbelt så höga poäng som i jämförelsegruppen. Detta gäller för aggressive behavior, rule-breaking behavior, hyperactive/impulsivity subscale och thought problems. 43 Tabell 15. Deskriptiva data från TRF; medelvärden och standardavvikelser uppdelat på placeringsform. HVB Familjehem n=11 n=38 M (SD) M (SD) Total problems 29,9 (23,4) 27,3 (27,3) Internalizing 5,4 (5,8) 4,8 (4,6) Externalizing 10,5 (9,0) 8,4 (11,3) Anxious/Depressed 3,3 (3,2) 2,6 (2,3) Withdrawn/Depressed 1,4 (2,0) 1,5 (2,3) Somatic Complaints 0,4 (0,7) 0,7 (1,5) Social Problems 1,6 (2,3) 1,4 (1,9) Thought Problems 1,4 (2,7) 1,1 (1,6) Attention Problems 10,1 (9,1) 10,8 (11,1) Inattention Subscale 4,6 (3,5) 6,7 (6,4) 5,5 (6,4) 4,1 (5,5) Rule-Breaking Behavior 3,2 (2,9) 2,7 (3,6) Aggressive Behavior 7,3 (7,2) 5,7 (8,2) Hyperactive/Impulsivity Subscale I genomgången av tidigare forskning kunde tydliga skillnader hittas mellan barn placerade på institution och de placerade i familjehem. Här finns det inga sådana tydliga skillnader. På vissa skalor kan man se att de barn som är placerade på HVB har högre medelvärden än de som är placerade i familjehem men i vissa fall gäller det omvända. Sample-storleken är dock för liten för den här typen av jämförelse och den här studien kan alltså varken bekräfta eller dementera någon koppling mellan placeringsform och poängnivåer. 44 Antal barn som skattas i gränsområdet och det kliniska området på övergripande skalor och syndrom Nedan följer två tabeller som visar på antal barn och andel som uppnår gräns- respektive kliniska värden på TRF:s övergripande skalor och på syndromskalor. Tabell 16. Antal barn som skattas i normal-, gräns- respektive det kliniska området för de övergripande skalorna internaliserande, externaliserande och totala problem. Antal barn och andel i procent. Internalizing Externalizing Total problems Pojkar Flickor n=27 n=22 Normal Gräns Klinisk Normal Gräns Klinisk n (%) n (%) n (%) n (%) n (%) n (%) 24 (89) 1 (4) 2 (7) 18 (82) 2 (9) 2 (9) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 23 (85) 1 (4) 3 (11) 17 (77) 0 (0) 5 (23) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 23 (85) 1 (4) 3 (11) 15 (68) 1 (5) 6 (27) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* *Andel inom samma område hos normalpopulationen (%). Procentuellt hamnade drygt 22 % av barnen i det kliniska eller i gränsområdet. Det var vanligare bland flickorna att hamna där. Det var dubbelt så många flickor som uppnådde kliniska nivåer här som pojkarna, trots att de till antalet var färre. Även på skalan externaliserande problem hittar vi fler flickor än pojkar som överskrider kliniska värden och gränsvärden. Ungefär en fjärdedel av flickorna hamnar här på kliniska nivåer. För pojkarna handlar det om en dryg tiondel. Inga av flickorna hamnade i gränsområdet medans vi där hittar en pojke. På skalan internaliserande problem är könsskillnaden mindre även om det här hittas en något högre andel flickor. Sammanlagt nästan en femtedel av flickorna uppnår gränsvärden eller kliniska värden. För pojkarna är andelen drygt en tiondel. Könsskillnaderna i materialet bör sättas i relation till de könsskillnader som Olsson et al (opublicerat manuskript) hittade. Detta innebär att ribban för flickor är satt lägre än för pojkar. Anmärkningsvärt är att fördelningen inte avviker radikalt från normalfördelningen. För pojkarna gäller att andelen som inte uppnår gräns eller kliniska nivåer ligger hos de placerade 45 barnen nära normalpopulationen. De placerade flickorna avviker något från detta på den externaliserande och den totala problemskalan. Tabell 17. Antal barn som skattas i normal-, gräns respektive det kliniska området för TRF:s problemsyndrom. Antal barn och andel i procent. Pojkar Flickor n=27 n=22 Normal Gräns Klinisk Normal Gräns Klinisk n (%) n (%) n (%) n (%) n (%) n (%) 26 (96) 0 (0) 1 (4) 18 (82) 4 (18) 0 (0) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 24 (89) 0 (0) 3 (11) 19 (86) 1 (5) 2 (9) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 25 (93) 0 (0) 2 (7) 19 (86) 1 (5) 2 (9) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 0 (0) 0 (0) 18 (82) 1 (5) 3 (14) (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 23 (85) 1 (4) 3 (11) 15 (68) 0 (0) 7 (32) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 23 (85) 2 (7) 2 (7) 16 (73) 1 (5) 5 (23) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 22 (82) 2 (7) 3 (11) 16 (73) 2 (9) 4 (18) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* Hyperactive/Impulsivity 22 (82) 2 (7) 3 (11) 17 (77) 1 (5) 4 (18) Subscale (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 22 (82) 2 (7) 3 (11) 18 (82) 0 (0) 4 (18) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* 23 (85) 0 (0) 4 (15) 17 (77) 0 (0) 5 (23) (90)* (8)* (2)* (90)* (8)* (2)* Anxious/Depressed Withdrawn/Depressed Somatic Complaints 27 Social Problems (100) (90)* Thought Problems Attention Problems Inattention Subscale Rule-Breaking Behavior Aggressive Behavior *Andel inom samma område hos normalpopulationen (%). Ser man till andel så har flickorna en högre andel inom gränsområde och kliniskt område på samtliga syndromskalor. För en skala har pojkarna inga individer alls inom gränsområde eller 46 det kliniska området. Detta gäller för den sociala problemskalan. Denna skala var också den skala där pojkarnas medelvärden låg under jämförelsegruppen. Det mest anmärkningsvärda resultatet är dock att problemanhopningarna hos de barn som ingår i studien inte radikalt avviker från normalfördelningen. Karaktäristika för barn som skattas inom gränsområdet eller på klinisk nivå Kan man se några mönster för den grupp som skattas inom gränsområdet eller på klinisk nivå för de övergripande skalorna? Nja. Precis som sagts tidigare så är det en grupp med stor intern variation. Dessutom är det ett litet sample vilket gör att mönster blir svåra att urskilja. Några kommentarer kan dock göras. Jag kommer här behandla de övergripande skalorna och inte gå ner på syndromnivå. Inga samband kunde ses mellan om barnen uppnådde kliniska eller gränsvärden med om de också hade varit i kontakt med sjuk- eller elevvården det senaste året. Detta beror troligtvis på det höga antalet lärare som faktiskt inte visste detta men det kan också ses som anmärkningsvärt att en så stor del av barnens lärare inte vet om barnet har varit i kontakt med sjuk- eller elevvården, även om denna lärare har angett att barnet har stora problem. Åldersmässigt så var fördelningen jämn. Man hade kunnat förvänta sig efter variationen i jämförelsegruppen att de barn som var i tonåren i viss mån skulle vara överrepresenterade på klinisk nivå. Inga sådana mönster fanns. Fördelningen bland de barn i gränsområde och på klinisk nivå på de övergripande skalorna var jämn när man delade upp gruppen efter ålder. Man kunde dock se en svag antydning att fler