Svartån - Länsstyrelserna

RAPPORT 2002:4
Naturinventering av
Svartån
med biflöden
Miljövårdsenheten 2002
Rapport 2002:4
Naturinventering av Svartån med biflöden
Länsstyrelsen Östergötland
ISBN 91-7488-064-0
Text: Anna Elf, Miljövårdsenheten, 2002
Foto: Anna Elf, Jacob Bergengren, Lars Hedenström, Viking Olsson, Roine Karlsson, Henrik
Dahlgren & Bo Delling.
Synpunkter, frågor & beställning:
Hans Liman
Länsstyrelsen i Östergötland
581 86 Linköping
Telefon vxl 013 19 60 00
http://www.e.lst.se
Framsidesfoto: Svartån vid Ekeby, Svartån vid Öringe & Lillån vid Ö (uppifrån och ner): Anna
Elf. Utter: Roine Karlsson. Tjockskalig målarmussla: Jacob Bergengren. Asp: Henrik Dahlgren.
Kartutdragen i rapporten är publicerade med medgivande från Lantmäterimyndigheten 1997. Ur GSD-Ekonomiska kartan
diarienummer 507-97-884
Förord
Våra sjöar och åar betraktas av oss alla som ett positivt inslag i landskapet då de skapar
variation och bidrar till landskapets karaktär och identitet. Inte minst i våra vattendrag finns
också ett rikt växt- och djurliv. Här trivs många olika organismer som exempelvis
trollsländor, utter, öring och olika slags musslor. En av förklaringarna till denna rikedom av
arter är mångfalden av olika naturtyper och miljöer som bildas i och intill vattendragen. Här
finns strömmande och lugnflytande sträckor, frodiga fuktlövskogar och vidsträckta våtmarker
med goda livsutrymmen för växter och djur.
Trots vattendragens höga naturvärden har lite uppmärksamhet och resurser hittills ägnats
dessa miljöer. Av flera orsaker är åar och bäckar dåligt undersökta och kunskapen om dess
biologiska värden ofta bristfällig. För att vända denna trend påbörjades 1997 det sk
Svartåprojektet med syfte att inventera höga naturvärden i Svartån med biflöden. Svartån är
ett av länets största vattendrag och slingrar sig fram från Sommen i söder genom skogsklädda
marker och över den vida Östgötaslätten mot Roxen i norr. Till åns biflöden räknas ett flertal
vattendrag av vitt skilda karaktär, bl a den meandrande Kapellån och Lillån som slingrar sig
fram genom skogsmarken öster om Boxholm.
I och med denna rapport vill vi lyfta fram vattenmiljöerna och dess betydelse för den
biologiska mångfalden. Vår förhoppning är att vattenmiljöerna i landskapet i framtiden
kommer ha en självklar plats inom det naturvårdsarbete som bedrivs i länet.
Kunskapssammanställningen om Svartåsystemets naturvärden bör utgöra ett värdefullt
instrument i planeringssammanhang och ett styrmedel för kommande inventeringar och
säkerhetsställandearbete.
Projektet har genomförts med ekonomiskt stöd i form av bygdemedel ur Sommens
regleringsfond.
Länsstyrelsen Östergötland
Magnus Holgersson
Länsråd
Innehållsförteckning
1
SAMMANFATTNING................................................................................................................................ 3
2
INLEDNING................................................................................................................................................ 4
2.1 BAKGRUND................................................................................................................................................ 4
2.2 SYFTE ........................................................................................................................................................ 4
2.3 METOD OCH MATERIAL ............................................................................................................................. 4
2.3.1
Material........................................................................................................................................... 4
2.3.2
Objektsavgränsning......................................................................................................................... 5
2.3.3
Objektsbeskrivning och klassning ................................................................................................... 5
3
NATURLIGA VATTENDRAG ................................................................................................................. 6
3.1
3.2
EKOLOGI OCH BEVARANDEVÄRDEN .......................................................................................................... 6
HOTEN MOT DE NATURLIGA VATTENDRAGEN ............................................................................................ 6
4
SVARTÅN – EN PULSERANDE ÅDRA GENOM DET ÖSTGÖTSKA LANDSKAPET FRÅN
SOMMEN I SÖDER TILL ROXEN I NORR.................................................................................................... 7
5
VATTENFÖRING OCH VATTENKEMI................................................................................................ 8
6
LAGSTIFTNING OCH SKYDD................................................................................................................ 9
7
MÅNGFALDEN AV SÄLLSYNTA ARTER VID SVARTÅN ............................................................. 10
7.1 INLEDNING .............................................................................................................................................. 10
7.2 FISKFAUNA .............................................................................................................................................. 10
7.2.1
Inledning ....................................................................................................................................... 10
7.2.2
Asp................................................................................................................................................. 11
7.2.3
Nissöga.......................................................................................................................................... 12
7.2.4
Färna............................................................................................................................................. 12
7.2.5
Öring ............................................................................................................................................. 12
7.2.6
Stensimpa ...................................................................................................................................... 13
7.2.7
Elritsa............................................................................................................................................ 13
7.3 RYGGRADSLÖSA DJUR ............................................................................................................................. 13
7.3.1
Inledning ....................................................................................................................................... 13
7.3.2
Bottenfauna ................................................................................................................................... 16
7.3.2.1 Inledning................................................................................................................................................... 16
Bottenfaunan som miljöindikator ............................................................................................................................. 16
7.3.2.3 Bottenfaunaundersökningar i Svartåsystemet ........................................................................................... 18
7.3.3
Musslor.......................................................................................................................................... 19
7.3.4
Landsnäckor.................................................................................................................................. 20
7.4 DÄGGDJUR .............................................................................................................................................. 20
7.4.1
Inledning ....................................................................................................................................... 20
7.4.2
Utter .............................................................................................................................................. 20
7.4.3
Fladdermöss.................................................................................................................................. 21
7.5 GROD- OCH KRÄLDJUR ............................................................................................................................ 21
7.6 FÅGLAR ................................................................................................................................................... 21
7.6.1
Inledning ....................................................................................................................................... 21
7.6.2
Strömstare ..................................................................................................................................... 22
Forsärla....................................................................................................................................................... 23
7.6.4
Kungsfiskare.................................................................................................................................. 23
7.7 KÄRLVÄXTER .......................................................................................................................................... 23
7.8 KRANSALGER .......................................................................................................................................... 24
7.9 MOSSOR OCH LAVAR ............................................................................................................................... 24
8
SVARTÅSYSTEMETS OLIKA DELAR................................................................................................ 26
8.1
8.2
8.3
8.4
SVARTÅN (OBJEKT 1-39) ......................................................................................................................... 26
LILLÅN ÖSTER OM BOXHOLM (OBJEKT 40) .............................................................................................. 27
LILLÅN VÄSTER OM BOXHOLM (OBJEKT 41-45) ...................................................................................... 27
ÅSBOÅN OCH KÅRARPSBÄCKEN (46-50) ................................................................................................. 28
1
8.5
8.6
8.7
SKENAÅN OCH FÖDEKULLABÄCKEN (OBJEKT 51-52) .............................................................................. 28
LILLÅN I MJÖLBY OCH LINKÖPINGS KOMMUN (OBJEKT 53-65) ............................................................... 29
KAPELLÅN MED HUMPÅN OCH FETTJESTADSBÄCKEN (OBJEKT 66-70).................................................... 29
9
KATALOGDELENS INNEHÅLL........................................................................................................... 31
10
KATALOG................................................................................................................................................. 32
11
TACK TILL............................................................................................................................................... 99
12
REFERENSLISTA.................................................................................................................................... 99
12.1
12.2
12.3
12.4
13
TRYCKTA KÄLLOR .............................................................................................................................. 99
NÄTBASERADE KÄLLOR .................................................................................................................... 102
DATABASER OCH FILER..................................................................................................................... 102
MUNTLIGA KÄLLOR .......................................................................................................................... 102
BILAGOR:............................................................................................................................................... 103
1. Översiktskarta över inventeringsområdet
2. Totallista över bottenfauna
3. Provpunkter för bottenfauna i Svartåsystemet
4. Bedömning av näringsämnen/organiskt material m h a bottenfauna
5. Objektsförteckning
2
för beskrivningen av de vattenanknutna
naturvärdena. På land har en femtontal
inventeringar genomförts de senaste
årtiondena som berör miljöerna kring
Svartåsystemet. De kommunala
naturvårdsprogrammen för Boxholm,
Mjölby, Linköping respektive Motala
kommun har också använts vid
kunskapssammanställningen.
1 Sammanfattning
Där land och vatten möts finns en rik
biologisk mångfald av naturtyper och arter.
De speciella förutsättningar som råder på
strandängar och översilningsmarker och i
kärr, strandbrinkar, vassbälten,
sumpskogar, lugnvatten och forsande
vattensträckor sätter en speciell prägel på
det biologiska livet.
Svartån med biflöden bildar ett av
Östergötlands större vattendrag och
sträcker sig genom den sydvästra delen av
länet, från Sommen i söder till Roxen i
norr. Inventeringen omfattar Svartåns
huvudfåra, Lillån väster om Boxholm,
Lillån öster om Boxholm, Åsboån,
Kårarpsbäcken, Skenån, Födekullabäcken,
Lillån i Linköpings och Mjölby kommun
och Kapellån. Vattendragen ändrar
karaktär med det omgivande landskapet här finns forsande, smala sträckor och
dammliknande partier med lugnflytande
vatten i omväxlande omgivningar, från
våtmarker till lummiga lövskogsraviner.
Inventeringarna har bl a resulterat i fynd av
30 st rödlistade arter som beskrivs i
rapporten. Till dessa hör bl a utter,
flodpärlmussla, asp, strandskinnlav och
kungsfiskare. På ett flertal platser finns
öring, t ex i de övre delarna av Svartån,
som tjänar som lekplats för ett unikt
öringbestånd av nerströmslekande
Sommenöring.
I rapporten ges för första gången en samlad
bild av Svartåsystemet och dess rika djuroch växtliv. Beskrivningen av
vattendragens naturvärden ges dels i den
allmänna delen med fokus på sällsynta och
hotade arter, dels ur ett geografiskt
perspektiv i katalogdelen, där 70
naturvärdesobjekt i och längs med åsystemet beskrivs och klassificeras.
Kunskapen som presenteras i rapporten ska
kunna användas i planeringsarbete och
som underlag för beslut i olika natur- och
miljövårdsfrågor. Med en samlad bild över
åns naturvärden blir det också lättare att
peka på områden och organismgrupper
som bör undersökas ytterligare eller som
bör prioriteras i framtida skyddsarbete.
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Klass 4
Katalogdelens 70 objekt består
huvudsakligen av vattenmiljöer och har
klassificerats utifrån en fyrgradig skala.
Objektet fördelar sig på de olika klasserna
enligt nedan:
3 objekt
36 objekt
24 objekt
7 objekt
Klass 1 - objekten utgörs av två
strömmande partier inom Sommens
riksintresse samt Kapellåns riksintresse.
Klass 2 – objekten utgörs i första hand av
strömsträckor av varierad längd.
Rapporten baseras på kunskap som
framkommit i naturinventeringar
genomförda av i första hand länsstyrelsen
och ideella föreningar.
Elfiskeundersökningar och
bottenfaunainventeringar ligger till grund
3
2 Inledning
Projektet har finansierats av bygdemedel
ur Sommens regleringsfond.
2.1 Bakgrund
Vattenmiljöer är rika miljöer för växter och
djur. Där land och vatten sammanstrålar
skapas miljöer som kräver speciella
anpassningar vilket ger en unik prägel på
det biologiska livet. I vitt skilda miljöer
som mader, kärr, översilningsmarker,
forsande vattensträckor, lugnvatten,
strandbrinkar, vassbälten, sumpskogar
finns goda förutsättningar för en stor
biologiska mångfald.
2.2 Syfte
Syftet med Svartåprojektet har varit att
identifiera och beskriva de mest värdefulla
miljöerna i och invid Svartån med
biflöden. Sammanställningen och
karteringen av de mest värdefulla
biotoperna ska kunna användas i fysisk
planering och som underlag för beslut i
olika natur- och miljövårdsfrågor.
Resultatet av sammanställningen blir också
ett styrmedel för kommande inventeringar
och säkerställandearbete.
Vattenmiljöerna i landskapet är av flera
orsaker generellt dåligt undersökta och
kunskapen om dess värden ofta bristfällig.
Det är problematiskt att observera växter
och djur i vattnet och det krävs speciell
utrustning och god kunskap om var och när
man skall leta. Ofta genomförs enstaka
punktundersökningar utifrån ett fåtal
frågeställningar, sällan eller aldrig har ett
helt vattendrag undersökts utifrån ett
helhetsperspektiv. Vi vet idag att många av
vattendragens värden är hotade. Det är
därför angeläget att intresset och
kunskapen om de vattenanknutna
organismerna och miljöerna ökar.
2.3
Metod och material
2.3.1 Material
Rapporten baseras huvudsakligen på ett
stort antal naturinventeringar som utförts
på initiativ av länsstyrelsen och/eller
kommuner och ideella föreningar. Detta
material har i sin tur använts som
källmaterial i de kommunala
naturvårdsprogrammen som också tjänat
som underlag i denna rapport. I rapporten
finns även uppgifter från
nyckelbiotopsinventeringen som
genomförts av skogsvårdsstyrelsen och
Boxholms Skogar AB. Naturvårdsverkets
genomförde en riksinventering av
bottenfauna i början av 90-talet med flera
provpunkter i Svartåsystemet. En
utterinventering är gjord i området inom
projektet ”Utter i Sydöstra Sverige” (se
kap 6.4.2).
Svartåsystemet är ett av Östergötlands
större vattendrag som sträcker sig från
Sommen i söder till Roxen i norr (se bilaga
1). Behovet av ett tillförlitligt underlag vid
handläggning av exploateringsärenden och
planering av inventeringar mm är stort.
Trots det är kunskapen om vilka värden
som finns i och i anslutning till
vattendraget bristfällig och inget samlat
grepp har hittills skett för att få en bild av
dess betydelse för växt- och djurliv.
Inom ramen för projektet har ett par
inventeringar genomförts. En
bottenfaunainventering genomfördes under
1998 och 1999 (Jansson 2002) på ett 10-tal
provpunkter i Svartåsystemet. Samma år
genomfördes en inventering av grod- och
kräldjur.
Innehållet i denna rapport är resultatet av
det sk Svartåprojektet som drivits av
Länsstyrelsen i Östergötlands läns län.
Arbetet påbörjades år 1997 och avslutas i
början av år 2002 i och med utgivningen
av denna rapport. Rapporten består av två
delar, en allmän del och en katalogdel.
I inledningsskedet av projektet gjordes ett
utskick till fiskevårdsföreningar,
fiskeklubbar och andra föreningar för att
4
inhämta kunskap och information från den
ideella naturvården. Från den ideella
naturvården har bl a värdefull kunskap om
vissa fågelarters förekomst vid Svartån
erhållits (Vourinen 2001).
utgör ett ovanligt inslag i dagens landskap
samtidigt som de utgör livsmiljö för många
ovanliga arter. Denna klassning har sänkts
för korta, exploaterade sträckor. De
beskrivna bäckarna har generellt betraktats
som ett kommunalt intresse.
Provtagningspunkter av vetenskapligt
intresse och enstaka hotartsfynd i form av
punktobjekt har betraktats som ett lokalt
intresse.
Inför den slutliga sammanställningen av
objektskatalogen fältbesöktes ca 40-50 av
objekten under fältsäsongen 2001.
2.3.2 Objektsavgränsning
Projektets undersökningsområde har
avgränsats enligt kartan i bilaga 1. Inom
detta område har 70 naturvärdesobjekt
identifierats och beskrivits i katalogdelen.
Objekten utgörs i första hand av
vattenmiljöer. Därtill har värdefulla
landmiljöer som är påverkade av
vattendragets vattenregim beskrivits i
rapporten. För avgränsning av sträckor
med vattenanknutna värden har trädridån
eller den eroderade åfåran inkluderats i
objektet och använts som utgångspunkt vid
avgränsningen. För åsträckor i skogsmark
har vattendragets närmiljö avgränsats ca 30
m från strandlinjen och inkluderats i
objektet. För naturvärdesobjekt på land har
avgränsningar som gjorts i respektive
naturinventering använts. Punktobjekt har
markerats med ett symbol i form av en
cirkelrund yta.
Svartåsystemet som helhet betraktas som
ett regionalt intresse. Vid eventuella
exploateringsföretag måste företagets
inverkan på den aktuella platsen såväl som
på vattendraget som helhet beaktas.
2.3.3 Objektsbeskrivning och
klassning
Varje objekt beskrivs utifrån en gemensam
mall. För värdeklassningen av objekten har
en fyrgradig skala använts:
Klass 1 Områden av riksintresse
Klass 2 Områden av regionalt intresse
Klass 3 Områden av kommunalt intresse
Klass 4 Områden av lokalt intresse
Då objekten förekommer i de kommunala
naturvårdsprogrammen följer klassningen
normalt värderingen som gjorts inom
ramen för dessa. Då ytterligare kunskap
tillkommit har klassningen i vissa fall
höjts. Strömmande sträckor har generellt
bedömts som ett regionalt intresse, då de
5
Beskuggningen stabiliserar vattnets
temperatur och förhindrar igenväxning.
Död ved skapar en varierad vattenmiljö
och värdefulla biotoper i vattnet.
3 Naturliga vattendrag
3.1 Ekologi och bevarandevärden
Ett vattendrags struktur och egenskaper
påverkas av de geologiska
förutsättningarna inom vattendragets
tillrinningsområde och de naturliga
processer som omformat vattendraget
sedan inlandsisen drog sig tillbaka. Vilka
biotoper som uppträder i och omkring ett
vattendrag beror även på en mängd andra
fysiska processer, bl a klimat och
näringstillgång. De direkta förhållandena i
vattendraget påverkas i stor utsträckning
av strandzonens karaktär.
3.2
Hoten mot de naturliga
vattendragen
Den variation av biotoper som skapas i och
omkring ett vattendrag återspeglar sig i
mångfalden av organismer knutna till
vattendragen. Den biologiska mångfalden i
Sveriges vattendrag har dock utarmats,
speciellt under det senare århundradet, till
följd av mänskliga aktiviteter. Ingreppen
har varit och är av många olika slag och
har orsakat stora förändringar av
hydrologin, materialtransport,
vattenkvalitén och spridningsmöjligheterna
för växter och djur i och i anslutning till
rinnande vatten.
I vattendraget bildas olika biotoper
beroende på bl a vattnets hastighet och
karaktär (bild 1 a-b). Vattendragssträckor
beskrivs som lugnflytande, strömmande
eller forsande. I de olika biotoperna finns
många arter som anpassat sig till de
speciella förhållanden som råder i
respektive biotop.
Den fysiska påverkan har skett genom
intrång i skyddszonen, dikning i
vattendragens tillrinningsområde, rensning
och kraftverksutbyggnad. Under
flottningsepoken förändrades många
vattendrag till det sämre.
Störst värde för den biologiska mångfalden
har de strömmande och forsande
sträckorna. Strömsträckorna har en positiv
inverkan på syrsättningen och
omblandningen av vattnet. I dessa miljöer
återfinns många av de mest känsliga och
ovanliga vattenlevande arterna. Här finns
bl a reproduktionsområden för öring och
många ovanliga ryggradslösa djur såsom
musslor och sländor. Sträckor med hög
vattenhastighet erbjuder också vinteröppna
vattenmiljöer som uppskattas av t ex utter
och strömstare.
I anslutning till städer och industrier
påverkas vattenkvalitén negativt då
vattendraget får fungera som recipient för
förorenande och försurande ämnen. Från
jord- och skogsbruk sker ett läckage av
närsalter som belastar vattendragen. Detta
kombinerat med minskade flöden vissa
perioder pga energiutvinning har bl a lett
till kraftig igenväxning av vissa sträckor.
I opåverkat tillstånd utgörs strandzonen av
landbiotoper med stor variation. Här
erbjuds en fuktig miljö där både skogsarter
och våtmarksarter trivs. Strandzonen
fungerar därtill som ett filter och
erosionsskydd mellan land och vatten och
som spridningskorridor i landskapet.
Strandvegetationen påverkar vattenkvalitén
då nedfallande blad, barr, kvistar och
insekter tillför vattendraget näring.
6
har utnyttjats under årens lopp till kvarnar,
sågar, smedjor mm med dammar och
dämmen som följd. I Svartåns huvudfåra
utnyttjas naturliga fallsträckor för
energiutvinning och totalt nio
kraftstationer finns längs sträckan.
4 Svartån – en pulserande
ådra genom det östgötska
landskapet från Sommen i
söder till Roxen i norr
Svartån tillhörMotala Ströms
vattenavrinningsområde och rinner från
Småland upp genom de sydvästra delarna
av Östergötland. Svartåns
avrinningsområde omfattar 3 440 km2. I
rapporten beskrivs naturvärden inom
Svartåsystemet i Östergötland, dvs
Svartåns huvudfåra nedströms Sommen
med biflöden. Till Svartåns biflöden räknas
Lillån väster om Boxholm, Lillån öster om
Boxholm, Åsboån/Kårarpsbäcken,
Skenaån/Födekullabäcken, Lillån i
Linköpings kommun och Kapellån samt ett
antal mindre bäckar som mynnar direkt i
Svartåns huvudfåra (se bilaga 1). Det som i
rapporten kallas Svartåsystemet
överensstämmer inte fullt ut med Svartåns
avrinningsområde.
Där vattendragen tangerar områden med
tjocka lager av isälvssediment bildas
raviner och höga strandbrinkar. Sådana
finns det gott om i trakterna kring Mjölby.
Numera torrlagda, välutbildade raviner kan
studeras i Svartådalen söder om Mjölby
och i trakten kring Normlösa.
Över slättbygden i norr flyter vattendragen
fram i sakta mak. Vattnets spiralrörelse i
lugnflytande vattendrag skapar en
oregelbunden erosion vilket resulterar i ett
slingrande meanderlopp. Kapellån söder
om Linköping uppvisar länets bäst
utbildade meanderlopp (bild 2). Även
Skenaån och Födekullabäcken meandrar
fram över slätten nordväst om Skänninge.
Svartån med biflöden rinner fram i botten
på mer eller mindre framträdande
dalgångar. Dalgångarnas finkorniga jordar
gör dem bördiga och Svartåsystemets
vattendrag omges därför mestadels av
jordbruksmark. I de södra delarna omges
de uppodlade dalarna av skogsmark och
bildar små utlöpare från det vidsträckta
slättlandskap som omger Svartåsystemets
norra delar. Den starkt kuperade
skogsmarken i söder karaktäriseras av en
mängd sprickdalar i NNV-SSO rikting,
som skapat sjörikt landskap. Slättlanskapet
i norr är däremot sjöfattigt. På
översvämningsmarker mellan vatten- och
landmiljö skapas våtmarker som breder ut
sig över stora områden och karaktäriserar
åns närmiljö på långa sträckor.
Bild 2. Kapellåns välutbildade meanderlopp
över slättbygden sydväst om Linköping.
Ortofotot visar en sträcka av ån straxt sydväst
om Vikingstad.
Strömmande och forsande partier av
vattendragen bildas där större eller mindre
höjdskillnader i terrängen uppträder.
Strömmar och forsar påträffas i första hand
i de kuperade delarna av de mindre
vattendragens övre partier. Fallsträckorna
7
vattenvårdsförbunds recipientkontrollprogram (Motala Ströms Vattenvårdsförbund 1986-98).
5 Vattenföring och
vattenkemi
Sommen är reglerad med en damm vid
Svartåns inlopp vid Laxberg sedan 1923.
Medelavrinningen för hela Sommen är
10,7 m3/s och kan som mest uppgå till ca
70 m3/s. Sedan 1979 finns regler om
minimitappning för Svartån för att trygga
Sommenöringens lekplatser. Den minsta
tappningen ur Sommen ska enligt dessa
regler uppgå till 3,5 m3/s. Under extrema
torrår understiger dock den naturliga
avrinningen denna mängd. Under 1976 var
exempelvis medelvattenföringen vid
Svartåns utlopp i Roxen 0,7 m3/s (Mjölby
& Boxholm kommun 1991).
Svartåns vatten är måttligt näringsrikt på
sträckan Sommen-Mjölby och näringsrikt
mellan Mjölby och Roxen. De ökade
halterna och transporten av närsalter beror
i första hand på de jordbruksdominerade
omgivningarna. Punktutsläppen från
Mjölby tätort och Boxholm är dock inte
försumbara, vilket också gäller utsläpp från
mindre avloppsanläggningar. Betydande
tillskott av närsalter kommer från
tillflödena Skenaån och Lillån
(Linköping/Mjölby). Speciellt Lillån har
mycket höga fosforhalter. Inga problem
med försurning finns i Svartån som är
välbuffrad med ett högt pH (>7,1).
Syrehalten i ån är generellt god i den övre
delen av vattendraget, men försämras
nedströms. I Lillån (Linköping/Mjölby)
och vid Svartåns mynning har syrehalten
vid flera provtagningstillfällen legat i
klassen ”mycket syrefattigt tillstånd”.
Närsalter (kväve och fosfor), bakterier,
tungmetaller, bekämpningsmedel och
organiska ämnen är exempel på ämnen
som belastar Svartån. Industrier och
tätorter liksom jord- och skogsbruk utgör
potentiella utsläppskällor för dessa ämnen.
