Socialförsäkringsrapport 2014:11 Social Insurance Report Barnhushållens ekonomi – utveckling, omfördelning och valfrihet Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2014 ISSN 1654-8574 Utgivare: Försäkringskassan Analys och prognos Upplysningar: Anna Persson 010-116 91 18 [email protected] Webbplats: www.forsakringskassan.se Förord Rapporten redovisar utvecklingen av sex olika resultatindikatorer med syfte att utvärdera den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse. Regeringens mål för den ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och förstärka föräldrars möjlighet att påverka sin egen livssituation. Resultatindikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor betydelse för barnhushållens ekonomiska situation, i synnerhet för hushåll med låga inkomster och/eller många barn. Sammanfattningsvis förbättrar de familjepolitiska ersättningarna barnfamiljernas ekonomi och ger föräldrar ekonomisk möjlighet att välja att vara lediga från sitt arbete för att ta hand om sina barn när de är små. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar på så sätt till att uppfylla regeringens målsättning. Jämfört med 2008 har den ekonomiska utsattheten bland barnhushåll minskat något. Den disponibla inkomsten har ökat i samtliga hushållstyper, men den har ökat mindre för ensamstående än för sammanboende föräldrar. Ökningen har även varit mindre för hushåll med relativt låga inkomster än för hushåll med högre inkomster. Ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mödrar, har fortfarande en mycket utsatt ekonomisk situation jämfört med andra typer av hushåll. Anna Persson på avdelningen för Analys och prognos har genomfört analysen och skrivit rapporten. Ett stort tack riktas till Ann-Zofie Duvander, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, och Gabriella Sjögren Lindqvist, avdelningen för Analys och prognos vid Försäkringskassans huvudkontor. I egenskap av granskare av rapporten har de bidragit med värdefulla kommentarer. Stockholm, juni 2014 Laura Hartman Chef för Avdelningen för analys och prognos Försäkringskassan Innehåll Förord ............................................................................................. 3 Innehåll ........................................................................................... 4 Sammanfattning ............................................................................. 5 Summary ........................................................................................ 7 Inledning ......................................................................................... 9 Kort om uppdraget ........................................................................................... 9 Vilka tar del av den ekonomiska familjepolitiken? ......................................... 10 Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken ............................... 11 Olika sätt att definiera och mäta fattigdom .................................................... 12 Föräldrars valfrihet och hur den kan mätas ................................................... 14 Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning ....... 18 Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard....................................... 21 Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter ................................................................. 23 Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling ....................................................................... 26 Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll ............................ 30 Långvarigt låg ekonomisk standard............................................................... 36 Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska den ekonomiska utsattheten ................................................................................ 39 Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens valfrihet ............................................................. 43 Den ekonomiska familjepolitikens betydelse - avslutande kommentarer ................................................................................ 49 Referenser .................................................................................... 51 Appendix A: Tabellbilaga ............................................................ 53 Appendix B: Teknisk bilaga ........................................................ 62 Data ............................................................................................................... 62 Definitioner .................................................................................................... 62 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Sammanfattning I denna rapport presenteras och analyseras utvecklingen av sex resultatindikatorer med syfte att mäta den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse. Regeringens mål för den ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och förstärka föräldrars möjlighet att påverka sin egen livssituation. I rapporten analyseras enbart den ekonomiska familjepolitikens kontanta transfereringar från Försäkringskassan. Resultatindikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor betydelse för barnhushållens ekonomiska situation, i synnerhet för hushåll med låga inkomster och/eller många barn. Omkring 25 procent av transfereringarna betalas till de 20 procent av barnhushållen som har lägst inkomster, för de behovsprövade bidragen är andelen betydligt högre, 51 procent. Totalt utgör förmåner från den ekonomiska familjepolitiken cirka tio procent av barnhushållens ekonomiska standard, för ensamstående med två eller fler barn är denna andel mer än dubbelt så hög, 21,4 procent. Eftersom löneinkomsterna ökat mer än de belopp som betalas ut inom den ekonomiska familjepolitiken har familjeförmånernas andel av hushållens ekonomiska standard minskat över tid, framförallt bland ensamstående mer flera barn. 1 Eftersom den ekonomiska familjepolitiken i stor utsträckning betalas till hushåll med låga inkomster bidrar den till omfördelningen av resurser från höginkomsthushåll till låginkomsthushåll och från hushåll utan barn till hushåll med barn. Även efter omfördelningen kvarstår skillnader, den disponibla inkomsten är lägre bland ensamstående med barn än ensamstående utan barn och även lägre bland sammaboende med barn än med sammanboende utan barn. Bland barnhushållen är den ekonomiska standarden lägst bland ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund. Det är även i denna grupp som andelen ekonomiskt utsatta är högst, mellan 56 och 48 procent lever i ekonomisk utsatthet beroende på vilket mått som används. Troligtvis speglar detta det faktum att utrikes födda har en svagare position på arbetsmarknaden och lägre arbetsinkomster jämfört med personer födda i Sverige. Ekonomisk utsatthet mäts både som andelen med en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten under kalenderåret, och som en disponibel inkomst under 60 procent av medianen under 2008, som används som basår. Med båda dessa mått, som kallas låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard, är ensamstående föräldrar mer utsatta än sammanboende och hushåll med fler barn är mer utsatta än hushåll med färre barn. Båda måtten visar att andelen som lever i ekonomisk utsatthet minskat något sedan 2008. Mätt som låg ekonomisk standard har 1 2008 var den ekonomiska familjepolitikens andel av den disponibla inkomsten elva procent (samtliga barnhushåll) och knappt 30 procent (ensamstående föräldrar med fler än ett barn). 5 Socialförsäkringsrapport 2014:11 dock andelen ekonomiskt utsatta ökat i vissa grupper, framför allt bland ensamstående mödrar. Föräldrar med utländsk bakgrund är extra utsatta, barnhushåll där båda föräldrarna är födda utanför Sverige har en högre risk att leva med låg ekonomisk standard än hushåll med en ensamstående, svenskfödd förälder. Den ekonomiska familjepolitiken spelar stor roll för att minska den ekonomiska utsattheten. Om dessa transfereringar räknas bort från hushållens inkomster skulle andelen med låg ekonomisk standard vara tio procentenheter högre (25 procent istället för 15 procent). Störst roll spelar den ekonomiska familjepolitiken för ensamstående föräldrar med två eller flera barn. Att ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mödrar, är mer ekonomiskt utsatta än andra kan dels bero på att de ofta har lägre inkomster och i högre utsträckning arbetar deltid. Eftersom barn med separerade föräldrar antas bo hos, och helt försörjas av, den förälder de är folkbokförda hos finns en risk för att ensamstående föräldrars försörjningsbörda överskattas. Det är möjligt att skillnaderna mellan ensamstående och sammanboende föräldrar, och skillnaderna för ensamstående över tid, skulle framstå som mindre om det gick att ta hänsyn till att omkring 30 procent av alla barn med separerade föräldrar har ett växelvist boende och därmed försörjs av båda sina föräldrar, och att denna andel ökat under senare år. Att den ekonomiska familjepolitiken tillför hushållen ekonomiska resurser kan också ses som att den bidrar till att föräldrar har möjlighet att välja att istället för att arbeta vara lediga för att ta hand om sina barn när de är små. Om den ekonomiska familjepolitikens förmåner inte fanns skulle en familj med två vuxna och ett barn kunna vara föräldralediga under 206 dagar utan att deras disponibla inkomst per konsumtionsenhet sjunker med mer än 25 procent. Eftersom samma familj kan vara hemma under hela året utan att inkomsten sjunker med mer än 25 procent om de tar del av den ekonomiska familjepolitiken kan den ekonomiska familjepolitiken sägas öka det ekonomiska utrymmet för att vara föräldraledig med 159 dagar. Störst roll spelar föräldraförsäkringen, men för ensamstående föräldrar är även de generella och behovsprövade bidragen viktiga för att skapa ekonomiska möjligheter att vara föräldraledig. Sammanfattningsvis har den ekonomiska familjepolitiken stor betydelse för barnhushållens levnadsstandard, och för deras möjligheter att välja hur de fördelar sin tid mellan arbete och familjeliv. Mätt som andel av den disponibla inkomsten har dock den ekonomiska familjepolitikens betydelse minskat över tid, vilket sannolikt beror på att arbetsinkomsterna ökat mer än transfereringarna. 6 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Summary This report presents indicators for target fulfillment within the Swedish economic family policy. The governmental goal to be measured is that the economic family policies should improve the standard of living among all families with children, and strengthen families’ ability to control their own lives. The indicators presented are limited to the family support benefits that are administered by The Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan). The indicators show that family benefits are of great importance for families with children, especially for low income households and households with many children. Around 25 percent of the benefit payments are paid to the 20 percent of all households with children who have the lowest disposable income. In total, benefits from family support benefits constitute around 10 percent of the disposable income in families with children. Among single parents with more than one, the proportion is more than twice as high, 21.4 percent. This implies a decrease since 2008, when the benefits’ share of disposable income was 11 percent on average, and almost 30 percent among single parents with more than one child. Since the family benefits are largely paid out to low income households, the policies contribute to the redistribution of financial resources from high income to low income households. The benefits also redistribute from households without children to households with children. However, after redistribution, equalized disposable income is still lower among single parents relative to cohabiting parents. It is also lower among households with children relative to households without children. The family type with the lowest equalized disposable income is single parents with immigrant background. This group is also more likely to experience economic hardship; between 56 and 48 percent have a low standard of living depending on how the threshold is defined. In this report economic hardship is defined in two different ways. Firstly, low economic standard is defined as having a disposable income less than 60 percent of the median disposable income in Sweden during a given year. Secondly, fixed low economic standard is defined as having a disposable income less than 60 percent of the median disposable income in Sweden in year 2008, adjusted to the price level in each year using the consumer price index. Both these measures show that single parents are more vulnerable than cohabiting parents, and that households with more children are more vulnerable than households with fewer children. The share of all households with children living in economic hardship has decreased slightly since 2008. However, economic hardship has increased in some groups, primarily among single mothers. Family policy contributes substantially to reducing economic hardship among families with children. Without the family benefits the share of 7 Socialförsäkringsrapport 2014:11 households living in economic hardship would be around ten percentage points higher than it is today. One explanation to the fact that single parents (primarily mothers) are more economically vulnerable than other groups is that they often have a lower labor income and in many cases work part time. However, due to data limitations, there is a risk that the equalized disposable income in single parent households is underestimated. Children with separated parents can only be registered as living with one parent, although they often share their time between the mother and father. Since children with separated parents are most often registered to live with their mother they will appear in the data as being completely supported by their mothers, although around one third of them are also partially living with their fathers. It is possible that the differences between single and cohabiting parents would appear smaller if it was possible to account for the fact that a large portion of all children whose parents are separated alternate between living with their mothers and living with their fathers. When the family benefits redistribute financial resources to households with children, they also create an opportunity for the parents to take time off work to care for their young children. Family policies make it possible for parents to be on parental leave longer limiting the financial restrictions. Single parents cannot rely on the income from a working partner while being on parental leave, family policies are therefore more important for separated parents. In summary, this report shows that family benefits are of great importance for the living standards of households with children, especially for single parents and families with many children. Measured as the share of disposable income, the importance of benefits has diminished over time. This is probably due to the fact than in most households labor income has increased more than the amounts that are collected via the transfer programs. 