Var och hur gör sjukgymnasten skillnad i
en specialiserad psykiatri?
Efter en halvdag med verksamhetschefer och förvaltningsrepresentanter
formulerades ett uppdrag till yrkesgruppen: Var och hur gör de
sjukgymnastiska insatserna skillnad för psykiatrins patienter inom regionen?
Detta dokument är ett första steg till att försöka besvara denna fråga.
Sjukgymnasterna inom Psykiatri Skåne
Kontaktperson Lena Hedlund
Teamet för nyinsjuknade i Psykos
Psykoskliniken
Kamrergatan 1
205 02 Malmö
[email protected]
2011-01-31
Sammanfattning
Hur gör de sjukgymnastiska insatserna skillnad för psykiatrins patienter?
Sjukgymnasterna har en unik, bred och djup kunskap om samspelet mellan kropp och psyke
och hur man med hjälp av olika kroppsorienterade behandlingsmetoder kan behandla
psykiatrisk problematik. Sjukgymnasten bidrar på så sätt till en helhetssyn på patienternas
problematik (s. 3).
Erfarenhetsmässigt är det patienter med uttryckta kroppsliga symtom, funktionspåverkan,
bristande tillit till kroppen, störd kroppsuppfattning, svårigheter med psykomotoriska
funktioner och/eller de som har behov av kroppsliga strategier för att stärka
identitets/självupplevandet som har stor nytta av psykiatrisk sjukgymnastik. Även de som
intellektualiserar, dissocierar eller där andra behandlingsinsatser gett otillräcklig hjälp, har
nytta av den psykiatriskt skolade sjukgymnastens kombination av icke verbalt och verbalt
arbetssätt (s. 4-6). Behandlingen optimerar ofta andra behandlingsinsatser, påskyndar och
förbättrar återhämtningsförloppet. Yrkesgruppens kliniska erfarenhet av hur sjukgymnasten
gör skillnad bör bli föremål för regionalt kvalitets- utvecklingsarbete framöver.
Var gör de sjukgymnastiska insatserna skillnad för psykiatrins patienter?
De patienter som erfarenhetsmässigt profiterar bäst på sjukgymnastisk kompetens finns över
allt inom specialistpsykiatrin. Sjukgymnastens kompetens bör därför även fortsättningsvis
finnas där spridningseffekten blir störst, i de olika vårdteamen, inom alla
verksamhetsområden. Genom detta kan sjukgymnasten bevaka att rätt patient får tillgång till
sjukgymnastisk bedömning och behandling. Insatsen bör erbjudas tidigt i patientens
behandlingsprocess, helst i samband med insjuknandet. Idag förekommer det att patienter gått
i annan behandling under flera år, med olika kroppsliga symtom på psykisk sjukdom, innan de
blir föremål för sjukgymnastisk bedömning och behandling. Ur ett patientperspektiv innebär
dessa år förlorad livskvalitet och sämre möjligheter till fullständig återhämtning.
Varför ska sjukgymnaster finnas i en specialiserad verksamhet?
Kunskapsgrunden och kompetensnivån för sjukgymnasterna inom psykiatrin skiljer sig
avsevärt från sjukgymnaster inom andra områden, t.ex. primär vård. Sjukgymnastförbundet
certifierar specialistkompetens inom området, som ett av socialstyrelsens sex föreslagna
områden (SOSFS 1998:14). Komplexiteten i patienternas svårigheter motiverar behovet av
djup yrkesspecifik och områdesspecifik specialistkunskap för att såväl kunna bedöma som
behandla patienterna. Sjukgymnastisk bedömning är ett viktigt komplement till övriga
bedömningar inom specialistpsykiatrin. Patienternas svårigheter präglar själva
behandlingsmetodiken som därmed måste användas på ett mycket mer flexibelt sätt, utifrån
många olika aspekter och ställningstaganden. Behovet av samkörning, ett nära och tätt
samarbete mellan de olika vårdgivarna, är också ett skäl till varför sjukgymnasten måste
finnas i en specialiserad psykiatri. Vikten av gemensam målsättning och rätt ”timing” vad
gäller olika insatser skall inte underskattas. Ofta är det denna skicklighet, att olika vårdgivare
tillsammans förmår identifiera de ”hindrande eller läkande” faktorerna och därtill erbjuda
insatser som optimerar varandra och leder patienterna framåt i återhämtningsprocessen. För
att effektivt kunna verka som psykiatrisk sjukgymnast behövs en organisation som tar tillvara
yrkesgruppens kompetens.
