Barnhushållens ekonomi – utveckling, omfördelning och valfrihet

Socialförsäkringsrapport 2014:11
Social Insurance Report
Barnhushållens ekonomi
– utveckling, omfördelning
och valfrihet
Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2014
ISSN 1654-8574
Utgivare:
Försäkringskassan
Analys och prognos
Upplysningar:
Anna Persson
010-116 91 18
[email protected]
Webbplats:
www.forsakringskassan.se
Förord
Rapporten redovisar utvecklingen av sex olika resultatindikatorer med syfte
att utvärdera den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse. Regeringens
mål för den ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra till förbättrade
förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer
och förstärka föräldrars möjlighet att påverka sin egen livssituation.
Resultatindikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor
betydelse för barnhushållens ekonomiska situation, i synnerhet för hushåll
med låga inkomster och/eller många barn. Sammanfattningsvis förbättrar de
familjepolitiska ersättningarna barnfamiljernas ekonomi och ger föräldrar
ekonomisk möjlighet att välja att vara lediga från sitt arbete för att ta hand
om sina barn när de är små. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar på så
sätt till att uppfylla regeringens målsättning.
Jämfört med 2008 har den ekonomiska utsattheten bland barnhushåll
minskat något. Den disponibla inkomsten har ökat i samtliga hushållstyper,
men den har ökat mindre för ensamstående än för sammanboende föräldrar.
Ökningen har även varit mindre för hushåll med relativt låga inkomster än
för hushåll med högre inkomster. Ensamstående föräldrar, framför allt
ensamstående mödrar, har fortfarande en mycket utsatt ekonomisk situation
jämfört med andra typer av hushåll.
Anna Persson på avdelningen för Analys och prognos har genomfört
analysen och skrivit rapporten. Ett stort tack riktas till Ann-Zofie Duvander,
Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, och Gabriella Sjögren
Lindqvist, avdelningen för Analys och prognos vid Försäkringskassans
huvudkontor. I egenskap av granskare av rapporten har de bidragit med
värdefulla kommentarer.
Stockholm, juni 2014
Laura Hartman
Chef för Avdelningen för analys och prognos
Försäkringskassan
Innehåll
Förord ............................................................................................. 3
Innehåll ........................................................................................... 4
Sammanfattning ............................................................................. 5
Summary ........................................................................................ 7
Inledning ......................................................................................... 9
Kort om uppdraget ........................................................................................... 9
Vilka tar del av den ekonomiska familjepolitiken? ......................................... 10
Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken ............................... 11
Olika sätt att definiera och mäta fattigdom .................................................... 12
Föräldrars valfrihet och hur den kan mätas ................................................... 14
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning ....... 18
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för
barnhushållens ekonomiska standard....................................... 21
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens
omfördelande effekter ................................................................. 23
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och
inkomstutveckling ....................................................................... 26
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll ............................ 30
Långvarigt låg ekonomisk standard............................................................... 36
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska den
ekonomiska utsattheten ................................................................................ 39
Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för
barnhushållens valfrihet ............................................................. 43
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse - avslutande
kommentarer ................................................................................ 49
Referenser .................................................................................... 51
Appendix A: Tabellbilaga ............................................................ 53
Appendix B: Teknisk bilaga ........................................................ 62
Data ............................................................................................................... 62
Definitioner .................................................................................................... 62
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Sammanfattning
I denna rapport presenteras och analyseras utvecklingen av sex resultatindikatorer med syfte att mäta den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse.
Regeringens mål för den ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra
till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla
barnfamiljer och förstärka föräldrars möjlighet att påverka sin egen livssituation. I rapporten analyseras enbart den ekonomiska familjepolitikens
kontanta transfereringar från Försäkringskassan.
Resultatindikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor
betydelse för barnhushållens ekonomiska situation, i synnerhet för hushåll
med låga inkomster och/eller många barn. Omkring 25 procent av transfereringarna betalas till de 20 procent av barnhushållen som har lägst inkomster,
för de behovsprövade bidragen är andelen betydligt högre, 51 procent.
Totalt utgör förmåner från den ekonomiska familjepolitiken cirka tio
procent av barnhushållens ekonomiska standard, för ensamstående med två
eller fler barn är denna andel mer än dubbelt så hög, 21,4 procent. Eftersom
löneinkomsterna ökat mer än de belopp som betalas ut inom den ekonomiska familjepolitiken har familjeförmånernas andel av hushållens ekonomiska standard minskat över tid, framförallt bland ensamstående mer flera
barn. 1
Eftersom den ekonomiska familjepolitiken i stor utsträckning betalas till
hushåll med låga inkomster bidrar den till omfördelningen av resurser från
höginkomsthushåll till låginkomsthushåll och från hushåll utan barn till
hushåll med barn. Även efter omfördelningen kvarstår skillnader, den
disponibla inkomsten är lägre bland ensamstående med barn än ensamstående utan barn och även lägre bland sammaboende med barn än med
sammanboende utan barn. Bland barnhushållen är den ekonomiska standarden lägst bland ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund. Det är även
i denna grupp som andelen ekonomiskt utsatta är högst, mellan 56 och 48
procent lever i ekonomisk utsatthet beroende på vilket mått som används.
Troligtvis speglar detta det faktum att utrikes födda har en svagare position
på arbetsmarknaden och lägre arbetsinkomster jämfört med personer födda i
Sverige. Ekonomisk utsatthet mäts både som andelen med en disponibel
inkomst under 60 procent av medianinkomsten under kalenderåret, och som
en disponibel inkomst under 60 procent av medianen under 2008, som
används som basår. Med båda dessa mått, som kallas låg ekonomisk
standard och fast låg ekonomisk standard, är ensamstående föräldrar mer
utsatta än sammanboende och hushåll med fler barn är mer utsatta än
hushåll med färre barn. Båda måtten visar att andelen som lever i ekonomisk
utsatthet minskat något sedan 2008. Mätt som låg ekonomisk standard har
1
2008 var den ekonomiska familjepolitikens andel av den disponibla inkomsten elva
procent (samtliga barnhushåll) och knappt 30 procent (ensamstående föräldrar med fler
än ett barn).
5
Socialförsäkringsrapport 2014:11
dock andelen ekonomiskt utsatta ökat i vissa grupper, framför allt bland
ensamstående mödrar. Föräldrar med utländsk bakgrund är extra utsatta,
barnhushåll där båda föräldrarna är födda utanför Sverige har en högre risk
att leva med låg ekonomisk standard än hushåll med en ensamstående,
svenskfödd förälder.
Den ekonomiska familjepolitiken spelar stor roll för att minska den ekonomiska utsattheten. Om dessa transfereringar räknas bort från hushållens
inkomster skulle andelen med låg ekonomisk standard vara tio procentenheter högre (25 procent istället för 15 procent). Störst roll spelar den
ekonomiska familjepolitiken för ensamstående föräldrar med två eller flera
barn.
Att ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mödrar, är mer
ekonomiskt utsatta än andra kan dels bero på att de ofta har lägre inkomster
och i högre utsträckning arbetar deltid. Eftersom barn med separerade
föräldrar antas bo hos, och helt försörjas av, den förälder de är folkbokförda
hos finns en risk för att ensamstående föräldrars försörjningsbörda överskattas. Det är möjligt att skillnaderna mellan ensamstående och sammanboende föräldrar, och skillnaderna för ensamstående över tid, skulle framstå
som mindre om det gick att ta hänsyn till att omkring 30 procent av alla barn
med separerade föräldrar har ett växelvist boende och därmed försörjs av
båda sina föräldrar, och att denna andel ökat under senare år.
Att den ekonomiska familjepolitiken tillför hushållen ekonomiska resurser
kan också ses som att den bidrar till att föräldrar har möjlighet att välja att
istället för att arbeta vara lediga för att ta hand om sina barn när de är små.
Om den ekonomiska familjepolitikens förmåner inte fanns skulle en familj
med två vuxna och ett barn kunna vara föräldralediga under 206 dagar utan
att deras disponibla inkomst per konsumtionsenhet sjunker med mer än 25
procent. Eftersom samma familj kan vara hemma under hela året utan att
inkomsten sjunker med mer än 25 procent om de tar del av den ekonomiska
familjepolitiken kan den ekonomiska familjepolitiken sägas öka det
ekonomiska utrymmet för att vara föräldraledig med 159 dagar. Störst roll
spelar föräldraförsäkringen, men för ensamstående föräldrar är även de
generella och behovsprövade bidragen viktiga för att skapa ekonomiska
möjligheter att vara föräldraledig.
Sammanfattningsvis har den ekonomiska familjepolitiken stor betydelse för
barnhushållens levnadsstandard, och för deras möjligheter att välja hur de
fördelar sin tid mellan arbete och familjeliv. Mätt som andel av den
disponibla inkomsten har dock den ekonomiska familjepolitikens betydelse
minskat över tid, vilket sannolikt beror på att arbetsinkomsterna ökat mer än
transfereringarna.
6
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Summary
This report presents indicators for target fulfillment within the Swedish
economic family policy. The governmental goal to be measured is that the
economic family policies should improve the standard of living among all
families with children, and strengthen families’ ability to control their own
lives. The indicators presented are limited to the family support benefits that
are administered by The Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan).
The indicators show that family benefits are of great importance for families
with children, especially for low income households and households with
many children. Around 25 percent of the benefit payments are paid to the 20
percent of all households with children who have the lowest disposable
income. In total, benefits from family support benefits constitute around 10
percent of the disposable income in families with children. Among single
parents with more than one, the proportion is more than twice as high, 21.4
percent. This implies a decrease since 2008, when the benefits’ share of
disposable income was 11 percent on average, and almost 30 percent among
single parents with more than one child.
Since the family benefits are largely paid out to low income households, the
policies contribute to the redistribution of financial resources from high
income to low income households. The benefits also redistribute from
households without children to households with children. However, after
redistribution, equalized disposable income is still lower among single
parents relative to cohabiting parents. It is also lower among households
with children relative to households without children. The family type with
the lowest equalized disposable income is single parents with immigrant
background. This group is also more likely to experience economic
hardship; between 56 and 48 percent have a low standard of living depending on how the threshold is defined. In this report economic hardship is
defined in two different ways. Firstly, low economic standard is defined as
having a disposable income less than 60 percent of the median disposable
income in Sweden during a given year. Secondly, fixed low economic
standard is defined as having a disposable income less than 60 percent of
the median disposable income in Sweden in year 2008, adjusted to the price
level in each year using the consumer price index. Both these measures
show that single parents are more vulnerable than cohabiting parents, and
that households with more children are more vulnerable than households
with fewer children. The share of all households with children living in
economic hardship has decreased slightly since 2008. However, economic
hardship has increased in some groups, primarily among single mothers.
Family policy contributes substantially to reducing economic hardship
among families with children. Without the family benefits the share of
7
Socialförsäkringsrapport 2014:11
households living in economic hardship would be around ten percentage
points higher than it is today.
One explanation to the fact that single parents (primarily mothers) are more
economically vulnerable than other groups is that they often have a lower
labor income and in many cases work part time. However, due to data
limitations, there is a risk that the equalized disposable income in single
parent households is underestimated. Children with separated parents can
only be registered as living with one parent, although they often share their
time between the mother and father. Since children with separated parents
are most often registered to live with their mother they will appear in the
data as being completely supported by their mothers, although around one
third of them are also partially living with their fathers. It is possible that the
differences between single and cohabiting parents would appear smaller if it
was possible to account for the fact that a large portion of all children whose
parents are separated alternate between living with their mothers and living
with their fathers.
When the family benefits redistribute financial resources to households with
children, they also create an opportunity for the parents to take time off
work to care for their young children. Family policies make it possible for
parents to be on parental leave longer limiting the financial restrictions.
Single parents cannot rely on the income from a working partner while
being on parental leave, family policies are therefore more important for
separated parents.
In summary, this report shows that family benefits are of great importance
for the living standards of households with children, especially for single
parents and families with many children. Measured as the share of disposable income, the importance of benefits has diminished over time. This is
probably due to the fact than in most households labor income has increased
more than the amounts that are collected via the transfer programs.
8
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Inledning
Den ekonomiska familjepolitiken ska enligt regeringens målsättning bidra
till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla
barnfamiljer. Den ska även förstärka föräldrars möjlighet att påverka sin
egen livssituation och kombinera yrkesliv med familjeliv. Familjepolitikens
kontanta förmåner till barnhushåll innefattar föräldraförsäkring, barnbidrag,
bostadsbidrag, vårdbidrag, underhållsstöd, bidrag till internationella
adoptioner, barnpension och efterlevandestöd till barn. Alla ovanstående
förmåner administreras av Försäkringskassan, förutom dessa finns även
pensionsrätt för barnår och barnpension, som Pensionsmyndigheten
ansvarar för. I vidare mening består familjepolitiken även av andra förmåner
och tjänster, såsom subventionerad förskola. Denna rapport är begränsad till
de ekonomiska ersättningar som administreras av Försäkringskassan.