8 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Inledning Den ekonomiska familjepolitiken ska enligt regeringens målsättning bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Den ska även förstärka föräldrars möjlighet att påverka sin egen livssituation och kombinera yrkesliv med familjeliv. Familjepolitikens kontanta förmåner till barnhushåll innefattar föräldraförsäkring, barnbidrag, bostadsbidrag, vårdbidrag, underhållsstöd, bidrag till internationella adoptioner, barnpension och efterlevandestöd till barn. Alla ovanstående förmåner administreras av Försäkringskassan, förutom dessa finns även pensionsrätt för barnår och barnpension, som Pensionsmyndigheten ansvarar för. I vidare mening består familjepolitiken även av andra förmåner och tjänster, såsom subventionerad förskola. Denna rapport är begränsad till de ekonomiska ersättningar som administreras av Försäkringskassan. De förmåner som ingår i den ekonomiska familjepolitiken kan delas in i tre olika grupper; försäkringar, generella bidrag och behovsprövade bidrag. Försäkringsdelen utgörs av föräldraförsäkringen, det vill säga föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och graviditetspenning. Dessa förmåner karaktäriseras av att de ger ersättning för inkomstbortfall i samband med frånvaro från arbete i samband med till exempel vård av barn. De generella bidragen, som består av barnbidrag, flerbarnstillägg och adoptionsbidrag, kännetecknas av att ett lika stort belopp betalas ut till alla familjer som uppfyller vissa villkor. De behovsprövade bidragen omfattar bostadsbidrag, vårdbidrag och underhållsstöd. Rätten till dessa ersättningar bestäms utifrån familjens behov och/eller inkomst. Kort om uppdraget Försäkringskassan har enligt regleringsbrevet för 2014 i uppdrag att redovisa och analysera utvecklingen av de indikatorer som Försäkringskassan, i samråd med Socialdepartementet, tagit fram för att belysa måluppfyllelsen inom utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Dataunderlaget utgörs av undersökningen om Hushållens ekonomi (HEK) och Integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA). Databaserna beskrivs mer i detalj i den tekniska bilagan i Appendix B. Båda datakällorna innehåller data på årsnivå, som uppdateras med ett års fördröjning. Data finns alltså tillgängligt fram till 2012. För att redovisa utvecklingen under 2013 används simuleringsverktyget FASIT för att göra en framskrivning. De värden som presenteras för 2013 är alltså baserade på en prognos. Eftersom HEK är en urvalsundersökning finns en viss statistisk osäkerhet i de resultat som presenteras. Därför är det svårt att dra säkra slutsatser om både förändringar över tid och skillnader mellan grupper utifrån ett enskilt år, eftersom dessa kan uppstå på grund av slumpen. För några av indikatorerna har den statistiska osäkerheten beräknats, och det är därför möjligt att avgöra om förändringar över tid och skillnader mellan 9 Socialförsäkringsrapport 2014:11 grupper är statistiskt signifikanta. Datakällorna och simuleringsmodellen beskrivs med i detalj i den tekniska bilagan i appendix B. Redovisningen bygger på de sedan tidigare framtagna indikatorerna, som presenterats för regeringen i svar på tidigare regeringsuppdrag (se till exempel Försäkringskassan 2013a). 2014 ska Försäkringskassan även ta fram och presentera en eller flera indikatorer för att mäta måluppfyllelsen avseende barnfamiljernas valfrihet och makt över den egna livssituationen. I enlighet med uppdraget har Försäkringskassan, i samråd med Socialdepartementet, utvecklat en indikator som illustererar hur den ekonomiska familjepolitiken bidrar till föräldrarnas utrymme att välja längd och fördelning av föräldraledigheten. Vilka tar del av den ekonomiska familjepolitiken? År 2012 uppgick utgifterna för den ekonomiska familjepolitiken till knappt 70 miljarder kronor. Av detta utgjordes hälften, 34,5 miljarder, av föräldraförsäkringen. Även barnbidraget utgör en stor utgiftspost, 24,5 miljarder, medan resterande förmåner är betydligt mindre (Försäkringskassan 2013b). För att ge en bild av hur många som berörs av den ekonomiska familjepolitiken visar figur 1 hur många personer som fanns i olika hushållstyper 2013. Uppdelningen är gjord utifrån föräldrarnas kön och civilstånd, men även deras barn är inräknade i antalet personer som bor i respektive hushållstyp. Som figuren visar fanns det 2013 strax över 9,3 miljoner personer i Sverige. Omkring 3,6 miljoner personer bodde i hushåll med sammanboende föräldrar och ett eller flera barn. 754 000 personer bodde i hushåll med en ensamstående förälder. De flesta, 77 procent, av alla ensamstående föräldrarna var kvinnor. Vissa barn som här beräknas bo med en ensamstående mamma bor antagligen växelvis hos båda sina föräldrar. I databasen registreras dock bara vart barnet är folkbokfört, och eftersom ett barn bara kan folkbokföras på en adress (i praktiken oftast tillsammans med mamman) är det möjligt att andelen barn som bor i hushåll med ensamstående mödrar överskattas. Att datamaterialet inte innehåller någon information om hur många barn som har växelvis boende påverkar även beräkningarna för ensamstående föräldrars försörjningsbörda. I verkligheten delar många separerade föräldrar på kostnaderna för sina gemensamma barn, men i datamaterialet framstår den förälder som barnet är folkbokfört hos, oftast mamman, som ensam försörjare. Det finns därför en risk för att ensamstående mödrars ekonomiska situation framstår som mer utsatt än den egentligen är. Omkring 30 procent av alla barn med separerade föräldrar bor ungefär lika mycket hos båda sina föräldrar. Denna andel har ökat över tid (Försäkringskassan 2011). I de flesta fall där barnet bor växelvist delar föräldrarna lika på de kostnader som uppstår, eller står för de utgifter som uppkommer de dagar man har barnet boende hos sig. Andelen barn med växelvist boende har ökat över tid (SCB 2014). 10 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Figur 1 Antal personer fördelade efter hushållstyp 2013 Alla 9 339 000 Ensamstående 3 274 000 Sammanboende 6 065 000 Varav kvinnor 1 868 000 Varav män 1 406 000 Utan barn 2 520 000 Med barn 754 000 Utan barn 2 426 000 Varav kvinnor 1 289 000 Varav kvinnor 579 000 Varav män 1 231 000 Varav män 175 000 Med barn 3 683 000 Med 1 barn 1 057 000 Med 1 barn 370 000 Varav kvinnor 268 000 Med 2 barn 1 746 000 Varav män 102 000 Med 3+ barn 836 000 Med 2+ barn 384 000 Varav kvinnor 311 000 Varav män 73 000 Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken De resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken som presenteras i denna rapport belyser betydelsen av olika delar av den ekonomiska familjepolitiken. Indikatorerna visar situationen under ett år, många visar också utvecklingen över tid. Några av indikatorerna illustrerar särskilt skillnaden mellan personer födda i Sverige och personer födda utomlands, medan andra har fokus på barnens levnadsvillkor. För hushåll med ensamstående föräldrar beskrivs situationen för kvinnor och män var för sig. 11 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Utgångspunkten är att indikatorerna ska mäta hur väl de olika förmånerna bidrar till målet för den ekonomiska familjepolitiken, men också att de ska vara lätta att förstå och tolka. Indikatorerna är indelade i sex områden: Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning, visar hur stor andel av den ekonomiska familjepolitiken som tillfaller olika typer av barnhushåll och hushåll i olika delar av inkomstfördelningen. Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard, visar hur stor andel av den ekonomiska standarden som kommer från den ekonomiska familjepolitiken i olika typer av hushåll. Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter, visar hur den ekonomiska familjepolitiken omfördelar ekonomiska resurser mellan olika typer av hushåll. Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling, visar den ekonomiska standarden ett givet år, och utvecklingen över tid, för olika typer av hushåll. Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll, visar andelen ekonomiskt utsatta barnhushåll och andelen långvarigt ekonomiskt utsatta barnhushåll. Här visas även hur många barnhushåll som hamnar under gränsen för låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållens disponibla inkomst. Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens valfrihet, visar ett mått på i hur stor utsträckning den ekonomiska familjepolitiken bidrar till föräldrarnas ekonomiska förutsättningar att välja längd på och fördelning av föräldraledigheten. Olika sätt att definiera och mäta fattigdom Indikator 5 illusterar hur många barn som växer upp i ekonomisk utsatthet. Vad utsatthet betyder och hur det kan mätas är en omdebatterad fråga. För att sätta indikatorn i ett sammanhang presenteras här kortfattat några av de sätt att mäta ekonomisk utsatthet som är vanliga, både i Sverige och internationellt. I detta stycke används termen fattigdom, eftersom det är det vanligaste uttrycket inom forskningen. I övriga delar av rapporten används begreppet ekonomisk utsatthet eller låg ekonomisk standard. Fattigdom blev ett begrepp inom samhällsvetenskapen i och med att man i samband med den industriella revolutionen började intressera sig för att studera ekonomisk utsatthet. Trots begreppets långa historia finns det ingen konsensus kring hur fattigdom ska definieras. Diskussionen handlar i första hand om huruvida fattigdom ska ses som något absolut eller som något relativt. I grunden handlar frågan om vad som menas med fattigdom, vilket har betydelse för vilka åtgärder som bedöms lämpliga för att bekämpa fattigdom (Alm med flera 2010). 12 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Absolut fattigdom Som absolut fattiga räknas personer som faller under en fattigdomsgräns som utgörs av en lägsta godtagbar levnadsnivå. Vilken fattigdomsgräns som används varierar. En vanlig definition är att sätta ihop en varukorg med produkter som anses vara nödvändiga för en acceptabel levnadsstandard, och hushåll som inte har råd att konsumera dessa varor betraktas som fattiga. I Sverige används ofta normen för ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsens absoluta fattigdomsmått utgår från normen för ekonomiskt bistånd 1985, uppräknat med inflationen. Detta mått bygger i sin tur på skattningar av vilken konsumtion som krävs för att uppnå en skälig levnadsstandard (Socialstyrelsen 2010). Även om detta fattigdomsmått beror på hur man ser på vad som är en skälig levnadsnivå, och i den bemärkelsen är relativt med avseende på det omgivande samhället, så är måttet stabilt över tid. Med ett absolut fattigdomsmått kommer gränsvärdet vara detsamma oavsett inkomstutvecklingen i befolkningen som helhet, eftersom hushållen jämförs mot en norm snarare än mot andra hushåll. Det är dock svårt att skapa ett absolut fattigdomsmått som möjliggör jämförelser mellan länder och över tid, eftersom vad som anses vara en acceptabel levnadsstandard varierar. Relativ fattigdom Relativa fattigdomsmått utgår från att vilka som antas vara fattiga beror på levnadsnivån i det omgivande samhället. Hushåll jämförs alltså med andra hushåll, och deras inkomster. Det är därför möjligt att alla de fysiska behoven är uppfyllda men familjen ändå lever i (relativ) fattigdom i jämförelse med andra hushåll. Peter Townsend, som varit en tongivande förespråkare för det relativa fattigdomsmåttet, menade att fattigdom endast kan förstås som relativt deprivation, hushåll är fattiga när deras resurser är så begränsade att de inte kan delta i det allmänna livsmönstret (se till exempel Townsend, 1979). Jämförelsen kan göras på flera sätt, men oftast används medianinkomsttagares inkomster som referenspunkt. Inom EU sägs en person vara fattig i relativ mening (eller under risk för fattigdom) om den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet understiger 60 procent av landets medianinkomst. 