2
Bakgrund
Organisation och bemanning
Inom Psykiatri Skåne finns följande tjänsteutrymme när det gäller sjukgymnaster; 1.0 tjänst
inom VO rättspsykiatri, ca 28 tjänster inom VO Vuxenpsykiatri samt ca 6 tjänster inom Div.
Barn- och Ungdomspsykiatri. Vanligtvis tillhör sjukgymnasterna ett psykiatriskt öppenvårdsteam men finns även inom de nya mellanvårdformerna. Sjukgymnasterna arbetar även mot
den psykiatriska slutenvården.
I de verksamheter där sjukgymnastisk kompetens finns tar sjukgymnasten själv ansvar för
att bedömning och behandling initieras och diskuteras. Förståelsen av och beskrivningen av
patientens hälsotillstånd kompletteras av det sjukgymnastiska perspektivet och kompetensen.
Där sjukgymnaster saknas är sannolikheten stor för att sjukgymnastiskt perspektiv och
kompetens varken kommer patienterna eller övriga personalkategorier till nytta.
Sjukgymnastens kunskapsgrund, kompetens och arbetsområde
Sjukgymnaster arbetar utifrån synen på människan som en fysisk, psykisk, social och
existentiell helhet. Utgångspunkten är att det inom vare människa finns läkande krafter och
resurser till förändring. Ämnet sjukgymnastik bygger på fördjupade kunskaper i anatomi,
fysiologi, psykologi och rörelsevetenskap samt kunskaper i medicin, beteendemedicin mm.
Kunskapsområdet sjukgymnastik vid psykisk sjukdom är tillämpbart på den psykiska
grundsjukdomen och dess uttryck samt vid den stress, ångest och livsstilsförändringar som
grundsjukdomen kan leda till. Behandlingsmetoder som Basal Kroppskännedom, Feldenkrais,
Affektfokuserad kroppsterapi m.fl. innebär utöver arbetet med kroppslig förändring även ett
psykologiskt processorienterat arbete.
Den mer specifika kunskapsgrunden för sjukgymnaster inom psykiatri och psykosomatik
utgår från en rad olika kunskapsfält/teorier; psykomotorisk utveckling, affektteori,
självpsykologi, objektrelationsteori, neurobiologi, beteendemedicin och nyare
kognitionsvetenskap, så som teorier inom embodied kognition. Många sjukgymnaster inom
psykiatrin har därtill psykoterapeutisk kompetens på olika nivåer.
Metodiken, där individens aktivitets och rörelsebeteende står i fokus, har en del gemensamt
med kognitiv beteendeterapi. Genom behandlingen ”exponeras” (interoceptiv exponering)
patienten för de upplevelser och tankar som följer patientens egen rörelseaktivitet.
Sjukgymnastens roll och ansvar ligger i att erbjuda en trygg och lyhörd relation, kunskap och
olika kroppsliga strategier för att reglera upplevelsenivån. Därtill hjälpa patienten verbalisera,
differentiera och kategorisera sina upplevelser och sätta dem i ett sammanhang. En ökad
förståelse och tolerans för olika kroppsliga upplevelser och känslor är en genomgående
målsättning, tillsammans med att förbättra den sensomotoriska funktionen och
rörelse/aktivitetsbeteendet. Nyare kognitionsvetenskap fokuserar bl.a. på intentionens
betydelse för vårt självupplevande. Arbetet med individens intention i en rörelseaktivitet är en
viktig del av det sjukgymnastiska behandlingsarbetet.