De förmåner som ingår i den ekonomiska familjepolitiken kan delas in i tre
olika grupper; försäkringar, generella bidrag och behovsprövade bidrag.
Försäkringsdelen utgörs av föräldraförsäkringen, det vill säga föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och graviditetspenning. Dessa förmåner
karaktäriseras av att de ger ersättning för inkomstbortfall i samband med
frånvaro från arbete i samband med till exempel vård av barn. De generella
bidragen, som består av barnbidrag, flerbarnstillägg och adoptionsbidrag,
kännetecknas av att ett lika stort belopp betalas ut till alla familjer som
uppfyller vissa villkor. De behovsprövade bidragen omfattar bostadsbidrag,
vårdbidrag och underhållsstöd. Rätten till dessa ersättningar bestäms utifrån
familjens behov och/eller inkomst.
Kort om uppdraget
Försäkringskassan har enligt regleringsbrevet för 2014 i uppdrag att
redovisa och analysera utvecklingen av de indikatorer som Försäkringskassan, i samråd med Socialdepartementet, tagit fram för att belysa måluppfyllelsen inom utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn.
Dataunderlaget utgörs av undersökningen om Hushållens ekonomi (HEK)
och Integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier
(LISA). Databaserna beskrivs mer i detalj i den tekniska bilagan i Appendix
B. Båda datakällorna innehåller data på årsnivå, som uppdateras med ett års
fördröjning. Data finns alltså tillgängligt fram till 2012. För att redovisa
utvecklingen under 2013 används simuleringsverktyget FASIT för att göra
en framskrivning. De värden som presenteras för 2013 är alltså baserade på
en prognos. Eftersom HEK är en urvalsundersökning finns en viss statistisk
osäkerhet i de resultat som presenteras. Därför är det svårt att dra säkra
slutsatser om både förändringar över tid och skillnader mellan grupper
utifrån ett enskilt år, eftersom dessa kan uppstå på grund av slumpen. För
några av indikatorerna har den statistiska osäkerheten beräknats, och det är
därför möjligt att avgöra om förändringar över tid och skillnader mellan
9
Socialförsäkringsrapport 2014:11
grupper är statistiskt signifikanta. Datakällorna och simuleringsmodellen
beskrivs med i detalj i den tekniska bilagan i appendix B.
Redovisningen bygger på de sedan tidigare framtagna indikatorerna, som
presenterats för regeringen i svar på tidigare regeringsuppdrag (se till
exempel Försäkringskassan 2013a). 2014 ska Försäkringskassan även ta
fram och presentera en eller flera indikatorer för att mäta måluppfyllelsen
avseende barnfamiljernas valfrihet och makt över den egna livssituationen.
I enlighet med uppdraget har Försäkringskassan, i samråd med Socialdepartementet, utvecklat en indikator som illustererar hur den ekonomiska
familjepolitiken bidrar till föräldrarnas utrymme att välja längd och
fördelning av föräldraledigheten.
Vilka tar del av den ekonomiska familjepolitiken?
År 2012 uppgick utgifterna för den ekonomiska familjepolitiken till knappt
70 miljarder kronor. Av detta utgjordes hälften, 34,5 miljarder, av föräldraförsäkringen. Även barnbidraget utgör en stor utgiftspost, 24,5 miljarder,
medan resterande förmåner är betydligt mindre (Försäkringskassan 2013b).
För att ge en bild av hur många som berörs av den ekonomiska familjepolitiken visar figur 1 hur många personer som fanns i olika hushållstyper
2013. Uppdelningen är gjord utifrån föräldrarnas kön och civilstånd, men
även deras barn är inräknade i antalet personer som bor i respektive
hushållstyp. Som figuren visar fanns det 2013 strax över 9,3 miljoner
personer i Sverige. Omkring 3,6 miljoner personer bodde i hushåll med
sammanboende föräldrar och ett eller flera barn. 754 000 personer bodde i
hushåll med en ensamstående förälder. De flesta, 77 procent, av alla
ensamstående föräldrarna var kvinnor. Vissa barn som här beräknas bo med
en ensamstående mamma bor antagligen växelvis hos båda sina föräldrar. I
databasen registreras dock bara vart barnet är folkbokfört, och eftersom ett
barn bara kan folkbokföras på en adress (i praktiken oftast tillsammans med
mamman) är det möjligt att andelen barn som bor i hushåll med ensamstående mödrar överskattas.
Att datamaterialet inte innehåller någon information om hur många barn
som har växelvis boende påverkar även beräkningarna för ensamstående
föräldrars försörjningsbörda. I verkligheten delar många separerade
föräldrar på kostnaderna för sina gemensamma barn, men i datamaterialet
framstår den förälder som barnet är folkbokfört hos, oftast mamman, som
ensam försörjare. Det finns därför en risk för att ensamstående mödrars
ekonomiska situation framstår som mer utsatt än den egentligen är. Omkring
30 procent av alla barn med separerade föräldrar bor ungefär lika mycket
hos båda sina föräldrar. Denna andel har ökat över tid (Försäkringskassan
2011). I de flesta fall där barnet bor växelvist delar föräldrarna lika på de
kostnader som uppstår, eller står för de utgifter som uppkommer de dagar
man har barnet boende hos sig. Andelen barn med växelvist boende har ökat
över tid (SCB 2014).
10
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Figur 1
Antal personer fördelade efter hushållstyp 2013
Alla
9 339 000
Ensamstående
3 274 000
Sammanboende
6 065 000
Varav kvinnor
1 868 000
Varav män
1 406 000
Utan barn
2 520 000
Med barn
754 000
Utan barn
2 426 000
Varav kvinnor
1 289 000
Varav kvinnor
579 000
Varav män
1 231 000
Varav män
175 000
Med barn
3 683 000
Med 1 barn
1 057 000
Med 1 barn
370 000
Varav kvinnor
268 000
Med 2 barn
1 746 000
Varav män
102 000
Med 3+ barn
836 000
Med 2+ barn
384 000
Varav kvinnor
311 000
Varav män
73 000
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Resultatindikatorer för den ekonomiska
familjepolitiken
De resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken som presenteras
i denna rapport belyser betydelsen av olika delar av den ekonomiska
familjepolitiken. Indikatorerna visar situationen under ett år, många visar
också utvecklingen över tid. Några av indikatorerna illustrerar särskilt
skillnaden mellan personer födda i Sverige och personer födda utomlands,
medan andra har fokus på barnens levnadsvillkor. För hushåll med ensamstående föräldrar beskrivs situationen för kvinnor och män var för sig.
11
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Utgångspunkten är att indikatorerna ska mäta hur väl de olika förmånerna
bidrar till målet för den ekonomiska familjepolitiken, men också att de ska
vara lätta att förstå och tolka. Indikatorerna är indelade i sex områden:
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning, visar hur stor
andel av den ekonomiska familjepolitiken som tillfaller olika typer av
barnhushåll och hushåll i olika delar av inkomstfördelningen.
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
ekonomiska standard, visar hur stor andel av den ekonomiska standarden
som kommer från den ekonomiska familjepolitiken i olika typer av hushåll.
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter, visar
hur den ekonomiska familjepolitiken omfördelar ekonomiska resurser
mellan olika typer av hushåll.
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling, visar den
ekonomiska standarden ett givet år, och utvecklingen över tid, för olika
typer av hushåll.
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll, visar andelen ekonomiskt
utsatta barnhushåll och andelen långvarigt ekonomiskt utsatta barnhushåll.
Här visas även hur många barnhushåll som hamnar under gränsen för låg
ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån
hushållens disponibla inkomst.
Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
valfrihet, visar ett mått på i hur stor utsträckning den ekonomiska familjepolitiken bidrar till föräldrarnas ekonomiska förutsättningar att välja längd
på och fördelning av föräldraledigheten.
Olika sätt att definiera och mäta fattigdom
Indikator 5 illusterar hur många barn som växer upp i ekonomisk utsatthet.
Vad utsatthet betyder och hur det kan mätas är en omdebatterad fråga. För
att sätta indikatorn i ett sammanhang presenteras här kortfattat några av de
sätt att mäta ekonomisk utsatthet som är vanliga, både i Sverige och
internationellt. I detta stycke används termen fattigdom, eftersom det är det
vanligaste uttrycket inom forskningen. I övriga delar av rapporten används
begreppet ekonomisk utsatthet eller låg ekonomisk standard.
Fattigdom blev ett begrepp inom samhällsvetenskapen i och med att man i
samband med den industriella revolutionen började intressera sig för att
studera ekonomisk utsatthet. Trots begreppets långa historia finns det ingen
konsensus kring hur fattigdom ska definieras. Diskussionen handlar i första
hand om huruvida fattigdom ska ses som något absolut eller som något
relativt. I grunden handlar frågan om vad som menas med fattigdom, vilket
har betydelse för vilka åtgärder som bedöms lämpliga för att bekämpa
fattigdom (Alm med flera 2010).
12
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Absolut fattigdom
Som absolut fattiga räknas personer som faller under en fattigdomsgräns
som utgörs av en lägsta godtagbar levnadsnivå. Vilken fattigdomsgräns som
används varierar. En vanlig definition är att sätta ihop en varukorg med
produkter som anses vara nödvändiga för en acceptabel levnadsstandard,
och hushåll som inte har råd att konsumera dessa varor betraktas som
fattiga. I Sverige används ofta normen för ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsens absoluta fattigdomsmått utgår från normen för ekonomiskt bistånd
1985, uppräknat med inflationen. Detta mått bygger i sin tur på skattningar
av vilken konsumtion som krävs för att uppnå en skälig levnadsstandard
(Socialstyrelsen 2010). Även om detta fattigdomsmått beror på hur man ser
på vad som är en skälig levnadsnivå, och i den bemärkelsen är relativt med
avseende på det omgivande samhället, så är måttet stabilt över tid. Med ett
absolut fattigdomsmått kommer gränsvärdet vara detsamma oavsett
inkomstutvecklingen i befolkningen som helhet, eftersom hushållen jämförs
mot en norm snarare än mot andra hushåll. Det är dock svårt att skapa ett
absolut fattigdomsmått som möjliggör jämförelser mellan länder och över
tid, eftersom vad som anses vara en acceptabel levnadsstandard varierar.
Relativ fattigdom
Relativa fattigdomsmått utgår från att vilka som antas vara fattiga beror på
levnadsnivån i det omgivande samhället. Hushåll jämförs alltså med andra
hushåll, och deras inkomster. Det är därför möjligt att alla de fysiska
behoven är uppfyllda men familjen ändå lever i (relativ) fattigdom i
jämförelse med andra hushåll. Peter Townsend, som varit en tongivande
förespråkare för det relativa fattigdomsmåttet, menade att fattigdom endast
kan förstås som relativt deprivation, hushåll är fattiga när deras resurser är
så begränsade att de inte kan delta i det allmänna livsmönstret (se till
exempel Townsend, 1979). Jämförelsen kan göras på flera sätt, men oftast
används medianinkomsttagares inkomster som referenspunkt. Inom EU sägs
en person vara fattig i relativ mening (eller under risk för fattigdom) om den
disponibla inkomsten per konsumtionsenhet understiger 60 procent av
landets medianinkomst. 2 Det relativa fattigdomsmåttet är konstruerat så att
en generell inkomstökning för alla i samhället inte nödvändigtvis minskar
antalet fattiga. För att fattigdomen ska minska krävs att de med låga
inkomster får en större inkomstökning än de som befinner sig ovanför
fattigdomsgränsen. Eftersom inkomstfördelningen kan skilja sig mycket
mellan länder är det svårt att göra internationella jämförelser.
Dual fattigdom
Både absoluta och relativa fattigdomsmått kan vara problematiska och
fångar sällan alla aspekter av fattigdom. Det är möjligt att fattigdomen ska
ses som en kombination av relativ och absolut utsatthet. Fattigdom handlar i
så fall både om att inte kunna tillgodose basala fysiska behov och sociala
behov. Vissa grundläggande behov, såsom mat och husrum, förändras inte
2
Vad som ingår i den disponibla inkomsten och hur disponibel inkomst per
konsumtionsenhet beräknas beskrivs den tekniska bilagan i appendix B. Där beskrivs
även begreppen median, medeltal och kvintiler, som används i olika delar av rapporten.
13
Socialförsäkringsrapport 2014:11
över tid, vilket de sociala behoven ofta gör (Rauhut 2006). Dual fattigdom
har bland annat diskuterats av Amartya Sen, som anser att de absoluta
fattigdomsmåtten behöver kompletteras med relativa variabler (se till
exempel Sen 1982). Även om detta mått är mer mångsidigt än de två andra
är det mycket svårt att mäta empiriskt.