Intensivt jordbruk bedrivs främst i de norra
delarna av Svartåsystemet. Den industriella
verksamheten är koncentrerad till Boxholm
(järnhantering, metallraffinaderier och
verkstadsindustri) och Mjölby (verkstadsoch livsmedelsindustri). Invid
Svartåsystemet ligger tätorterna Mjölby,
Boxholm, Skänninge, Mantorp, Vikingstad
och Malmslätt.
Resultaten från provtagningarna av
vattenkemi bekräftas av bottenfaunans
artsammansättning. Ett relativt högt
artantal påträffas i Lillån väster och Lillån
öster om Boxholm. Här lever flera
föroreningskänsliga arter, exempelvis ur
familjen bäcksländor. Ett mycket lågt antal
arter påträffas i Skenaån. Här saknas
föroreningskänsliga arter helt.
Inom Svartåsystemet finns ett stort behov
av vattenuttag för jordbruksbevattning,
speciellt på slättlandskapet i de nedre
delarna av Svartåsystemet. Uttaget under
bevattningssäsongen översteg 1989 1 m3/s.
Svartån utgör också vattentäkt för Mjölby.
Enligt vattendom från 1988 är uttaget
bestämt till högst 100 l/s i medeltal per
dygn.
1991 redovisade Mjölby och Boxholms
kommun en handlingsplan för att förbättra
Svartåns vattenmiljö i rapporten ”Ett
renare Svartå – beskrivning, problem och
åtgärder”. Närsaltsbelastning,
bakterienivån och vattenföringen var de
områden med störst åtgärdsbehov. Sedan
handlingsplanen antagits har vissa åtgärder
genomförts, bl a inventering av enskilda
avlopp och gödselvårdsanläggningar.
Inom det karterade området finns flera
provtagningspunkter för vattenkemi och
bottenfauna inomMotala Ströms
8
naturvärden som är knutna till dessa, som t
ex utfyllnad, grävning, igenläggning och
rensning, krävs dispens från
biotopskyddsbestämmelserna.
6 Lagstiftning och skydd
Sjöar och vattendrag samt övriga
vattentillgångar berörs av flera olika
lagstiftningar och bestämmelser.
Miljöbalkens (MB) 11 kapitel innehåller
bestämmelser om vattenverksamhet och
vattenanläggningar. Till vattenverksamhet
räknas uppförande av dammar eller andra
anläggningar, fyllning, pålning, grävning
och rensning i vattenområde och en rad
andra åtgärder som ändrar grundvattnets
nivå. Vattenföretag som dessa kräver
tillstånd, såvida det inte är uppenbart att
varken allmänna eller enskilda intressen
skadas.
Bestämmelser om strandskydd finns i MB
7 kap 13-18§. Strandskydd råder vid större
vattendrag och omfattar 100 meter från
strandlinjen på land och i vattnet. Syftet
med strandskyddet är att trygga
förutsättningarna för allmänhetens
friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på
land och i vattnet för djur- och växtlivet.
Inom strandskyddsområdet är det bl a
förbjudet att uppföra nya anläggningar och
anordningar, t ex bryggor och hus, som
skadar friluftslivet eller djur- och växtliv.
Om särskilda skäl finns kan länsstyrelsen
bevilja dispens från
strandskyddsbestämmelserna.
För vattenmiljöer likt de i Svartåsystemet
möjliggör miljöbalken olika typer av skydd
(7 kap.). Med syfte att bevara biologiskt
mångfald eller värdefulla naturmiljöer eller
pga friluftslivets behov kan större
sammanhängande områden skyddas i
naturreservat (4§). Naturliga bäckfåror på
mark som inte omfattas av
skogsvårdslagen kan avgränsas och
skyddas av länsstyrelsen som
biotopskyddsområde (11§).
Biotopskyddsbestämmelserna innebär
också ett generellt skydd för uträtade
vattendrag i form av öppna diken. För
arbetsföretag som kan skada de
9
variationen av arter och miljöer som är
intressant och som ytterst speglar åns
biologiska mångfald. Artlistan över
Svartåsystemets bottenfauna innehåller
inga rödlistade arter, men ger en mycket
tydlig bild över vattendragens artrikedom
(bilaga 2).
7 Mångfalden av sällsynta
arter vid Svartån
7.1 Inledning
Som nämnts i de inledande kapitlen är
vattendrag rika miljöer för växter och djur.
På grund av de ingrepp i naturen som skett
genom t.ex. dikningar, vattenregleringar,
vägbyggen och olika former av utsläpp,
har vattendragen påverkats i större eller
mindre omfattning. Vissa arter har gynnats
av t ex övergödning, inte sällan på
bekostnad av andra arter. Det finns många
arter som inte har klarat av de förändringar
som skett och som är mer eller mindra
hotade till sin existens.
I följande kapitel diskuteras
Svartåsystemets betydelse för olika
organismgrupper. Här redogörs för vilka
undersökningar som genomförts, vilka
hotade arter som påträffats och var i
Svartåsystemet de förekommer.
7.2
Fiskfauna
Det totala antalet nationellt och regionalt
rödlistade arter i och intill Svartån uppgår
till 29 st (tabell 1). Detta antal inkluderar
arter som lever i eller i omedelbar
anslutning till ån och som påverkas av dess
vattenregim. Fladdermöss och trädlevande
mossor och lavar har inte räknats in i
denna grupp.
7.2.1 Inledning
Svartån erbjuder flera olika livsmiljöer för
fisk. Här finns strömmande partier och
lugnvatten, skuggade och solbelysta
partier. Här finns också sträckor med klart,
rent vatten och mera närsaltpåverkade och
grumliga sträckor. Den svenska rödlistan
över hotade arter innefattar ett flertal arter
som kan förväntas påträffas i Svartån.
Inom många organismgrupper är
kunskapen om arternas förekomst i och
intill Svartåsystemet dålig. Med stor
sannolikhet finns många fler sällsynta
och/eller hotade arter i anslutning till
Svartåsystemet som vi ännu inte känner
till. Man bör också vara medveten om att
de hotade arterna endast ger en bild av det
biologiska liv som finns. Det är den totala
Fiskfaunan har undersökts på flera platser i
Svartån med biflöden vid ett flertal
tillfällen. Ett tjugotal platser undersöktes
1995 i ett projekt lett av
Hushållningssällskapet med syfte att
redovisa fiskfaunan i ett urval av
Svartåsystemets strömmande partier.
(Tengelin 1996, tabell 2). I samband med
Tabell 1. Nationellt och regionalt rödlistade arter i och invid Svartåsystemet
Fåglar
Kornknarr
Blå kärrhök
Mindre hackspett
Smådopping
Svarthakedopping
Årta
Kungsfiskare
Skedand
Snatterand
Storspov
Brun kärrhök
EN
VU
VU
VU
VU
VU
NT
NT
NT
NT
RR
Ryggradslösa djur
Tjockskalig målarmussla
Flodpärlmussla
Flat dammussla
Kalkkärrsgrynsnäcka
Clausilia pumila
Oxychilus cellarius
Vertigo angustior
EN
VU
NT
NT
RR
RR
RR
Mossor och lavar
Strandskinnlav
Blågrå skinnlav
Forsmossa
CR
VU
NT
10
Fiskar
Asp
Nissöga
Färna
Öring
VU
NT
NT
RR
Kärlväxter
Spetsnate
Hartmansstarr
Springkorn
VU
NT
RR
Däggdjur
Utter
VU
denna inventering gjordes också en
bedömning av de strömmande partiernas
lämplighet för strömlevande fisk. År 1999
gjordes flera undersökningar i åsystemet
med avsikt att kartlägga förekomsten av de
sällsynta arterna nissöga och asp (Delling
m fl 2000). Elfiskeundersökningarna har
resulterat i fångst av totalt 11 fiskarter:
abborre, bergsimpa, stensimpa, elritsa,
färna, gädda, lake, mört, nissöga, småspigg
och öring. Signalkräfta är noterad på två
platser. I detta material finns dock inte alla
Svartåns kända fiskarter representerade. I
materialet saknas bl a asp, sarv och
björkna, som är kända från ån.
7.2.2 Asp
Aspen Aspius aspius är en pelagiskt
karpfisk, som efter islossningen vandrar
för att leka i strömmande vatten (se
omslagsbild). Leken sker främst över grusoch stenbottnar, men också över växtrika
områden med rent och syrerikt vatten.
Den rika fiskfaunan och förekomsten av
mycket stora exemplar av vissa fiskarter
har lett till att Svartån är flitigt besökt av
sportfiskare. Sportfisket har bl a resulterat i
fångst av åtta av Sveriges tio största färnor,
fem av Sveriges tio största sarvar och den
tionde största mörten i Sverige. Försök
pågår med att utveckla fisketurismen invid
Svartån, bl a i området kring Västerlösa
och Älvestad.
LILLÅN VID EKEBY
LILLÅN VID EKEBY
SKENAÅN
Tabell 2. Resultat av elfisken inom Svartåns
vattensystem (Tengelin 1996).
VATTENDRAGETS
NAMN
ÅSBOÅN
KAPELLÅN
KÅRAPSBÄCKEN
LILLÅN VID BOXHOLM
LILLÅN VID BOXHOLM
SKENAÅN
SKONBERGABÄCKEN
SVARTÅN
SVARTÅN
SVARTÅN
SVARTÅN
SVARTÅN
SVARTÅN
SVARTÅN
SVARTÅN
För många av de strömlekande fiskarna i
Svartåsystemet är åns vattenreglering en
kritisk faktor. Det finns ett stort behov av
att gå igenom och modernisera gällande
vattendomar för att förbättra
förutsättningarna för åns fiskfauna. Detta
är bl a nödvändigt för att möjliggöra
aspens fortlevnad i Roxen (se kap 6.2.2).
Exploateringsföretag och föroreningar
måste också begränsas i och i anslutning
till ån. Ett stort behov finns av att
ytterligare öka kunskapen om
Svartåsystemets fiskfauna. Ingen
systematisk genomgång av kunskapen hos
länets sportfiskare har exempelvis gjorts.
SVARTÅN
SVARTÅN
LOKALNAMN
ARTANTAL
(Objektsnr. inom
parantes)
STAFFANSBO (47)
2
EKHAGEN (68)
4
KÅRARP (49)
1
STRÅLSNÄS SÄTERI (40)
3
NORRA KVISSLEHULT
2
(40)
RYCKELSBY (45)
3
RICKELHAGSSJÖN (42)
3
NEDERSTA DÄMMET
4
(52)
FOTBOLLSPLANEN (51)
1
TRAKTORVÄGSBRON
3
(32)
ÖRINGE (11)
4
ÖRINGE (11)
3
LINNEFORS (10)
3
LINNEFORS (10)
5
ÖJEBRO (23)
2
LAXBERG NED
4
DAMMMEN (1)
NYA FORSNACKEN (2)
1
NEDSTRÖMS
3
FORSNACKEN (2)
STENBORDET
2
TRÖSKELN (2)
STENBORDET (2)
2
I Svartåsystemet saknas vetenskapligt
belagda fynd av asp. Känt är dock att asp
förekommer i Roxen (Delling m fl 2000).
Enligt yrkesfiskare i sjön vandrar Roxens
aspar upp i de nedre partierna av Svartån
för lek. Icke belagda fynd av asp finns
också från Vågforsens kraftstation och
Hammarsberg norr om Boxholm. Asp lär
också leka årligen vid Egebylund utanför
Mjölby. Hur aktuella dessa uppgifter är har
inte utretts.
Nedan beskrivs de rödlistade arterna
nissöga, asp och färna och dess utbredning
i Svartåsystemet. Även ytterligare tre
krävande arter, öring, stensimpa och
elritsa, diskuteras.
Aspen är en hotad art i kategorin sårbar
(VU). Aspens tillbakagång nationellt (och i
Östergötland) beror sannolikt på
dammbyggnationer, vattenavledningar och
föroreningar. Arten ingår i EU:s
habitatdirektiv.
11
7.2.3 Nissöga
Nissöga Cobitis taenia är den enda svenska
arten i sitt släkte och familj, nissögefiskar
(bild 3a). Nissöga lever i sjöar och
rinnande vatten i grunda miljöer. Den är en
skymnings- och nattaktiv bottenfisk som
dagtid lever nedgrävd i sand- eller
dybottnar i stillastående vatten.
7.2.5 Öring
I Svartåsystemet finns både insjööring och
bäcköring, vilket är olika former av samma
art Salmo trutta. Utmärkande för öringen,
liksom laxen, är att varje vattens bestånd
har unika egenskaper och anpassningar.
Sjölevande öring vandrar vanligtvis
uppströms, men ibland även nedströms, till
lek- och uppväxtområden efter en eller ett
par säsongers tillväxt i sjön. Bäcköringen
är stationär och stannar hela livet i
rinnande vatten. Öringen leker i rinnande
vatten på rena grusbottnar med
strömmande till forsande vatten.
Undersökningar av artens utbredning i
Östergötland visar att arten är vanligare än
man tidigare känt till och att den lever i
mycket skiftande miljöer (Delling m fl
2000). Från Svartåsystemet är nissöga
känd från sju lokaler: Svartån vid
Spångsholm, Fettjestadsån vid Gällstad
kvarn, Kapellån (4 lokaler) och vid
Skönbergabäckens mynning i Svartån.
I de övre delarna av Svartåsystemet vid
Laxberg och Börshult påträffas ett unikt
öringbestånd av nerströmslekande
Sommenöring (bild 5). Vid dammen som
reglerar inflödet från sjön Sommen finns
en laxtrappa som möjliggör vandring ner i
ån. Tillsammans med Sötvattenlaboratoriet
och Sommens fiskevårdsförening bedriver
Boxholms Skogar AB sedan länge ett
projekt i syfte att öka kunskapen om
öringbeståndet och trygga dess fortlevnad.
På 1980-talet togs de gamla
flottningsanordningarna på sträckan bort
och vattendraget återställdes till vad som
ansågs vara dess naturliga utseende. Vid
Börshult har 10 000 m2 lekbotten
iordningställts. Årligen märks och räknas
antalet vandrande individer och antalet
lekgropar undersöks regelbundet.
Beståndets genetiska kod har också
studerats. Idag fullföljer årligen endast 525 individer sin lek i området och inget
fiske kan bedrivas på sträckan. En
fiskevårdsplan för Sommen beräknas vara
färdig våren år 2002 och innehåller bl a
resultaten av de hittills genomförda
åtgärderna och undersökningarna vid
Jansbo och Pilströmmen.
Nissöga tillhör hotkategori (NT) och hotas
av föroreningar och vattenregleringar.
Nissöga omfattas av EU:s habitatdirektiv.
7.2.4 Färna
Färnan Leuciscus cephalus är en i
huvudsak strömlevande karpfisk (bild 3b).
Färnan påträffas ofta bakom stenar i
strömmande vatten eller bakom grenar som
bildar bakvatten. Färnan förekommer i
liknande miljöer som aspen och är i
Östergötland troligtvis begränsad till
Svartån med biflöden (Delling m fl 2000).
Från Svartån finns belagda fynd av färna
från Linnefors i Svartåns huvudfåra. Flera
andra lokaler från Svartån är kända genom
andrahandsuppgifter från sportfiskare. Bl a
sportfiskas färna enligt boende i närheten
vid Hackeryd och Karstorps Säteri.
Belagda fynd finns också från Kapellån vid
Lagerlunda (bild 4)och mellan
Ledingelunda och Tolefors och från
Fettjestadsån vid Gällstad-Lundby. Dessa
utgör troligtvis en eller flera populationer
isolerade från den/de i Svartån (Delling m
fl 2000).
Vid Staffansbo i Åsboån finns ett stationärt
bäcköringbestånd (bild 6). Här fångades ett
stort antal unga och vuxna exemplar vid
elfiskeundersökningarna 1995 vilket tyder
på att reproduktion sker på platsen.
Färnan är ny på den svenska rödlistan och
tillhör hotkategori missgynnad (NT).
12
öringvatten ofta elritsa (SportfiskeCenter
Skåne 2001).
Ett glest bestånd av lekande öring påträffas
nedströms dämmet i Strålsnäs i Lillån och
några enstaka exemplar uppströms ån öster
om Boxholm. Endast vuxna öringar har
fångats vid Öringe och Linnefors vilket
tyder på att reproduktion inte sker på plats.
I Svartåsystemet finns genom elfiske
dokumenterade fynd av elritsa från Lillån
vid Strålsnäs, Lillån vid Ryckelsby och
Rickelhagasjön, Skönbergabäcken och
Svartån vid Öringe, Linnefors och Öjebro.
Öring (Salmo trutta) betraktas i
Östergötland som regionalt rödlistad (RR)
och är en av de arter i Svartåsystemet som
är beroende av speciella ström- och
bottenförhållanden. Undersökningar i
Svartåsystemet har visat att många miljöer
längs med ån är bra lämpade som
öringhabitat, för såväl lek som uppväxt
(Tengelin 1996). Många av dessa miljöer
är dock inte tillgängliga för öringen pga
olika typer av vandringshinder. Rensade
bottnar, vägtrummor, försurning och
förorenat vatten är andra faktorer som gör
att öringen bara påträffas på ett fåtal ställen
längs med de undersökta sträckorna.
7.3
Ryggradslösa djur
7.3.1 Inledning
Artuppsättningen av ryggradslösa djur
varierar kraftigt mellan sträckor med olika
egenskaper beträffande vattenhastighet och
vattenkvalité. I de stillaflytande och
näringsrika delarna av Svartån påträffas en
artuppsättning som liknar de näringsrika
sjöarnas. Här finns bl a olika sorters
sländor, buksimmare, vattengråsugga,
dykarbaggar och mygglarver, men även
iglar och snäckor. Lite mer krävande arter
återfinns på sträckor med rent och klart
vatten. Många är beroende en goda
syreförhållanden och trivs bäst i
strömmande vatten. Till dessa organismer
hör en stor mängd sländor och olika typer
av musslor. Mer eller mindre vanliga
snäckor finns både i vattnet och på land.
Många av de vattenlevande ryggradsdjuren
är hotade, bl a finns 50 st olika typer av
sländor, 17 st limniska blötdjur (musslor
och snäckor) och 8 st våtmarkslevande
snäckor på den svenska rödlistan
(Gärdenfors 2000).
7.2.6 Stensimpa
Stensimpa är en i huvudsak nattaktiv fisk
som lever undangömd och mycket
stationärt under stenar och grus på grunt
vatten i sjöar och vattendrag. Arten
föredrar klara och syrerika vatten vilket
gör stensimpan till en god indikator för
god vattenkvalité.
Stensimpa har påträffats vid elfiske på
flera lokaler i Svartåsystemet. Från
Kapellån, Skenaån, Humpån och Lillån i
Linköping kommun (två lokaler) finns
aktuella fynd av arten. Stensimpa omfattas
av EU:s habitatdirektiv.
Fyra provpunkter inom Svartåns
vattenområde ingick i den riksomfattande
bottenfaunaundersökning som
genomfördes av naturvårdsverket 1995.
Motala Ströms vattenvårdsförbund
genomför regelbundna provtagningar vid
Gudhem och Albacken i Svartåns
huvudfåra (Motala Ströms
vattenvårdsförbund 1986, 1987, 1988,
1989, 1990, 1991, 1992, 1994, 1995,
1998). 1999 och 1998 genomfördes en
kompletterande bottenfaunaundersökning
på nio lokaler med skiftande karaktär
(Jansson 2002, bilaga 2).
7.2.7 Elritsa
Elritsa är en art med minskande utbredning
som har mycket stora krav på sin livsmiljö
(Naturvårdsverket 1994). I Skåne hittas
den exempelvis bara i de finaste skogseller trädomgärdade åarna där vattnet har
ganska bra fart över grusiga eller steniga
bottnar. I Skåne hyser de miljöer som
skulle kunna beskrivas som perfekta
13
Inventering av stormusslor har skett vid tre
tillfällen. 1985 inventerades länets bestånd
av flodpärlmussla (Henriksson &
Oscarsson 1986). Nästa inventering
genomfördes under sommaren 1999 och
2000, då samtliga stormusslor i rinnande
vatten inventerades i länet (Bergengren
2000). År 2001 återinventerades vissa av
dessa lokaler inom ramen för det sk
stormusselprojektet (Bergengren 2001).
Landsnäckfaunan inventerades inom den
stora markfaunainventeringen mellan åren
1921-1981 som på senare år sammanställts
av Naturhistoriska riksmuséet i Göteborg
(Lohmander & Waldén 1921-1981).
14
Bild 1a Vattendragets karaktär har en avgörande
roll för dess art-innehåll. Svartån vid Nederlösa
(objekt nr 30). Foto: Anna Elf.
Bild 1b Bäck vid Boxholms Säteri (objekt
nr 5). Foto: Anna Elf.
Bild 3 a (över) Nissöga Cobitis taenia. Foto:
Henrik Dahlgren.
Bild 3 b (nere) Färna Leuciscus cephalus. Foto:
Bo Delling.
Bild 4. Färnalokal i Kapellån vid ToleforsLagerlunda (objekt nr 70). Foto: Anna Elf.
Bild 5. Vid Laxberg i Svartån finns iordningställda
lekplatser för Sommens nerströmslekande öring
(objekt nr 2). Foto: Anna Elf.
Bild 6. Vid Staffansbo finns strömmande partier
i Åsboån med ett stationärt öringbestånd (objekt
nr 47). Foto: Anna Elf.
Bild 7. Spetsig målarmussla och tjockskalig
målarmussla från Svartån vid Öjebro. Foto: Jakob
Bergengren.
Bild 10. Borgaströmmen söder om Boxholm
(objekt nr 3). På sten och träd i området växer en
värdefull lavflora. Foto: Anna Elf.
15
Artrikedomen hos bottenfaunan kan
användas som ett kriterium för
bedömningen av ett vattendrags
naturvärde. Förekomst av fler än 45 taxa
(arter, släkten, familjer etc.) tyder på ett
högt naturvärde, medan färre än 15 taxa
tyder på lågt naturvärde. Varje art räknas
utom arter av familjerna Chironomidae
(fjädermygglarver), Sphaeriidae (ärt- och
klotmusslor), Hydracarina
(vattenkvalster), flera tvåvingefamiljer och
klassen Oligochaeta (fåborstmaskar inkl.
daggmaskar) vilka alla räknas som ett
taxon var. Vatten med fler än 40 arter har
sällan pH under 5,5 .
7.3.2 Bottenfauna
7.3.2.1
Inledning
Med bottenfauna menas här små
ryggradslösa djur, larver av olika sländor,
skalbaggar (larver och vuxna), snäckor,
maskar, kräftdjur m.m. som tillbringar hela
eller delar av sitt liv i vatten och som kan
fångas i en håv eller sil med maskvidd ca
0,5–1 mm. Insekternas larver genomgår ett
flertal olika stadier i sin utveckling i
vattnet.
Bottenfaunans artsammansättning är en bra
indikator på försurnings- och
föroreningsförhållanden hos sjöar och
vattendrag. Bottenfaunaundersökningar har
flera fördelar framför fysikalisk-kemiska
mätningar och ger därtill en bild av den
biologiska mångfalden. Bottenfaunans
sammansättning beror dels på vattnets
beskaffenhet men också på
bottenförhållandena på platsen för
undersökningen.
Hög artrikedom får inte förväxlas med hög
individtäthet. På en artrik lokal finns det
många arter eller släkten – fast totalt sett
kanske inte så många individer. Hög
individtäthet innebär att det finns många
exemplar av varje art, vilket tyder på att
näringstillgången och den biologiska
produktionen är hög. Är individtätheten
mycket hög kan det betyda att vattendraget
är övergött på grund av mänsklig
påverkan.
Med föroreningar menas här organiska
föroreningar som leder till övergödning
och på ett eller annat sätt är syretärande
samt olika miljögifter.
7.3.2.2
Här nedan följer en översikt över de
grupper/taxa (ordningar, familjer eller
släkten) av bottenfauna som är vanligt
förekommande i Svartåsystemet och som
är särskilt intressanta vid
Bottenfaunan som miljöindikator
Figur 1. Typiska arter för Svartåns strömmande partier med steniga bottnar.
Nattsländan Hydropsyche siltalai
Bäcckbaggen
Elmis aenea
Ssnäckan Bithynia tentaculata
naturvärdesbedömningar av vattendrag.
16
långa. Håller även som vuxna till nära
vattnet, och känns då igen på att vingarna
ligger platt över kroppen. Som vuxna syns
spröten på bakkroppen sämre. Den
vanligast förekommande arten i Sverige är
Nemoura cinerea. Med få undantag är de
försurningståliga, men en del är
föroreningskänsliga och alla är
syrekrävande.
Fåborstmaskar (Oligochaeta) är ofta små
och smala, men har borst på kroppen. De
blir ca 5–80 mm långa. Kroppen har fler än
15 segment. Många av dem är
föroreningståliga och de finns i alla
sötvattensmiljöer. I svenska sötvatten finns
drygt 100 arter.
Dagsländelarver (Ephemeroptera) är i
Klotmusslan
huvudsak någon cm stora djur
som har
Spaeriida
e
antenner och tre stjärtspröt. Dessa
spröt
finns kvar på de vuxna, flygande
individerna. Olika släkten har som larver
olika
typerBaetis
av gälblad
i enkla eller dubbla
Åsländan
spp
rader längs bakkroppen. De flesta släktena
är försurningskänsliga och alla är
föroreningskänsliga. I Sverige har vi 48
arter av dagsländor.