Sjukgymnasterna inom psykiatrin har gedigen vidareutbildning inom det specifika
verksamhetsområdet. Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund certifierar
specialistkompetens inom psykiatri och psykosomatik.
Den evidens som finns i området är främst grundat på skandinavisk och belgisk forskning, på
professionens kliniska erfarenhet samt inte minst grundad på patienternas uppfattning av vad
som är verksam behandling. Utvärderings- och behandlingsmetoder är dokumenterade i
avhandlingsarbeten sedan 1980-talet och de skandinaviska metoderna har idag internationell
spridning. Internationellt återfinns även andra kroppsorienterade behandlingsmetoder så som
3
Psykomotorterapi, Mindfulnessbaserade behandlingar och Acceptance and Comittment
therapy vars behandlingsprinciper ingår i sjukgymnastisk behandling (se bilaga 1). Även
forskning gällande fysisk aktivitet mot psykisk ohälsa och sjukdom är på stark framfart. Mer
forskning behövs.
De patienter som professionen möter är de med medelsvåra till svåra psykiatriska tillstånd.
Sjukgymnasterna bedömer patienternas kroppsliga symtom och funktionspåverkan i samband
med psykisk ohälsa och sjukdom. Även patientens relation till den egna kroppen undersöks
och kartläggs (se nedan). Patienten och övriga vårdgivare erbjuds därmed en fördjupad
förståelse för hur den psykiatriska problematiken får sitt kroppsliga uttryck och påverkar
kroppens olika funktioner och hälsa.
Patienter aktualiseras för sjukgymnastisk bedömning och behandling via team- eller
remisskonferens. Behandlingen följer fysioterapiprocessen vilket innebär en fortlöpande
uppföljning och utvärdering av behandlingsinsatsen i relation till målsättningen med
behandlingen. Behandlingsarbetet kan ske individuellt eller i grupp, i samverkan med andra
vårdgivare eller vara den enda vårdkontakten för patienten. Många av de sjukgymnastiska
behandlingsmetoderna lämpar sig för gruppbehandling som är kostnadseffektiv och därtill
erbjuder socialt stöd och träning för den enskilde patienten.
Parallellt med den psykiatriskt inriktade bedömningen genomförs en differentialdiagnostisk
bedömning. Genom denna minimeras risken för att patienterna har övervägande somatiska
grundorsaker till sina kroppsliga besvär, eller att kroppsliga symtom och nedsatt kroppshälsa
psykiatriseras. Vid behov hänvisas patienten till vårdcentralen eller annan lämplig instans.
Psykiatrisk problematik ur ett sjukgymnastiskt perspektiv
Sjukgymnasterna, likt andra yrkesgrupper, utgår från ett bio-psykosocialt synsätt.
Sjukgymnasten fokuserar på patientens relation till sin egen kropp och på hur psykiatrisk
patologi uppenbarar sig i denna. Kroppen ses både som ett ”objekt”, en biologisk apparat men
främst som ett uttryck för vårt subjektiva ”jag”. Individen befinner sig i spänningsfältet och
måste kunna förhålla sig till dessa två ”relationsplan”. Kroppen blir till ett subjekt, bl.a.
genom att den egna intentionen kommer till uttryck via kroppslig handling och aktivitet.
En sund relation till den egna kroppen är en förutsättning för vår förmåga att ta hand om oss
själva och ömsesidigt relatera till andra människor. En viktig relationsform är den som går
direkt från patientens kroppsliga nivå till andra medmänniskors kroppsnivå, via kroppsspråk
och andra kroppsliga, automatiserade och omedvetna reaktioner. Sjukgymnasterna använder
denna ”icke verbala” kommunikationsform på ett medvetet och strukturerat sätt i
behandlingen.