2 Det relativa fattigdomsmåttet är konstruerat så att en generell inkomstökning för alla i samhället inte nödvändigtvis minskar antalet fattiga. För att fattigdomen ska minska krävs att de med låga inkomster får en större inkomstökning än de som befinner sig ovanför fattigdomsgränsen. Eftersom inkomstfördelningen kan skilja sig mycket mellan länder är det svårt att göra internationella jämförelser. Dual fattigdom Både absoluta och relativa fattigdomsmått kan vara problematiska och fångar sällan alla aspekter av fattigdom. Det är möjligt att fattigdomen ska ses som en kombination av relativ och absolut utsatthet. Fattigdom handlar i så fall både om att inte kunna tillgodose basala fysiska behov och sociala behov. Vissa grundläggande behov, såsom mat och husrum, förändras inte 2 Vad som ingår i den disponibla inkomsten och hur disponibel inkomst per konsumtionsenhet beräknas beskrivs den tekniska bilagan i appendix B. Där beskrivs även begreppen median, medeltal och kvintiler, som används i olika delar av rapporten. 13 Socialförsäkringsrapport 2014:11 över tid, vilket de sociala behoven ofta gör (Rauhut 2006). Dual fattigdom har bland annat diskuterats av Amartya Sen, som anser att de absoluta fattigdomsmåtten behöver kompletteras med relativa variabler (se till exempel Sen 1982). Även om detta mått är mer mångsidigt än de två andra är det mycket svårt att mäta empiriskt. Mått på ekonomisk utsatthet i denna rapport I denna rapport definieras ekonomisk utsatthet på två olika sätt. Dels används det mått på relativ fattigdom som dominerar inom EU, det vill säga en person vars disponibla inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten för samtliga personer under kalenderåret definieras som fattig. Det andra måttet som används är en ekonomisk standard under 60 procent av medianen för samtliga personer under ett basår, i detta fall 2008, som räknas upp med inflationen. Det första måttet kallas för låg ekonomisk standard, det andra kallas för fast låg ekonomisk standard. Definitionen av fast låg ekonomisk standard innebär att (den inflationsjusterade) gränsen för vad som betraktas som fattigdom inte förändras under den tidsperiod som studeras. Eftersom måttet enbart tar hänsyn till förändringar i penningvärdet, och inte förändringar i reala inkomster eller inkomstfördelningen, kan det vara problematiskt att använda måttet under en alltför lång tidsperiod. Atkinson med flera (2002) argumenterar för att en period på fem år är det längsta tidsperspektiv som kan betraktas som acceptabelt. För längre perioder finns risken att de förhållanden som gällde under basåret inte längre gäller, och måttet representerar i så fall inte längre verkliga levnadsförhållanden. Därför används 2008 som basår i denna rapport. Föräldrars valfrihet och hur den kan mätas I regeringens mål för utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, ingår att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till ökad valfrihet och stärkt makt över den egna livssituationen för alla barnfamiljer. Under senare år har regeringen genomfört en rad reformer som syftar till att öka föräldrars valfrihet, men att kvantifiera valfriheten är förknippat med stora problem. Till exempel kan det inte finnas något mått som fångar alla uppfattningar om vad valfrihet är, eftersom olika personer har olika och motstridiga uppfattningar (Enflo 2012). Det är också svårt att rangordna situationer utifrån hur mycket valfrihet de erbjuder. Går det till exempel säga att valfriheten ökar om det tillkommer flera dåliga alternativ, eller om många alternativ är väldigt lika varandra? Den indikator som här tagits fram för att illustera barnhushållens valfrihet fokuserar helt på att kvantifiera det ekonomiska utrymmet för olika val. Här studeras enbart valet av längd och fördelning av föräldrapenninguttaget, eftersom det är denna fråga som stått i centrum för den politiska och mediala debatten under senare år. Det mått som illusterar hur stor valfrihet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken består av skillnaden i antalet dagar som föräldrarna ”har råd” att vara lediga från sitt arbete för att ta hand om sitt barn, med och utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken. Att ”ha råd” definieras 14 Socialförsäkringsrapport 2014:11 här som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet inte sjunker med mer än 25 procent av den inkomst hushållet skulle haft om föräldrarna inte varit föräldralediga. Här används 25 procent som en gräns för en acceptabel inkomstsänkning, föräldrarna antas ha möjlighet att som mest avvara 25 procent av sin inkomst. Som komplement används även gränserna för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard som gränsvärden. Frågeställningen är alltså hur stor roll den ekonomiska familjepolitiken har i att skapa möjlighet för föräldrar att välja längd på sin föräldraledighet utan att begränsas allt för mycket av ekonomiska faktorer. Beräkningarna bygger på en statisk ansats, vilket innebär ingen hänsyn tas till att föräldrar i verkligheten skulle förändra sitt beteende om det var så att det inte fanns någon ekonomisk familjepolitik, till exempel genom att spara ihop pengar innan de får barn för att ha råd att vara föräldralediga. Antalet föräldralediga dagar som är möjliga utan att inkomsten sjunker med mer än 25 procent beräknas för tre olika situationer; (1) den familjepolitikens förmåner betalas ut enligt gällande regelverk, (2) alla förmåner sätts till noll och (3) föräldraförsäkringen sätts till noll medan de generella och behovsprövade bidragen betalas ut enligt regelverket. Skillnaden i antalet dagar utgör ett mått på hur stort utrymme till ledighet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken respektive föräldraförsäkringen. Detta sätt att mäta illusterar bara en liten del av hela begreppet valfrihet. I analysen är det inte möjligt att ta hänsyn till vilken valfrihet föräldrarna själva upplever att de har. All föräldraledighet antas vara på heltid, beräkningarna kan alltså inte fånga den valfrihet som det innebär att kunna ta ut föräldrapenning under en del av en dag eller att föräldrarna kan blanda betald och obetald ledighet. För att kunna få ett mått på denna mer brett definierade valfrihet krävs antagligen en utförlig enkätstudie alternativt djupintervjuer med föräldrar. Då skulle man för varje situation kunna få svar på vilka möjligheter föräldrarna upplevde sig ha, vad de slutligen valde och varför. Någon sådan enkätstudie har inte gjorts inom ramen för denna rapport, men det går trots allt att dra vissa slutsatser utifrån tidigare enkätoch registerstudier som undersökt föräldrars val mellan betalt arbete, obetalt arbete och fritid. Under 2013 genomfördes en stor intervjuundersökning med 2 450 föräldrar med barn födda mellan 2004 och 2009. Svaren har analyserats i rapporten Ojämställd arbetsbörda – föräldraledighetens betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete (Försäkringskassan 2013c). Där undersöks bland annat hur föräldrarna kombinerar arbete med familjeliv och hur användandet av föräldraförsäkringen samspelar med hur par fördelar betalt och obetalt arbete. Resultaten visar att kvinnor under barnets två första levnadsår tar ut 80 procent av föräldraledigheten medan männen tar ut 20 procent. Studien undersöker även den faktiska ledigheten, som i synnerhet för kvinnor är betydligt längre än den tid de ansöker om föräldrapenning för. Detta visar att föräldrar ofta utnyttjar möjligheten att vara hemma utan ersättning som ges av föräldraledighetslagen. Majoriteten av föräldrarna anger att det var ekonomiska faktorer som var avgörande för hur de fördelade ledigheten och föräldrapenninguttaget 15 Socialförsäkringsrapport 2014:11 mellan sig. Omkring 90 procent av de svarande anger att de fick en bättre ekonomisk situation om mamman stannade hemma längst. Över 80 procent av föräldrarna uppger att de är nöjda med hur de valde att fördela ledigheten mellan sig. Trots detta svarar omkring en tredjedel att de skulle göra ett annat val om de var i samma situation igen. Andra studier pekar dock på att ekonomiska faktorer är underordnade sociala normer när ett par fattar beslut om fördelningen av föräldraledigheten. I rapporten De jämställda föräldrarna – vad ökar sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag? (Försäkringskassan 2013d) visas att sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag påverkas olika om det är kvinnan eller mannen som förvärvar den större delen av inkomsterna. Det förefaller vara så att om kvinnan tjänar mer än mannen har familjen råd att avvara hennes inkomst för att hon ska vara föräldraledigt, medan de ofta inte anser sig ha råd att avvara mannens inkomst i de fall han tjänar mer. Detta tyder på att normer kring kön är en viktig förklaring till hur föräldrar väljer att fördela föräldraledigheten mellan sig. Detta kan vara en förklaring till varför de ekonomiska incitament som skapats för att uppmuntra män att ta ut en större del av föräldraledigheten inte verkar haft någon betydande effekt. Detta gäller både jämställdhetsbonusen (Försäkringskassan 2010a) och höjningen av taket i föräldraförsäkringen (Försäkringskassan 2009). Detta väcker frågan om hur familjers och personers handlingsutrymme påverkas av sociala normer i det omgivande samhället. Som tidigare nämnts har flera reformer på senare år införts med syfte att öka föräldrarnas makt över sin egen livssituation. Jämställdhetsbonusen är en sådan reform, som dock även kan ses som ett sätt att styra föräldrarnas val mot ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Den kan alltså sägas öka valfriheten för hushåll som vill dela ledigheten mer lika, medan den inte påverkar de som väljer på ett annat sätt. Jämställdhetsbonusen har utvärderats av Försäkringskassan i flera rapporter. I Försäkringskassan (2010a) utvärderas bonusens effekter på uttaget av föräldrapenningen genom en jämförelse mellan föräldrar som fick barn precis innan bonusen infördes (kontrollgrupp) och precis efter att bonusen infördes (behandlingsgrupp). Studien visar inga statistiskt signifikanta skillnader mellan de två grupperna av föräldrar vilket tyder på att jämställdhetsbonusen inte hade någon effekt på uttaget av föräldrapenning under de 18 månader som studeras i rapporten. En möjlig förklaring till resultatet är att reglerna upplevs som alltför komplicerade eller att föräldrarna inte upplever att de fått tillräcklig information om bonusen, vilket stöds av resultaten i Försäkringskassan (2010b). En annan förklaring kan vara att det framförallt är andra faktorer än ekonomiska som avgör hur föräldrapenningdagarna fördelas mellan mamman och pappan. Reglerna för jämställdhetsbonusen förenklades 2012, men som visas i Försäkringskassan (2014) saknar många föräldrar fortfarande tillräcklig kunskap om bonusen för att veta hur och när bonusen utbetalas, och vad de kan förvänta sig ekonomiskt. Detta illustrerar vilken betydelse kunskapen om systemet har för föräldrarnas valfrihet. De som inte känner till regelverket kring föräldrapenningen har svårare än andra att fördela dagarna på ett sådant sätt att de kan vara hemma så länge de önskar med så litet inkomstbortfall som möjligt. 16 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Förutom jämställdhetsbonusen har även det kommunala vårdnadsbidraget och de så kallade dubbeldagarna i föräldraförsäkringen införts för att öka systemets flexibilitet. Vårdnadsbidraget har införts i omkring en tredjedel av Sveriges kommuner. Det innebär att en förälder med barn i åldern ett till tre år kan stanna hemma längre än föräldraförsäkringen ger ersättning för, med sin anställning och sjukpenninggrundande inkomst skyddad. Bidraget är skattefritt och omfattar 3000 kronor per månad. Användandet har varit relativt lågt, men har ökat över tid (Försäkringskassan 2013e). Dubbeldagar innebär att föräldrarna har möjlighet att ta ut föräldrapenning för samma dagar under 30 dagar under barnets första år, och alltså ha en månads gemensam betald ledighet. Enligt Försäkringskassans beräkningar betalades ersättning för dubbeldagar ut för 24 728 barn 2012. Detta innebär att 3,7 procent av alla barn som Försäkringskassan betalade ut föräldrapenning för även fick ersättning för dubbeldagar. De föräldrar som utnyttjade möjligheten att ta ut dubbeldagar använde i genomsnitt cirka 13 dubbeldagar per förälder (Försäkringskassan 2013f). Dessa reformer har, i alla fall i teorin, bidragit till att föräldrarnas förutsättningar att välja olika kombinationer av familjeliv och arbete förbättrats. Det är inte bara regelverkets utformning som styr föräldrarnas möjligheter att själva bestämma hur de kombinerar familjeliv med arbete. Föräldrars valfrihet är också i hög grad betingat på hur flexibel deras arbetssituation är och hur deras ekonomiska förutsättningar ser ut. Vissa yrken och arbetsgivare tillåter att de anställda arbetar hemifrån och att de delvis själva bestämmer sina arbetstider. Andra arbeten kräver att personalen följer ett uppgjort schema. Arbetets flexibilitet har främst uppmärksammats i diskussioner om hur föräldrar utnyttjar den tillfälliga föräldrapenningen, det vill säga möjligheten att få ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband med vård av sjukt barn. I synnerhet män med höga inkomster tycks ofta ha möjlighet att antigen arbeta hemifrån samtidigt som de vårdar det sjuka barnet, eller ta ut flex- eller kompensationsledigt istället för att ansöka om tillfällig föräldrapenning (Försäkringskassan 2013g). Sammanfattningsvis är det att mycket svårt att utvärdera familjepolitikens betydelse för familjernas valfrihet. Vilka förutsättningar en familj har att påverka sin livssituation beror på en mängd faktorer, både ekonomiska och sociala. Den indikator som presenteras i denna rapport fokuserar på en av flera dimensioner av valfrihet. 