20
15 Stg 966, Gilltuna
Jordbruksfastighet omfattande tio byggnader.
~~_~~~g~I~~~ygg~~~ (IV) från sent 1700-tal,
obebo,dd sedan 1958.
Stomme - timmer
Fasad - faluröd, stående locklistpanel
Tak - tvåkupigt taktegel
~~~~i~ (X)
Stomme - timmer
Fasad - falurött timmer
Tak - enkupigt taktegel
16 Stg 977 och
2409~ Karlshäll
Jordbruksfastighet omfattande fem byggnader.
Bostadshus (II) nu fritidsbostad, troligen
f;;Ä~-18ÖÖ:talets första del.
Stomme ... timmer
Fasad - faluröd, stående locklistpanel
Tak - tvåkupigt taktegel
17 Stg 978', Alineiund
Fd jordbruksfastighet omfattande fem byggnader.
~~~~~~~h~~ (I) nu fritidsbostad uppförd på
1920-talet.
Stomme - timmer
Fasad - faluröd, liggande fasspontpanel
Tak - tvåkupigt taktegel
21
18 Stg 2482, Ekliden
Bostadsfastighet omfattande fem byggnader.
(IV) nu förråd, troligen från sent
1700-tal.
Stomme - timmer
Fasad - faluröd stående locklistpanel
Tak - enkupigt taktegel
[~L!2!:12
19 Stg 2545, Grindtorp
Fd torp till Johannisberg, nu fritidsbostad
omfattande fyra byggnader.
~2~!~~~~~~ (I) från 1800-talets senare del.
Stomme - timmer
Fasad - falurött timmer
Tak - tvåkupigt taktegel.
IV : 2 Större områden av betydelse för
kulturminnesvården
Ett bevaringsvärt landskapsavsnitt med
sockenkyrkan i mitten ligger söder om
järnvägen. Över slätten slingrar sig
den gamla vägen förbi kyrkan. Det är
ett småskaligt, omväxlande och naturskönt landskap, rikt på fornlämningar,
som oftast ligger på trädbevuxna knallar.
En koncentration av forn l ämningar finns
vid Ösby-Tönsta. I östra delen av området ligger Boda gård vars byggnader
bildar en väl sammanhållen grupp på en
sluttning i skogsbrynet. I södra delen
ligger Önsta gård med flera välbehållna
byggnader, i syd-väst Bärby, som har
varit den största gården i bygden.
Området avgränsas av skogsbälten
mot Dingtuna och Västerås Barkarö.
22
V
LITTERATUR OCH
KÄLLFÖRTECKN I N G
Eriksson, G
- Folkskolans historia
Västmanlands län.
Västerås 1942.
Erixon, S
- Västmanländsk byggnadskultur.
STF 1918.
Redelius, G
- Lundby kyrka. Västerås 1975
1
Söderholm, A - Lundby sockenkyrka.
Västerås 1974.
Svenska gods och gårdar. Uddevalla 1940.
Lantmäterikontoret - jordbok 1825, 1879.
Västmanlands läns museums arkiv.
Intervjuer med ortsbefolkningen.
23
~
Skerike och
St.llian
socknar
Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås kommun
24
25
VI SKERIKE OCH ST ILIAN
SOCKNAR
VI: 1 Landskapet
De urgamla socknarna upphörde formellt som
förval tningsenheter 1862, d.å de borgerl iga
landskommunerna bildades jämsides med kyrkliga församlingar. Sockenbegreppet lever
ändå starkt kvar i det allmänna medvetandet
och det fungerar också fortfarande i vissa
praktiska sammanhang. ln a är jordregistersocknarna basen för fastighetsindelningen
på landsbygden och varje fastighetsbeteckning, hemmansnamn o dyl skall alltså knytas
an till ett sockennamn. De kyrkliga församlingsområdena är också vanligen liktydiga
med socknarna.
Sedan gammalt har man i samband med sockenbeskrivningar ofta också nämnt det härad
socknen ingått i. De gamla häraderna tidigare hundarena har uråldrig hävd. De fungerade som administrativa områden främst i
samband med skatte- och domstolsväsendet.
I dag har häradet inte längre någon praktisk
funktion utan har närmast historiskt intresse även om ordet fortfarande lever kvar i
en del sammanhang.
Skerike socken omnämns för första gången
1283 då en biskop Karl från Skaegherhgi vidimerar ett ärkebiskopsbrev. 1623 blev socknen prebende för teologie doktorn vid Västerås gymnasium. 1720 biir den åter lektorsprebende efter att från 1650 varit biskopsprebende. Sockenkyrkan fick sin nuvarande
utformning på 1400-talet.
Sockennamnets slutdel hargher anses tyda på
att det på platsen funnits ett offerställe.
Namnets fördel är däremot mera svårtolkat
och forskarna är oense om betydelsen. Det
kan vara namnet på en hednisk guddom, en
inhägnad plats eller vara ett ord för kappridning. Socknen inkorporerades med Västerås
stad 1952.