barn som var 11 år eller äldre fanns på kliniska och gränsnivåer. Detta var även fallet när man delade upp gruppen efter hur gamla de var när de placerades. Det fanns en tendens att de barn som där skattades på klinisk nivå eller i gränsområde var de barn som gick i de högre årskurserna. För den här gruppen gällde att alla barn utom ett gick i årskurs fem eller högre. Det här gällde för samtliga av de övergripande skalorna. Till skillnad från vad som påvisats i tidigare forskning så kunde man här inte se några skillnader i problemanhopning mellan de barn som placerats i HVB och familjehem om man ser till medelvärden. Inte heller när man ser till den grupp som faktiskt skattades inom gränsområdet eller på klinisk nivå ser man någon skillnad här. 47 Sätter man skattning av de övergripande skalorna i relation till lärarnas skattningar av skolprestationer kan man se att samtliga pojkar utom en som skattats i gränsområde eller på klinisk nivå på någon av skalorna har fått en poäng som ligger under ett ”genomsnitt”. Undantaget är en pojke i gränsområdet på den externaliserande problemskalan som har skattats av sin lärare som att han presterar genomsnittligt för årskursen. Å andra sidan kan man se att den stora majoriteten som ligger under medel inte når upp i kliniska eller gränsnivåer. I jämförelse med vad som poängterats av Ahrén (2010) och Westling Allodi (2010) om att externaliserande och internaliserande problematik har negativa effekter på skolprestationer så ser vi här att sambandet mellan skolprestationer och externaliserande och internaliserande problematik tycks vara svagt vilket syns tydligast för flickorna. Det resultat som lyser är snarare att så många barn i den här gruppen generellt sett presterar under ett genomsnitt för årskursen. Detta är oroande. De stora registerstudier som finns visar på mycket hög frekvens av ogynsamma utfall bland de barn som lämnar grundskolan med låga betyg (Socialstyrelsen, 2010b). Gustafsson et al (2010) poängterar dessutom de dubbla effektvägar som internaliserande och externaliserande har på skolprestationer. Barn som presterar dåligt i skolan har högre risk att utveckla internaliserande och externaliserande problematik. För de barn som faktiskt uppnådde kliniska eller gränsnivåer för den externaliserande och den totala problemskalan kan man dock se att de flesta parkerar på den undre halvan. Då den här studien inte har tillgång till de värden som angavs för jämförelsegruppen finns det ingen möjlighet till jämförelser i detta avseende. Tabell 18. Pojkar som uppnått kliniska- eller gränsnivåer på de övergripande skalorna i relation till den sammanslagna ämnesskattningen. Antal barn. Internalizing Externalizing Normal Klinisk/Gräns Normal Total problems Klinisk/gräns Normal Klinisk/gräns (n) (n) (n) (n) (n) (n) 16 3 16 3 15 4 medel 5 - 4 1 5 - Över medel 3 - 3 - 3 - Under medel 48 Tabell 19. Flickor som uppnått kliniska- eller gränsnivåer på de övergripande skalorna i relation till den sammanslagna ämnesskattningen. Antal barn. Internalizing Under medel medel Över medel Externalizing Total problems Normal Klinisk/gräns Normal Klinisk/gräns Normal Klinisk/gräns (n) (n) (n) (n) (n) (n) 11 1 8 4 7 5 2 1 3 - 3 - 5 2 6 1 5 2 Diskussion Variansen inom materialet var mycket hög. Vid flera jämförelser var skillnaderna i medelvärden inom gruppen placerade barn signifikanta men när man tog hänsyn till variansen så försvann signifikansen. Flera skalor har ett medelvärde lägre än standardavvikelsen vilket tyder på att flera barn inte på något sätt (poängsumma noll) kunde anses uppvisa beteendemönster som representerade den givna problematiken. Thought problems hade ett lågt medelvärde bland tonåringarna vilket visar att dessa problem var ovanliga i den gruppen. Detsamma gäller för somatic complaints över hela gruppen. Skillnaderna mellan könen är mycket mindre än vad Olsson et al (opublicerat manuskript) fann i sin studie. De fann starka skillnader på 9 av 13 skalor. I samtliga fall skattades pojkarna i den studien signifikant högre än flickorna. De skalor där de inte kunde se några skillnader var internalizing, anxious/depressed och somatic complaints. I det här materialet kan man se signifikanta skillnader mellan pojkar och flickor endast på hyperactivity subscale. Detta kan bero på att materialet är så litet att skillnaderna inte skiner igenom. Vad man kan se via independent samples t-test är att skillnader mellan grupperna är större när hänsyn inte tas till variationerna inom dem. Standardavvikelserna är genomgående höga och det får utslag. Tendenser finns däremot. Även om det bara får statistiskt utslag på hyperactivity subscale så är medelvärdena mellan pojkar och flickor är stora inom externalizing problems, attention problems, aggressive behavior och total problems. I samtliga dessa fall är det pojkarna som får högre poäng än flickorna. Åldersmässigt är skillnaderna mindre, något som i sig är 49 anmärkningsvärt med tanke på de stora skillnader som finns i jämförelsegruppen. Den enda variationen som kan vara värd att peka på är att tonåringarna skattas något högre på rulebreaking behavior. Återigen så bör påpekas att det är stora variationer inom grupperna. De statistiska analyserna visar inte på några samband mellan högre skattningar av barnet och om läraren har känt barnet en längre eller kortare tid, inte heller med den genomsnittliga undervisningstiden per vecka. En svag trend kunde finnas i att de lärare som känt barnen en kortare tid tenderade att i viss mån skatta barnet högre. Detta kan bero på att en lärare som känt barnet en längre tid kan ha skapat sig en förståelse för barnets beteende och därigenom inte tillmäta det så stort allvar som problem, vilket i så fall skulle kunna vara ett validitetsproblem. Det kan också bero på att problematiska beteenden är mindre vanliga hos barn som känt sin lärare och sin klass under en längre tid. Man kan kanske översätta McClung och Gayles (2010) påpekande här att dessa barn kan ha skapat sig en stabilitet i skolan som gör att de faktiskt inte i lika hög grad påvisar problematiska beteendemönster. Men som sagt så är denna trend svag. Analysen har inte de verktyg som skulle behövas och underlaget är för litet för att dra slutsatser om dessa påståendens rimlighet. Andelen barn som uppnår kliniska nivåer i denna studie är en avsevärt lägre andel än i de utländska studierna som funnits. Majoriteten av barnen i denna studie uppnår inte gräns eller kliniska värden. Det verkar alltså som att de placerade barnen på gruppnivå mår bättre och uppvisar färre problematiska beteendemönster än placerade barn i andra länder. Vad detta kan bero på är utom denna studies räckvidd att försöka förklara. En del av denna bild skulle kunna vara att materialet har en övervägande del familjehemsplacerade och relativt långa placeringar. Men det finns