17 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning Indikator 1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens transfereringar fördelas mellan olika typer av barnhushåll, med avseende på både sammansättning och plats i inkomstfördelningen. Diagram 1.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens olika förmåner fördelades mellan olika typer av familjer under 2013 (hur många personer som finns i respektive hushållstyp visas i Figur 1 i inledningen). Diagrammet visar att åtta procent av den ekonomiska familjepolitiken betalas till ensamstående föräldrar med ett barn, medan ensamstående med två eller fler barn erhöll 13 procent. Sammanboende med ett, två och tre eller fler barn erhöll 20, 37 respektive 22 procent av den ekonomiska familjepolitiken. Att den största delen av utbetalningarna går till sammanboende föräldrar med två barnförklaras av att en stor del, 39 procent, av alla barnhushåll har den sammansättningen. Hur den ekonomiska familjepolitiken fördelas skiljer sig mycket mellan de olika typerna av förmåner. Försäkringsförmånerna betalas i stor utsträckning ut till sammanboende med barn. Ensamstående med ett och flera barn erhöll 2013 fyra procent av försäkringsförmånerna, medan sammanboende med ett, två och tre eller fler barn erhöll 30, 42 respektive 20 procent. Skillnaden mellan ensamstående och sammanboende kan delvis förklaras av att föräldrar ofta bor tillsammans medan barnen är små, och separerar i större utsträckning efter att föräldraledigheten är över (Försäkringskassan 2011). De generella bidragen betalas i första hand till sammanboende med två eller fler barn. Detta beror på att förhållandevis många barn bor i hushåll med sammanboende föräldrar, och på att barnbidragets flerbarnstillägg ökar ju fler barn som bor i hushållet. Ensamstående erhåller den största delen av de behovsprövade bidraget. Ensamstående föräldrar med ett och två eller fler barn fick 2013 25 respektive 38 procent av dessa transfereringar. 18 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 1.1 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till olika typer av hushåll 2013 Källa: Hushållens ekonom 2012, framskrivet med FASIT I appendix A, tabell A1.1 redovisas hur den ekonomiska familjepolitikens förmåner fördelas mellan ensamstående kvinnor och män med barn. Diagrammet visar bland annat att ensamstående kvinnor med barn får en mycket stor del, 55 procent, av de behovsprövade bidragen. Ensamstående män erhåller en relativt liten andel av alla typer av förmåner. I diagram 1.2 har personerna delats in i fem lika stora grupper baserat på inkomst. I kvintil ett finns den femtedel som har lägst disponibel inkomst, i kvintil två den femtedel som har näst lägst inkomst och så vidare (en utförligare beskrivning finns i den tekniska bilagan i appendix B). Diagrammet visar att den största delen av den ekonomiska familjepolitiken betalas ut till personer med låg inkomst. Totalt sett får den lägsta kvintilen 25 procent av det utbetalade beloppet. Eftersom de försäkringsmässiga ersättningarna grundar sig på den sjukpenninggrundade inkomsten är försäkringsersättningarna till de hushåll som har lägst inkomster relativt små. Istället utbetalas större delen av försäkringarna till personer i kvintil två, tre och fyra. Den femte kvintilen består framför allt av hushåll med äldre barn, som inte längre har rätt till föräldrapenning. Därför är deras del av försäkringsförmånerna förhållandevis liten. De generella bidragen tillfaller i något högre grad hushåll med låga inkomster, men fördelningsprofilen är betydligt tydligare för behovsprövade bidrag. Att hushåll med låg inkomst erhåller en så stor del av dessa förmåner beror till stor del på att möjligheten att få bostadsbidrag är begränsad till hushåll med mycket låga inkomster i förhållande till försörjningsbördan. Det är även så att underhållsstödet i första hand betalas ut till ensamstående, som ofta har lägre inkomster än sammanboende (underhållsstöd kan även betalas ut till separerade föräldrar som är sammanboende med en ny partner). Att även hushåll i de högsta kvintilerna får del av de behovsprövade bidragen beror på att vårdbidraget ingår i dessa förmåner. Vårdbidraget är inte 19 Socialförsäkringsrapport 2014:11 behovsprövat med avseende på hushållets ekonomi utan bestäms av barnets behov. Diagram 1.2 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till personer i barnhushåll efter ekonomisk standard 2013 Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT 20 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard Indikator 2 visar vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för barnhushållens ekonomiska standard. Detta görs genom att redovisa hur stor andel av barnhushållens disponibla inkomster som kommer från den ekonomiska familjepolitikens förmåner. Måtten visas för 2013 och som en tidsserie från 1998 till 2013. Som visas i diagram 2.1 beräknas tio procent av barnhushållens disponibla inkomst per konsumtionsenhet komma från den ekonomiska familjepolitiken. Andelen är som störst bland ensamstående med två eller fler barn, 21,4 procent. Andelen är lägst bland sammanboende med ett barn, 5,7 procent. Även ersättningarnas sammansättning varierar mycket mellan familjetyperna. För ensamstående med flera barn utgör de behovsprövade bidragen 9,1 procent av inkomsten och mer än 40 procent av transfereringarna från den ekonomiska familjepolitiken. För sammanboende utgör försäkringsförmånerna en stor del, men de generella bidragens betydelse ökar med antalet barn i hushållet. Diagram 2.1 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll 2013. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT 21 Socialförsäkringsrapport 2014:11 I appendix A, diagram A2.1 redovisas hur stor andel av den disponibla inkomsten som består av förmåner från den ekonomiska familjepolitiken i hushåll med ensamstående kvinnor och män med barn. Även där visas att den ekonomiska familjepolitikens andel är större för hushåll med flera barn, och även att andelen är större för ensamstående mödrar än för ensamstående fäder. Framför allt utgör de behovsprövade bidragen en stor andel, 13,4 procent, av den disponibla inkomsten för ensamstående kvinnor med fler än ett barn. I diagram 2.2 visas hur de ekonomiska familjeförmånernas andel av den disponibla inkomsten förändrats sedan 1998. Under hela perioden har transfereringarna spelat i särklass störst roll för ensamstående föräldrar med två eller fler barn. Minst roll spelar den ekonomiska familjepolitiken för sammanboende med ett barn. Över tid har den ekonomiska familjepolitikens betydelse för hushållens ekonomiska standard minskat, i synnerhet för ensamstående med flera barn. Jämfört med tidigare år är det framför allt de behovsprövade bidragens andel av den disponibla inkomsten som har minskat (se till exempel Försäkringskassan 2013a). Detta kan bero på att bidragsbeloppen inte ökat i samma takt som lönerna. Bland annat har underhållsstödet, som betalas till vissa ensamstående föräldrar, höjts med endast 100 kronor sedan det infördes 1997. Inkomstgränsen för när ett hushåll har rätt till bostadsbidrag låg på samma nivå från 1997 till 2011, vilket innebär att allt fler hamnat under gränsen när lönenivån stigit. Diagram 2.2 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 22 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter Indikator 3 beskriver hur den ekonomiska familjepolitiken inverkar på fördelningen av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet bland samtliga personer, även de över 64 år. Detta illusteras genom att visa i vilken utsträckning transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken påverkar fördelningen av ekonomisk standard, mätt som Gini-koefficienten. Gini-koefficienten är ett mått på inkomstspridningen inom ett land eller en grupp. Koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1, där ett lågt värde indikerar mindre ekonomiska skillnader (0 betyder att inkomsten är helt jämnt fördelad och 1 betyder att en person får alla inkomster i det samhälle man studerar). Gini-koefficienten och dess komponenter förklaras mer i detalj i den tekniska bilagan i appendix B. Resultaten visar att den ekonomiska familjepolitiken tillför ekonomiska resurser till barnhushållen, som ofta har en lägre inkomst än hushåll utan barn, och därför kan sägas vara omfördelande. Framför allt de behovsprövade bidragen bidrar till att höja inkomsten bland de hushåll som har lägst ekonomisk standard, men även försäkringarna och de generella bidragen bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna. För att visa hur de olika förmånerna påverkar den totala inkomstspridningen beräknas så kallade koncentrationskoefficienter för de olika inkomstslagen. Koncentrationskoefficienterna visar hur de olika typerna av inkomst fördelar sig över inkomstskalan när personerna rangordnas efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Koncentrationskoefficienten kan anta värden mellan -1 och 1. Ju högre värde, desto starkare är inkomstkällan koncentrerad till de med hög inkomststandard. Ett negativt värde anger att inkomsttypen i större utsträckning tillfaller de med låg inkomststandard. Om koncentrationskoefficienten för ett visst inkomstslag är lägre än Gini-koefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder det att inkomstslaget är mer jämnt fördelat än den disponibla inkomsten och därmed bidrar till att minska inkomstskillnaderna. I tabell 3.1 visas olika inkomstslags koncentrationskoefficienter och bidrag till Gini-koefficienten. Gini-koefficienten för den totala disponibla inkomsten är 0,29. Både faktorinkomsten (som framför allt består av inkomst av arbete och kapital) och de negativa transfereringarna (främst skatter) har en koncentrationskoefficient som är högre än Gini-koefficienten (0,43 respektive 0,4). Det beror på att inkomsterna och skatteinbetalningarna är större högre upp i inkomstfördelningen. Koncentrationskoefficienten för de familjepolitiska transfereringarna är negativ, vilket innebär att de till största delen tillfaller hushåll med låga inkomster. Den ekonomiska familjepolitik- 23 Socialförsäkringsrapport 2014:11 en minskar Gini-koefficienten med 2,9 procent, vilket innebär att dessa transfereringar bidrar till att minska inkomstojämlikheten. Störst omfördelande effekt har de behovsprövade bidragen. Tabell 3.1 Olika inkomstslags betydelse för de totala inkomstskillnaderna 2013. Samtliga personer Faktorinkomst Övriga transfereringar Familjepolitiska transfereringar varav försäkring varav generella transfereringar varav behovsprövade transfereringar Negativa transfereringar Gini-koefficient Andel av ekonomisk standard Koncentrations koefficient Bidrag till Ginikoefficienten 100,29 28,71 5,08 2,28 0,43 0,03 -0,17 -0,09 146,34 2,94 -2,90 -0,69 1,96 -0,14 -0,91 0,85 -34,09 -0,45 0,40 0,29 -1,30 -46,38 100,00 Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Diagram 3.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens bidrag till Ginikoefficienten förändrats över tid sedan 1998. Ju mer negativt talet är, desto mer bidrar förmånen till omfördelningen. Diagrammet visar att den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt minskat sedan 1998. Störst är minskningen för de behovsprövade bidragen. Minskningen skedde framför allt i början av 2000-talet, sedan 2007 har den omfördelande effekten varit relativt stabil. Diagram 3.1 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt (bidrag till Gini-koefficienten), 1998-2013 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 24 Socialförsäkringsrapport 2014:11 I diagram A3.1 i appendix A redovisas den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt för barn mellan 0 och 19 år. Diagrammet visar att den ekonomiska familjepolitiken bidrar mer till omfördelningen om man bara ser till barn och ungdomar. 25 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling Indikator 4 visar utvecklingen av barnhushållens ekonomiska standard. Här presenteras utvecklingen av medianen av den ekonomiska standarden bland olika hushållstyper och den ekonomiska standardens utveckling i olika delar av inkomstfördelningen. Diagram 4.1 visar hur den ekonomiska standarden utvecklats för ett hushåll med medianinkomst. Ju större försörjningsbörda hushållet har, desto lägre är den ekonomiska standarden. Hushåll med en ensamstående förälder har i allmänhet lägre ekonomisk standard än hushåll med sammanboende föräldrar. Över tid så har den ekonomiska standarden ökat för alla de grupper som visas i diagrammet. Diagram 4.1 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av hushåll, 1998-2013. Personer 0-64 år. Antal kronor per år, 2013 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT I tabell 4.1 visas en sammanställning av den disponibla inkomsten och dess förändring sedan 2008 för de olika hushållstyperna. Här särredovisas även ensamstående föräldrar utifrån kön. Tabellen visar att levnadsstandarden är högre bland ensamstående män än ensamstående kvinnor, oavsett om de har barn eller inte. Procentuellt sett har den disponibla inkomsten ökat lika mycket bland ensamstående med barn som bland sammanboende utan barn, men för ensamstående föräldrar har ökningen skett från en betydligt lägre nivå. Dessa förändringar är statistiskt säkerställda. Vi kan därför säga att de med stor sannolikhet inte beror på slumpmässig variation som uppstår i och 26 Socialförsäkringsrapport 2014:11 med att datamaterialet består av ett stickprov av befolkningen som förändras varje år. Tabell 4.1 Medianen av ekonomisk standard 2013 och dess procentuella förändring 2008-2013. Personer 0-64 år Ensamstående utan barn varav kvinnor varav män Ensamstående med barn varav kvinnor varav män Sammanboende utan barn Sammanboende 1 barn Sammanboende 2+ barn Medianen av ekonomisk standard år 2013 Förändring (procent) 2008-2013 204 608 186 578 221 738 151 449 142 752 188 334 313 262 234 543 210 845 6,49 5,38 8,48 9,83 9,97 11,42 9,84 3,04 9,39 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT I appendix A, diagram A4.1 och tabell A4.1 visas utvecklingen av medianen av den ekonomiska standarden bland barn 0-19 år. I diagram 4.2 särredovisas personer födda inom och utanför Sverige. Under hela tidsperioden har hushåll med svenskfödda föräldrar en högre ekonomisk standard jämfört med utlandsfödda. Detta gäller både för ensamstående och sammanboende. Faktum är att sammanboende föräldrar med utländsk bakgrund har en lägre ekonomisk standard än ensamstående föräldrar födda i Sverige. Hushåll med två föräldrar där den ena föräldern är född utomlands och den andra i Sverige har en ekonomisk standard som är något lägre än den hos hushåll med två svenskfödda föräldrar, men högre än den hos hushåll med två utlandsfödda föräldrar. 