Skinnbaggar (Hemiptera). I denna grupp
ingår skräddare, bäcklöpare, samt ryggoch buksimmare m.fl. Många av dem är
rovdjur. De är generellt tåliga mot
försurning och förorening. Ett undantag är
den i Sverige ovanliga platta skinnbaggen
”flodbottenstinkfly” eller ”vattenfis” med
en omkrets av ca 10 mm. Den är både
försurnings- och föroreningskänslig.
Egentliga trollsländelarver (Anisoptera)
är glupska rovdjur. Larverna är fleråriga.
Underläppen är ombildad till en så kallad
fångstmask som kan kastas ut och fånga
bytet. Storlek ca 20–50 mm. De flesta arter
är försurnings- och föroreningståliga.
Nattsländelarver (Trichoptera). Dessa kan
i larvstadiet indelas i husbyggande och
frilevande. De frilevande larverna är
rovdjur eller filtrerare. Huvuddelen av
dessa bygger ett fångstnät. De stressas
därför lätt när grumlingar uppstår och
finsediment därmed sätter igen deras nät.
Bland de husbyggande nattsländelarverna
är huvuddelen detritusätare eller
sönderdelare. Deras hus byggs av växtdelar
eller sand och småsten. Nattsländelarver är
ca 5–60 mm långa och skiljs från dag- ,
bäck- och sävsländornas larver på att de
Bäcksländelarver (Plecoptera) liknar
något dagsländelarverna, men har istället
två spröt på bakkroppen. Arterna saknar
också gälblad på bakkroppens sidor. Några
arter är mycket glupska rovdjur.
Huvuddelen av gruppen blir ca 10 mm
Figur 2. Exempel på krävande renvattenarter funna vid inventeringarna i Svartån.
Nattsländan Lype reducta
Vattenfisen Aphelacheirus aestivalis
Nattsländan
Rhyocophila nubila
Bäcksländan Leuctra fusca
17
saknar spröt på bakkroppen. Som vuxna
kännetecknas de av att vingarna hålls
taklagda över kroppen och de två långa
antennerna är riktade rakt framåt. Flera
släkten är känsliga för förorening och/eller
försurning.
Vid Riksinventeringen har metoden BIN
RR 111 eller snarlik metod använts. Denna
går ut på att man med en håv av
standardiserad storlek, under en speciell
tidsrymd och teknik samlar in 5 st prov på
en utvald plats. Helst på en plats med
stenig botten och strömmande vatten.
En liknande metodik har använts vid de
övriga provtagningsplatserna.
Provtagningen har dock ägnats längre tid
och kompletterande insamlingar på andra
miljöer så som i vegetation mm har utförts.
Snäckor (Gastropoda) är blötdjur med
bara ett skal, oftast spiralformat. De flesta
arterna är försurningskänsliga och
försvinner vid ett pH-värde under 6.
Snäckor är mycket känsliga för koppar i
vatten och sediment. Flertalet är tåliga mot
organisk förorening. Toppig hattsnäcka
Ancylus fluviatilis är försurningskänslig
och relativt känslig för mänsklig påverkan.
Viktigt att skilja denna från platt
hattsnäcka Acroloxus lacustris som är mer
tolerant mot mänsklig påverkan.
7.3.2.3
Totalt har 222 taxa påvisats och 129 av
dessa bestämts till art. Detta antal utgör
ungefär hälften av de arter som påträffats i
Östergötlands vattendrag. Artrika grupper
som här inte artbestämts längre än till
familje- eller släktesnivå är
tvåvingefamiljerna: Chironomidae,
Simuliidae, Culicidae, Psychodidae,
Tipulidae, Muscidae och Limonidae.
Bottenfaunaundersökningar i
Svartåsystemet
I Svartåsystemet har bottenfaunaprover
tagits på totalt 15 platser. De 15
provpunkterna ingår i olika typer av
provtagning och har därför valts ut med
lite olika syfte. Provtagningsmetodiken
liksom till vilken nivå artbestämningen
utförts, skiljer sig till vissa delar. En tabell
med provpunkternas namn, koordinater,
inventering och totala antalet arter mm
finns i bilaga 3.
Totalt hittades 27 föroreningskänsliga arter
som på en 5-gradig skala får indexet 4
vilket innebär att de är känsliga för
organisk belastning och andra syretärande
föroreningar. Dock hittades inga arter från
den högsta kategorin där de allra
känsligaste arterna hör hemma.
Många av dessa 27 arter finns så långt ner i
vattensystemet som efter Svartåfors några
kilometer innan utloppet i Roxen. Detta
Figur 3. Typiska arter för Svartåns lugnflytande partier med riklig vegetation.
Dagsländan
Leptophlebia
marginata
Snäckan
Lymnea
stagnalis
Snäckan
Physa
fontinalis
Sötvattengrås
uggan Asellus
aquaticus
18
Flicksländan
Ischnura
elegans
kan tyckas anmärkningsvärt då
avrinningen från intilliggande åkrar ute på
slätten vid vår och höstregnen färgar
Svartåns vatten till mjölkchoklad vilket
torde påverka faunan. Förklaringen till
artrikedomen är troligen den höga
vattenhastigheten som ger tillräckligt höga
syrehalter och att en del av de lösta
partiklarna sedimenteras i basängen
ovanför Svartåfors kraftstation.
gjordes förutom enstaka fynd av allmän
dammussla Anodonta anatina och spetsig
målarmussla Unio tumidus (bild 7), fynd
av de rödlistade arterna flat dammussla
Pseudanodonta complanata (NT),
tjockskalig målarmussla Unio crassus
(VU, bild 7) och flodpärlmussla
Margaritifera margaritifera (VU). Ytterst
få exemplar av varje art hittades. De två
sistnämnda ingår i EU:s habitatdirektiv.
Några grupper framträder som speciellt
artrika i Svartån: nattsländor 24 arter (17
icke husbyggare, 7 husbyggare),
trollsländor 13 arter, dagsländor 15 arter,
snäckor 16 arter, fåborstmaskar 14 arter.
I materialet finns inga i dagsläget
rödlistade arter men snäckan Gyraulus
crista var tidigare upptagen på den svenska
rödlistan. Exempel på arter funna i
Svartåsystemet ges i figurerna på
föregående sidor.
De mest artrika lokalerna som undersökts
är Svartån vid Svartåfors – Kaga, Lillån
väster om Boxholm samt Borgaströmmen i
Svartån. På samtliga dessa platser
återfanns mer än 45 taxa, vilket indikerar
ett högt naturvärde.
Utbredningskarta 1. Resultat av
musselinventeringarna 2000 och 2001.
7.3.3 Musslor
Historiskt sett har Östergötland varit rikt
på musslor. Stormusslornas historiska
utbredning i bl a Östergötland har
undersökts och sammanställts av
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Under lång
tid har bl a fiske efter flodpärlmusslornas
sällsynta pärlor förekommit, vilket ledde
till kraftig minskning av bestånden.
Pärlfiske har bl a förekommit vid
Boxholms bruk, mellan Svartåfors och
Odensfors, vid Öjebro, Öringe och
Linnefors.
Tjockskalig målarmussla och
flodpärlmussla är båda knutna till rinnande
vatten med sand-, sten- eller grusbotten
och tillräckligt hög strömhastighet för att
igenslamning inte skall ske. Både arterna
har en komplicerad livscykel. Denna
innebär bl a ett kritiskt stadium, där
mussellarverna hakar sig fast på en lämplig
värdfisk, som står för spridningen av
populationen. För flodpärlmusslan
fungerar i första hand ung öring som värd.
Kunskapen om målarmusslans värd är
dålig, men möjliga arter är elritsa, sarv,
färna och stensimpa. Kunskapen om flat
dammussla är dålig, klart är dock att den är
genuint sällsynt (ArtDatabanken).
Inventeringen av flodpärlmussla 1985 gav
ett ganska nedslående resultat. Endast
enstaka äldre individer och tomma skal
påträffades. År 2000 och 2001
återinventerades en del av dessa lokaler
(utbredningskarta 1). Vid dessa tillfällen
Vid de senaste två årens inventeringar
gjordes fynd av flodpärlmussla på tre
platser i Lillån öster om Boxholm och vid
Öringe i Svartån. Endast enstaka fynd av
gamla individer gjordes och bestånden är
långt ifrån livskraftiga. Enstaka exemplar
19
av tjockskalig målarmussla återfanns vid
Öringe, Öjebro och Linnefors. Vid Öringe
gjordes också enstaka fynd av flat
dammussla.
Inventeringen skedde inom ramen för
projektet ”Utter i sydöstra Sverige”, som är
ett samarbete mellan Världsnaturfonden
WWF, Föreningen Rädda Uttern i Småland
och länsstyrelser i regionen. Inventeringen
genomfördes i form av en sk
barmarksinventering, vilket innebär att
spillning efter utter eftersöks på strategiska
platser. I samband med denna inventering
noterades också fynd av minkspillning
samt spår av bäver. Spår av mink återfanns
vid Svartån söder om Boxholm och vid
Lillån, Kapellån och Svartån i närheten av
Linköping. Nedan redogörs för
utbredningen vid Svartåsystemet av utter,
som är den mest hotade av de tre arterna.
Hoten mot de rödlistade musslorna är av
många slag. Försämringar i vattenkvalitén
och förstöring av sand- och grusbottnar
orsakas av försurning, muddring, rensning,
modernt skogsbruk, vägbyggnationer och
vattenkraftsutbyggnad. Sådana åtgärder
försämrar inte bara livsbetingelserna för
musslorna utan även för dess värdfiskar.
Tjockskalig målarmussla och
flodpärlmussla ingår i EU:s habitatdirektiv.
7.3.4 Landsnäckor
Landsnäckorna är beroende av en fuktig
och kalkrik miljö. En värdefull
landsnäckfauna återfinns ofta i fuktiga
lövskogsmiljöer och i kalkkärr. Av den
förra miljön finns det relativt gott om kring
Svartåsystemet. I anslutning till Svartåns
huvudfåra finns också två kalkkärr.
På uppdrag av Boxholms Skogar AB har
en privatperson inventerat utterbeståndet i
de södra delarna av Svartåsystemet.
En grupp som ofta förbises är
fladdermössen. Många av
fladdermusarterna är beroende av
vattenmiljöer för födosök.
Fladdermusinventeringar med detektor har
gjorts på ett flertal platser kring
Svartåsystemet.
Från Svartåsystemet finns fynd av fyra
ovanliga arter av landsnäckor:
smalgrynsnäcka Vertigo angustior (RR),
kalkkärrsgrynsnäcka V. geyeri (NT),
Clausilia pumila (RR) och Oxychilus
cellarius (RR). De två förstnämnda ingår i
EU:s habitatdirektiv. En eller flera av
dessa arter har hittats i Öringe kalkkärr, vid
Lillån i Pålsbo, vid Svartån i centrala
Mjölby och vid Odensfors.
7.4.2 Utter
Uttern Lutra lutra är anpassad till ett liv i
vatten där den fångar huvuddelen av sin
föda i form av fisk. Optimala miljöer för
uttern är vatten som erbjuder en riklig
tillgång till föda året runt och som erbjuder
ostörda miljöer där uttern kan vila och föda
upp ungar. Uttrar rör sig över stora
områden och stora, sammanhängande
vattensystem krävs för att få livskraftiga
bestånd.
Landsnäckorna är mycket svårspridda och
hotas av biotopfragmentering. Försurning
och utdikning drabbar också landsnäckorna
hårt.
7.4
I anslutning till vattendragen i
Svartåsystmet observerades spår av utter
från ett 20-tal platser under inventeringen
1999 (utbredningskarta 2). De flesta av
dessa påträffades i de södra delarna av
vattensystemet, kring Lillån väster om
Boxholm, Lillån öster om Boxholm och
kring Åsboån. Spår observerades också i
de norra delarna av Svartåns huvudfåra,
Däggdjur
7.4.1 Inledning
Bland vattenknutna däggdjur kan man i
Svartåsystemet förvänta sig finna utter och
mink, men även bäver. Mellan åren 1999
och 2001 har utterns förekomst i olika
delar av länet inventerats (Bisther 2002)
20
7.5 Grod- och kräldjur
Det finns många partier med våtmarker
och stillastående vattenpartier i anslutning
till Svartåsystemet som gör åsystemet
attraktivt för groddjur och salamandrar. En
inventering av 25 lokaler invid Svartån
med tillflöden genomfördes våren 1998,
med syfte att hitta lekplatser för grodor.
Svartåns höga flöde våren 1998 samt
bristen på lugnvatten gav dock ett magert
inventeringsresultat, som sannolikt inte ger
någon rättvisa åt Svartåsystemets betydelse
som grodhabitat. På fyra platser hittades
äggsamlingar efter vanlig groda och/eller
åkergroda. Vuxna grodor observerades på
lika många platser. Även ett vuxet
exemplar av mindre vattensalamander
observerades vid Södra Börshult. Större
vattensalamander (NT) har inte
dokumenterats vid Svartåsystemet, men
förutsättningarna för att arten ska finnas är
goda.
från Ledberg och österut mot utloppet i
Roxen. Boxholms Skogar AB uppger att
det rör sig om ca 10 individer som rör sig
inom södra delen av Svartåsystemet. Det
mest välfrekventerade av de undersökta
platserna ligger vid Svartån i närheten av
Boxholm.
Utbredningskarta 2. Resultatet av
utterinventeringen från 1999.
Av Sveriges kräldjur torde snok (VU) ha
sin givna plats utmed Svartån. Ingen
inventering av denna art har skett, men
förutsättningarna finns för att den ska
finnas utmed hela vattensystemet från
Sommen till Roxen.
Uttern tillhör hotkategori (VU) och hotas
av bl a utdikning, täckdikning, reglering
och miljögifter. Utter ingår i EU:s
habitatdirektiv.
7.4.3 Fladdermöss
På flera platser kring Svartåsystemet finns
lövträdsrika miljöer med en varierad
bebyggelse i kombination med insektsrika
vattenmiljöer, vilket erbjuder mycket goda
förutsättningar för fladdermöss. Alla
fladdermöss är idag fridlysta och tre av
Sveriges sex rödlistade fladdermusarter,
finns i Östergötland: barbastell Barbastella
barbastellus, fransfladdermus Myotis
nattereri och mustaschfladdermus Myotis
mystacinus.
7.6
Fåglar
7.6.1 Inledning
Svartåsystemet med sin stora variation av
omkringliggande naturtyper har en stor
betydelse för fågellivet i landskapet. I
dagens jordbrukslandskap är det stor brist
på öppna vattenytor och Svartån med stora
och små biflöden utgör därför ett mycket
viktigt element. Speciellt värdefulla är
våtmarkerna kring ån och sträckor med
strömmande vatten. Förutom som
häckningslokal och födosökområde
utnyttjas Svartåsystemet som rastplats av
många flyttfåglar på våren och hösten.
Vinteröppna vattendrag är också viktiga
för övervintrande fåglar.
Mustaschfladdermus/Brants fladdermus
(arterna går inte att skilja åt med detektor)
är funnen vid Lagerlunda och Odensfors
invid Lillån respektive Svartån.
Ingen riktad inventering är gjord för att
undersöka fågellivet kring Svartåsystemet
21
dessa arters förekomst vid ån har erhållits
från den ideella naturvården (Vourinen
2001). I kommande stycken beskrivs dessa
arter och deras förekomst vid
Svartåsystemet.
med undantag för en översiktlig
inventering som genomfördes 1993 vid
Lillån öster om Boxholm. Under
inventeringen påträffades ett stort antal
fågelarter, 44 st. Tre lokaler i anslutning
till Svartåsystemet beskrivs också i
rapporten ”Fågelinventering av 27
strandängar i Östergötlands län” (Molin
1997): Öringe, Hulterstad och Götevi.
Dessa miljöer utgör värdefulla lokaler för
bl a ängspiplärka, gulärla, buskskvätta,
enkelbeckasin och tofsvipa. Till denna
naturtyp är även kornknarr (EN) och
storspov (NT) knutna, vilka är kända från
ett flertal platser vid Svartån med biflöden.
Vid Hulterstadsområdet har också
jorduggla (NT) och blå kärrhök (VU)
observerats under vinter- och flyttningstid.
De södra delarna av Lillån erbjuder
liknande miljöer och även här finns ett
dokumenterat rikt fågelliv.
7.6.2 Strömstare
Strömstaren Cinclus cinclus är hårt knuten
till rinnande vatten, gärna med inslag av
forsar och fall (bild 8.). Strömstaren livnär
sig på vattenlevande insekter och
insektslarver och föredrar sträckor med
uppstickande block och stenar varifrån den
dyker efter föda. Strömstaren fångar även
en del småfisk. Gamla broar, dammar,
kvarnar och andra stenfundament utgör
nyckelbiotoper för arten då de ofta utgör
viktiga häckningsplatser. I Östergötland
finns häckande strömstare på ett flertal
I dagvattendammarna utanför Skänninge i
anslutning till Skenaån häckar bl a
svarthakedopping (VU), smådopping
(VU), snatterand (NT) och brun kärrhök. I
de ostligaste, vassrika delarna av Svartån
kring Kaga kyrka finns en värdefull
häckfågelfauna med årta (VU), skedand
(NT) och rörhöna. I de vassrika miljöerna
trivs också tättingar som säv- och
rörsångare och sävsparv. Dessa området
tjänar också ofta som födosöklokal för
rovfågel. De lövträdsrika nyckelbiotoperna
invid Svartåsystemet är värdefulla för
hackspettar. Mindre hackspett (VU) är
känd från ett flertal platser.
Bild 8.
Strömstare
Cinclus
cinclus. Foto:
Lars
Hedenström
platser och arten övervintrar gärna i
anslutning till vinteröppna vatten i våra
delar av landet.
I Svartåsystemet finns ett flertal platser och
miljöer lämpliga som häckningsövervintrings- och övernattningsplats för
strömstare. På 12 lokaler spridda över hela
systemet sker dokumenterad häckning mer
eller mindre regelbundet. Ytterligare 13
platser nyttjas som övervintringslokal av
strömstare.
Svartåsystemet utgör en särskilt viktig
livsmiljö för de arter som är beroende av
rinnande vatten. Till dessa arter hör
strömstare och forsärla. Av särskilt intresse
är också förekomsten av kungsfiskare, som
gärna häckar och övervintrar utmed
vattendrag med lummiga stränder och
förekomst av sandbrinkar. Uppgifter om
22
Forsärlan förekommer främst i
Sydvästsverige och är mycket ovanlig i
våra delar av landet. I anslutning till
Svartåsystemet är dock tre
häckningsplatser kända, samtliga vid
Svartåns huvudfåra. Dessa finns vid
Öringe samt i Boxholm vid
Flemmingedammen och på strömsträckan
förbi Boxholms bruk. Enligt boende i
närheten förkommer forsärla även vid den
gamla sågen i Ryckelsby.
7.6.4 Kungsfiskare
Kungsfiskaren Alcedo atthis häckar vid
vattendrag och sjöar med lövträdsrika,
lummiga stränder med strandbrinkar som
möjliggör bobygge. Kungsfiskaren fiskar
efter mindre fisk (< 9 cm) vid
långsamrinnande eller stillastående vatten
med överhängande grenar. Så länge det
finns gott om fisk har vattendragets storlek
mindre betydelse, men långsamrinnande
åar över 10-20 m breda utgör
favoritbiotopen. Troligtvis finns de tätaste
bestånden av arten i Småland och
Östergötland (Svensson m fl 1999).
Utbredningskarta 3. Förekomst av strömstare
(häckningar och övervintring).
7.6.3 Forsärla
Forsärlan Motacilla cinerea häckar vid
strömmande vatten vid mindre åar och
bäckar (bild 9). Arten föredrar sträckor
med hög fallhöjd med steniga och grusiga
stränder som kantas av lummig lövskog.
Stenfundament vid gamla kvarnar och
stenbroar uppskattas som boplatser.
Biotopvalet kombinerar på bästa sätt
förekomsten av klart strömmande vatten
med tillräckligt hög produktivitet.
Stränderna är mycket viktiga då de
erbjuder en alternativ födokälla under
perioder med dålig födotillgång i vattnet.
Kungsfiskaren häckar längst in i en 0,5-1
m lång tunnel som den gräver ut i ler-,
jord-, sand- eller grusbrinkar.
Överhängande grenar, kvistar och annan
växtlighet uppskattas av fåglarna så att de
kan röra sig till och från boet obemärkt.
I anslutning till Svartåsystemet finns ett
flertal häckningsbrinkar för kungsfiskare.
Samtliga kända häckningslokaler finns i
anslutning till Svartåns huvudfåra.
Häckning sker regelbundet vid
Mjölorpesjön, Normlösa badplats,
Odensfors kraftstation, Gudhem och
Grönlund.
7.7 Kärlväxter
Variationen av vegetationstyper invid
Svartån gynnar även kärlväxter. I de
strömmande partierna med relativt torra
stränder skuggade av stora, höga träd
saknas i stort sett vegetation i vattnet och
typiska strandväxter. I de fuktiga, lövrika
Bild 9. Forsärla Motacilla cinerea häckar bl a
vid Svartån i Boxholm. Foto: Viking Olsson.
23
skulle kunna tänkas trivas i Svartån, bl a
stjärnslinke Nitellopsis obtusa och
hårsträfse Chara canescens.
ravinerna är vegetationen istället av
lundkaraktär. Bland dessa arter finns bl a
springkorn (RR) som växer på ett fåtal
ställen invid ån.
7.9 Mossor och lavar
Vattenvegetationen på vissa sträckor av
Svartåsystemet domineras av arten
näckmossa Fontinalis antipyretica.
Näckmossan är en allmänt förekommande
art i rinnande eller stillastående vatten och
är en av de mest föroreningståligaste
vattenmossorna. Den förekommer i både
basiskt och surt vatten. En annan
karaktärsart för miljöer invid vattendrag är
slanklaven Collema flaccidum som
förekommer allmänt invid Svartåsystemet.
Slanklaven är en bållav som vanligtvis
växer på sten, men även på träd.
Vegetation av våtmarkskaraktär är
vanligare i de öppna, näringsrika miljöerna
och är ofta av igenväxningskaraktär. Här
finns stora bestånd av vass och säv.
Högstarrsamhällen, med arter som vasstarr
och bunkestarr, breder ut sig i zonen
mellan hög- och lågvatten. I strandkanten
växer också jättegröe, kaveldun,
sjöranunkel, stor igelknopp, gul svärdslilja,
fackelblomster mm. Hartmanstarr (NT)
växer vid Opplund vid Kårarpsbäcken och
vid Lillån vid Pålsbo. Bäckmärke, en
sydlig, relativt sällsynt växt som har en
nordlig utpost i länet, växer i Skenaån vid
Ljungstorp och i Lillån öster om Boxholm.
Speciella förutsättningar för vegetationen
uppstår i kalkrika miljöer som i kalkärret i
Öringe.
En ovanligare art som förekommer i
vattenmiljöer är forsmossa Cinclidotus
fontinaloides (NT). Forsmossan växer på
sten eller trädrötter i vattendrag och sjöar
med kalkrikt vatten. Arten finns noterad
från tre lokaler i Svartåsystemet. Från
Svartån vid Egebylund finns moderna
fynd. De resterande två fynden, liksom de
flesta fynd i övriga landet, är gjorda i
början av 1900-talet eller tidigare. Detta
gör att kunskapen om artens utbredning är
dålig.
I lugnare partier av ån finns gott om
flytbladsvegetation. Här finns bl a
gäddnate, vattenpilört, gul näckros och
olika typer av andmat. Spetsnate (VU) och
styvnate (EN) är två representanter ur den
svenska rödlistan som kan finnas i lugna
vattenpartier. Gamla fynd av spetsnate
finns från en lokal i Svartån vid Löt.
En mycket intressant lavflora finns invid
Svartån vid Borgaströmmen söder om
Boxholm (bild 10). Här växer de två
hotade arterna strandskinnlav Leptogium
rivulare (CR) och blågrå skinnlav
Leptogium cyanescens (VU).
Strandskinnlaven är endast känd från ett
fåtal platser i landet och lokalen vid
Borgaströmmen är den enda kända i
Östergötland. Arten växer på sten och
stambaser i periodvis översvämmade
miljöer längs strömmande vattendrag.
Blågrå skinnlav finns på spridda lokaler i
hela landet. Arten växer mest på mossiga
trädbaser och stenar på lokaler med mycket
hög luftfuktighet.
7.8 Kransalger
Kransalgerna är en mycket förbisedd
organismgrupp. Intresset för kransalgerna
har dock ökat på senare tid i samband med
framtagandet av den senaste rödlistan, då
kransalgerna för första gången
behandlades. Totalt har man funnit 33 arter
i Sverige och inte mindre än 27 av dessa
finns upptagna på den nationella rödlistan.
Kransalgerna, som innehåller kalk, är
bland de känsligaste och mest kräsna
algerna, vilket gör dem lämpliga som
indikatorer på miljöförändringar.
