AFRIKA FRÅN CIRKA 1920 TILL IDAG

AFRIKA FRÅN CIRKA 1920 TILL IDAG
Afrikansk nationalism
Nationella rörelser kommer fram under 1920-talet och mognar efter WW2.
 Självständighet för flerparten länder runt 1960.
Viktigt att det fanns många etniska grupper och att gränserna inte överensstämde
med gruppers boende. Hur bygga de nya staterna? Skulle de baseras på en
nation, eller skulle man satsa på en union av afrikanska folk?
Före WW2
Etiopienkriget 1935–1936. Det italienska erövrandet av Etiopien chockade
afrikaner, afro-amerikaner och andra över hela världen. Den sista europeiska
koloniala aggressionen mot afrikanska länder. Saken kopplades omedelbart till
den europeiska uppdelningen under 1880-talet och att den nu hade fortsatt och
tagit det sista återstående självständiga afrikanska landet. Viktigt för den
afrikanska nationalismen, stimulerade till en intensifierad kamp mot kolonialismen.
WW2 kom att försvaga det koloniala systemet:
 Man lärde sig att kämpa mot förtryck: om man kämpar mot ett tyskt försök
att nå kontroll över stora områden där det inte levde tyskar, varför då inte
kämpa mot brittisk och fransk redan existerande kontroll?
 Afrikanska soldater kämpade med vita soldater och vann segrar och fann sig
vara jämlika med vita – de vita var inte överlägsna. De vita kunde besegras,
t.ex. av japanerna, dessa japaner besegrades senare av bl.a. afrikanska
soldater. Man hörde britter fördöma tysk rasism medan samma britter själva
utövade samma ideologi mot afrikaner. Man fick idéer, t.ex. om frihet. Om
kriget var för frihet från fascismen, varför inte frihet för svarta?
 Afrikanska soldater fick viss utbildning inom det militära: läsa och skriva,
viss teknisk utbildning.
 Kriget försvagade de koloniala makterna. Frankrike och SB var fattiga efter
kriget.
 Politiskt tänkande i kolonialmakterna förändrades. Idéer förändrades vad
gäller värdet i att hålla kolonier, framför allt vänsterideologer samt liberala
argumenterade emot innehavet av kolonier.
 Atlantdeklarationen från 1941 talade om att man skulle ”respektera allas rätt
att välja den typ av regering under vilken de önskade leva”. Denna
deklaration lästes allmänt.
Tiden efter WW2
 Arbete i Förenta Nationerna mot kolonialismen. Generalförsamlingen antog
1960 en deklaration mot det koloniala systemet. FN påskyndade processen
bl.a. genom att nya medlemsstater i FN nådde en mötesplats och
diskussionsfora. Nyligen självständiga stater agerade i FN för att också andra
områden skulle kunna nå självständighet.
 I Afrika påverkas man av andra länders tillkomst: Indiens självständighet
1947, Ceylons (Sri Lanka) självständighet 1947, Burmas självständighet
1948, ett nytt Kina 1949.
Afrika sedan självständigheten: auktoritära styren och ineffektiva
ekonomier
 I början: auktoritära politiska system: fortsatte den koloniala ordningen,
frihetskämparna ville bestämma!, sovjetisk modell användes, demokratiförespråkarna svaga.
 Först ineffektiv planekonomi samt dåligt utnyttjande av befintliga
resurser, senare sjunkande råvarupriser.
 Informella nätverk = patron-klientsystem är viktiga: släktskap centralt
samt är ett medel för att vinna anhängare.
 I sub-sahariska Afrika: 1956–1984: 56 framgångsrika militärkupper i 26
av 45 länder.
 Flera inbördeskrig.
Afrika sedan självständigheten: demokratisering?
Politisk utveckling
Början av 1990-talet: förändring av det politiska styret då politiska reformer
genomfördes. Varför?
1. 1970-talet: ekonomiska kris drabbade Afrika.
2. 1980-talet: Världsbanken och/eller IMF krävde reform- eller saneringsprogram för att ge lån. Afrikanska stater tvingades att begränsa statens
utgifter och verksamheter.
3. Svårt att bibehålla patron-klientsystemet.
4. Post-1989: demokratiseringar svepte över världen efter SU:s sammanfall +
de nya demokratierna i östra Europa.
5. Post-1989: marxism-leninismen var förverkad som politisk ideologi och
enpartistyren i Afrika som hade denna som sin grund blev avsevärt
försvagade.
6. 1990-talet samt i början av 00-talet: ökade krav på politisk förändring och
ekonomisk liberalisering från donatorländer, Världsbanken, USA, Japan, den
tidigare kolonialmakten Frankrike i västra Afrika och även andra länder i
västra Europa + Europeiska Unionen. Krav på politiska reformer för
ekonomiskt bistånd.
Resultat?
 1990–1994 genomfördes omkring 30 nationella val i Afrika söder om Sahara
och omkring hälften ledde till fredliga maktskiften
 Efter perioden 1990–1994 har demokratiseringsprocessen avstannat.
 Dock är länder söder om Sahara nu mer demokratiska än mot slutet av 1980talet: fler flerpartisystem samt grupper i samhället som förespråkar ett
demokratiskt politiskt system.
Panorganisationer:
Organisationen för afrikansk enhet, Organization of African Unity, OAU,
afrikansk samarbetsorganisation 1963-2002 med nästan alla afrikanska stater
som medlemmar.
Bland målsättningarna var
 att skapa samarbete mellan de afrikanska staterna,
 att motarbeta kolonialism, bl.a. att stödja självständighetsarbetet i södra
Afrika.