27 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 4.2 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika typer av hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0-64 år. Antal kronor per år, 2013 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT Tabell 4.2 visar hur medianen av den ekonomiska standarden förändrats sedan 2008, uppdelat på hushåll med föräldrar födda i Sverige och utomlands. Liksom i diagrammet ovan visar tabellen att den ekonomiska standarden höjts mer, och från en högre nivå, i hushåll med svenskfödda föräldrar. Allra mest ökade den ekonomiska standarden bland hushåll med två svenskfödda föräldrar. Bland ensamstående föräldrar födda i Sverige ökade medianen av den disponibla inkomsten med sex procent mellan 2008 och 2013. Minst ökade den ekonomiska standarden för ensamstående mödrar med utländsk bakgrund, 3,7 procent. Tabell 4.2 Medianen av ekonomisk standard år 2013 och procentuell förändring 2008-2013 i barnhushåll med svensk eller utländsk bakgrund Ensamstående med barn, svensk bakgrund varav kvinnor varav män Ensamstående med barn, utländsk bakgrund varav kvinnor varav män* Sammanboende med barn, svensk bakgrund Sammanboende med barn, svensk och utländsk bakgrund Sammanboende med barn, utländsk bakgrund Medianen av ekonomisk standard år 2013 Förändring (procent) 2008-2013 160 930 151 385 198 013 122 669 116 987 . 230 062 211 495 149 519 7,27 5,47 10,99 7,24 3,70 . 6,08 4,58 5,92 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT. *Gruppen ensamstående fäder med utländsk bakgrund består av för få personer för att det ska vara möjligt att redovisa ett resultat. 28 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Sedan 2008 har den ekonomiska standarden höjts för alla hushållstyper. Samtidigt har skillnaderna i ekonomisk standard ökat, både mellan olika hushållstyper och mellan hushåll inom varje grupp. Diagram 4.3 visar inkomstfördelningen för olika hushåll för år 2002, 2008 och 2013 genom att redovisa gränsvärden för den 10:e (den inkomst där exakt tio procent har en lägre inkomst), 25:e, 50:e (medianen), 75:e och 90:e percentilen. Diagrammet visar att både nivån och spridningen (avståndet mellan den tionde och 90 percentilen) på den disponibla inkomsten är större i hushåll med två sammanboende föräldrar jämfört med ensamstående föräldrar. Spridningen är mindre och nivån lägre bland hushåll med barn, jämfört med hushåll utan barn. Sedan 2002 har spridningen ökat inom alla hushållstyper. I appendix A, diagram A4.2 och tabell A4.2, visas utvecklingen av den ekonomiska standarden i percentiler. Inkomsterna har ökat mest för de med högst inkomster. Inkomsterna i percentil 90, som alltså innefattar de tio procent med högst inkomster, ökade med 11,5 procent mellan 2008 och 2013, jämfört med fyra procent i percentil tio. Diagram 4.3 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet och dess fördelning över personer i olika typer av hushåll 2002, 2008 och 2013. Personer 0-64 år. 2013 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 29 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll Indikator 5 visar andelen personer i barnhushåll som lever med knappa ekonomiska resurser. I detta avsnitt används två olika mått på ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer: • Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för den disponibla inkomsten i hela befolkningen. Detta mått kallas låg ekonomisk standard. • Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet under basåret 2008. Det vill säga, för det första året i tidsperioden mäts låg ekonomisk standard på samma sätt som ovan, men för resterade tidsperioder justeras gränsvärdet för 2008 med inflationen. Detta mått kallas för fast låg ekonomisk standard. I avsnittet presenteras även hur stor andel av alla personer i barnhushåll som levt med låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard under hela perioden 2008-2013, vilket innebär en långvarig ekonomisk utsatthet. Längre fram i avsnittet redovisas även hur stor andel av personerna i barnhushåll som skulle komma att leva i ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitikens förmåner dras bort från hushållets inkomster. Detta görs med en statisk ansats, det vill säga, i analysen antas att personens beteende inte påverkas när den ekonomiska familjepolitiken försvinner. Detta ger en bild av den ekonomiska familjepolitikens förmåga att minska den ekonomiska utsattheten bland barnfamiljer. Var gränsen för ekonomisk utsatthet går med de olika måtten visas i diagram 5.1. Gränsen för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard är densamma 2008, därefter är den reala (inflationsjusterade) gränsen för fast låg ekonomisk standard konstant under hela tidsperioden. Efter 2008 stiger gränsen för låg ekonomisk standard, vilket beror på att medianen för den disponibla inkomsten ökat mer än inflationen mellan 2008 och 2013. 2008 var gränsvärdet för de båda måtten 119 209 kronor (i 2013 års penningvärde), vilket innebär att personer vars disponibla inkomst understeg drygt 9 900 kronor i månaden definieras som ekonomiskt utsatta det året. 2013 är gränsvärdet för låg ekonomisk standard 129 982 kronor. Som nämns i inledningen bör måttet på fast låg ekonomisk standard inte användas för en tidsperiod längre än fem år. Därför presenteras utvecklingen av detta mått från 2008 och framåt. För låg ekonomisk standard presenterar vi utvecklingen från 1998, men för att få en rättvis jämförelse av de två måtten fokuserar analysen på utvecklingen från och med 2008. 30 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.1 Gränsvärden för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard 2008-2013. 2013 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT I diagram 5.2a visas hur andelen med låg ekonomisk standard förändrats sedan 1998 för olika typer av hushåll. Totalt beräknas omkring 15 procent av alla personer i barnhushåll leva med låg ekonomisk standard 2013. Andelen är högre bland ensamstående, knappt 35 procent bland alla hushåll med ensamstående föräldrar. För både ensamstående och sammanboende är andelen med låg ekonomisk standard högre ju fler barn som finns i hushållet. Sedan 1998 har andelen med låg ekonomisk standard ökat i alla familjetyper. Ökningen är klart störst bland ensamstående föräldrar. Diagram 5.2a Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 31 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Tabell 5.1a visar andelen med låg ekonomisk standard 2013, och förändringen mellan 2008 och 2013. I de flesta grupper är förändringarna relativt små och ligger inom den statistiska felmarginalen. När hushåll med en förälder delas upp utifrån förälderns kön framkommer dock stora skillnader mellan kvinnor och män. Andelen med låg ekonomisk standard har ökat mest för ensamstående mödrar, medan den minskat stort för ensamstående fäder. Valet av jämförelseår spelar roll här, eftersom 2008 var ett år då en förhållandevis hög andel av de ensamstående föräldrar som ingick i urvalet levde i ekonomiskt utsatthet. Tabell 5.1a Andel (%) med låg ekonomisk standard efter hushållstyp 2013, och förändring (procentenheter) mellan 2008 och 2013. Personer 0-64 år Ensamstående utan barn varav kvinnor varav män Ensamstående med barn varav kvinnor varav män Sammanboende utan barn Sammanboende 1 barn Sammanboende 2+ barn Samtliga i barnhushåll Samtliga i hushåll utan barn Andel (%) med låg ekonomisk standard 2013 Förändring (procentenheter) 2008-2013 23,13 23,24 23,04 34,76 33,97 10,56 3,98 8,18 11,62 14,76 14,61 2,82 3,98 1,37 -0,97 14,07 -19,43 -0,43 0,29 1,07 0,74 1,80 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT I diagram 5.2b och tabell 5.1b visas på motsvarande sätt som ovan andelen hushåll med fast låg ekonomisk standard. Gränsen för fast låg ekonomisk standard är här definierad som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianen för basåret 2008, uppjusterat med inflationen. Tolv procent av alla barnhushåll beräknas leva med fast låg ekonomisk standard 2013. Som diagram 5.2b visar så har andelen förändrats mycket lite under tidsperioden. Minskningen har varit störst bland ensamstående föräldrar, framförallt skedde en stor minskning mellan 2008 och 2009. För sammanboende har andelen med fast låg ekonomisk standard i stort sett varit densamma över hela tidsperioden. I tabell 5.1b visas en sammanställning av förändringen mellan 2008 och 2013. Sett över denna tidsperiod är de flesta förändringarna små och ligger de inom den statistiska felmarginalen. När ensamstående föräldrar delas upp utifrån kön framkommer att minskningen av andelen med fast låg ekonomisk standard har varit störst, tolv procentenheter, för ensamstående fäder. Valet av basår spelar stor roll även i dessa beräkningar, och utvecklingen skulle te sig annorlunda om det fasta gränsvärdet för låg ekonomisk standard definierades utifrån ett annat år. 32 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.2b Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT Tabell 5.1b Andel (%) med fast låg ekonomisk standard efter hushållstyp 2013, och förändring (procentenheter) mellan 2008 och 2013. Personer 0-64 år Ensamstående utan barn varav kvinnor varav män Ensamstående med barn varav kvinnor varav män Sammanboende utan barn Sammanboende 1 barn Sammanboende 2+ barn Samtliga i barnhushåll Samtliga i hushåll utan barn Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2013 Förändring (procentenheter) 20082013 18,48 17,85 18,98 28,78 28,93 8,37 3,30 6,43 9,27 11,93 11,73 -1,82 -3,82 -0,28 -6,95 -1,06 -11,53 -1,11 -1,46 -1,28 -2,09 -1,08 Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Dessa beräkningar visar att hur låg ekonomisk standard definieras har en avgörande betydelse för resultatet, både för nivån och för förändringen av andelen ekonomiskt utsatta. Oavsett mått är dock andelen med låg ekonomisk standard högre bland ensamstående än bland sammanboende, och ökar ju fler barn som finns i hushållet. Ensamstående kvinnor med barn är också oavsett mätmetod mer utsatta än män. Skillnaderna mellan hur de två måtten utvecklats beror på att både inkomstnivån och skillnaderna mellan de med lägst och de med högst inkomst ökat. Att inkomstspridningen ökar gör att fler faller under gränsen för låg ekonomisk standard som det är definierat i diagram 5.2a och tabell 5.2a. Eftersom inkomsterna samtidigt ökar i botten av inkomstfördelningen, om än inte lika mycket som bland de med högre 33 Socialförsäkringsrapport 2014:11 inkomster, så minskar andelen som har en inkomst som är lägre gränsvärdet för fast låg ekonomisk standard. Diagram 5.3a visar förändringen i andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard uppdelat på hushållstyp och svensk och utländsk bakgrund. Andelen med låg ekonomisk standard är högst bland hushåll med föräldrar födda utanför Sverige, allra högst bland ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund. Skillnaden mellan hushåll med svensk och utländsk bakgrund har ökat sedan 1998, 2013 är skillnaden mellan ensamstående med utländsk bakgrund och sammanboende med svensk bakgrund (där andelen ekonomiskt utsatta är lägst) nästan 45 procentenheter. Inga större förändringar har skett sedan 2008. I tabell A5.1a i appendix A visas förändringen i andelen med låg ekonomisk standard mellan 2008 och 2013. Där särredovisas personer födda i och utanför Sverige och ensamstående föräldrar särredovisas utifrån kön. Diagram5.3a Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT I diagram 5.3b visas utvecklingen av andelen barnhushåll med fast låg ekonomisk standard sedan 2008. Andelen ensamstående och sammanboende med utländsk bakgrund som lever med fast låg ekonomisk standard har minskat något, i i övrigt har inga betydande förändringar skett. I tabell A5.1b i appendix A visas förändringen i andelen med fast låg ekonomisk standard mellan 2008 och 2013. Där särredovisas personer födda i och utanför Sverige och ensamstående föräldrar särredovisas utifrån kön. I jämförelsen mellan svenskfödda och personer med utländsk bakgrund är det viktigt att tänka på att utrikes födda utgör en mycket liten del av det totala antalet personer i datamaterialet. Detta gör att förändringar i den gruppen är förknippade med en större statistisk osäkerhet. 