Psykisk ohälsa och beteendeproblematik bland elever placerade i

Stockholms universitet
Institutionen för socialt arbete
Socionomprogrammet allmän inriktning
HT2011
Psykisk ohälsa och beteendeproblematik bland
elever placerade i familjehem och HVB
Författare: Axel Soläng
Handledare: Bo Vinnerljung
Psykisk ohälsa och beteendeproblem bland elever placerade i familjehem och HVB
Axel Soläng
ABSTRACT
This study examines the prevalence of mental health problems and behavior problems in a
group of children placed in institutional care and fostercare by six municipalities in the
northwestern part of the county of Stockholm. The sample consists of 49 children and
adolescents ages 7-16 who were in institutional care or fostercare during fall/winter 2011. The
Teacher’s Report Form (TRF) was completed by the child’s teacher. For each children
additional data was collected through a questionnaire completed by the childs social welfare
secretary. A more restrictive cutoff-point for the broad band scales was used compared to the
american norms. On the TRF total problem scales 18 % of the group were found to be within
clinical range. On the externalizing problems scale 16 % of the group were within clinical
range and on the internalizing problems scale, 8 % of the group were within clinical range.
The mean values on each broad band scale and, with one exception, syndrom scales was
higher for the looked-after children compared to a swedish normative sample. Gender and
age differences was much smaller than in the normative sample. No differences in mean
values was found in relation to placement type. No correlation was found between
internalizing and externalizing problems and school performance.
Key words: Fostercare, looked-after children, institutional care, mental health, behavior
problems, Teacher’s Report Form, TRF.
Antal ord: 16609
2
Innehållsförteckning Inledning Problemformulering Studiens syfte Frågeställningar Kunskapsläge Sökprocess inledning Psykisk ohälsa och beteendeproblematik hos familjehemsplacerade och
institutionsplacerade barn och ungdomar Europeiska och utomeuropeiska studier Skandinaviska studier Svenska studier Samhällsvårdens utfall Skolsituation Låga skolresultat har samband med en rad ogynsamma utfall i vuxen ålder Psykisk ohälsa, beteendeproblematik och skolgång Tidigare forskning: kritiska röster Sammanfattning Teoretisk utgångspunkt Teoretiska utgångspunkter: en kritisk inledning Risk- och skyddsfaktorer Kön, ålder och typ av placering Placerings sammanbrott Internaliserande och externaliserande problem Skolans roll Metod Urval Genomförande/insamling av empiri Avgränsningar Jämförelsegrupp Etiska överväganden Testinstrument TRF Validitet och Reliabilitet Generaliserbarhet Begränsningar vid användande av skattningsformulär Bearbetning av data Resultat Deskriptiva data från följeenkät och TRF Deskriptiva data TRF:s övergripande skalor och subskalor (syndrom) Antal barn som skattas i gränsområdet och det kliniska området på övergripande skalor
och syndrom Karaktäristika för barn som skattas inom gränsområdet eller på klinisk nivå Diskussion Slutsatser 5 5 7 7 7 7 8 9 9 11 12 13 14 15 16 18 19 19 19 20 21 23 23 24 24 24 24 25 26 26 27 27 28 29 30 30 33 34 39 45 47 49 52 3
Förslag till vidare forskning 53 Referenser 55 Bilaga 1 -­ Följeenkät 67 Bilaga 2 – Informationsbrev lärare 69 Bilaga 3 – Informationsbrev handläggare 70 Bilaga 4 – Studiens beslutsunderlag 72 Bilaga 5 – Kodnyckel och manual 74 4
Inledning
Socialnämnden har en skyldighet att verka för att barn placerad i familjehem eller hem för
vård eller boende får en god vård (6 kap 1 §, Socialtjänstlag (2001:453), SoL) och
gynnsamma uppväxtförhållanden (6 kap 7 §, SoL). År 2009 var 23 400 barn någon gång
under året placerade i social dygnsvård (Socialstyrelsen, 2010a). Mellan fyra och fem procent
av alla barn blir vid någon tidpunkt i sin uppväxt placerade i social dygnsvård utanför hemmet
(Cederblad, 2005).
Att placera ett barn innebär att samhället tar på sig ansvaret att ge barnet chans till en bättre
framtid, men det går att ifrågasätta hur bra samhället lever upp till detta ansvar. Heath et al
(1994) menar att de sociala myndigheterna inte lyckas att ge de barn som omhändertas en
chans till ”escape from disadvantage” (s. 241) (se även Zeitlin & Weinberg, 2004; Egelund,
2009). Barn i samhällsvård lider i högre grad av psykisk ohälsa och förekomsten av
beteendeproblem och psykisk ohälsa är mycket högre för samhällsvårdade barn än för
normalpopulationen (Janssens & Deboutte, 2010; Holtan et al, 2005; Hukkanen et al, 1999;
Kjelsberg & Nygren, 2004; Vinnerljung et al, 2006; McCann et al 1996; Sawyer et al, 2007).
Barn som placerats i samhällsvård löper på en rad olika sätt risk att i ungdomen och i
vuxenlivet klara sig sämre och må sämre än barn som inte blivit placerade. Barn som placeras
löper höga överrisker för att utveckla psykosociala problem (Sundell et al., 2007; Jackson et
al, 2002). Placerade ungdomar har högre risk att utveckla drogberoende i vuxen ålder (White
et al, 2008). De löper också större risker än normalpopulationen för att i vuxen ålder lida av
depression, social isolering och att ha sämre relationer till partners och föräldrar (Cook-Fong,
2001). I en svensk registerstudie konstaterar Vinnerljung och Sallnäs (2008) att placerade
barn har höga överrisker för att hamna i allvarlig kriminalitet, drabbas av psykisk ohälsa, dö i
förtid, ha försörjningsproblem och bli tonårsföräldrar. Borde det se ut på det här sättet om
dessa barn verkligen får god vård och gynsamma uppväxtförhållanden?
Problemformulering
Barn i samhällsvård kommer ofta från underpriviligierade förhållanden och samhällsvården
ska vara kompensatorisk. Detta innebär att det finns ett stort ansvar att se till att barnen lyckas
i skolan (Zeitlin & Weinberg, 2004) och socialnämnden har enligt SoL en skyldighet att verka
för att dessa barn får lämplig utbildning (6 kap 7 §). Detta ansvar får extra tyngd genom att
forskning tydligt kan visa på att det finns ett mycket starkt samband mellan skolmisslyckande
5
och framtida psykosociala besvär (Socialstyrelsen 2010b). Att se till att dessa barn får chans
till en utbildning kan vara bland det viktigaste placerande kommuner bör sträva efter (Jackson
& Ajayi, 2007; Jackson, 1994). Att misslyckas med sin skolgång kan anses vara en av de
största riskfaktorerna för barn placerade i samhällsvård (Vinnerljung, 1998).
Här blir det problematiskt. Barn som vårdats en längre tid i samhällsvård presterar generellt
sett långt sämre resultat än sina skolkamrater (Socialstyrelsen, 2010b). Samstämmiga
uppgifter från forskning har, under flera decennier och från många länder, visat på att barn i
samhällsvård tenderar att underprestera i skolan och komma ut i vuxenlivet lågutbildade
(Vinnerljung et al, 2005).
En del i ett försök till förståelse av situationen kan inbegripa den höga förekomsten av
antisocialt beteende I den här gruppen, som ofta bottnar i en beteendeproblematik
(Vinnerljung et al, 2005). Psykisk ohälsa är också en faktor som hänger samman med
skolprestationer. Det finns sambandsvägar som tyder på att internaliserande och
externaliserande problematik kan leda till att ett barn får svårt att klara av skolgången samt att
barn som har svårt att klara av skolgången löper risk att utveckla internaliserande och
externaliserande problematik (Gustafsson et al, 2010)
Insatser för att förbättra samhällsvårdade barns skolprestationer är nödvändiga om deras
framtidsutsikter ska kunna förbättras (jmf: Heath et al., 1994; Socialstyrelse, 2010b; Zeitlin &
Weinberg, 2004). Skolgången måste ses som en av de mest centrala delarna i arbetet om man
vill kunna ge en möjlighet till ett drägligt vuxenliv åt dessa barn (jmf Stone, 2007; Zeitlin &
Weinberg, 2004). För att insatser inte ska riskera att bli ett slag i luften eller i värsta fall vara
till skada för barnet så behövs ett underlag, något att utgå ifrån. Den här studien kommer att
använda sig av standardiserade skattningsinstrument för att identifiera problematiskt beteende
och psykisk ohälsa hos barnet i dess specifika skolmiljö. Detta anser författaren kunna vara ett
möjligt tillvägagångssätt för att kunna skapa detta underlag.
6
Studiens syfte
Att undersöka skolsituationen för samhällsvårdade barn genom lärarskattningar av psykisk
ohälsa och förekomst av beteendeproblematik.
Frågeställningar
-­‐
Hur skattar lärarna barnen ifråga om psykisk ohälsa och beteendeproblematik?
-­‐
Hur kan man bedöma förekomst av psykisk ohälsa och beteendeproblematik i jämförelse
med en normalpopulation?
Kunskapsläge
Sökprocess
Sökprocessen kan delas in i tre nivåer. Det primära är informationssökning via internet. Den
sekundära handlade om att genom referenslistor i de centrala studier som identifierats leta
vidare och på det sättet hitta litteratur som var relevant för undersökningen. Det sista sättet
som tillgång till information har insamlats är genom tips från personalen på FoU Nordväst
och från professor Bo Vinnerljung på socialhögskolan, Stockholms universitet. De databaser
som använts är EBSCO, DIVA, Google schoolar, Artikelsök, Libris, CSA - Social Sciences
Subject Area, sedermera ProQuest. Lagtext har hämtats från Zeteo. Primära sökord som
använts är: ab(Looked-after children AND education* OR +school*),ab( foster care AND
education* OR school*), ab(Familjehem* AND utbildning* OR skol*), ab(Social*
barnavård* AND utbildning* OR skol*), ab(Samhällsvård* +utbildning* OR skol*),
ab(school performance OR educational attainment AND mental wellbeing OR mental health
OR psychopathology), ab(trf OR cbcl OR ysr OR aseba).
Jag har inte avgränsat mig till specifika geografiska områden för att hämta in forskning. Barth
och Ferguson (2004) menar att de utmaningar som den sociala barnavården står inför i stort
sett är generaliserbara över nationsgränserna. Jag har däremot lagt fokus på att hitta och
presentera forskning som faktiskt använt sig av standardiserade instrument och specifikt
ASEBA (Achenbach System of Empirically Based Assessment). Detta har inte varit en
avgränsning men jag har valt bort att presentera vissa studier om det finns en annan studie
som använt sig av något av instrumenten som ingår i ASEBA: TRF (lärarskattningar), CBCL
(föräldraskattningar) eller YSR (självskattningar). Jag kommer inte presentera några resultat
7
på syndromnivånivå utan endast på de övergripande skalorna totala problem, externaliserande
och internaliserande problem. Detta för att många artiklar inte redovisar resultat på
syndromnivå och en presentation av de resultat som finns riskerar att bli fragmentarisk. Det är
inte lätt att hitta specifikt forskning som använt sig av lärarskattningar för att undersöka den
här gruppen. Jag har därför också infogat forskning som använt sig av föräldraskattningar
(CBCL) och/eller självskattningar (YSR). Dessa instrument är konstruerade på ett likartat sätt
och har visat sig komma fram till liknande resultat (Achenbach & Rescorla, 2001). Den
forskning som kommer redovisas nedan är främst hämtad från Skandinavien, England och
USA men jag kommer även göra avstickare till andra länder. Jag har inte hittat något i
forskningens resultat eller i andra forskares kommentarer till forskningen på området som har
sagt emot detta tillvägagångssätt.
En reflektion från forskningsgenomgången är att det verkar vara så att vi i Sverige vet relativt
lite om hur det ser ut under pågående vård. Merparten av de studier som hittats mäter utfall.
Det gäller inte minst för de stora registerstudier som finns på området. Dessa studier kommer
finnas med i presentationen samt ett flertal studier som mäter just utfall men där det även
finns uppgifter av hur situationen ser ut under den pågående vården.
Jag börjar avsnittet med att presentera vissa studier om vad vi vet om prevalensen av
externaliserande och internaliserande problem under pågående vår. Därefter något om vad vi
vet om samhällsvårdens utfall och hur det går för de barn som under sin barndom befunnit sig
i samhällsvård. Sist går jag in på vad vi vet om skolsituationen och skolresultatens betydelse
för det senare vuxenlivet. Sedan följer ett avsnitt om externaliserande och internaliserande
problematik i relation till skolprestationer och ett exempel på vad hur man genom
standardiserade bedömningsinstrument kan strukturerar upp interventioner för att stödja barn i
samhällsvård. Till sist kommer en kritisk kommentar där jag försöker belysa den tidigare
forskningen från ett annat håll.
inledning
År 2009 var 23 400 barn någon gång under året placerade i social dygnsvård (Socialstyrelsen,
2010a). Mellan fyra och fem procent av alla barn blir vid någon tidpunkt i sin uppväxt
placerade i social dygnsvård utanför hemmet (Cederblad, 2005). Den vanligaste orsaken till
placering under tonåren är beteendeproblematik hos barnet (Vinnerljung & Sallnäs, 2008).
Vanliga orsaker till varför tonåringar blev placerade var kriminalitet, missbruk, grava
8
skolproblem, rymningar och relationsproblem. I endast fem till tio procent av fallen fanns
uppgifter om att barnet blivit utsatt för misshandel och/eller sexuella övergrepp (Cederblad,
2005). För yngre barn var den vanligaste orsaken att barnet blivit utsatt för övergrepp
och/eller försummelse/vanvård. Mer än hälften av de barn som placerades hade allvarliga
skolproblem (Vinnerljung et al, 2001). Överrepresenterade grupper bland de barn som blir
placerade är invandrarbarn (Vinnerljung et al, 2008), barn till fattiga ensamstående föräldrar
samt barn till föräldrar med egna svåra uppväxtförhållanden (Cederblad, 2005).
Psykisk ohälsa och beteendeproblematik hos familjehemsplacerade och
institutionsplacerade barn och ungdomar
Rubriken ovan hade antagligen för enkelhetens och förståelsens skulle kunnat delas i två. De
studier som jag beskriver passar dock under båda. Psykisk ohälsa kan manifestera sig genom
en internaliserande problematik och en beteendeproblematik kan manifestera sig genom en
externaliserande beteendeproblematik. Det är dock inga vattentäta skott och praktiskt går det
säkerligen inte att särskilja dessa. En beteendeproblematik kan bottna i, förstärkas i, och
vidhållas genom olika former av psykisk ohälsa i olika grad och vice versa. Lagerberg och
Sundelin (2000) menar att det idag är välkänt att internaliserande och externaliserande
problem är korrelerade och man kan säga att de delvis överlappar varandra. Jag ber om ursäkt
för att läsningen eventuellt blir krånglig av detta upplägg och jag ber om överseende.
Studierna delas dock in under olika rubriker beroende på var de geografiskt har genomförts.
Europeiska och utomeuropeiska studier
Som tidigare fastslagits så lider barn i samhällsvård i högre grad av psykiska störningar och
förekomsten av psykisk ohälsa är mycket högre för samhällsvårdade barn än för
normalpopulationen. I en studie från Belgien undersökte Janssens & Deboutte (2010)
prevalensen av psykisk ohälsa i en grupp om 292 barn i åldrarna 3-17 år som alla var
placerade antingen i familjehem, på institution, i dagvård (day care) eller i hemmet. Detta
gjordes genom själv-, föräldra- och lärarskattningar genom ASEBA samt även SDQ
(Strengths and Difficulties Questionnary). Man fann i gruppen att 54 % av barnen skattades
över normalnivån enligt ASEBA. Den högsta prevalensen fanns överraskande hos de barn
som
var
placerade
i
hemmet
då
detta
är
den
minst
intensiva
vårdformen.
Familjehemsplacerade barn skattades signifikant lägre än de som var placerade på institution.
9
I en studie som syftade till att bedöma prevalensen av psykiska störningar hos
samhällsvårdade tonåringar i Oxfordshire jämfördes 134 samhällsvårdade tonåringar mot en
referenspopulation som bestod av tonåringar som inte haft någon tidigare kontakt med de
lokala myndigheterna och som gick på samma skola som de samhällsvårdade tonåringarna.
Gruppen av samhällsvårdade tonåringar bestod av 69 pojkar och 65 flickor. 38 var placerade
på institution och 96 levde i familjehem. Vad man fann var att 67 % av de samhällsvårdade
tonåringarna hade någon form av psykiatrisk diagnos, att jämföra med 15 % i
referenspopulationen. Man fann inte bara att de samhällsvårdade tonåringarna hade en mycket
högre grad av psykiatriska diagnoser, utan det mest oroande var att trots att dessa tonåringar
led av allvarliga störningar som var behandlingsbara så hade många av dessa fall inte
upptäckts (McCann et al, 1996).
Sawyer et al genomförde 2007 en studie där 323 barn, 6-17 år ingick. De var all placerade i
fosterhemsvård i Adelaide, Australien. CBCL och YSR användes för att undersöka den
mentala hälsan hos denna grupp. Hos de familjehemsplacerade barnen befann sig 61 % (35,2
% för tonåringar) i det kliniska området för totala problem. 60,1 % (40,7 % för tonåringar)
fanns i det kliniska området för externaliserande problem och 44,9 % (22,0 % för tonåringar)
på klinisk nivå för internaliserande problem. I den här studien hittade man alltså en lägre
prevalens av psykisk ohälsa hos de familjehemsplacerade barn som var i tonåren. Man gjorde
även jämförelser med en normalpopulation barn som bodde i samma samhälle. Andelen
familjehemsplacerade barnen som uppnådde kliniska nivåer på den totala problemsskalan och
externaliserande problemskalan var fem gånger så hög i jämfört med deras jämnåriga
kamrater. För internaliserande problem var andelen placerade barn tre till fyra gånger högre.
Barnens vårdnadshavare blev tillfrågade om de upplevde att barnet i jämförelse med andra
barn led av psykisk ohälsa eller hade en beteendeproblematik som var så allvarlig att de ansåg
att barnet skulle behöva professionell hjälp med att bearbeta detta. 53,4 % av
vårdnadshavarna ansåg detta. Bara 26,9 % av barnen hade fått någon form av professionell
hjälp de senaste sex månaderna.
Trout et al (2008) undersökte frekvens av beteendeproblematik, psykisk ohälsa och
utbildningsmässiga riskmarkörer hos 127 barn som skulle placeras på institution i Omaha.
Medelåldern var 15,3 år. Medelåldern vid första placeringstillfälle var 13,3 år. 28 % av barnen
fick specialundervisning. För bedömning av beteendeproblematik använde man sig av CBCL.
Man fann att fler än två tredjedelar av barnen uppnådde kliniska nivåer på syndromskalorna.
10
79 % av barnen uppnådde kliniska nivåer på den övergripande skalan externaliserande
problem. 65 % på totala problemskalan och 44 % på den internaliserande problemskalan.
Bedömning av psykisk hälsa gjordes genom distribuering av DISC-IV självskattning. Man
fann att 54,3 % av barnen rapporterade höga värden inom minst ett riskområde. De vanligaste
områdena var beteendestörningar, ångest/oro och drogmissbruk. Bedömning av skolrelaterade
färdigheter gjordes genom Woodcock-Johnson Test of Achievement. Medelvärdena på
samtliga subtest låg under det normerade medelvärdet. Man fann alltså stor anhopning av
riskmarkörer vad gäller samtliga tre undersökta områden.
