Om Regnbågskrigaren
Vad är innebörden av ordet initiation?
I den gamla mysterietraditionen var det betydelsen av att adepten fick ta del av en hemlig
kunskap, sk. gnosis. Denna hemliga kunskap var inte ofarlig för adapten att få ta del av, även
sett ur egen säkerhetssynpunkt. Etablerade religioner som kyrkan och bärande
statsapparater förföljde ofta dessa irrläror och dess utövare, då läran ansågs vara ett hot
mot den rådande ordningen. Läran gjorde nämligen anspråk på att vara en slags hemlig
kunskap som finns och funnits dold inom alla slags ortodoxa religioner, vilket sen doldes i
den exoteriska utövningen av ex. Kristendom, Islam osv.
I ett litet svenskt esoteriskt lexikon sägs följande om avsikten med initiation: ”Process i
esoterisk utbildning, då lärjungen (hans monad) under lärares (från högre naturrike) ledning
bryter igenom till och definitivt förvärvar högre atomslags medvetenhet och energi”. Lite
gammaldags esoteriskt fikonspråk här, kan man nog säga, för den oinvigde.
Norman Stevens (1893-1993) vigde sitt liv åt att förmedla den uråldriga visdomen till den
nya tidens behov av att få, dessa många gånger abstrakta idéer , till ett nytt sätt att förstå
och tillämpa detta i den moderna människans liv. Normans förklaring av innebörden av
initiation var att det i grund och botten handlade om ”forcerad evolution”. I den uråldriga
visdomen(esoteriska) ryms nämligen tanken att monaden el. uratomen (på esoteriskt
fikonspråk oförstörbar individualmedvetenhet) alltid lever vidare och utvecklas vidare liv
efter liv. För att uttrycka det mer praktiskt och vulgärt i den fysiska formen går utvecklingen
ändå sakta, sakta framåt oavsett om vi super, knullar och spelar bort mesta av tiden under
vår levnad, eller fortsatt, i liv efter liv. Det adepten el. lärjungen här tar på sig genom denna
initation menar Norman Stevens, är att påskynda utvecklingen, denna inre evolution, både
för sig själv och i främsta rummet för andra människor genom att här ”hjälpa till”. Det finns
alltså en ”win-win situation” för alla inblandade parter med denna initiation, hur stor
påfrestningen än är för adepten att gå vägen.
Vem var då denne Norman Stevens? Förutom kunskapsförmedlare av uråldrig visdom som
till stora delar utgick från den tibetanske Mästaren Dwal Khuls undervisning, som dikterades
till Alice A. Bailey mellan åren 1919-1949, visade han även vägen med självbeprövade
metoder till hjälp för läsaren att vandra sin väg mot allt djupare livsinsikter. Med
utgångspunkt från Dwal Khuls tekniker följde han också dennes rekommendation att
ständigt ”modifiera, kvalificera och anpassa undervisningen” till tidens krav. Denne
tibetanske mästare menade att ”mysterierna avslöjas och igångsätter krafter vunna genom
förändringar i kropparna och inte genom insamling av information angående mysterierna”.
Det är alltså inget framgångsrikt koncept att intellektuellt försöka närma sig dessa och via
den vägen försöka nå insikt. Behovet av dessa (meditations)tekniker förklaras av den
uråldriga visdomens axiom att vi inte enbart är vår fysiska kropp utan även består av andra
höljen (dvs kroppar), vilka kan observeras av dem med clairvoyant observationsförmåga.