Ibland är det ”kroppen som objekt” som främst orsakar och genererar sjukdom, medfödda
eller förvärvade svårigheter som leder till psykiatrisk problematik. Sjukgymnastens kunskap i
neurologisk och psykomotorisk utveckling bidrar t.ex. till upptäckten och diagnostiken av
”mjuka neurologiska tecken” och andra psykomotoriska avvikelser. Sjukgymnasten erbjuder
specifik träning för att träna de funktioner som var och en för sig eller tillsammans skapar
olika rörelse- och perceptuella svårigheter.
Tillföljd av de medfödda eller tidigt förvärvade svårigheterna påverkas individen dessutom
sekundärt under uppväxten såväl psykologiskt som psykomotoriskt, ofta med en nedsatt
självkänsla, sämre social förmåga och bristfällig själv/kroppskännedom. En del av
behandlingsprocessen blir att försöka tydliggöra grundläggande funktionssvårigheter och
sekundära effekter av dessa.
4
Det finnas en rad störningar som kommer till uttryck i relationen till kroppen. Alexitymi
innebär att individen har svårt för att förstå och beskriva egna och andras känslor och
upplevelser i ord. Det finns en begreppsnärhet till mentaliseringsförmåga och theory of mind.
Svårigheten förekommer i olika grad. Mentaliseringsförmågans mest grundläggande
förutsättning är att kunna identifiera egna upplevelser och intentioner via egen kroppslig
upplevelse och erfarenhet av känslor och kroppsspråk. Många grundläggande begrepp, vårt
språkliga djup och förståelse utvecklas även via kroppslig erfarenhet i relation till vår
omgivning, t.ex. vad innebär det att vara ”nära” någon, att vara ”i balans” etc.
Andra mekanismer som påverkar relationen och kontakten med kroppen är t.ex. dissociativa
mekanismer och intellektualisering. Patienten mister viktiga funktioner för självupplevandet,
egenvård och social förmåga.
I relation till den egna kroppen måste individen både kunna tolka sina upplevelser men även
acceptera och tolerera dessa. Mer depressiva mekanismer, neurotiska och narcissistiska,
schizoida personlighetsdrag sänker toleransen för starka upplevelser, som ångest, sorg, skuld,
skam och närhet och beroende.
En specifik störning i relationen till den egna kroppen är brister i kroppsuppfattningen som
förekommer i olika svårighetsgrader. Negativa erfarenheter, skam, äckel, övergrepp, bristande
tillit eller projektioner på den egna kroppen präglar kroppsuppfattningen. Via sjukgymnastisk
behandling aktiveras på olika sätt den mer adekvata kroppsuppfattningen vilket både kan
trygga och lugna men även aktivera andra känslor hos patienten.
Ovan beskrivna störningar i relation till den egna kroppen förekommer oftast i mixad form
och förhållningssättet till den egna kroppen har ofta sina paralleller i relationen till andra
människor.
Symtom och funktioner i fokus för sjukgymnastisk bedömning och behandling.
En rad symtom motiverar ofta till sjukgymnastisk behandling, t.ex. stress och ångest,
muskelspänning och smärta, andnöd, stelhet i kroppen, yrsel, balanssvårigheter, svårigheter
med att formulera sina känslor och upplevelser i ord samt olika kroppsuppfattningsstörningar
och nedsatt tillit till den egna kroppen.
Symtom och funktion är intimt förknippat med vartannat. Symtom betraktas i de flesta fall
som ett utslag av bristande funktion i något avseende och behandlingen riktar sig därför oftast
mot funktion och symtom samtidigt. Ovan nämnda svårigheter i patientens relation till den
egna kroppen, manifesteras som symtom- och funktionspåverkan som uppdagas via den
sjukgymnastiska bedömningen.
All sjukgymnastisk behandling innebär arbete med motivation och delaktighet hos
patienten. Patientens upplevelser och förståelse för sina egna svårigheter spelar en avgörande
roll för behandlingsupplägget. Olika symtom tolkas helt olika av olika patienter. Patientens
förmåga att reflektera över sig själv och sina upplevelser (metakognition) är centralt
behandlingsfokus för sjukgymnasten.