Skandinaviska studier
I Norge undersökte Holtan et al (2005) den psykiska hälsan hos 214 barn, 4-13 år som var
placerade i familjehem antingen genom nätverksplacering eller inte. Familjehemsföräldrarna
fick fylla i CBCL. Man fann att 35,8 % av de nätverksplacerade barnen och 51,8 % av de som
inte var nätverksplacerade hamnade över normalnivån på den totala problemskalan. Att vara
pojke hade samband med högre poäng.
Hukkanen et al (1999) undersökte den mentala hälsan hos 91 barn mellan fyra och arton år
(medel 12,6) som var placerade på institution i Finland. Detta skedde med hjälp av
flerinformantsskattningar. De instrument som användes var CBCL, TRF och CGAS. Det som
framkom var att 55-80 % av barnen hamnade i gränsområdet eller i det kliniska området för
psykisk ohälsa och beteendeproblem enligt de båda ASEBA-instrumenten. Det var vanligt
med skolproblem. 43 % hade specialundervisning på grund av inlärningssvårigheter eller
beteendeproblematik. 21 % hade gått om en årskurs och 58 % av dem hade fortfarande
svårigheter med skolarbetet. Barn som placerats i yngre år hade lägre problemanhopningar.
Också de barn som placerats yngre på den aktuella institutionen hade lägre
problemanhopningar, även om de bott där i många år. Längden på placeringen hade inte
samband med prevalensen av psykisk ohälsa. Något som författarna menar visar på att vården
i sig inte kan sägas ha skadliga effekter. De menar vidare att det också indikerar att
förbättringar hos barn med internaliserande och externaliserande problematik inte sker på
institutionen, även om institutionen kan ge barnet en trygg miljö.
I en annan studie från Norge (Kjelsberg & Nygren, 2004) användes CBCL och YSR för att
könsspecifikt undersöka prevalensen av psykisk ohälsa och beteendeproblem hos ungdomar
placerade på institution (n=244) i jämförelse med ungdomar inom barn- och
11
ungdomspsykiatrin (n=90). Medelåldern för ungdomarna placerade på institution var för
pojkarna 14,1 och för flickorna 13,6. Som mätinstrument använde man sig av CBCL och
YSR. CBCL fylldes i av personalen. Man fann att pojkarna i samhällsvård hade
problemnivåer i höjd med de inom psykiatrin. Flickorna hade lägre nivåer men likväl mycket
högre än i normalpopulationen. Pojkar hade högre poäng på externaliserande problem än
flickorna på CBCL men låg i höjd med dem på YSR. Flickorna hade högre poäng än pojkarna
på internaliserande problem på YSR men på CBCL låg poängen nära varandra.
Sammanfattningsvis visade studiens resultat på en mycket hög prevalens av psykisk ohälsa
och beteendeproblem. Mer än två tredjedelar av hela gruppen institutionsplacerade ungdomar
hade poängsummor som låg i den 90:e percentilen eller över i jämförelse med
normalpopulation (alltså inte jämförelsepopulationen).
Svenska studier
I Sverige verkar det inte som att standardiserade bedömningsinstrument är vanliga för att
undersöka den psykiska hälsan hos placerade barn. Det verkar inte finnas några liknande
studier som denna. Det närmaste som jag har kunnat hitta är en examensuppsats från
psykologiska institutionen i Lund (Kronvall & Pihlblad, 2006). Här användes en
flerinformantsmodell (CBCL, YSR och TRF) för att undersöka den psykiska hälsan hos 38
barn och ungdomar placerade i familjehem i åldrarna 11-20 år. Resultat presenterades för de
övergripande skalorna total problems, externalizing och internalizing problems. De fann att
andelen barn som uppnådde kliniska nivåer på CBCL och TRF var cirka 23 %, beräknat på
amerikanska normdata. Detta var jämförelse med de utländska studierna en låg siffra. Barnen
i denna studie uppvisade på gruppnivå färre kliniska beteenden än liknande populationer i de
utländska studier som författarna jämförde med och det är även lägre andel än i de som jag
presenterar här. Denna studie hade inte tillgång till normnivåer enligt svenska förhållanden
och författarna poängterar det problematiska att bedöma svenska barn efter amerikanska
normer då det har visat sig att svenska barn generellt skattas lägre (Crijnen et al, 1997).
Vinnerljung et al (2006) fann att barn och ungdomar i den sociala barnavården hade fem till
sex gånger högre risk att komma i kontakt med den psykiatriska vården under tonåren i
jämförelse med normalpopulationen. Efter att de justerat för psykosociala riskfaktorer och
socioekonomiska faktorer hos de biologiska föräldrarna sjönk denna siffra men ungdomarna i
den sociala barnavården hade fortfarande tre till fyra gånger så hög risk.
12
Vinnerljung et al (2001) undersökte hur ofta en placering slutade med ”sammanbrott”. D.v.s.
hur ofta en placering avbröts i förtid. Deras undersökningsgrupp motsvarade 70 % av samtliga
13–16-åringar som placerades någon gång under 1991. I denna studie redogörs för viss data
över gruppens karaktäristika vid vårdens början. I denna studie anges prevalensen av psykiska
problem anges 22 % av pojkarna och 14 % av flickorna ha någon form av psykiska problem.
Författarna definierar detta som ”/…/ diagnos från barnpsykiatrin eller någon annan form av
specialistutlåtande om att tonåringen har allvarliga psykiska problem (psykisk störning),
t.ex., depression, anorexia/bulimi, tidig störning, ADHD och DAMP” (s. 97). Nämnvärt är att
denna definition med stor sannolikhet undervärderar prevalensen då ”det finns uppenbar risk
för ett högt mörkertal” (s. 97-98).
Samhällsvårdens utfall
Hittills har genomgången hållit sig till hur situationen kan se ut under pågående vård, men det
verkar också som att denna grupp även i vuxen ålder i högre grad än normalbefolkningen har
höga överrisker för en rad ogynnsamma utfall. Det har poängterats tidigare att samhällsvården
inte lyckas med att kompensera för dessa barns dåliga utgångsläge. Det finns en hel del
forskning som belägger detta påstående. I en kunskapsöversikt om den sociala barnavården
konstateras att barn som placerats i dygnsvård är en riskgrupp för framtida psykosociala
problem (Sundell et al., 2007). Sedan lång tid tillbaka har studie efter studie bekräftat detta
(jmf Socialstyrelsen, 2006). Till exempel visar White et al. (2008) i en intervjustudie med före
detta placerade ungdomar att de har högre risk för att utveckla beroende av droger i vuxen
ålder än normalpopulationen. I jämförelse med normalpopulationen tycks personer med
erfarenhet av social dygnsvård även ha högre risker för psykisk ohälsa och självmordsförsök
(Vinnerljung et al., 2006; Jablonska et al, 2009). De löper större risker än normalpopulationen
för att i vuxen ålder lida av depression, social isolering och sämre relationer till partners och
föräldrar (Cook-Fong, 2001). En svensk uppföljande registerstudie av 718 unga vuxna som
placerades i samhällsvård under sin tonårstid visar att de löper större risker än
normalpopulationen för att utveckla kriminalitet, drabbas av psykisk ohälsa, dö i förtid, ha
försörjningsproblem och bli tonårsföräldrar (Vinnerljung & Sallnäs, 2008). I en annan
registerstudie pekar Vinnerljung et al. (2010) på att den sociala dygnsvården har svag
kompensatorisk påverkan även på barn som placerats i låg ålder. Något som även påpekas I
Berlin et al (kommande).
13
Detta är en del av de utfall som denna grupp är överrepresenterade i som vuxna, men det finns
även andra som specifikt har länkats till låga eller ofullständiga betyg från grundskolan. Dessa
tas upp nedan i eget avsnitt.
Skolsituation
Trots att socialtjänstens ansvar för de samhällsvårdade barnens rätt till utbildning har betonats
under lång tid och att forskningen på området konsekvent visar på betydelsen som resultaten
från grundskolan har för barns utveckling och chanser till ett gott vuxenliv, och då speciellt
för barn som befinner sig i samhällets vård (Socialstyrelsen, 2010b) får frågan om utbildning
för dessa barn ofta får en lägre prioritet i relation till övrig behandling från socialtjänstens håll
och medvetenheten om den här frågan i skolorna är låg (Kjellén, 2008). En genomgång av
barnombudsmannen (2011) visade på att en knapp tredjedel av Sveriges kommuner (30 %)
har utarbetat direktiv för hur socialtjänsten ska följa upp placerade barns behov av och rätt till
utbildning i alla skolformer. Detta blir särskilt problematiskt då samstämmiga uppgifter från
forskning har, under flera decennier och från många länder, visat på att barn i samhällsvård
tenderar att underprestera i skolan (Socialstyrelsen, 2010b), även i förhållande till den faktiska
kognitiva förmågan (Tideman et al, 2011) och komma ut i vuxenlivet lågutbildade
(Vinnerljung et al, 2005). I de stora registerstudier som redogörs för i social rapport 2010
(Socialstyrelsen, 2010b) visar författarna på att även efter att de tagit hänsyn till kognitiva
resultat från mönstringen hade de pojkar som växt upp i familjehem drygt 50 procents högre
risk att få låga betyg i årskurs 9, jämfört med pojkar i referenspopulationen.
Mer än hälften av de samhällsvårdade pojkarna har låga eller ofullständiga betyg från årskurs
9. För flickorna gäller att en tredjedel går ut nian med låga/ofullständiga betyg. Det är
generellt två till tre gånger vanligare med låga betyg bland barn som vårdats en längre tid i
familjehem än de som inte gjort det (Socialstyrelsen, 2010b). För de barn som varit placerade
i samhällsvård under tonåren var risken ännu högre, fyra gånger, att stanna vid grundskola än
för populationen i stort (Vinnerljung et al, 2005). Siffror för barn placerade på institution är
svåra att hitta men i social rapport 2006 (socialstyrelsen, 2006) anges att 89-90 % av de barn
som 1991 placerades på institution (offentlig och privat) vid 25 års ålder endast hade
grundskoleutbildning (n=128). De flesta barn som är placerade i HVB går i reguljär skola
men för en del är detta inte möjligt (n=114). De får istället särskild undervisning vid det hem
där de är placerade. En rapport från skolinspektionen (2010) visar på att denna särskilda
undervisning har stora brister. Rapporten visar på att dessa barn i hög utsträckning inte kan
14
sägas få den utbildning de enligt lag har rätt till. Bland annat får de inte alltid undervisning i
samtliga ämnen och inte den undervisningstid de har rätt till. I de flesta fall saknas dessutom
både beslut och utredningar avseende den anpassade studiegången.
I en norsk enkätstudie (Iversen et el, 2010) undersöktes frekvensen av generella
inlärningsproblem hos 4114 barn i årskurs 5-7 i Bergen. 101 av dessa barn var i kontakt med
den sociala barnavården. Man fann att 12 % av de barn som var i kontakt med den sociala
barnavården hade generella inlärningsproblem. Siffran för deras kamrater var 0,4 %. 31 % av
de barn som var i kontakt med den sociala barnavården hade 31 % specifika
inlärningsproblem i relation till matematik och/eller läsning och skrivning. Siffran för deras
kamrater var 10 %. Vartannat barn i kontakt med den sociala barnavården hade låg akademisk
kompetens. Andelen barn som hade generella inlärningssvårigheter låg i linje med vad man
funnit i England (Ford et al, 2007).
Den internationella forskningen visar på en stabilitet över tid i avseende skolresultat i
förhållande till den övriga populationen medan forskningen kring de svenska förhållandena
tyder på en försämring över tid, då beroende på att den allmänna utbildningsgraden successivt
har höjts medan utbildningsgraden för de familjehemsplacerade barn har legat relativt
konstant (Vinnerljung, 1998). Betyg från årskurs 9 har avgörande betydelse för barns
benägenhet att studera vidare. Under en procent av barnen med betyg över medel stannar vid
grundskolenivå att jämföra med jämnåriga med låga eller ofullständiga betyg där 20–30
procent av barnen stannar vid grundskolenivå (Socialstyrelsen, 2010b).
Låga skolresultat har samband med en rad ogynsamma utfall i vuxen ålder Generellt sett över hela befolkningen så kan man se att den sjättedel som gått ut grundskolan
med låga eller ofullständiga betyg hade mycket högre förekomst av psykosociala problem än
de
som
hade
fått
fullständiga/höga
betyg.
Dessa
definierades
som
utfall
av
självmord/självmordsförsök efter årskurs 9 (se även Jablonska et al 2009), narkotika- eller
alkoholmissbrukmissbruk fr.o.m. 20-årsdagen, att vara lagförd för brott fr.o.m. 15-årsdagen,
allvarlig kriminalitet fr.o.m. 20-årsdagen (att vara dömd till skyddstillsyn, fängelse eller
rättspsykiatrisk vård vid minst ett tillfälle), tonårsförälder, fick något ekonomiskt bistånd det
år personen fyllde 25 eller att personen levde på ekonomiskt bistånd vid 25 års ålder. Det
fanns vissa könsskillnader. Självmord, kriminalitet och indikation om missbruk var vanligare
bland män. Självmordsförsök, tonårsföräldraskap och ekonomiskt bistånd vid 25 års ålder var
15
vanligare bland kvinnor. Även efter man justerat för bakgrundsfaktorer som födelseår,
utländsk
bakgrund,
socioekonomisk
bakgrund,
region,
bostadens
upplåtelseform,
återkommande ekonomiskt bistånd och indikationer for psykisk sjukdom och missbruk hos de
biologiska föräldrarna är det fortfarande kraftigt förhöjda risker för dessa utfall bland unga
vuxna
med
låga
eller
ofullständiga
grundskolebetyg
(Socialstyrelsen
2010b).
Familjehemsplacerade barn var kraftigt överrepresenterade inom denna grupp som gick ut
grundskolan med låga eller ofullständiga resultat. Rapporten presenterar även dessa utfall
separat för gruppen familjehemsplacerade barn. Det konstateras att i samtliga dessa utfall var
långvarigt familjehemsplacerade barn kraftigt överrepresenterade (se även Vinnerljung et al
2006; ). Frånvaro av skolmisslyckande kan alltså ses som en mycket stark skyddsfaktor mot
framtida psykosocial ohälsa (jmf Stone, 2007; Zeitlin & Weinberg, 2007; Jablonska et al,
2009), men här lyckas samhället uppenbarligen inte leva upp till sitt åtagande
(Socialstyrelsen, 2010b, Norberg, 2003).
Psykisk ohälsa, beteendeproblematik och skolgång
Att placera ett barn innebär att samhället tar på sig ansvaret att ge barnet chans till en bättre
framtid, men Heath et al (1994) menar att de sociala myndigheterna inte lyckas att ge de barn
som omhändertas en chans till ”escape from disadvantage” (s. 241) (jmf Zeitlin & Weinberg,
2004; Egelund et al, 2009).
Något som kan bidra till en förståelse av varför samhällsvårdade barn presterar långt under
medel i skolan kan vara den höga förekomsten av antisocialt beteende i den här gruppen.
Detta bottnar enligt Vinnerljung et al (2005) ofta i en beteendeproblematik. Det negativa
sambandet mellan beteendeproblem och skolprestation är välkänt (Johnson et al, 2009). För
vissa barn kan gälla att beteendeproblem påverkar skolgången negativt medans för andra kan
gälla att svårigheter med att klara skolan kan leda till beteendeproblem. Detta samband kan
alltså gå i båda riktningar och gäller också för psykisk ohälsa (Gustafsson et al, 2010). Den
ena vägen, att beteendeproblem och psykisk ohälsa orsakar låga skolresultat för
samhällsvårdade barn kan vara frestande att ta som intäkt för att de låga skolresultaten är
precis vad man kan förvänta sig (Berlin et al, kommande). Detta är i så fall olyckligt då det
har visat sig riktade insatser till den här gruppen kan ge resultat. Ett exempel på hur riktade
insatser kan se ut är skolfam som är ett program som ursprungligen startade i Helsingborgs
kommun som syftar till att stärka familjehemsplacerade barns skolkompetenser. Man använde
standardiserade instrument för att bedöma potentialen för varje barn, eventuella behov av
16
extra stöd och för att kunna skräddarsy ett individanpassade stödinsatser utifrån skolrelaterade
behov och psykologiskt stöd. Detta projekt innefattade 25 barn i åldern 7-11 år. Efter två år så
testades samma barn med samma testbatteri. Dessa resultat jämfördes med de tester som
redan gjorts. Barnen visade på signifikanta förbättringar i IQ, läsförmåga och stavning.
Barnen uppvisade små förbättringar (inte signifikanta) i matematisk förmåga. De visade även
upp förbättrade förmågor för social interaktion med de andra eleverna och lärarna. Studiens
design tillåter dock inte att man drar några kausala slutsatser. Som förklaring till varför dessa
barn presterade så pass lågt under sin nivå förklarar författarna med att det fanns
kunskapsluckor hos dem. Dessa luckor hade kumulerats under flera år (jmf Jackson, 1994, för
liknande resonemang från England). I början av projektet fanns en syn på 6 av barnen att de
skulle ha en låg kognitiv förmåga eller rentav ha en utvecklingsstörning. I slutet av projektet
hade synen på dessa barn förändrats. När det visade sig att de presterade inom det normala
spannet så visade både lärare och familjehemsföräldrarna högre förväntningar och positiv
attityd till barnens kapacitet och framtidsutsikter (Tideman et al, 2011). Skolstyrelsen (2009)
påpekar att lärares förväntningar har effekt på skolresultat och att det finns en
”förväntanseffekt” på barn i den svenska grundskolan. Gilligan (1998) menar att lärare kan
och bör spela en viktig roll, speciellt för barn i samhällsvård som ett stöd i deras liv. Elliott
beskriver i en artikel från 2002 en studie där även hon kom fram till att det fanns tendenser på
vissa områden att lärare hade lägre förväntningar på samhällsvårdade barn än på övriga. Hon
lyfter frågan att positiv särbehandling kan vara något som kan lyfta den här gruppen.
Till viss del kan problematiken förklaras med individuella faktorer som låg kognitiv förmåga,
psykisk ohälsa och förekomst av beteendeproblematik (Socialstyrelsen, 2010b). Låg kognitiv
kapacitet leder dock inte per automatik till låga betyg. Adoptionsstudier har kunnat visa på att
en god hemmiljö till viss del kan kompensera den risk för låga betyg som en låg kognitiv
kapacitet som en låg kognitiv kapacitet kan innebära (Lindblad et al, 2009). Det faktum att
många barn i den studie som beskrivs ovan (Tideman et al, 2011) förbättrade sina poäng på
IQ-testerna visar på att det kan finnas skäl att inte se samhällsvårdade barns kognitiva
förmåga som ett konstant faktum. Snarare kanske det bör ses som ett utfall av vården och av
vårdens förmåga att ge stöd för kognitiv och skolrelaterad utveckling (Berlin et al,
kommande).