Denna clairvoyanta förmåga förfogade Norman Stevens och hans hustru Josephine Leask
över och enligt dem som träffade Norman Stevens i Sverige var han också en mycket speciell
lärjunge med flera psykiska förmågor. Norman Stevens hymlade nämligen inte med att han
och hans hustru var annat än lärjungar till den kategori av andliga mästare som i detta
sammanhang brukar kallas för planethierarkin (där Dwal Kuhl räknas som en av dessa).För
den som inte är bekant med esoteriska texter är detta ganska svårt att ta till sig liksom
mycket av den övriga esoteriska historieskrivningen för övrigt är. Den utvecklingsteoretiska
delen som här ryms inom dessa uråldriga mysterier vars tekniker befrämjar själskontakt, är
tillräckligt intressant i sig utan att sagoskimret från Lemurien, Atlantis, dom Venusianska
herrarna osv, behöver lysa över allt detta. Sant eller osant, befrämjar det knappast förmågan
hos den sökande att närma sig och ta till sig detta ämne, och allvarligt missbruk och
missförstånd har skett utifrån rasterminologin t.ex. Blavatsky använde sig av när den
esoteriska läran offentliggjordes 1875. ”Stop, hold your wild horses!”, är ibland
rekommenderat att tillämpa, även för den upplyste och invigde, men att uppmana till detta,
kan vara lika kontroversiellt som svordomarna en gång var i kyrkan. Då är man nämligen
ingen riktig esoteriker, om man är enfaldig nog och ifrågasätter mycket av denna
historieskrivning…
Sex och polaritet
Vill man locka läsare skall man skriva om sex. Artikelförfattaren har inte prövat det greppet
innan och tänkte därför ge ämnet en chans. Det vet även kvällstidningarna som i sina
Plusbilagor lockar läsaren med den nyaste superställningen som ger den senaste nya
superorgasmen. I vår orgasmfixerade sexlekskultur, kan vi aldrig få nog.
Sex i kombination med andlighet, har alltid burit med sig stränga tabun och regler som den
andligt sinnade har att kämpa med och röra sig inom. Många gånger hittar man också riktiga
vällustingar här som får sina starka drifter sublimerade. Och kanske är det bra att vi har
oskrivna tabun och regler här att röra oss inom. Sexualitet och aggression är dom starkaste
instinkterna hos människan och kan i elakartad kombination leda till ett ”slaveri” både för
offret och förövaren resulterande i trafficking, koppleri, pedofili etc. Människan kan sjunka
ganska lågt i sina handlingar när dom här instinkterna hamnar utom kontroll, tar över och
gör människan värdebefriad.
Ofta hittar man en ganska så trång moralsyn när andliga/religiösa värderingar kopplas
samman med sexualitetens normer i hållningen gentemot ex. homosexualitet eller i en del
kulturer där homosexualitet eller otrohetsbrott kan rendera i dödsstraff. Vad gäller ex. synen
på otrohet blir det ganska absurt se detta som en stor överträdelse, där människans värde
sjunker rejält i omgivningens ögon i och med denna handling. Vem kan säga sig ha
förfoganderätten över en annan människa och framhäva en högre moral hos sig själv utifrån
tolkandet av en Guds ambitiöst uppritade moralkodex för mänskligheten? Däremot kan ju en
sådan handling (eller öppenheten för en sådan handling) visa på en oärlighet inför sig själv
och sin partner, i blundandet inför att relationen inte längre fungerar eller bär på någon
livgivande energi. Men oftast, oavsett vilka fantasier som ryms inom oss, bär vi med oss en
slags moralkodex för vad som är okej sex och inte, vilket även givetvis är utsatt för
kulturpåverkan. Högt eller lågt i tak, finns det alltid en moralisk skala att utgå ifrån för vad
som är en låg oktav utav sexuell utlevelse eller vad som är uttryck för en högre oktav. ”Sex är
inte alltid sex”, med andra ord, utifrån alla dess förvrängda aggressiva uttryck, och, ”sex är
inte heller alltid sex” då det finns uttryck som liknar detta, men är någonting helt annat
utifrån dess högre oktav, menar Norman Stevens.