Sjukgymnasters behandling styrs inte främst av patienternas diagnos utan av de
funktionsstörningar som bedömningen visar. Flera faktorer avgör när och om sjukgymnastisk
behandling ska påbörjas, såsom:
Patienternas upplevelse, preferenser och förståelse av sina problem
Den sjukgymnastiska bedömningen av symtom och funktionspåverkan, resurser och
hinder.
Teamets övergripande målsättning med all behandling gällande den enskilde
patienten.
Bedömning av livsstils-, och hälsofaktorer
5
ICF, Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa
(www.socialstyrelsen.se) kan tillämpas som ett kliniskt verktyg – vid bedömning av behov,
vid koppling av behandlingar till specifika tillstånd, vid arbetsbedömningar, rehabilitering,
habilitering och utvärdering av resultat. Funktionsperspektivet tillåter en mer individualiserad
bedömning och behandlingsplanering än diagnos. Sjukgymnasterna använder
bedömningsinstrument som helt eller delvis undersöker en rad olika symtom och funktioner
och hur dessa ger utslag i daglig aktivitet och delaktighet.
Några av de funktioner enligt ICF som är i fokus för sjukgymnastisk bedömning och
behandling är följande;
Psykiska funktioner
Funktioner för erfarenhet av jaget och tid (erfarenhet av jaget, kroppsbild,
upplevelse av tid)
Psykiska språkfunktioner (att kunna verbalisera inre upplevelser),
Perceptuella funktioner (auditiv perception, visuell perception, taktil perception,
visuospatial perception),
Psykomotoriska funktioner (psykomotorisk kontroll, psykomotoriska funktioners
kvalitet, andra och ospecificerade psykomotoriska funktioner),
Uppmärksamhetsfunktioner (att vidmakthålla uppmärksamheten, att skifta
uppmärksamheten, delad uppmärksamheten, gemensam uppmärksamhet),
Orienteringsfunktionerna (orientering i rum, orientering till person)
Emotionella funktioner (emotionens lämplighet, reglering och omfattning; affekt;
sorgsenhet, lycka, kärlek, rädsla, ilska, hat, spänning, ångest, glädje, sorg;
emotionslabilitet; utslätning av affekt)
Högre kognitiva funktioner (abstraktion, kognitiv flexibilitet, förståelse, omdöme),
Därtill involveras även de psykiska funktionerna;
Temperament och personlighetsfunktioner, medvetandefunktioner, energi och driftsfunktioner
(vitalitetsaspekter), sömnfunktioner, minnesfunktioner, tankefunktioner,
Samt de mer kroppsliga funktionerna;
Sinnesfunktionerna och smärta, proprioception, beröringsfunktion, röstfunktion,
hjärt- kärlfunktion, andningsfunktion, funktioner relaterade till tolerans för fysisk aktivitet,
förnimmelser i samband med hjärt- kärl- och andningsfunktion, viktuppehållande funktioner
samt neuromuskuloskeletala funktioner och rörelsefunktionerna.
Kroppslig rörelse är en komplex aktivitet som inbegriper och aktiverar de allra flesta av våra
psykiska och kroppsliga funktioner. Sjukgymnastens uppgift är att bedöma samspelet mellan
kroppsaktivitet/rörelse och de psykiska funktionerna samt nivåbestämma och rikta
behandlingen mot de funktioner som behöver tränas för att uppnå syftet med behandlingen.
Funktionsträningen har även som syfte att involvera individen i processen, via relationen till
den egna kroppen, och öka dennes själv- och kroppsmedvetenhet samt förmågan till egenvård.
Verksamhet ur ett patientperspektiv
Nedanstående är baserat på teoretiska överväganden, kliniska erfarenheter och etiskt
resonemang samt det forskningsunderlag som finns.