17
Tidigare forskning: kritiska röster
En forskare som har en annan ingångspunkt är Berridge (2007). Han hävdar att man inte bör
luta sig mot officiell statistik gällande utfallsindikatorer för samhällsvårdade elever. Man bör i
högre grad ta hänsyn till socioekonomiska riskfaktorer som fattigdom och klass. Detta är ett
viktigt påpekande. Klasstillhörighet har varit och är fortfarande en viktig faktor för att
förutsäga vilken utbildningsgrad ett barn kommer nå (jmf Bäck-Wiklund & Lundström, 2009;
Grøholt et al, 1999; Stone, 2007). Berridge menar att lärares skattningar av barns förmågor i
skolan påverkas av barnens klasstillhörighet oavsett de faktiska förmågorna. Oavsett
klasstillhörighet är vidare fattigdom något som påverkar skolprestationer. Berridge hävdar
därigenom att det inte är självklart att vårdsystemet äventyrar dessa barns chans till
utbildning. Detta är något som jag har sett vid genomgången av forskningen. Klass och
fattigdom är två perspektiv på social barnavård som inte är särskilt framträdande. Istället
fokuseras det ofta på det individuella och det är ofta en behandlingstanke som är
utgångspunkt. Att referera till gruppen samhällsvårdade barn som underpresterare i skolan
kan alltså vara problematiskt. Detta visar sig bland annat genom att man ofta gör jämförelser
utan att ta hänsyn till att denna grupp har en annan sammansättning än den generella
skolpopulationen (Franzén et al, 2008; Vinnerljung et al, 2008; Cederblad, 2005). Denna
förklaringsmodell har länge varit dominerande och även om dessa poänger kan vara viktiga
att ha med sig kan de resultera i en syn på dessa barn som ”damaged goods” (Vinnerljung,
personlig kommunikation, 12/12/11). Man bör inte blunda för att klassaspekter kan bidra till
förståelsen för en del av problematiken men de håller inte i sin helhet för empirisk prövning.
Detta visar sig i den studie som Bohman och Sigvardsson (1980, 1982 & 1990, beskriven i
Vinnerljung & Hjern, 2011) genomförde där de följde 600 barn i Stockholmsområdet som
sattes upp för adoption 1956-1957. 168 av dem blev adopterade, 208 återvände till sin
biologiska mamma och 203 växte upp i fosterhem. Vid 15 års ålder presterade de adopterade
barnen bra i skolan medan de fosterhemsplacerade underpresterade och beteendeproblem var i
den gruppen två till tre gånger så vanliga. Vid mönstringstestningen fick de adopterade barnen
i stort sett samma resultat som de icke-adopterade medan de fosterhemsplacerade fick mycket
sämre resultat. Författarna fann att bakgrunds- och selektionsfaktorer inte kunde förklara
dessa skillnader. Utan att de mest troliga förklaringarna fanns i uppväxtmiljön.
18
Sammanfattning
Barn i samhällsvård tenderar att underprestera i skolan och komma ut i vuxenlivet
lågutbildade. Detta kan anses vara en av de största riskerna för dessa barn. Vården lyckas i
detta avseende inte kompensera för dessa barns framtidsutsikter. Barn i samhällsvård lider i
högre grad av psykiska störningar och förekomsten av psykisk ohälsa är mycket högre än för
normalpopulationen. Detta i samband med att allvarliga beteendeproblem spelar in har del i
att dessa barn underpresterar i skolan även i förhållande till sina kognitiva förutsättningar.
Psykisk ohälsa är mer frekvent hos de barn som är placerade på institution. Man bör ha i
åtanke att det är en komplex bild och att man ska akta sig för att lägga problematiken hos
varje enskilt barn. Man bör exempelvis även se att aspekter av klass och kön spelar in.
Teoretisk utgångspunkt En teori kan ses som en slags tankekonstruktion som används för att undersöka, förklara och
ge mening åt det studerade fenomenet i forskningsprocessen (Larsson, 2005). Min studie
kommer att ta sin utgångspunkt i begreppen risk och skyddsfaktorer som är bärande begrepp
inom utvecklingspsykopatologin (Andersson, 2008; Broberg et al, 2003). Jag kommer börja
med en kritisk inledning som kan sätta mina teoretiska utgångspunkter i perspektiv för att
sedan konkret gå in på teorin och att specifikt koppla denna till mitt område.
Teoretiska utgångspunkter: en kritisk inledning
Vid genomgång av forskning på området är det lätt att uppleva att siffrorna talar sitt tydliga
språk. Teoretiskt är det sällan någon tydlig teoretisk underbyggnad och i värsta fall blir det en
gissningslek att utröna vilka teoretiska utgångspunkter författarna har (jfr Holland, 2009).
Detta anser jag vara ett problem. Dels genom att det blir svårigheter att tyda och tolka
litteraturen, dels att det kan försvåra kritisk reflektion. Vad som går att se om man skärskådar
litteraturen är att lejonparten av litteraturen i varierande grad utgår från begrepp som resiliens
och risk- och skyddsfaktorer. Berridge (2007) tar vid och hävdar att forskning på området är
underteoretiserad och i vissa fall ateoretisk. Detta framförs även av Stein (2005). Hans artikel
tar avstamp i forskningen kring övergångsperioden från vård till vuxenliv men hans
resonemang kan även ses son relevanta för forskning kring de barn som fortfarande är i vård
(Holland, 2009). Han för fram att forskningen framförallt har fokus på empiri och då på
bekostnad av mer teoretiska resonemang. Avsaknaden av ett bredare grepp har lett till att
19
förklaringsmodellerna för varför samhällsvårdade barn underpresterar i skolan är otillräckliga
och simplifierade. Å andra sidan är riktade interventioner till den här gruppen är dessutom få
och blir sällan replikerade (Forsman & Vinnerljung, kommande). Det blir problematiskt när
det verkar som att kunskap faktiskt finns vilket visar sig genom att de flesta fokuserade
interventioner som finns faktiskt ger resultat (Ibid).
Risk- och skyddsfaktorer
Risk- och skyddsfaktorer används inom utvecklingspsykopatologin när man vill förstå
utveckling av avvikande eller atypiskt beteende. Närbesläktade och ibland överlappande
begrepp är sårbarhet och resiliens (Coleman & Hagell, 2007). Med dessa menas egenskaper
eller den motståndskraft som kan förklara gynnsam utveckling hos ett barn trots förekomst av
riskfaktorer (Broberg et al., 2003). Forskning har visat på att resiliens till stor del förklaras av
genetiska faktorer (jmf Kaufman et al, 2004; Caspi et al, 2003; DeYoung et al; 2011). Detta
betyder inte att resiliens eller motståndskraft helt enkelt är något som ett barn har eller inte
har. Det är ett komplext samspel mellan genetik och miljö (Coleman & Hagell, 2007). Ett
barn kan genetiskt anses löpa stor risk för ogynsamm utveckling men genom närvaro av en
eller flera skyddsfaktorer kan denna risk minskas. En studie av denna omfattning kan
troligtvis inte angripa den givna problematiken genom det teoretiska begreppet resiliens på ett
trovärdigt sätt. Risk- och skyddsfaktorer kan däremot påverka resiliensen eller
motståndskraften genom det nämnda samspelet och antingen öka eller minska graden av risk
vid exponering av en eller flera riskfaktorer. Genom att identifiera och minimera riskfaktorer
samt identifiera uppmuntra/förstärka skyddsfaktorer kan man ändå främja resiliens. Den här
studien kommer lägga fokus på att identifiera riskfaktorer. Jag kommer alltså begränsa det
teoretiska ramverket till begreppen risk- och skyddsfaktorer.
Riskfaktorer kan ses som indikatorer på processer och mekanismer som kan leda till en
negativ utveckling eller till ett ogynsammt utfall (Andersson, 2008; Coleman & Hagell,
2007). Forskning har visat på att förekomst av en riskfaktor ofta är en indikator på att fler
riskfaktorer är närvarande. Risk är inte heller ett konstant fenomen. Vid förekomst av fler än
en riskfaktor så är risken för ogynsamma utfall mycket högre än den är vid förekomst av få
eller enstaka riskfaktorer (Coleman & Hagell, 2007). Dessa kan vara både individuella som
miljömässiga faktorer (Ferrer-Wreder et al, 2005). Ju tidigare ett barn blir exponerat för
riskfaktorer, och om det dessutom utsätts för stressfaktorer i tonåren, ju större blir risken att
20
inte klara av vuxenlivet (Coleman & Hagell, 2007). Skyddsfaktorer ska å andra sidan förstås
från andra hållet, alltså som faktorer som fungerar som skydd, eller som en motståndsbuffert
mot ogynnsam utveckling (Broberg et al, 2003). Risk och det samband en sådan kan ha för ett
barns utveckling ska aldrig tas för deterministiskt. Det finns övergångar och omständigheter
som kan bryta negativ utveckling (Andersson, 2008). Samhällsvårdade barn är inte en
homogen grupp (Stone, 2007) och det är viktigt att ha i åtanke att alla barn i denna grupp inte
lämnar grundskolan utan fullständiga betyg.
Hukkanen et al (1999) menar att livet för majoriteten av barn som hamnar i den sociala
barnavården har inneburit ett ackumulerande av riskfaktorer som kan hämma den
psykosociala utvecklingen: förlorade relationer, övergrepp, försummelse, misshandel och
missbruk hos vårdnadshavare. Dessa faktorer har alla samband med emotionella besvär,
beteendeproblem, inlärningsproblem, låg självkänsla, svårigheter med sociala färdigheter,
svårigheter med affektreglering och med psykosomatiska besvär hos barn.
Det finns antagligen inte en utan flera förklaringar till varför samhällsvårdade barn som grupp
underpresterar i skolan (Vinnerljung, 1998). Olika risk- och skyddsmekanismer påverkar
sannolikheten för svaga skolprestationer. Det handlar alltså om sannolikheter, inte om
deterministiska samband (Socialstyrelsen, 2010b). En mer rimlig hypotes är att det finns flera
faktorer som samvarierar och att ett hållbart förändringsarbete inte bör fokusera alltför
ensidigt på endast en faktor (Vinnerljung, 1998). Den här studien har inte några pretentioner
att försöka förenkla de komplexa samband som ofta ligger bakom ett ofullständigt betyg (jmf
Stein, 2008).
Kön, ålder och typ av placering
Enligt Andersson (2008) kan faktorer som kön och ålder både ses som risk eller ett skydd
beroende på sammanhang. Detta visar sig genom att de samhällsvårdade flickorna i mindre
utsträckning än pojkarna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg (Socialstyrelsen, 2010b).
Flickorna har dessutom en lägre prevalens av externaliserande problem men i gengäld en
högre prevalens av internalisernade problem (Kjelsberg & Nygren, 2004). Vinnerljung och
Sallnäs (2008) visar att samhällsvårdade flickor generellt sett klarat sig bättre i vuxen ålder än
samhällsvårdade pojkar genom att de i ung vuxen ålder mycket mer sällan än pojkarna blivit
dömda för brott och att pojkarna oftare endast hade grundutbildning. En studie av uppsalabarn
visade på att 6,7 % av de 10-åriga pojkarna hade inlärningsförmåga under genomsnittet i
21
jämförelse med 3,5 % av flickorna. Alltså nära dubbelt så hög andel. Läs- och
skrivsvårigheter hittade man hos 15,9 % av pojkarna mot 9,8 % av flickorna. Svåra läs- och
skrivsvårigheter fanns hos 7 % av pojkarna mot 2,5 % av flickorna. Psykiska problem och
beteendeproblem var dessutom vanligare bland pojkarna. Enligt lärarintervjuer ansågs 53,3 %
av pojkarna och flickorna ha sådana problem. Svåra problem var enligt dessa intervjuer
mycket vanligare hos pojkarna. 11,1 % mot 4,4 hos flickorna. Man såg också att pojkarna i
relation till flickorna hade signifikant sämre betyg från årskurs nio i samtliga ämnen utom
gymnastik, teknik och fysik (Mellbin, Sundelin & Vuille, 1982, refererad i Lagerberg &
Sundelin, 2000). Det fanns också vissa typer av problem där flickorna var överrepresenterade.
Enligt föräldrarna var de oftare blyga, ängsliga och hade kamratproblem. Enligt lärarna
förekom det oftare aggressivt beteende hos de 10-åriga flickorna (Kornfält, 1981, refererad i
Sundelin & Lagerberg, 2000).
Via regressionsmodeller undersökte McClung och Gayle (2010) relationen framgång i skolan
och flera nyckelfaktorer som typ av placering, kön, ålder vid placering samt anledning till
placering. Typ av placering, ålder samt orsak till placering hade signifikanta samband med
prestationer i skolan. Generellt sett presterade de barn som placerats i familjehem högre
resultat i skolan än de som placerats på institution (jmf Andreassen, 2003). Betydelsen av
ålder vid placering visade att de som placerades innan de att de fyllt 12 år klarade sig bättre än
de som placerats efter 12-årsdagen. Samma mönster gäller även för Sverige. Tonåringar har
fyra gånger så hög risk att gå in i vuxenlivet med endast grundutbildning och 15-20 % av
flickorna löper högre risk att bli mödrar under tonåren om man jämför med populationen i
stort (Vinnerljung & Sallnäs, 2008). Vinnerljung et al benämner ålder vid placering (före eller
under tonåren) som en skiljelinje. Före tonåren så placeras de flesta barn i samhällsvård på
grund av att de behöver skyddas, medan de under tonåren placeras främst på grund av asocialt
beteende (Vinnerljung et al, 2005). McClung och Gayle (2010) tror att skiljelinjen där de som
placerats innan tonåren klarar sig bättre kan ha att göra med att de har kunnat (hunnit) skapa
sig stabilitet samt att de som placeras efter 12 år ofta har olika beteendeproblem som inverkar
menligt på skolprestationerna. Social rapport 2010 visar dock på en annan bild gällande flera
av dessa samband. För de långvarigt familjehemsplacerade barnen saknades samband mellan
låga betyg från årskurs 9 och bakgrundsfaktorer som födelseår, ålder vid placering samt
sammanlagd tid i social dygnsvård före 18-årsdagen. Man kunde endast se att tiden i vård och
barnets ålder vid placeringen hade en marginell påverkan och att denna skillnad som inte var
statistiskt signifikant (Socialstyrelsen, 2010b).
22
Placerings sammanbrott
Placerings sammanbrott under tonårstiden och de skolbyten som kan följa gör det svårare för
omhändertagna barn att klara av skolgången (Sallnäs et al, 2004; Cameron & Jackson, 2008).
I en undersökning som utgick från 70 % av de barn, 13-16 år, i Sverige som placerades någon
gång under 1991 undersöktes frekvensen av sammanbrott genom aktstudier under fem års tid.
Man fann att frekvensen för sammanbrott låg någonstans mellan 41 och 51 % i ”vanliga
familjehem” beroende på om man använde en vid eller en snäv definition av sammanbrott.
För HVB var siffrorna för offentliga sådana 26 till 32 % och för enskilda 39 till 43 %.
Asocialt beteende (barnet begår brott, missbrukar eller har ett våldsamt beteende) hos barnet
var det som tydligast påverkade en placerings risk att bryta samman (Vinnerljung et al, 2001).
Om både riskmarkörerna asocialt beteende och psykisk ohälsa fanns så var risken ännu högre.
Det är alltså viktigt att inte se till endast en faktor (jmf Sallnäs et al, 2004). Även i USA har
placeringars sammanbrott visat sig ha samband med en högra frekvens av psykiska problem
hos barnen i en amerikansk studie (Takayama et al, 1998). Aarons et al (2010) visar i en
longitudinell studie på hur externaliserande och internaliserande problem har samband med
placerings sammanbrott. Placerings sammanbrott kan leda till byte av skola eller längre
perioder av studieuppehåll. Båda dessa är faktorer som negativt korrelerar med skolresultat
(Vinnnerljung et al, 2001; Utbildningsförvaltningen, Stockholms stad, 2010). Sammanbrott
eller antal byten av placering kommer inte ingå som variabel i studien men det kan vara
viktigt att identifiera barn som lider av psykisk ohälsa eller har en beteendeproblematik för att
kunna förebygga sammanbrott.
Internaliserande och externaliserande problem
Ahrén (2010) menar att utagerande beteende kan öka risken för att barnet presterar dåligt i
skolan. Detta samband har även påtalats specifikt för barn som befinner sig i samhällets vård
(jmf Hukkanen et el, 1999; McAuley & Davis, 2009). I en forskningsöversikt av Westling
Allodi (2010) konstateras att forskningsstöd finns bland annat för att internaliserande och
externaliserande psykiska problem har negativa effekter på skolprestationer genom
mekanismer som är delvis ålders- och genusspecifika och att kompetenser och prestationer i
skolan är relaterade till psykisk hälsa. Internaliserande och externaliserande problem under
barndom och adolescens är vanligare bland ungdomar från ekonomiskt missgynnade grupper.
Gruppen samhällsvårdade barn kan räknas hit (jmf Cederblad, 2005), och ska alltså räknas
som en riskgrupp för att utveckla externaliserande och internaliserande problematik.
23
Ungdomar med höga problem under barndom och adolescens löper högre risker att lämna
grundskolan med låga betyg (McLeod & Fettes, 2007).
Skolans roll
Som visats ovan så kan framgång i skolan fungera som en skyddande faktor. Om barnet
stöttas i att klara av skolan minskar man risken radikalt för en rad ogynsamma utfall. Skolan
kan alltså i detta samband ses som en mediator. En mediator är en faktor som genom ett
orsakssamband kan påverka ett visst utfall, och inte som en rak sambandsförklaring. Skolan
kan alltså ses som en medierande faktor genom att framgång i skolan kan skydda barn mot en
rad ogynsamma utfall. Externaliserande och internaliserande problematik orsakar i sig själv
ofta ett lidande för barnet och är därigenom ett ogynnsamt utfall, men den här studien
använder ogynnsamt utfall i den bemärkelsen att externaliserande och internaliserande
problematik ökar risken för skolmisslyckande.
Metod Studien genomförs som en enkätstudie. Enkäten utgörs av det standardiserade
bedömningsinstrumentet Teacher’s Report Form (TRF). TRF beskrivs närmare under rubrik
”testinstrument” nedan. Vid Lunds Universitet pågår en allmän svensk normeringen av TRF
vilket möjliggör jämförande analyser mot en normalpopulation.
Urval
Den grupp som undersöks är barn i grundskolan (7-16 år), placerade i familjehem eller HVB
av kommunerna Ekerö, Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Upplands Bro och Järfälla under
hösten 2011.
Genomförande/insamling av empiri
Studien har genomförts som en del av kommunernas ordinarie uppföljningsverksamhet av
skolgången för placerade barn. Detta innebär att kommunerna har haft ansvar för distribution
och insamling av TRF. Kommunerna har sedan låtit mig analysera materialet på aggregerad
nivå. För att få till stånd denna studie har ett beslutsunderlag skickats ut som behörig chef i
varje kommun har undertecknat (se bilaga 4).
24
Efter att behörig chef hade skrivit under ett beslutsunderlag på att kommunen skulle
genomföra kartläggningen så formulerades ett informationsbrev till handläggarna (se bilaga
3). Detta skickades till den chef som skrivit under beslutsunderlaget och denna
vidarebefordrade sedan detta till handläggarna. Detta informationsbrev modifierades i
efterhand, dels genom att ett par kommuner önskade sig mer detaljerad information men
också genom att målgruppen preciserades till 7-16 samt att det infördes en tidsgräns för hur
länge barnet skulle ha befunnit sig i samma vårdmiljö för att ingå i urvalet (se nedan).
Då beslutsunderlaget var underskrivet och information hade gått ut till handläggarna så
påbörjades arbetet med utskicket. Förutom TRF-formuläret följde även en enkät med i syfte
att sammanställa vissa bakgrundsvariabler som sedan användes i analysen av materialet (se
bilaga 1). En kodnyckel konstruerades där barnen som ingår ska listas och en manual för hur
kodningen ska ske bifogades också (se bilaga 5). Ett informationsbrev för lärarna bifogades
också (se bilaga 2).