Mått på ekonomisk utsatthet i denna rapport
I denna rapport definieras ekonomisk utsatthet på två olika sätt. Dels
används det mått på relativ fattigdom som dominerar inom EU, det vill säga
en person vars disponibla inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten för samtliga personer under kalenderåret definieras som fattig. Det
andra måttet som används är en ekonomisk standard under 60 procent av
medianen för samtliga personer under ett basår, i detta fall 2008, som
räknas upp med inflationen. Det första måttet kallas för låg ekonomisk
standard, det andra kallas för fast låg ekonomisk standard. Definitionen av
fast låg ekonomisk standard innebär att (den inflationsjusterade) gränsen för
vad som betraktas som fattigdom inte förändras under den tidsperiod som
studeras. Eftersom måttet enbart tar hänsyn till förändringar i penningvärdet,
och inte förändringar i reala inkomster eller inkomstfördelningen, kan det
vara problematiskt att använda måttet under en alltför lång tidsperiod.
Atkinson med flera (2002) argumenterar för att en period på fem år är det
längsta tidsperspektiv som kan betraktas som acceptabelt. För längre
perioder finns risken att de förhållanden som gällde under basåret inte
längre gäller, och måttet representerar i så fall inte längre verkliga levnadsförhållanden. Därför används 2008 som basår i denna rapport.
Föräldrars valfrihet och hur den kan mätas
I regeringens mål för utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och
barn, ingår att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till ökad valfrihet
och stärkt makt över den egna livssituationen för alla barnfamiljer. Under
senare år har regeringen genomfört en rad reformer som syftar till att öka
föräldrars valfrihet, men att kvantifiera valfriheten är förknippat med stora
problem. Till exempel kan det inte finnas något mått som fångar alla
uppfattningar om vad valfrihet är, eftersom olika personer har olika och
motstridiga uppfattningar (Enflo 2012). Det är också svårt att rangordna
situationer utifrån hur mycket valfrihet de erbjuder. Går det till exempel
säga att valfriheten ökar om det tillkommer flera dåliga alternativ, eller om
många alternativ är väldigt lika varandra?
Den indikator som här tagits fram för att illustera barnhushållens valfrihet
fokuserar helt på att kvantifiera det ekonomiska utrymmet för olika val. Här
studeras enbart valet av längd och fördelning av föräldrapenninguttaget,
eftersom det är denna fråga som stått i centrum för den politiska och
mediala debatten under senare år.
Det mått som illusterar hur stor valfrihet som skapas av den ekonomiska
familjepolitiken består av skillnaden i antalet dagar som föräldrarna ”har
råd” att vara lediga från sitt arbete för att ta hand om sitt barn, med och utan
ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken. Att ”ha råd” definieras
14
Socialförsäkringsrapport 2014:11
här som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet inte sjunker
med mer än 25 procent av den inkomst hushållet skulle haft om föräldrarna
inte varit föräldralediga. Här används 25 procent som en gräns för en
acceptabel inkomstsänkning, föräldrarna antas ha möjlighet att som mest
avvara 25 procent av sin inkomst. Som komplement används även gränserna
för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard som gränsvärden. Frågeställningen är alltså hur stor roll den ekonomiska familjepolitiken
har i att skapa möjlighet för föräldrar att välja längd på sin föräldraledighet
utan att begränsas allt för mycket av ekonomiska faktorer. Beräkningarna
bygger på en statisk ansats, vilket innebär ingen hänsyn tas till att föräldrar i
verkligheten skulle förändra sitt beteende om det var så att det inte fanns
någon ekonomisk familjepolitik, till exempel genom att spara ihop pengar
innan de får barn för att ha råd att vara föräldralediga.
Antalet föräldralediga dagar som är möjliga utan att inkomsten sjunker med
mer än 25 procent beräknas för tre olika situationer; (1) den familjepolitikens förmåner betalas ut enligt gällande regelverk, (2) alla förmåner sätts till
noll och (3) föräldraförsäkringen sätts till noll medan de generella och
behovsprövade bidragen betalas ut enligt regelverket. Skillnaden i antalet
dagar utgör ett mått på hur stort utrymme till ledighet som skapas av den
ekonomiska familjepolitiken respektive föräldraförsäkringen.
Detta sätt att mäta illusterar bara en liten del av hela begreppet valfrihet. I
analysen är det inte möjligt att ta hänsyn till vilken valfrihet föräldrarna
själva upplever att de har. All föräldraledighet antas vara på heltid, beräkningarna kan alltså inte fånga den valfrihet som det innebär att kunna ta ut
föräldrapenning under en del av en dag eller att föräldrarna kan blanda
betald och obetald ledighet. För att kunna få ett mått på denna mer brett
definierade valfrihet krävs antagligen en utförlig enkätstudie alternativt
djupintervjuer med föräldrar. Då skulle man för varje situation kunna få svar
på vilka möjligheter föräldrarna upplevde sig ha, vad de slutligen valde och
varför. Någon sådan enkätstudie har inte gjorts inom ramen för denna
rapport, men det går trots allt att dra vissa slutsatser utifrån tidigare enkätoch registerstudier som undersökt föräldrars val mellan betalt arbete, obetalt
arbete och fritid.
Under 2013 genomfördes en stor intervjuundersökning med 2 450 föräldrar
med barn födda mellan 2004 och 2009. Svaren har analyserats i rapporten
Ojämställd arbetsbörda – föräldraledighetens betydelse för fördelning av
betalt och obetalt arbete (Försäkringskassan 2013c). Där undersöks bland
annat hur föräldrarna kombinerar arbete med familjeliv och hur användandet
av föräldraförsäkringen samspelar med hur par fördelar betalt och obetalt
arbete. Resultaten visar att kvinnor under barnets två första levnadsår tar ut
80 procent av föräldraledigheten medan männen tar ut 20 procent. Studien
undersöker även den faktiska ledigheten, som i synnerhet för kvinnor är
betydligt längre än den tid de ansöker om föräldrapenning för. Detta visar
att föräldrar ofta utnyttjar möjligheten att vara hemma utan ersättning som
ges av föräldraledighetslagen.
Majoriteten av föräldrarna anger att det var ekonomiska faktorer som var
avgörande för hur de fördelade ledigheten och föräldrapenninguttaget
15
Socialförsäkringsrapport 2014:11
mellan sig. Omkring 90 procent av de svarande anger att de fick en bättre
ekonomisk situation om mamman stannade hemma längst.
Över 80 procent av föräldrarna uppger att de är nöjda med hur de valde att
fördela ledigheten mellan sig. Trots detta svarar omkring en tredjedel att de
skulle göra ett annat val om de var i samma situation igen.
Andra studier pekar dock på att ekonomiska faktorer är underordnade
sociala normer när ett par fattar beslut om fördelningen av föräldraledigheten. I rapporten De jämställda föräldrarna – vad ökar sannolikheten för ett
jämställt föräldrapenninguttag? (Försäkringskassan 2013d) visas att
sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag påverkas olika om det är
kvinnan eller mannen som förvärvar den större delen av inkomsterna. Det
förefaller vara så att om kvinnan tjänar mer än mannen har familjen råd att
avvara hennes inkomst för att hon ska vara föräldraledigt, medan de ofta
inte anser sig ha råd att avvara mannens inkomst i de fall han tjänar mer.
Detta tyder på att normer kring kön är en viktig förklaring till hur föräldrar
väljer att fördela föräldraledigheten mellan sig. Detta kan vara en förklaring
till varför de ekonomiska incitament som skapats för att uppmuntra män att
ta ut en större del av föräldraledigheten inte verkar haft någon betydande
effekt. Detta gäller både jämställdhetsbonusen (Försäkringskassan 2010a)
och höjningen av taket i föräldraförsäkringen (Försäkringskassan 2009).
Detta väcker frågan om hur familjers och personers handlingsutrymme
påverkas av sociala normer i det omgivande samhället.
Som tidigare nämnts har flera reformer på senare år införts med syfte att öka
föräldrarnas makt över sin egen livssituation. Jämställdhetsbonusen är en
sådan reform, som dock även kan ses som ett sätt att styra föräldrarnas val
mot ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Den kan alltså sägas öka
valfriheten för hushåll som vill dela ledigheten mer lika, medan den inte
påverkar de som väljer på ett annat sätt. Jämställdhetsbonusen har utvärderats av Försäkringskassan i flera rapporter. I Försäkringskassan (2010a)
utvärderas bonusens effekter på uttaget av föräldrapenningen genom en
jämförelse mellan föräldrar som fick barn precis innan bonusen infördes
(kontrollgrupp) och precis efter att bonusen infördes (behandlingsgrupp).
Studien visar inga statistiskt signifikanta skillnader mellan de två grupperna
av föräldrar vilket tyder på att jämställdhetsbonusen inte hade någon effekt
på uttaget av föräldrapenning under de 18 månader som studeras i rapporten.
En möjlig förklaring till resultatet är att reglerna upplevs som alltför
komplicerade eller att föräldrarna inte upplever att de fått tillräcklig
information om bonusen, vilket stöds av resultaten i Försäkringskassan
(2010b). En annan förklaring kan vara att det framförallt är andra faktorer
än ekonomiska som avgör hur föräldrapenningdagarna fördelas mellan
mamman och pappan. Reglerna för jämställdhetsbonusen förenklades 2012,
men som visas i Försäkringskassan (2014) saknar många föräldrar fortfarande tillräcklig kunskap om bonusen för att veta hur och när bonusen
utbetalas, och vad de kan förvänta sig ekonomiskt. Detta illustrerar vilken
betydelse kunskapen om systemet har för föräldrarnas valfrihet. De som inte
känner till regelverket kring föräldrapenningen har svårare än andra att
fördela dagarna på ett sådant sätt att de kan vara hemma så länge de önskar
med så litet inkomstbortfall som möjligt.
16
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Förutom jämställdhetsbonusen har även det kommunala vårdnadsbidraget
och de så kallade dubbeldagarna i föräldraförsäkringen införts för att öka
systemets flexibilitet. Vårdnadsbidraget har införts i omkring en tredjedel av
Sveriges kommuner. Det innebär att en förälder med barn i åldern ett till tre
år kan stanna hemma längre än föräldraförsäkringen ger ersättning för, med
sin anställning och sjukpenninggrundande inkomst skyddad. Bidraget är
skattefritt och omfattar 3000 kronor per månad. Användandet har varit
relativt lågt, men har ökat över tid (Försäkringskassan 2013e).
Dubbeldagar innebär att föräldrarna har möjlighet att ta ut föräldrapenning
för samma dagar under 30 dagar under barnets första år, och alltså ha en
månads gemensam betald ledighet. Enligt Försäkringskassans beräkningar
betalades ersättning för dubbeldagar ut för 24 728 barn 2012. Detta innebär
att 3,7 procent av alla barn som Försäkringskassan betalade ut föräldrapenning för även fick ersättning för dubbeldagar. De föräldrar som utnyttjade
möjligheten att ta ut dubbeldagar använde i genomsnitt cirka 13 dubbeldagar per förälder (Försäkringskassan 2013f). Dessa reformer har, i alla fall
i teorin, bidragit till att föräldrarnas förutsättningar att välja olika kombinationer av familjeliv och arbete förbättrats.
Det är inte bara regelverkets utformning som styr föräldrarnas möjligheter
att själva bestämma hur de kombinerar familjeliv med arbete. Föräldrars
valfrihet är också i hög grad betingat på hur flexibel deras arbetssituation är
och hur deras ekonomiska förutsättningar ser ut. Vissa yrken och arbetsgivare tillåter att de anställda arbetar hemifrån och att de delvis själva
bestämmer sina arbetstider. Andra arbeten kräver att personalen följer ett
uppgjort schema. Arbetets flexibilitet har främst uppmärksammats i
diskussioner om hur föräldrar utnyttjar den tillfälliga föräldrapenningen, det
vill säga möjligheten att få ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband
med vård av sjukt barn. I synnerhet män med höga inkomster tycks ofta ha
möjlighet att antigen arbeta hemifrån samtidigt som de vårdar det sjuka
barnet, eller ta ut flex- eller kompensationsledigt istället för att ansöka om
tillfällig föräldrapenning (Försäkringskassan 2013g).
Sammanfattningsvis är det att mycket svårt att utvärdera familjepolitikens
betydelse för familjernas valfrihet. Vilka förutsättningar en familj har att
påverka sin livssituation beror på en mängd faktorer, både ekonomiska och
sociala. Den indikator som presenteras i denna rapport fokuserar på en av
flera dimensioner av valfrihet.
17
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Indikator 1: Den ekonomiska
familjepolitikens fördelning
Indikator 1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens transfereringar
fördelas mellan olika typer av barnhushåll, med avseende på både sammansättning och plats i inkomstfördelningen.
Diagram 1.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens olika förmåner
fördelades mellan olika typer av familjer under 2013 (hur många personer
som finns i respektive hushållstyp visas i Figur 1 i inledningen). Diagrammet visar att åtta procent av den ekonomiska familjepolitiken betalas till
ensamstående föräldrar med ett barn, medan ensamstående med två eller fler
barn erhöll 13 procent. Sammanboende med ett, två och tre eller fler barn
erhöll 20, 37 respektive 22 procent av den ekonomiska familjepolitiken. Att
den största delen av utbetalningarna går till sammanboende föräldrar med
två barnförklaras av att en stor del, 39 procent, av alla barnhushåll har den
sammansättningen.