exempelvis inga data på hur många av barnen som har upplevt flera sammanbrott, vilket har visat sig ha samband med lägre frekvens av asocialt beteende (Vinnerljung et al, 2001) och psykiska problem (Takayama et al, 1998). Inte heller finns de uppgifter av hur många barn som är placerade i nätverksplaceringar, vilket har visat sig ha samband med ett bättre allmänt mående hos barnet (Shearin, 2007; Holtan et al, 2005) och en lägre frekvens av sammanbrott (Shin, 2003). Dessa data hade kunnat ge värdefull information men jag beslutade att inte fråga efter dessa variabler. Detta på grund av att alltför detaljerad information om ett enskilt barn skulle kunna innebära att sekretessen bryts genom att det enskilda barnet utifrån dessa uppgifter skulle kunnat identifieras. Om man jämför med den enda studie som hittats från Sverige så fann Kronvall och Pihlblad (2006) en något högre förekomst av kliniska värden i sin studie. Den stora skillnaden mellan deras och den här 50 studien är att deras cutoff-punkt för att uppnå kliniska värden på TRF:s övergripande skalor är tagna från den amerikanska normeringen (Achenbach & Rescorla, 2001) och därmed är denna punkt inte jämförbar med denna studie. Detta gäller också för de utländska studierna. Då mina beräkningar av cutoff-punkt för de övergripande skalorna är restriktiv i jämförelse med den amerikanska normeringen och att de resultat som redovisas i de studier jag hittat ofta utgår från beräkningar av T-poäng blir direkta jämförelser svåra att göra. Om man jämför värdena mellan de placerade barnen och barnen i jämförelsegruppen så kan man se att det genomgående är så att de placerade barnen skattas högre. Detta samband går i linje med vad som tidigare forskning visat på (se ”kunskapsläge”), även om skillnaderna är mycket mindre och i många fall ligger de placerade barnen nära en normalfördelning. Olsson et al (opublicerat manuskript) hittade stora könsskillnader i sitt material vilket sedan låg till grund för mina beräkningar av gränsområde och kliniskt område. I mitt material ligger flickorna och pojkarnas värden nära varandra vilket ger att flickorna i högre grad skattas inom gränsområde och kliniskt område. Cirka en femtedel av flickorna skattades på klinisk nivå på den totala och den externaliserande problemskalan. I denna grupp är det alltså så att flickorna i högre grad än pojkarna skattas på kliniska nivåer. Detta gäller även för de problemområden där tidigare forskning har visat på en tydlig överrepresentation av pojkar. Ser man till de beräkningar av gränsvärden som jag redogör för i metodkapitlet så ser man att tröskeln för att uppnå kliniska värden på skalan externaliserande problem är mycket lägre för flickor. För syndromskalorna rule-breaking behavior och aggressive behavior så behöver en flicka endast uppnå hälften så höga poäng som en pojke för att anses ha uppnått kliniska värden. Detta innebär alltså att denna studie sätter lägre gränser för flickor att räknas till den grupp som uppnår kliniska nivåer på dessa områden. En pojke med högre poäng än en flicka på syndromskalan aggressive behavior kan exempelvis befinna sig på normalnivå medans flickan anses ha uppnått kliniska värden. Detta som mäts är inte ett faktiskt beteende utan avvikelse från det normala, vilket är viktigt att ha i åtanke. Olsson et al hittade relativt stora åldersskillnader i sin studie. Skillnaderna bestod i att de barn som var i tonåren ofta skattades högre på flertalet skalor än de yngre barnen. Dessa skillnader var dock inte tillräckligt stora för att rättfärdiga separata beräkningar av kliniska nivåer. I den här studien kan vi däremot se det omvända. Det är här istället de yngre barnen som ofta skattas högre än de äldre. Detta är ett orostecken. Som beskrivits ovan finns ett samband 51 mellan barn som tidigt utsätts för riskfaktorer, för riskfaktorer i tonåren och ogynsamma utfall i vuxen ålder (Coleman & Hagell, 2007). Olsson et al (opublicerat manuskript) hade tre items som samtliga lärare hade nollat. Dessa tre items stämde alltså inte in på något av de 623 barn som ingick i Olssons et als studie. Dessa var fråga 40: hör saker som inte finns, fråga 70: ser saker som inte finns och fråga 91: pratar om att ta livet av sig. Inte heller i mitt material finns något barn där något av dessa påståenden stämmer. Sammantaget så kan man se att de placerade barnen genomgående har något högre medelvärden än jämförelsegruppen men att denna skillnad inte är lika genomgripande som det har visat sig i utländska studier. Det är dock stora variationer inom båda grupper och detta gör att denna studie endast kan inrikta sig på att beskriva allmänna mönster och trender. Slutsatser Studiens huvudfynd är för det första den andel barn som skattas inom gränsområde och på kliniska nivåer på de övergripande skalorna på TRF. 18 % av samtliga barn uppnådde kliniska nivåer på den totala problemskalan. För externaliserande respektive internaliserande problem var siffrorna 16 respektive 8 %. För det andra är ett centralt fynd att en klar majoritet av barnen inte uppnår gräns eller kliniska värden och att medelvärdena på de övergripande skalorna och syndromskalorna i en majoritet av fallen låg när normalfördelningen. För det tredje är ett huvudfynd att medelvärden gällande skolprestationer i nära samtliga fall hamnar under ett genomsnitt för deras årskurs. Undantagen för detta är läsning och skrivning för flickor. Det verkar inte heller finnas något klar samband mellan internaliserande och externaliserande problem och skattningar av skolprestationer. Av flickorna uppnår en tredjedel kliniska eller gränsnivåer på den totala problemskalan, en fjärdedel på den externaliserande problemskalan och en femtedel på den internaliserande problemskalan. För pojkarna är dessa siffror lägre. För den totala problemskalan uppnår mellan en sjätte- och en sjundedel kliniska eller gränsnivåer, samma andel på externaliserande problemskalan och en dryg tiondel på den internaliserande problemskalan. Detta är dock i jämförelse med andra studier på området en mycket låg siffra och majoriteten av barnen ligger inom normalspannet. Jag kommer fram till en något lägre andel barn som uppnår kliniska nivåer än den enda jämförbara svenska studien men jämförelser är svåra att göra. 52 Deras resultat baseras på den amerikanska normeringen vilket ger att ribban ligger högre för att uppnå kliniska nivåer. Mina beräkningar för de övergripande skalorna är dock mer restriktivt satta. Denna mer restriktiva gräns pekar mot att andelen barn som analyseras utifrån en gräns satt efter amerikanska normeringar möjligen skulle närma sig jämförbara utländska studier. De familjehemsplacerade barnen får genomgående högre poäng än jämförelsegruppen. Det är stora könsskillnader i jämförelsegruppen som inte motsvaras av liknande skillnad i gruppen placerade barn. Den