Avgränsningar
Att genomföra en undersökning som ska kartlägga placerade barns skolsituation är en
grannlaga uppgift. Allt kan omöjligt tas med och antalet variabler som undersöks måste
begränsas samtidigt som man får passa sig för att alltför ensidigt fokusera på bara några få
variabler. Den här studien har ambitionen att studera förekomsten av psykisk ohälsa och
beteendeproblem för gruppen samt att lägga extra vikt vid hur lärarna skattar elevernas
prestationer. Studien har således en deskriptiv karaktär (Esaiasson et al, 2007; Olsson &
Sörensen, 2007).
På grund av studiens upplägg har jag försökt få undersökningspopulationen så homogen som
möjligt. Därför har jag begränsat målgruppen till barn placerade i HVB eller familjehem. Den
grupp som kommer undersökas är barn placerade i familjehem och på HVB. De barn där
placeringstypen angavs som ”annan” (inte familjehem eller HVB) ingår inte i studien. Denna
typ av placering betydde vård enligt § 12, jourhem eller LVU i hemmet. De barn som var
placerade i jourhem togs bort på grund av att det ofta är en ”genomgångsplacering”. De blir
ofta inte kvar i jourhemmet en längre tid. Barn som placeras på § 12-hem är ofta
problembilden så stor att det skulle kunna förvränga resultaten för gruppen i stort (vilket även
visade sig vid en snabb genomgång av datan). För fyra barn saknas denna uppgift och de togs
också bort.
25
På grund av de praktiska komplikationer som skulle följa av att även inkludera
samhällsvårdade ungdomar på gymnasiet har jag begränsat mig till grundskolebarn. Jag har
avgränsat på att de barn som ingår ska ha varit placerade i samma placering minst två
månader. Det är den tidsgräns som generellt anges för hur länge läraren ska ha känt barnet för
att kunna skatta det utifrån TRF (Achenbach & Rescorla, 2001).
Lärarna utgör här den enda informationskälla och denna avgränsning kan kritiseras. Barns
beteenden varierar beroende på miljömässig kontext och på vilken interaktionspartner som de
befinner sig med. Informanters rapporter gällande barns problem har visat sig variera
beroende på vem informanten är och beroende på i vilken situation de ser barnet
(McConaughy, 1993a; McConaughy, 1993b; Stanger & Lewis 1993). Det är dock den
situationsspecifika skattningen av beteendeproblem och psykisk ohälsa jag är ute efter. Det
ska poängteras att de resultat som kommer redovisas är en återspegling av lärarnas
uppfattningar/angivelser och/eller bedömning av situationen för denna grupp. Studien har
alltså inte ambitionen att säga något om hur barnet fungerar generellt eller i andra miljöer än i
skolmiljön så som det uppfattas av läraren.
Jämförelsegrupp
För att kunna göra jämförelser och dra några slutsatser av resultaten görs jämförelser mot en
jämförelsegrupp. Denna grupp är den grupp som ligger till grund för de svenska normdata för
TRF som Olsson et al (opublicerat manuskript) har tagit fram i sin studie. Denna grupp består
av 623 barn i åldrarna 6-16 år fördelat på 33 lärare och 37 klasser. Deras studie gick i
validitets- och reliabilitetshänseende i linje med andra jämförbara studier. Sample-storleken är
liten i jämförelse med andra studier som lagt fram normerande data för ASEBA-instrumenten,
den geografiska spridningen i studien är liten (urvalsförfarandet var inte slumpmässigt utan
baserades på geografiska och demografiska kriterier) och de nämner i samband med detta att
deras resultat möjligtvis inte går att generalisera till samtliga elever i Sverige. Dessa förbehåll
är dock inte så allvarliga att resultaten bör ifrågasättas.
Etiska överväganden
Den viktigaste etiska frågan är den om sekretess. Den här studien har inte genomförts som ett
forskningsprojekt och sedvanliga forskningsetiska riktlinjer har alltså inte kunnat följas. Den
har genomförts som ett led i kommunernas ordinarie uppföljningsverksamhet och det innebär
26
att inget skriftligt tillstånd från vårdnadshavare har inhämtats samt att sekretess gäller för
känsliga uppgifter. Det har förts en diskussion om hur vårdnadshavare ska få information om
studien. Genom möten med min handledare och med kommunernas handläggare beslutades
att det enskilda barnets handläggare hade det ansvaret.
Gällande sekretess är den största risken för studiens del att namn på enskilda barn eller
uppgifter så detaljerade att enskilda barn kan identifieras röjs. För att detta inte ska ske har
kodning av formulären gjorts. Detta innebär att det som har lämnat kommunerna är formulär
som är numrerade med en kommunkod och ett löpnummer för varje enskilt barn. Följeenkäten
med bakgrundsvariabler har konstruerats med så trubbiga variabler som möjligt för att
minimera risken att enskilda barn går att identifiera. Detta innebär exempelvis att jag avstått
från att fråga om barnets bostadsort och specifika uppgifter om var barnet är fött.
Testinstrument
TRF
Teachers report form (TRF) är ett skattningsinstrument som är avsett att identifiera psykisk
ohälsa och problematiskt beteende hos barn och ungdomar. Det är en del av Achenbach
System of Empirically Based Assessment (ASEBA) (Achenbach & Rescorla, 2001) som
förutom TRF även inbegriper skattningsinstrument som vänder sig till föräldrar (CBCL) samt
ett instrument för självskattning som riktar sig till barnet (YSR). För både CBCL och YSR
finns svenska normeringar (Broberg et al, 2001; Larsson & Frisk, 1999). För TRF är svenska
normdata på väg (Olsson et al, opublicerat manuskript).
TRF är utformat för barn i åldrarna 6-18 år, riktar sig till barnens lärare, och är utformade som
beteendeskattningsskalor. TRF består av 113 påståenden där läraren ska ange grad av
instämmande. 0 för ”stämmer ej (såvitt du vet)”, 1 för ”stämmer någorlunda, eller ibland” och
2 för ”stämmer mycket bra, eller ofta”. Svaren räknas ihop i ett poängsystem och delas upp
under åtta problemsyndrom: Anxious/Depressed, Withdrawn/Depressed och Somatic
Complaints bildar tillsammans the Internalizing Scale, medan Rule-Breaking Behavior och
Aggressive Behavior bildar the Externalizing Scale. Andra problemskalor är Social Problems,
Thought Problems och Attention Problems som inte ordnas in under de två övergripande
skalorna Internalizing och Externalizing. Förutom dessa åtta problemskalor räknas den totala
poängen ihop för att få fram ett mått på Total Problems Scale (Achenbach & Rescorla, 2001).
Dessa syndromkonstruktioner är empiriskt framtagna konstruktioner som kan identifiera
27
beteendemönster som tillsammans kan anses representera den givna problematiken. En viktig
poäng är att syndromkonstruktionerna inte ska ses som ett sätt att fastställa kliniska diagnoser
(McConaughy, 1993a; McConaughy & Ritter, 2002). Skattningar av skolprestationer är en
mindre del av TRF och innebär att lärarna bedömer barnen enligt en fem-gradig skala på sex
ämnen. Ämnena som bedöms är läsning, skrivning, matematik, NO-ämnen, SO-ämnen och
engelska. Läraren anger om denne anser att barnet presterar mycket sämre, sämre,
genomsnittligt, bättre eller mycket bättre än genomsnittet för årskursen.
TRF mäter just eventuell förekomst av olika former av psykisk ohälsa och beteendeproblem.
Inte mycket utrymme lämnas till att kartlägga vilka eventuella resurser som barnet kan ha.
Det finns en problematik i detta. Tendensen inom social barnavård att undervärdera eller inte
lägga så stor vikt vid barnets styrkor och resurser har poängterats av Cameron & Jackson
(2008). En placering innebär ett försök till en lösning ett problem och placeringen som ansats
till lösning innebär att familjehemsplacerade barn implicit eller explicit blir definierade som
problembärare. Detta skulle innebära att socialarbetare och familjehemsföräldrar tenderar att
lägga vikt vid avvikelser i dessa barns anpassning snarare än på det normala (Vinnerljung,
1998). Även inom skolan finns en tendens att individualisera problem i elevens skolsituation.
Ofta så läggs inte så stor vikt vid faktorer som härrör ur skolmiljön och istället ser skolor och
lärare i många fall eleverna som de enda bärarna av problemen (Skolverket, 2009). Å andra
sidan så kan frånvaro av de problem och problemkonstruktioner som skattas genom TRF ses
som ses som skyddande faktorer.
Validitet och Reliabilitet
Validitet refererar till en undersöknings begreppsmässiga och teoretiska relevans. Alltså i
detta fall om giltigheten i enkätens frågor (Djurfeldt et al, 2010). Den prediktiva validiteten
har visat sig vara god. Den optimala modellen är en flerinformantsmodel (van Dulmen &
Egeland, 2011) men lärarskattningar har i sig själva visat sig ha god prediktiv validitet för
skolproblem (Verhulst et al, 1994). Analyser har också gjorts där TRF:s syndromskalor har
jämförts mot andra beprövade instrument som mäter liknande problematik. Korrelationerna
har genomgående varit höga (Achenbach & Rescorla, 2001).
Enligt Cronbach och Meehl (1955) är den centrala frågan när det kommer till en reflektion
över begreppsvaliditet “What constructs account for variance in test performance?" (s. 282).
Ett resonemang kring begreppsvaliditet bör ta upp frågan om ett test är ”kulturellt obundet”
28
(a.a.). Rescorla et al (2007) undersökte hur medelvärden på problemsyndromen varierade i 21
länder (inklusive Danmark och Finland, dock inte Sverige). Resultaten visade på att TRF:s
syndromkonstruktioner var konsistenta över nationsgränserna även om det fanns viss
variation (se även Ivanova et al, 2006). Achenbach (2010) påpekar med hänvisning till dessa
resultat att även om medelvärdena varierade mellan samhällen så var variationen större inom
samhällena än mellan dessa.
Ett instruments konsistens refererar till den grad som poängen på de enskilda frågorna
relaterar till varandra. Nedan redovisas konsistens i de syndromskalor som utgör TRF:s
internaliseringsskala, externaliseringsskala och den totala problemskalan. Konsistensen
avviker inte nämnvärt från de preliminära resultat som Olsson et al (2011, opublicerat
manuskript) kom fram till i Sverige. Test-retest innebär att efter en given tidsintervall återigen
ge samma test, för att därigenom avgöra instrumentets stabilitet (Cronbach, 1951). Då vi
genom TRF undersöker beteendemönster hos barn så är det inte konstigt att stabiliteten
sjunker med tid. Konsistens innebär vanligtvis att mäta korrelationer mellan items i ett test
(eller subskalor i ett mer omfattande test) för att se hur väl items som påstås mäta en
konstruktion (i det här fallet problemsyndrom) producerar liknande värden. Det vanligaste
sättet att mäta konsistens är Cronbach’s alpha, som vanligtvis översätts som medelvärdet av
alla möjliga split-half-koefficienter (Cortina, 1993). Måttet för test-retest och stabilitet över
tid är Pearsons r som mäter linjära samband (Borg & Westerlund, 2007).
Tabell 1. Konsistens (Cronbachs alfa), test-retest (Pearsons r) och stabilitet över tid
(Pearsons r) för TRF:s internaliseringsskala, externaliseringsskala och den totala
problemskalan (Achenbach & Rescorla, 2001, s. 101 & 105).
Konsistens
TRF
Test-retest
Stabilitet
Stabilitet
8-16 dagar
2 mån
4 mån
Internalizing
,90
,86
,87
,48
Externalizing
,95
,89
,70
,69
Total Problems
,97
,95
,77
,56
Generaliserbarhet
Den här studien utgår från ett lokalt sample och kommer endast att kunna ge en översiktsbild,
ett ”foto”, på hur situationen ser ut för de barn som vid den givna tidspunkten befinner sig i
29
vård i de aktuella kommunerna. Resultatet kommer således inte att vara representativt för alla
de barn som under 2011 gick in i vård utan endast för de som befinner sig i vård vid det givna
tillfället och har befunnit sig i samma vårdmiljö i minst två månader. Studiens population kan
inte anses vara riksrepresentativt då den utgår från totalpopulation barn som placerats av
kommuner inom ett specifikt geografiskt område: 6 kommuner i Stockholms läns nordvästra
del.
Begränsningar vid användande av skattningsformulär
Det finns vissa funktioner som ett skattningsformulär inte kan säga något om. Det kan inte ge
några förklaringar till bakomliggande orsaker till eventuella problembilder. Man bör vara
uppmärksam på att de inte heller är något objektivt instrument för att mäta förekomst av
problem hos barn. Alla skattningsformulär innebär subjektiva uppfattningar av problem. Som
sådana kan de variera från informant till informant och kan influeras av en rad faktorer såsom
vilken relation informanten har till barnet, miljömässiga begränsningar och psykologiska
variabler, exempelvis stress (McConaughy, 1993a). Barns beteenden varierar beroende på
miljömässig kontext och på vilken interaktionspartner som de befinner sig med. Informanters
rapporter gällande barns problem har visat sig variera beroende på vem informanten är och
beroende på i vilken situation de ser barnet (McConaughy, 1993a; McConaughy, 1993b;
Stanger & Lewis 1993; Ferdinand et al, 2006). Vissa skillnader i skattningar mellan
informanter har kunnat påvisas. Lärare tenderar att skatta barnens problem som mindre
allvarliga än föräldrarna (Stanger & Lewis, 1993). Överlag kan sägas att mödrars skattningar
är mer reliabla än ungdomars och lärares skattningar är mer reliabla än mödrars. Lärares
skattningar hade också högre reliabilitet rent situationsspecifikt. Dumenci et al påpekar att
informantspecifik data inte bör avfärdas endast på grundval av att uppfattningar kan gå isär
(Dumenci et al, 2011; jmf Ferdinand et al, 2006).
Bearbetning av data
För databearbetningen har SPSS använts. Syndromskalorna representeras av kluster av
separata
items
som
har
slagits
ihop
och
visar
aggregerade
medelvärden
och
standardavvikelser. De övergripande skalorna är på samma sätt av kluster av syndromskalor
vilket beskrivits ovan. Skillnaderna mellan gruppernas medelvärden på skalorna har gjorts
genom independent samples t-test. Vid jämförelser mot normalpopulation har inga statistiska
analysmetoder använts.
30
Vad gäller analysen för hur många barn som skattas inom de kliniska områdena på
övergripande och subskalor så har jag använt den data som finns i Lunds studie. För att räkna
ut vilka barn som hamnar i det kliniska området så tog de medelvärdet på det aktuella
syndromet plus två standardavvikelser. På detta sätt får man fram den grupp barn som ligger
på eller över den 98:e percentilen på problemskattningen (Olsson et al, opublicerat
manuskript). Det finns även normeringsnivåer i manualen som räknats ut enligt samma
tillvägagångssätt men dessa utgår från amerikanska förhållanden och det har visat sig att
amerikanska barn generellt sett skattas högre än svenska (Crijnen et al, 1997). Gränsvärdet
kommer jag att använda för att identifiera barn som har en hög problemanhopning men inte
tillräckligt hög för att hamna i det kliniska området. Gränsvärdet har räknats ut från Olsson et
als (opublicerat manuskript) medelvärden. Gränsområdet har beräknats till medelvärdet plus
en och en halv standardavvikelse. Achenbach och Rescorla (2001) anger för syndromskalorna
gränsvärden (borderline clinical range) som de poäng som hamnar på eller över 93:e upp till
97:e percentilen och kliniska värden över 97:e percentilen. Mitt gränsområde kommer i
jämförelse med deras att vara en aning mer inkluderande. Gränsen lägger sig för mig vid den
91:a percentilen. För de övergripande skalorna har Achenbach och Rescorla anget en lägre
gräns för gränsområde och kliniskt område. Detta för att dessa skalor representerar en
komplex problematik som inte är lika homogen som i syndromskalorna. Deras gränsvärden
lägger sig här för borderline inom 80:e till den 84:e percentilen och för kliniska värden över
84:e percentilen (Ibid). För den här studiens del innebär detta att mina gränser för de
övergripande skalorna är mer strikt satta än hos Achenbach och Rescorla. Gränsvärdena är
som följer på nästa sida.
31
Tabell 2. Cutoff-punkt för gräns respektive klinisk nivå på TRF:s övergripande skalor samt
subskalor. Siffrorna anger antal skattningspoäng för respektive skala som behöver
överskridas.
Pojkar
Flickor
Gräns
Klinisk
Gräns
Klinisk
Total problems
60,9
73,9
33,75
41,3
Internalizing
11,65
14,3
10,45
12,8
Externalizing
23,25
28,8
11,35
14,3
Anxious/Depressed
6,4
7,9
6,8
8,4
Withdrawn/Depressed
4,85
6,0
3,85
4,8
Somatic Complaints
2,3
2,9
1,9
2,4
Social Problems
5,2
6,4
3,45
4,3
Thought Problems
2,6
3,3
1,25
1,6
Attention Problems
24,5
29,7
12,65
15,6
Inattention Subscale
14,2
17,3
8,5
10,5
12,1
14,8
5,35
6,7
Rule-Breaking Behavior
7,95
9,9
3,95
5,0
Aggressive Behavior
15,9
19,7
7,85
9,9
Hyperactive/Impulsivity
Subscale
Jag har följt den uppdelning som gjorts Lund vid normeringen av TRF. De analyserade sitt
material utifrån kategorierna kön och ålder. De kunde inte hitta åldersskillnader som var av
den magnituden att det rättfärdigade separata gränsvärden vid beräknande av gräns- och
kliniska värden. Mina beräkningar för detta har alltså endast gjorts utifrån kön (Olsson et al,
opublicerat manuskript).
Alla items i subskalor och övergripande skalor har inte varit ifyllda. I en sådan liten
population som i denna studie är varje enkät viktig. Jag har följt de anvisningar som finns
gällande bortfall och i de fall fler än åtta frågor har lämnats obesvarade så har den enkäten
32
lyfts ut och ingår inte i analysen. För de enkäter som fanns kvar så har de frågor som lämnats
obesvarade ”nollats”. Antal items totalt som har nollats är 22 av 5537 stycken, alltså cirka 4
‰ av det totala antalet items.
Lärares skattningar av skolprestationer presenteras på två sätt. Förutom enkel redovisning på
item-nivå har jag också slagit ihop skattningarna för samtliga ämnen för att kunna presentera
en generell bild av barnets skolprestation. Denna variabel presenteras i tabellerna som
”generell bedömning”. Här har en annan väg valts vid saknade svar än för TRF:s
beteendeskattningsdel. Internt bortfall har i detta fall ersatts med seriens medelvärde.
Sammanräkning av poäng följer en fem-gradig skala. Om barnet anges prestera ”mycket
sämre än genomsnittet för årskursen” får barnet 0 poäng och om det anses prestera ”mycket
bättre än genomsnittet för årskursen” får barnet 4 poäng. Genomsnittlig prestation är för det
enskilda ämnet 2 poäng. Den generella bedömningen anges som poängsumman för samtliga
sex ämnen. Om läraren anser att barnet över lag presterar i genomsnitt så bra som man kan
förvänta sig för årskursen blir poängsumman 12.
Tillsammans med den mer restriktiva gräns som denna studie har satt för TRF:s övergripande
skalor innebär sammantaget att risken av att denna typ av analys överskattar problembilden
hos dessa barn är liten.
Resultat
Totalt 64 enkäter kom in. Av dessa 64 var 51 barn placerade i HVB eller familjehem. För nio
barn angavs ”annan” placering vilket betydde vård enligt § 12, jourhem eller LVU i hemmet.