Hur den ekonomiska familjepolitiken fördelas skiljer sig mycket mellan de
olika typerna av förmåner. Försäkringsförmånerna betalas i stor utsträckning
ut till sammanboende med barn. Ensamstående med ett och flera barn erhöll
2013 fyra procent av försäkringsförmånerna, medan sammanboende med
ett, två och tre eller fler barn erhöll 30, 42 respektive 20 procent. Skillnaden
mellan ensamstående och sammanboende kan delvis förklaras av att
föräldrar ofta bor tillsammans medan barnen är små, och separerar i större
utsträckning efter att föräldraledigheten är över (Försäkringskassan 2011).
De generella bidragen betalas i första hand till sammanboende med två eller
fler barn. Detta beror på att förhållandevis många barn bor i hushåll med
sammanboende föräldrar, och på att barnbidragets flerbarnstillägg ökar ju
fler barn som bor i hushållet.
Ensamstående erhåller den största delen av de behovsprövade bidraget.
Ensamstående föräldrar med ett och två eller fler barn fick 2013 25 respektive 38 procent av dessa transfereringar.
18
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 1.1
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
olika typer av hushåll 2013
Källa: Hushållens ekonom 2012, framskrivet med FASIT
I appendix A, tabell A1.1 redovisas hur den ekonomiska familjepolitikens
förmåner fördelas mellan ensamstående kvinnor och män med barn.
Diagrammet visar bland annat att ensamstående kvinnor med barn får en
mycket stor del, 55 procent, av de behovsprövade bidragen. Ensamstående
män erhåller en relativt liten andel av alla typer av förmåner.
I diagram 1.2 har personerna delats in i fem lika stora grupper baserat på
inkomst. I kvintil ett finns den femtedel som har lägst disponibel inkomst, i
kvintil två den femtedel som har näst lägst inkomst och så vidare (en
utförligare beskrivning finns i den tekniska bilagan i appendix B).
Diagrammet visar att den största delen av den ekonomiska familjepolitiken
betalas ut till personer med låg inkomst. Totalt sett får den lägsta kvintilen
25 procent av det utbetalade beloppet. Eftersom de försäkringsmässiga
ersättningarna grundar sig på den sjukpenninggrundade inkomsten är
försäkringsersättningarna till de hushåll som har lägst inkomster relativt
små. Istället utbetalas större delen av försäkringarna till personer i kvintil
två, tre och fyra. Den femte kvintilen består framför allt av hushåll med
äldre barn, som inte längre har rätt till föräldrapenning. Därför är deras del
av försäkringsförmånerna förhållandevis liten.
De generella bidragen tillfaller i något högre grad hushåll med låga inkomster, men fördelningsprofilen är betydligt tydligare för behovsprövade bidrag.
Att hushåll med låg inkomst erhåller en så stor del av dessa förmåner beror
till stor del på att möjligheten att få bostadsbidrag är begränsad till hushåll
med mycket låga inkomster i förhållande till försörjningsbördan. Det är
även så att underhållsstödet i första hand betalas ut till ensamstående, som
ofta har lägre inkomster än sammanboende (underhållsstöd kan även betalas
ut till separerade föräldrar som är sammanboende med en ny partner). Att
även hushåll i de högsta kvintilerna får del av de behovsprövade bidragen
beror på att vårdbidraget ingår i dessa förmåner. Vårdbidraget är inte
19
Socialförsäkringsrapport 2014:11
behovsprövat med avseende på hushållets ekonomi utan bestäms av barnets
behov.
Diagram 1.2
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
personer i barnhushåll efter ekonomisk standard 2013
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
20
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Indikator 2: Den ekonomiska
familjepolitikens betydelse för
barnhushållens ekonomiska
standard
Indikator 2 visar vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för
barnhushållens ekonomiska standard. Detta görs genom att redovisa hur stor
andel av barnhushållens disponibla inkomster som kommer från den
ekonomiska familjepolitikens förmåner. Måtten visas för 2013 och som en
tidsserie från 1998 till 2013.
Som visas i diagram 2.1 beräknas tio procent av barnhushållens disponibla
inkomst per konsumtionsenhet komma från den ekonomiska familjepolitiken. Andelen är som störst bland ensamstående med två eller fler barn, 21,4
procent. Andelen är lägst bland sammanboende med ett barn, 5,7 procent.
Även ersättningarnas sammansättning varierar mycket mellan familjetyperna. För ensamstående med flera barn utgör de behovsprövade bidragen 9,1
procent av inkomsten och mer än 40 procent av transfereringarna från den
ekonomiska familjepolitiken. För sammanboende utgör försäkringsförmånerna en stor del, men de generella bidragens betydelse ökar med antalet
barn i hushållet.
Diagram 2.1
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av
hushåll 2013. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
21
Socialförsäkringsrapport 2014:11
I appendix A, diagram A2.1 redovisas hur stor andel av den disponibla
inkomsten som består av förmåner från den ekonomiska familjepolitiken i
hushåll med ensamstående kvinnor och män med barn. Även där visas att
den ekonomiska familjepolitikens andel är större för hushåll med flera barn,
och även att andelen är större för ensamstående mödrar än för ensamstående
fäder. Framför allt utgör de behovsprövade bidragen en stor andel, 13,4
procent, av den disponibla inkomsten för ensamstående kvinnor med fler än
ett barn.
I diagram 2.2 visas hur de ekonomiska familjeförmånernas andel av den
disponibla inkomsten förändrats sedan 1998. Under hela perioden har
transfereringarna spelat i särklass störst roll för ensamstående föräldrar med
två eller fler barn. Minst roll spelar den ekonomiska familjepolitiken för
sammanboende med ett barn. Över tid har den ekonomiska familjepolitikens
betydelse för hushållens ekonomiska standard minskat, i synnerhet för
ensamstående med flera barn. Jämfört med tidigare år är det framför allt de
behovsprövade bidragens andel av den disponibla inkomsten som har
minskat (se till exempel Försäkringskassan 2013a). Detta kan bero på att
bidragsbeloppen inte ökat i samma takt som lönerna. Bland annat har
underhållsstödet, som betalas till vissa ensamstående föräldrar, höjts med
endast 100 kronor sedan det infördes 1997. Inkomstgränsen för när ett
hushåll har rätt till bostadsbidrag låg på samma nivå från 1997 till 2011,
vilket innebär att allt fler hamnat under gränsen när lönenivån stigit.
Diagram 2.2
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av
hushåll. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
22
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Indikator 3: Den ekonomiska
familjepolitikens omfördelande
effekter
Indikator 3 beskriver hur den ekonomiska familjepolitiken inverkar på
fördelningen av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet bland
samtliga personer, även de över 64 år. Detta illusteras genom att visa i
vilken utsträckning transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken
påverkar fördelningen av ekonomisk standard, mätt som Gini-koefficienten.
Gini-koefficienten är ett mått på inkomstspridningen inom ett land eller en
grupp. Koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1, där ett lågt värde
indikerar mindre ekonomiska skillnader (0 betyder att inkomsten är helt
jämnt fördelad och 1 betyder att en person får alla inkomster i det samhälle
man studerar). Gini-koefficienten och dess komponenter förklaras mer i
detalj i den tekniska bilagan i appendix B.
Resultaten visar att den ekonomiska familjepolitiken tillför ekonomiska
resurser till barnhushållen, som ofta har en lägre inkomst än hushåll utan
barn, och därför kan sägas vara omfördelande. Framför allt de behovsprövade bidragen bidrar till att höja inkomsten bland de hushåll som har
lägst ekonomisk standard, men även försäkringarna och de generella
bidragen bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna.
För att visa hur de olika förmånerna påverkar den totala inkomstspridningen
beräknas så kallade koncentrationskoefficienter för de olika inkomstslagen.
Koncentrationskoefficienterna visar hur de olika typerna av inkomst fördelar
sig över inkomstskalan när personerna rangordnas efter disponibel inkomst
per konsumtionsenhet. Koncentrationskoefficienten kan anta värden mellan
-1 och 1. Ju högre värde, desto starkare är inkomstkällan koncentrerad till de
med hög inkomststandard. Ett negativt värde anger att inkomsttypen i större
utsträckning tillfaller de med låg inkomststandard. Om koncentrationskoefficienten för ett visst inkomstslag är lägre än Gini-koefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder det att inkomstslaget är mer
jämnt fördelat än den disponibla inkomsten och därmed bidrar till att minska
inkomstskillnaderna.
I tabell 3.1 visas olika inkomstslags koncentrationskoefficienter och bidrag
till Gini-koefficienten. Gini-koefficienten för den totala disponibla inkomsten är 0,29. Både faktorinkomsten (som framför allt består av inkomst av
arbete och kapital) och de negativa transfereringarna (främst skatter) har en
koncentrationskoefficient som är högre än Gini-koefficienten (0,43 respektive 0,4). Det beror på att inkomsterna och skatteinbetalningarna är större
högre upp i inkomstfördelningen. Koncentrationskoefficienten för de
familjepolitiska transfereringarna är negativ, vilket innebär att de till största
delen tillfaller hushåll med låga inkomster. Den ekonomiska familjepolitik-
23
Socialförsäkringsrapport 2014:11
en minskar Gini-koefficienten med 2,9 procent, vilket innebär att dessa
transfereringar bidrar till att minska inkomstojämlikheten. Störst omfördelande effekt har de behovsprövade bidragen.
Tabell 3.1
Olika inkomstslags betydelse för de totala
inkomstskillnaderna 2013. Samtliga personer
Faktorinkomst
Övriga transfereringar
Familjepolitiska transfereringar
varav försäkring
varav generella
transfereringar
varav behovsprövade
transfereringar
Negativa transfereringar
Gini-koefficient
Andel av
ekonomisk
standard
Koncentrations
koefficient
Bidrag till Ginikoefficienten
100,29
28,71
5,08
2,28
0,43
0,03
-0,17
-0,09
146,34
2,94
-2,90
-0,69
1,96
-0,14
-0,91
0,85
-34,09
-0,45
0,40
0,29
-1,30
-46,38
100,00
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Diagram 3.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens bidrag till Ginikoefficienten förändrats över tid sedan 1998. Ju mer negativt talet är, desto
mer bidrar förmånen till omfördelningen. Diagrammet visar att den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt minskat sedan 1998. Störst är
minskningen för de behovsprövade bidragen. Minskningen skedde framför
allt i början av 2000-talet, sedan 2007 har den omfördelande effekten varit
relativt stabil.
Diagram 3.1
Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt
(bidrag till Gini-koefficienten), 1998-2013
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
24
Socialförsäkringsrapport 2014:11
I diagram A3.1 i appendix A redovisas den ekonomiska familjepolitikens
omfördelande effekt för barn mellan 0 och 19 år. Diagrammet visar att den
ekonomiska familjepolitiken bidrar mer till omfördelningen om man bara
ser till barn och ungdomar.
25
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Indikator 4: Barnhushållens
inkomst och inkomstutveckling
Indikator 4 visar utvecklingen av barnhushållens ekonomiska standard. Här
presenteras utvecklingen av medianen av den ekonomiska standarden bland
olika hushållstyper och den ekonomiska standardens utveckling i olika delar
av inkomstfördelningen.
Diagram 4.1 visar hur den ekonomiska standarden utvecklats för ett hushåll
med medianinkomst. Ju större försörjningsbörda hushållet har, desto lägre är
den ekonomiska standarden. Hushåll med en ensamstående förälder har i
allmänhet lägre ekonomisk standard än hushåll med sammanboende
föräldrar. Över tid så har den ekonomiska standarden ökat för alla de
grupper som visas i diagrammet.
Diagram 4.1
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll, 1998-2013. Personer 0-64
år. Antal kronor per år, 2013 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
I tabell 4.1 visas en sammanställning av den disponibla inkomsten och dess
förändring sedan 2008 för de olika hushållstyperna. Här särredovisas även
ensamstående föräldrar utifrån kön. Tabellen visar att levnadsstandarden är
högre bland ensamstående män än ensamstående kvinnor, oavsett om de har
barn eller inte. Procentuellt sett har den disponibla inkomsten ökat lika
mycket bland ensamstående med barn som bland sammanboende utan barn,
men för ensamstående föräldrar har ökningen skett från en betydligt lägre
nivå. Dessa förändringar är statistiskt säkerställda. Vi kan därför säga att de
med stor sannolikhet inte beror på slumpmässig variation som uppstår i och
26
Socialförsäkringsrapport 2014:11
med att datamaterialet består av ett stickprov av befolkningen som förändras
varje år.
Tabell 4.1
Medianen av ekonomisk standard 2013 och dess
procentuella förändring 2008-2013. Personer 0-64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Medianen av
ekonomisk
standard år
2013
Förändring
(procent)
2008-2013
204 608
186 578
221 738
151 449
142 752
188 334
313 262
234 543
210 845
6,49
5,38
8,48
9,83
9,97
11,42
9,84
3,04
9,39
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
I appendix A, diagram A4.1 och tabell A4.1 visas utvecklingen av medianen
av den ekonomiska standarden bland barn 0-19 år.