”Det finns lika många sexuella uttryck, som det finns människor”, säger Dwal Khul,vilket
försvårar för människan att hitta en partner som harmonierar med sitt eget personliga och
sexuella uttryck. Vilket gör att många istället föredrar att leva ett singelliv längre fram i livet
efter att ha provat på relationer, eller väljer att leva kvar i en relation utan sexliv. Och även
det sexuella uttrycket kan förändras under en livstid (det sker en transmutation). Denna
komplikation blir tydlig, och dilemmat omvänt mot hur det brukar fungera i en relation, när
man som mannen i ett förhållande en bra bit upp i medelåldern, mer och mer börjar tappa
intresset för den fysiska delen av sexualiteten (det brukar annars oftast handla om kvinnan
här). Den som ”drar sig undan” och drabbas av skuldkänslor gentemot den andre som
känner sig oattraktiv (vilket det inte är det, det handlar om) och ”tvingar sig” till att ha sex ,
tills en dag ändå bubblan spricker och man tvingas inför sig själv och partnern erkänna man
inte längre är ”tillgänglig” för sexuellt umgänge, som en gång förr, även om man av olika skäl
fortsätter leva tillsammans. Samlivet är inte allt i en relation och betydelsen av det värderas
på ett annat sätt, ju äldre man blir.
Norman Stevens kapitel Sex och Polaritet kan ge en förklaring till vad som händer med
människan under en transmutation. I vilket fall, är ändå hans slutsatser intressanta. Man
måste nämligen skilja på sex och polaritet menar Stevens. Sex är, menar han, en nedåtriktad
energi (sk. involutionär) som primärt är till för barnaalstring, där könsattraktionen visserligen
är ett uttryck för Polaritet i dess låga energiuttryck ”något som kan vara och vanligen är
begränsat till den trögaste vibrationen och nyttjat till ända till utmattning vid det
odisciplinerade sexuella samlaget”. Norman Stevens är med andra ord inte någon anhängare
av mycket sex och sex i dess konventionella mening. Inte av någon moralisk anledning utan
snarare att det ”sliter ut organismen” (och bevisligen blev han ju 100 år!). Det var ju en insikt
dom gamla taoisterna väl kände till ”att inte slösa på chingen”, och om man som man inte är
helt ointresserad av vad som händer med en i orgasmögonblicket, tappar man där mycket i
kraft och får försämrat immunförsvar dagen efter (det kanske dock inte är det första man
tänker på i det ögonblicket!). Den manliga orgasmen är enligt artikelförfattarens uppfattning
som fysisk sensation, klart överskattad, rent av en besvikelse och antiklimax (ett kanske lite
märkligt påstående!).
Norman Stevens var däremot intresserad av polaritet, på en högre nivå. Polaritet kan alltså
sägas vara en slags elektrisk laddning, en magnetism som kan finnas ex. mellan man och
kvinna, mellan positiv och negativ. Det är ex. polaritet när unga människor först attraheras
av varandra. Den växer sen till stor intensitet vid den första sexuella relationen, men avtar
sedan snabbt när dessa energier förbrukas innan de får möjlighet att åter ackumuleras. Och
här uppstår då det prekära läget, när paret upptäcker att det inte längre finns något som
håller dem samman. ”Det tog bara slut…” brukar vara den enda förklaringen.
Norman Stevens återger i Regnbågskrigaren en ord-, idéserie som beskriver reaktionerna på
sex och polaritet vid allt högre nivåer, vilket kanske gör denna uppdelning mera åskådlig:
SEX
lättnad
förnimmelse
avslappning
motreaktion
fysisk
fysisk
eterisk
eterisk
instinktiv
animal
animal
mänsklig
POLARITET
välbehag
lycka
glädje-lugn
sällhet
extas
förening
astral
lägre sinnet
högre sinnet
närvarons ängel
monad
Gud
personlig
devachan
själen
buddhi/atma
identifikation
förening
Motsatta elektriska laddningar
”När ting eller former av motsatt elektrisk laddning bringas i nära samspel, framträder ofta
en gnista som åstadkommer ljus eller strålning. Detta är sant även för den mänskliga
kroppen.”