För fyra barn saknas denna uppgift varpå de också togs bort. Achenbach & Rescorla (2001)
anger en gräns ett bortfall på beteendeskattningsdelen på max 8 frågor. Efter denna gräns ska
man inte sammanställa data på syndromnivå. 2 enkäter hade ett sådant bortfall och inkluderas
därför inte i analysen. Studien landade alltså på 49 enkäter. Nedan följer deskriptiva data för
denna population.
Resultaten kommer här i stort presenteras under tre avsnitt. Det första presenterar deskriptiva
data som visar gruppens sammansättning med avseende på de bakgrundsvariabler som angetts
i följeenkäten och som besvarats av barnens handläggare. Det andra avsnittet ger deskriptiva
data från TRF-formuläret. Här finns resultaten på TRF:s syndromskalor samt på de
övergripande skalorna total problems, externalizing och internalizing. Här görs även
33
jämförelser mot en referenspopulation. I det tredje avsnittet redovisas hur stor andel av barnen
som skattades i gränsområdet och inom det kliniska området för de övergripande skalorna
samt syndromskalorna. Denna grupp kommer sedan att undersökas separat för att visa vad
som kännetecknar denna grupp med höga poäng.
Genom independent samples t-test jämfördes medelvärden inom gruppen enligt uppdelning på
kön, ålder och typ av placering. Det är dock ett litet sample och variationen inom gruppen är
stor vilket innebar att inga signifikanta skillnader kunde ses när hänsyn togs till intern varians.
Dessa test har dock kunnat bidra till att urskilja mönster och tendenser inom gruppen. Jag
kommer nedan inte att redovisa signifikans i skillnader enligt nämnda uppdelningar utan
endast generellt behandla mönster och tendenser.
Deskriptiva data från följeenkät och TRF
Nedan följer den del av enkäten som fylldes i av barnens respektive handläggare på
socialtjänsten. Ursprungsdatan anger födelseår och uppdelningen har gjorts som så att de barn
som har födelseår 1999 och uppåt har angetts som ”icke tonåring” medans de barn som fötts
1998 eller tidigare anges som ”tonåring”.
Tabell 3a. Deskriptiva data för studiens population. Medelvärden och standardavvikelser.
Födelseår
Hela gruppen
Pojkar
Flickor
Icke tonåring
Tonåring
n=49
n=27
n=22
n=21
n=28
M (SD)
M (SD)
M (SD)
M (SD)
M (SD)
1998 (2,5)
1998 (2,3)
1998 (2,8)
2001 (1,5)
1997 (1,1)
7,7 (4,5)
8,3 (4,5)
6,9 (4,5)
5,2 (2,9)
9,6 (4,6)
6 (2,7)
6 (2,7)
6 (2,7)
4,1 (1,6)
7 (2,4)
Ålder vid
första
placeringen
Årskurs
Majoriteten av barnen var i tonåren. Medelvärdet för ålder ligger för hela gruppen på 1998
vilket visar att gruppen som helhet lutar åt det något äldre hållet. Pojkar är i majoritet, 27
stycken mot 22 flickor. Pojkarna var i genomsnitt något äldre än flickorna när de placerades
34
för första gången men variationen är stor inom grupperna. De som var inte var i tonåren hade
placerats tidigare än de som inte var i tonåren.
Tabell 3b. Deskriptiva data för studiens population. Antal och andel i procent.
Hela
Pojkar
Flickor
Icke
Tonåring
gruppen
n=27
n=22
tonåring
n=28
n=49
Födelseregion
Placeringsform
Skoltyp
Skäl till
placering
n=21
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
Inom Sverige
41(83,7)
21(77,8)
19(86,4) 19(90,5)
21(75)
Utom Sverige
8 (16,3)
6(22,2)
3(19,6)
2 (9,5)
7(25)
Familjehem
38(77,6)
20(74,1)
18(81,8)
17(81)
21(75)
HVB
11(22,4)
7(25,9)
4(18,2)
4(19)
7(25)
Kommunal
36(73,5)
22(84,6)
14(63,6)
17(85)
19(67,9)
Friskola
3(6,1)
-
3(13,6)
-
3(10,7)
”HVB-skola”
6(12,2)
4(15,4)
2(19,1)
-
6(21,4)
Annan
3(6,1)
-
3(13,6)
3(15)
-
Barnet
8(16,3)
5(18,5)
3(14,3)
2(9,5)
6(22,2)
Förälder
30(61,2)
15(55,6)
15(71,4) 16(76,2)
14(51,9)
Går ej att särskilja 10(20,4)
7(25,9)
3(14,3)
7(25,9)
3(14,3)
n (%)
Sammanlagt åtta barn var födda utanför Sverige. Det finns inga könsskillnader här att tala om.
Gällande ålder så kan vi dock se att en fjärdedel av barnen som var i tonåren var födda utom
Sverige mot en knapp tiondel av de som inte var det. Familjehem var den vanligaste
placeringsformen och avvikelser gällande typ av placering skiftar inte mellan grupperna. De
allra flesta barnen gick i kommunal skola. För pojkarna gick mer än åtta av tio i en sådan. För
flickorna är antalet något lägre. Här återfinns också de 3 barn som går i ”annan” typ av skola.
Detta innebar ett barn på resursskola och två på särskola. Sammanlagt åtta barn angavs att de
placerats av skäl som främst gick att hänföra till dem själva men det vanligaste var att det
hade att göra med faktorer som gick att hänföra till föräldrarna. För en femtedel av barnen
gick detta inte att särskilja, och detta var vanligare hos pojkarna. Andelsmässigt var det
dubbelt så vanligt att de barn som var i tonåren hade placerats av skäl som främst gick att
35
hänföra till dem själva. Dessa barn hade också i genomsnitt blivit placerade när de var en
aning äldre än de som inte var i tonåren och det är vanligare ju äldre barnen är vid
placeringstillfället att de placeras av skäl som går att hänföra till dem själva (Cederblad,
2005).
Tabell 4. Hur väl läraren angav att de kände eleven. Antal barn och andel i procent.
N=47
%
Inte särskilt väl
14
28,6
Ganska väl
30
61,2
Mycket väl
3
6,1
Uppgift saknas
2
4,1
De flesta lärare angav att de kände eleven ”ganska väl”. Sex av tio lärare angav detta. Av de
övriga lärarna var det vanligare att man angav att man inte kände eleven särskilt väl än att
man kände denne mycket väl, men det ska poängteras att två av tre lärare kände eleven
ganska eller mycket väl. Två lärare har inte svarat på hur väl de anser sig känna eleven.
Tabell 5. Hur länge lärarna hade känt eleven vid svarstillfället samt hur många timmar per
vecka som de hade undervisningstid eller på annat sätt spenderade tid med eleven.
Medelvärden och standardavvikelser.
M
(SD)
9,6
9,4
Undervisningstid/vecka 14,8
10,4
Känt eleven (mån)
Lärarna hade känt eleverna i snitt i 9,6 månader men det är en hög standardavvikelse så
variationen inom materialet är hög. Angivelser för hur väl läraren anser sig känna eleven, hur
länge de känt varandra och hur många undervisningstimmar läraren har med eleven per vecka
hänger allra troligast samman men redovisas separat för tydlighetens skull.
36
Tabell 6. Lärares skattningar av skolprestation. Medelvärden och standardavvikelser.
Totalt
Pojkar
Flickor
Tonåring
Icke tonåring
Läsning
1,8 (0,8)
1,6 (0,6)
2,0 (0,9)
1,6 (0,9)
1,9 (0,6)
Skrivning
1,8 (0,9)
1,6 (0,7)
2,0 (1,0)
1,8 (0,9)
1,8 (0,9)
Matematik
1,7 (0,9)
1,6 (0,9)
1,7 (0,9)
1,6 (0,9)
1,8 (0,7)
NO-ämnen
1,6 (0,7)
1,6 (0,6)
1,6 (0,8)
1,5 (0,8)
1,7 (0,5)
SO-ämnen
1,7 (0,8)
1,7 (0,6)
1,7 (0,9)
1,7 (0,8)
1,7 (0,7)
Engelska
1,5 (0,8)
1,4 (0,7)
1,6 (0,9)
1,4 (1,0)
1,6 (0,6)
10,0 (4,0)
9,5 (3,3)
10,6 (4,8)
9,6 (4,6)
10,6 (3,1)
Generell
bedömning
Anmärkningsvärt är att medelvärdena genom nära samtliga uppdelningar ligger under en
genomsnittsbedömning. Som beskrivits under ”databearbetning” så är gränsen för en
”genomsnittsskattning” för det enskilda ämnet 2. Det är endast flickornas medelvärden för
läsning och skrivning som kommer upp till detta. Ingen av pojkarna når upp till en
genomsnittsbedömning i något ämne. För den sammanslagna variabeln är gränsen för en
genomsnittsskattning 12. Inte heller här når något av gruppernas medelvärden upp till denna
gräns.
37
Tabell 7. Antal barn som gått om en årskurs eller haft skoluppehåll. Antal barn. Andel i
procent inom parentes.
Barnet har gått om en årskurs eller haft
skoluppskov
n
%
Nej
35
76,1
Skoluppskov
-
-
Gått om årskurs
5
10,2
Vet inte
6
12,2
Uppgift saknas
3
6,1
Tre fjärdedelar av barnen uppgavs inte ha gått om någon årskurs eller ha haft skoluppskov.
Fem elever uppgavs ha gått om en årskurs. Samtidigt är det nästan en femtedel av barnen där
läraren inte vet eller inte har fyllt i något alternativ vilket gör det svårt att uttala sig om hur det
föreligger.
Tabell 8. Antal barn som varit i kontakt med sjuk- eller elevvården det senaste året för
psykiska problem. Antal barn och andel i procent.
Kontakt med sjuk el elev vård under senaste året
Nej
13
26,5
Ja
4
8,2
Vet inte
28
57,1
Uppgift saknas
4
8,2
Det främsta resultatet vad gäller denna fråga är att för den stora majoriteten barn gäller att
läraren inte vet om barnet har varit i kontakt med sjuk- eller elevvården det senaste året.
38
Deskriptiva data TRF:s övergripande skalor och subskalor (syndrom)
Nedan följer deskriptiva data från TRF-formuläret för de övergripande skalorna och på
syndromnivå. Data redovisas på gruppnivå samt uppdelat på ålder, kön och placeringsform. I
de flesta fall redovisas också jämförelseuppgifter som är hämtade från Olsson et al
(opublicerat manuskript).
Tabell 9. Deskriptiv statistik för TRF:s övergripande skalor. Cronbach Alpha, medelvärden
och standardavvikelser.
C alpha
n=49
Totalt
Range
n=49
n=49
M (SD)
M (SD)
Jämförelsegrupp
Totalt
n=623
M (SD)
Total Problems
,90
27,9 (26,3)
0-117
17.0 (22.4)
Internalizing
,61
4,9 (4,8)
0-18
3.6 (5.1)
Externalizing
,73
8,9 (10,8)
0-44
4.7 (9.3)
I samtliga fall ligger de placerade barnens medelvärden över jämförelsepopulationens. För
den totala problemskalan och den externaliserande problemskalan är denna skillnad större än
för den internaliserande problemskalan, Detta syns även genom att jämförelsepopulationens
standravvikelser är i samtliga fall högre än medelvärdet. För de placerade barnen gäller detta
för den externaliserande problemskalan. Alpha-värdena visar på en godtagbar konsistens för
den internaliserande och den externaliserande problemskalan. För den totala problemskalan är
konsistensen god.
39
Tabell 10. Deskriptiv statistik för TRF:s övergripande skalor. Medelvärden och
standardavvikelser. Uppdelat på kön.
Pojkar
Jämförelsegrupp
Pojkar
n=27
n=339
M (SD)
M (SD)
Flickor
n=22
M (SD)
Jämförelsegrupp
Flickor
n=284
M (SD)
Total Problems
31,5 (30,6)
21.9 (26.0)
23,5 (19,6)
11.1 (15.1)
Internalizing
4,9 (4,9)
3.7 (5.3)
5,0 (4,8)
3.4 (4.7)
Externalizing
10,7 (12,7)
6.6 (11.1)
6,6 (7,5)
2.5 (5.9)
Om man ser till könsskillnaderna så har de placerade pojkarna högre medelvärden än
jämförelsegruppens. De har även högre medelvärden än flickorna. Denna skillnad är att vänta.
Även för flickorna är medelvärdena genomgående högre än hos jämförelsegruppen. Det som
är slående är skillnaden mellan poängen på den totala problemskalan mellan de placerade
flickorna och flickorna i jämförelsegruppen. Medelvärdena för de placerade flickorna är här
mer än dubbelt så höga än hos jämförelsegruppen. Även på den internaliserande
problemskalan har de placerade flickorna mycket högre poäng än jämförelsegruppen.
Tabell 11. Deskriptiv statistik för TRF:s övergripande skalor. Medelvärden och
standardavvikelser. Uppdelat på ålder.
Icke tonåring
n=21
M (SD)
Jämförelsegrupp
Icke tonåring
n=426
M (SD)
Tonåring
n=28
M (SD)
Jämförelsegrupp
Tonåring
n=197
M (SD)
Total Problems
28,3 (32,5)
15.7 (20.0)
27,6 (21,2)
19.7 (26.6)
Internalizing
5,0 (5,3)
3.1 (4.3)
4,9 (4,5)
4.5 (6.3)
Externalizing
9,3 (13,3)
4.2 (8.4)
8,5 (8,7)
5.9 (11.0)
Även när man delar upp materialet på ålder så har de placerade barnen högre medelvärden än
jämförelsegruppen. Det slående när man ser till åldersskillnaderna är att hos de placerade
barnen är medelvärdena för de övergripande skalorna i samtliga fall högre hos de placerade
40
barn som inte var i tonåren. För jämförelsegruppen gäller det omvända. De placerade barnen
som inte var i tonåren hade nära dubbelt så höga medelvärden på den totala problemskalan än
jämförelsegruppen.
Tabell 12. Deskriptiv statistik för TRF:s syndromskalor. Cronbach Alpha, medelvärden och
standardavvikelser.
C alpha
n=49
Total
n=49
M (SD)
Jämförelsegrupp
Range
Totalt
n=49
n=623
N (SD)
Anxious/Depressed
,67
2,8 (2,5)
0-8
1.9 (3.1)
Withdrawn/Depressed
,80
1,5 (2,2)
0-9
1.2 (2.1)
Somatic Complaints
,65
0,6 (1,3)
0-6
0.4 (1.1)
Social Problems
,65
1,5 (1,9)
0-8
1.2 (2.2)
Thought Problems
,60
1,2 (1,9)
0-9
0.3 (1.1)
Attention Problems
,94
10,7 (10,6)
0-43
6.6 (9.0)
Inattention Subscale
,90
6,2 (5,9)
0-23
3.8 (5.5)
,93
4,4 (5,7)
0-21
2.8 (4.6)
Rule-Breaking Behavior
,80
2,8 (3,5)
0-12
1.5 (3.3)
Aggressive Behavior
,95
6,1 (7,9)
0-32
3.2 (6.4)
Hyperactive/Impulsivity
Subscale
När man ser på poängen på syndromnivå har de placerade barnen högre medelvärden än
jämförelsegruppen. För aggressive behavior och rule-breaking behavior är de placerade
barnens medelvärden nära dubbelt så höga. Social problems, anxious/depressed, somatic
complaints och thought problems har godtagbara alpha-värden. För aggressive behavior, rulebreaking behavior, hyperactivity/impulsivity subscale inattention subscale, attention problems
och withdrawn/depressed är den interna konsistensen god.
41
Tabell 13. Deskriptiv statistik för TRF:s syndromskalor. Medelvärden och standardavvikelser.
Uppdelat på kön.
Pojkar
n=27
M (SD)
Jämförelsegrupp
Pojkar
n=339
M (SD)
Flickor
Jämförelsegrupp
Flickor
n=22
n=284
M (SD)
M (SD)
Anxious/Depressed
2,6 (2,3)
1.9 (3.0)
3,0 (2,8)
2.0 (3.2)
Withdrawn/Depressed
1,6 (2,5)
1.4 (2.3)
1,4 (1,9)
1.0 (1.9)
Somatic Complaints
0,6 (1,3)
0.5 (1.2)
0,6 (1,4)
0.4 (1.0)
Social Problems
1,1 (1,4)
1.6 (2.4)
1,9 (2,4)
0.9 (1.7)
Thought Problems
1,2 (1,7)
0.5 (1.4)
1,1 (2,1)
0.2 (0.7)
Attention Problems
12,9 (12,1)
8.9 (10.4)
7,9 (7,7)
3.8 (5.9)
Inattention Subscale
6,9 (6,6)
4.9 (6.2)
5,4 (5,0)
2.5 (4.0)
6,0 (6,5)
4.0 (5.4)
2,5 (3,7)
1.3 (2.7)
Rule-Breaking Behavior
3,4 (3,7)
2.1 (3.9)
2,0 (2,9)
0.8 (2.1)
Aggressive Behavior
7,3 (9,3)
4.5 (7.6)
4,6 (5,5)
1.7 (4.1)
Hyperactive/Impulsivity
Subscale
Könsskillnader kan skönjas även på syndromnivå. Pojkarna skattas högre än flickorna på
aggresive behavior, rule-breaking behavior och på attention problems, särskilt på
hyperactivity/impulsivity subascale. De skattas i höjd med varandra på withdrawn/depressed,
somatic complaints och på thought problems. Flickorna skattas högre än pojkarna på social
problems och på anxious/depressed. I nära samtliga fall har de placerade barnen högre
medelvärden än jämförelsegruppen. Ett intressant undantag är social problems hos pojkar.
Här har jämförelsegruppen högre medelvärde än de placerade pojkarna. Återigen ska påpekas
att standardavvikelserna är höga vilket visar på en stor variation inom grupperna.
42
Tabell 14. Deskriptiv statistik för TRF:s syndromskalor. Medelvärden och standardavvikelser.
Uppdelat på ålder.
Icke
Jämförelsegrupp
tonåring
Icke tonåring
n=21
n=426
M (SD)
M (SD)
Anxious/Depressed
2,9 (2,6)
1.8 (2.8)
2,6 (2,5)
2.2 (3.6)
Withdrawn/Depressed
1,4 (2,2)
1.0 (1.8)
1,5 (2,3)
1.7 (2.6)
Somatic Complaints
0,6 (1,5)
0.4 (0.9)
0,6 (1,3)
0.6 (1.5)
Social Problems
1,7 (2,3)
1.3 (2.2)
1,3 (1,6)
1.1 (2.0)
Thought Problems
1,5 (2,5)
0.4 (1.2)
0,9 (1,3)
0.2 (0.9)
Attention Problems
10,3 (12,4)
6.2 (8.3)
10,9 (9,2)
7.4 (10.3)
Inattention Subscale
5,3 (6,1)
3.5 (4.9)
6,9 (5,8)
4.6 (6.4)
5,0 (7,0)
2.7 (4.4)
4,0 (4,5)
2.9 (4.9)
Rule-Breaking Behavior
2,0 (3,3)
1.1 (2.4)
3,4 (3,5)
2.4 (4.6)
Aggressive Behavior
7,3 (10,2)
3.1 (6.2)
5,1 (5,6)
3.5 (6.8)
Hyperactive/Impulsivity
Subscale
Tonåring
n=28
M (SD)
Jämförelsegrupp
Tonåring
n=197
M (SD)
I nära samtliga fall har de placerade barnen högre medelvärden på TRF:s syndromskalor vid
en uppdelning på ålder. Två avvikande fall syns. Jämförelsegruppens tonåringar har något
högre medelvärde på withdrawn/depressed och har samma medelvärden på syndromskalan
somatic complaints. Ett intressant resultat som syns här som också syntes i presentationen av
de övergripande skalorna är att de placerade barnen som inte är i tonåren över många skalor
har högre poäng än de placerade barn som är i tonåren. Överlag så ligger grupperna mycket
nära varandra vad gäller medelvärden. Det motsatta gäller för jämförelsegruppen där det i de
flesta fall gäller att tonåringarna har högre poäng än de som inte är i tonåren. Detta ger att
skillnaden mellan placerade barn som inte är i tonåren och motsvarande grupp i
jämförelsepopulationen i vissa fall blir slående. I flera fall så har de placerade ”icketonåringarna” dubbelt eller bära dubbelt så höga poäng som i jämförelsegruppen. Detta gäller
för aggressive behavior, rule-breaking behavior, hyperactive/impulsivity subscale och thought
problems.