I diagram 4.2 särredovisas personer födda inom och utanför Sverige. Under
hela tidsperioden har hushåll med svenskfödda föräldrar en högre ekonomisk standard jämfört med utlandsfödda. Detta gäller både för ensamstående
och sammanboende. Faktum är att sammanboende föräldrar med utländsk
bakgrund har en lägre ekonomisk standard än ensamstående föräldrar födda
i Sverige. Hushåll med två föräldrar där den ena föräldern är född utomlands
och den andra i Sverige har en ekonomisk standard som är något lägre än
den hos hushåll med två svenskfödda föräldrar, men högre än den hos
hushåll med två utlandsfödda föräldrar.
27
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 4.2
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i
olika typer av hushåll med svensk eller utländsk bakgrund.
Personer 0-64 år. Antal kronor per år, 2013 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
Tabell 4.2 visar hur medianen av den ekonomiska standarden förändrats
sedan 2008, uppdelat på hushåll med föräldrar födda i Sverige och utomlands. Liksom i diagrammet ovan visar tabellen att den ekonomiska
standarden höjts mer, och från en högre nivå, i hushåll med svenskfödda
föräldrar. Allra mest ökade den ekonomiska standarden bland hushåll med
två svenskfödda föräldrar. Bland ensamstående föräldrar födda i Sverige
ökade medianen av den disponibla inkomsten med sex procent mellan 2008
och 2013. Minst ökade den ekonomiska standarden för ensamstående
mödrar med utländsk bakgrund, 3,7 procent.
Tabell 4.2
Medianen av ekonomisk standard år 2013 och procentuell
förändring 2008-2013 i barnhushåll med svensk eller
utländsk bakgrund
Ensamstående med barn, svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn, utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende med barn, svensk bakgrund
Sammanboende med barn, svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende med barn, utländsk bakgrund
Medianen av
ekonomisk
standard år
2013
Förändring
(procent)
2008-2013
160 930
151 385
198 013
122 669
116 987
.
230 062
211 495
149 519
7,27
5,47
10,99
7,24
3,70
.
6,08
4,58
5,92
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT.
*Gruppen ensamstående fäder med utländsk bakgrund består av för få personer för att det ska vara
möjligt att redovisa ett resultat.
28
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Sedan 2008 har den ekonomiska standarden höjts för alla hushållstyper.
Samtidigt har skillnaderna i ekonomisk standard ökat, både mellan olika
hushållstyper och mellan hushåll inom varje grupp. Diagram 4.3 visar
inkomstfördelningen för olika hushåll för år 2002, 2008 och 2013 genom att
redovisa gränsvärden för den 10:e (den inkomst där exakt tio procent har en
lägre inkomst), 25:e, 50:e (medianen), 75:e och 90:e percentilen. Diagrammet visar att både nivån och spridningen (avståndet mellan den tionde och
90 percentilen) på den disponibla inkomsten är större i hushåll med två
sammanboende föräldrar jämfört med ensamstående föräldrar. Spridningen
är mindre och nivån lägre bland hushåll med barn, jämfört med hushåll utan
barn. Sedan 2002 har spridningen ökat inom alla hushållstyper.
I appendix A, diagram A4.2 och tabell A4.2, visas utvecklingen av den
ekonomiska standarden i percentiler. Inkomsterna har ökat mest för de med
högst inkomster. Inkomsterna i percentil 90, som alltså innefattar de tio
procent med högst inkomster, ökade med 11,5 procent mellan 2008 och
2013, jämfört med fyra procent i percentil tio.
Diagram 4.3
Disponibel inkomst per konsumtionsenhet och dess
fördelning över personer i olika typer av hushåll 2002, 2008
och 2013. Personer 0-64 år. 2013 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
29
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta
barnhushåll
Indikator 5 visar andelen personer i barnhushåll som lever med knappa
ekonomiska resurser. I detta avsnitt används två olika mått på ekonomisk
utsatthet bland barnfamiljer:
• Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per
konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för den
disponibla inkomsten i hela befolkningen. Detta mått kallas låg
ekonomisk standard.
• Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per
konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet under basåret
2008. Det vill säga, för det första året i tidsperioden mäts låg ekonomisk
standard på samma sätt som ovan, men för resterade tidsperioder justeras
gränsvärdet för 2008 med inflationen. Detta mått kallas för fast låg
ekonomisk standard.
I avsnittet presenteras även hur stor andel av alla personer i barnhushåll som
levt med låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard under
hela perioden 2008-2013, vilket innebär en långvarig ekonomisk utsatthet.
Längre fram i avsnittet redovisas även hur stor andel av personerna i
barnhushåll som skulle komma att leva i ekonomisk utsatthet om den
ekonomiska familjepolitikens förmåner dras bort från hushållets inkomster.
Detta görs med en statisk ansats, det vill säga, i analysen antas att personens
beteende inte påverkas när den ekonomiska familjepolitiken försvinner.
Detta ger en bild av den ekonomiska familjepolitikens förmåga att minska
den ekonomiska utsattheten bland barnfamiljer.
Var gränsen för ekonomisk utsatthet går med de olika måtten visas i
diagram 5.1. Gränsen för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk
standard är densamma 2008, därefter är den reala (inflationsjusterade)
gränsen för fast låg ekonomisk standard konstant under hela tidsperioden.
Efter 2008 stiger gränsen för låg ekonomisk standard, vilket beror på att
medianen för den disponibla inkomsten ökat mer än inflationen mellan 2008
och 2013. 2008 var gränsvärdet för de båda måtten 119 209 kronor (i 2013
års penningvärde), vilket innebär att personer vars disponibla inkomst
understeg drygt 9 900 kronor i månaden definieras som ekonomiskt utsatta
det året. 2013 är gränsvärdet för låg ekonomisk standard 129 982 kronor.
Som nämns i inledningen bör måttet på fast låg ekonomisk standard inte
användas för en tidsperiod längre än fem år. Därför presenteras utvecklingen
av detta mått från 2008 och framåt. För låg ekonomisk standard presenterar
vi utvecklingen från 1998, men för att få en rättvis jämförelse av de två
måtten fokuserar analysen på utvecklingen från och med 2008.
30
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.1
Gränsvärden för låg ekonomisk standard och fast låg
ekonomisk standard 2008-2013. 2013 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
I diagram 5.2a visas hur andelen med låg ekonomisk standard förändrats
sedan 1998 för olika typer av hushåll. Totalt beräknas omkring 15 procent
av alla personer i barnhushåll leva med låg ekonomisk standard 2013.
Andelen är högre bland ensamstående, knappt 35 procent bland alla hushåll
med ensamstående föräldrar. För både ensamstående och sammanboende är
andelen med låg ekonomisk standard högre ju fler barn som finns i hushållet. Sedan 1998 har andelen med låg ekonomisk standard ökat i alla
familjetyper. Ökningen är klart störst bland ensamstående föräldrar.
Diagram 5.2a
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
31
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Tabell 5.1a visar andelen med låg ekonomisk standard 2013, och förändringen mellan 2008 och 2013. I de flesta grupper är förändringarna relativt
små och ligger inom den statistiska felmarginalen. När hushåll med en
förälder delas upp utifrån förälderns kön framkommer dock stora skillnader
mellan kvinnor och män. Andelen med låg ekonomisk standard har ökat
mest för ensamstående mödrar, medan den minskat stort för ensamstående
fäder. Valet av jämförelseår spelar roll här, eftersom 2008 var ett år då en
förhållandevis hög andel av de ensamstående föräldrar som ingick i urvalet
levde i ekonomiskt utsatthet.
Tabell 5.1a
Andel (%) med låg ekonomisk standard efter hushållstyp
2013, och förändring (procentenheter) mellan 2008 och 2013.
Personer 0-64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Samtliga i barnhushåll
Samtliga i hushåll utan barn
Andel (%) med låg
ekonomisk standard 2013
Förändring
(procentenheter)
2008-2013
23,13
23,24
23,04
34,76
33,97
10,56
3,98
8,18
11,62
14,76
14,61
2,82
3,98
1,37
-0,97
14,07
-19,43
-0,43
0,29
1,07
0,74
1,80
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
I diagram 5.2b och tabell 5.1b visas på motsvarande sätt som ovan andelen
hushåll med fast låg ekonomisk standard. Gränsen för fast låg ekonomisk
standard är här definierad som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianen för basåret 2008, uppjusterat
med inflationen. Tolv procent av alla barnhushåll beräknas leva med fast låg
ekonomisk standard 2013. Som diagram 5.2b visar så har andelen förändrats
mycket lite under tidsperioden. Minskningen har varit störst bland ensamstående föräldrar, framförallt skedde en stor minskning mellan 2008 och
2009. För sammanboende har andelen med fast låg ekonomisk standard i
stort sett varit densamma över hela tidsperioden.
I tabell 5.1b visas en sammanställning av förändringen mellan 2008 och
2013. Sett över denna tidsperiod är de flesta förändringarna små och ligger
de inom den statistiska felmarginalen. När ensamstående föräldrar delas upp
utifrån kön framkommer att minskningen av andelen med fast låg ekonomisk standard har varit störst, tolv procentenheter, för ensamstående fäder.
Valet av basår spelar stor roll även i dessa beräkningar, och utvecklingen
skulle te sig annorlunda om det fasta gränsvärdet för låg ekonomisk
standard definierades utifrån ett annat år.
32
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.2b
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
Tabell 5.1b
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard efter hushållstyp
2013, och förändring (procentenheter) mellan 2008 och 2013.
Personer 0-64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Samtliga i barnhushåll
Samtliga i hushåll utan barn
Andel (%) med fast låg
ekonomisk standard 2013
Förändring
(procentenheter) 20082013
18,48
17,85
18,98
28,78
28,93
8,37
3,30
6,43
9,27
11,93
11,73
-1,82
-3,82
-0,28
-6,95
-1,06
-11,53
-1,11
-1,46
-1,28
-2,09
-1,08
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Dessa beräkningar visar att hur låg ekonomisk standard definieras har en
avgörande betydelse för resultatet, både för nivån och för förändringen av
andelen ekonomiskt utsatta. Oavsett mått är dock andelen med låg ekonomisk standard högre bland ensamstående än bland sammanboende, och ökar
ju fler barn som finns i hushållet. Ensamstående kvinnor med barn är också
oavsett mätmetod mer utsatta än män. Skillnaderna mellan hur de två måtten
utvecklats beror på att både inkomstnivån och skillnaderna mellan de med
lägst och de med högst inkomst ökat. Att inkomstspridningen ökar gör att
fler faller under gränsen för låg ekonomisk standard som det är definierat i
diagram 5.2a och tabell 5.2a. Eftersom inkomsterna samtidigt ökar i botten
av inkomstfördelningen, om än inte lika mycket som bland de med högre
33
Socialförsäkringsrapport 2014:11
inkomster, så minskar andelen som har en inkomst som är lägre gränsvärdet
för fast låg ekonomisk standard.
Diagram 5.3a visar förändringen i andelen barnhushåll med låg ekonomisk
standard uppdelat på hushållstyp och svensk och utländsk bakgrund.
Andelen med låg ekonomisk standard är högst bland hushåll med föräldrar
födda utanför Sverige, allra högst bland ensamstående föräldrar med
utländsk bakgrund. Skillnaden mellan hushåll med svensk och utländsk
bakgrund har ökat sedan 1998, 2013 är skillnaden mellan ensamstående med
utländsk bakgrund och sammanboende med svensk bakgrund (där andelen
ekonomiskt utsatta är lägst) nästan 45 procentenheter. Inga större förändringar har skett sedan 2008.
I tabell A5.1a i appendix A visas förändringen i andelen med låg ekonomisk
standard mellan 2008 och 2013. Där särredovisas personer födda i och
utanför Sverige och ensamstående föräldrar särredovisas utifrån kön.
Diagram5.3a
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0-64
år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
I diagram 5.3b visas utvecklingen av andelen barnhushåll med fast låg
ekonomisk standard sedan 2008. Andelen ensamstående och sammanboende
med utländsk bakgrund som lever med fast låg ekonomisk standard har
minskat något, i i övrigt har inga betydande förändringar skett.
I tabell A5.1b i appendix A visas förändringen i andelen med fast låg
ekonomisk standard mellan 2008 och 2013. Där särredovisas personer födda
i och utanför Sverige och ensamstående föräldrar särredovisas utifrån kön.
I jämförelsen mellan svenskfödda och personer med utländsk bakgrund är
det viktigt att tänka på att utrikes födda utgör en mycket liten del av det
totala antalet personer i datamaterialet. Detta gör att förändringar i den
gruppen är förknippade med en större statistisk osäkerhet.