Idag saknas helt dokumentation om
förekomsten av kransalger i
Svartåsystemet. Flera av de hotade arterna
24
På land invid sjöar och vattendrag skapas
en miljö med jämn och hög luftfuktighet
som gynnar förekomsten av mossor och
lavar i allmänhet. Längs med
Svartåsystemet finns många skogliga
nyckelbiotoper med förekomst av många
mer eller mindre ovanliga mossor och
lavar på träd såväl som på block. Porellor,
fällmossa, fjädermossor och baronmossor
är vanliga mossor i dessa partier. Bland
sällsynta lavar kan glansfläck,
hjälmbrosklav och brun nållav nämnas.
25
målarmussla (EN) och flodpärlmussla
(VU). I forsarna finns också färna (NT),
elritsa, lake, mört och signalkräfta.
8 Svartåsystemets olika delar
8.1 Svartån (objekt 1-39)
Svartån har sitt inlopp från sjön Sommen i
söder och mynnar ut i sjön Roxen i norr.
Svartån tillryggalägger på sitt lopp norrut
genom Boxholm, Mjölby och Linköping
kommun en sträcka på ca 75 km. Den
sammanlagda fallhöjden mellan Sommen
och Roxen är över 112 m. Det finns
sammanlagt nio stycken kraftstationer
längs åns sträckning. Dessa utgör
definitiva vandringshinder, med undantag
av Laxberg kraftstation längst i söder, där
laxtrappor finns. Trots regleringen och hög
näringsbelastning från tätorter och
omgivande åkermark finns höga
naturvärden av skilda slag knutna till ån.
Söder om ån nedströms Öringe finns en
kalkkärrsrest som bl a hyser en värdefull,
kalkgynnad landsnäckfauna. Lillån och
Åsboån ansluter därefter från söder och
flyter med Svartån i stilla mak upp mot
Mjölby, kantad av breda, betade mader.
Hulterstadmaderna halvvägs upp till
Mjölby har ett dokumenterat rikt fågelliv.
Svartån rinner därefter genom centrala
delarna av Mjölby stad. Nedströms
kraftstationen finns en lummig sträcka av
ån med höga värden för fisk- och
fågelfaunan, med bl a förekomst av färna
(NT), asp (VU) och kungsfiskare (VU).
Vid Solberga nordost om staden flyter
Svartån genom det som riksintresse
klassade Mjölbyfältet. Här har Svartån
mejslat sig igenom de sand- och
grusformationer som istiden lämnade efter
sig. Här flyter ån också runt Liljekonvaljön
med ett naturskogsartat skogsbestånd som
gynnar insekts- och fågellivet i området.
Liljekonvaljön ingår i Solberga
naturreservat, som breder ut sig norr om
ån. I den norra fåran förbi Liljekonvaljön
finns strömmande partier som bedöms vara
bra lämpade som öringhabit. Därefter har
Svartån helt lämnat skogsbygden bakom
sig och möter nu slätten.
Längs med utflödet från Sommen, från
Laxberg ned till S Timmerö, finns flera
grunda, steniga forsar. Här har lekplatser
för Sommens nedströmslekande öring
iordningställts. Förutom öring finns här
lake, abborre, gädda och bergsimpa. Vid
Södra Timmerö finns Lillåns utlopp. Norr
därom växer strandskinnlav (CR) och
blågrå skinnlav (VU) i anslutning till ån.
Ned till Boxholm flyter Svartån fram
mestadels omgiven av skogsmark, i våra
dagar utan timmer som en gång i tiden
flottades till sågverken vattenvägen från
Sommenbygderna. Nedströms
kraftstationen vid Boxholms bruk finns en
lång sträcka med strömmande och forsande
vatten. Området är välbesökt av utter. Efter
Boxholm ändrar landskapet kring ån
karaktär och ån omges nu på sin väg mot
Ekeby av öppen odlingsmark. Vid
Holmvik ett stycke innan Ekeby ansluter
Lillån från väster. På den långa sträckan
mellan Holmvik förbi Ekeby till Linnefors
kantas ån av fuktiga, delvis betade mader
(se bild 11).
Med någon kilometers mellanrum passerar
Svartån kraftstationen vid Knutsbro och ett
dämme i Forsa. Naturfåran nedströms
Forsa kantas av nyckelbiotopsklassad
lövskog på sin väg genom Öjebro där
ytterligare en kraftstation finns. Sträckan
utgör ett långt, sammanhängande parti med
strömmande och forsande vatten, mycket
bra lämpad som öringhabitat. Någon öring
har dock inte påträffats vid elfiske på
sträckan. Däremot har elritsa fångats,
vilket bekräftar lokalens lämplighet för
öring.
Nedströms stenbroarna vid Linnefors (bild
12) och Öringe (se omslagsbild) forsar
vattnet fram mellan gamla stenfundament.
Här finns bl a öring, tjockskalig
26
Vid Klackenborg ansluter Skenaån till
Svartån. Svartån flyter därefter förbi
Normlösa och Nederlösa och stannar till i
de dammarna längs vägen (bild 12). På
sträckan passerar ån Vågforsens
kraftstation och en lokal med häckande
kungsfiskare. Vid Hackstad och Karstorp
får Svartån ny fart i de strömmande och
forsande sträckor som finns där. Här
sportfiskas färna enligt boende i närheten.
Mellan Öjebro och Hackstad mynnar flera
i rapporten beskrivna bäckar i Svartån.
naturvärden består av flertalet
strömsträckor, nyckelbiotoper i skog och
värdefulla våtmarker kring ån. I anslutning
till ån finns också skyddsvärda arter som
utter, flodpärlmussla och öring och ett rikt
fågelliv med bl a strömstare, mindre
hackspett och gröngöling. Elfiske i ån har
resulterat i fångst av totalt sju arter
förutom öring: abborre, bergsimpa, gädda,
lake, elritsa, mört och ål.
År 2001 inleddes arbetet med att
omförhandla de vattendomar som styr
regleringen av Lillån. Syftet med detta är
att förbättra vattenföringen i ån. På så sätt
skulle Lillån göras tillgänglig för det
stationära öringbeståndet nedströms
dämmet i Strålsnäs (bild 15) liksom för
Sommens nerströmslekande öring. Genom
denna åtgärd skulle även förutsättningarna
för flodpärlmusslans reproduktion och
fortlevnad avsevärt förbättras. Också uttern
skulle gynnas av dessa åtgärder som skulle
leda till ökad tillgång på föda och
vinteröppet vatten.
Efter Björkeberg ansluter Kappelåns- och
Lillåns vatten. Svartån, som nu har ett gott
vattenflöde, passerar Ledberg och Guppan
med både forsande och lugnare partier. I
sandbrinkarna häckar kungsfiskare. Mellan
Ledberg och Kaga finns en stor
dammanläggning vid Svartåfors
kraftstation där Svartån tar en vilopaus
innan den sista strömmande sträckan vid
Västerbränninge nedströms väg 36 äntras.
Nedströms strömsträckan finns vassrika
miljöer med ett rikt fågelliv. På sträckan
upp mot Svartåfors kraftstation leker
Roxens aspar. Därefter möter Svartån sjön
Roxen i Svartåmynningens naturreservat.
Lillån beskrivs i sin helhet i katalogdelen
(objekt 40).
8.3
Lillån väster om Boxholm
(objekt 41-45)
Lillån väster om Boxholm har sitt ursprung
i flera sjöar i sydöstra Hålaveden och
ansluter till Svartån vid Holmvik, 15 km
sydväst om Ekeby. I rapporten avgränsas
ån av Fjätmunnasjön i söder. Härifrån
tillryggalägger ån ca 13 km till utloppet i
Svartån.
8.2
Lillån öster om Boxholm
(objekt 40)
Lillån öster om Boxholm har sitt utflöde
från Svartån ca 3 km nedströms sjön
Sommen och rinner åter ut i Svartån vid
Strålsnäs. Ån omges av skog och
våtmarker (bild 14). Förutom regleringen
är Lillån förhållandevis opåverkad jämfört
med många andra vattendrag i södra
Sverige (Bäckstrand m fl 2000).
Regleringen i vardera ände utgör
vandringshinder som utgör en stor negativ
påverkan på åns ekosystem och
förutsättningarna för t ex öring.
Mellan Fjätmunnasjön och Ryckelsby
meandrar Lillån kantad av vidsträckta,
obetade mader (bild 16). Dessa våtmarker
utgör en av de största våtmarkerna utmed
rinnande vattendrag i länet. Här finns ett
rikt fågelliv med exempelvis häckande
enkelbeckasin och skogssnäppa. Efter
strömsträckorna i Ryckelsby fortsätter
Lillån sitt meandrande lopp omgiven av
åkermark. På ett fåtal platser betas de
fuktiga maderna.
Enligt System Aqua, ett nationellt
bedömningssystem för att klassa
naturvärden i sjöar och vattendrag, erhåller
Lillån klassningen ”Högt – mycket högt
naturvärde”(Bäckstrand m fl 2000). Åns
27
vandringshinder. Förutom öring har lake
fångats vid elfiskeundersökningar i
området.
På sträckan finns två ej passerbara
dämmen vid Nyängen och Rickelhagssjön.
I anslutning till dessa platser och
nedströms sågen i Ryckelsby finns fina
ström- och forssträckor, som bedöms som
mycket bra lämpade som öringhabitat, för
såväl lek som uppväxt (Tengelin 1996).
Ingen öring har dock fångats vid elfiske på
sträckorna. Elfiskeundersökningar vid
Rickelhagssjön och Ryckelsby har
resulterat i fångst av elritsa, lake och
gädda. Kompletterande elfiske
rekommenderas vid de nedre partierna då
dessa borde vara tillgängliga för öring från
Svartån (Tengelin 1996). Elritsans
förekomst bekräftar lokalernas lämplighet
som öringhabitat och indikerar också att
åns vattenkvalité är god.
Vid Kårarp och Kårby i Kårarpsbäcken
finns strömmande partier som lämpar sig
mycket bra som lokal för lekande och
uppväxande öring. Vattenföringen är dock
periodvis låg vilket försämrar livsmiljön
för fisk. Vid elfiskeundersökningen på
sträckan fångades endast lake. Dämmet vid
Kårarps kvarn utgör ett definitivt
vandringshinder.
Vid Kårby finns en provtagningspunkt
tillhörande riksinventeringen av
bottenfauna. Resultatet från inventeringen
visar att Kårarpsbäckens vatten ej är
försurat. Föroreningskänsliga arter saknas
dock i materialet.
Ån och dess strömsträckor torde även ha
betydelse för utter. Dokumenterad spår av
utter finns från Ryckelsby.
Kårarpsbäcken och Åsboån är också
hemvist för utter. Dokumenterade spår av
utter finns från flera platser längs med
sträckan.
8.4
Åsboån och Kårarpsbäcken
(46-50)
Åsboån har sina källor i flera sjöar norr om
Malexander i Boxholms kommun. Biflödet
Kårarpsbäcken ansluter från öster till
Åsboån ca 1,5 km nedströms Förmo kvarn.
Ån rinner så småningom ut i Svartån ca 1,5
km nordost om Strålsnäs. Avståndet
mellan Sågsjön, som avgränsar den
beskrivna sträckan i söder till åns utlopp i
Svartån, är ca 9 km. Kårarpsbäcken
avgränsas i öster av dämmet vid Kårarps
kvarn. Nedströms strömsträckorna vid
Kårby och Staffansbo kantas
Kårarpsbäcken och Åsboån av frodiga,
betade mader på sin väg mot Svartån
genom den den vackra Åsbodalen (bild
17).
Åsboån och Kårarpsbäcken bedöms som
mycket värdefull med anledning av bl a
förekomsten av bäcköring (Tengelin
1996).
8.5
Skenaån och Födekullabäcken
(objekt 51-52)
Skenaån och Födekullabäcken slingrar sig
fram över slätten nordost om Skänninge i
Mjölby kommun. Jämte Kapellån utgör
vattendragen länets bäst utbildade
meanderlopp. Skenaån avvattnar stora
områden väster om Skänninge och passerar
genom centrala Skänninge.
Födekullabäcken, som ansluter till
Skenaån från norr vid Ljungstorp,
avvattnar en sankmark sydväst om Västra
Stenby i Motala kommun. Skenaån rinner
så småningom ut i Svartån vid Klackeborg.
Uppströms avgränsas den i rapporten
beskrivna sträckan av väg 32 vid
Skänninge respektive Födekulla. Skenaån
tillryggalägger mellan Skänninge och
Klackeborg en sträcka på 8 km och
Långt uppströms Åsboån finns
strömmande partier vid Staffansbo och
Förmo kvarn (bild 6). Här finns mycket
fina strömsträckor med ett stationärt och
livskraftigt öringbestånd. Dämmet vid
Förmo kvarn utgör dock ett definitivt
28
Födekullabäcken en sträcka på 3,5 km
mellan Födekulla och utloppet i Skenaån.
där ån rinner ut i Svartån. Ca 2,5 km innan
utflödet i Svartån ansluter Kapellån till
Lillån från öster. Totalt blir detta en
sträcka på ca 30 km. Ån meandrar på stora
delar av sträckan genom mestadels plana
omgivningar. Breda mader finns på många
ställen och ett par strandängar beskrivs i
rapporten. I åns södra delar finns flera
brantare partier omgivna av skogsmark. I
dessa partier blir ån smalare och vattnet
strömmande och forsande. Vid Spellinge
kvarn, Borg, Rotebro, Ö och Strömmen är
de strömmande partierna omgivna av
nyckelbiotopsklassad skog.
Längs åloppet finns branta strandbrinkar
och gamla åslingor i form av avsnörda
korvsjöar. På flera platser längs med ån
finns betade hagmarker. Åns har skonats
från negativa ingrepp och dess vattenföring
är att betrakta som naturlig.
Ån är mestadels lugnflytande men
nedströms Födekulla finns flera
strömmande partier. Dessa har bedömts
som bra och mycket bra lämpade som
öring, för såväl lek som uppväxt. Elfiske
på sträckan har dock endast resulterat i
fångst av stensimpa. Elfiske har också
genomförts inne i Skänninge. Här
fångades, förutom stensimpa, abborre,
gädda, mört och signalkräfta. Stensimpa
omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv.
Inne i Skänninge finns ett definitivt
vandringshinder. Skenaån bedöms som
intressant för fisk med utgångspunkt från
elfiskeresultatet (Tengelin 1996).
Dämmen vid Spellinge kvarn, Strömmen
(bild 18), Lunnevad, Sålla kvarn,
Ekströmmen och Sjögestad bro utgör
vandringshinder. Andra, troligtvis
passerbara dämmen, finns vid Borg och
Fröstad. Sträckan vid Ö är brant och
blockig och möjligtvis svårframkomlig. På
dessa platser, liksom vid Rotebo finns mer
eller mindre långa sträckor med
strömmande eller forsande vatten. Många
av dessa har bedömts som bra eller mycket
bra lämpade som lokaler för öring. Elfiske
i ån har resulterat i abborre, stensimpa,
gädda, mört, lake och signalkräfta vilket är
ett relativt högt antal arter. Lillån bedöms
som intressant med utgångspunkt från
elfiskeresultaten (Tengelin 1996). På flera
platser med strömmande vatten finns
gamla stenfundament. Dessa platser utgör
lämpliga och värdefulla lokaler för
strömstare.
Vid Ljungstorp växer bäckmärke som
endast återfinns på ett fåtal platser i länet. I
dagvattendammarna, som ån passerar
utanför Skänninge, finns ett rikt fågelliv
med arter som svarthakedopping (VU),
smådopping (VU) och snatterand (NT).
Vid Klackeborg har undersökningar inom
ramen för riksinventeringen av bottenfauna
genomförts. Bottenfaunan domineras av
dagsländor och knott och uppvisar på
platsen en låg artdiversitet.
Föroreningskänsliga arter saknades i
materialet.
Vid Brostorp, ca 1,5 km söder om Lillåns
utlopp i Svartån finns en övergiven
betesmark invid ån där kornknarr
förekommit. Här finns också
dokumenterade spår av utter.
8.6
Lillån i Mjölby och Linköpings
kommun (objekt 53-65)
Lillån har sin början i Folkebosjön och
Kilarpesjön i Västra Hargs socken i
Mjölby kommun. Den i rapporten
beskrivna sträckan av Lillån sträcker sig i
nordnordostlig riktning från Spellinge
kvarn öster om Västra Harg in i
Linköpings kommun till Ledberg och Löt,
8.7
Kapellån med Humpån och
Fettjestadsbäcken (objekt 6670)
Humpån har sina källor i Storsjön och
Lillsjön och Fettjestadsån rinner från sjön
Bjärsen söder om Nykil i Linköpings
kommun. Ca 400 m söder om Hackstad
29
vandringshindren nedströms GällstadLundby är passerbara vid höga
vattenflöden. Det mest troliga är dock att
bestånden av färna i Kapellån utgör en
eller flera populationer isolerade från
den/de i Svartån (Delling m fl 2000).
Också stensimpa och nissöga finns i ån.
Elritsans förekomst bekräftar lokalernas
lämplighet som öringhabitat och indikerar
också att åns vattenkvalité är god. Övriga
fiskar som fångats är gädda, mört, lake,
sarv och gers.
rinner dessa två vattendrag ihop och bildar
Kapellån. Kapellån mynnar i Lillån i
Ledberg, 2,5 km söder om Lillåns utlopp i
Svartån. Sträckan som beskrivs i rapporten
är ca 17 km lång och omfattas av
strömsträckorna i Fettjestadsån respektive
Humpån vid Gällstad-Lundby och åloppen
nedströms dessa.
Bild 19. Humpån vid Gällstad-Lundby.
Foto: Anna Elf.
Kapellån uppvisar det bäst utbildade
meanderloppet i länet och sträckan mellan
Gällstad-Lundby och Löt i öster är klassad
som riksintresse. På en sammanlagd
sträcka av ca 6 km meandrar ån kraftigt
fram över lerslätten. Ån är mestadels
lugnflytande men på sträckan finns flera
partier med strömmande vatten. Flera av
dessa har bedömts vara bra eller mycket
bra lämpade som öringhabitat (Tengelin
1996). I norra delen av Kapellån vid
Lagerlunda och mellan Ledingelunda och
Tolefors är strömsträckorna omgivna av
nyckelbiotopsklassad lövskog.
Vandringshinder finns vid Rakered,
Tolefors och Ålåkra. Dämmen i
Fettjestadsån vid Gällstad-Lundby (bild
19), Duseborg och Nykvarn utgör
definitiva vandringshinder. Strömsträckan i
Humpån vid Gällstad-Lundby är troligtvis
passerbar vid höga vattenflöden.
Elfiskeundersökningar i ån har resulterat i
en förhållandevis stor mängd fiskarter. De
mest intressanta av dessa är färna (NT) och
nissöga (NT) som fångats på flera platser
nedströms dämmet vid Gällstad-Lundby.
Detta skulle kunna tyda på att
30
skogsmark. Punktobjekten utgörs av
lokaler med enstaka hotartsfynd eller
provtagningsplatser för bottenfauna
utanför längre, sammanhängande
värdefulla sträckor. Objekten under övrigt
består av större, mosaikartade objekt som
beskrivits i sin helhet som ett objekt.
9 Katalogdelens innehåll
I rapportens katalogdel beskrivs 70 olika
objekt. Objekten fördelar sig mellan olika
naturtyper och övriga grupper enligt listan
nedan.
Ström- och forssträckor
33 objekt
Våtmarker
12 objekt
Bäckar
10 objekt
Punktobjekt
4 objekt
Lövskogsområden
3 objekt
Kalkkärr
2 objekt
Längre, meandrande sträckor 2 objekt
Övrigt
5 objekt
Objekten fördelar sig på de olika klasserna
enligt nedan:
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Klass 4
3 st
36 st
24 st
7 st
Klass 1 - objekten utgörs av två
strömmande partier inom Sommens
riksintresse samt Kapellåns riksintresse.
För mer uppgifter om klassningen, se kap.
2.3.3.
De strömmande och forsande sträckorna
förekommer ofta tillsammans med
värdefull strandskog och har beskrivits
som ett objekt. Bäckarna förekommer i
jordbruksmark med undantag för en i
31
10 Katalog
1. Strömsträcka i Svartån vid Laxberg
Klass: 1
075 90, 075 91
Boxholm
Ekeby
Naturvärdesbedömning: I Svartåns inlopp från sjön Sommen vid Laxberg finns strömmande
sträckor nedströms det dämme som reglerar avtappningen från sjön. Här förekommer
Sommens nerströmslekande öring, ett unikt bestånd med mycket högt bevarandevärde.
Objektet omfattas av Sommens riksintresse.
Beskrivning: Vid Laxberg norr om Andersbosjön som har kontakt med Sommen börjar
Svartån sitt lopp upp genom Östergötland. Vid Laxberg finns ett dämme som reglerar
avtappningen från sjön. Härifrån rinner den ca 10 m breda ån ca 600 m norrut innan fåran
utvidgar sig och ändrar karaktär. Längs de steniga stränderna växer skuggande al, asp, björk
och över ån hängande sälgar. Åt väster vidtar skog och åt öster hagmark. I den högfuktiga
miljön växer bl a signalarterna stenporella och fjällig filtmossa på block.
Vid dämmet finns en fisketrappa som möjliggör vandring för Sommens nerströmslekande
öring till och från lekplatserna vid Jansbo och Pilströmmen (objekt 2). Vid laxtrappan sker
regelbundna märkningar och räkningar av antalet vandrande individer. Närmast dämmet är
vattendraget forsande och strömmar därefter längs med hela sträckan. Botten utgörs av sten
och block.
Elfiske har skett i området under oktober 1993. Vid detta tillfälle fångades abborre, gädda,
bergsimpa och öring. Sträckan lämplighet för öring bedöms som bra för lekande fisk och
mycket bra för uppväxt.
I området har utter observerats under åren 2000-2001. Djuren har rört sig mellan Laxberg och
Andersbosjön. Sammanlagt har fyra olika individer setts under inventeringen.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenmiljön.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på ömse sidor av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby, Ödeshög
och Boxholm. Information från LST 1996:7. B. Tengelin HHS Ög.
Boxholms Skogar AB, 2001: Sammanställning av utterinventering år 2000-2001. Opublicerad
stencil.
32
2. Ström- och forssträckor i Svartån vid Jansbo och Pilströmmen
Klass: 1
075 90, 075 91
Boxholm
Ekeby
Naturvärdesbedömning: Vid Jansbo och Pilströmmen finns lekplatser för det unika
beståndet av nerströmslekande Sommenöring. Sammanlagt har här 10 000 m2 lekbotten
iordningställts på sträckan. Här bedrivs sedan länge ett projekt med syfte att öka kunskapen
om öringbeståndet och trygga dess fortlevnad. Detta gör sträckan ytterst värdefull utifrån ett
vetenskapligt såväl som biologiskt perspektiv. I norra delen av objektet har fynd gjorts av de
hotade arterna strandskinnlav och blågrå skinnlav. Strandskinnlaven är endast känd från ett
fåtal platser i landet. Den södra delen av området ingår i Sommens riksintresse.
Beskrivning: Från Börshult och norrut mot Lillåns inlopp finns långa partier med
strömmande och delvis forsande vatten. Sträckan är totalt 1,3 km.
De sydligaste 500 m av sträckan är ca 10 m bred om omges av en 10-30 m bred trädridå
dominerad av grov al och björk. Alarna är sockelställda och här finns död ved i form av
alhögstubbar. Stränderna är steniga och utgörs av vallar från tidigare rensningar, numera
bevuxna med gamla träd. Trädbården omges av hagmarker på vardera sida. Vattnet är på
sträckan strömmande och botten utgörs av sten och block, med gott om grus och sand
däremellan.
Efter bron över ån mellan Börshult och Skyttebo ändrar ån karaktär. Ån breddas med steniga
öar mellan de olika fårorna som här bildas. Öarna och de flacka stränderna är bevuxna med al,
björk, pil och annan Salix. I vattnet växer vass, vasstarr, tåg och kaveldun. Vattnet är här
strömmande till lugnflytande.
Nedströms det ovan beskrivna partiet ökar vattnets hastighet och vattendraget samlas i en 2030 m bred fåra. Med 200-300 m mellanrum har två forsnackar iordningställts för att skapa
lekplatser för Sommens nerströmslekande öring. Här forsar vattnet fram i den grunda, steniga
fåran med uppstickande block. Lekbottnarnas totala areal vid Jansbo är ca 6000 m2. Död ved i
form av stora stockar ligger i forsen.
Ned mot åkröken nedströms forsarna blir vattenhastigheten lägre och strömmande några
hundra meter. Efter åkröken österut finns nästa fors, Pilströmmen. Även denna är
iordningställd av Boxholms Skogar AB för lekande öring. Här finns lekbottnar på en areal av
totalt 4000 m2. Pilströmmen omges av värdefull strandskog. Här finns bl a grov gråal, ask,
lönn, björk, asp och Salix. Även grova ekar finns i anslutning till ån. En del död ved finns i
och kring vattendraget. I strandkanten har fynd gjorts av den två ovanliga och hotade arterna
blågrå skinnlav (VU) och strandskinnlav (CR), som vid Svartån växer här och vid
Borgaströmmen (objekt nr 3).
Boxholms Skogar AB har bedrivit vetenskapliga undersökningar och projekt tillsammans med
Sötvattenlaboratoriet och Sommens fiskevårdsförening under en lång tid med syfte att
förbättra den nerströmslekande Sommenöringens möjligheter till lek och reproduktion (se den
allmänna delen av rapporten).