34 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.3b Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT Diagram 5.4 visar en annan aspekt av hur den ekonomiska fördelningen förändrats. Här visas hur stor andel av alla personer i barnhushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet ligger i olika intervall i förhållande till medianen för samtliga personer. Gränserna definieras som att inkomsten ligger under 50 procent av medianen, mellan 50 och 60 procent av medianen, mellan 60 och 70 procent av medianen, mellan 70 och 130 procent av medianen och över 130 procent av medianen. Mellan 2008 och 2013 har andelen vars disponibla inkomst ligger i intervallet 70-130 procent av medianvärdet minskat från 60 till 49 procent. Andelen med hög ekonomisk standard har ökat från 19 till 29 procent, medan andelen med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianen) är oförändrad mellan tidpunkterna. En stor grupp har en inkomst som ligger nära gränsvärdet för låg ekonomisk standard (50 till 70 procent av medianinkomsten), vilket innebär att små förändringar i den ekonomiska standarden eller i hur gränsen sätts kan få stor betydelse för hur många som beräknas leva med låg ekonomisk standard. 35 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.4 Andel (%) i olika inkomstintervall. Inkomst i procent av medianinkomsten 2008 och 2013. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Långvarigt låg ekonomisk standard I beräkningarna ovan har låg ekonomisk standard definierats som personer som har en låg inkomst under ett kalenderår. Det finns dock mycket som tyder på att hushåll som lever med låg ekonomisk standard under flera år i följd är mer utsatta än hushåll som har låga inkomster under en kortare period (Socialstyrelsen 2013). I den här delen beskrivs andelen personer som levt i ekonomisk utsatthet under en längre period, mätt både som låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard. Här används material från LISA-databasen, som bara innehåller information om vuxna personer. Hushållsdefinitionen är något annorlunda här jämfört med i HEK-databasen, vilket innebär att det inte går att göra några direkta jämförelser med det föregående avsnittet. I diagram 5.5 visas hur stor andel personer i barnhushåll som levde med låg ekonomisk standard under minst ett, två, tre, fyra eller fem år mellan 2008 och 2012. Eftersom hushåll kan byta hushållstyp under tidsperioden, till exempel genom att separera eller få fler barn, utgår beräkningen från vilken hushållstyp personerna tillhörde under 2008. Bland samtliga 20-64 åringar levde 23,4 procent med låg ekonomisk standard under något år mellan 2008 och 2012. Elva procent levde med låg ekonomisk standard under minst halva perioden (mer än tre av åren). Diagrammet visar att andelen med låg ekonomisk standard är högre bland ensamstående än bland sammanboende och att hushåll med flera barn lever med låg ekonomisk standard under längre perioder än hushåll med färre barn. Bland ensamstående med två eller fler barn levde 47 procent med låg ekonomisk standard någon gång under perioden, och drygt en fjärdedel, 26 procent, levde med låg ekonomisk standard under minst halva perioden. 11 procent levde med låg ekonomisk standard under hela perioden, vilket motsvarar 20 214 personer. Bland 36 Socialförsäkringsrapport 2014:11 sammanboende utan barn var motsvarande andelar tolv procent (någon gång under perioden) och fem procent (minst tre år). Diagram 5.5 Andel (%) personer 20-64 år med låg ekonomisk standard under 1-5 år under perioden 2008-2012. Redovisat efter hushållstyp år 2008 I diagram 5.6 visas andelen med låg ekonomisk standard under ett eller flera år mellan 2008 och 2012, uppdelat på svensk och utländsk bakgrund. Oavsett familjetyp är andelen med låg ekonomisk standard högre bland hushåll där föräldrarna är födda utanför Sverige. Föräldrarnas födelseland verkar alltså ha större betydelse för risken för att leva med låg ekonomisk standard än antalet barn och vuxna i hushållet. Diagram 5.6 Andel (%) personer 20-64 år med svensk och utländsk bakgrund med låg ekonomisk standard under 1-5 år under perioden 2008-2012. Redovisat efter hushållstyp år 2008 37 Socialförsäkringsrapport 2014:11 I diagram 5.7 visas andelen personer mellan 20 och 64 år med fast låg ekonomisk standard under ett eller flera år mellan 2008 och 2012. Av samtliga personer mellan 20 och 64 år som bodde i barnhushåll levde 22 procent med fast låg ekonomisk standard någon gång under tidsperioden. Tio procent levde med fast låg ekonomisk standard under minst tre år. Liksom i diagram 5.5, som visar andelen med låg ekonomisk standard, är andelen med fast låg ekonomisk standard högre bland ensamstående än bland sammanboende. Andeln är även högre bland hushåll med flera barn än bland hushåll med färre barn. I diagram 5.8 delas hushållen upp utifrån svensk och utländsk bakgrund. Liksom för låg ekonomisk standard är andelen med fast låg ekonomisk standard högre bland hushåll där föräldrarna är födda utanför Sverige. Även med denna definition har föräldrarnas födelseland alltså större betydelse för risken för att leva i ekonomisk utsatthet än antalet personer i hushållet. Diagram 5.7 Andel (%) personer 20-64 år med fast låg ekonomisk standard under 1-5 år under perioden 2008-2012. Redovisat efter hushållstyp år 2008 38 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.8 Andel (%) personer 20-64 år med svensk och utländsk bakgrund med fast låg ekonomisk standard under 1-5 år under perioden 2008-2012. Redovisat efter hushållstyp år 2008 Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska den ekonomiska utsattheten I detta avsnitt redovisas vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för att minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard. Detta görs genom att beräkna hur stor andel av barnhushållen som skulle leva i ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från deras disponibla inkomst (givet ett oförändrat arbetsutbud, skattetryck etcetera). Diagram 5.9a visar hur stor andel av olika typer av hushåll som skulle ha en låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitikens förmåner helt eller delvis räknas bort. Bland alla barnhushåll hade 15 procent låg ekonomisk standard 2013. Andelen stiger till 17 procent om de behovsprövade bidragen räknas bort och 19 procent om de generella bidragen eller föräldraförsäkringen räknas bort. Om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort är andelen med låg ekonomisk standard 25 procent. Detta innebär att utan ekonomisk familjepolitik skulle den ekonomiska utsattheten i Sverige 2013 vara tio procentenheter högre (under antagandet att till exempel arbetsutbudet och skattetrycket förblir oförändrat). Resultaten skiljer sig mycket åt mellan olika typer av barnhushåll. Utan transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken skulle den ekonomiska utsattheten vara betydligt större bland ensamstående med två barn. I denna grupp skulle 65 procent ha en låg ekonomisk standard utan familjeekonomiska förmåner, jämfört med 42 procent med förmåner. Minst roll spelar förmånerna för sammanboende med ett barn. De behovsprövade bidragen har störst betydelse för ensamstående, medan de generella bidragen är mest betydelsefulla för familjer med flera barn. 39 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.9a Andel (%) med låg ekonomisk standard 2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT Diagram 5.9b visar motsvarande beräkningar för fast låg ekonomisk standard. Med detta mått lever tolv procent av alla personer i barnhushåll med fast låg ekonomisk standard 2013. Om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort helt skulle andelen stiga till 21 procent. Störst roll spelar transfereringarna för ensamstående föräldrar med två eller fler barn, där 57 procent skulle leva i ekonomisk utsatthet utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken. Sammantaget är mönstret detsamma som i diagram 5.9a, även om andelen med fast låg ekonomisk standard genomgående är något lägre. 40 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.9b Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT I appendix A, diagram A5.1 visas den ekonomiska familjepolitikens betydelse för den ekonomiska utsattheten bland ensamstående föräldrar, uppdelat på förälderns kön. I appendix A, diagram A5.2a och A5.2b visas även skillnaden mellan hushåll där föräldrarna har svensk respektive utländsk bakgrund och i diagram A5.3 visas situationen för ensamstående föräldrar uppdelat på både förälderns kön och bakgrund. Diagram 5.10a visar hur den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard förändrats över tid. Här räknas de olika delarna av den ekonomiska familjepolitiken bort från hushållens disponibla inkomster för varje år under perioden 1998 till 2013. Som diagrammet visar så har andelen barnhushåll som skulle leva med låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns varit i stort sett oförändrad under hela tidsperioden. Den ekonomiska familjepolitiken reducerar dock inte andelen med låg ekonomisk standard lika mycket 2013 som i början av tidsperioden, även om inga stora förändringar skett sedan 2008. I diagram 5.10b visas motsvarande utveckling för andelen som skulle leva med fast låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns. Denna andel har minskat sedan 2008. 41 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 5.10a Andel (%) med låg ekonomisk standard 1998-2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Personer 0-64 år i barnhushåll Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT Diagram 5.10b Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2008-2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Personer 0-64 år i barnhushåll Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 42 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens valfrihet Indikator 6 syftar till att illustrera utvecklingen av barnhushållens valfrihet och makt över sin egen livssituation. Som diskuterades i rapportens inledning är valfrihet mycket svårt att mäta. Analysen fokuserar här på föräldrars ekonomiska förutsättningar att välja mellan arbete och föräldraledighet under barnets första levnadsår. Detta innebär att beräkningarna utgår från en mycket begränsad syn på val, valfrihet och makt. Måttet på vilken valfrihet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken baseras på skillnaden i antalet dagar som föräldrarna ”har råd” att vara lediga för att ta hand om sitt barn, med och utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken. Att ”ha råd” definieras här som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet inte sjunker med mer än 25 procent av den inkomst hushållet skulle haft om föräldrarna inte varit föräldralediga. 3 Beräkningarna bygger på en statisk ansats, det vill säga de tar ingen hänsyn till att föräldrar i verkligheten skulle ändra sitt beteende om det var så att det inte fanns någon ekonomisk familjepolitik. Indikatorn illustrerar alltså inte föräldrarnas beteende eller deras val, utan vilka förutsättningar för att göra olika val som skapas av den ekonomiska familjepolitiken. Måttet räknas fram för ett antal olika typhushåll. Ett typhushåll är ett fiktivt hushåll som antas ha vissa egenskaper, till exempel en viss sammansättning och inkomst. De hushåll som studeras här är sammanboende med ett barn, sammanboende med två barn, ensamstående med ett barn och ensamstående med två barn. För familjer med ett barn antas att detta barn ännu inte fyllt ett år, när familjen har två barn antas att det andra barnet är tre år gammalt. För sammanboende föräldrar antas att familjen består av en mamma och en pappa. Här studeras både ett scenario där föräldraledigheten delas lika mellan föräldrarna, och ett scenario där mamman tar ut 80 procent och pappan 20 procent av föräldraledigheten. Den sistnämnda situationen motsvarar ungefär hur en genomsnittlig familj fördelar dagarna idag. För samtliga hushåll antas att mamman har en arbetsinkomst motsvarande medianarbetsinkomsten för kvinnor, medan pappans inkomst motsvaras av medianarbetsinkomsten för män. I appendix presenteras även resultat där föräldrarna antas ha arbetsinkomster motsvarande den tionde percentilen för 3 Vilken gräns som bör användas kan diskuteras, beroende på vilka resurser hushållet har kan en inkomstminskning på 25 procent vara mer eller mindre allvarlig. För att visa utvecklingen i relation till ett etablerat mått redovisas även utvecklingen för vissa grupper i relation till de två olika mått på ekonomisk utsatthet som diskuteras i samband med indikator 5. 43 Socialförsäkringsrapport 2014:11 respektive kön. Mamman antas vara anställd i kommunal sektor och pappan antas vara anställd i privat sektor. 