34
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.3b
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0-64
år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
Diagram 5.4 visar en annan aspekt av hur den ekonomiska fördelningen
förändrats. Här visas hur stor andel av alla personer i barnhushåll vars
disponibla inkomst per konsumtionsenhet ligger i olika intervall i förhållande till medianen för samtliga personer. Gränserna definieras som att
inkomsten ligger under 50 procent av medianen, mellan 50 och 60 procent
av medianen, mellan 60 och 70 procent av medianen, mellan 70 och 130
procent av medianen och över 130 procent av medianen.
Mellan 2008 och 2013 har andelen vars disponibla inkomst ligger i intervallet 70-130 procent av medianvärdet minskat från 60 till 49 procent. Andelen
med hög ekonomisk standard har ökat från 19 till 29 procent, medan
andelen med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianen) är
oförändrad mellan tidpunkterna. En stor grupp har en inkomst som ligger
nära gränsvärdet för låg ekonomisk standard (50 till 70 procent av medianinkomsten), vilket innebär att små förändringar i den ekonomiska standarden eller i hur gränsen sätts kan få stor betydelse för hur många som
beräknas leva med låg ekonomisk standard.
35
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.4
Andel (%) i olika inkomstintervall. Inkomst i procent av
medianinkomsten 2008 och 2013. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Långvarigt låg ekonomisk standard
I beräkningarna ovan har låg ekonomisk standard definierats som personer
som har en låg inkomst under ett kalenderår. Det finns dock mycket som
tyder på att hushåll som lever med låg ekonomisk standard under flera år i
följd är mer utsatta än hushåll som har låga inkomster under en kortare
period (Socialstyrelsen 2013).
I den här delen beskrivs andelen personer som levt i ekonomisk utsatthet
under en längre period, mätt både som låg ekonomisk standard och fast låg
ekonomisk standard. Här används material från LISA-databasen, som bara
innehåller information om vuxna personer. Hushållsdefinitionen är något
annorlunda här jämfört med i HEK-databasen, vilket innebär att det inte går
att göra några direkta jämförelser med det föregående avsnittet.
I diagram 5.5 visas hur stor andel personer i barnhushåll som levde med låg
ekonomisk standard under minst ett, två, tre, fyra eller fem år mellan 2008
och 2012. Eftersom hushåll kan byta hushållstyp under tidsperioden, till
exempel genom att separera eller få fler barn, utgår beräkningen från vilken
hushållstyp personerna tillhörde under 2008. Bland samtliga 20-64 åringar
levde 23,4 procent med låg ekonomisk standard under något år mellan 2008
och 2012. Elva procent levde med låg ekonomisk standard under minst
halva perioden (mer än tre av åren). Diagrammet visar att andelen med låg
ekonomisk standard är högre bland ensamstående än bland sammanboende
och att hushåll med flera barn lever med låg ekonomisk standard under
längre perioder än hushåll med färre barn. Bland ensamstående med två eller
fler barn levde 47 procent med låg ekonomisk standard någon gång under
perioden, och drygt en fjärdedel, 26 procent, levde med låg ekonomisk
standard under minst halva perioden. 11 procent levde med låg ekonomisk
standard under hela perioden, vilket motsvarar 20 214 personer. Bland
36
Socialförsäkringsrapport 2014:11
sammanboende utan barn var motsvarande andelar tolv procent (någon gång
under perioden) och fem procent (minst tre år).
Diagram 5.5
Andel (%) personer 20-64 år med låg ekonomisk standard
under 1-5 år under perioden 2008-2012. Redovisat efter
hushållstyp år 2008
I diagram 5.6 visas andelen med låg ekonomisk standard under ett eller flera
år mellan 2008 och 2012, uppdelat på svensk och utländsk bakgrund.
Oavsett familjetyp är andelen med låg ekonomisk standard högre bland
hushåll där föräldrarna är födda utanför Sverige. Föräldrarnas födelseland
verkar alltså ha större betydelse för risken för att leva med låg ekonomisk
standard än antalet barn och vuxna i hushållet.
Diagram 5.6
Andel (%) personer 20-64 år med svensk och utländsk
bakgrund med låg ekonomisk standard under 1-5 år under
perioden 2008-2012. Redovisat efter hushållstyp år 2008
37
Socialförsäkringsrapport 2014:11
I diagram 5.7 visas andelen personer mellan 20 och 64 år med fast låg
ekonomisk standard under ett eller flera år mellan 2008 och 2012. Av
samtliga personer mellan 20 och 64 år som bodde i barnhushåll levde 22
procent med fast låg ekonomisk standard någon gång under tidsperioden.
Tio procent levde med fast låg ekonomisk standard under minst tre år.
Liksom i diagram 5.5, som visar andelen med låg ekonomisk standard, är
andelen med fast låg ekonomisk standard högre bland ensamstående än
bland sammanboende. Andeln är även högre bland hushåll med flera barn än
bland hushåll med färre barn.
I diagram 5.8 delas hushållen upp utifrån svensk och utländsk bakgrund.
Liksom för låg ekonomisk standard är andelen med fast låg ekonomisk
standard högre bland hushåll där föräldrarna är födda utanför Sverige. Även
med denna definition har föräldrarnas födelseland alltså större betydelse för
risken för att leva i ekonomisk utsatthet än antalet personer i hushållet.
Diagram 5.7
Andel (%) personer 20-64 år med fast låg ekonomisk
standard under 1-5 år under perioden 2008-2012. Redovisat
efter hushållstyp år 2008
38
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.8
Andel (%) personer 20-64 år med svensk och utländsk
bakgrund med fast låg ekonomisk standard under 1-5 år
under perioden 2008-2012. Redovisat efter hushållstyp år
2008
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att
minska den ekonomiska utsattheten
I detta avsnitt redovisas vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken
har för att minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard. Detta görs
genom att beräkna hur stor andel av barnhushållen som skulle leva i
ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från
deras disponibla inkomst (givet ett oförändrat arbetsutbud, skattetryck
etcetera).
Diagram 5.9a visar hur stor andel av olika typer av hushåll som skulle ha en
låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitikens förmåner helt
eller delvis räknas bort. Bland alla barnhushåll hade 15 procent låg ekonomisk standard 2013. Andelen stiger till 17 procent om de behovsprövade
bidragen räknas bort och 19 procent om de generella bidragen eller föräldraförsäkringen räknas bort. Om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas
bort är andelen med låg ekonomisk standard 25 procent. Detta innebär att
utan ekonomisk familjepolitik skulle den ekonomiska utsattheten i Sverige
2013 vara tio procentenheter högre (under antagandet att till exempel
arbetsutbudet och skattetrycket förblir oförändrat).
Resultaten skiljer sig mycket åt mellan olika typer av barnhushåll. Utan
transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken skulle den ekonomiska
utsattheten vara betydligt större bland ensamstående med två barn. I denna
grupp skulle 65 procent ha en låg ekonomisk standard utan familjeekonomiska förmåner, jämfört med 42 procent med förmåner. Minst roll spelar
förmånerna för sammanboende med ett barn. De behovsprövade bidragen
har störst betydelse för ensamstående, medan de generella bidragen är mest
betydelsefulla för familjer med flera barn.
39
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.9a
Andel (%) med låg ekonomisk standard 2013 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
Diagram 5.9b visar motsvarande beräkningar för fast låg ekonomisk
standard. Med detta mått lever tolv procent av alla personer i barnhushåll
med fast låg ekonomisk standard 2013. Om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort helt skulle andelen stiga till 21 procent. Störst roll spelar
transfereringarna för ensamstående föräldrar med två eller fler barn, där 57
procent skulle leva i ekonomisk utsatthet utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken. Sammantaget är mönstret detsamma som i diagram
5.9a, även om andelen med fast låg ekonomisk standard genomgående är
något lägre.
40
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.9b
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2013 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
I appendix A, diagram A5.1 visas den ekonomiska familjepolitikens
betydelse för den ekonomiska utsattheten bland ensamstående föräldrar,
uppdelat på förälderns kön. I appendix A, diagram A5.2a och A5.2b visas
även skillnaden mellan hushåll där föräldrarna har svensk respektive
utländsk bakgrund och i diagram A5.3 visas situationen för ensamstående
föräldrar uppdelat på både förälderns kön och bakgrund.
Diagram 5.10a visar hur den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att
minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard förändrats över tid.
Här räknas de olika delarna av den ekonomiska familjepolitiken bort från
hushållens disponibla inkomster för varje år under perioden 1998 till 2013.
Som diagrammet visar så har andelen barnhushåll som skulle leva med låg
ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns varit i
stort sett oförändrad under hela tidsperioden. Den ekonomiska familjepolitiken reducerar dock inte andelen med låg ekonomisk standard lika mycket
2013 som i början av tidsperioden, även om inga stora förändringar skett
sedan 2008.
I diagram 5.10b visas motsvarande utveckling för andelen som skulle leva
med fast låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte
fanns. Denna andel har minskat sedan 2008.
41
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 5.10a Andel (%) med låg ekonomisk standard 1998-2013 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0-64 år i barnhushåll
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
Diagram 5.10b Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2008-2013 om
den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0-64 år i barnhushåll
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
42
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Indikator 6: Den ekonomiska
familjepolitikens betydelse för
barnhushållens valfrihet
Indikator 6 syftar till att illustrera utvecklingen av barnhushållens valfrihet
och makt över sin egen livssituation. Som diskuterades i rapportens
inledning är valfrihet mycket svårt att mäta. Analysen fokuserar här på
föräldrars ekonomiska förutsättningar att välja mellan arbete och föräldraledighet under barnets första levnadsår. Detta innebär att beräkningarna utgår
från en mycket begränsad syn på val, valfrihet och makt.
Måttet på vilken valfrihet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken
baseras på skillnaden i antalet dagar som föräldrarna ”har råd” att vara
lediga för att ta hand om sitt barn, med och utan ersättningar från den
ekonomiska familjepolitiken. Att ”ha råd” definieras här som att den
disponibla inkomsten per konsumtionsenhet inte sjunker med mer än 25
procent av den inkomst hushållet skulle haft om föräldrarna inte varit
föräldralediga. 3 Beräkningarna bygger på en statisk ansats, det vill säga de
tar ingen hänsyn till att föräldrar i verkligheten skulle ändra sitt beteende om
det var så att det inte fanns någon ekonomisk familjepolitik. Indikatorn
illustrerar alltså inte föräldrarnas beteende eller deras val, utan vilka
förutsättningar för att göra olika val som skapas av den ekonomiska
familjepolitiken.
Måttet räknas fram för ett antal olika typhushåll. Ett typhushåll är ett fiktivt
hushåll som antas ha vissa egenskaper, till exempel en viss sammansättning
och inkomst. De hushåll som studeras här är sammanboende med ett barn,
sammanboende med två barn, ensamstående med ett barn och ensamstående
med två barn. För familjer med ett barn antas att detta barn ännu inte fyllt ett
år, när familjen har två barn antas att det andra barnet är tre år gammalt. För
sammanboende föräldrar antas att familjen består av en mamma och en
pappa. Här studeras både ett scenario där föräldraledigheten delas lika
mellan föräldrarna, och ett scenario där mamman tar ut 80 procent och
pappan 20 procent av föräldraledigheten. Den sistnämnda situationen
motsvarar ungefär hur en genomsnittlig familj fördelar dagarna idag. För
samtliga hushåll antas att mamman har en arbetsinkomst motsvarande
medianarbetsinkomsten för kvinnor, medan pappans inkomst motsvaras av
medianarbetsinkomsten för män. I appendix presenteras även resultat där
föräldrarna antas ha arbetsinkomster motsvarande den tionde percentilen för
3
Vilken gräns som bör användas kan diskuteras, beroende på vilka resurser hushållet har
kan en inkomstminskning på 25 procent vara mer eller mindre allvarlig. För att visa
utvecklingen i relation till ett etablerat mått redovisas även utvecklingen för vissa
grupper i relation till de två olika mått på ekonomisk utsatthet som diskuteras i samband
med indikator 5.
43
Socialförsäkringsrapport 2014:11
respektive kön. Mamman antas vara anställd i kommunal sektor och pappan
antas vara anställd i privat sektor. 4
I beräkningarna är det inte möjligt att separera den ekonomiska familjepolitiken från kollektivavtalade ersättningar som många anställda kan få från sin
arbetsgivare vid föräldraledighet. Måttet fångar alltså betydelsen av en
kombination av ekonomisk familjepolitik och avtalsersättningar.
Diagram 6.1 visar det ekonomiska utrymme för föräldraledighet som skapas
av den ekonomiska familjepolitiken och av enbart föräldraförsäkringen
under perioden 2008 till 2013. I dessa beräkningar antas att föräldern eller
föräldrarna har ett barn, och att de har arbetsinkomster som motsvarar
medianarbetsinkomsten för respektive kön.