Delar av OAU:s verksamhet var att
 självständighetens gränser skulle förbli oförändrade,
 inte lägga sig i vad som hände inom medlemsländerna.
OAU blev inte framgångsrikt, åtminstone inte som en organisation med målet att
skapa ett Afrikas förenta stater, utan blev mera av en samlings- och
mötesorganisation.
Afrikanska unionen, African Union, afrikansk samarbetsorganisation,
bildades 2002.
AU verkar vara mer inriktad på politisk och ekonomisk enhet än OAU och lägga
större vikt vid de olika medlemsländernas inrikespolitik, speciellt vad gäller
 mänskliga rättigheter,
 korruption och andra former av vanstyre,
 fred och frihet.
AU är mycket uppenbart inspirerad av Europeiska unionen.
Länderexempel
Sydafrika
1652 grundas Kapstaden av det nederländska ostindiska kompaniet. Det blev
senare en koloni med en allt större europeisk befolkning som talade afrikaans.
Boer ägde gårdar och födde upp boskap.
 Kapkolonin tas av britterna 1806. SB stärkte afrikanernas rättigheter och
avskaffade slaveriet 1833.
Die Groote Trek, ”stora utvandringen”, under 1830-talet var en utvandring
norrut och nordost där boerna letade områden med ny jord och utan brittisk
kontroll. Boerna besegrade 1838 zuluerna och bosatte sig i Natal och sedan
längs Oranjefloden. Oranjefristaten och Transvaal blev självständiga
boerrepubliker under 1850-talet.
Diamanter och guld upptäcktes senare och då ökades den vita befolkningen
1875-1900. Arbetskraft behövdes och afrikaner rekryterades från södra Afrika.
SB annekterade Natal och försökte att ta även Oranjefristaten och Transvaal. Då
blev det krig, boerkriget 1899-1902 där britterna segrade.
 1910 bildades Sydafrikanska unionen.
Boer vid makten i den nya unionen. De ville motverka konflikter inom det vita
samhället: mot kommunister, motarbetade fackföreningsrörelsen, om inställningen till SB. De genomförde en segregationspolitik mot afrikaner eller andra i
samhället: inga politiska rättigheter, fick ej köpa jord utanför vissa områden
(reservat), svårt att avancera i samhället, utsatt för stor kontroll.
1912 bildade ANC: Afrikanska nationella kongressen.
Under WW2 på SB:s sida. SA industrialiserades snabbt pga. den stora
efterfrågan. Afrikaner strömmar till SA för att arbeta. Stark ekonomisk tillväxt
till mot slutet av 1970-talet.
Nationalistpartiet vann valet 1948 då man lanserade en apartheidpolitik:
 rasindelning enligt lag från 1950
 förbud mot äktenskap mellan ”raserna”,
 boendet och skolväsendet segregerades,
 afrikaner utsatta för ekonomisk och politisk diskriminering.
Motstånd mot apartheidpolitiken, bl.a. från ANC och kommunistpartiet, genom
icke-våldsmetoden. Dock vändning iom. Sharpevillemassakern 1960 då 69
demonstranter dödades av polis. Efter detta genomförde ANC ett alltmer
våldsinriktat motstånd.
Orsaker till förändring av apartheidpolitiken och sydafrikansk politik:
Internationella faktorer:
 allt större motstånd mot apartheidsystemet från FN och 1986 USA:s kongress
antog anti-apartheidakten: förbjöd lån till SA
 Portugal lämnade Angola och Mozambique 1974-75
Interna faktorer:
 allt svagare ekonomi.
Pieter W Botha premiärminister från 1978:
Viss reformpolitik 1978-1989: svarta större rättigheter, viss avsegregering –
men inga genomgripande förändringar.
1989 valdes Frederik W de Klerk vald till president. Stod för reformprocess
inkl. dialog med ANC, framför allt med Mandela som släpptes fri i februari
1990. Dessa förhandlade och nådde fram till principer:
 majoritetsval,
 rättigheter för minoriteter inkl. rättigheter för vita statstjänstemän.
Mandela valdes till president 1994 med de Klerk som vicepresident. De fick
båda Nobels fredspris 1993.
 En sanningskommission etablerades: svarta offer och vita utövare beskrev
erfarenheter, vita förövare gavs amnesti mot att de bekände sina brott.
 Man etablerade även en marknadsekonomi.
Presidenter:
1994-1999: Nelson Mandela
1999-: Thabo Mbeki
Ugande
1894 kom Uganda under brittisk kontroll då det blev ett protektorat.
Efter 1900 utvecklades landet till viss del: järnväg byggs, bomullsodling
introduceras. Ingen omfattande europeisk bosättning men däremot indisk
immigration. Britter och indier kom att ha ett dominerande politiskt inflytande
medan afrikanerna inte var involverade och därför kom den afrikanska
självständighetsrörelsen sent.
Självständigt 1962 och då med Milton Obote som dominerande politiker. Han
satsar på socialistiskt enpartistyre. Kamp mellan olika politiker ledde fram till en
 militärkupp 1971
då arméchefen Idi Amin tog makten. Under Amin växte ett despotiskt system
fram med avrättningar och förföljelser. Tiotusentals indier deporterades 1972
vilket skadade landets ekonomi. 1978 blev det uppror mot Amin och han
lämnade landet 1979 varpå Obote återtog makten. Därefter konflikter mellan
olika regioner samt svåra ekonomiska problem.
Från 1986 är Yoweri Museveni president som har försökt motarbeta konflikterna
mellan landets olika regioner, 1994 antogs en ny grundlag. Landet har en snabb
ekonomisk tillväxt och har lyckats motarbeta HIV/AIDS-epidemin.