43
Tabell 15. Deskriptiva data från TRF; medelvärden och standardavvikelser uppdelat på
placeringsform.
HVB
Familjehem
n=11
n=38
M (SD)
M (SD)
Total problems
29,9 (23,4)
27,3 (27,3)
Internalizing
5,4 (5,8)
4,8 (4,6)
Externalizing
10,5 (9,0)
8,4 (11,3)
Anxious/Depressed
3,3 (3,2)
2,6 (2,3)
Withdrawn/Depressed
1,4 (2,0)
1,5 (2,3)
Somatic Complaints
0,4 (0,7)
0,7 (1,5)
Social Problems
1,6 (2,3)
1,4 (1,9)
Thought Problems
1,4 (2,7)
1,1 (1,6)
Attention Problems
10,1 (9,1)
10,8 (11,1)
Inattention Subscale
4,6 (3,5)
6,7 (6,4)
5,5 (6,4)
4,1 (5,5)
Rule-Breaking Behavior
3,2 (2,9)
2,7 (3,6)
Aggressive Behavior
7,3 (7,2)
5,7 (8,2)
Hyperactive/Impulsivity
Subscale
I genomgången av tidigare forskning kunde tydliga skillnader hittas mellan barn placerade på
institution och de placerade i familjehem. Här finns det inga sådana tydliga skillnader. På
vissa skalor kan man se att de barn som är placerade på HVB har högre medelvärden än de
som är placerade i familjehem men i vissa fall gäller det omvända. Sample-storleken är dock
för liten för den här typen av jämförelse och den här studien kan alltså varken bekräfta eller
dementera någon koppling mellan placeringsform och poängnivåer.
44
Antal barn som skattas i gränsområdet och det kliniska området på övergripande
skalor och syndrom
Nedan följer två tabeller som visar på antal barn och andel som uppnår gräns- respektive
kliniska värden på TRF:s övergripande skalor och på syndromskalor.
Tabell 16. Antal barn som skattas i normal-, gräns- respektive det kliniska området för de
övergripande skalorna internaliserande, externaliserande och totala problem. Antal barn och
andel i procent.
Internalizing
Externalizing
Total problems
Pojkar
Flickor
n=27
n=22
Normal
Gräns
Klinisk
Normal
Gräns
Klinisk
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
24 (89)
1 (4)
2 (7)
18 (82)
2 (9)
2 (9)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
23 (85)
1 (4)
3 (11)
17 (77)
0 (0)
5 (23)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
23 (85)
1 (4)
3 (11)
15 (68)
1 (5)
6 (27)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
*Andel inom samma område hos normalpopulationen (%).
Procentuellt hamnade drygt 22 % av barnen i det kliniska eller i gränsområdet. Det var
vanligare bland flickorna att hamna där. Det var dubbelt så många flickor som uppnådde
kliniska nivåer här som pojkarna, trots att de till antalet var färre. Även på skalan
externaliserande problem hittar vi fler flickor än pojkar som överskrider kliniska värden och
gränsvärden. Ungefär en fjärdedel av flickorna hamnar här på kliniska nivåer. För pojkarna
handlar det om en dryg tiondel. Inga av flickorna hamnade i gränsområdet medans vi där
hittar en pojke. På skalan internaliserande problem är könsskillnaden mindre även om det här
hittas en något högre andel flickor. Sammanlagt nästan en femtedel av flickorna uppnår
gränsvärden eller kliniska värden. För pojkarna är andelen drygt en tiondel. Könsskillnaderna
i materialet bör sättas i relation till de könsskillnader som Olsson et al (opublicerat
manuskript) hittade. Detta innebär att ribban för flickor är satt lägre än för pojkar.
Anmärkningsvärt är att fördelningen inte avviker radikalt från normalfördelningen. För
pojkarna gäller att andelen som inte uppnår gräns eller kliniska nivåer ligger hos de placerade
45
barnen nära normalpopulationen. De placerade flickorna avviker något från detta på den
externaliserande och den totala problemskalan.
Tabell 17. Antal barn som skattas i normal-, gräns respektive det kliniska området för TRF:s
problemsyndrom. Antal barn och andel i procent.
Pojkar
Flickor
n=27
n=22
Normal
Gräns
Klinisk
Normal
Gräns
Klinisk
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
n (%)
26 (96)
0 (0)
1 (4)
18 (82)
4 (18)
0 (0)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
24 (89)
0 (0)
3 (11)
19 (86)
1 (5)
2 (9)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
25 (93)
0 (0)
2 (7)
19 (86)
1 (5)
2 (9)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
0 (0)
0 (0)
18 (82)
1 (5)
3 (14)
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
23 (85)
1 (4)
3 (11)
15 (68)
0 (0)
7 (32)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
23 (85)
2 (7)
2 (7)
16 (73)
1 (5)
5 (23)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
22 (82)
2 (7)
3 (11)
16 (73)
2 (9)
4 (18)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
Hyperactive/Impulsivity
22 (82)
2 (7)
3 (11)
17 (77)
1 (5)
4 (18)
Subscale
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
22 (82)
2 (7)
3 (11)
18 (82)
0 (0)
4 (18)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
23 (85)
0 (0)
4 (15)
17 (77)
0 (0)
5 (23)
(90)*
(8)*
(2)*
(90)*
(8)*
(2)*
Anxious/Depressed
Withdrawn/Depressed
Somatic Complaints
27
Social Problems
(100)
(90)*
Thought Problems
Attention Problems
Inattention Subscale
Rule-Breaking Behavior
Aggressive Behavior
*Andel inom samma område hos normalpopulationen (%).
Ser man till andel så har flickorna en högre andel inom gränsområde och kliniskt område på
samtliga syndromskalor. För en skala har pojkarna inga individer alls inom gränsområde eller
46
det kliniska området. Detta gäller för den sociala problemskalan. Denna skala var också den
skala där pojkarnas medelvärden låg under jämförelsegruppen. Det mest anmärkningsvärda
resultatet är dock att problemanhopningarna hos de barn som ingår i studien inte radikalt
avviker från normalfördelningen.
Karaktäristika för barn som skattas inom gränsområdet eller på klinisk nivå
Kan man se några mönster för den grupp som skattas inom gränsområdet eller på klinisk nivå
för de övergripande skalorna? Nja. Precis som sagts tidigare så är det en grupp med stor intern
variation. Dessutom är det ett litet sample vilket gör att mönster blir svåra att urskilja. Några
kommentarer kan dock göras. Jag kommer här behandla de övergripande skalorna och inte gå
ner på syndromnivå.
Inga samband kunde ses mellan om barnen uppnådde kliniska eller gränsvärden med om de
också hade varit i kontakt med sjuk- eller elevvården det senaste året. Detta beror troligtvis på
det höga antalet lärare som faktiskt inte visste detta men det kan också ses som
anmärkningsvärt att en så stor del av barnens lärare inte vet om barnet har varit i kontakt med
sjuk- eller elevvården, även om denna lärare har angett att barnet har stora problem.
Åldersmässigt så var fördelningen jämn. Man hade kunnat förvänta sig efter variationen i
jämförelsegruppen att de barn som var i tonåren i viss mån skulle vara överrepresenterade på
klinisk nivå. Inga sådana mönster fanns. Fördelningen bland de barn i gränsområde och på
klinisk nivå på de övergripande skalorna var jämn när man delade upp gruppen efter ålder.
Man kunde dock se en svag antydning att fler barn som var 11 år eller äldre fanns på kliniska
och gränsnivåer. Detta var även fallet när man delade upp gruppen efter hur gamla de var när
de placerades. Det fanns en tendens att de barn som där skattades på klinisk nivå eller i
gränsområde var de barn som gick i de högre årskurserna. För den här gruppen gällde att alla
barn utom ett gick i årskurs fem eller högre. Det här gällde för samtliga av de övergripande
skalorna.
Till skillnad från vad som påvisats i tidigare forskning så kunde man här inte se några
skillnader i problemanhopning mellan de barn som placerats i HVB och familjehem om man
ser till medelvärden. Inte heller när man ser till den grupp som faktiskt skattades inom
gränsområdet eller på klinisk nivå ser man någon skillnad här.
47
Sätter man skattning av de övergripande skalorna i relation till lärarnas skattningar av
skolprestationer kan man se att samtliga pojkar utom en som skattats i gränsområde eller på
klinisk nivå på någon av skalorna har fått en poäng som ligger under ett ”genomsnitt”.
Undantaget är en pojke i gränsområdet på den externaliserande problemskalan som har
skattats av sin lärare som att han presterar genomsnittligt för årskursen. Å andra sidan kan
man se att den stora majoriteten som ligger under medel inte når upp i kliniska eller
gränsnivåer. I jämförelse med vad som poängterats av Ahrén (2010) och Westling Allodi
(2010) om att externaliserande och internaliserande problematik har negativa effekter på
skolprestationer så ser vi här att sambandet mellan skolprestationer och externaliserande och
internaliserande problematik tycks vara svagt vilket syns tydligast för flickorna. Det resultat
som lyser är snarare att så många barn i den här gruppen generellt sett presterar under ett
genomsnitt för årskursen. Detta är oroande. De stora registerstudier som finns visar på mycket
hög frekvens av ogynsamma utfall bland de barn som lämnar grundskolan med låga betyg
(Socialstyrelsen, 2010b). Gustafsson et al (2010) poängterar dessutom de dubbla effektvägar
som internaliserande och externaliserande har på skolprestationer. Barn som presterar dåligt i
skolan har högre risk att utveckla internaliserande och externaliserande problematik. För de
barn som faktiskt uppnådde kliniska eller gränsnivåer för den externaliserande och den totala
problemskalan kan man dock se att de flesta parkerar på den undre halvan. Då den här studien
inte har tillgång till de värden som angavs för jämförelsegruppen finns det ingen möjlighet till
jämförelser i detta avseende.
Tabell 18. Pojkar som uppnått kliniska- eller gränsnivåer på de övergripande skalorna i
relation till den sammanslagna ämnesskattningen. Antal barn.
Internalizing
Externalizing
Normal Klinisk/Gräns Normal
Total problems
Klinisk/gräns
Normal
Klinisk/gräns
(n)
(n)
(n)
(n)
(n)
(n)
16
3
16
3
15
4
medel
5
-
4
1
5
-
Över medel
3
-
3
-
3
-
Under
medel
48
Tabell 19. Flickor som uppnått kliniska- eller gränsnivåer på de övergripande skalorna i
relation till den sammanslagna ämnesskattningen. Antal barn.
Internalizing
Under
medel
medel
Över
medel
Externalizing
Total problems
Normal
Klinisk/gräns
Normal
Klinisk/gräns
Normal
Klinisk/gräns
(n)
(n)
(n)
(n)
(n)
(n)
11
1
8
4
7
5
2
1
3
-
3
-
5
2
6
1
5
2
Diskussion
Variansen inom materialet var mycket hög. Vid flera jämförelser var skillnaderna i
medelvärden inom gruppen placerade barn signifikanta men när man tog hänsyn till variansen
så försvann signifikansen. Flera skalor har ett medelvärde lägre än standardavvikelsen vilket
tyder på att flera barn inte på något sätt (poängsumma noll) kunde anses uppvisa
beteendemönster som representerade den givna problematiken. Thought problems hade ett
lågt medelvärde bland tonåringarna vilket visar att dessa problem var ovanliga i den gruppen.
Detsamma gäller för somatic complaints över hela gruppen.
Skillnaderna mellan könen är mycket mindre än vad Olsson et al (opublicerat manuskript)
fann i sin studie. De fann starka skillnader på 9 av 13 skalor. I samtliga fall skattades pojkarna
i den studien signifikant högre än flickorna. De skalor där de inte kunde se några skillnader
var internalizing, anxious/depressed och somatic complaints. I det här materialet kan man se
signifikanta skillnader mellan pojkar och flickor endast på hyperactivity subscale. Detta kan
bero på att materialet är så litet att skillnaderna inte skiner igenom. Vad man kan se via
independent samples t-test är att skillnader mellan grupperna är större när hänsyn inte tas till
variationerna inom dem. Standardavvikelserna är genomgående höga och det får utslag.
Tendenser finns däremot. Även om det bara får statistiskt utslag på hyperactivity subscale så
är medelvärdena mellan pojkar och flickor är stora inom externalizing problems, attention
problems, aggressive behavior och total problems. I samtliga dessa fall är det pojkarna som
får högre poäng än flickorna. Åldersmässigt är skillnaderna mindre, något som i sig är
49
anmärkningsvärt med tanke på de stora skillnader som finns i jämförelsegruppen. Den enda
variationen som kan vara värd att peka på är att tonåringarna skattas något högre på rulebreaking behavior. Återigen så bör påpekas att det är stora variationer inom grupperna.
De statistiska analyserna visar inte på några samband mellan högre skattningar av barnet och
om läraren har känt barnet en längre eller kortare tid, inte heller med den genomsnittliga
undervisningstiden per vecka. En svag trend kunde finnas i att de lärare som känt barnen en
kortare tid tenderade att i viss mån skatta barnet högre. Detta kan bero på att en lärare som
känt barnet en längre tid kan ha skapat sig en förståelse för barnets beteende och därigenom
inte tillmäta det så stort allvar som problem, vilket i så fall skulle kunna vara ett
validitetsproblem. Det kan också bero på att problematiska beteenden är mindre vanliga hos
barn som känt sin lärare och sin klass under en längre tid. Man kan kanske översätta McClung
och Gayles (2010) påpekande här att dessa barn kan ha skapat sig en stabilitet i skolan som
gör att de faktiskt inte i lika hög grad påvisar problematiska beteendemönster. Men som sagt
så är denna trend svag. Analysen har inte de verktyg som skulle behövas och underlaget är för
litet för att dra slutsatser om dessa påståendens rimlighet.
Andelen barn som uppnår kliniska nivåer i denna studie är en avsevärt lägre andel än i de
utländska studierna som funnits. Majoriteten av barnen i denna studie uppnår inte gräns eller
kliniska värden. Det verkar alltså som att de placerade barnen på gruppnivå mår bättre och
uppvisar färre problematiska beteendemönster än placerade barn i andra länder. Vad detta kan
bero på är utom denna studies räckvidd att försöka förklara. En del av denna bild skulle kunna
vara att materialet har en övervägande del familjehemsplacerade och relativt långa
placeringar. Men det finns exempelvis inga data på hur många av barnen som har upplevt
flera sammanbrott, vilket har visat sig ha samband med lägre frekvens av asocialt beteende
(Vinnerljung et al, 2001) och psykiska problem (Takayama et al, 1998). Inte heller finns de
uppgifter av hur många barn som är placerade i nätverksplaceringar, vilket har visat sig ha
samband med ett bättre allmänt mående hos barnet (Shearin, 2007; Holtan et al, 2005) och en
lägre frekvens av sammanbrott (Shin, 2003). Dessa data hade kunnat ge värdefull information
men jag beslutade att inte fråga efter dessa variabler. Detta på grund av att alltför detaljerad
information om ett enskilt barn skulle kunna innebära att sekretessen bryts genom att det
enskilda barnet utifrån dessa uppgifter skulle kunnat identifieras. Om man jämför med den
enda studie som hittats från Sverige så fann Kronvall och Pihlblad (2006) en något högre
förekomst av kliniska värden i sin studie. Den stora skillnaden mellan deras och den här
50
studien är att deras cutoff-punkt för att uppnå kliniska värden på TRF:s övergripande skalor är
tagna från den amerikanska normeringen (Achenbach & Rescorla, 2001) och därmed är denna
punkt inte jämförbar med denna studie. Detta gäller också för de utländska studierna. Då mina
beräkningar av cutoff-punkt för de övergripande skalorna är restriktiv i jämförelse med den
amerikanska normeringen och att de resultat som redovisas i de studier jag hittat ofta utgår
från beräkningar av T-poäng blir direkta jämförelser svåra att göra.
Om man jämför värdena mellan de placerade barnen och barnen i jämförelsegruppen så kan
man se att det genomgående är så att de placerade barnen skattas högre. Detta samband går i
linje med vad som tidigare forskning visat på (se ”kunskapsläge”), även om skillnaderna är
mycket mindre och i många fall ligger de placerade barnen nära en normalfördelning. Olsson
et al (opublicerat manuskript) hittade stora könsskillnader i sitt material vilket sedan låg till
grund för mina beräkningar av gränsområde och kliniskt område. I mitt material ligger
flickorna och pojkarnas värden nära varandra vilket ger att flickorna i högre grad skattas inom
gränsområde och kliniskt område. Cirka en femtedel av flickorna skattades på klinisk nivå på
den totala och den externaliserande problemskalan. I denna grupp är det alltså så att flickorna
i högre grad än pojkarna skattas på kliniska nivåer. Detta gäller även för de problemområden
där tidigare forskning har visat på en tydlig överrepresentation av pojkar. Ser man till de
beräkningar av gränsvärden som jag redogör för i metodkapitlet så ser man att tröskeln för att
uppnå kliniska värden på skalan externaliserande problem är mycket lägre för flickor. För
syndromskalorna rule-breaking behavior och aggressive behavior så behöver en flicka endast
uppnå hälften så höga poäng som en pojke för att anses ha uppnått kliniska värden. Detta
innebär alltså att denna studie sätter lägre gränser för flickor att räknas till den grupp som
uppnår kliniska nivåer på dessa områden. En pojke med högre poäng än en flicka på
syndromskalan aggressive behavior kan exempelvis befinna sig på normalnivå medans flickan
anses ha uppnått kliniska värden. Detta som mäts är inte ett faktiskt beteende utan avvikelse
från det normala, vilket är viktigt att ha i åtanke.
Olsson et al hittade relativt stora åldersskillnader i sin studie. Skillnaderna bestod i att de barn
som var i tonåren ofta skattades högre på flertalet skalor än de yngre barnen. Dessa skillnader
var dock inte tillräckligt stora för att rättfärdiga separata beräkningar av kliniska nivåer. I den
här studien kan vi däremot se det omvända. Det är här istället de yngre barnen som ofta
skattas högre än de äldre. Detta är ett orostecken. Som beskrivits ovan finns ett samband
51
mellan barn som tidigt utsätts för riskfaktorer, för riskfaktorer i tonåren och ogynsamma utfall
i vuxen ålder (Coleman & Hagell, 2007).
Olsson et al (opublicerat manuskript) hade tre items som samtliga lärare hade nollat. Dessa tre
items stämde alltså inte in på något av de 623 barn som ingick i Olssons et als studie. Dessa
var fråga 40: hör saker som inte finns, fråga 70: ser saker som inte finns och fråga 91: pratar
om att ta livet av sig. Inte heller i mitt material finns något barn där något av dessa påståenden
stämmer.