För sammanboende som delar föräldraledigheten så att mamman tar ut 80
procent av ledigheten skapar den ekonomiska familjepolitiken 2013 ett
ekonomiskt utrymme för föräldrarna att (sammanlagt) vara hemma 159
dagar mer än de annars skulle kunna vara. Detta ska förstås som att med alla
förmåner från den ekonomiska familjepolitiken går det att vara ledig under
hela barnets första levnadsår utan att inkomsten sjunker med 25 procent av
den inkomst de skulle haft utan föräldraledighet, alltså 365 dagar. Utan den
ekonomiska familjepolitiken går det att vara hemma 206 dagar, vilket ger en
skillnad på 159 dagar som tillskrivs föräldraförsäkringen och de övriga
transfereringarna. Detta kan alltså tolkas som att den ekonomiska familjepolitiken skapar förutsättningar för denna typfamilj att välja att vara lediga
under 159 extra dagar. Som diagrammet visar har det inte skett några större
förändringar över tid.
Motsvarande beräkning för hushåll där föräldrarna delar ledigheten lika
mellan sig visar att den ekonomiska familjepolitiken gör att dessa föräldrar
kan vara föräldralediga i 168 extra dagar (365 dagar med ekonomisk
familjepolitik jämfört med 197 utan ekonomisk familjepolitik). Skillnaden
beror på att jämställdhetsbonusen gör att dessa föräldrar gynnas ekonomiskt.
Även detta mått är i stort sett oförändrat under hela tidsperioden.
Jämfört med sammanboende föräldrar har den ekonomiska familjepolitiken
större betydelse för ensamstående föräldrars möjlighet att vara lediga. Om
det inte finns någon ekonomisk familjepolitik kan en ensamstående förälder
(här antas att det är en ensamstående mamma) enligt beräkningen vara
föräldraledig i 98 dagar utan att inkomsten sjunker med mer än 25 procent.
Detta innebär att den ekonomiska familjepolitiken skapar förutsättningar för
att vara föräldraledig under 267 extra dagar. Inte heller detta mått har
förändrats över tid.
4
I appendix presenterar vi även resultat för hushåll med låga inkomster, där föräldrarna har
en arbetsinkomst som motsvarar den tionde percentilgränsen för respektive kön.
44
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 6.1
Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska
familjepolitiken 2008-2013
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
Motsvarande beräkningar har även gjorts med antagandet att föräldraförsäkringen sätts till noll men att de generella och behovsprövade bidragen
betalas ut enligt det gällande regelverket. Resultatet visas i diagram 6.2.
Detta ger en bild av hur föräldraförsäkringen påverkar barnhushållens
möjligheter att vara föräldralediga. Föräldraförsäkringen bidrar 2013 med
ett valfrihetsutrymme på 154 dagar i ett hushåll där mamman tar ut 80
procent av ledigheten. Förändringen över tid är mycket liten, inga förändringar har skett sedan 2010. Mönstret är detsamma för föräldrar som delar
föräldraledigheten lika mellan sig, även om antalet dagar är något högre. För
ensamstående föräldrar har variationen över tid varit större, antalet föräldralediga dagar som möjliggörs av föräldraförsäkringen har minskat från 229
dagar 2008 till 214 dagar 2013. Minskningen är störst mellan 2011 och
2012, vilket beror på att bostadsbidraget höjdes 2012. Det högre bostadsbidraget kompenserar för en större del av den inkomst som går förlorad när
föräldraförsäkringen räknas bort.
45
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 6.2
Valutrymme för föräldraledighet skapat av
föräldraförsäkringen 2008-2013
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
I diagram 6.3 visas de ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig som skapas av den ekonomiska familjepolitiken under 2013. Förutom de
typhushåll som visas i diagram 6.1 och diagram 6.2 ovan visas även hushåll
med sammanboende och ensamstående föräldrar med två barn. För sammanboende är skillnaden mellan det antal dagar som ”skapas” av den
ekonomiska familjepolitiken och av föräldraförsäkringen relativt liten. Detta
beror på att dessa hushåll sällan får del av de generella och behovsprövade
bidragen. Den skillnad som finns mellan de två staplarna kan tillskrivas
barnbidraget. För ensamstående med ett barn är situationen annorlunda. För
dem betyder de generella och behovsprövade bidragen mer för förutsättningarna att vara ledig än för sammanboende. Detta beror på att när bara
föräldraförsäkringen räknas bort kompenseras inkomstförlusten delvis av att
bostadsbidraget och underhållsstödet ökar. Dessa marginaleffekter blir ännu
tydligare för ensamstående med två barn. När hela den ekonomiska
familjepolitiken räknas bort sjunker inkomsten i dessa hushåll så mycket att
de blir berättigade till ekonomiskt bistånd, vilket ökar när andra inkomster
minskar. Att räkna bort den ekonomiska familjepolitiken får alltså mindre
inverkan på hushållets disponibla inkomst eftersom det ekonomiska
biståndet kompenserar för inkomstförlusten. Därför framstår det i figuren
som att den ekonomiska familjepolitiken har liten betydelse för dessa
hushåll. Eftersom dessa marginaleffekter inte uppstår när bara föräldraförsäkringen räknas bort är betydelsen av denna fortfarande relativt stor.
Marginaleffekterna gör resultaten svårare att tolka, eftersom det ekonomiska
biståndet inte är en del av den ekonomiska familjepolitiken.
46
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram 6.3
Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska
familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med
medianarbetsinkomster.
Källa: Hushållens ekonomi 2012, typfallsberäkningar i FASIT
Att den ekonomiska familjepolitiken har mindre betydelse för sammanboende föräldrar beror på att de två vuxna kan fungera som en försäkring för
varandra. Om en av föräldrarna inte arbetar, kan den andra förälderns
inkomst försörja familjen. Denna möjlighet finns inte för ensamstående
föräldrar.
Att den ekonomiska familjepolitiken har större betydelse för ensamstående
föräldrars ekonomiska möjlighet att vara föräldraledig betyder inte att
valfriheten är större för ensamstående. Resultatet är snarare ett tecken på att
den ekonomiska familjepolitiken utgör en större del av de ensamstående
föräldrarnas ekonomi, vilket även illustreras av indikator 2.
I diagram A6.1 i appendix A visas motsvarande beräkningar för hushåll med
låga inkomster. Där antas att föräldrarnas lön motsvarar den tionde
percentilen för respektive kön. När enbart föräldraförsäkringen räknas bort
från inkomsten är skillnaderna inte särskilt stora jämfört med hushåll med
medianinkomster. När hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort gör
dock marginaleffekterna från det ekonomiska biståndet att effekterna på det
ekonomiska utrymmet för att välja att vara föräldraledig framstår som litet
för både ensamstående och sammanboende föräldrar med två barn.
Eftersom en inkomstminskning mer 25 procent kan hanteras olika väl av
olika hushåll presenteras i diagram 6.2a och 6.2b i appendix A även
beräkningar där låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard
används som gränsvärden. Där beräknas alltså skillnaden i hur många dagar
föräldrarna kan vara föräldralediga med och utan ekonomisk familjepolitik
utan att inkomsten sjunker under gränsen för respektive mått på ekonomisk
utsatthet. Eftersom sammanboende föräldrar med medianinkomster inte
faller under någon av dessa gränser även om de är föräldralediga under ett
helt år utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken presenteras
47
Socialförsäkringsrapport 2014:11
måttet endast för ensamstående föräldrar. För en ensamtående förälder med
två barn är gränsvärdena för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk
standard högre än det gränsvärde som används i diagram 6.3. Därför
uppkommer inga marginaleffekter på grund av det ekonomiska biståndet. I
övrigt liknar resultaten de som presenteras i diagram 6.3, även om nivån
skiljer sig något.
Det är, som diskuterats i denna rapports inledning, viktigt att tänka på att
detta sätt att mäta valfrihet är mycket begränsat. Att förstå familjers makt
över sin egen livssituation är betydligt mer komplext än att beräkna det
ekonomiska utrymmet för föräldraledighet. Dessa beräkningar ger ingen
information om hur föräldrar faktiskt väljer, vad de vill välja och varför. Att
få med alla aspekter av valfrihet, som är ett mycket mångtydigt begrepp, i
ett samlat, numeriskt mått är inte möjligt.
48
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Den ekonomiska familjepolitikens
betydelse - avslutande
kommentarer
I denna rapport presenteras ett antal indikatorer som på olika sätt mäter
måluppfyllelsen för den ekonomiska familjepolitiken. Indikatorerna är
indelade i följande sex områden:
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
ekonomiska standard
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll
Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
valfrihet
Indikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken utgör en stor del av
många barnhushålls ekonomiska standard, framför allt för ensamstående
föräldrar och familjer med många barn. Den ekonomiska familjepolitiken
bidrar även till omfördelningen av resurser från hushåll med höga inkomster
till hushåll med låga inkomster. Trots att transfereringarna i stor utsträckning tillfaller hushåll med låga inkomster lever många barnhushåll, framförallt med ensamstående föräldrar, i ekonomisk utsatthet. Utsattheten är
särskilt stor bland hushåll där föräldrarna är födda utanför Sverige, vilket till
stor del kan förklaras av att personer med utländsk bakgrund ofta har en
svagare position på arbetsmarknaden och därmed har lägre inkomster. Alla
indikatorer visar att ensamstående föräldrar har en sämre ekonomisk
situation än sammanboende föräldrar. Jämfört med sammanboende har
ensamstående föräldrar lägre inkomster, en sämre inkomstutveckling de
senaste åren och högre risk att leva i ekonomisk utsatthet. Samtidigt är det
tydligt att betydligt fler hushåll, särskilt bland ensamstående föräldrar,
skulle leva med låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns.
Den ekonomiska familjepolitiken bidrar även till att föräldrar kan välja att
vara lediga för att ta hand om sitt barn under det första levnadsåret. Indikator 6 visar att det ekonomiska utrymmet för detta skulle vara betydligt mer
begränsat om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns. För sammanboende är särskilt föräldraförsäkringen viktigt, för ensamstående föräldrar är
49
Socialförsäkringsrapport 2014:11
även andra förmåner, såsom bostadsbidraget och underhållsstödet, av stor
betydelse.
Sammantaget visar denna rapport att den ekonomiska familjepolitiken i
många avseenden bidrar till barnhushållens välfärd och makt över den egna
livssituationen. Dess betydelse för barnfamiljernas ekonomiska välfärd har
dock minskat över tid. De största förändringarna skedde mellan 1998 och
mitten av 2000-talet. Detta kan förklaras av att ersättningsnivåerna i både de
behovsprövade och generella bidragen inte har ökat i samma takt som
lönenivån. Arbetsinkomster blir därför allt viktigare, medan transfereringarna minskar i betydelse. Dessutom har skatteavdraget på arbetsinkomster, det
så kallade jobbskatteavdraget, under senare år gjort att skatten på arbete är
lägre än på ersättningar från föräldraförsäkringen. Även detta kan ha
bidragit till att den ekonomiska familjepolitikens andel av hushållens
disponibla inkomst minskat.
50
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Referenser
Alm, Susanne, Olof Bäckman, Anna Gavanas, och Johanna Kumlin
(2010:13). Utsatthetens olika ansikten. Institutet för framtidsstudier,
arbetsrapport 2010:13.
Enflo, Karin. (2012). Measuring freedom of choice. Uppsala: Uppsala
universitet.
Försäkringskassan (2009). Är det verkligen ekonomin som styr? En studie av
ekonomiska drivkrafter vid vård av barn. Stockholm: Working papers in
social insurance 2009:1.
Försäkringskassan (2010a). Jämställdhetsbonusen – en effektutvärdering.
Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2010:5.
Försäkringskassan (2010b). Orsaker till att föräldrar inte ansökte om
jämställdhetsbonus 2010. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2010:15.
Försäkringskassan (2011). Särlevande föräldrar och deras barns boende
och underhåll. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2011:5.
Försäkringskassan (2013a). Resultatindikatorer för den ekonomiska
familjepolitiken. Stockholm: Svar på regeringsuppdrag 2013-06-24.
Försäkringskassan (2013b). Socialförsäkringen i siffror 2013. Stockholm:
Försäkringskassan
Försäkringskassan (2013c) Ojämställd arbetsbörda. Föräldraledighetens
betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:9
Försäkringskassan (2013d) De jämställda föräldrarna. Vad ökar sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag? Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:8
Försäkringskassan (2013e). Vårdnadsbidrag. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:5.
Försäkringskassan (2013f). Uppföljning av samtida uttag av föräldrapenning (dubbeldagar). Stockholm: Svar på regeringsuppdrag 2013-02-14.
Försäkringskassan (2013g). Föräldrar som inte vabbar. Stockholm:
Socialförsäkringsrapport 2013:6.
Försäkringskassan (2014). Låg kunskap om jämställdhetsbonus. Stockholm:
Socialförsäkringsrapport 2014:1.
51
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Rauhut, Daniel. (2006). Den besvärliga fattigdomen. Lund: Almqvist &
Wiksell International.
SCB (2014). Olika familjer lever på olika sätt – om barns boende och
försörjning efter en separation. Demografiska rapporter 2014:1
Sen, Amartya. (1982). Poverty and famines: an essay on entitlement and
deprivation. Oxford University Press.
Socialstyrelsen (2010). Social rapport 2010.