6
Om möjligt skulle alla patienter inom den specialiserade psykiatrin bedömas av en
psykiatriskt skolad sjukgymnast. Den sjukgymnastiska bedömningen är viktig vid psykiska
tillstånd där patienten ofta uttrycker sin problematik i kroppsliga symtom eller missköter sin
kroppsliga hälsa. Bedömningen visar om patienten ska behandlas av psykiatriskt skolad
sjukgymnast, vilken typ av psykiatrisk sjukgymnastik som kan var aktuell och hur denna skall
samordnas med patientens övriga behandlingsinsatser. Bedömningens resultat kan också vara
att behandlingen kan överlämnas till primär hälso- och sjukvård.
Vad gäller behandling är det erfarenhetsmässigt de patienter med uttryckta kroppsliga
symtom, funktionspåverkan, störd kroppsuppfattning, svårigheter med psykomotoriska
funktioner och/eller de som har behov av kroppsliga strategier för att stärka självupplevandet
som har stor nytta av psykiatrisk sjukgymnastikbehandling. Även de som intellektualiserar,
dissocierar eller där andra behandlingsinsatser gett otillräcklig hjälp har nytta av den
psykiatriskt skolade sjukgymnastens icke verbala arbetssätt. Behandlingen optimerar ofta
andra behandlingsinsatser.
Psykiskt sjuka med behov av ökad fysisk aktivitet och där rådgivning inklusive FaR är en
otillräcklig insats, är en annan grupp av patienter som har stor nytta av sjukgymnastisk
bedömning, motivationsarbete samt förberedande träning inför fysisk aktivitet utanför
psykiatrin.
Patienter i sluten psykiatrisk vård, ibland med tvångsintyg kan under inläggningstiden vara i
behov av såväl psykiatriskt som somatiskt inriktade sjukgymnastiska insatser.
Sjukgymnastisk bedömning och behandling bör komma in tidigt i patientens
behandlingsprocess helst vid nyinsjuknandet. Idag förekommer det att patienter gått i
behandling under flera år innan de kommer för sjukgymnastisk bedömning och behandling
vilket ur patientperspektivet innebär förlorad livskvalitet och sämre möjligheter till
återhämtning. Det är god resursanvändning att erbjuda psykiatrisk sjukgymnastik vid
psykiatriska problem om detta kan leda till en snabbare återhämtning och ett minskat
vårdbehov.
Varför ska sjukgymnaster finnas i en specialiserad verksamhet?
En förutsättning för att finnas i en specialistverksamhet är att patienterna har behov av
insatsen och att denna förbättrar patienternas återhämtning eller att andra vårdgivares
möjligheter att hjälpa patienterna förbättras genom yrkesgruppens bedömning/kunskapsgrund
och behandling.
Kunskapsgrunden och kompetensnivån för sjukgymnasterna inom psykiatrin skiljer sig
avsevärt från sjukgymnaster inom andra områden. Den har både mer djup och bredd inom det
specifika området. Det är inte primärt de olika behandlingsmetoderna utan hur de används
som berättigar sjukgymnasternas existens inom specialistpsykiatrin. Komplexiteten i
patienternas svårigheter motiverar behovet av djup yrkesspecifik och områdesspecifik
specialistkunskap för att såväl kunna bedöma som behandla patienterna. Patienternas
svårigheter präglar själva metodiken som därmed måste användas på ett mycket mer flexibelt
sätt, utifrån många fler aspekter och ställningstaganden, än vid vård utanför specialistvården.
Behovet av samkörning, ett nära och tätt samarbete mellan olika vårdgivarna, är också ett
skäl till varför olika yrkeskategorier måste finnas i en gemensam specialiserad psykiatri.
Vikten av gemensam målsättning och rätt ”timing” vad gäller olika insatser skall inte
underskattas. Ofta är det denna skicklighet, att olika vårdgivare tillsammans förmår identifiera
de ”hindrande eller läkande” faktorerna och tillsammans förmår erbjuda insatser som
optimerar varandra och leder patienterna framåt i återhämtningsprocessen. Erfarenhetsmässigt
har det visat sig att t.ex. kombinationen psykoterapi och sjukgymnastik eller rehabilitering
7
och sjukgymnastik berikar varandras processer ömsesidigt. Många patienter riskerar fastna i
sina kroppsliga uttryck för psykisk sjukdom om de inte får hjälp att strukturerat och adekvat
närma sig dessa. ”Låsningen” påverkar då även andra vårdgivares möjligheter att behandla
och rehabilitera patienterna.