Från området finns dokumenterade spår av utter. Sträckan utgör också övervintringsplats för
strömstare. Även sångsvan övervintrar i området.
33
Bibehållande av värdena: Det är av stor vikt att de fiskevårdande åtgärderna vid Jansbo och
Pilströmmen får fortgå för att trygga den nerströmslekande öringens framtid. Vattendraget får
inte utsättas för rensning, schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess
naturliga lopp eller vattenmiljön. Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på ömse sidor av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av bottenfauna.
Referenser: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby, Ödeshög
och Boxholm. Information från LST 1996:7. B. Tengelin HHS
Länsstyrelsen i Östergötlands läns län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Carpholm, E. 2001. Skogsmästare, Boxholms Skogar AB. Muntligen.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
3. Borgaströmmen i Svartån
085 01
Klass: 2
Ekeby
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Borgaströmmen söder om Boxholm utgör en storblockig, fuktig
miljö vid Svartån som gynnar en rik lavflora. Här finns fynd av bl a strandskinnlav och blågrå
skinnlav. Strandskinnlaven är endast känd från ett fåtal platser i landet och på lokalen vid
Svartån finns den i rikliga mängder. Den höga vattenhastigheten och det rena vattnet gör
lokalen till en av de mest artrika och värdefulla lokalerna i Svartåsystemet med avseende på
bottenfauna. Här är bl a två nattsländearter funna som tidigare endast påträffats på ett fåtal
lokaler i Östergötland. Skogen som omger strömmarna är delvis nyckelbiotopsklassad.
Beskrivning: Ca 2 km söder om Boxholm finns en storblockig sträcka av Svartån,
Borgaströmmen. Här delar ån upp sig i flera fåror med små öar emellan. I och längs med
åfåran finns stora block och rester av gamla trä- och stenskoningar. Vattnet är strömmande till
forsande mellan blocken och de små öarna mellan åfårorna.
Den ca 600 m långa sträckan kantas av värdefull strandskog med al, Salix, gran och ek. Här
finns gott om lågor och högstubbar med insekts- och hackspettshål. På östra sidan om ån finns
även en hällmark med äldre tallskog. I strandkanten har fynd gjorts av den två ovanliga och
hotade arterna blågrå skinnlav (VU) och strandskinnlav (CR). Blågrå skinnlav växer i det
aktuella området på alrötter och sten både i översvämningspåverkad strandskog och öppet på
stranden tillsammans med strandskinnlav. I området har en stor mängd andra ovanliga lavarter
noterats såsom slanklav och korallav och svampar som blomkålssvamp och trollhand. I
området har även kungsfiskare och strömstare noterats.
Vid den lilla ö som finns i ån i det aktuella området har en bottenfaunaundersökning gjorts.
Denna resulterade i fynd av totalt 50 taxa, vilket gör lokalen till den näst mest artrika av de
undersökta Svartå-lokalerna. Artsammansättningen präglas av den steniga bottnen med frodig
påväxt av näckmossa och den relativt höga vattenhastigheten. En artrik grupp på lokalen var
dagsländorna med hela 8 arter, bl.a. 3 arter ur släktet slamsländor Cainis spp. Även för
trollsländor var lokalen artrik med 5 arter bl.a. blå jungfruslända Calopteryx virgo. Andra
vanliga taxa var klotmusslor Spaeriidae spp och virvelbaggar Gyrenidae spp. Lokalens
34
diversitets-index ligger dock ganska lågt och dras bl.a. ned på grund av det höga
individantalet hos nattsländesläktet Hydropsyche.
Föroreningsbedömningen av bottenfaunasammansättningen ger det finaste resultatet av de
undersökta lokalerna (tillsammans med lokal 40 - Lillån öster om Boxholm) med utlåtandet
”ingen påverkan”. Av de funna arterna indikerar hela 11 arter “rena” vatten. Exempel på
dessa är dagsländan gul forsslända Heptagenia sulphurea, stenflodtrollsländan
Onychogomphus forcipatus, vattenfisen Aphelocheirus aestivalis och nattsländorna
Rhyacophila nubila och Cheumatopsyche lepida. En art som bara hittats på denna lokal var
nattsländan Cerclea nigronervosa. Artsammansättningen tyder heller inte på någon
försurningspåverkan. Nio av de funna arterna anses ej tåla pH under 5,5, utan hittas oftast
bara i opåverkade vatten. Exempel på dessa är nattsländorna Psychomyia pusilla och Lype
reducta, märlkräftan Gammarus pulex och dagsländan Caenis rivulorum. De två
förstnämnda är bara funna några få gånger i Östergötland.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller ytterligare reglering som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Gamla stenfundament bör bevaras med avsikt att bibehålla häckningsmöjligheterna för
strömstare. Skogsavverkning får inte ske i direkt anslutning till ån.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiskeundersökning.
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Ek, T., Franzén, M., Hagström, M. & Wadstein, M. 2001: Sällsynta lavar i Östergötland, 2000
– nationellt och regionalt rödlistade arter. Rapport 2001:1, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Linköping.
4. Svartån genom Boxholm
085 00
Klass: 2
Ekeby
Boxholm
Naturvärdesbedömning: I Boxholm finns ett par dammar och en ström- och forssträcka i
Svartån med stor betydelse för det vattenanknutna djurlivet i området. Här finns bl a ett
uttergryt vilket gör sträckan till en av de mest värdefulla sträckorna av Svartåsystemet för
utter. Här finns också två av Svartåsystemets tre häckningsplatser för forsärla och häckande
strömstare. De strömmande sträckorna bedöms vara bra lämpade som öringhabitat.
Beskrivning: Genom Boxholm rinner Svartån genom ett flertal dammar som skiljs åt av
strömmande och forsande partier. Sträckan börjar uppe vid sågverksdammen och fortsätter
förbi de branta partierna vid Boxholms Bruk och vidare ner mot Flemmingedammen och
kraftstationen.
Området kring sågdammen är välbesökt av utter vilket sannolikt beror på det uttergryt som
finns i området. Spår av utter har observerats frekvent ner mot väg 32 där ett dämme spärrar
vägen nedströms.
35
Nedströms sågdammen slingrar sig ån mellan fabriksbyggnaderna. Sträckan är bitvis brant
och vattnet strömmar och forsar över hällar, block och sten. Här finns flera höga dämmen som
i dagsläget utgör definitiva vandringshinder. Intill vattnet står ställvis yngre träd och buskar
som al, pil och björk. Sträckan bedöms vara bra lämpad som öringhabitat för såväl lek som
uppväxt. I området finns häckande forsärla. Strömsträckorna utgör också häcknings-,
övernattnings- och övervintringsplats för strömstare. Ibland övervintrar även kungsfiskare i
området.
Ca 400 m uppströms Flemmingedammen är medelbredden på vattendraget ca 5 m. Nedströms
stenbron över ån finns ett ca 40-50 cm högt dämme. Här är stenigt och grunt. Vattnet är
strömmande och ån omges av stora lövträd som exempelvis al, lönn, alm. Ett visst inslag av
död finns.
Flemmingedammen uppströms kraftverket är ca 750 m lång och kantad av en några meter
bred lövträdsbård. Intill dammen växer bl a den ovanliga arten springkorn (RR). Spår av utter
har setts vid flera tillfällen vid Flemmingedammen. Dessa individer lever troligtvis nerströms
dammen. I området kring dammen finns häckande forsärla.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare och forsärla.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Utterns ynglingsmöjligheter i området bör säkerställas. Elfiske.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands läns län, nr
1996:7.
Boxholms Skogar AB, 2001: Sammanställning av utterinventering år 2000-2001. Opublicerad
stencil.
Bäckstrand, A., Johansson, P. & Halldén, A. 2000: Lillån – naturvärden och nyttjande.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Rapport 2000:7, Länsstyrelsen i Östergötlands läns län,
Linköping.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
5. Bäck mellan Dammen och Boxholms Säteri
Klass: 3
085 00
Boxholm
Ekeby
Naturvärdesbedömning: Bäcken vid Boxholms säteri är opåverkad av dikning och andra
negativa ingrepp. Den strömmande och delvis forsande sträckan utgör en värdefull och
ovanlig naturtyp i dagens skogslandskap. Skogen i anslutning till nedre delen av bäcken är
upptagen som naturvärdesobjekt i Skogsvårdsstyrelsens inventering av värdefull skog.
36
Beskrivning: Mellan gården Dammen och Svartån vid Boxholms säteri rinner en slingrande
skogsbäck ut i Svartån. Bäcken är 1-4 m bred på sträckan och delvis strömmande och
forsande. Botten utgörs av grus och sand med inslag av sten och block.
Från Dammen och nedströms kantas bäcken av barrskog i en liten sprickdal. Efter en sträcka
ansluter en bäck från norr. Därefter omges bäcken av alkärr och alridåer. Nedströms
landsvägen omges bäcken av ädellövskog dominerad av bok. Ca 100 m innan utloppet i
Svartån finns ett passerbart dämme. Uppströms dämmet rinner bäcken genom en liten
våtmark bevuxen med bunkestarr.
Bibehållande av värdena: Begränsa påverkan från ridning i de södra delarna. Flera små
dämmen finns idag i bäcken som iordningställts vid anläggandet av ridbanan genom området.
Bäcken bör undantas från dikning, rensning, utfyllnad och invallning.
Skydd:
Ytterligare kunskap: Inventering av vattenmiljön; botten- och fiskfaunan.
Referenser: Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i
skog. www.svo.se
6. Strömsträcka i Svartån vid Ekenäs
085 10
Klass: 3
Ekeby
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Ca 3 km norr om Boxholm finns en ca 500 m lång, stenig sträcka
av Svartån. Här finns värdefulla vattenmiljöer med strömmande vatten. I anslutning till ån i
strandbrinken upp mot omgivande åkermark står några jätte-ekar med värdefull lavflora.
Ekarna är nyckelbiotopsklassade.
Beskrivning: Ekenäs ligger 3,5 km NNV Boxholm invid vägen mellan Boxholm och
Ryckelsby. Öster om gården flyter Svartån fram i dalgången omgiven av åkermark. Strax
uppströms Ekenäsbäckens utlopp finns en ca 500 m lång, stenig sträcka av Svartån med delvis
strömmande vatten. Vattendragets bredd är ca 15 m. Uppstickande stenar och block gör botten
varierad och har bildat flera små fåror. I och omkring vattendraget växer vass, tåg och
jättegröe.
Längs med ån växer sockelställd al, pil och Salix som hänger ut över vattnet.
I slänten upp mot den omgivande åkermarken finns ett 10-tal grova, värdefulla ekar på båda
sidor om ån. Brun nållav växer på samtliga ekar och på ett par ekar växer också gul dropplav
och gulpudrad spiklav. På en av ekarna förekommer också vitskivlav.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenmiljön.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Naturvärdena knutna till ek kommer att bestå om
området närmast träden hålls fritt från konkurerande sly och träd som skuggar stammen. Det
är även viktigt att ”nyrekryteringen” av ek gynnas i närområdet.
Skydd: Strandskydd, 100 m på ömse sidor av strandlinjen.
37
Ytterligare kunskap: Inventering av botten- och fiskfauna.
Referenser: Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland. Inventering av nyckelbiotoper i skog.
7. Ekenäsbäcken
085 10
Klass: 3
Ekeby
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Ekenäsbäcken rinner ut i Svartån ca 3,5 km norr om Boxholm.
Bäcken har ett välutbildat meandrande lopp och är opåverkad av dikning under senare tid. I
dagsläget är bäckens naturvärden begränsade men miljön har en potential att i framtiden
erbjuda en fin biotop för flora och fauna knuten till bäckar.
Beskrivning: Ca 4 km nordnordväst om Boxholm ligger gården Ekeby. Väster och söder om
gården rinner Ekenäsbäcken i riktning mot Svartån. Den aktuella sträckan av Ekenäsbäcken är
ca 900 meter och delvis meandrande. Bäcken ger ett påverkat intryck men är troligtvis inte
utdikad under de senaste 30 åren (muntlig uppgift från markägaren). Bäckfåran är mycket
smal och delvis igenväxande. Växtligheten kring bäcken domineras av al och Salix. Därtill
finns tre grova ekar utmed sträckan.
Bibehållande av värdena: Delar av bäcken kan vara lämplig för bete om röjningsåtgärder
vidtas.
Skydd: Bäcken omfattas av det generella biotopskyddet. Strandskyddet omfattar 100 m från
Svartåns vattenlinje.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En
undersökning av mindre bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen.
Rapport 1995:12, Länsstyrelsen i Östergötlands län.
8. Asp och färna vid Hammarsberg
085 10
Klass: 4
Ekeby
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Vid Hammarsberg norr om Boxholm flyter två små bäckar ut i
Svartån. Den plats där två vattendrag flyter samman är ofta en viktig biotop för fisk, fågel och
däggdjur. Här sker ofta fundamentala funktioner som födosök, häckning, lek och vandring. I
det aktuella objektet har fynd av de två hotade arterna asp och färna gjorts.
Beskrivning: Norr om Boxholm flyter Svartån fram i en uppodlad dalgång. 3,5 km norr om
Boxholm ligger Hammarsberg väster om ån. Ca 500 m SSO Hammarsberg rinner två små
bäckar ner i ån från öster. Vid den södra bäckens utlopp finns en lokal med fynd av asp (VU)
och färna (NT). På den aktuella sträckan omges ån av en gles trädbård av al och björk med ett
tätt buskskikt av Salix. Vass och tåg kantar de leriga stränderna.
38
Koordinaten för hotartsfynden har angetts med en noggrannhet av 100 m.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenmiljön.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på ömse sidor av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiskeundersökning.
Referenser: Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
9. Strandängar vid Svartån mellan Hageby och Linnefors
Klass: 2
085 10, 085 11
Boxholm
Ekeby
Naturvärdesbedömning: Mellan Hageby och Linnefors kvarn finns ett tilltalande landskap
utmed Svartån med betade stränder både norr och söder om ån. Objektet utgör en stor
sammanhängande våtmark med höga värden för växt- och djurlivet i anslutning till ån.
Beskrivning: Ca 800 m söder om Lillåns utlopp i Svartån, i höjd med Hageby, börjar ett
avsnitt av Svartån som kanstas av våtmarker och betade strandängar ända till Linnefors, ca 3
km nedströms. Från väster ansluter på sträckan Lillån, och där åarna möts breder våtmarkerna
ut sig mellan åloppen. Vid Götevi breder strandängar ut sig framförallt på sydstranden av
Svartån, men väster om Ekeby kyrka finns även ett litet strandängsstråk utmed nordstranden.
Öster om Ekeby är strandängarna bäst utbildade på den norra sidans flacka stränder. Åkrarna
runt området ligger på högre höjd än strandängen, något som vittnar om hur ån skruit sig ned i
landskapet.
Mellan Lillån och Svartån i den västra delen av objektet ligger en stor öppen mad som
översvämmas på våren. Flenrör dominerar men här finn också fackelblomster, älggräs,
sumpfräne, kärrgröe och jättegröe. I vattnet finns vattenstäkra, vattenpilört och gäddnate.
Maden betas vissa år. Ofta ses brun kärrhök (RR) kretsa över området.
Österut vid Götevi gård finns strandängar norr och söder om ån. Strandängen på södra sidan
om ån var välbetad vid strandängsinventeringen 1997 med endast små partier med vass eller
jättegröe invid strandlinjen. Åt nordost vidtar en zon med ängsliknande flora innanför den
kortbetade zonen invid ån, allt eftersom området breddas. Ett trädbestånd med f a björk växer
inne på strandängen och vid bron finns en alridå.
Öster om bron på andra sidan sågen vidtar ett område på södra sidan av ån som nyligen röjts
vid strandinventeringen 1997. En starrmad vidtar sedan på den sista sträckan mot Ekeby.
Mittemot denna starrmad finns också en starrmad på norra sidan ån, med ett större inslag av
jättegröe. Här växer också några få alar.
Öster om Ekeby finns utbredda starrmader, främst utefter norra stranden. Mot Linnefors blir
stränderna brantare och ån kantas endast av smala högstarrbälten, lite vass, svärdslilja och
rörflen innan landstranden tar vid. På södra stranden har röjningar utförts mellan år 1996-
39
1998. Trädskiktet har tagits bort och de fuktigare partierna med högstarräng, tuvtåteläng och
högörtsäng breddats.
Ca 650 m nordost om Ekeby står några mycket grova ekar i strandkanten på norra sidan av ån
med påväxt av gul dropplav och brun nållav. Grova ekar med påväxt av brun nållav växer
också på nordöstra sidan om ån strax söder om åns krökning ner mot Linnefors och på
sydvästra sidan om ån ca 150 meter från Linnefors.
Vid vägen över Lillån vid Fjätmunna har undersökningar inom ramen för riksinventeringen av
bottenfauna genomförts. Här hittades 29 taxa vilket betraktas som ett måttligt högt artantal för
vattendrag i södra och mellersta Sverige. Diversitets-index ligger runt medel bland de
undersökta Svartå-lokalerna. Indexet dras ned av bl.a. höga individantal av knott Simuliidae.
Andra vanliga taxa på lokalen är dagsländan brun forsslända Heptagenia fuscogrisea och
fjädermygglarver Chironomidae.
Artuppsättningen på lokalen och beräknade föroreningsindex visar vissa tecken på
föroreningspåverkan. På detta tyder det relativt låga artantalet, hög andel vattengråsuggor
Asellus aquaticus och fåborstmaskar Oligochatae. Av de funna arterna var det bara 4 arter
som indikerar “rena” vatten. Exempel bland dem är nattsländan Rhyacophila nubila.
Artsammansättningen visar inga tecken på försurningspåverkan. Två av de funna arterna
anses ej tåla pH under 5,5, utan hittas oftast bara i opåverkade vatten. Ett exempel bland dessa
är dagsländan sjösandslända Ephemera vulgata.
I området finns bl a häckande tofsvipa, drillsnäppa, enkelbeckasin och buskskvätta noterats.
Området besöks ofta av brun kärrhök.
På sträckan mellan Götevi och Öringe finns har spår av utter observerats vid ett flertal
tillfällen. Troligtvis rör det sig om en eller två uttrar som rör sig i området. Det finns uppgifter
som uppger att utter reproducerade sig vid Linnefors på 1970-talet.
Bibehållande av värdena: Intensifierat bete på de ohävdade delarna. Ytterligare röjning,
tuvbearbetning och borttagande av träd är positivt för fågellivet. Vattendraget får inte utsättas
för rensning, schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp
eller vattenmiljön. Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på ömse sidor av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av växt- och djurliv.
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1989-1990: Ängs- och hagmarksinventeringen,
Östergötlands län. Boxholm, Mjölby, Linköping och Motala – kartor och beskrivningar,
opublicerad.
Molin, M. 1997: Fågelinventeringen av 27 strandängar i Östergötlands län. Rapport 1997:2,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Boxholms Skogar AB, 2001: Sammanställning av utterinventering år 2000-2001. Opublicerad
stencil.
40
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
10. Forssträcka i Svartån vid Linnefors
Klass: 2
085 11
Boxholm
Ekeby
Naturvärdesbedömning: Vid Linnefors kvarn finns en vacker forsande sträcka av Svartån
omgiven av lummig, nyckelbiotopsklassad lövskog. Här finns höga värden knutna till
vattenmiljön. I forsen finns bl a ett av länets få aktuella fynd av den hotade arten tjockskalig
målarmussla. I elfiskeundersökningar i området har bl a öring och elritsa fångats. Även ett
intressant fynd av färna är gjort på sträckan. Vinteröppna vatten är därtill värdefulla för arter
som utter och strömstare. Den senare häckar vid forsen. En bottenfaunaundersökning på plats
resulterade i bl a fynd av två sällsynta arter som bara återfunnits vid några få tillfällen i
Östergötland. Forsarna vid Linnefors uppvisar en rad hotade arter som gör lokalen till en av
de mest värdefulla inom Svartåsystemet.
Beskrivning: Vid Linnefors gård låg tidigare en kvarn och här finns en välvd stenbro över ån.
Nedanför bron finns en ca 50 m lång sträcka med forsande och strömmande vatten. Forsen
omges av bebyggelse. Skogen domineras av asp men här finns också inslag av grova
ädellövträd. Lokalen bedöms vara mycket lämplig för lekande och uppväxande öring.
Under och efter bron delar ån upp sig i fyra fåror huvudfåror. Mellan de djupa forsarna finns
lövskogsbevuxna öar. I och omkring forsen växer grova träd som bl a pil, al, alm, ek och lönn.
Död ved finns också i och omkring forsen. Stränderna är storblockiga och delvis stensatta. På
block växer bl a gott om fällmossa. Nedströms forsen bildas i bakvattnet ett dammliknande
parti med lugnt vatten innan ån flyter vidare. Objektet omges i norr av bebyggelse och i söder
av nyckelbiotopsklassad lövskog, dominerad av asp.
Vid Linnefors finns ett av Svartåsystemets tre aktuella fynd av tjockskalig målarmussla (EN).
Här finns också spetsig målarmussla som är mindre allmän.
Lokalens bottenfauna undersöktes 1998 och resulterade i fynd av totalt 40 taxa.
Artsammansättningen präglas av den steniga bottnen med frodig påväxt av näckmossa och
trådformiga alger samt den höga vattenhastigheten. En artrik grupp på lokalen var
dagsländorna med 6 arter. Andra vanliga taxa var nattsländan Chimarra marginata och knott
Simulidae. Lokalens diversitets-index är ganska högt men dras ned något av höga individantal
av klotmusslor Spaeriidae spp. och nattsländesläktet Hydropsyche spp.
Bottenfaunans artsammansättning och föroreningsindex visar inga tecken på
föroreningspåverkan. Föroreningsindex för lokalen uppvisar ett av de bästa resultaten bland
de undersökta lokalerna i Svartåsystemet, med utlåtandet ”ingen påverkan”. Av de funna
arterna var det hela 11 arter som indikerar “rena” vatten. Exempel på dessa är
stenflodtrollsländan Onychogomphus forcipatus, nattsländorna Rhyacophila nubila och
Cheumatopsyche lepida, bäcksländan Taeniopteryx nebulosa samt vattenfisen
(Aphelocheirus aestivalis. De två sistnämda är sällsynta arter som bara återfunnits vid några
få tillfällen i Östergötland. Artsammansättningen tyder inte heller på någon
försurningspåverkan. Sju av de funna arterna anses ej tåla pH under 5,5, utan hittas oftast bara
41
i opåverkade vatten. Exempel på dessa är märlkräftan Gammarus pulex och dagsländan
Caenis luctuosa.
Stenbron och forsarna utgör häcknings- och övervintringsplats för strömstare.
Elfiske har genomförts på lokalen 1993 och 1995. Vid båda tillfällen fångades öring (RR).
1993 beräknades det totala antalet individer till 24,9/100 m2. 1995 var samma siffra 1,3. Vid
undersökningarna 1993 fångades även bergsimpa och mört och 1995 elritsa, lake och mört.
Även ett mindre exemplar av färna (NT) fångades. Fyndet är bestämt och konserverat på
Riksmuséet.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenmiljön.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Död ved bör lämnas kvar i vattnet.
Skydd: Strandskydd, 100 m på ömse sidor av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Nyinventering av fiskfaunan. Bottenfaunainventering.
Förutsättningarna för musslornas och öringens fortlevnad på lokalen bör utredas och
säkerställas vid behov.
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
Bergengren, J. 2000: Inventering av musslor i Östergötlands län 2000. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
11. Forssträcka i Svartån vid Öringe
085 11
Klass: 2
Ekeby
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Vid Öringe invid väg 32 straxt nordväst om Strålsnäs finns ett parti
av Svartån med strömmande och forsande vatten. Forsarna och miljöerna i anslutning till
dessa är värdefulla för ett flertal ovanliga, vattenanknutna arter. Här finns bl a en av
Svartåsystemets tre lokaler med aktuella fynd av flodpärlmussla flera ovanliga musselarter. I
forsarna finns också öring och lokalens lämpligheten som öringhabitat bedöms som bra för
lek och mycket bra för uppväxt. Vinteröppna vatten är därtill värdefulla för arter som utter,
strömstare och forsärla. De två senare arterna häckar vid forsen. Öringe är den enda kända
häckningsplatsen för forsärla i Svartåsystemet. Fors- och strömsträckorna vid Öringe utgör en
mycket värdefull miljö som saknar motsvarigheter i Svartåsystemet och länet som helhet.
Beskrivning: Öringe ligger intill väg 32 strax norr om Strålsnäs. I området finns flera partier
med forsande och strömmande vatten och fynd av ett flertal ovanliga, vattenknutna arter.
42
Ca 200 m uppströms bron över ån finns en grund forssträcka, ca 50 m lång. Nordost om ån
växer lövträd i slänten upp mot vägen och bebyggelsen. På åns sydvästra sida ligger en
strandäng som avgränsas i öster av en sluttning som skurits ner av ån. Här växer bl a
ängsnycklar, vanlig nattviol, blåtåtel och rikligt med älgört.
Bron vid Öringe är en stenbro med flera valv. Nedströms bron finns djupa forsar. Ån delar här
upp sig i flera fåror och mellan dessa finns holmar och hällar. Holmarna är bevuxna med pil,
al och fågelbär. Botten utgörs av sten, block och hällar. Runt forsen växer bl a björk, lönn och
alm i ett glest trädskikt. Nerströms forsen bildas ett dammliknande parti med lugnvatten. Här
växer säv, vasstarr och kaveldun i vattnet och på stränderna. Stora pilar och alar kantar
vattendraget.