I Regnbågsbron återges ett laddat möte mellan två människor på temat polaritet:
”På mitt rum i Victoria Hotel berättade Dr. A.B., en f d patient på mitt sjukhus följande:
”För en vecka sedan gifte jag mig med en ung arabisk kvinna. Vi var båda
mycket förälskade i varandra. De märkliga ting som utspelade sig mellan oss var så
spännande att jag kände mig tvungen att berätta dem för en specialist. Min hustru och jag
låg under en timma nakna på en soffa med nära kroppskontakt och omfamnade varandra,
men utan sexuell förening. Rummet var helt mörklagt och det var alldeles svart. Man kunde
inte urskilja någonting. Sedan skiljdes vi åt och stod upp. Då blev min hustru synlig. Hon
avtecknade sig som ett skimmer i ett grön-blått mystiskt ljus som strålade ut från henne. Det
var som en gloria förutom det faktum att den inte bara omgav hennes huvud, utan hela
hennes kropp, som på ett suddigt sätt visade dess konturer. Som hon stod där, rörde jag
sakta min hand mot henne. När min handflata kom några centimeter från hennes bröst,
hoppade en elektrisk gnista över från henne till mig, synlig, hörbar och smärtsam. Vi ryggade
båda tillbaka.”
Regnbågskvinnan
Spontan glädje är sex som omvandlats till polaritet
Det är inte lätt för nutidsmänniskan att möta upp alla krav som ställs på henne. Inte ens i sin
sexualitet är hon här helt fri. I det intima mötet mellan två människor måste en sexuell
förening ske om detta möte inte skall betecknas som”misslyckat”. Även här måste vi vara
högpresterande älskare och älskarinnor som levererar och tar emot våra orgasmer
plikttroget. Går det inte att mötas på ett annat sätt? Kan man inte släppa dessa låsningar och
färdigregí av ett antal olika älskogsscenarier, som spelas upp återkommande, för att se om
nya dimensioner öppnar upp sig? Finns det en ”högre” oktav av sexualitet vi missar, därför
att vi inte vågar undersöka den vidare utanför dess vanliga ramar och attribut?
Flera år innan jag begick min egentliga sexdebut hade jag ett mycket spontant och lite
underligt möte med en ung kvinna en mörk vinterkväll på en skolfest (jag var själv nästan lika
ung). Jag kände henne bara ytligt, sett till den ringa kommunikationen oss emellan
dessförinnan. Kommunikationen denna kväll blev i dansform. Inte riktig dans i egentlig
mening, utan mer lekfulla och småvilda rytmiska rörelser, till musiken. Jag upplevde en
eufori, nästan extasi i ”dansen” och var efteråt lite omtumlad och var tvungen att uppsöka
skolans duschrum för att lugna ner mig. Hon följde efter mig och i duschen följde sen som
kontrast ett seriöst samtal två unga människor emellan utifrån den livskunskap vi dittills
samlat på oss. Inte något passionerat efterspel som skulle leda till förspelet i en het
sängkammarscen, man annars kunde förvänta sig i en sådan situation. Det var inget hon
heller önskade sig och jag upplevde i denna stund att något sådant inte hade kunnat toppa
det jag varit med om. Det magiska glaset vi format av vår heta smälta hade annars lätt
kunnat spricka. Vi somnade sedan sött ihop i det enkelt inredda studentikosa rummet.
Den här unga kvinnan lärde mig någonting den här kvällen mitt intellekt inte kunde greppa,
öppnade upp någonting djupgående i mig och jag tänker på Dwal Khuls ord:
”mysterierna avslöjas och igångsätter krafter vunna genom förändringar i kropparna och
inte genom insamling av information angående mysterierna”.