St Ilians församling omnämns första gången
1312. Troligen har den ursprungligen utgjort
en del av Skerike socken. Namnet kommer från
en kyrka troligen uppförd vid korsningen av
nuvarande Hantverkar- och Vasagatorna. Kyrkan brann 1587 och sedan dess har St IIiansborna tillhört Domkyrkoförsamlingen. Socknen
hade däremot en egen borgerlig förvaltning
fram till 1918 då den uppgick i Västerås
stad.
26
Ursprungligen var socknen uppdelad i två
olika socknar; den väster om Svartån liggande delen var St Ilian. Socknarna tillhörde
Tuhundra respektive Norrbo ryärader. Tuhundra hade sin tingsplats i Dingtuna. Norrbo
härad hade två tingsplatser en i Skultuna
och en i Västerfärnebo.
St Nicolai kyrka var belägen utefter Stora
gatan ungefär på den plats där länstidningens tryckeri ligger i dag. på 1600-talet
var kyrkan redan förfallen.
Landskapsbild
Inventeringen omfattar de delar av socknarna som ligger utanför Västerås stadskärna.
Båda socknarna är typiska jordbrukssocknar
med bördig åkermark längs Svartådalen. De
skogsrika delarna finns i västra delen av
Skerike och i St Ilians östra delar. De södra delarna av St Ilian är tätbebyggda områden.
Gårdarna och byarna ligger koncentrerade
till området längs Svartån i det öppna landskapet på moränimpediment. By- och gårdsnamn
samt fornlämningar påvisar en förhistorisk
bosättning inom området. Järnåldersgravfält
ligger i anslutning till de namnsatta byarna
och gårdarna och påvisar kontinuitet från
forntiden.
Inom St Ilian området finns 134 registrerade
fornlämningar och i Skerike socken finns 69
stycken. Fornlämningarna är, liksom bebyggelsen, koncentrerade till det öppna landskapet
längs Svartån.
Inom St Ilians socken finns en l~mning av
en fornborg, "Rönnby borg". Borgen är belägen på ett berg med branta stup mot väster
och öster. Delar av borgens murar finns
kvar.
Vid Finnstabäcken, mellan landsvägen och
Svartån i Skerike, finns en trefaldighetskälla. Förr gick folk dit för att dricka
av vattnet och för att roa s~g.
De fornlämningar som finns inom inventeringsområdet är till största delen gravfält
i form av stensättningar, högar och rösen.
på några håll förekommer älvkvarnar och
resta stenar. Utmed Skultunavägen finns ett
par milstenar från 1820. på vägen mot Skultuna mättes avståndet med utgångspunkt från
Västerås slott. En milsten anger 1/4 mil
och ligger 250 m NV om Villa Utsikten, den
andra är uppställd vid Rönnby och anger
1/2 mil.
27
För ett antal år sedan, närmare bestäm.t
1972-1973, undersöktes ett grav~ält och en
boplats vid Vedbo gård. Bl a påträffades en
hel del metallfynd samt rester efter en boplats i form av stolphål, skrävstenshögar
m m. Fornlämningarna daterar sig från brons
och järnålder.
VI:2
Bebyggelsens karaktär
Den utbredning som bebyggelsen fick under
järnåldern förblev i huvudsak oförändrad under medeltiden och har behållits i nyare tid.
Detta grundas på de gravfältsområden som ligger i anslutning till nuvarande bebyggelse
samt gårds- och bynamnen.
I inventeringsområdet har många byar och gårdar namn med efterleden -by, som tyder på
järnåldersbosättning t ex Apalby, Skerikesby,
Tunby, Rönnby och Åby. Slutleden har varit
produktiv under lång tid, men de flesta namnen tillkom under vikingatiden.
Den andra stora gruppen är gårds- och bynamn
med efterleden -sta. De äldsta -sta namnen
hörrör från första århundradena av vår tideräkning d v s järnåldern. Exempel utgör Kävsta, Finnsta, Hovdesta, Önsta och Billsta.
Slutleden på -by och -sta förekommer i riklig
mängd i Mälarlandskapen.
Bebyggelsen har i huvudsak varit grupperad i
byar. Byarna i Mälarlandskapen har varit förhållandevis små, när det gäller antalet gårdar. I samband med förordnandet om laga skifte 1827, sprängdes byarna genom att gårdar
flyttades från byplatsen och förlades i anslutning til,l den genom skiftet samlade åkermarken. Fortfarande finns dock bymiljöer kvar
t ex Kävsta, Skerikesby, Hovdesta, Tunby och
Åby.
Kävsta
I nord-sydlig riktning genom Skerike socken
slingrar sig den gamla vägen mellan Västerås
och Skultuna förbi byar och gårdar. Vägsträckningen är av betydelse för landskpasbilden och
har stort kulturhistoriskt värde som gammal
trafikled. Kyrkan med fd prästgård ligger öppet i landskapet, i socknens östra del intill
Svartån.
Det gamla kapellans- eller komministerbostället låg söder om kyrkan i Skerikesby. I Kävsta, som är beläget några hundra meter väster
om kyrkan, låg en skola och ett fattighus.
I Lisselberga uppfördes ett bönehus i slutet
av 180Q-talet. Ångsåg och kvarn fanns vid
Brottberga gård, i socknens södra del.