åldersskillnad som finns i jämförelsegruppen hittas inte heller hos de placerade barnen. Tvärtom så får de placerade barn som inte är i tonåren högre poäng än de som är i tonåren. För nära samtliga av ämnesskattningarna har barnens lärare angett att de presterar under genomsnittet för årskursen. Undantagen är läsning och skrivning för flickorna. Säkra slutsatser om samband mellan skalorna internaliserande, externaliserande, den totala problemskalan och skattningar av skolprestationer kan inte dras med utgångspunkt i det här materialet. Denna studies sample är för litet för att kunna se några statistiska signifikanser. Med dessa brister påpekade kan man ändå säga att denna studie inte kunnat hitta några samband mellan internaliserande och externaliserande problematik och lägre skattning av skolprestationer. Förslag till vidare forskning Inom stora delar av forskningen finns det som jag beskrivit ovan en bild av att internaliserande och externaliserande problem har negativ inverkan på skolresultat (se exempelvis Gustafsson et al, 2010). I denna studie kunde jag inte hitta några resultat som stödjer detta. En vidare uppföljning, möjligen i ett större sample, för att utvärdera detta skulle vara intressant. Hukkanen et al (1999) visade i sin studie att förbättringar i internaliserande och externaliserande problematik inte kunde förklaras med den pågående vården. En väg vidare skulle kunna vara att följa dessa barn och se om skillnader i problemanhopningar kan hänföras till faktorer inom eller utom vården. Vi verkar i Sverige veta relativt lite om hur det ser ut i pågående vård (Vinnerljung, personlig kommunikation, 12/12/11) i jämförelse med vårdens utfall (framförallt Socialstyrelsen, 2010b & Berlin et al, kommande). Den svenska studien som jag hänvisar till (Kronvall & Pihlblad, 2006) har i likhet med denna kommit fram till att påfallande få barn uppnår kliniska nivåer i jämförelse med utländska studier. Vidare 53 forskning kring om denna bild stämmer och vad det i så fall skulle kunna bero på skulle kunna vara intressant. 54 Referenser Aarons G. A., James S., Monn A. R., Raghavan R., Wells R. S. & Leslie L.K. (2010). Behavior Problems and Placement Change in a National Child Welfare Sample: A Prospective Study. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 1, 70-80. Achenbach, T.M. (2010). Multicultural Evidence-Based Assessment of Child and Adolescent Psychopathology. Transcultural Psychiatry, 47, 707–726. Achenbach, T. M. & Rescorla, L. A. (2001). Manual for the ASEBA School-Age Forms & Profiles. Burlington, VT: University of Vermont, Research Center for Children, Youth & Families. Ahrén, J. C. (2010). Skolan och ungdomars psykosociala hälsa. Stockholm: Fritze. Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/154985 (4/10 - 2011) Andersson, Gunvor (2008). Utsatt barndom - olika vuxenliv: ett longitudinellt forskningsprojekt om barn i samhällsvård. Stockholm: Allmänna Barnhuset Andreassen, T. (2003). Institutionsbehandling av ungdomar: vad säger forskningen?. Stockholm: Gothia. Barnombudsmannen (2011). Socialnämndens ansvar för barn i samhällsvård [Elektronisk resurs] : barnombudsmannens enkätstudie angående nämndernas egna direktiv för arbete med barn och ungdomar som omhändertas för samhällsvård. Stockholm: Barnombudsmannen. Tillgänglig på Internet: http://www.bo.se/files/publikationer,%20pdf/rapport%20socialnamndernas%20ansvar.pdf Barth, R. P. & Ferguson, C. (2004). Educational risks and interventions for children in foster care [Elektronisk resurs]. Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig på internet: 55 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10349/2004-1109_20041109.pdf (6/10 2011) Berlin, M., Vinnerljung, B. & Hjern, A. School performance in primary school and psychosocial problems in young adulthood among care leavers from long term foster care. Children and Youth Services Review, kommande. Berridge, D. (2007) Theory and explanation in child welfare: education and looked after children. Child and Family Social Work 12, 1-10. Borg, E. & Westerlund, J. (2007). Statistik för beteendevetare. 2., uppdaterade uppl. Stockholm: Liber. Broberg, A., Almqvist, K. & Tjus, T. (2003). Klinisk barnpsykologi: utveckling på avvägar. Stockholm: Natur och kultur. Broberg, A. G., Ekeroth, K., Gustafsson, P. A., Hansson, K., Hägglöf, B., Ivarsson, T. & Larsson, B. (2001). Self-reported competencies and problems among Swedish adolescents: a normative study of the YSR. European Child & Adolescent Psychiatry, 10, 186-193. Bäck-Wiklund, M. & Lundström, T. (red.) (2009). Barns vardag i det senmoderna samhället. 2. utg. Stockholm: Natur & kultur. Cameron, C. and Jackson, S. [Eds.] (2008) State of the Art Consolidated Literature Review. The Educational Pathways of Young People from a Public Care Background in Five EU countries. YIPPEE. Tillgänglig på Internet: http://tcru.ioe.ac.uk/yippee/Portals/1/State%20of%20the%20art%20review%20of%20educati onal%20pathways%20in%20Europe%20FINAL%2011.12.08.pdf (7/10 2011) Caspi, A., Sugden, K., Moffitt, T. E., Taylor, A., Craig, I. W., Harrington, H., McClay, J., Mill, J., Martin, J., Braithwaite, A. & Poulton, R. (2003). Influence of Life Stress on Depression: Moderation by a Polymorphism in the 5-HTT Gene. Science, 301, 386-389. 56 Cederblad, M. (2005). Källan till en chans [Elektronisk resurs] : nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Kunskapsöversikt : bilaga till betänkande av Sociala barn- och ungdomskommittén. Stockholm: Fritze. Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/15/50/4b9ea99c.pdf (6/10 2011) Coleman, J. & Hagell, A. (red.) (2007). Adolescence, risk and resilience: against the odds. Chichester, West Sussex, England: J. Wiley & Sons Ltd Cook-Fong, S. K. (2000). The adult well-being of individuals reared in family foster care placements. Child & Youth Care Forum, 29, (1), 7-25. Cortina. J. M. (1993). What is coefficient alpha? An examination of theory and applications. Journal of Applied Psychology, 78, 98–104. Crijnen, A. A. M., Achenbach, T. M. & Verhulst, F. C. (1997). Comparisons of problems reported by parents of children in 12 cultures: Total problems, externalizing, and internalizing. Journal of American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 36, 12691277. Cronbach, L.J. (1951). Coefficient Alpha and the Internal Structure of Tests. Psychometrika, 16, 297-334. Cronbach, L. & Meehl, P. E. (1955). Construct validity in psychological tests. Psychological Bulletin, 52, 281-302. DeYoung, C. G., Cicchetti, D. & Rogosch, F. A. (2011) Moderation of the association between childhood maltreatment and neuroticism by the corticotropin-releasing hormone receptor 1 gene. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 8, 898-906. Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda 1: samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur. 57 Dumenci, L., Achenbach, T. & Windle, M. (2011). Measuring Context-Specific and CrossContextual Components of Hierarchial Constructs. Journal of Psychopathology and Behaviour Assessment, 33, 3-10. Egelund, T. (red.) (2009). Anbragte børn og unge: en forskningsoversigt. København: SFI Det Nationale Forskningscenter for Velfærd. Elliott, A. (2002) The educational expectation of looked after Children. Adoption & Fostering, 3, 58-68. Esaiasson, Peter (2007). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 3., [rev.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik. Ferdinand, R.F., van der Ende, J. & Verhulst, F.C. (2006). Parent-teacher disagreement regarding behavioural and emotional problems in referred children is not a risk factor for poor outcome. European Child & Adolescent Psychiatry, 16, 121-127. Ferrer-Wreder, L., Stattin, H., Cass Lorente, C., Tubman, J. G. & Adamson, L. (2005). Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga: en forskningsöversikt. Stockholm: Gothia Ford, T., Vostanis, P., Meltzer, H. & Goodman, R. (2007) Psychiatric disorder among British children looked after by local authorities: comparison with children living in private households. British Journal of Psychiatry, 190, 319–325. Forsman, H. & Vinnerljung, B. (kommande). Interventions aiming to improve school achievements of children in out-of-home care: a scoping review. Children and Youth Services Review. Franzén, E., Vinnerljung, B. & Hjern, A. (2008). The Epidemiology of Out-of-Home Care for Children and Youth: A National Cohort Study. British Journal of Social Work, 38, 1043– 1059. 58 Gilligan, R. (1998) The importance of schools and teachers in child welfare. Child & Family SocialWork, 3, 13–25. Grøholt, B., Sommerschild, H. & Gjærum, B. (red.) (1999). Att bemästra: motståndskraft, skyddsfaktorer, och kreativitet bland utsatta barn, ungdomar och deras föräldrar. Stockholm: Svenska fören. för psykisk hälsa (Sfph). Gustafsson, J.-E., Allodi M. Westling, Alin Åkerman, B., Eriksson, C., Eriksson, L. Fischbein, S., Granlund, M., Gustafsson, P. Ljungdahl, S., Ogden, T. & Persson, R.S. (2010). School, Learning and Mental Health: A systematic review. Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien. Heath, A. F., Colton, M. J. & Aldgate, J. (1994). Failure to escape: A longitudinal study of foster children’s educational attainment. British Journal of Social Work, 24, (3), 241-260. Holland, S. (2009). Listening to Children in Care: A Review of Methodological and Theoretical Approaches to Understanding Looked after Children’s Perspectives. Children & Society, 23, 226–235. Holtan, A., Rönning, J. A., Handegård, B. H. & Sourander, A. (2005). A comparison of mental health problems in kinship and nonkinship foster care. European Child & Adolescent Psychiatry, 4, 200-207. Hukkanen, R., Sourander, A., Bergroth, L. & Piha, J. (1999). Psychosocial factors and adequacy of services for children in children's homes. European Child & Adolescent Psychiatry, 8, 268-275. Ivanova, M. Y., Achenbach, T. M., Rescorla, L. A., Dumenci, L., Almqvist, F., Bathiche, M., Bilenberg, N., Bird, H., Domuta, A., Erol, N., Fombonne, E., Fonseca, A., Frigerio, A., Kanbayashi, Y., Lambert, M. C., Leung, P., Liu, X., Minaei, A., Roussos, A., Simsek, Z., Weintraub, S., Wolanczyk, T., Zubrick, S., Zukauskiene, R. & Verhuls, F. C. (2007). Testing the Teacher’s Report Form Syndromes in 20 Societies. School Psychology Review, 36, 468483. 59 Iversen, A. C., Hetland, H., Havik, T. & Stormark K. M. (2010). Learning difficulties and academic competence among children in contact with the child welfare system. Child and Family Social Work, 15, 307–314. Jablonska, B., Lindberg, L., Lindblad, F., Rasmussen, F., Östberg, V. & Hjern, A. (2009) School performance and hospital admissions due to self-inflicted injury: a Swedish national cohort study. International Journal of Epidemiology, 38, 1334-1341. Jackson, S. (1994) Educating Children in Residential and Foster Care. Oxford Review of Education, 20, 267-280. Jackson, S. & Ajayi, S. (2007) Foster care and higher education. Adoption and fostering, 3, 62-72. Jackson, S., Feinstein, L., Levacic, R., Owen, C., Simon, A. & Brassett-Grundy, A. (2002) The costs and benefits of educating children in care, CLS Cohort Studies Working Paper No. 4. Tillgänglig på internet: www.cls.ioe.ac.uk/core/documents/download.asp?id=298&log_stat=1 Janssens, A. & Deboutte, D. (2010). Psychopathology among children and adolescents in child welfare: a comparison across different types of placement in Flanders, Belgium. Journal of epidemiology and community, 64, 353-359. Johnson, W., McGue, M. & Ianoco, W. (2009). School performance and genetic and environmental variance in antisocial behavior at the transition from adolescence to adulthood. Developmental Psychology, 45, 973-987. Kaufman, J., Yang, B.-Z., Douglas-Palumberi, H., Houshar, S., Lipschitz, D., Krystal, J. H. & Gelernter, J. (2004). Social supports and serotonin transporter gene moderate depression in maltreated children. PNAS, 49, 17316-17321. Kjellén, G. (2008). Att läsa är livsviktigt: om familjehemsplacerade barns läsning och skolgång : rapport från ett forskningsprojekt. Stockholm: Stiftelsen allmänna barnhuset. 60 Kjelsberg, E & Nygren, P. (2004). The prevalence of emotional and behavioural problems in institutionalized childcare clients. Nordic Journal of Psychiatry, 58, 319-325. Kronvall, B., & Pihlblad, N.A. (2006). Den psykiska hälsan hos barn och ungdomar placerade i familjehem. Psykologexamensuppsats, Institutionen för Psykologi, Lunds Universitet. Vol. VIII (2006):30 Lagerberg, D. & Sundelin, C. (2000). Risk och prognos i socialt arbete med barn: forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Gothia. Larsson, B. & Frisk, M. (1999). Social competence and emotional/behavior problems in 6-16 year-old Swedish school children. European Child & Adolescent Psychiatry, 8, 24-33. Larsson, S., Lilja, J. & Mannheimer, K. (red.) (2005). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur Lindblad, F., Dalen, M., Rasmussen, F., Vinnerljung, B., & Hjern, A. (2009). School performance of international adoptees better than expected from cognitive test results. European Journal of Child and Adolescent Psychiatry, 18, 301–308. McAuley, C & Davis, T. (2009). Emotional well-being and mental health of looked after children in England. Child & Family Social Work, 14, 147-155. McCann, J.B., James, A., Wilson, S. & Dunn, G. (1996) Prevalence of psychiatric disorders in young people in the care system. BMJ: British Medical Journal, 313, 1529-1530. McClung, M. & Gayle, V. (2010). Exploring the care effect of multiple factors on the educational achievement of children looked after at home and away from home: an investigation of two Scottish local authorities. Child and Family Social Work, 15, 409-431. McConaughy, S. H. (1993a) Evaluating Behavioral and Emotional Disorders with the CBCL, TRF and YSR Cross-Informant Scales. Journal of Emotional and Behavioral Disorders, 1, 40-52. 