Snart trettio år senare, efter att jag sen ett par år tillbaka mödosamt monterat ner alla
neurotiska störsändare som fanns i min ungdom och som ville förmörka den här
upplevelsen, ser jag det nu som ett underbart tillfälle jag fick vara med om som ung omogen
man, i ett första ”naket” möte med en kvinna. En händelse jag efter vad Norman Stevens
beskriver, vill kalla för polaritet . Det rymde i alla fall den oktaven. Jag är medveten om att
den unga kvinnan kanske inte väcktes på samma sätt som jag själv, eller upplevde något
liknande. Men förhoppningsvis har mysterierna i henne istället väckts på ett annat sätt…
Polaritet som överbryggar rum och tid
Helt nyligen (2011-06-04),ca tre veckor efter denna artikel skrevs, upplevde jag en
märklig dröm som handlade om den här kvinnan jag en gång mötte i min ungdom. I
drömmen förekom en mästare som visade mig ett dokument med olika tester, i ett
slags flerpunktsprogram, jag överkommit i mitt förhållningssätt till den här kvinnan.
Mästaren visade på och drog ifrån alla intensiva emotionella krav och anspråk jag
tidigare omedvetethaft på den här kvinnan i livet, som jag nu övervunnit, och att
testet nu var avslutat. I dokumentet återstod endast en enda stor mäktig
slutsummering i tanken på den här kvinnan som fanns kvar, nämligen spontan glädje
och villkorslös kärlek. Drömmen indikerade attcirkeln var sluten på något sätt.
Jag skulle inte heller frestas kontakta henne om detta. På något sätt var hon ändå
förvissad.Det var även i tillståndet av spontan glädje jag därefter vaknade upp och
började nedteckna vad jag upplevt (vilket jag blev uppmanad till!). Det var nämligen
här hon skulle få läsa om detta…
Tiden kommer till ett slut, där den börjar om på nytt. Tiden är fraktal, en spiralformad rörelse
som kommer tillbaka till en, till skillnad från den linjära tiden, som springer ifrån en. Det blir
alltid nya tillfällen, till att möta en högre medvetenhet i det vi återser…
Regnbågskrigaren i Sverige
Under sina sista tio år levde och undervisade Norman Stevens i Sverige, knuten till Centret
Stjärnsund. Regnbågskrigaren är en minnesutgåva, tillägnad denne unika sökare och
innehåller texter främst från Normans tid i Sverige. Regnbågen, som förbinder det jordiska
med det himmelska, var en symbol han flitigt använde sig av. Förutom att undervisa kom
Norman även att skriva och lärde sig även att hantera dator, vilket förutom att han inträdde i
en helt ny miljö och ett helt nytt land, är fantastiskt för en människa som är mellan 90-100
år!
Varför styrde Norman kosan mot Sverige? Anledningen var att han ville vara med om att
lägga grunden till den Esoteriska skola vilken skulle vara planerad och magnetiserad till
Sverige av planethierarkin. Han menade även att det fanns en mycket stor grupp av Den Nya
Tidens lärjungar koncentrerat på två platser i världen och som skulle komma att breda ut sig
härifrån, Sverige och Kalifornien, och även på ett fåtal isolerade öar.
Norman gjorde sitt uttåg från det jordiska livet 1993. Två veckor före sin död gjorde han sitt
sista framträdande på Café Pan i Stockholm. Han blev hämtad från vårdcentralen i
Långshyttan, där han just hade genomgått en operation för brott på lårbenshalsen och straxt
därpå brutit armen! Men ner till Stockholm skulle han, där man fick bära in honom på Café
Pan och upp på scenen. Väl där gav han järnet, energin formligen sprutade ur honom och
den hundraåriga kroppen. Kl. 02.30 var han tillbaka igen på vårdcentralen, helt utmattad
men mycket nöjd. Mindre än två veckor senare hade han lämnat sitt jordeliv.
Ur Erik Åhrbergs förord:
”Norman levde och dog som en krigare och hans kanske största måtto var ”Intensify!” –
”Intensifiera!”. Intensifiera dina ansträngningar att nå vidare mot ständigt nya mål i ständigt
nya riken.”
SJÄLENS MANTRAM
Jag är Själen
Jag är det Gudomliga Ljuset
Jag är Kärlek
Jag är Vilja
Jag är Bestämd Avsikt
/Norman Stevens