Slutligen, för att kunna verka som specialist behövs en organisation som gör det möjligt.
Organisationen måste sanktionera och stödja olika yrkesgruppers specialistkompetens så att
denna kan integreras i verksamheterna och utnyttjas optimalt.
Utvecklings- och förändringstendenser
Metoder som använder perception och rörelse för att uppnå förändring och som sedan länge
används av sjukgymnaster väcker nu även stort intresse hos andra vårdgivare och inom
psykoterapin (t.ex. acceptance and commitment therapy, mindfulnessbaserad behandling,
tillämpad avspänning och olika andningstekniker). Många av dagen nya utövare saknar dock
kompetens och metoder att bedöma patienternas kroppsliga förutsättningar för dessa
interventioner. Den psykiatriska patientens kropp har delvis blivit allmän domän för alla olika
yrkeskategorier oavsett erfarenhet och kunskapsbas. Även medvetenheten om behovet av
bedömning i sammanhanget är liten. Sjukgymnastgruppen vill ur patientsynpunkt framföra
betydelsen av en grundläggande bedömning av t.ex. patienternas sensomotoriska förmåga,
emotionell kroppsbild, muskulärt spänningsmönster, andningsmönster innan olika
kroppsorienterade strategier initieras. Detta är speciellt viktigt vid svårare psykisk sjukdom
för att motverka en negativ eller utebliven effekt av behandlingen.
I stort sett dagligen publiceras forskningsrapporter som lyfter fram betydelsen av fysisk
aktivitet och de hälsovinster som finns för individ och samhälle. Även om detta inte tillhör
psykiatrins huvuduppdrag är det viktigt att även specialistvården tidigt initierar arbete med
ohälsosamma levnadsvanor eftersom psykisk sjukdom ofta leder till dåliga levnadsvanor och
försämrad kroppslig hälsa. Sjukgymnasten kan här bidra med sin kunskap om kroppen och
kunskap om fysisk aktivitet och fysiologi. Därtill kan sjukgymnasten efter bedömning
individanpassa vilken typ av aktivitet och vilken dosering som är den bästa med hänsyn taget
till såväl kroppsliga som psykologiska/kognitiva faktorer. Då det idag finns en samsyn kring
att fysisk inaktivitet är skadligt och menligt påverkar människors hälsa ur flera aspekter så
kommer dock utvecklingen gå mot ett växande behov av insatser som motverkar denna.
Vården kan systematisera, initiera och stärka processer mot en mer hälsofrämjande livsstil
samt upparbeta kanaler till fortsatt aktiv livsstil.
Regional samverkan
Sjukgymnasterna inom Psykiatrin i Region Skåne, har tillskapat ett nätverk där olika
yrkesfrågor diskuteras. Det finns ett gemensamt intresse i att strukturera, förbättra
resursanvändningen och på regional nivå utvärdera de sjukgymnastiska insatserna.
Sjukgymnastresursen används idag lite olika beroende på olika verksamheters tradition,
kulturella bakgrund och olika sociodemografiska förutsättningar. Endast det sistnämnda är ett
reellt motiv till skillnader utifrån ambitionen ”vård på lika villkor”.
Även Universitetet, Sjukgymnastutbildningen i Lund, använder sig idag av nätverket för att
planera och förmedla sina VFU placeringar (verksamhetsförlagd utbildning).
Ytterligare samordningsvinster kan fås via regionalt anordnad fortbildning. Det är betydligt
billigare att anordna lokala utbildningar vilka dessutom bättre kan möta regionens behov av
utbildningssatsningar. Regionala utbildningar bidrar även till att på sikt utjämna ”kulturella
skillnader” och skillnader i behandlingstradition inom yrkesgruppen.
8