61 McConaughy, S. H. (1993b) Advances in Empirically Based Assessment of Childrens Behavioral and Emotional Problems. School Psychology Review, 2, 285-308. McConaughy, Stephanie H.; Ritter, David R. (2002). Best Practices in Multidimensional Assessment of Emotional or Behavioral Disorders. Best practices in school psychology IV, 1 & 2, 1303-1320. McLeod, J.D. & Fettes, D. L. (2007). Trajectories of Failure: The Educational Careers of Children with Mental Health Problems. American Journal of Sociology, 113, 653–701. Norberg, H. (2003). Skolmisslyckande - hur gick det sen? [Elektronisk resurs]: rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi - [ESO]. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/63/07/879199df.pdf Olsson, H. & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 2. uppl. Stockholm: Liber Olsson, M., Hansson, K. & Söderlind, M. Teacher reported emotional/behavioural problems in 6-16 year-old Swedish pupils: a normative study of the TRF (Teacher Report Form). Opublicerat manuskript. Rescorla, L., Achenbach, T.M., Ginzburg, S., Ivanova, M., Dumenci, L., Almqvist, F., Bathiche, M., Bilenberg, N., Bird, H., Domuta, A., Erol, N., Fombonne, E., Fonseca, A., Frigerio, A., Kanbayashi, Y., Lambert, M., Liu, X., Leung, P., Minaei, A., Roussos, A., Simsek, Z., Weintraub, S., Weisz, J., Wolanczyk, T., Zubrick, S., Zukauskiene, R. & Verhult, F. (2007) Consistency of Teacher-Reported Problems for Students in 21 countries. School Psychology Review, 36, 91-110. Sallnäs, M., Vinnerljung, B. & Westermark, P. K. (2004) Breakdown of teenage placements in Swedish foster and residential care. Child and Family Social Work, 9, 141–152. 62 Sawyer, M.G., Carbone, J.A., Searle, A.K. & Robinson, P. (2007). The mental health and wellbeing of children and adolescents in home-based foster care. The Medical Journal Of Australia, 186, 181-4. SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Riksdagen. Shearin, S. A. (2007) Kinship Care Placement and Children’s Academic Performance. Journal of Health & Social Policy, 22, 31-43. Shin, S. H. (2003) Building Evidence to Promote Educational Competence of Youth in Foster Care. Child Welfare Journal, 82, 615-632. Skolinspektionen. (2010). Undervisning vid hem för vård eller boende [Elektronisk resurs] : elever får inte den undervisning de har rätt till. Stockholm: Skolinspektionen Tillgänglig på internet: http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/hvb/slutrapportundervisning-hvb.pdf?epslanguage=sv (6/10 2011) Skolverket. (2009). Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?: kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer : sammanfattande analys. Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2258 Socialstyrelsen. (2006). Social rapport 2006. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2010a). Barn och unga: insatser år 2009. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2010b). Social rapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen. Stanger, C. & Lewis, M. (1993) Agreement Among Parents, Teachers and Children on Internalizing an Externalizing Behavior Problems. Journal of Clinical Child Psychology, 1, 107-115. 63 Stein, M. (2005). Young people aging out of care: The poverty of theory. Children and Youth Services Review, 28, 422-434. Stein, M. (2008). Resilience and Young People Leaving Care. Child Care in Practice, 14, 3544. Stone, S. (2007). Child maltreatment, out-of-home placement and academic vulnerability: A fifteen-year review of evidence and future directions. Children and Youth Services Review, 29, 139-161. Sundell, K., Andrée Löfholm, C. & Kaunitz, C. (2007). Social barnavård: Sammanfattning av aktuell kunskap. Stockholm: Forsknings- och utvecklingsenheten, Stockholms stad. Takayama, J. I., Wolfe, E. & Coulter, K. P. (1998) Relationship Between Reason for Placement and Medical Findings Among Children in Foster Care. Pediatrics, 101, 101-207. Tideman, E., Vinnerljung, B., Hintze, K. & Aldenius Isaksson, A. (2011). Improving foster children’s school achievements: Promising results from a Swedish pilot project. Adoption & Fostering, 35, 44-56. Trout, A. L., Hagaman, J. L., Chmelka, M. B., Gehringer, R., Epstein, M. H. & Reid, R. (2008). The Academic, Behavioral, and Mental Health Status of Children and Youth at Entry to Residential Care. Residential Treatment for Children & Youth, 25, 359-374 Utbildningsförvaltningen, Stockholms stad (2010). Strategier för skolutveckling i Söderort och på Järvafältet. Tillgänglig på internet: http://www.google.se/url?sa=t&source=web&cd=3&ved=0CCQQFjAC&url=http%3A%2F% 2Fwww.pedagogstockholm.se%2FWeb%2FCore%2FPages%2FSpecial%2FDocumentServic eDocument.aspx%3Ffileid%3D7fba019cbfec47d8bc8d72f073e6920a&ei=ymxrTbyaD4b6sgb f5Nn2DA&usg=AFQjCNEpo4IZNb0dUjgSTgRUBNHSPnQjAA van Dulmen, M.H.M & Egeland, B. (2011). Analyzing multiple informant data on child and adolescent behavior problems: Predictive validity and comparison of aggregation procedures. International Journal of Behavioral Development, 35, 84-92. 64 Verhulst, F.C., Koot, H.M. & van der Ende. (1994). Differential Predictive Value of Parents’ and Teachers’ Reports of Childrens’ Problem Behaviours: A Longitudinal Study. Journal of Abnormal Child Psychiatry, 22, 531-546. Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. Stockholm: Fritze. Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/154984 (6/10 - 2011) White, C. R., O´Brien, K., White, J., Pecora, P. J. & Phillips, C. M. (2008). Alcohol and drug use among alumni of foster care: Decreasing dependency through improvement of foster care experiences. The Journal of Behavioral Health Services & Research 35, (4), 419-434. Vinnerljung, B. Personlig kommunikation. Socialhögskolan, Stockholm. 12/12/11. Vinnerljung, B. (1998). Fosterbarns skolgång och utbildning. Socialvetenskaplig Tidskrift, 1, 58-80. Vinnerljung, B., Franzén, E., Gustafsson, B. & Johansson, I.-M. (2008) Out-of home care among immigrant children in Sweden: a national cohort study. International Journal of Social Welfare, 17, 301-311. Vinnerljung, B. & Hjern, A. (2011), Cognitive, educational and self-support outcomes of long term foster care versus adoption. A Swedish national cohort study. Children and Youth Services Review, 10, 1902-1910 Vinnerljung, B., Hjern, A. & Lindblad, F. (2006). Suicide attempts and severe psychiatric morbidity among former child welfare clients – a national cohort study. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 47 (7), 723-733. Vinnerljung, B., Lindblad, F., Hjern, A., Rasmussen, F. & Dalen, M. (2010). School performance at age 16 among international adoptees: A Swedish national cohort study. International Social Work, 53, 510-527. 