Socialstyrelsen (2013). Ekonomisk utsatthet och välfärd bland barn och
deras familjer 1968-2010: underlagsrapport till Barns och ungas hälsa,
vård och omsorg 2013.
SOU 2007:2. Från socialbidrag till arbete. Stockholm: Fritzes förlag
Townsend, Peter. (1979). Poverty in the United Kingdom: a survey of
household resources and standards of living. University of California Press.
52
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Appendix A: Tabellbilaga
Diagram A 1.1 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
ensamstående med barn 2013, uppdelat på förälderns kön
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Diagram A 2.1 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för personer i barnhushåll
med en ensamstående förälder 2012, fördelat på förälderns
kön. Personer 0-64 år
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
53
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram A 3.1 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter
(bidrag till Gini-koefficienten) 1998-2013. Barn 0-19 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
Diagram A 4.1 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet
bland barn 0-19 år, 2013 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
54
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Tabell A4.1
Medianen av ekonomisk standard år 2013 och förändring
2008-2013. Barn 0-19 år
Barn 0-6 år
Barn 7-12 år
Barn 13-19 år
Flickor
Pojkar
Barn 0-19 år
Medianen av
ekonomisk
standard år 2013
Förändring (procent)
2008-2013
191 551
203 601
212 378
203 289
201 820
202 527
9,79
10,59
10,19
10,27
9,12
9,68
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
Diagram A 4.2 Utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet
(percentiler) bland barnhushåll, personer 0-64 år. 2012 års
penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
Tabell A4.2
Ekonomisk standard (percentiler) bland personer i
barnhushåll samt procentuell förändring mellan 2008 och
2013
Percentil 10
Percentil 30
Percentil 50 (median)
Percentil 70
Percentil 90
Ekonomisk standard 2013
Förändring (procent)
2008-2013
110 921
168 622
208 760
250 102
338 520
3,99
6,82
9,15
9,40
11,55
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
55
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Tabell A5.1a
Andel (%) med låg ekonomisk standard 2013, och förändring
(procentenheter) mellan 2008 och 2013 i olika hushållstyper
med svensk och utländsk bakgrund. Personer 0-64 år
Ensamstående utan barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående utan barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende utan barn,
svensk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk bakgrund
Sammanboende utan barn,
svensk och utländsk
bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk och utländsk
bakgrund
Sammanboende utan barn,
utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
utländsk bakgrund
Andel (procent) med låg
ekonomisk standard 2013
Förändring
(procentenheter) 20082013
20,31
20,81
19,91
2,98
1,84
3,82
36,64
35,29
37,66
0,07
-0,58
0,53
27,59
33,35
11,31
-1,33
1,16
-5,88
56,02
59,11
.
-4,58
-4,05
.
2,23
-0,61
7,24
2,48
13,73
7,90
4,54
-6,75
11,59
-6,76
39,17
-3,77
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
*Gruppen ensamstående fäder med utländsk bakgrund består av för få personer för att det ska vara
möjligt att redovisa ett resultat.
56
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Tabell A5.1b
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2013, och
förändring (procentenheter) mellan 2008 och 2013 i olika
hushållstyper med svensk och utländsk bakgrund. Personer
0-64 år
Ensamstående utan barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående utan barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn,
svensk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk bakgrund
Sammanboende utan barn,
svensk och utländsk
bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk och utländsk
bakgrund
Sammanboende utan barn,
utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
utländsk bakgrund
Andel (procent) med fast
låg ekonomisk standard
2013
Skillnad 2008-2013
15,96
15,94
15,97
-1
-3
0
33,02
27,33
33,02
-4
-9
-4
22,23
26,75
9,45
-7
-5
-8
48,20
51,22
29,99
-12
-12
-10
1,63
-1
6,03
0
12,95
-5
3,33
-1
8,66
-3
32,92
-10
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2013 är en framskrivning av HEK 2012 med hjälp av FASIT
57
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram A5.1a Andel (%) personer med låg ekonomisk standard 2013 om
den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Ensamstående föräldrar, uppdelat på
förälderns kön
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Diagram A5.1b Andel (%) personer med fast låg ekonomisk standard 2013
om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från
hushållets disponibla inkomst. Ensamstående föräldrar,
uppdelat på förälderns kön
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
58
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram A5.2a Andel (%) personer med låg ekonomisk standard 2013 om
den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Hushåll med svensk och utländsk
bakgrund
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Diagram A5.2b Andel (%) personer med fast låg ekonomisk standard 2013
om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från
hushållets disponibla inkomst. Hushåll med svensk och
utländsk bakgrund
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
59
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram A5.3
Andel (%) personer med låg ekonomisk standard 2013 om
den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Hushåll med ensamstående föräldrar
med svensk och utländsk bakgrund
Källa: Hushållens ekonomi 2012, framskrivet med FASIT
Diagram A 6.1 Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska
familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med
inkomster motsvarande percentil 10.
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
60
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Diagram A 6.2a Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska
familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med
medianinkomster. Gränsvärde: Låg ekonomisk standard
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
Diagram A 6.2b Valutrymme för föräldraledighet skapat av den ekonomiska
familjepolitiken och föräldraförsäkringen 2013. Hushåll med
medianinkomster. Gränsvärde: Fast låg ekonomisk standard
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
61
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Appendix B: Teknisk bilaga
I detta avsnitt redovisas de metoder och definitioner som används i rapporten.
Data
Beräkningarna i denna rapport bygger på Statistiska centralbyråns utvalsundersökning Hushållens ekonomi (HEK) och Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA).
HEK är en årlig undersökning av ett urval av den svenska befolkningen.
Från 1980 har mellan 10 000 och 19 000 personer varje år tillfrågas om
bland annat hushållets sammansättning, arbetstid, sysselsättning och utgifter
för barnomsorg och boende. Intervjupersonernas svar kopplas ihop med
registerinformation om inkomster och transfereringar. Det är intervjupersonen som är urvalsobjekt, information om hushållet skapas genom att lägga
till information om de personer som ingår i hushållet. Denna rapport
innehåller uppgifter för 2013 som tagits fram med hjälp SCB:s simuleringsmodell Fördelningsanalytsikt statistiksystem för inkomster och
transfereringar (FASIT). Detta innebär att en framskrivning av information
för 2012, den senaste färdigställda versionen av HEK, görs för att få en
prognos över situationen 2013. FASIT har utvecklats av SCB för att mäta
effekter av genomförda förändringar och simuleringar av tänkta nya skatte-,
transfererings- och avgiftssystem. Simuleringsmodellen gör det möjligt att
beskriva olika gruppers fördelningsprofil vad beträffar inkomster, skatter
och viktiga transfereringar.
LISA innehåller information om alla personer äldre än 14 år (före 2010
äldre än 15 år) som varit folkbokförda i Sverige den sista december under
det aktuella året. Eftersom registret täcker hela befolkningen går det där att
följa personer över tid och göra redovisningar på låg aggregationsnivå.
LISA bygger på administrativa register och hushållsdefinitionen är därför
mer begränsad än i HEK. I LISA identifieras sammanboende genom
information om äktenskap, partnerskap eller gemensamma barn. Ett par som
bor tillsammans men inte är gifta, har ingått partnerskap eller har gemensamma barn kommer i registret definieras som två ensamstående personer.
Definitioner
Hushåll
Hushållsdefinitionen är mycket viktig i denna rapport, eftersom hushållssituationen påverkar den disponibla inkomsten, inkomstfördelningen och
vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för den ekonomiska
standarden. I rapporten utgörs ett hushåll av personer som bor i samma
bostad och har gemensam ekonomi och kosthållning. Denna definition
62
Socialförsäkringsrapport 2014:11
kallas för kosthushåll. Flera generationer kan ingå i hushållet, liksom syskon
och vänner som bor tillsammans. Även personer som normalt bor i bostaden
men vid intervjutillfället befinner sig på annan ort räknas till hushållet. Barn
som bor växelvis hos sina föräldrar räknas till det hushåll där de är folkbokförda. Barn som bor hos sina föräldrar räknas som barn upp till 20 års ålder
eftersom föräldrarna har försörjningsansvar fram till dess barnet går ut
gymnasiet.
Om det endast finns en vuxen i hushållet räknas det som ett ensamhushåll.
En vuxen person som bor i samma hushåll som en annan vuxen definieras
som samboende. Om det finns minst ett barn mellan 0 och 19 år i hushållet
räknas det som ett barnhushåll.
Inkomster och konsumtionsenheter
Den disponibla inkomsten är den inkomst ett hushåll kan använda till
konsumtion och sparande. För de flesta hushåll utgör inkomster från arbete
den största delen av den disponibla inkomsten. Tillsammans med inkomster
från kapital utgör arbetsinkomsten den så kallade faktorinkomsten. För att
räkna ut den disponibla inkomsten lägger man till transfereringar från till
exempel socialförsäkringarna och räknar bort den skatt som ska betalas.
Schematisk kan den disponibla inkomsten sammanfattas som:
Löneinkomst (+)
Företagarinkomst (+)
Kapitalinkomst (+ eller -)
= Faktorinkomst
Positiva transfereringar, ej ekonomisk familjepolitik (+)
Positiva transfereringar, ekonomisk familjepolitik (+)
varav generella bidrag
varav försäkring
varav behovsprövade bidrag
Negativa transfereringar, skatter (-)
= Disponibel inkomst
Informationen om inkomster bygger på årliga uppgifter från inkomsttaxeringen. Därför studeras de ekonomiska förhållandena under ett kalenderår.
I rapporten användes genomgående disponibel inkomst per konsumtionsenhet, som även kallas ekonomisk standard. Detta tas fram genom att relatera
hushållets disponibla inkomst till hushållets sammansättning och justera för
försörjningsbörda. Detta gör att det går att jämföra den ekonomiska
situationen mellan personer som bor i olika typer av hushåll. För att justera
inkomsten används en konsumtionsenhetsskala vars parameterar varierar
beroende på hushållstyp. I denna rapport används en konsumtionsenhetsskala som konstruerats av SCB som även tar hänsyn till att utgifter för
bostad, barnomsorg och lokala resor varierar. Personerna i ett hushåll
tilldelas vikter enligt följande skala:
63
Socialförsäkringsrapport 2014:11
Person i hushållet
Vikt
Ensamboende eller första vuxen i ett samboförhållande
Andra vuxen i samboförhållande
Ytterligare vuxen
Första barnet 0-19 år
Andra och påföljande barn 0-19 år
1,00
0,51
0,60
0,52
0,42
Median, medeltal och kvintiler
För att på ett enkelt sätt beskriva den ekonomiska situationen för en typisk
person används ofta medelinkomst eller medianinkomst. Medelinkomsten
räknas ut genom att den totala inkomstsumman delas med antalet personer i
befolkningen. Medianen fås fram genom att rangordna alla personer efter
stigande inkomst och ta det mittersta värdet i fördelningen, om det finns nio
personer i befolkningen utgör den person med den femte största inkomsten
medianinkomsttagaren. Skillnaden mellan median och medelvärde består
bland annat av att medianinkomsten inte påverkas av att det kan finnas
personer med extremt höga inkomster, vilket driver upp medelinkomsten. I
rapporten redovisas medelinkomst när disponibel inkomst delas upp i olika
inkomstslag, medan medianinkomst används i beskrivningen av hushåll med
låg ekonomisk standard.
Inkomstkvintiler tas fram genom att befolkningen delas upp i fem lika stora
grupper rangordnade efter stigande inkomst. De 20 procent av befolkningen
med lägst inkomst hamnar i den lägsta kvintilen, de nästkommande 20
procenten hamnar i kvintilgrupp 2, och så vidare. De 20 procent av befolkningen med högst inkomst hamnar alltså i den femte kvintilen.
64
Socialförsäkringsrapport 2014:11
I serien Socialförsäkringsrapport har följande skrifter
publicerats under år 2014:
2014:1
Låg kunskap om jämställdhetsbonus. En enkätstudie 2013
2014:2
Mediebilden av Försäkringskassan 2003–2012
2014:3
På väg in: Ungdomars liv och försörjning. Rapport från
forskarseminarium i Umeå 15–16 januari 2014
2014:4
Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. En studie av Sveriges
befolkning 16–64 år
2014:5
Förtroendet under kontroll? Analys av en enkätstudie om
kontroller och förtroende
2014:6
Analyser av sjukförsäkringens utveckling 2013
2014:7
Det förstärkta rehabiliteringssamarbetets effekter. Utvärdering
av Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans förstärkta
rehabiliteringssamarbete
2014:8
Upplevd kvalitet av personlig assistans. En litteraturöversikt
över upplevd kvalitet i personlig assistans enligt studier över
utfall under LSS reformens 20 år
2014:9
Det komplexa förtroendet. En forsknings- och analysöversikt
om förtroendet för Försäkringskassan och socialförsäkringen
under 2000-talet
2014:10
Hur upplevs kontakten med Försäkringskassan?
2014:11
Barnhushållens ekonomi – utveckling, omfördelning och
valfrihet. Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2014
65