Sammantaget så kan man se att de placerade barnen genomgående har något högre
medelvärden än jämförelsegruppen men att denna skillnad inte är lika genomgripande som det
har visat sig i utländska studier. Det är dock stora variationer inom båda grupper och detta gör
att denna studie endast kan inrikta sig på att beskriva allmänna mönster och trender.
Slutsatser
Studiens huvudfynd är för det första den andel barn som skattas inom gränsområde och på
kliniska nivåer på de övergripande skalorna på TRF. 18 % av samtliga barn uppnådde kliniska
nivåer på den totala problemskalan. För externaliserande respektive internaliserande problem
var siffrorna 16 respektive 8 %. För det andra är ett centralt fynd att en klar majoritet av
barnen inte uppnår gräns eller kliniska värden och att medelvärdena på de övergripande
skalorna och syndromskalorna i en majoritet av fallen låg när normalfördelningen. För det
tredje är ett huvudfynd att medelvärden gällande skolprestationer i nära samtliga fall hamnar
under ett genomsnitt för deras årskurs. Undantagen för detta är läsning och skrivning för
flickor. Det verkar inte heller finnas något klar samband mellan internaliserande och
externaliserande problem och skattningar av skolprestationer.
Av flickorna uppnår en tredjedel kliniska eller gränsnivåer på den totala problemskalan, en
fjärdedel på den externaliserande problemskalan och en femtedel på den internaliserande
problemskalan. För pojkarna är dessa siffror lägre. För den totala problemskalan uppnår
mellan en sjätte- och en sjundedel kliniska eller gränsnivåer, samma andel på externaliserande
problemskalan och en dryg tiondel på den internaliserande problemskalan. Detta är dock i
jämförelse med andra studier på området en mycket låg siffra och majoriteten av barnen
ligger inom normalspannet. Jag kommer fram till en något lägre andel barn som uppnår
kliniska nivåer än den enda jämförbara svenska studien men jämförelser är svåra att göra.
52
Deras resultat baseras på den amerikanska normeringen vilket ger att ribban ligger högre för
att uppnå kliniska nivåer. Mina beräkningar för de övergripande skalorna är dock mer
restriktivt satta. Denna mer restriktiva gräns pekar mot att andelen barn som analyseras utifrån
en gräns satt efter amerikanska normeringar möjligen skulle närma sig jämförbara utländska
studier.
De familjehemsplacerade barnen får genomgående högre poäng än jämförelsegruppen. Det är
stora könsskillnader i jämförelsegruppen som inte motsvaras av liknande skillnad i gruppen
placerade barn. Den åldersskillnad som finns i jämförelsegruppen hittas inte heller hos de
placerade barnen. Tvärtom så får de placerade barn som inte är i tonåren högre poäng än de
som är i tonåren.
För nära samtliga av ämnesskattningarna har barnens lärare angett att de presterar under
genomsnittet för årskursen. Undantagen är läsning och skrivning för flickorna. Säkra
slutsatser om samband mellan skalorna internaliserande, externaliserande, den totala
problemskalan och skattningar av skolprestationer kan inte dras med utgångspunkt i det här
materialet. Denna studies sample är för litet för att kunna se några statistiska signifikanser.
Med dessa brister påpekade kan man ändå säga att denna studie inte kunnat hitta några
samband mellan internaliserande och externaliserande problematik och lägre skattning av
skolprestationer.
Förslag till vidare forskning Inom stora delar av forskningen finns det som jag beskrivit ovan en bild av att
internaliserande och externaliserande problem har negativ inverkan på skolresultat (se
exempelvis Gustafsson et al, 2010). I denna studie kunde jag inte hitta några resultat som
stödjer detta. En vidare uppföljning, möjligen i ett större sample, för att utvärdera detta skulle
vara intressant. Hukkanen et al (1999) visade i sin studie att förbättringar i internaliserande
och externaliserande problematik inte kunde förklaras med den pågående vården. En väg
vidare skulle kunna vara att följa dessa barn och se om skillnader i problemanhopningar kan
hänföras till faktorer inom eller utom vården. Vi verkar i Sverige veta relativt lite om hur det
ser ut i pågående vård (Vinnerljung, personlig kommunikation, 12/12/11) i jämförelse med
vårdens utfall (framförallt Socialstyrelsen, 2010b & Berlin et al, kommande). Den svenska
studien som jag hänvisar till (Kronvall & Pihlblad, 2006) har i likhet med denna kommit fram
till att påfallande få barn uppnår kliniska nivåer i jämförelse med utländska studier. Vidare
53
forskning kring om denna bild stämmer och vad det i så fall skulle kunna bero på skulle
kunna vara intressant.
54
Referenser Aarons G. A., James S., Monn A. R., Raghavan R., Wells R. S. & Leslie L.K. (2010).
Behavior Problems and Placement Change in a National Child Welfare Sample: A
Prospective Study. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 1,
70-80.
Achenbach, T.M. (2010). Multicultural Evidence-Based Assessment of Child and Adolescent
Psychopathology. Transcultural Psychiatry, 47, 707–726.
Achenbach, T. M. & Rescorla, L. A. (2001). Manual for the ASEBA School-Age Forms &
Profiles. Burlington, VT: University of Vermont, Research Center for Children,
Youth & Families.
Ahrén, J. C. (2010). Skolan och ungdomars psykosociala hälsa. Stockholm: Fritze.
Tillgänglig på Internet:
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/154985 (4/10 - 2011)
Andersson, Gunvor (2008). Utsatt barndom - olika vuxenliv: ett longitudinellt
forskningsprojekt om barn i samhällsvård. Stockholm: Allmänna Barnhuset
Andreassen, T. (2003). Institutionsbehandling av ungdomar: vad säger forskningen?.
Stockholm: Gothia.
Barnombudsmannen (2011). Socialnämndens ansvar för barn i samhällsvård [Elektronisk
resurs] : barnombudsmannens enkätstudie angående nämndernas egna direktiv för arbete
med
barn
och
ungdomar
som
omhändertas
för
samhällsvård.
Stockholm:
Barnombudsmannen.
Tillgänglig på Internet:
http://www.bo.se/files/publikationer,%20pdf/rapport%20socialnamndernas%20ansvar.pdf
Barth, R. P. & Ferguson, C. (2004). Educational risks and interventions for children in foster
care [Elektronisk resurs]. Stockholm: Socialstyrelsen.
Tillgänglig på internet:
55
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10349/2004-1109_20041109.pdf (6/10 2011)
Berlin, M., Vinnerljung, B. & Hjern, A. School performance in primary school and
psychosocial problems in young adulthood among care leavers from long term foster care.
Children and Youth Services Review, kommande.
Berridge, D. (2007) Theory and explanation in child welfare: education and looked after
children. Child and Family Social Work 12, 1-10.
Borg, E. & Westerlund, J. (2007). Statistik för beteendevetare. 2., uppdaterade uppl.
Stockholm: Liber.
Broberg, A., Almqvist, K. & Tjus, T. (2003). Klinisk barnpsykologi: utveckling på avvägar.
Stockholm: Natur och kultur.
Broberg, A. G., Ekeroth, K., Gustafsson, P. A., Hansson, K., Hägglöf, B., Ivarsson, T. &
Larsson, B. (2001). Self-reported competencies and problems among Swedish
adolescents: a normative study of the YSR. European Child & Adolescent Psychiatry,
10, 186-193.
Bäck-Wiklund, M. & Lundström, T. (red.) (2009). Barns vardag i det senmoderna samhället.
2. utg. Stockholm: Natur & kultur.
Cameron, C. and Jackson, S. [Eds.] (2008) State of the Art Consolidated Literature Review.
The Educational Pathways of Young People from a Public Care Background in Five EU
countries. YIPPEE.
Tillgänglig på Internet:
http://tcru.ioe.ac.uk/yippee/Portals/1/State%20of%20the%20art%20review%20of%20educati
onal%20pathways%20in%20Europe%20FINAL%2011.12.08.pdf (7/10 2011)
Caspi, A., Sugden, K., Moffitt, T. E., Taylor, A., Craig, I. W., Harrington, H., McClay, J.,
Mill, J., Martin, J., Braithwaite, A. & Poulton, R. (2003). Influence of Life Stress on
Depression: Moderation by a Polymorphism in the 5-HTT Gene. Science, 301, 386-389.
56
Cederblad, M. (2005). Källan till en chans [Elektronisk resurs] : nationell handlingsplan för
den sociala barn- och ungdomsvården. Kunskapsöversikt : bilaga till betänkande av Sociala
barn- och ungdomskommittén. Stockholm: Fritze.
Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/15/50/4b9ea99c.pdf (6/10
2011)
Coleman, J. & Hagell, A. (red.) (2007). Adolescence, risk and resilience: against the odds.
Chichester, West Sussex, England: J. Wiley & Sons Ltd
Cook-Fong, S. K. (2000). The adult well-being of individuals reared in family foster care
placements. Child & Youth Care Forum, 29, (1), 7-25.
Cortina. J. M. (1993). What is coefficient alpha? An examination of theory and applications.
Journal of Applied Psychology, 78, 98–104.
Crijnen, A. A. M., Achenbach, T. M. & Verhulst, F. C. (1997). Comparisons of problems
reported by parents of children in 12 cultures: Total problems, externalizing, and
internalizing. Journal of American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 36, 12691277.
Cronbach, L.J. (1951). Coefficient Alpha and the Internal Structure of Tests. Psychometrika,
16, 297-334.
Cronbach, L. & Meehl, P. E. (1955). Construct validity in psychological tests. Psychological
Bulletin, 52, 281-302.
DeYoung, C. G., Cicchetti, D. & Rogosch, F. A. (2011) Moderation of the association
between childhood maltreatment and neuroticism by the corticotropin-releasing hormone
receptor 1 gene. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 8, 898-906.
Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda 1:
samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
57
Dumenci, L., Achenbach, T. & Windle, M. (2011). Measuring Context-Specific and CrossContextual Components of Hierarchial Constructs. Journal of Psychopathology and
Behaviour Assessment, 33, 3-10.
Egelund, T. (red.) (2009). Anbragte børn og unge: en forskningsoversigt. København: SFI Det Nationale Forskningscenter for Velfærd.
Elliott, A. (2002) The educational expectation of looked after Children. Adoption &
Fostering, 3, 58-68.
Esaiasson, Peter (2007). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad.
3., [rev.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
Ferdinand, R.F., van der Ende, J. & Verhulst, F.C. (2006). Parent-teacher disagreement
regarding behavioural and emotional problems in referred children is not a risk factor for poor
outcome. European Child & Adolescent Psychiatry, 16, 121-127.
Ferrer-Wreder, L., Stattin, H., Cass Lorente, C., Tubman, J. G. & Adamson, L. (2005).
Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga: en forskningsöversikt. Stockholm:
Gothia
Ford, T., Vostanis, P., Meltzer, H. & Goodman, R. (2007) Psychiatric disorder among British
children looked after by local authorities: comparison with children living in private
households. British Journal of Psychiatry, 190, 319–325.
Forsman, H. & Vinnerljung, B. (kommande). Interventions aiming to improve school
achievements of children in out-of-home care: a scoping review. Children and Youth Services
Review.
Franzén, E., Vinnerljung, B. & Hjern, A. (2008). The Epidemiology of Out-of-Home Care for
Children and Youth: A National Cohort Study. British Journal of Social Work, 38, 1043–
1059.
58
Gilligan, R. (1998) The importance of schools and teachers in child welfare. Child & Family
SocialWork, 3, 13–25.
Grøholt, B., Sommerschild, H. & Gjærum, B. (red.) (1999). Att bemästra: motståndskraft,
skyddsfaktorer, och kreativitet bland utsatta barn, ungdomar och deras föräldrar. Stockholm:
Svenska fören. för psykisk hälsa (Sfph).
Gustafsson, J.-E., Allodi M. Westling, Alin Åkerman, B., Eriksson, C., Eriksson, L.
Fischbein, S., Granlund, M., Gustafsson, P. Ljungdahl, S., Ogden, T. & Persson, R.S. (2010).
School, Learning and Mental Health: A systematic review. Stockholm: Kungl.
Vetenskapsakademien.
Heath, A. F., Colton, M. J. & Aldgate, J. (1994). Failure to escape: A longitudinal study of
foster children’s educational attainment. British Journal of Social Work, 24, (3), 241-260.
Holland, S. (2009). Listening to Children in Care: A Review of Methodological and
Theoretical Approaches to Understanding Looked after Children’s Perspectives. Children &
Society, 23, 226–235.
Holtan, A., Rönning, J. A., Handegård, B. H. & Sourander, A. (2005). A comparison of
mental health problems in kinship and nonkinship foster care. European Child &
Adolescent Psychiatry, 4, 200-207.
Hukkanen, R., Sourander, A., Bergroth, L. & Piha, J. (1999). Psychosocial factors and
adequacy of services for children in children's homes. European Child & Adolescent
Psychiatry, 8, 268-275.
Ivanova, M. Y., Achenbach, T. M., Rescorla, L. A., Dumenci, L., Almqvist, F., Bathiche, M.,
Bilenberg, N., Bird, H., Domuta, A., Erol, N., Fombonne, E., Fonseca, A., Frigerio, A.,
Kanbayashi, Y., Lambert, M. C., Leung, P., Liu, X., Minaei, A., Roussos, A., Simsek, Z.,
Weintraub, S., Wolanczyk, T., Zubrick, S., Zukauskiene, R. & Verhuls, F. C. (2007). Testing
the Teacher’s Report Form Syndromes in 20 Societies. School Psychology Review, 36, 468483.
59
Iversen, A. C., Hetland, H., Havik, T. & Stormark K. M. (2010). Learning difficulties and
academic competence among children in contact with the child welfare system. Child and
Family Social Work, 15, 307–314.
Jablonska, B., Lindberg, L., Lindblad, F., Rasmussen, F., Östberg, V. & Hjern, A. (2009)
School performance and hospital admissions due to self-inflicted injury: a Swedish national
cohort study. International Journal of Epidemiology, 38, 1334-1341.
Jackson, S. (1994) Educating Children in Residential and Foster Care. Oxford Review of
Education, 20, 267-280.
Jackson, S. & Ajayi, S. (2007) Foster care and higher education. Adoption and fostering, 3,
62-72.
Jackson, S., Feinstein, L., Levacic, R., Owen, C., Simon, A. & Brassett-Grundy, A. (2002)
The costs and benefits of educating children in care, CLS Cohort Studies Working Paper No.
4.
Tillgänglig på internet:
www.cls.ioe.ac.uk/core/documents/download.asp?id=298&log_stat=1
Janssens, A. & Deboutte, D. (2010). Psychopathology among children and adolescents in
child welfare: a comparison across different types of placement in Flanders, Belgium. Journal
of epidemiology and community, 64, 353-359.
Johnson, W., McGue, M. & Ianoco, W. (2009). School performance and genetic and
environmental variance in antisocial behavior at the transition from adolescence to adulthood.
Developmental Psychology, 45, 973-987.
Kaufman, J., Yang, B.-Z., Douglas-Palumberi, H., Houshar, S., Lipschitz, D., Krystal, J. H. &
Gelernter, J. (2004). Social supports and serotonin transporter gene moderate depression in
maltreated children. PNAS, 49, 17316-17321.
Kjellén, G. (2008). Att läsa är livsviktigt: om familjehemsplacerade barns läsning och
skolgång : rapport från ett forskningsprojekt. Stockholm: Stiftelsen allmänna barnhuset.
60
Kjelsberg, E & Nygren, P. (2004). The prevalence of emotional and behavioural problems in
institutionalized childcare clients. Nordic Journal of Psychiatry, 58, 319-325.
Kronvall, B., & Pihlblad, N.A. (2006). Den psykiska hälsan hos barn och ungdomar
placerade i familjehem. Psykologexamensuppsats, Institutionen för Psykologi, Lunds
Universitet. Vol. VIII (2006):30
Lagerberg, D. & Sundelin, C. (2000). Risk och prognos i socialt arbete med barn:
forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Gothia.
Larsson, B. & Frisk, M. (1999). Social competence and emotional/behavior problems in
6-16 year-old Swedish school children. European Child & Adolescent Psychiatry, 8,
24-33.
Larsson, S., Lilja, J. & Mannheimer, K. (red.) (2005). Forskningsmetoder i socialt arbete.
Lund: Studentlitteratur
Lindblad, F., Dalen, M., Rasmussen, F., Vinnerljung, B., & Hjern, A. (2009). School
performance of international adoptees better than expected from cognitive test results.
European Journal of Child and Adolescent Psychiatry, 18, 301–308.
McAuley, C & Davis, T. (2009). Emotional well-being and mental health of looked after
children in England. Child & Family Social Work, 14, 147-155.
McCann, J.B., James, A., Wilson, S. & Dunn, G. (1996) Prevalence of psychiatric disorders
in young people in the care system. BMJ: British Medical Journal, 313, 1529-1530.
McClung, M. & Gayle, V. (2010). Exploring the care effect of multiple factors on the
educational achievement of children looked after at home and away from home: an
investigation of two Scottish local authorities. Child and Family Social Work, 15, 409-431.
McConaughy, S. H. (1993a) Evaluating Behavioral and Emotional Disorders with the CBCL,
TRF and YSR Cross-Informant Scales. Journal of Emotional and Behavioral Disorders, 1,
40-52.
61
McConaughy, S. H. (1993b) Advances in Empirically Based Assessment of Childrens
Behavioral and Emotional Problems. School Psychology Review, 2, 285-308.
McConaughy, Stephanie H.; Ritter, David R. (2002). Best Practices in Multidimensional
Assessment of Emotional or Behavioral Disorders. Best practices in school psychology IV, 1
& 2, 1303-1320.
McLeod, J.D. & Fettes, D. L. (2007). Trajectories of Failure: The Educational Careers of
Children with Mental Health Problems. American Journal of Sociology, 113, 653–701.
Norberg, H. (2003). Skolmisslyckande - hur gick det sen? [Elektronisk resurs]: rapport till
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi - [ESO]. Stockholm: Fritzes offentliga
publikationer
Tillgänglig på Internet:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/63/07/879199df.pdf
Olsson, H. & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. 2. uppl. Stockholm: Liber
Olsson, M., Hansson, K. & Söderlind, M. Teacher reported emotional/behavioural problems
in 6-16 year-old Swedish pupils: a normative study of the TRF (Teacher Report Form).
Opublicerat manuskript.
Rescorla, L., Achenbach, T.M., Ginzburg, S., Ivanova, M., Dumenci, L., Almqvist, F.,
Bathiche, M., Bilenberg, N., Bird, H., Domuta, A., Erol, N., Fombonne, E., Fonseca, A.,
Frigerio, A., Kanbayashi, Y., Lambert, M., Liu, X., Leung, P., Minaei, A., Roussos, A.,
Simsek, Z., Weintraub, S., Weisz, J., Wolanczyk, T., Zubrick, S., Zukauskiene, R. & Verhult,
F. (2007) Consistency of Teacher-Reported Problems for Students in 21 countries. School
Psychology Review, 36, 91-110.
Sallnäs, M., Vinnerljung, B. & Westermark, P. K. (2004) Breakdown of teenage placements
in Swedish foster and residential care. Child and Family Social Work, 9, 141–152.
62
Sawyer, M.G., Carbone, J.A., Searle, A.K. & Robinson, P. (2007). The mental health and
wellbeing of children and adolescents in home-based foster care. The Medical Journal Of
Australia, 186, 181-4.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Riksdagen.
Shearin, S. A. (2007) Kinship Care Placement and Children’s Academic Performance. Journal
of Health & Social Policy, 22, 31-43.