4 I beräkningarna är det inte möjligt att separera den ekonomiska familjepolitiken från kollektivavtalade ersättningar som många anställda kan få från sin arbetsgivare vid föräldraledighet. Måttet fångar alltså betydelsen av en kombination av ekonomisk familjepolitik och avtalsersättningar. Diagram 6.1 visar det ekonomiska utrymme för föräldraledighet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken och av enbart föräldraförsäkringen under perioden 2008 till 2013. I dessa beräkningar antas att föräldern eller föräldrarna har ett barn, och att de har arbetsinkomster som motsvarar medianarbetsinkomsten för respektive kön. För sammanboende som delar föräldraledigheten så att mamman tar ut 80 procent av ledigheten skapar den ekonomiska familjepolitiken 2013 ett ekonomiskt utrymme för föräldrarna att (sammanlagt) vara hemma 159 dagar mer än de annars skulle kunna vara. Detta ska förstås som att med alla förmåner från den ekonomiska familjepolitiken går det att vara ledig under hela barnets första levnadsår utan att inkomsten sjunker med 25 procent av den inkomst de skulle haft utan föräldraledighet, alltså 365 dagar. Utan den ekonomiska familjepolitiken går det att vara hemma 206 dagar, vilket ger en skillnad på 159 dagar som tillskrivs föräldraförsäkringen och de övriga transfereringarna. Detta kan alltså tolkas som att den ekonomiska familjepolitiken skapar förutsättningar för denna typfamilj att välja att vara lediga under 159 extra dagar. Som diagrammet visar har det inte skett några större förändringar över tid. Motsvarande beräkning för hushåll där föräldrarna delar ledigheten lika mellan sig visar att den ekonomiska familjepolitiken gör att dessa föräldrar kan vara föräldralediga i 168 extra dagar (365 dagar med ekonomisk familjepolitik jämfört med 197 utan ekonomisk familjepolitik). Skillnaden beror på att jämställdhetsbonusen gör att dessa föräldrar gynnas ekonomiskt. Även detta mått är i stort sett oförändrat under hela tidsperioden. Jämfört med sammanboende föräldrar har den ekonomiska familjepolitiken större betydelse för ensamstående föräldrars möjlighet att vara lediga. Om det inte finns någon ekonomisk familjepolitik kan en ensamstående förälder (här antas att det är en ensamstående mamma) enligt beräkningen vara föräldraledig i 98 dagar utan att inkomsten sjunker med mer än 25 procent. Detta innebär att den ekonomiska familjepolitiken skapar förutsättningar för att vara föräldraledig under 267 extra dagar. Inte heller detta mått har förändrats över tid. 4 I appendix presenterar vi även resultat för hushåll med låga inkomster, där föräldrarna har en arbetsinkomst som motsvarar den tionde percentilgränsen för respektive kön. 44 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 6.1 Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska familjepolitiken 2008-2013 Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT Motsvarande beräkningar har även gjorts med antagandet att föräldraförsäkringen sätts till noll men att de generella och behovsprövade bidragen betalas ut enligt det gällande regelverket. Resultatet visas i diagram 6.2. Detta ger en bild av hur föräldraförsäkringen påverkar barnhushållens möjligheter att vara föräldralediga. Föräldraförsäkringen bidrar 2013 med ett valfrihetsutrymme på 154 dagar i ett hushåll där mamman tar ut 80 procent av ledigheten. Förändringen över tid är mycket liten, inga förändringar har skett sedan 2010. Mönstret är detsamma för föräldrar som delar föräldraledigheten lika mellan sig, även om antalet dagar är något högre. För ensamstående föräldrar har variationen över tid varit större, antalet föräldralediga dagar som möjliggörs av föräldraförsäkringen har minskat från 229 dagar 2008 till 214 dagar 2013. Minskningen är störst mellan 2011 och 2012, vilket beror på att bostadsbidraget höjdes 2012. Det högre bostadsbidraget kompenserar för en större del av den inkomst som går förlorad när föräldraförsäkringen räknas bort. 45 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 6.2 Valutrymme för föräldraledighet skapat av föräldraförsäkringen 2008-2013 Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT I diagram 6.3 visas de ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig som skapas av den ekonomiska familjepolitiken under 2013. Förutom de typhushåll som visas i diagram 6.1 och diagram 6.2 ovan visas även hushåll med sammanboende och ensamstående föräldrar med två barn. För sammanboende är skillnaden mellan det antal dagar som ”skapas” av den ekonomiska familjepolitiken och av föräldraförsäkringen relativt liten. Detta beror på att dessa hushåll sällan får del av de generella och behovsprövade bidragen. Den skillnad som finns mellan de två staplarna kan tillskrivas barnbidraget. För ensamstående med ett barn är situationen annorlunda. För dem betyder de generella och behovsprövade bidragen mer för förutsättningarna att vara ledig än för sammanboende. Detta beror på att när bara föräldraförsäkringen räknas bort kompenseras inkomstförlusten delvis av att bostadsbidraget och underhållsstödet ökar. Dessa marginaleffekter blir ännu tydligare för ensamstående med två barn. När hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort sjunker inkomsten i dessa hushåll så mycket att de blir berättigade till ekonomiskt bistånd, vilket ökar när andra inkomster minskar. Att räkna bort den ekonomiska familjepolitiken får alltså mindre inverkan på hushållets disponibla inkomst eftersom det ekonomiska biståndet kompenserar för inkomstförlusten. Därför framstår det i figuren som att den ekonomiska familjepolitiken har liten betydelse för dessa hushåll. Eftersom dessa marginaleffekter inte uppstår när bara föräldraförsäkringen räknas bort är betydelsen av denna fortfarande relativt stor. Marginaleffekterna gör resultaten svårare att tolka, eftersom det ekonomiska biståndet inte är en del av den ekonomiska familjepolitiken. 46 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram 6.3 Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med medianarbetsinkomster. Källa: Hushållens ekonomi 2012, typfallsberäkningar i FASIT Att den ekonomiska familjepolitiken har mindre betydelse för sammanboende föräldrar beror på att de två vuxna kan fungera som en försäkring för varandra. Om en av föräldrarna inte arbetar, kan den andra förälderns inkomst försörja familjen. Denna möjlighet finns inte för ensamstående föräldrar. Att den ekonomiska familjepolitiken har större betydelse för ensamstående föräldrars ekonomiska möjlighet att vara föräldraledig betyder inte att valfriheten är större för ensamstående. Resultatet är snarare ett tecken på att den ekonomiska familjepolitiken utgör en större del av de ensamstående föräldrarnas ekonomi, vilket även illustreras av indikator 2. I diagram A6.1 i appendix A visas motsvarande beräkningar för hushåll med låga inkomster. Där antas att föräldrarnas lön motsvarar den tionde percentilen för respektive kön. När enbart föräldraförsäkringen räknas bort från inkomsten är skillnaderna inte särskilt stora jämfört med hushåll med medianinkomster. När hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort gör dock marginaleffekterna från det ekonomiska biståndet att effekterna på det ekonomiska utrymmet för att välja att vara föräldraledig framstår som litet för både ensamstående och sammanboende föräldrar med två barn. Eftersom en inkomstminskning mer 25 procent kan hanteras olika väl av olika hushåll presenteras i diagram 6.2a och 6.2b i appendix A även beräkningar där låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard används som gränsvärden. Där beräknas alltså skillnaden i hur många dagar föräldrarna kan vara föräldralediga med och utan ekonomisk familjepolitik utan att inkomsten sjunker under gränsen för respektive mått på ekonomisk utsatthet. Eftersom sammanboende föräldrar med medianinkomster inte faller under någon av dessa gränser även om de är föräldralediga under ett helt år utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken presenteras 47 Socialförsäkringsrapport 2014:11 måttet endast för ensamstående föräldrar. För en ensamtående förälder med två barn är gränsvärdena för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard högre än det gränsvärde som används i diagram 6.3. Därför uppkommer inga marginaleffekter på grund av det ekonomiska biståndet. I övrigt liknar resultaten de som presenteras i diagram 6.3, även om nivån skiljer sig något. Det är, som diskuterats i denna rapports inledning, viktigt att tänka på att detta sätt att mäta valfrihet är mycket begränsat. Att förstå familjers makt över sin egen livssituation är betydligt mer komplext än att beräkna det ekonomiska utrymmet för föräldraledighet. Dessa beräkningar ger ingen information om hur föräldrar faktiskt väljer, vad de vill välja och varför. Att få med alla aspekter av valfrihet, som är ett mycket mångtydigt begrepp, i ett samlat, numeriskt mått är inte möjligt. 48 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Den ekonomiska familjepolitikens betydelse - avslutande kommentarer I denna rapport presenteras ett antal indikatorer som på olika sätt mäter måluppfyllelsen för den ekonomiska familjepolitiken. Indikatorerna är indelade i följande sex områden: Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens valfrihet Indikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken utgör en stor del av många barnhushålls ekonomiska standard, framför allt för ensamstående föräldrar och familjer med många barn. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar även till omfördelningen av resurser från hushåll med höga inkomster till hushåll med låga inkomster. Trots att transfereringarna i stor utsträckning tillfaller hushåll med låga inkomster lever många barnhushåll, framförallt med ensamstående föräldrar, i ekonomisk utsatthet. Utsattheten är särskilt stor bland hushåll där föräldrarna är födda utanför Sverige, vilket till stor del kan förklaras av att personer med utländsk bakgrund ofta har en svagare position på arbetsmarknaden och därmed har lägre inkomster. Alla indikatorer visar att ensamstående föräldrar har en sämre ekonomisk situation än sammanboende föräldrar. Jämfört med sammanboende har ensamstående föräldrar lägre inkomster, en sämre inkomstutveckling de senaste åren och högre risk att leva i ekonomisk utsatthet. Samtidigt är det tydligt att betydligt fler hushåll, särskilt bland ensamstående föräldrar, skulle leva med låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar även till att föräldrar kan välja att vara lediga för att ta hand om sitt barn under det första levnadsåret. Indikator 6 visar att det ekonomiska utrymmet för detta skulle vara betydligt mer begränsat om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns. För sammanboende är särskilt föräldraförsäkringen viktigt, för ensamstående föräldrar är 49 Socialförsäkringsrapport 2014:11 även andra förmåner, såsom bostadsbidraget och underhållsstödet, av stor betydelse. Sammantaget visar denna rapport att den ekonomiska familjepolitiken i många avseenden bidrar till barnhushållens välfärd och makt över den egna livssituationen. Dess betydelse för barnfamiljernas ekonomiska välfärd har dock minskat över tid. De största förändringarna skedde mellan 1998 och mitten av 2000-talet. Detta kan förklaras av att ersättningsnivåerna i både de behovsprövade och generella bidragen inte har ökat i samma takt som lönenivån. Arbetsinkomster blir därför allt viktigare, medan transfereringarna minskar i betydelse. Dessutom har skatteavdraget på arbetsinkomster, det så kallade jobbskatteavdraget, under senare år gjort att skatten på arbete är lägre än på ersättningar från föräldraförsäkringen. Även detta kan ha bidragit till att den ekonomiska familjepolitikens andel av hushållens disponibla inkomst minskat. 50 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Referenser Alm, Susanne, Olof Bäckman, Anna Gavanas, och Johanna Kumlin (2010:13). Utsatthetens olika ansikten. Institutet för framtidsstudier, arbetsrapport 2010:13. Enflo, Karin. (2012). Measuring freedom of choice. Uppsala: Uppsala universitet. Försäkringskassan (2009). Är det verkligen ekonomin som styr? En studie av ekonomiska drivkrafter vid vård av barn. Stockholm: Working papers in social insurance 2009:1. Försäkringskassan (2010a). Jämställdhetsbonusen – en effektutvärdering. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2010:5. Försäkringskassan (2010b). Orsaker till att föräldrar inte ansökte om jämställdhetsbonus 2010. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2010:15. Försäkringskassan (2011). Särlevande föräldrar och deras barns boende och underhåll. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2011:5. Försäkringskassan (2013a). Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken. Stockholm: Svar på regeringsuppdrag 2013-06-24. Försäkringskassan (2013b). Socialförsäkringen i siffror 2013. Stockholm: Försäkringskassan Försäkringskassan (2013c) Ojämställd arbetsbörda. Föräldraledighetens betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:9 Försäkringskassan (2013d) De jämställda föräldrarna. Vad ökar sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag? Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:8 Försäkringskassan (2013e). Vårdnadsbidrag. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:5. Försäkringskassan (2013f). Uppföljning av samtida uttag av föräldrapenning (dubbeldagar). Stockholm: Svar på regeringsuppdrag 2013-02-14. Försäkringskassan (2013g). Föräldrar som inte vabbar. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:6. Försäkringskassan (2014). Låg kunskap om jämställdhetsbonus. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2014:1. 51 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Rauhut, Daniel. (2006). Den besvärliga fattigdomen. Lund: Almqvist & Wiksell International. SCB (2014). Olika familjer lever på olika sätt – om barns boende och försörjning efter en separation. Demografiska rapporter 2014:1 Sen, Amartya. (1982). Poverty and famines: an essay on entitlement and deprivation. Oxford University Press. Socialstyrelsen (2010). Social rapport 2010. Socialstyrelsen (2013). Ekonomisk utsatthet och välfärd bland barn och deras familjer 1968-2010: underlagsrapport till Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013. SOU 2007:2. Från socialbidrag till arbete. Stockholm: Fritzes förlag Townsend, Peter. (1979). Poverty in the United Kingdom: a survey of household resources and standards of living. University of California Press. 