Elfiske i forsen vid bron har genomförts vid två tillfällen, 1993 och 1995. Vid båda tillfällena
fångades öring. 1993 beräknades öringpopulationens täthet till 2,6 ind/100 m2. 1995 var
denna siffra 1,5. Vid elfisket fångades även elritsa, öring, signalkräfta och mört. Området har
också avfiskats med not 2000 med avsikt att inventera beståndet av nissöga. Ingen nissöga
påträffades, däremot fångades mört, gädda och elritsa.
Området inventerades 2000 och 2001 på musslor. Vid dessa tillfällen hittades flodpärlmussla
(VU), flat dammussla (NT), tjockskalig målarmussla (EN) och den mindre allmänna spetsig
målarmussla.
Den gamla stenvalvsbron är en mycket bra övervintringsplats för strömstare. Som mest har 14
individer setts sovande samtidigt i hålen under bron. Häcknings sker nästan årligen. Även
forsärla häckar nästintill varje år vid bron. I området övervintrar även kungsfiskare
regelbundet.
I området finns dokumenterade spår av utter. Troligtvis rör det sig om en eller två uttrar som
rör sig i området mellan Öringe och Götevi.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar vattenmiljön eller dess naturliga lopp.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sidan av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Förutsättningarna för musslornas och öringens fortlevnad på lokalen
bör utredas och säkerställas vid behov. Nyinventering av fiskfaunan. Bottenfaunainventering.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
Molin, M. 1997: Fågelinventeringen av 27 strandängar i Östergötlands län. Rapport 1997:2,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Bergengren, J. 2000: Inventering av flodpärlmussla i Östergötlands län 2000. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Bergengren, J. 2001: Inventering inom ramen för Stormusselprojektet. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2000: Utterinventering Östergötland 1999.
Miljövårdsenheten. Meddelande 2000:1.
43
Boxholms Skogar AB, 2001: Sammanställning av utterinventering år 2000-2001. Opublicerad
stencil.
Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i Östergötland.
Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
12. Öringe kalkkärr
085 11
Klass: 3
Ekeby
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Öster om väg 32 vid Öringe finns ett igenväxande kalkkärr med
vissa återstående kalkkärrsrester. Här finns bl a de två kalkkrävande landsnäckorna
kalkkärrsgrynsnäcka och smalgrynsnäcka som ingår i EU:s habitatdirektiv. Delar av objektet
är utpekat som nyckelbiotop av Skogssvårdsstyrelsen. Kalkkärren utgör en kraftigt minskande
naturtyp och kalkkärret i Öringe utgör därmed en mycket bevarandevärd lokal.
Beskrivning: Vid Öringe, öster om väg 32 och söder om Svartån är Öringekärret beläget.
Kärret som är ett extremrikkärr är igenväxande och ohävdat.
I stora delar av kärret är älggräs och tuvor av gräs och starr dominerande och björk håller på
att ta över, vilket var förhållandet redan på 1970-talet. I västra delen finns en öppen kärryta
med arter som kråkklöver, vattenklöver, knagglestarr, tuvstarr, kärrfräken, sjöfräken och
kärrtistel. Några typiska kalkkärrsarter finns också kvar här, nämligen blåtåtel, tätört och
näbbstarr.
Från kärret finns fynd från slutet av 1990-talet av de ovanliga snäckorna kalkkärrsgrynsnäcka
(NT), smalgrynsnäcka (RR) och Clausilia pumila (RR).
Vid den förra kalkkärrsinventeringen (1972) fanns här rikligt med kärrknipprot och
ängsnyckel. Näbbstarr var ett dominerande inslag och andra intressanta arter var gräsull och
vildlin.
Bibehållande av värdena: Kalkkärret bör restaureras och hävden upptas. Påverkan på de
hydrologiska förhållandena, t.ex. genom dränering av omgivande mark, får inte ske.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Förutsättningarna för restaurering bör utredas.
Referenser: Lohmander, H & Waldén, H. W. 1921-1981: Markfaunainventeringen i södra
och centrala Sverige. Naturhistoriska riksmuseet i Göteborg.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
44
13. Våtmarker vid Svartån mellan Strålsnäs och Mjölby
Klass: 2
085 11, 085 21, 085 22, 085 32
Boxholm/Mjölby
Ekeby/Åsbo/Mjölby
Naturvärdesbedömning: Invid Svartån mellan Strålsnäs och Mjölby finns stora områden
med delvis betade mader med få motsvarigheter i Östergötland. De öppna våtmarkerna har
positiv betydelse för landskapsbilden och delar utgör viktiga häck- övervintrings- och
rastlokaler för fågel. Här påträffas bl a sångsvan regelbundet då ån är vinteröppen. Lokalens
bottenfauna är undersökt och uppvisar en måttlig artrikedom. Området ingår i den nationella
bevarandeplanen för odlingslandskapet.
Beskrivning: Mellan Öringe i Boxholms kommun och Eldslösa straxt utanför Mjölby kantas
Svartån av våtmarker på svämsediment utefter hela åsträckan. Dessa omges i huvudsak av
åker och betade hagmarker vilket gör att ån har en framträdande roll i det böljande landskapet.
Från Öringe i söder och norrut mot Näsby präglas våtmarkerna till största delen av
igenväxning pga minskad hävd. Där ån svänger norrut finns väster om ån ett igenväxande
porskärr. I denna del av området har utter observerats på 80-talet. Mellan Näsby och
Hulterstad finns på västra sidan smala, öppna ängs- och kärrmarker med inslag av pors. På
östra sidan finns igenväxande madmarker med al, björk, vide och älgört med inslag av pors.
Mellan Hulterstad och Västra Eldslösa i norr finns stora partier med öppna, i huvudsak betade
mader. Dessa består i huvudsak av starr- och tuvtåtelängar. De mest fågelrika markerna finns
strax norr om Hulterstad, där maderna är välbetade av nötkreatur. Närmast åfåran är marken
mycket tuvig och delvis våt och längre bort från ån blir marken torrare och vegetationen
högre. Vanliga arter är plattstarr, vasstarr, kabbleka och kråkklöver.
Söder om Stora Gunnarp finns några mindre kullar med torrängsflora. Här växer bl a
brudbröd, darrgräs och solvända. Här finns också en nyckelbiotopsklassad hassellund. Vid
Sörstad finns en nyckelbiotop dominerad av aspskog. Intill Svartån utgörs dock
nyckelbiotopen av en strandsumpskog med al på höga socklar.
Till madernas häckfågelfauna hör bl a storspov (NT), enkelbeckasin, gulärla och
ängspiplärka. Kornknarr (EN) finns också observerad i området. Under flyttningen rastar
också gäss, trana, jorduggla (NT) och blå kärrhök (VU) i området. Då ån är öppen vintertid
rastar och övervintrar sångsvanar i stora flockar i området.
Nedströms bron över ån vid Hulterstad är åns bottenfauna undersökt. Undersökningen visar
att lokalen är måttligt artrik med totalt 30 taxa. Artsammansättningen präglas av den rika
vegetationen kring och i vattnet och den relativt låga vattenhastigheten. Lokalens diversitetsindex är ganska lågt och dras bl.a. ned av höga individantal av vattengråsuggan Asellus
aquaticus och fjädermygglarver Chironomidae. Andra vanliga taxa var snäckorna med hela 6
arter, bl.a. Lymnea stagnalis. Arter som bara hittades på denna lokal var snäckan Stagnicola
fuscus och flicksländan Ichnura elegans.
Lokalens artuppsättning innehåller inga arter som indikerar “rena” vatten. Arter som brun
forsslända Heptagenia fuscogrisea och dagsländan Caenis horaria visar dock att
förhållandena på lokalen är ganska goda. Här gjordes även fynd av snäckan Stagnicola fuscus
och två flicksländor som endast hittats vid ett fåtal tidigare tillfällen i Östergötland. Generellt
sett är dock denna typ av vattenmiljöer dåligt undersökta i länet.
45
Vid Hulterstad har också en fladdermusinventering genomförts med fynd av fem arter:
vattenfladdermus, gråskimlig fladdermus, långörad fladdermus, nordisk fladdermus och stor
fladdermus. Åmiljöns insektsrikedom bidrar troligtvis till den rika fladdermusfaunan.
Bibehållande av värdena: Fortsatt/upptagen hävd krävs. Vattendraget får inte utsättas för
rensning, schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller
vattenmiljön.
Skydd: Strandskydd 100 m på vardera sidan av strandlinjen, markavvattningsförbud.
Ytterligare kunskap: Inventering av fågelfaunan.
Referenser: Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län.
Boxholm, Kinda, Linköping, Mjölby, Söderköping, Vadstena, Valdemarsvik, Åtvidaberg,
Ydre och Ödesög kommun.
Molin, M. 1997: Fågelinventeringen av 27 strandängar i Östergötlands län. Rapport 1997:2,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland. Länsstyrelsen
Östergötland.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
Elfström, G. m fl, 1993: Natur & Kultur – Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och
kulturminnesprogram. Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Ekologiska kunskapsgruppen Calluna, 1996: Inventering av fladdermöss. Rapport,
Länsstyrelsen i Östergötlands län. Nr 39.
Tyrberg, T. 1980: Hulterstadområdets fåglar. Meddelande Tåkerns fältstation, 16:40-47.
Översiktlig vegetationskartering av strandängar och strandkärr i Östergötlands län. LST 1983.
Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
14. Eldslösabäcken
085 22, 085 32
Klass: 3
Mjölby
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Eldslösabäcken strax söder om Mjölby är odikad och naturligt
meandrande. Bäcken ger en ökad variation i det åkerdominerade landskapet med brist på
vattenmiljöer.
Beskrivning: Vid Västra Eldslösa strax söder om Mjölby rinner en bäck ut i Svartån.
Objektet utgörs av en ca 400 m lång sträcka av bäcken mellan järnvägen och bäckens utlopp i
Svartån. Här är bäcken odikad och naturligt meandrande. Bäcken, som är ca 2 m bred, omges
av en trädbård av al, asp, lönn och Salix som i sin tur omges av åkermark. I fältskiktet
dominerar brännässlor och kirskål. På sträckan finns spår av en fördämning och här är vattnet
stundtals strömmande.
Bibehållande av värdena: Schaktning, uträtning, dämning och avverkning av trädbården ska
undvikas.
Skydd: Strandskydd, 100 m från Svartåns vattenlinje.
46
Ytterligare kunskap: Bör inventeras.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En undersökning av mindre
bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen. Rapport 1995:12,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
15. Fuktlövskog intill Svartån vid Sörby
Klass: 4
085 31, 085 32
Mjölby
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Fuktskogen i utkanten av Mjölby centrum utgör en värdefull,
tätortsnära skogsbiotop. Skogen växer i en ravin i anslutning till en bäck som rinner ut i
Svartån.
Beskrivning: I södra delen av Mjölby centrum finns en värdefull sumpskog i anslutning till
en bäckravin. Sumpskogen ligger i anslutning till Svartåns västra sida där Järnvägsgatan
korsar ån. Kring bäcken står al med tydliga socklar. I västra delen av området finns inslag av
grov ek.
Bibehållande av värdena: Fri utveckling. Ekarna är dock i behov av frihuggning.
Skydd: Strandskydd, 100 m på ömse sidor av Svartåns vattenlinje.
Ytterligare kunskap: Vattenmiljön bör inventeras.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
16. Svartån genom Mjölby
085 32
Klass: 2
Mjölby
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Svartån genom Mjölby med sina lövrika omgivningar utgör en
värdefull naturmiljö för flera organismgrupper. Här finns en värdefull fiskfauna med arter
som öring och färna. Fågellivet i området är rikt med bl a kungsfiskare och strömstare. Den
lummiga och rofyllda miljön intill ån är uppskattad av friluftslivet.
Beskrivning: Det aktuella objektet utgörs av Svartån genom Mjölby centrum, från
kraftstationen till Egeby i nordost. Den fuktiga miljön intill ån har på flera platser skapat en
näringsrik miljö med äldre lövträd och rik flora och fauna. Längs sträckan påträffas flera
partier med gamla lövträd såsom pilar, ekar och alar. Här finns också partier med strömmande
vatten.
Vid kraftstationen inne i centrala Mjölby delar sig Svartån i två fåror runt den ö där
hembygdsgården ligger. Den norra är till en början naturlig och den södra försedd med
stenskoningar. I den norra fåran finns ytterligare ett dämme innan fårorna så småningom
flyter ihop. Vattenhastigheten i den norra fåran är mestadels lugnflytande men strömmande
47
och forsande närmast dämmena. I den södra fåran är vattnet lugnflytande till strömmande.
Båda åfårorna omges av lummiga lövträd som exempelvis björk, al, alm, lönn och pil. Vid
den norra åfåran finns fynd av landsnäckan Oxychilus cellarius som tillhör den regionala
rödlistan. Nedströms dämmet i samma fåra finns fynd av öring och färna (NT). I området
finns också strömstare, dock inte häckande. Under sommaren –94 pågick biotopvård på
sträckan (som ett ALU-projekt). Natursingel lades då ut på två platser för att främja
öringbeståndet. Idag sker årligen utplantering av regnbågsforell och öring på sträckan.
Ån flyter sedan lugnt fram ner mot reningsverket. Ca 150 m innan ån gör en kraftig krök rakt
söderut smalnar åfåran av och här strömmar vattnet på en kort sträcka. På hela sträckan omges
ån av höga träd såsom al, alm, ask, björk och pil. Lövskogsområdet vid Duvelund i anslutning
till ån har ett rikt växt- och djurliv. Här finns bl a häckande mindre hackspett (VU). Även
stenknäck, gräshoppssångare, busksångare, kattuggla och vassångare har förekommit i
området. Bland kärlväxter kan trollsmultron, vätteros, lungört, trolldruva och nattviol nämnas.
Närmare reningsverket finns grova ekar. På dessa växer nållav, svavelticka och ekticka.
Mellan reningsverket och Egebylund finns flera partier med fuktig lövsumpskog med bl a ask
och klibbal. I området kring järnvägen övervintrar vissa år strömstare. Kungsfiskare ses också
regelbundet i området. Svartån vid Egebylund är enligt uppgifter från Mjölby
fiskevårdsförening lekplats för asp. Här finns också nissöga och nejonöga. Vid Egebylund
finns moderna fynd av forsmossa (NT). Norr om ån och Älvkulla växer bl a de ovanliga
arterna hästskräppa och mellansmörblomma i strandskogen. I området finns också hamlade
askar.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Skogen i
området bör lämnas för fri utveckling. Strandbrinkar och stenfundament som gynnar häckning
av kungsfiskare och strömstare bör bibehållas.
Skydd: Strandskydd (100 m på ömse sidor om strandlinjen).
Ytterligare kunskap: Elfiske och fågelinventering.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Lohmander, H & Waldén, H. W. 1921-1981: Markfaunainventeringen i södra och centrala
Sverige. Naturhistoriska riksmuséet i Göteborg.
Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i Östergötland.
Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
17. Bottenfaunaprovpunkt i Svartån vid Albacken
Klass: 4
085 32
Mjölby
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Bottenfaunaprovtagningarna i Svartån vid Albacken ger en
vetenskapligt värdefull och representativ bild av bottenfaunan i lugnflytande och näringsrika
vattendrag. Lokalens artrikedom bedöms som måttlig utifrån provtagningarna på plats.
48
Beskrivning: Vid Albacken finns en av Motala Ströms vattenvårdsförbunds fasta
provtagningspunkter för bottenfauna. Här har prover tagits vid två tillfällen, 1997 och 2000.
Vid båda tillfällena visar resultaten på en fattig artrikedom med 14 respektive 17 taxa. Totalt
är dock 26 arter funna på platsen. Lokalens diversitets-index är lågt båda åren och dras bl.a.
ned av höga individantal av slamsländan Caenis luctuosa och fjädermygglarver
Chironomidae. Andra vanliga taxa var dagsländorna med 5 arter. Vanligast bland dessa var
Baetis rhodani. En art som bara hittats på denna lokal i Svartåsystemet och bara någon
enstaka gång i Östergötland är bäcksländan Capnia bifrons.
Lokalens förorenings-index är det sämsta bland de undersökta strömvattenlokalerna i
Svartåsystemet, med utlåtandet ”medel till stark påverkan”. Förklaringen ligger troligtvis i att
punkten ligger i Mjölby tätort och att stadens utsläpp stör bottenfauna-uppsättningen.
Endast en art som indikerar “rena” vatten har hittats på lokalen, dagsländan gul forsslända
Heptagenia sulphurea.
Bibehållande av värdena:
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Motala Ströms vattenvårdsförbund 1986: Bottenfaunakartering i Motala Ströms
avrinningsområde 1985. Utförd av ELK AB - Enstedts Limnologiska Konsultbyrå AB.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1987: Bottenfaunakartering i Östergötland 1987.
Preliminärrapport. Utförd av KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1988: Bottenfaunakartering i Östergötland 1988.
Preliminärrapport. Utförd av KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1989: Vattendragskontrollen 1989. KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1990: Samordnad vattendragskontroll i Östergötlands län,
utökat basprogram 1990. IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1992: Recipientkontrollen 1989-1991. KM-lab i
Norrköping.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1993: Rapport från recipientkontrollen 1992. Km Lab i
Norrköping/Linköping.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1994: Redovisning av recipientkontroll 1994. IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1995: Sammanställning av 30-års recipientkontroll, del 1.
IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1998: Recipientkontroll iMotala Ströms avrinningsområde
1997. Utförd av ELK AB - Enstedts Limnologiska Konsultbyrå AB.
18. Svartån vid Grönlund med Liljekonvaljön
Klass: 1
085 32
Mjölby
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Vid Grönlund straxt nordost om Mjölby finns en värdefull vattenoch lövskogsmiljö där Liljekonvaljön och åfåran norr därom utgör värdecentrum. I området
finns en rik fågel- och insektsfauna och goda förutsättninar för lekande fisk. Liljekonvaljön är
skyddat som naturreservat och ingår i EU:s nätverk av skyddad natur, Natura 2000.
49
Beskrivning: Mellan E4:an i väster och Solbergas ekhagar i öster flyter Svartån genom
lövrika, omväxlande marker. Här är Svartån djupt nedskuren i sedimenten som utgör en del av
Mjölbyfältet, som är utsett till riksintresse för naturvården pga sin geologi. Området är
kuperat med kulliga landformer som delvis bildats av bäckar som på sin väg ner mot ån skurit
ut små dalgångar. I västra delen av området har en bäck söderifrån bildat en ravin. I området
finns ett rikt fågelliv och partier med naturligt strömmande vatten.
I bäckens omgivning i västra delen av objektet finns ett litet kärr med gråal. Nedströms kärret
utgörs åstranden av en markant åsbildning, bevuxen med hasselstrutar, björk, gråal och ek.
På Liljekonvaljön (egentligen två öar) finns en tät vegetation med inslag av påfallande grova
granar som genom sitt läge ute i ån undkommit avverkning. Ett dött exemplar har en
brösthöjdsdiameter på drygt 1 m. Här växer också ek, asp och björk och inslaget av död ved är
stor. I fältskiktet växer bl a tibast, blåsippa, springkorn och liljekonvalj. Under 2001
genomfördes en insektsinventering på ön. Fällor sattes upp i ek, gran, björk och asp vilket
resulterade i fynd av fem rödlistade arter och ett antal indikatorarter för värdefulla
skogsmiljöer. Bl a gjordes ett intressant fynd av brun vedborre Xyleborinus saxesenii (NT),
vilket är en ny art för länet.
Längs den norra åfåran förbi Liljekonvaljön finns några naturligt strömmande partier. Vattnet
är endast delvis beskuggat och därför är vattenvegetationen måttlig till riklig med alger och
nate. Sträckan bedöms som bra och mycket bra lämpad som öringhabitat för lek respektive
uppväxt. Den södra åfåran är mycket blockig och periodvis torrlagd.
Söder om Liljekonvaljön kantas åfåran av gråal och klibbal och ansluter in mot land till
igenväxande betesmarker med rik lundflora med bl a tibast, vårlök, gullpudra, smånunneört,
desmeknopp, vårärt, lungört och trolldruva. 200 m nordost om Kulltorp står en grupp
nyckelbiotopsklassade, grova ekar och lindar i sluttningen ner mot ån. En av lindarna bär spår
av hamling. På denna har gulpudrad spiklav och lacksvart trädmyra noterats.
Området hyser ett rikt fågelliv. Den södra strandbrinken utgör häckningslokal för
kungsfiskare. Bland övriga häckfåglar kan nämnas stjärtmes, drillsnäppa, härmsångare,
trädkrypare, mindre hackspett (VU), sävsparv och gärdsmyg. I ån ses ofta kanadagås,
storskrake, häger, gräsand och knipa. Bland tillfälliga gäster kan nämnas skogssnäppa,
nötskrika, skogsduva (VU), flodsångare, mindre flugsnappare (VU) och nötkråka (NT). I den
norra åfåran förbi Liljekonvaljön övervintrar strömstare.
Bibehållande av värdena: Skötseln av Liljekonvaljön regleras i reservatsföreskrifterna. I
övriga delen av objektet bör trädbården gynnas och död ved sparas. Ekarna i östra delen av
objektet bör hållas fria från sly. Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Skydd: Strandskydd (100 m på ömse sidor om strandlinjen).
Ytterligare kunskap: Elfiske- och bottenfaunaundersökning. Fågelinventering.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
50
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Andersson, H. 2001: Inventering av skalbaggar på Liljekonvaljön i
Solberga naturreservat, Mjölby kommun.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
19. Nissögalokal i Svartån vid Spångsholm
Klass: 4
085 33
Mjölby
Veta
Naturvärdesbedömning: I Svartån vid Spångsholm lever den rödlistade arten nissöga.
Nissöga är en ovanlig svensk fisk med begränsad utbredning och är endast känd från fem
lokaler i Svartåsystemet.
Beskrivning: I västra utkanten av Spångsholm, ca 3,5 km väster om Mantorp i Mjölby
kommun går en bro över Svartån. Direkt uppströms bron vid det östra brofästet finns en lugn
vik med dy och lera på botten. Det finsedimentära materialet kommer troligen från det dike
som mynnar i viken. Vegetationen i vattnet var bl a gul näckros och svärdslilja. Lokalen
skuggas av bron och lövträd såsom klibbal, pil, lönn och ask.
Vid lokalen har provfiske med not genomförts 1999. Vid detta tillfälle fångades nissöga (NT).
Inga övriga arter fångades.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenmiljön.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i
Östergötland. Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
20. Svartån vid Gudhem
085 43
Klass: 3
Veta
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Norr om E4:an vid Gudhem finns värdefulla strandbrinkar med
häckande kungsfiskare. Straxt uppströms dessa finns en av MSV:s fasta provtagningspunkter
för bottenfauna. Bottenfaunaprovtagningarna vid Gudhem ger en vetenskapligt värdefull och
representativ bild av bottenfaunan i lugnflytande och näringsrika vattendrag.
Beskrivning: Vid Gudhem ca 0,8 km nordväst om Spångsholm i Mjölby kommun är Svartån
lugnflytande och ca 100 m bred. Ån omges av åkermark och saknar mestadels trädridå. Här
finns straxt norr om E4:an häckningsbrinkar för kungsfiskare. Häckningsbrinkarna skuggas av
en trädridå av al och utgör det norra delobjektet. Det andra delobjektet ligger straxt söder om
51
E4:an och utgörs av en av Motala Ströms vattenvårdsförbunds fasta provtagningspunkter för
bottenfauna.
Resultaten från bottenfaunaprovtagningarna 1997 och 2000 visar att lokalen är mycket
artfattig. Artsammansättningen präglas bl a av den låga vattenhastigheten. Diversitets-index
ligger mycket lågt och dras ned av bl.a. höga individantal av fjädermygglarver Chironomidae.
Andra individrika taxa var fåborstmaskar Oligochaeta. Inga arter som indikerar “rena” vatten
har återfunnits på lokalen. Fynd av dagsländan sporrslända Centroptilum luteolum visar dock
att förhållandena är relativt goda.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet.
Opublicerad stencil.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1986: Bottenfaunakartering iMotala Ströms
avrinningsområde 1985. Utförd av ELK AB - Enstedts Limnologiska Konsultbyrå AB.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1987: Bottenfaunakartering i Östergötland 1987.
Preliminärrapport. Utförd av KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1988: Bottenfaunakartering i Östergötland 1988.
Preliminärrapport. Utförd av KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1989: Vattendragskontrollen 1989. KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1990: Samordnad vattendragskontroll i Östergötlands län,
utökat basprogram 1990. IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1992: Recipientkontrollen 1989-1991. KM-lab i
Norrköping.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1993: Rapport från recipientkontrollen 1992. Km Lab i
Norrköping/Linköping.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1994: Redovisning av recipientkontroll 1994. IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1995: Sammanställning av 30-års recipientkontroll, del 1.
IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1998: Recipientkontroll iMotala Ströms avrinningsområde
1997. Utförd av ELK AB - Enstedts Limnologiska Konsultbyrå AB.
21. Kalkkärrsrest vid Strömsnäs
085 42
Klass: 4
Veta
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Kalkkärret vid Strömsnäs är kraftigt igenväxt men har kvar vissa
kalkkärrskvalitéer. Kalkkärren utgör en kraftigt minskande naturtyp och kalkkärret vid
Strömsnäs utgör därmed en skyddsvärd lokal.