Shin, S. H. (2003) Building Evidence to Promote Educational Competence of Youth in Foster
Care. Child Welfare Journal, 82, 615-632.
Skolinspektionen. (2010). Undervisning vid hem för vård eller boende [Elektronisk resurs] :
elever får inte den undervisning de har rätt till. Stockholm: Skolinspektionen
Tillgänglig på internet:
http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/hvb/slutrapportundervisning-hvb.pdf?epslanguage=sv (6/10 2011)
Skolverket. (2009). Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?: kunskapsöversikt om
betydelsen av olika faktorer : sammanfattande analys. Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2258
Socialstyrelsen. (2006). Social rapport 2006. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2010a). Barn och unga: insatser år 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2010b). Social rapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen.
Stanger, C. & Lewis, M. (1993) Agreement Among Parents, Teachers and Children on
Internalizing an Externalizing Behavior Problems. Journal of Clinical Child Psychology, 1,
107-115.
63
Stein, M. (2005). Young people aging out of care: The poverty of theory. Children and Youth
Services Review, 28, 422-434.
Stein, M. (2008). Resilience and Young People Leaving Care. Child Care in Practice, 14, 3544.
Stone, S. (2007). Child maltreatment, out-of-home placement and academic vulnerability: A
fifteen-year review of evidence and future directions. Children and Youth Services Review,
29, 139-161.
Sundell, K., Andrée Löfholm, C. & Kaunitz, C. (2007). Social barnavård: Sammanfattning av
aktuell kunskap. Stockholm: Forsknings- och utvecklingsenheten, Stockholms stad.
Takayama, J. I., Wolfe, E. & Coulter, K. P. (1998) Relationship Between Reason for
Placement and Medical Findings Among Children in Foster Care. Pediatrics, 101, 101-207.
Tideman, E., Vinnerljung, B., Hintze, K. & Aldenius Isaksson, A. (2011). Improving foster
children’s school achievements: Promising results from a Swedish pilot project. Adoption &
Fostering, 35, 44-56.
Trout, A. L., Hagaman, J. L., Chmelka, M. B., Gehringer, R., Epstein, M. H. & Reid, R.
(2008). The Academic, Behavioral, and Mental Health Status of Children and Youth at Entry
to Residential Care. Residential Treatment for Children & Youth, 25, 359-374
Utbildningsförvaltningen, Stockholms stad (2010). Strategier för skolutveckling i Söderort
och på Järvafältet.
Tillgänglig på internet:
http://www.google.se/url?sa=t&source=web&cd=3&ved=0CCQQFjAC&url=http%3A%2F%
2Fwww.pedagogstockholm.se%2FWeb%2FCore%2FPages%2FSpecial%2FDocumentServic
eDocument.aspx%3Ffileid%3D7fba019cbfec47d8bc8d72f073e6920a&ei=ymxrTbyaD4b6sgb
f5Nn2DA&usg=AFQjCNEpo4IZNb0dUjgSTgRUBNHSPnQjAA
van Dulmen, M.H.M & Egeland, B. (2011). Analyzing multiple informant data on child and
adolescent behavior problems: Predictive validity and comparison of aggregation procedures.
International Journal of Behavioral Development, 35, 84-92.
64
Verhulst, F.C., Koot, H.M. & van der Ende. (1994). Differential Predictive Value of Parents’
and Teachers’ Reports of Childrens’ Problem Behaviours: A Longitudinal Study. Journal of
Abnormal Child Psychiatry, 22, 531-546.
Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en
kunskapsöversikt. Stockholm: Fritze.
Tillgänglig på Internet:
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/154984 (6/10 - 2011)
White, C. R., O´Brien, K., White, J., Pecora, P. J. & Phillips, C. M. (2008). Alcohol and drug
use among alumni of foster care: Decreasing dependency through improvement of foster care
experiences. The Journal of Behavioral Health Services & Research 35, (4), 419-434.
Vinnerljung, B. Personlig kommunikation. Socialhögskolan, Stockholm. 12/12/11.
Vinnerljung, B. (1998). Fosterbarns skolgång och utbildning. Socialvetenskaplig Tidskrift, 1,
58-80.
Vinnerljung, B., Franzén, E., Gustafsson, B. & Johansson, I.-M. (2008) Out-of home care
among immigrant children in Sweden: a national cohort study. International Journal of Social
Welfare, 17, 301-311.
Vinnerljung, B. & Hjern, A. (2011), Cognitive, educational and self-support outcomes of long
term foster care versus adoption. A Swedish national cohort study. Children and Youth
Services Review, 10, 1902-1910
Vinnerljung, B., Hjern, A. & Lindblad, F. (2006). Suicide attempts and severe psychiatric
morbidity among former child welfare clients – a national cohort study. Journal of Child
Psychology and Psychiatry, 47 (7), 723-733.
Vinnerljung, B., Lindblad, F., Hjern, A., Rasmussen, F. & Dalen, M. (2010). School
performance at age 16 among international adoptees: A Swedish national cohort study.
International Social Work, 53, 510-527.
65
Vinnerljung, B., Sallnäs, M. & Kyhle Westermark, P. (2001). Sammanbrott vid
tonårsplaceringar [Elektronisk resurs] : om ungdomar i fosterhem och på institution : en
rapport från CUS. Stockholm: Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS), Socialstyr.
Tillgänglig på internet:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/11375/2001-1123_20011124.pdf
Vinnerljung, B. & Sallnäs, M. (2008). Into adulthood: A follow-up study of 718 young people
who were placed in out-of-home care during their teens. Child and Family Social Work, 13,
144-155.
Vinnerljung, B., Öman, M. & Gunnarson, T. (2005). Educational attainments of former child
welfare clients: A Swedish national cohort study. International Journal of Social Welfare, 14,
265-276.
Zeitlin, A. G. & Weinberg, L. A. (2004). Understanding the plight of foster youth and
improving their educational opportunities. Child Abuse & Neglect, 28, 917-923.
66
Bilaga 1 -­ Följeenkät Kartläggning av skolsituationen för barn placerade i familjehem och
på HVB
Hej!
Här kommer enkät och TRF-formulär som ska syfta till att kartlägga skolsituationen för
familjehems- och HVB-placerade barn i åldern 7-16.
Inga personuppgifter ska finnas i enkäterna eller på TRF-formulären, endast kommunkod och
löpnummer. En mall för löpnummer bifogas. Varje barn får sitt eget nummer. Detta för att
kunna kontrollera vad som kommit in och eventuellt bortfall. Denna enkät består av 7 frågor
som syftar till att sammanställa några korta bakgrundsuppgifter om barnen.
Jag vill tacka på förhand för att ni är beredda att ta av er tid och genomföra den här studien!
Vänligen returnera enkät och TRF-formulär senast vecka 40 till adress:
Axel Soläng
FoU Nordväst
Sollentuna kommun
191 86 SOLLENTUNA
Om ni har några frågor eller tankar rörande enkäten eller studien är ni välkomna att kontakta
mig:
Axel Soläng
[email protected]
Tfn:0735-245327
67
Kommunkod
Löpnummer
Är placeringstiden i nuvarande vårdmiljö mindre än två månader ingår barnet inte i
studiens målgrupp och TRF behöver därför inte skickas ut.
1. Födelseår__________
2. Födelseregion
3. Kön
4. Placeringsform
Sverige

Utanför Sverige

Flicka

Pojke

Familjehem

HVB

Annan___________________
5. Ålder vid första placering__________
6. Barnet går i typ av skola
Kommunal

Friskola

s.k. ”HVB-skola”

Annan___________________
7. Barnet är placerat i nuvarande vårdmiljö
av skäl som främst går att hänföra;
till barnet

till föräldrar

Mix/går inte att särskilja

68
Bilaga 2 – Informationsbrev lärare Uppföljning av skolsituationen för placerade barn Hej!
Du är en av lärarna till just ett sådant barn och därför behöver vi Din hjälp!
Forskning har visat att skolan kan ha stor betydelse för utsatta barns framtid. Kommunerna är
skyldiga att följa upp skolgången för barn som är placerade i vård utanför hemmet. Därför har
nu 6 kommuner beslutat att i samarbete med socialtjänstens enhet för forskning och
utveckling i nordväst (FoU Nordväst) och Socialhögskolan i Stockholm följa upp skolgången
för de barn i grundskolan som är placerade i familjehem och hem för vård eller boende
(HVB). För att kunna genomföra detta behöver vi 30 minuter av Din tid.
Genom att Du fyller i det bifogade skattningsformuläret kommer vi att få värdefull kunskap
om hur det står till med det enskilda barnet, men vi kommer också att sammanställa alla
lärares svar från de deltagande kommunerna och behandla datan på gruppnivå. Inga
personuppgifter kommer finnas med i formulären. De kommer istället förses med en kod så
att vi kan garantera att barnen (och Du) kommer att vara anonyma. Endast socialförvaltningen
kommer ha tillgång till kodnyckeln och den kommer att förvaras som sekretessbelagd
handling.
Formuläret består av påståenden om barnets beteende. Ringa in det svaret som passar bäst in
på barnet. Det kan vara svårt, men är jätteviktigt att Du svarar på ALLA frågor. Detta tar
högst 30 minuter.
Ditt deltagande i undersökningen är frivilligt, men då det är Din kunskap som ÄR studien kan
vi endast genom Dig få fram den nödvändiga informationen. Vi är mycket tacksamma för att
Du tar dig tid och returnerar det ifyllda formuläret senast 3 oktober. Tack på förhand!
Vid frågor rörande studien (OBS! Tänk på att inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter):
Axel Soläng, student
Bo Vinnerljung, handledare, professor
Socialhögskolan Stockholm
Socialhögskolan Stockholm
[email protected]
[email protected]
Tfn: 0735-24 53 27
Tfn: 08-674 70 48
69
Bilaga 3 – Informationsbrev handläggare Överenskommelse angående uppföljning av skolsituation för placerade barn med det standardiserade bedömningsinstrumentet Teacher’s Report Form (TRF) Under vårterminen 2011 påbörjade socionomstudenten Axel Soläng genom sin praktik på
FoU Nordväst en kartläggning av skolsituationen för barn i familjehemsvård i
nordvästkommunerna. Arbetet skedde på initiativ av referensgruppen för familjehemsvård
som samordnas via FoU Nordväst. Med syfte att komplettera denna kartläggning har nu
Namn, Titel i samråd med FoU Nordväst beslutat att Ni under hösten 2011, som ett led i Ert
reguljära uppföljningsarbete av placerade barns skolgång i kommunen, kommer att använda
Er av det standardiserade instrumentet Teacher’s Report Form (TRF) som riktar sig till lärare.
Den tänkta målgruppen är alla barn som går i grundskola, alltså i åldrarna 7-16 år som är
placerade i familjehem eller HVB och har varit placerade i minst två månader. Den lärare som
kan anses känna barnet bäst och har känt barnet i minst två månader ska fylla i formuläret
genom att ange grad av instämmande i 113 påståenden. Formuläret är utformat så att den
första delen behandlar frågor exempelvis kring hur länge läraren har känt barnet, om det finns
speciella pedagogiska arrangemang i barnets undervisning och hur läraren uppskattar att
barnet presterar i olika ämnesområden. Den andra delen är mer omfattande där läraren få
svara på i vilken grad påståenden kring barnets beteende stämmer. Påståendena inordnas sen
under olika problemskalor. Denna del används för att bland annat ge en bild av eventuella
adaptiva och beteendemässiga svårigheter samt psykiska och somatiska problem.
Studien kommer inte bedrivas som ett forskningsprojekt och informationen kommer alltså
inte behandlas som forskningsmaterial. Det är tänkt att vara ett led i Er ordinarie
uppföljningsverksamhet, och då falla under den ordinarie skyldigheten att följa upp
skolsituationen för de placerade barnen. Det kommer innebära att det är Ni som kommer äga
materialet. Ni kommer som en följd av det här behöva ansvara för distribution och insamling.
Alltså att formuläret kommer ut till barnets lärare, att de kommer tillbaka igen samt att de
skickas till FoU Nordväst. Tillsammans med formuläret kommer ett följeformulär som det är
tänkt att Ni ska fylla i och bifoga formuläret när Ni skickar det till FoU Nordväst. Detta
formulär tar upp vissa bakgrundsvariabler som sen ska användas i analysen och kommer inte
70
att vara särskilt omfångsrikt. Dessa kommer att vara konstruerade på ett så trubbigt sätt som
möjligt för att undvika risken att enskilda barn kan identifieras.
Varje skattningsformulär kommer att ge Er värdefull kunskap om hur det står till med det
enskilda barnet, men ambitionen är även att sammanställa materialet för att få en bild av hur
situationen ser ut för gruppen i stort. Det är detta som FoU Nordväst kommer att kunna bistå
med genom att sammanställa materialet från de nordvästkommuner som deltar samt att göra
jämförande analyser mot en normalpopulation. Arbetet kommer att gå till på ett sådant sätt att
sekretessen inte bryts och att inga enskilda individer ska kunna identifieras. Avidentifieringen
kommer ske genom att formulären för varje barn märks med en kommunkod ett löpnummer
utifrån en kodnyckel som Ni sparar hos Er. Resultatet kommer att redovisas inom ramen för
en C-uppsats av Axel Soläng på socionomprogrammet vid institutionen för socialt arbete,
Stockholms universitet.
Mer detaljerad information kring det praktiska kommer att skickas ut tillsammans med TRFformuläret i mitten av september.
För frågor:
Axel Soläng
FoU Nordväst
[email protected]
0735-24 53 27
71
Bilaga 4 – Studiens beslutsunderlag Förslag till kommunerna i Stockholms läns nordvästregion att genom standardiserade
bedömningsinstrument följa upp placerade barns skolgång och skolsituation under
hösten 2011
Socialtjänsten är skyldig att följa upp skolgången för barn som är placerade i vård utanför
hemmet. Denna uppföljning kan göras på olika sätt. Nedanstående förslag innebär att
kommunerna i Stockholms läns nordvästregion under hösten 2011 som ett led i denna
uppföljning använder sig av det standardiserade instrumentet teacher’s report form (TRF)
samt uppdrar åt FoU Nordväst att sammanställa och analysera detta material på gruppnivå.
Bakgrunden till detta förslag är att Axel Soläng, student på socionomprogrammet vid
Stockholms universitet, under vårterminen inom ramen för sin praktik på FoU Nordväst har
påbörjat
en
kartläggning
av
skolsituationen
för
barn
i
familjehemsvård
i
nordvästkommunerna, genom en enkät till familjehemssekreterare. Detta arbete har initierats
från referensgruppen för familjehemsvård i nordväst som samordnas via FoU Nordväst.
Genom att få även lärares perspektiv på barnens skolsituation skulle en mer tillförlitlig bild av
denna kunna ges och därutöver dels ge möjlighet till jämförelse med uppgifterna från
familjehemssekreterarna, dels finns möjlighet till jämförelse mot en normalpopulation utifrån
en studie vid Lunds universitet. TRF är ett komplext instrument som genom lärarskattningar
kan ge en uppfattning av hur barnet presterar i olika ämnen, deras adaptiva beteende och
beteende-/känslomässiga svårigheter. Under höstterminen 2011 finns möjlighet för
kommunerna att få hjälp med att sammanställa och analysera ett sådant material på gruppnivå,
via FoU Nordväst och Axel Soläng som då gör detta inom ramen för en C-uppsats under
handledning av professor Bo Vinnerljung, på Socialhögskolan, Institutionen för socialt arbete
i Stockholm.
Villkoret för att ovanstående förslag ska vara möjligt att genomföra är, på grund av de etiska
dilemman som annars följer, att det sker som ett led i kommunernas reguljära
uppföljningsarbete. Kommunerna kommer då att ansvara för distribution och insamling.
Kommunerna kommer härigenom äga materialet och tar hjälp av FoU Nordväst för
sammanställning och analys av ett nogsamt avidentifierat material, där inga enskilda individer
ska kunna identifieras. En jämförelse med materialet från Lund innebär att även forskare
72
Martin Olsson vid Lunds universitet kommer att få del av det avidentifierade materialet för att
kunna göra jämförande analyser.
Möjligheten att genom TRF få en uppfattning av barnens skolsituation är unik och skulle
komma att vara den hittills enda i sitt slag i Sverige. Det skulle även finnas möjligheter för
ingångar till fler studier på samma material. Möjligheten har uppkommit genom ett samarbete
mellan FoU Nordväst, Stockholms universitet och Lunds universitet.
För att inga enskilda handläggare ska hamna i tveksamheter kring om detta kan genomföras
eller inte, önskar vi få ett samtycke från en person i chefsposition för att kunna genomföra
uppföljningen enligt ovan.
För frågor eller funderingar:
Axel Soläng
0735-24 53 27
[email protected]
Jag samtycker till att ovanstående uppföljningsarbete kan genomföras, utifrån de villkor som
där framgår:
………………………………………………………………………………………………….
NAMN
YRKESTITEL, KOMMUN
Skickas till:
FoU-Nordväst
ATT: Axel Soläng
c/o Sollentuna kommun
191 86 Sollentuna
73
Bilaga 5 – Kodnyckel och manual KODLISTA – KARTLÄGGNING AV PLACERADE BARNS SKOLGÅNG - TRF
listan förvaras som sekretessbelagd handling under tiden för undersökningen Barnets
Barnets namn &
Bakgrunds-
TRF
TRF inkommen
TRF + bakgrundsformulär
nummer
personnummer
formulär ifyllt
utsänt
Datum:
skickat till FOU
Datum:
Datum:
Datum:
1
2
3
4
5
6
74
KARTLÄGGNING AV PLACERADE BARN:
ATT KODA TRF SAMT DOKUMENT FÖR BAKGRUNDSVARIABLER
Att koda ett formulär innebär att man ger varje formulär en egen identitet, kopplat till ett visst
barn och kommun, samtidigt som materialet blir avidentifierat. Avsikten är att det ska gå att
koppla enkäterna till de enskilda kommunerna för att möjliggöra jämförelser samt kontrollera
för bortfall. En bortfallsanalys går bara att göra under förutsättning att kunskap finns om vilka
fall svar inte inkommit.
Koderna antecknas i en så kallad ”kodnyckel”, som biläggs denna anvisning. Denna ska ni
själva bevara i pappersformat som sekretesshandling, men den ska finnas tillgänglig för att
FoU ska kunna kontrollera antal utsända formulär och hur många som kommit in. Observera
att kodnyckeln absolut inte får läggas upp i elektroniskt i datorn.
Kodningen av formulären består av kommunkod samt löpnummer. Kodning av TRF och
enkäten för bakgrundsinformation ska se ut på följande sätt:
Kommunkod:
Löpnummer:
Kommunkoden – 3 siffror
Alla kommuner i Sverige har en egen kod som används i olika sammanhang.
Kommunkoderna används enligt nedan:
Upplands-Bro XXX
Sollentuna XXX
Järfälla XXX
Sunbyberg XXX
Ekerö XXX
Solna XXX
Löpnummer - 2 siffror
Det är ni som fyller i löpnummer (och kommunkod) innan ni skickar/lämnar tillbaka de
besvarade formulären. Ni ska använda er av den kodnyckel som ni har konstruerat efter den
mall som har bifogats detta dokument. Varje barn får sitt eget nummer och det är detta
nummer som ska fyllas i uppe i högra hörnet på TRF och på formuläret för
bakgrundsvariabler.
Vid frågor, ring eller mejla:
Axel Soläng
[email protected]
Tfn: 0735 24 53 27
75