52 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Appendix A: Tabellbilaga Diagram A 1.1 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till ensamstående med barn 2013, uppdelat på förälderns kön Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Diagram A 2.1 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för personer i barnhushåll med en ensamstående förälder 2012, fördelat på förälderns kön. Personer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT 53 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram A 3.1 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter (bidrag till Gini-koefficienten) 1998-2013. Barn 0-19 år Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT Diagram A 4.1 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet bland barn 0-19 år, 2013 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 54 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Tabell A4.1 Medianen av ekonomisk standard år 2013 och förändring 2008-2013. Barn 0-19 år Barn 0-6 år Barn 7-12 år Barn 13-19 år Flickor Pojkar Barn 0-19 år Medianen av ekonomisk standard år 2013 Förändring (procent) 2008-2013 191 551 203 601 212 378 203 289 201 820 202 527 9,79 10,59 10,19 10,27 9,12 9,68 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT Diagram A 4.2 Utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet (percentiler) bland barnhushåll, personer 0-64 år. 2012 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT Tabell A4.2 Ekonomisk standard (percentiler) bland personer i barnhushåll samt procentuell förändring mellan 2008 och 2013 Percentil 10 Percentil 30 Percentil 50 (median) Percentil 70 Percentil 90 Ekonomisk standard 2013 Förändring (procent) 2008-2013 110 921 168 622 208 760 250 102 338 520 3,99 6,82 9,15 9,40 11,55 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 55 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Tabell A5.1a Andel (%) med låg ekonomisk standard 2013, och förändring (procentenheter) mellan 2008 och 2013 i olika hushållstyper med svensk och utländsk bakgrund. Personer 0-64 år Ensamstående utan barn, svensk bakgrund varav kvinnor varav män Ensamstående utan barn, utländsk bakgrund varav kvinnor varav män Ensamstående med barn, svensk bakgrund varav kvinnor varav män Ensamstående med barn, utländsk bakgrund varav kvinnor varav män* Sammanboende utan barn, svensk bakgrund Sammanboende med barn, svensk bakgrund Sammanboende utan barn, svensk och utländsk bakgrund Sammanboende med barn, svensk och utländsk bakgrund Sammanboende utan barn, utländsk bakgrund Sammanboende med barn, utländsk bakgrund Andel (procent) med låg ekonomisk standard 2013 Förändring (procentenheter) 20082013 20,31 20,81 19,91 2,98 1,84 3,82 36,64 35,29 37,66 0,07 -0,58 0,53 27,59 33,35 11,31 -1,33 1,16 -5,88 56,02 59,11 . -4,58 -4,05 . 2,23 -0,61 7,24 2,48 13,73 7,90 4,54 -6,75 11,59 -6,76 39,17 -3,77 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT *Gruppen ensamstående fäder med utländsk bakgrund består av för få personer för att det ska vara möjligt att redovisa ett resultat. 56 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Tabell A5.1b Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2013, och förändring (procentenheter) mellan 2008 och 2013 i olika hushållstyper med svensk och utländsk bakgrund. Personer 0-64 år Ensamstående utan barn, svensk bakgrund varav kvinnor varav män Ensamstående utan barn, utländsk bakgrund varav kvinnor varav män Ensamstående med barn, svensk bakgrund varav kvinnor varav män Ensamstående med barn, utländsk bakgrund varav kvinnor varav män Sammanboende utan barn, svensk bakgrund Sammanboende med barn, svensk bakgrund Sammanboende utan barn, svensk och utländsk bakgrund Sammanboende med barn, svensk och utländsk bakgrund Sammanboende utan barn, utländsk bakgrund Sammanboende med barn, utländsk bakgrund Andel (procent) med fast låg ekonomisk standard 2013 Skillnad 2008-2013 15,96 15,94 15,97 -1 -3 0 33,02 27,33 33,02 -4 -9 -4 22,23 26,75 9,45 -7 -5 -8 48,20 51,22 29,99 -12 -12 -10 1,63 -1 6,03 0 12,95 -5 3,33 -1 8,66 -3 32,92 -10 Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT 57 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram A5.1a Andel (%) personer med låg ekonomisk standard 2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Ensamstående föräldrar, uppdelat på förälderns kön Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Diagram A5.1b Andel (%) personer med fast låg ekonomisk standard 2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Ensamstående föräldrar, uppdelat på förälderns kön Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT 58 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram A5.2a Andel (%) personer med låg ekonomisk standard 2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Hushåll med svensk och utländsk bakgrund Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Diagram A5.2b Andel (%) personer med fast låg ekonomisk standard 2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Hushåll med svensk och utländsk bakgrund Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT 59 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram A5.3 Andel (%) personer med låg ekonomisk standard 2013 om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets disponibla inkomst. Hushåll med ensamstående föräldrar med svensk och utländsk bakgrund Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT Diagram A 6.1 Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med inkomster motsvarande percentil 10. Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT 60 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Diagram A 6.2a Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med medianinkomster. Gränsvärde: Låg ekonomisk standard Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT Diagram A 6.2b Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med medianinkomster. Gränsvärde: Fast låg ekonomisk standard Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT 61 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Appendix B: Teknisk bilaga I detta avsnitt redovisas de metoder och definitioner som används i rapporten. Data Beräkningarna i denna rapport bygger på Statistiska centralbyråns utvalsundersökning Hushållens ekonomi (HEK) och Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA). HEK är en årlig undersökning av ett urval av den svenska befolkningen. Från 1980 har mellan 10 000 och 19 000 personer varje år tillfrågas om bland annat hushållets sammansättning, arbetstid, sysselsättning och utgifter för barnomsorg och boende. Intervjupersonernas svar kopplas ihop med registerinformation om inkomster och transfereringar. Det är intervjupersonen som är urvalsobjekt, information om hushållet skapas genom att lägga till information om de personer som ingår i hushållet. Denna rapport innehåller uppgifter för 2013 som tagits fram med hjälp SCB:s simuleringsmodell Fördelningsanalytsikt statistiksystem för inkomster och transfereringar (FASIT). Detta innebär att en framskrivning av information för 2012, den senaste färdigställda versionen av HEK, görs för att få en prognos över situationen 2013. FASIT har utvecklats av SCB för att mäta effekter av genomförda förändringar och simuleringar av tänkta nya skatte-, transfererings- och avgiftssystem. Simuleringsmodellen gör det möjligt att beskriva olika gruppers fördelningsprofil vad beträffar inkomster, skatter och viktiga transfereringar. LISA innehåller information om alla personer äldre än 14 år (före 2010 äldre än 15 år) som varit folkbokförda i Sverige den sista december under det aktuella året. Eftersom registret täcker hela befolkningen går det där att följa personer över tid och göra redovisningar på låg aggregationsnivå. LISA bygger på administrativa register och hushållsdefinitionen är därför mer begränsad än i HEK. I LISA identifieras sammanboende genom information om äktenskap, partnerskap eller gemensamma barn. Ett par som bor tillsammans men inte är gifta, har ingått partnerskap eller har gemensamma barn kommer i registret definieras som två ensamstående personer. Definitioner Hushåll Hushållsdefinitionen är mycket viktig i denna rapport, eftersom hushållssituationen påverkar den disponibla inkomsten, inkomstfördelningen och vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för den ekonomiska standarden. I rapporten utgörs ett hushåll av personer som bor i samma bostad och har gemensam ekonomi och kosthållning. Denna definition 62 Socialförsäkringsrapport 2014:11 kallas för kosthushåll. Flera generationer kan ingå i hushållet, liksom syskon och vänner som bor tillsammans. Även personer som normalt bor i bostaden men vid intervjutillfället befinner sig på annan ort räknas till hushållet. Barn som bor växelvis hos sina föräldrar räknas till det hushåll där de är folkbokförda. Barn som bor hos sina föräldrar räknas som barn upp till 20 års ålder eftersom föräldrarna har försörjningsansvar fram till dess barnet går ut gymnasiet. Om det endast finns en vuxen i hushållet räknas det som ett ensamhushåll. En vuxen person som bor i samma hushåll som en annan vuxen definieras som samboende. Om det finns minst ett barn mellan 0 och 19 år i hushållet räknas det som ett barnhushåll. Inkomster och konsumtionsenheter Den disponibla inkomsten är den inkomst ett hushåll kan använda till konsumtion och sparande. För de flesta hushåll utgör inkomster från arbete den största delen av den disponibla inkomsten. Tillsammans med inkomster från kapital utgör arbetsinkomsten den så kallade faktorinkomsten. För att räkna ut den disponibla inkomsten lägger man till transfereringar från till exempel socialförsäkringarna och räknar bort den skatt som ska betalas. Schematisk kan den disponibla inkomsten sammanfattas som: Löneinkomst (+) Företagarinkomst (+) Kapitalinkomst (+ eller -) = Faktorinkomst Positiva transfereringar, ej ekonomisk familjepolitik (+) Positiva transfereringar, ekonomisk familjepolitik (+) varav generella bidrag varav försäkring varav behovsprövade bidrag Negativa transfereringar, skatter (-) = Disponibel inkomst Informationen om inkomster bygger på årliga uppgifter från inkomsttaxeringen. Därför studeras de ekonomiska förhållandena under ett kalenderår. I rapporten användes genomgående disponibel inkomst per konsumtionsenhet, som även kallas ekonomisk standard. Detta tas fram genom att relatera hushållets disponibla inkomst till hushållets sammansättning och justera för försörjningsbörda. Detta gör att det går att jämföra den ekonomiska situationen mellan personer som bor i olika typer av hushåll. För att justera inkomsten används en konsumtionsenhetsskala vars parameterar varierar beroende på hushållstyp. I denna rapport används en konsumtionsenhetsskala som konstruerats av SCB som även tar hänsyn till att utgifter för bostad, barnomsorg och lokala resor varierar. Personerna i ett hushåll tilldelas vikter enligt följande skala: 63 Socialförsäkringsrapport 2014:11 Person i hushållet Vikt Ensamboende eller första vuxen i ett samboförhållande Andra vuxen i samboförhållande Ytterligare vuxen Första barnet 0-19 år Andra och påföljande barn 0-19 år 1,00 0,51 0,60 0,52 0,42 Median, medeltal och kvintiler För att på ett enkelt sätt beskriva den ekonomiska situationen för en typisk person används ofta medelinkomst eller medianinkomst. Medelinkomsten räknas ut genom att den totala inkomstsumman delas med antalet personer i befolkningen. Medianen fås fram genom att rangordna alla personer efter stigande inkomst och ta det mittersta värdet i fördelningen, om det finns nio personer i befolkningen utgör den person med den femte största inkomsten medianinkomsttagaren. Skillnaden mellan median och medelvärde består bland annat av att medianinkomsten inte påverkas av att det kan finnas personer med extremt höga inkomster, vilket driver upp medelinkomsten. I rapporten redovisas medelinkomst när disponibel inkomst delas upp i olika inkomstslag, medan medianinkomst används i beskrivningen av hushåll med låg ekonomisk standard. Inkomstkvintiler tas fram genom att befolkningen delas upp i fem lika stora grupper rangordnade efter stigande inkomst. De 20 procent av befolkningen med lägst inkomst hamnar i den lägsta kvintilen, de nästkommande 20 procenten hamnar i kvintilgrupp 2, och så vidare. De 20 procent av befolkningen med högst inkomst hamnar alltså i den femte kvintilen. 64 Socialförsäkringsrapport 2014:11 I serien Socialförsäkringsrapport har följande skrifter publicerats under år 2014: 2014:1 Låg kunskap om jämställdhetsbonus. En enkätstudie 2013 2014:2 Mediebilden av Försäkringskassan 2003–2012 2014:3 På väg in: Ungdomars liv och försörjning. Rapport från forskarseminarium i Umeå 15–16 januari 2014 2014:4 Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. En studie av Sveriges befolkning 16–64 år 2014:5 Förtroendet under kontroll? Analys av en enkätstudie om kontroller och förtroende 2014:6 Analyser av sjukförsäkringens utveckling 2013 2014:7 Det förstärkta rehabiliteringssamarbetets effekter. Utvärdering av Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans förstärkta rehabiliteringssamarbete 2014:8 Upplevd kvalitet av personlig assistans. En litteraturöversikt över upplevd kvalitet i personlig assistans enligt studier över utfall under LSS reformens 20 år 2014:9 Det komplexa förtroendet. En forsknings- och analysöversikt om förtroendet för Försäkringskassan och socialförsäkringen under 2000-talet 2014:10 Hur upplevs kontakten med Försäkringskassan? 2014:11 Barnhushållens ekonomi – utveckling, omfördelning och valfrihet. Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2014 65