Beskrivning: 700 m söder om Knutsbro ligger en kalkkärrsrest under en ledningsgata på
västra sidan av Svartån. Den fuktiga marken har fortfarande karaktär av kalkkärr med växter
52
som jungfru Marie nycklar, kärrtistel, besksöta, skavfräken, strätta, mannagräs och tibast. Vid
den förra kalkkärrsinventeringen 1972 fanns här vaxnycklar och kärrknipprot.
Närmast ån är marken torrare med hedartad hagmark dominerad av ljung och enbuskar. På
1960-talet fanns här hasselmus (NT).
Bibehållande av värdena: Kalkkärret bör restaureras och hävden upptas.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Förutsättningarna för restaurering bör utredas.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
22. Strömsträcka i Svartån vid Knutsbro
Klass: 3
Ek. karta
Mjölby
Herrberga
Naturvärdesbedömning: Nedströms Knutsbro kraftstation finns partier med strömmande
vatten. Från lokalen finns uppgifter om en värdefull fiskfauna.
Beskrivning: Vid Knutsbro 2,5 km nordväst om Spångsholm finns en kraftstation. Nedströms
stationen delar sig ån i två, 20 m respektive 30 m breda fåror med tidvis strömmande vatten.
På landremsan mellan fårorna växer ung al. Ån omges av stora, delvis grova alar och björkar i
branten ner mot ån som kantas av leriga stränder med jättegröe och kaveldun i söder.
Nedströms finns en lite holme bevuxen med al, pil och tåg. I norr angränsar objektet till ett
skogsområde utpekat som naturvärdesobjekt i Skogsvårdsstyrelsens
nyckelbiotopsinventering. Här kantas Svartån av grova, sockelställda alar.
På sträckan har öring påträffats. Från sträckan finns också äldre uppgifter om fynd av
forsmossa (NT).
Bibehållande av värdena: Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiske bör genomföras för att fastställa öringens status på lokalen.
Referenser: Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
23. Fors- och strömsträckor i Svartån vid Öjebro
Klass: 2
085 42
Mjölby
Herrberga
Naturvärdesbedömning: Vid Öjebro öster om Skänninge finns höga naturvärden knutna till
vattenmiljön och den fuktiga, lummiga lövskogsmiljön i anslutning till Svartån. Svartån
strömmar och forsar på sträckan i smala åfåror nedströms dämmet i Forsa och Öjebro
53
kraftstation. De strömmande sträckorna utgör en mycket bra lämpad biotop för vandrande fisk
såsom öring. Här finns också aktuella fynd av den hotade tjockskalig målarmussla. I området
övervintrar strömstare regelbundet. Skogen i anslutning till ån är delvis nyckelbiotopsklassad.
Lokalen utgör en mycket värdefull miljö med få motsvarigheter i Svartåsystemet.
Beskrivning: 6 km öster om Skänninge, söder om väg 206 mellan Skänninge och Mantorp,
ligger Öjebro, en kvarnby med anor från medeltiden. Här finns bl a en riksintresseklassad
stenvalvsbro i åtta valv från år 1797 över ån. Fallsträckan i området är numera påverkad av ett
dämme i Forsa och en kraftstation i Öjebro. Efter dämmet i Forsa delas Svartån i två fåror.
Den östra, naturliga fåran delar sig sedan ytterligare vid Öjebro. Efter ca 600 meter
sammanstrålar ån till en gemensam, ca 20 m bred fåra.
Det aktuella objektet är ca 1 km långt och utgörs av den naturliga, östra fåran av Svartån och
ytterligare några hundra meter av ån fram till vägen i norr. I området finns en frodig
lövvegetation betingad av den fuktiga miljön invid ån.
Nedanför dämmet i Forsa kantas ån av lövskog i en mycket fuktig miljö. Åfåran är naturlig
sånär som på påverkan av sprängsten på västra stranden. Strandskogen präglas av al, som
delvis är grov. Även ask, alm och lönn förekommer. I området finns gott om död ved och en
rik mossflora, gynnad av den höga luftfuktigheten, finns både på block och träd. Här finns bl a
fynd av porellor, piskbaronmossa och trubbfjädermossa.
Vid bron i Öjebro förekommer låga dämmen i den annars naturliga åfåran. Nedanför fallen är
ådalen kraftigt utvidgad. Ett fleratal jättegrytor och början till grytor finns i området. Mellan
ågrenarna och kring åloppet finns en frodig lövskog med grov klibbal, ask, alm, ek och lönn.
Här finns gott om bohål i träden på fuktiga block växer exempelvis piskbaronmossa och
porellor. I fältskiktet förekommer kasgräs (NT) och jättebalsamin.
Mellan bron i Öjebro och kraftstationen har elfiske genomförts 1995. Bottenmaterialet består
på sträckan av sten och här fångades elritsa och småspigg. Sträckan beskrivs som en lång,
sammanhängande sträcka lämplig för öring. Från området finns äldre uppgifter om forsmossa
(NT). På 1800-talet fanns här tjockskalig målarmussla men moderna fynd saknas.
År 2001 gjordes fynd av tjockskalig målarmussla i området. Området gästas regelbundet av
övervintrande strömstare.
Vid en fladdermusinventering i området noterades vattenfladdermus, nordisk fladdermus och
långörad fladdermus.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Skogen
bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiske och bottenfaunaundersökning.
Referenser: Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i
skog. www.svo.se
54
Elfström, G. m fl, 1993: Natur & Kultur – Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och
kulturminnesprogram. Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Ekologiska kunskapsgruppen Calluna, 1996: Inventering av fladdermöss. Rapport,
Länsstyrelsen i Östergötlands län. Nr 39.
Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
Bergengren, J. 2001: Inventering inom ramen för Stormusselprojektet. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
24. Djupadalen invid Svartån
085 42
Klass: 2
Herrberga
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Djupadalens djupt nedskurna ravin är bevuxen med lummig
lövskog med gott om död ved. Här bildas en fuktig miljö med goda förutsättningar för
vedsvampar, mossor, lavar, insekter och fåglar.
Beskrivning: Ca 100 m nedströms bron över Svartån i Öjebro leder Djupadalens bäckravin
ned till Svartån. Ravinen är djupt nedskuren i mjälamaterial och bevuxen av frodig lövskog.
Skogen domineras av ett tätt gråalsbestånd med inslag av bl a klibbal, ek, ask, lönn och alm.
Tillgången på död ved är stor. På gråal växer bl a sammetsskinn och på gamla almar återfinns
signalarten blekspik. Här finns även bäckbräsma och den krävande arten rutlungmossa längs
bäcken.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Skogen
bör lämnas till fri utveckling.
Skydd:
Ytterligare kunskap:
Referenser: Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i
skog. www.svo.se.
Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
25. Brogårdsbäcken
085 42
Klass: 3
Järstad
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Bäcken vid Brogård är geologiskt värdefull då den har kvar sitt
naturliga, meandrande lopp. Bäcken ger variation åt den omgivande slättbygden där det råder
brist på vattenmiljöer.
55
Beskrivning: Vid Brogård, ca 700 m öster om Järstad kyrka, meandrar en bäck i sydostlig
riktning med utlopp i Svartån. Bäcken börjar i Mjölbyfältet med har inte kvar sitt naturliga
lopp mer än på den sista biten från vägen mellan Järstad och Öjebro till utloppet i Svartån. På
den sista sträckan är bäcken naturligt meandrande.
Från vägen fram emot Brogård kantas bäcken av en klibbalsridå. Botten består av sand och
dy. Fältskiktet på fastmarken upp mot omgivande åkrar är gödselpåverkat och domineras av
kers och brännässlor. Vid Brogård omges bäcken av stora lövträd som alm och lönn och en
granplantering. Vid utloppet i Svartån ligger en betesmark.
Bibehållande av värdena: Bäcken får inte utsättas för rensning, schaktning, föroreningar
eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Trädridån bör lämnas
för fri utveckling. En skyddszon som inte gödslas eller besprutas bör avsättas i åkermarken
närmast bäcken.
Skydd: Bäcken omfattas av biotopskyddet. Strandskydd 100 m från Svartåns vattenlinje.
Ytterligare kunskap: Inventering av vattenmiljön.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
26. Mellan- Karlebybäcken
085 42, 085 52
Klass: 3
Herrberga
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Bäcken vid Mellan-Karleby utgör en geologiskt och hydrologiskt
värdefull miljö då den har kvar sitt naturliga, meandrande lopp. Bäcken utgör ett positivt
inslag i slättlandskapet där vattenmiljöer är en bristvara.
Beskrivning: Vid Mellan-Karleby, ca 1,5 km norr om Herrberga, rinner en bäck ut i Svarån.
Från vägen vid Mellan-Karleby till Svartån i väster är bäcken djupt nedskuren i lerig finmo
och meandrar kraftigt på en ca 700 m lång sträcka. Bäcken har så låg vattenföring att den i
stort sett torkar ut vid torrperioder. I öster omges bäcken av pilar och intill Svartån i väster är
bäcken mycket hårt betad.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. En skyddszon som inte gödslas eller besprutas bör
avsättas i åkermarken närmast bäcken.
Skydd: Småvatten i jordbruksmark omfattas av biotopskyddet. Strandskydd, 100 m på
vardera sida av Svartåns vattenlinje.
Ytterligare kunskap: Inventering av vattenmiljön.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
56
27. Stagelstorpsbäcken
085 52, 085 53
Klass: 3
Järstad
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Stageltorpsbäcken är djupt nedskuren i den omgivande terrängen
och har ett välutbildat meanderlopp vilket gör den geologiskt och hydrologiskt värdefull. Den
ökar också variationen i slättlandskapet där det råder brist på vattenmiljöer och
spridningskorridorer för växter och djur.
Beskrivning: Ca 1 km VSV om Normlösa kyrka mynnar Stagelstorpsbäcken ut i Svartån.
Bäcken är ca 800 m lång och är nedskuren och meandrande och omges av i första hand
åkermark. Träd och buskar saknas nästan helt på sträckan. Åfåran har tidigare betats och
inslag finns av en rik hävdgynnad flora med arter som rödklint, solvända och brudbröd. Här
finns också småhaverrot som endast är känd från ett fåtal platser i Östergötland. Delar av
åfåran torrläggs under perioder av året pga den låga vattenföringen.
Bibehållande av värdena: Bäcken får inte utsättas för rensning, schaktning, föroreningar
eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Trädridån bör lämnas
för fri utveckling. En skyddszon som inte gödslas eller besprutas bör avsättas i åkermarken
närmast bäcken.
Skydd: Bäcken omfattas av biotopskyddet. Strandskydd 100 m från Svartåns vattenlinje.
Ytterligare kunskap: Inventering av vattenmiljön.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En undersökning av mindre
bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen. Rapport 1995:12,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
28. Storbäcken
Klass: 3
085 52, 085 53
Normlösa
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Storbäcken utgör en hydrologiskt och geologiskt skyddsvärd
naturmiljö då den har kvar sitt naturliga, meandrande lopp. Bäckens stränder betas vilket
gynnar en artrik flora. Vattendraget bidrar till den biologiska mångfalden i landskapet då den
skapar variation och utgör en spridningskorridor för växter och djur.
Beskrivning: Storbäcken mynnar ut i Svartån vid Govlösa nordväst om Normlösa.
Storbäcken har ett väl utbildat meandrande lopp och åfåran är bred och djup på den ca 1 km
långa sträckan som objektet utgör. Åfåran betas och omges till stor del av barrskog, vilket
skapar en för slättbyggden mycket speciell miljö.
I västra delen av objeket är åfåran välhävdad och ogödslad. Här finns inslag av både
torrängsflora överst i sluttningen och frisk- och fuktängsflora närmare bäcken. Flora är artrik
med arter som darrgräs, rödklint, brudbröd, sommarfibbla, jungfrulin, ormrot, gullviva och
svinrot.
57
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Hävden
bör fortgå.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av Svartåns strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av vattenmiljön.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En undersökning av mindre
bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen. Rapport 1995:12,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
29. Vass- och strandmiljöer i Svartån vid Normlösa
Klass: 3
085 53
Mjölby
Skeppsås
Naturvärdesbedömning: I och längs med Svartån norr om Normlösa finns skyddsvärda
vass- och strandmiljöer. Här finns flera häckningsbrinkar för kungsfiskare och vassrika
område sannolikt värdefulla för den övriga fågelfaunan. Under hösten rastar exempelvis stora
mängder gäss och änder i området.
Beskrivning: Nedströms Normlösa finns ett par partier av Svartån med höga värden för
fågellivet i området. Objektet består av två delobjekt. Det västliga omfattar ett utvidgat
våtmarksliknande och vassrikt parti av ån. Området erbjuder en värdefull miljö med bl a
lämpliga häckningsmiljöer för änder. Här finns flera vassruggar likt små öar i ån, vissa
bevuxna med Salixbuskar. I vattnet finns gott om flytbladsvegetation i form av näckrosor.
Den södra stranden kantas av en trädbård av asp, al och pil som hänger ut över vattnet. På den
norra stranden växer nypon och hagtorn i övergiven betesmark i slänten upp mot åkermarken.
Det andra delobjektet består av strandbrinkarna uppströms Normlösa badplats. Här finns 2-3
lämpliga kungsfiskarbrinkar där häckning ägt rum.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Strandbrinkarna bör skötas med avseende på
kungsfiskarens fortsatta häckning i området.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Fågelinventering.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
58
30. Strömsträcka och strandmiljöer i Svartån vid Normlösa
Klass: 3
085 63
Mjölby
Skeppsås/Normlösa
Naturvärdesbedömning: Nedströms Vågforsens kraftstation vid Nederlösa finns partier av
Svartån med fynd av en värdefull fiskfauna. De hävdade hagmarkerna nedströms
strömsträckorna utgör en värdefull miljö för kärlväxter, fåglar, groddjur och andra
organismer.
Beskrivning: Vågforsens kraftstation ligger ca 10 km nordost om Skänninge. Mellan
Vågforsen och Nederlösa är ån ca 35 m bred och kantas närmast Vågforsen av en trädridå
som övergår i en öppen betesmark efter ca 200 m nedströms kraftstationen
På ca 50 m nedströms Vågforsens kraftstation strömmar vattnet i ån i två fåror, 10 och 15 m
breda. Botten består av sten och grus. Här ligger ostsidans åsbildning högt över åfåran. I
slänten står grova lövträd som ask, alm, al, björk och lönn. Från forsen finns uppgifter om
fynd av asp (VU) och färna (NT). Vågforsen bedöms som bra lämpad som öringhabitat, för
såväl lek som uppväxt.
Norrut vid Nederlösa flyter Svartån fram genom ett landskap uppbyggt av isälvsavlagringar.
Landskapet kring ån är här kulligt och omväxlande som framträder tydligt i den välbetade
hagmarken intill ån. På norra sidan om ån har branta strandbrinkar bildats i de lätteroderade
jordarterna. Kornas tramp har skapat terrasser på olika höjd i strandbrinken. I brinkarna finns
häckande kungsfiskare på flera ställen längs ån. Från ett fuktigare parti skrämdes
enkelbeckasin upp under fältbesök i området. Södra sidans stränder utgörs av lågt liggande
fuktiga strandängar.
Bibehållande av värdena: Fortsatt hävd. Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiskeundersökning.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
31. Kölbäcksbäcken
085 63
Klass: 3
Skeppsås/Älvestad
Mjölby/Motala
Naturvärdesbedömning: Kölbäcksbäcken som rinner ut i Svartån nordost om Nederlösa är
skyddsvärd ur flera olika perspektiv. Den har ett naturligt, meandrande lopp och omges av
breda betade stränder vilket gör den geologiskt, hydrologiskt och botaniskt värdefull.
Beskrivning: Köläcksbäcken är ca 1,5 km lång och rinner fram över slätten mellan Kölbäck
och Svartån. Träd och buskar saknas på sträckan. Den södra hälften av bäcken omges av
välbetade, fuktiga hagmarker i en 50-100 m bred fåra omgiven av åkermark. Åfåran i norr
växer igen med ruderatväxter och vattenväxter. Partiet invid Svartån är ett väl utbildat
59
exempel på en välbetad åbrink som fått ett terrassliknande utseende av alla kostigar. Bäcken
rinner ut i Svartån i ett vassrikt parti av ån.
Bibehållande av värdena: Bäcken får inte utsättas för rensning, schaktning, föroreningar
eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av vattenmiljön.
Referenser: Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En
undersökning av mindre bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen.
Rapport 1995:12, Länsstyrelsen i Östergötlands län.
32. Skönberga- och Höljebäcken
Klass: 3
085 54
Mjölby/Linköping
Normlösa/Västerlösa
Naturvärdesbedömning: Skönbergabäcken med utlopp i Svartån på gränsen mellan Mjölby
och Linköpings kommun har ett naturligt meandrande lopp. I Skönbergabäcken finns en av
Svartåsystemets fem kända lokaler med den rödlistade arten nissöga. Bäcken är förutom
geologiskt och zoologiskt värdefull ett positivt inslag i slättlandskapet där det råder brist på
vattenmiljöer och spridningskorridorer.
Beskrivning: Skönbergabäcken rinner i nordostlig riktning på gränsen mellan Mjölby och
Linköpings kommun. Höljebäcken kommer från sydost och ansluter till Skönbergabäcken ca
500 m innan utloppet i Svartån, beläget ca 1 km sydväst om Hackeryd. Båda bäckarna är av
meandrande typ och omges av åkermark och ung granplantering. Invid bäckarna växer
enstaka buskar i den för övrigt triviala fastmarkszonen med arter som tistlar, brännässla och
älgört. Där bäckarna möts finns spår av vattenförande förbättringsåtgärder i form av en
jordvall.
Strax innan utloppet i Svartån har en kärrliknande våtmark bildats utan egentlig bäckfåra. Här
skuggar stora lövträd som pil och tall vattendraget. I en vik med stillastående vatten
genomfördes här en fiskinventering 1999 med hjälp av elfiske och hov. Botten är här täckt av
ett tjockt lager sediment med troligt ursprung i lerrik jord från Skönbergabäcken. Fisket
resulterade i fångst av nissöga. Även stensimpa, gädda, löja och obestämbara mörtfiskar
fångades.
Ca 300 m uppströms mynningen har elfiske genomförts vid ett tidigare tillfälle 1994. Botten
är här lerig och dyig och i vattnet finns rikligt med vegetation. Vid detta tillfälle fångades
småspigg, gädda och elritsa. Lokalen bedöms vara dåligt lämpad som öringlokal.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp, vattenkvalité eller
beståndet av nissöga. Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av Svartåns vattenlinje.
60
Ytterligare kunskap:
Referenser: Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En
undersökning av mindre bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen.
Rapport 1995:12, Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i Östergötland.
Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
33. Våtmark vid Hackeryd
085 64
Klass: 3
Västerlösa
Motala/Linköping
Naturvärdesbedömning: I Svartån vid Hackeryd finns relativt ostörd sträcka med varierande
vattenmiljö. Området utgör en lummig miljö i ett för övrigt monotont slättlandskap. De
många öarna ger häckningsmöjligheter till många fågelarter, vilket är sällsynt på slätten.
Vattenmiljön har förutsättningar att hysa en värdefull flora och fauna och på sträckan
sportfiskas färna.
Beskrivning: Vid Hackeryd flyter Svartån fram på gränsen mellan Motala och Linköpings
kommun omgiven av åkermark och bebyggelse. Svartån vidgar sig här till ett sel med många
flodarmar och mellanliggande öar. Större delen kläs av lövträd, särskilt knäckepil, och flera
av dem är grova. Mellan lövbestånden finns både större och mindre öppningar som mestadels
hyser normal strandvegetation för slättens vattendrag. Här dominerar styckevis bestånd av
bladvass och jättegröe. Svartån slingrar sig och har ett naturligt förlopp. I de många
flodarmarna uppstår varierande botten- och strömningsförhållanden. Området var tidigare
öppet men är nu under igenväxning. Sannolikt har selets fruktbara öar utnyttjades till slåtter,
men det är inte troligt att någon hävdgynnad vegetation kvarstår. På sträckan sportfiskas färna
(NT) enligt boende i närheten.
I norra delen av objektet ligger en betad sötvattenstrandäng på östra sidan av Svartån.
Vegetationen domineras av gödselpåverkad tuvtåteläng med trivial flora. Utefter ån finns en
smal remsa med högstarrsvegetation dominerad av jättegröe. Blomvass, fackelblomster,
videört, äkta förgätmigej och brunskära förekommer också. Kornknarr har observerats i
området, den senaste dokumenterade observationen är från 1995.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Fortsatt
hävd.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Fågelinventering, elfiske, bottenfauna.
Referenser: Motala kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Katalogdel, ej publicerad.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län. Finspångs, Motala
och Norrköpings kommun.
61
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1989-1990: Ängs- och hagmarksinventeringen,
Östergötlands län. Boxholm, Mjölby, Linköping och Motala – kartor och beskrivningar,
opublicerad.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
34. Strömsträcka i Svartån vid Karstorp säteri
Klass: 2
085 54, 084 64
Motala
Älvestad
Naturvärdesbedömning: Söder om Klockrike rinner Svartån genom ett hårt brukat
slättlandskap. Vid Karstorp säteri finns den längsta strömsträckan i den norra delen av
Svartån. Här skapar varierande ström- och bottenförhållande goda förutsättningar för
vattenlevande organismer. Bottenfaunan på lokalen uppvisar en mycket hög variation av
olika organismer. Exempelvis finns här många ovanliga nattsländor. Den större
vattensamlingen med vasspartier vid Karstorp har sannolikt även stora värden för fågellivet.
Beskrivning: Mellan Brickstad mellangård och Gammaltorps kraftstation vid Karstorps
Säteri rinner Svartån i en svagt slingrande fåra på gränsen mellan Motala och Linköpings
kommun. Här finns strömmande och delvis forsande, smala partier med stenig botten och
breda partier med lugna sel som breder ut sig vid sidan av huvudfåran. I vattenfåran finns
uppstickande stenar och grundare vassbeklädda holmar. Kolsäv, gul näckros och
bredkaveldun dominerar ute i vattnet med rörflen och vass närmare land. Näckmossa är vanlig
på de steniga bottenpartierna.
Vid Karstorp finns en större vattenyta med några små öar. I vattnet finns rikligt med
vattenvegetation av vass och bredkaveldun. Längs stranden växer bl a vasstarr,
fackelblomster, strandlysing och strätta. Sluttningarna ner mot ån är kraftigt gödselpåverkade
av åkermarken som ligger nära.
Längs långa sträckor av ån växer bårder av al, vissa av dem är relativt grova (upp till 7 dm i
stamdiameter) med inslag av knäckepil, lönn, alm, ask, vildapel, fågelbär och rönn.
Häggbuskage, enstaka hagtorn och videbuskar förekommer längs hela sträckan. Trädridån
avbryts tidvis av öppna partier. Död ved förekommer sparsamt med enstaka stammar av al
och pil som ramlat ut över bäckfåran. En viss negativ påverkan av extra näringstillförsel syns
vid ett par dräneringsdiken som rinner ut i ån.
I området finns knipa, gräsand och knölsvan och den ovanliga kornknarren (EN). Enligt
boende i området sportfiskas färna (NT) på sträckan.
I området har en bottenfaunaundersökning genomförts. Undersökningen resulterade i fynd av
37 taxa, vilket är ett måttligt högt antal. Artsammansättningen präglas av den grusiga botten
med frodig vegetation både över och under vattnet och den relativt höga vattenhastigheten.
Vanliga taxa på lokalen är åsandsländan Ephemera danica, arter inom dagsländesläktet Baetis
(åsländor) och bäckbaggen Elmis aenea. Lokalens diversitets-index ligger bland de högsta
bland de undersökta Svartå-lokalerna. En art som bara hittats på denna lokal vid de
genomförda bottenfaunaundersökningarna är nattsländan Notidobia ciliaris.
Lokalen visar inga eller endast svaga tecken på föroreningspåverkan. Beräkning av
föroreningsindex ger ett medel-resultat bland de undersökta strömvattenlokalerna i
62
Svartåsystemet. Den relativt höga vattenhastigheten på lokalen ger livsutrymme för en hel del
krävand arter. Av de funna arterna var det 6 arter som indikerar “rena” vatten. Exempel på
dessa är nattsländorna Psychomyia pusilla, Cheumatopsyche lepida och Brachycentropus
subnubilus. Åtta av de funna arterna anses ej tåla pH under 5,5, utan hittas oftast bara i icke
försurade vatten. Exempel bland dessa är nattsländan Chimarra marginata. Alla de här
nämnda nattsländorna är ovanliga och är bara funna vid några tillfällen tidigare i
Östergötland.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiske, fågelinventering.
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Motala kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Katalogdel, ej publicerad.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län. Finspångs, Motala
och Norrköpings kommun.
35. Mad invid Svartån vid Fredrikstorp
Klass: 4
085 65
Linköping
Flistad
Naturvärdesbedömning: Biotopen är en typisk häckningslokal för den hotade kornknarren,
som finns noterad i området. Kornknarren har minskat drastiskt i landskapet under 1900-talet
och är idag endast en spillra av det bestånd som fanns under 1800-talet. Maden invid Svartån
är en värdefull miljö som tjänar som refug i ett annars enformigt, hårt brukat odlingslandskap.