65 Vinnerljung, B., Sallnäs, M. & Kyhle Westermark, P. (2001). Sammanbrott vid tonårsplaceringar [Elektronisk resurs] : om ungdomar i fosterhem och på institution : en rapport från CUS. Stockholm: Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS), Socialstyr. Tillgänglig på internet: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/11375/2001-1123_20011124.pdf Vinnerljung, B. & Sallnäs, M. (2008). Into adulthood: A follow-up study of 718 young people who were placed in out-of-home care during their teens. Child and Family Social Work, 13, 144-155. Vinnerljung, B., Öman, M. & Gunnarson, T. (2005). Educational attainments of former child welfare clients: A Swedish national cohort study. International Journal of Social Welfare, 14, 265-276. Zeitlin, A. G. & Weinberg, L. A. (2004). Understanding the plight of foster youth and improving their educational opportunities. Child Abuse & Neglect, 28, 917-923. 66 Bilaga 1 -­ Följeenkät Kartläggning av skolsituationen för barn placerade i familjehem och på HVB Hej! Här kommer enkät och TRF-formulär som ska syfta till att kartlägga skolsituationen för familjehems- och HVB-placerade barn i åldern 7-16. Inga personuppgifter ska finnas i enkäterna eller på TRF-formulären, endast kommunkod och löpnummer. En mall för löpnummer bifogas. Varje barn får sitt eget nummer. Detta för att kunna kontrollera vad som kommit in och eventuellt bortfall. Denna enkät består av 7 frågor som syftar till att sammanställa några korta bakgrundsuppgifter om barnen. Jag vill tacka på förhand för att ni är beredda att ta av er tid och genomföra den här studien! Vänligen returnera enkät och TRF-formulär senast vecka 40 till adress: Axel Soläng FoU Nordväst Sollentuna kommun 191 86 SOLLENTUNA Om ni har några frågor eller tankar rörande enkäten eller studien är ni välkomna att kontakta mig: Axel Soläng [email protected] Tfn:0735-245327 67 Kommunkod Löpnummer Är placeringstiden i nuvarande vårdmiljö mindre än två månader ingår barnet inte i studiens målgrupp och TRF behöver därför inte skickas ut. 1. Födelseår__________ 2. Födelseregion 3. Kön 4. Placeringsform Sverige Utanför Sverige Flicka Pojke Familjehem HVB Annan___________________ 5. Ålder vid första placering__________ 6. Barnet går i typ av skola Kommunal Friskola s.k. ”HVB-skola” Annan___________________ 7. Barnet är placerat i nuvarande vårdmiljö av skäl som främst går att hänföra; till barnet till föräldrar Mix/går inte att särskilja 68 Bilaga 2 – Informationsbrev lärare Uppföljning av skolsituationen för placerade barn Hej! Du är en av lärarna till just ett sådant barn och därför behöver vi Din hjälp! Forskning har visat att skolan kan ha stor betydelse för utsatta barns framtid. Kommunerna är skyldiga att följa upp skolgången för barn som är placerade i vård utanför hemmet. Därför har nu 6 kommuner beslutat att i samarbete med socialtjänstens enhet för forskning och utveckling i nordväst (FoU Nordväst) och Socialhögskolan i Stockholm följa upp skolgången för de barn i grundskolan som är placerade i familjehem och hem för vård eller boende (HVB). För att kunna genomföra detta behöver vi 30 minuter av Din tid. Genom att Du fyller i det bifogade skattningsformuläret kommer vi att få värdefull kunskap om hur det står till med det enskilda barnet, men vi kommer också att sammanställa alla lärares svar från de deltagande kommunerna och behandla datan på gruppnivå. Inga personuppgifter kommer finnas med i formulären. De kommer istället förses med en kod så att vi kan garantera att barnen (och Du) kommer att vara anonyma. Endast socialförvaltningen kommer ha tillgång till kodnyckeln och den kommer att förvaras som sekretessbelagd handling. Formuläret består av påståenden om barnets beteende. Ringa in det svaret som passar bäst in på barnet. Det kan vara svårt, men är jätteviktigt att Du svarar på ALLA frågor. Detta tar högst 30 minuter. Ditt deltagande i undersökningen är frivilligt, men då det är Din kunskap som ÄR studien kan vi endast genom Dig få fram den nödvändiga informationen. Vi är mycket tacksamma för att Du tar dig tid och returnerar det ifyllda formuläret senast 3 oktober. Tack på förhand! Vid frågor rörande studien (OBS! Tänk på att inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter): Axel Soläng, student Bo Vinnerljung, handledare, professor Socialhögskolan Stockholm Socialhögskolan Stockholm [email protected] [email protected] Tfn: 0735-24 53 27 Tfn: 08-674 70 48 69 Bilaga 3 – Informationsbrev handläggare Överenskommelse angående uppföljning av skolsituation för placerade barn med det standardiserade bedömningsinstrumentet Teacher’s Report Form (TRF) Under vårterminen 2011 påbörjade socionomstudenten Axel Soläng genom sin praktik på FoU Nordväst en kartläggning av skolsituationen för barn i familjehemsvård i nordvästkommunerna. Arbetet skedde på initiativ av referensgruppen för familjehemsvård som samordnas via FoU Nordväst. Med syfte att komplettera denna kartläggning har nu Namn, Titel i samråd med FoU Nordväst beslutat att Ni under hösten 2011, som ett led i Ert reguljära uppföljningsarbete av placerade barns skolgång i kommunen, kommer att använda Er av det standardiserade instrumentet Teacher’s Report Form (TRF) som riktar sig till lärare. Den tänkta målgruppen är alla barn som går i grundskola, alltså i åldrarna 7-16 år som är placerade i familjehem eller HVB och har varit placerade i minst två månader. Den lärare som kan anses känna barnet bäst och har känt barnet i minst två månader ska fylla i formuläret genom att ange grad av instämmande i 113 påståenden. Formuläret är utformat så att den första delen behandlar frågor exempelvis kring hur länge läraren har känt barnet, om det finns speciella pedagogiska arrangemang i barnets undervisning och hur läraren uppskattar att barnet presterar i olika ämnesområden. Den andra delen är mer omfattande där läraren få svara på i vilken grad påståenden kring barnets beteende stämmer. Påståendena inordnas sen under olika problemskalor. Denna del används för att bland annat ge en bild av eventuella adaptiva och beteendemässiga svårigheter samt psykiska och somatiska problem. Studien kommer inte bedrivas som ett forskningsprojekt och informationen kommer alltså inte behandlas som forskningsmaterial. Det är tänkt att vara ett led i Er ordinarie uppföljningsverksamhet, och då falla under den ordinarie skyldigheten att följa upp skolsituationen för de placerade barnen. Det kommer innebära att det är Ni som kommer äga materialet. Ni kommer som en följd av det här behöva ansvara för distribution och insamling. Alltså att formuläret kommer ut till barnets lärare, att de kommer tillbaka igen samt att de skickas till FoU Nordväst. Tillsammans med formuläret kommer ett följeformulär som det är tänkt att Ni ska fylla i och bifoga formuläret när Ni skickar det till FoU Nordväst. Detta formulär tar upp vissa bakgrundsvariabler som sen ska användas i analysen och kommer inte 70 att vara särskilt omfångsrikt. Dessa kommer att vara konstruerade på ett så trubbigt sätt som möjligt för att undvika risken att enskilda barn kan identifieras. Varje skattningsformulär kommer att ge Er värdefull kunskap om hur det står till med det enskilda barnet, men ambitionen är även att sammanställa materialet för att få en bild av hur situationen ser ut för gruppen i stort. Det är detta som FoU Nordväst kommer att kunna bistå med genom att sammanställa materialet från de nordvästkommuner som deltar samt att göra jämförande analyser mot en normalpopulation. Arbetet kommer att gå till på ett sådant sätt att sekretessen inte bryts och att inga enskilda individer ska kunna identifieras. Avidentifieringen kommer ske genom att formulären för varje barn märks med en kommunkod ett löpnummer utifrån en kodnyckel som Ni sparar hos Er. Resultatet kommer att redovisas inom ramen för en C-uppsats av Axel Soläng på socionomprogrammet vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Mer detaljerad information kring det praktiska kommer att skickas ut tillsammans med TRFformuläret i mitten av september. För frågor: Axel Soläng FoU Nordväst [email protected] 0735-24 53 27 71 Bilaga 4 – Studiens beslutsunderlag Förslag till kommunerna i Stockholms läns nordvästregion att genom standardiserade bedömningsinstrument följa upp placerade barns skolgång och skolsituation under hösten 2011 Socialtjänsten är skyldig att följa upp skolgången för barn som är placerade i vård utanför hemmet. Denna uppföljning kan göras på olika sätt. Nedanstående förslag innebär att kommunerna i Stockholms läns nordvästregion under hösten 2011 som ett led i denna uppföljning använder sig av det standardiserade instrumentet teacher’s report form (TRF) samt uppdrar åt FoU Nordväst att sammanställa och analysera detta material på gruppnivå. Bakgrunden till detta förslag är att Axel Soläng, student på socionomprogrammet vid Stockholms universitet, under vårterminen inom ramen för sin praktik på FoU Nordväst har påbörjat en kartläggning av skolsituationen för barn i familjehemsvård i nordvästkommunerna, genom en enkät till familjehemssekreterare. Detta arbete har initierats från referensgruppen för familjehemsvård i nordväst som samordnas via FoU Nordväst. Genom att få även lärares perspektiv på barnens skolsituation skulle en mer tillförlitlig bild av denna kunna ges och därutöver dels ge möjlighet till jämförelse med uppgifterna från familjehemssekreterarna, dels finns möjlighet till jämförelse mot en normalpopulation utifrån en studie vid Lunds universitet. TRF är ett komplext instrument som genom lärarskattningar kan ge en uppfattning av hur barnet presterar i olika ämnen, deras adaptiva beteende och beteende-/känslomässiga svårigheter. Under höstterminen 2011 finns möjlighet för kommunerna att få hjälp med att sammanställa och analysera ett sådant material på gruppnivå, via FoU Nordväst och Axel Soläng som då gör detta inom ramen för en C-uppsats under handledning av professor Bo Vinnerljung, på Socialhögskolan, Institutionen för socialt arbete i Stockholm. Villkoret för att ovanstående förslag ska vara möjligt att genomföra är, på grund av de etiska dilemman som annars följer, att det sker som ett led i kommunernas reguljära uppföljningsarbete. Kommunerna kommer då att ansvara för distribution och insamling. Kommunerna kommer härigenom äga materialet och tar hjälp av FoU Nordväst för sammanställning och analys av ett nogsamt avidentifierat material, där inga enskilda individer ska kunna identifieras. En jämförelse med materialet från Lund innebär att även forskare 72 Martin Olsson vid Lunds universitet kommer att få del av det avidentifierade materialet för att kunna göra jämförande analyser. Möjligheten att genom TRF få en uppfattning av barnens skolsituation är unik och skulle komma att vara den hittills enda i sitt slag i Sverige. Det skulle även finnas möjligheter för ingångar till fler studier på samma material. Möjligheten har uppkommit genom ett samarbete mellan FoU Nordväst, Stockholms universitet och Lunds universitet. För att inga enskilda handläggare ska hamna i tveksamheter kring om detta kan genomföras eller inte, önskar vi få ett samtycke från en person i chefsposition för att kunna genomföra uppföljningen enligt ovan. För frågor eller funderingar: Axel Soläng 0735-24 53 27 [email protected] Jag samtycker till att ovanstående uppföljningsarbete kan genomföras, utifrån de villkor som där framgår: …………………………………………………………………………………………………. NAMN YRKESTITEL, KOMMUN Skickas till: FoU-Nordväst ATT: Axel Soläng c/o Sollentuna kommun 191 86 Sollentuna 73 Bilaga 5 – Kodnyckel och manual KODLISTA – KARTLÄGGNING AV PLACERADE BARNS SKOLGÅNG - TRF listan förvaras som sekretessbelagd handling under tiden för undersökningen Barnets Barnets namn & Bakgrunds- TRF TRF inkommen TRF + bakgrundsformulär nummer personnummer formulär ifyllt utsänt Datum: skickat till FOU Datum: Datum: Datum: 1 2 3 4 5 6 74 KARTLÄGGNING AV PLACERADE BARN: ATT KODA TRF SAMT DOKUMENT FÖR BAKGRUNDSVARIABLER Att koda ett formulär innebär att man ger varje formulär en egen identitet, kopplat till ett visst barn och kommun, samtidigt som materialet blir avidentifierat. Avsikten är att det ska gå att koppla enkäterna till de enskilda kommunerna för att möjliggöra jämförelser samt kontrollera för bortfall. En bortfallsanalys går bara att göra under förutsättning att kunskap finns om vilka fall svar inte inkommit. Koderna antecknas i en så kallad ”kodnyckel”, som biläggs denna anvisning. Denna ska ni själva bevara i pappersformat som sekretesshandling, men den ska finnas tillgänglig för att FoU ska kunna kontrollera antal utsända formulär och hur många som kommit in. Observera att kodnyckeln absolut inte får läggas upp i elektroniskt i datorn. Kodningen av formulären består av kommunkod samt löpnummer. Kodning av TRF och enkäten för bakgrundsinformation ska se ut på följande sätt: Kommunkod: Löpnummer: Kommunkoden – 3 siffror Alla kommuner i Sverige har en egen kod som används i olika sammanhang. Kommunkoderna används enligt nedan: Upplands-Bro XXX Sollentuna XXX Järfälla XXX Sunbyberg XXX Ekerö XXX Solna XXX Löpnummer - 2 siffror Det är ni som fyller i löpnummer (och kommunkod) innan ni skickar/lämnar tillbaka de besvarade formulären. Ni ska använda er av den kodnyckel som ni har konstruerat efter den mall som har bifogats detta dokument. Varje barn får sitt eget nummer och det är detta nummer som ska fyllas i uppe i högra hörnet på TRF och på formuläret för bakgrundsvariabler. Vid frågor, ring eller mejla: Axel Soläng [email protected] Tfn: 0735 24 53 27 75