Beskrivning: Mellan Maspelösa och Kullersbro i västra delen av Linköpings kommun går en
bro över Svartån vid Fredrikstorp. Ån är här ca 40 m bred och lugnflytande. Här finns en mad
söder om ån som översvämmas regelbundet. Maden är ca 400 lång och som mest 70 m bred.
Området är i dagsläget obetad och håller på att växa igen med brännässlor och tistlar. I
strandkanten växer säv. 1998 noterades spelande kornknarr (EN) i området har vid ett par
tillfällen vilket tyder på trolig häckning. Spår av utter har också dokumenterats i området.
Bibehållande av värdena: Återupptagen hävd.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering kornknarrens förekomst på lokalen.
Referenser: Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M, 1999: Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld,
supplement 31.
63
36. Strandängar invid Svartån och Lillån vid Löt
Klass: 3
085 65
Linköping
Ledberg
Naturvärdesbedömning: De betade strandängarna invid Svartån och Lillån har goda
förutsättningar för att utgöra en värdefull miljö för fågellivet. Bitvis finns därtill en rik flora
av hävdgynnade arter och våtmarksarter.
Beskrivning: Löts gård ligger straxt sydost om den plats där Lillån rinner ut i Svartån. Här
kantas Lillån av en strandäng som i norra delen av det aktuella objektet fortsätter österut längs
Svartån. Lillån är ca 25 m bred i området.
Från Löt och längs Lillån upp till Svartån betas en smal remsa där den 3-5 m höga
strandbanken sluttar ner i Lillån. I den övre halvan är floran förvånansvärt rik trots närheten
till åkern. Här växer en gråfibblepräglad vegetation med mycket brudbröd samt liten
blåklocka, svartkämpar, rödkämpar och ett par arter vaxskivlingar. Närmast ån finns en remsa
med jättegröe som är tillbakatryckt av betet och innanför växer diverse våtmarksväxter som
förgätmigej, pilört och tiggarranunkel i ofta tuvtåteldominerad gräsmark.
I nordost längs med Svartån (och även i ett litet avsnitt i söder bredvid Lillån) planar
strandbanken ut och här finns en 50-75 m bred ”strandäng” som är svagt kuperad av att flera
gamla åfåror haft sitt lopp här. På kanten av en gammal åfåra i yttre delen är floran
förhållandevis artrik med bland annat kamäxing och rödkämpar. I övrigt dominerar
tuvtåtelpräglad mark. I området har enkelbeckasin noterats.
Från området finns gamla fynd av spetsnate (VU).
Bibehållande av värdena: Fortsatt hävd.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av fågelfaunan och vattenmiljön intill stranden med
avseende på spetsnate.
Referenser: Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
37. Lövsumpskog invid Svartån vid Ledberg
Klass: 4
085 55
Linköping
Ledberg
Naturvärdesbedömning: Intill Svartån vid Ledberg finns en lövsumpskog med inslag av
gråal, vilket är ovanligt i den här delen av länet. I området finns en rik mossflora med bl a den
ovanliga lilla tuffmossan. I området finns även goda förutsättningar för en rik
landsnäcksfauna.
Beskrivning: Vid Svartåns krökning vid Ledberg och Odensfors, ca 6 km VSV om åns
utlopp i Roxen, finns en källpåverkad, 0,5 ha stor sumpskog söder om ån. Svartån är på
sträckan ca 50 m bred och lugnflytande. Sumpskogen ligger intill ån och den väg som går
64
över ån mot Odensfors. I den delvis mycket blöta sumpskogen dominerar klibbal med inslag
av ask, asp och gråal. Intill ån växer stora pilar. I området finns rikligt av den ovanliga lilla
tuffmossan och på klibbal växer den sällsynta laven glansfläck. I fältskiktet finns bl a
bäckbräsma. Här finns även rikligt med landsnäckor. Från området finns även dokumenterade
spår av utter.
Bibehållande av värdena: Området bör lämnas till fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i
skog. www.svo.se
Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2000: Utterinventering Östergötland 1999.
Miljövårdsenheten. Meddelande 2000:1.
38. Guppan lövskogsravin invid Svartån vid Odensfors
Klass: 2
085 65, 085 66
Linköping
Ledberg/Vreta kloster
Naturvärdesbedömning: Öster om Odensfors har Svartån skurit ut en ravin som är bevuxen
med en frodig, nyckelbiotopsklassad lövskog. I de strömmande och blockiga partierna finns
en artrik och värdefull bottenfauna bestående av bl a ett antal ovanliga nattsländearter. De
höga naturvärdena utgörs därtill av en rik kärlväxtflora samt en artrik moss- och lavflora
knuten till ädellövskogen. Skogen erbjuder också fina miljöer för fåglar och landsnäckor. I
området finns exempelvis flera par häckande kungsfiskare vilket gör sträckan ytterst
värdefull.
Beskrivning: Nedströms Odensfors kraftstation har Svartån skurit ut en djup ravin som kallas
Guppan. Här har flera åfåror bildats med mellanliggande öar. Åfåran är torrlagd större delen
av året. Längs en närmare kilometerlång sträcka växer en lummig lövskog i ravinens
sluttningar.
Utmed den västra/norra ravinsidan av ån mellan kraftverket och Mjölorp dominerar alm med
inslag av enstaka ask, ek och gran. De grövsta träden är 3-4 dm i diameter och i området finns
en del död ved. Sippervatten med kalktuffutfällning finns nära dammen och kalktuff finns på
flera ställen i ravinen. I den nordligaste delen av objektet strömsträckorna i den uppdämda
Mjölorpesjön. Längs delar av dess sydkant finns en hög brink och en trädbård.
I ravinen finns en rik moss- och lavflora. Fynd har gjorts av bl a brun nållav (RR) och gulnål
på alm. Här finns också alsidenmossa (NT), flera arter av baronmossor, liten blekspik (NT)
och skuggkranslav (RR). På block förekommer lavar av släktet Collema (slanklavar).
I fältskiktet finns inslag av flera ovanliga kärlväxter som gynnas av den fuktiga och skuggiga
miljön. I ravinen växer bl a lundelm, springkorn (RR), bäckbräsma och hässleklocka.
Omkring 150 meter norr om kraftverket mellan kraftverksutloppet och Svartåns fåra
förekommer stenfrö (NT).
65
Ravinen uppvisar även en intressant fågelfauna. I strandbrinkarna vid Mjölorpesjön och i den
sprängda fåran nedströms Odensfors kraftstation finns häckande kungsfiskare (VU). I området
finns också mindre hackspett (VU) och regelbundet övervintrande strömstare.
På 40-talet genomfördes en inventering av ravinens landsnäckfauna. Vid detta tillfälle gjordes
bl a fynd av den ovanliga arten Clausila pumila (RR). Från området har också rapporterats
fångst av färna (NT).
Strax nedströms kraftverket och dämmet har åns bottenfauna undersökts. Här påträffades 39
taxa, vilket är ett relativt högt antal. Lokalens diversitets-index är också relativt högt.
Artsammansättningen präglas av den steniga och bergiga bottnen på och den höga
vattenhastigheten. Den nedre delen av provplatsen har också en frodig vegetation kring
flodfåran. Vanliga taxa på lokalen är nattsländorna Hydropsyche siltalai och H.pellucidula,
snäckan Lymnea stagnalis och dagsländor ur släktet Baetis. Snäckan Radix balthica och
nattsländan Goera pilosa är två arter som bara återfunnits på denna lokal i Svartåsystemet.
Lokalen visar inga tecken på föroreningspåverkan med avseende på bottenfaunans
sammansättning. Av de funna arterna var det hela 10 arter som indikerar “rena” vatten och
höga syrehalter. Exempel på dessa är de ganska ovanliga nattsländorna Chimarra marginata,
Ecnomus tenellus och Psychomya pusilla. Sju av de funna arterna anses ej tåla pH under 5,5,
utan hittas oftast bara i av försurning opåverkade vatten. Exempel på dessa är dagsländorna
Caenis luctuosa och åsandsländan Ephemera danica..
Bibehållande av värdena: Skogen bör lämnas till fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiskeundersökning.
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
Lohmander, H & Waldén, H. W. 1921-1981: Markfaunainventeringen i södra och centrala
Sverige. Naturhistoriska riksmuseet i Göteborg.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
39. Strömsträckor och strandmiljöer mellan Svartåfors och Kaga
Klass: 2
085 66
Linköping
Kaga/Vreta Kloster
Naturvärdesbedömning: Mellan Svartåfors kraftstation och Kaga kyrka finns en värdefull
deltaliknande sträcka av Svartån där ån strömmar i en mängd fåror runt ett flertal öar. Här
finns lekplatser för Roxens aspar. Av i Svartåsystemet undersökta bottenfaunalokaler uppvisar
denna det mest artrika resultatet, vilket gör den till en ytterst skyddsvärd miljö. Miljön utgör
66
värdefulla jakt- och häckningsområden för rovfåglar och våtmarksfåglar. I området finns
också ett par obetade strandängsavsnitt. Området tillhör Ramsarområdet ”Västra Roxen”.
Beskrivning: Det aktuella objektet utgörs av en ca 3 km lång sträcka mellan Svartåfors
kraftstation och Kaga kyrka med strömmande partier. Nedströms kraftstationen finns två
åfåror som efter ca 800 m förenas strax öster om riksvägen. Därefter börjar ett deltaliknande
parti av ån med en mängd fåror runt ett flertal öar. Sträckan omges av åkermark, bebyggelse
och ett par strandängar i östra delen av objektet.
Av de två åfårorna i västra delen av objektet är den södra den mest naturliga. Botten består av
sten och block. Vattenföringen i åfåran är periodvis mycket låg. Mellan åfårorna finns en
långsträckt ö med branta sidor bevuxen med al. Fram till 1960-talet lär asp (VU) ha fiskats
med not nedströms kraftstationen. Detta stöds också av uppgifter av yrkesfiskarna på Roxen
som uppger att asp leker i de nedre delarna av Svartån.
I det deltaliknande partiet nedströms riksvägsbron finns små partier med öppet vatten. Vass
och kaveldun växer över stora ytor. Öarna i ån byggs upp av morän i väster och svämsediment
av grovmo/sand i öster. Runt öarna finns moränstränder och den nordliga huvudfåran liksom
strömsträckorna uppströms öarna har moränbotten. Bitvis syns troligen kalkstensplattor under
moränlagret på botten. Sydost och öster om öarna är stränderna leriga av svämsediment.
Öarna har tidigare betats och är idag mestadels bevuxna med trivial, ganska plan gräsmark
dominerad av ängskavle. En stor ö finns i mitten av åfåran. Här växer jättegröe i en gammal
åfåra som går tvärs över ön. Enstaka dungar med klibbal förekommer och i sydkanten på ön
kan man i skuggan av alar finna hampflockel och springkorn. På öarnas leriga stränder finns
en artrik och representativ våtmarksflora med arter som vattenmärke, strandskräppa, äkta
förgätmigej, strandgyllen, blomvass och kalmus.
Vid Pilgården uppströms Kaga kyrka och ca 500 meter nedströms kyrkan finns
sötvattenstrandängar söder om ån som betades vid Ängs- och hagmarksinventeringen 198990. I dag är de ohävdade eller dåligt hävdade. Nedströms kyrkan kallas strandängen Velerna
och här växer bland annat rörflen och i blöta delar och i en gammal åfåra mycket jättegröe.
Andra arter är strandlysing, fackelblomster, sprängört och ängsruta. Intill Svartån finns
mindre starrbestånd som troligen skulle gynnas av återupptagen hävd. Betesmarker finns
också på ett par mindre, brantare delar av norra åstranden.
Nedströms bron över ån har bottenfaunan undersökts. Undersökningen resulterade i fynd av
totalt 54 taxa, vilket är det högsta artantalet bland de med avseende på bottenfauna undersökta
Svartå-lokalerna. Även lokalens diversitets-index är också det högsta. Artsammansättningen
präglas av den grusiga botten med frodig påväxt av näckmossa, den kraftiga
vattenvegetationen i vattendragets kanter och den relativt höga vattenhastigheten. Vanliga
taxa på lokalen är klotmusslor Spaeriidae spp, nattsländan Neuroclipsis bimaculata och
snäckan Radix peregra. Snäckan Viviparius viviparius, musslan Anodonta cygnea,
dagsländan röd strömslända Ephemerella ignita och bäcksländan Leuctra fusca är endast
funna på denna lokal i Svartåsystemet.
Lokalen visar inga tecken på föroreningspåverkan med avseende på bottenfaunans
sammansättning. Av de funna arterna indikerar hela 10 arter “rena” vatten. Exempel på dessa
är nattsländorna Rhyacophila nubila, Cheumatopsyche lepida och Chimarra marginata samt
vattenfisen Aphelocheirus aestivalis. En annan ganska ovanlig och föroreningskänslig art som
67
återfanns är den husbyggande nattsländan Brachycentrus subnubila. Ej heller syns några
tecken på försurningspåverkan på artsammansättningen. Åtta av de funna arterna anses ej tåla
pH under 5,5. Exempel på dessa är dagsländan Caenis luctuosa.
I området jagar bland annat fiskgjuse, brun kärrhök och sparvhök, duvhök, lärkfalk och
tornfalk. Till häckfåglarna hör årta (VU), skedand (NT) och rörhöna. Området är även en bra
lokal för nattsångare och kärrsångare, här hörs bl a gräshoppsångare och vaktel regelbundet.
Från parkeringen vid Kaga kyrka har också flodsångare och kornknarr hörts. Åtminstone den
sistnämnde har hörts vid ett flertal tillfällen under samma häckningssäsong vilket tyder på
trolig häckning. Även storspov (NT) har hörts i området. I området övervintrar även
strömstare vissa år.
I området finns dokumenterade spår av utter (VU).
Bibehållande av värdena: Vattenföringen på sträckan måste förbättras för att förhindra
fortsatt igenväxning och förbättra områdets förutsättningar som lekplats för asp. Vattendraget
får inte utsättas för rensning, schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess
naturliga lopp eller vattenkvalité. Fortsatt hävd.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Asparnas förekomst och lek i området bör utredas.
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2000: Utterinventering Östergötland 1999.
Miljövårdsenheten. Meddelande 2000:1.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
40. Lillån öster om Boxholm
075 91, 085 01, 085 11
Klass: 2
Ekeby/Åsbo
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Lillån i Boxholms kommun utgör en mycket skyddsvärd miljö med
höga naturvärden knutna till såväl land som strandnära områden. Här erbjuds livsmiljöer åt
flera skyddsvärda och hotade arter i våtmarker och limniska och skogliga nyckelbiotoper
invid ån. Här finns bl a öring, flodpärlmussla och utter. De två sistnämnda arterna ingår i
EU:s artdirektiv. Vid ån finns ett stort antal häckande fågelarter, bl a strömstare. Förutom
regleringen vid inloppet är ån opåverkad jämfört med andra vattendrag i södra Sverige och en
femtedel av åloppet utgörs av potentiella limniska nyckelbiotoper. Enligt ”System Aqua”, ett
nationellt bedömningssysten för klassning av naturvärden i sjöar och vattendrag, erhåller
Lillån klassningen ”Högt – mycket högt naturvärde”. Ån har få motsvarigheter i länet.
Beskrivning: Lillån, är ett 14 km långt biflöde till Svartån som rinner genom skogsbygden
öster om Boxholm. Ån har sitt utflöde från Svartån ca 3 km nedströms sjön Sommen och
68
rinner åter ut i Svartån vid Strålsnäs. Vatteninflödet från Svartån regleras med en damm.
Förutom denna reglering finns två vandringshinder i ån. Vattendraget domineras av
lugnflytande vatten med flera sträckor med svagt strömmande till strömmande vatten. Botten
domineras av sand följt av sten, findetritus och block.
På första sträckan nedströms utflödet från Svartån omges Lillån på båda sidor av fuktig
strandskog med al, björk och vide. Väster om Lillån i anslutning till Svartån har strandskogen
ett stort inslag av värdefulla gamla ekar med en värdefull lavflora och spår av läderbagge. På
den nordöstra sidan om Lillåns utlopp ur Svartån finns ett värdefullt skogsområdet dominerat
av gammal tall med inslag av gran, asp och vårtbjörk.
Vid Södra Timmerö rinner Lillån genom ett omväxlande landskap med både skog och öppna
marker. Närmast ån finns asp- och björkskog eller högörtsvegetation med vass, alggräs och
videört. Hålträd av asp och björkhögstubbar finns. Öster om ån bron breddas ån till en liten
damm omgiven av sälg- asp- och björkskog. I närheten av Södra Timmerö finns flera sträckor
med svagt strömmande till strömmande vatten som bedöms som potentiella limniska
nyckelbiotoper. Ca 500 m öster om Södra Timmerö vänder ån norrut mot Bocketorp.
Nedströms och uppströms vägen mellan Bocketorp och Södra Kvisslehult kantas ån av en
strandskog av högt naturvärde på en ca 600 m lång sträcka. Strandskogen domineras av
vårtbjörk med inslag av en stor mängd andra trädslag. Skogen översvämmas vid höga
vattenflöden. Nedströms bron har elfiske bedrivits. Ån är här svagt strömmande och här finns
ett betydande inslag av block och död ved i vattnet. Sträckan bedöms som en potentiell
limnisk nyckelbiotop. Lokalen är även övervintringsplats för strömstare.
Efter ytterligare ca 600 m kantas åns västra sida av värdefull skog på en ca 500 m lång
sträcka. I det fuktiga bäckdråget dominerat av gran och klibbal trivs trolldruva, tibast och
trådticka. Här finns gott om död ved och längs med åfåran finns en riklig påväxt av mossor på
stenarna. Även här finns en sträcka med svagt strömmande till strömmande vatten som
bedöms vara en potentiell värdefull vattenmiljö då den ger goda möjligheter för ståndplatser
för större fisk. I norra änden av strandskogen finns en stenbro.
Norrut mot Norra Kvisslehult finns en lång, strömmande sträcka som utgör en potentiell
limnisk nyckelbiotop. På sträckan finns också en stensättning, av potentiell betydelse för
strömstare och forsärla.
Vid Norra Kvisslehult viss flera potentiella limniska nyckelbiotoper som utgörs av svagt
strömmande till strömmande sträckor. Här finns också resterna av Kilafors kvarn och en
stensatt bro. Den förra arten övervintrar, övernattar och häckar regelbundet i området. Vid
vägen över ån har elfiske genomförts. Söder om bron över ån och norrut mot Granbäckens
utlopp finns flera partier med värdefull, lövdominerad strandskog av nyckelbiotopskaraktär
eller i form av naturvärdesobjekt. I den naturskogsartade aspskogen norr om bron finns bl a
den ovanliga hampflockeln och den krävande slanklaven. Här har också mindre hackspett
(VU) observerats.
Granbäcken, ett litet biflöde till Lillån vid Norra Kvisslehult, kantas av en lövdominerad
trädridå. I den södra delen av Granbäcken genomfördes 1995 en undersökning inom ramen
för Naturvårdsverkets riksinventering av bottenfauna. Totalt 34 taxa hittades, vilket är ett
måttligt högt antal. Lokalens diversitets-index är därtill bland de högsta bland de undersökta
Svartå-lokalerna. Dagsländorna står för en stor del av individantalet, t ex gul forsslända
Heptagenia sulphurea.
69
Lokalen visar inga tecken på föroreningspåverkan utan erhåller ett högt föroreningsindex. Av
de funna arterna var det 7 arter som indikerar “rena” vatten. Exempel på dessa är nattsländan
Molannodes tinctus och bäcksländorna Protonemoura meyeri och Leuctra fusca. Ej heller
syns några tecken på försurningspåverkan på artsammansättningen. Tre av de funna arterna
anses ej tåla pH under 5,5. Exempel bland dessa är märlkräftan Gammarus pulex och
dagsländorna sporrslända Centroptilum luteolum och slamsländan Caenis rivulorum. De ovan
nämnda natt- och bäcksländorna har bara hittats vid några få tillfällen i Östergötland.
Elfiske har genomförts vid två tillfällen i Granbäcken. Norra delen av Granbäcken omges av
en delvis öppen våtmark som breder ut sig norrut längs Lillån mot Rankeberget (klass 3
VMI).
Ytterligare en våtmark breder ut sig på västra sidan av ån mellan Åsbodalen och Linneberg.
Maden är 22 ha stor och glest trädbevuxen. Fältskiktet utgörs av gräs- och starrvegetation
(klass 2 VMI).
Vid Råstocken nordost om Linneberg finns en ca 1 km lång sträcka med långa partier med
svagt strömmande till strömmande vatten som bedöms som potentiella limniska nyckelbiotop.
På sträckan övervintrar strömstare. Också här har elfiske genomförts.
Uppströms bron i Strålsnäs rinner ån lugnt, omgiven av träd och en del hällar som går ner till
vattnet. Vid bron är ån uppdämd och stensatt. I området växer sumpväxten bäckmärke, som
endast är känd från ett fåtal lokaler i länet. Nedanför dammen vid Strålsnäs finns ytterligare
en värdefull sträcka med långa partier med svagt strömmande till strömmande vatten med
stora potentiella värden. Lövskogen i ravinen är nyckelbiotopsklassad. Här finns de flesta
svenska lövträd representerade. Högstubbar och lågor förekommer rikligt. I åns forsar
övervintrar strömstare.
Elfisket i ån har genomförts under tre säsonger, 1993, 1995 och 2000. Under dessa tillfällen
har åtta olika fiskarter fångats: abborre, bergsimpa, gädda, lake, öring, elritsa, mört och ål.
Öring förekommer i princip enbart nedströms dämmet vid Strålsnäs (vid Norra Kvisslehult
fångades endast en individ). Beståndet är dock glest och endast vuxna individer påträffades
vid elfiskeundersökningarna. Detta innebär bl a att flodpärlmusslan har mycket små
möjligheter att föröka sig. Fiskbeståndet och fiskproduktionen bedöms vara mycket störda
pga regleringen av ån.
Lillåns har inventerats vid två tillfällen med avseende på flodpärlmussla (VU), 1985 och
2000. 1985 hittades inga musslor, men 2000 noterades totalt 8 levande exemplar av
flodpärlmussla. Musslorna hittades på tre ställen i närheten av Strålsnäs och vid Norra
Kvisslehult. Musslornas storlek vittnar om att ingen reproduktion har skett på länge.
Vid en översiktlig inventering av häckande fågel längs med Lillån observerades 44 arter,
vilket är ett mycket högt antal. Den höga artdiversiteten kan förklaras med den höga
produktionen och mångformigheten hos den aktuella biotopen med löv- och blandskog vid
vatten. Bland de observerade arterna kan nämnas strömstare, större hackspett och gröngöling.
Vid Lillån förekommer utter. Troligtvis rör det sig om tre individer som rör sig längs med ån.
70
Bibehållande av värdena: Regleringen av tillflödet från Svartån, med förekommande
nolltappning, har stor negativ påverkan på Lillåns ekosystem. Denna tappning måste öka om
åns naturvärden ska bibehållas. Detta kräver också rensningsåtgärder vid inloppet.
Vandringshindret vid Strålsnäs bör åtgärdas. Detta skulle göra att ån kunde fungera som
lekområde för Sommens nerströmslekande öring och som ett biologiskt viktigt omlöp förbi
flera kraftverk i Svartån i Boxholm. Detta krävs också för att rädda flodpärlmusslan och
skulle gynna uttern. Vattendraget får heller inte utsättas för rensning, schaktning, föroreningar
eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Trädbården bör
lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att bibehålla
häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7. Göthberg, A. 1993: Miljökonsekvensutredning avseende ny bro över Lillån vid
Strålsnäs, 5 km NNO Boxholm. Linköpings Universitet, avd för biologi samt Hydropsyche AG. Bäckstrand, A., Johansson, P. & Halldén, A. 2000: Lillån – naturvärden och nyttjande.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Rapport 2000:7, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Linköping.
Naturvårdsverket 1995: Riksinventeringen 1995 – En synoptisk studie av vattenkemi och
bottenfauna i svenska sjöar och vattendrag. Rapport 4813.
Bergengren, J. 2000: Inventering av flodpärlmussla i Östergötlands län 2000. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland. Inventering av nyckelbiotoper i skog.
Boxholmsskogar AB, 2000: Inventering av nyckelbiotoper i skog. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län. Boxholm, Kinda,
Linköping, Mjölby, Söderköping, Vadstena, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Ydre och Ödesög
kommun. Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2000: Utterinventering Östergötland 1999.
Miljövårdsenheten. Meddelande 2000:1.
Nilsson, L: 1993: Lillån, Timmerö – Strålsnäs, Fågelinventering våren 1993. Stencil.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
41. Våtmark invid Lillån mellan Fjätmunnasjön och Rickelhagssjön Klass: 2
084 29
Rinna
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Mellan Fjätmunnasjön och Rickelhagssjön kantas Lillån, som är
meandrande på sträckan, av vidsträckta våtmarker. Våtmarkerna har ett rikt fågelliv med
häckande arter som skogssnäppa och enkelbeckasin. På sträckan finns en mycket artrik
bottenfauna som gör vattendraget till en mycket skyddsvärd vattenmiljö. Här finns bl a ett
mycket stor antal flick- och trollsländearter. Våtmarken är en av de största maderna utmed
rinnande vattendrag i länet och det meandrande åloppet på sträckan har få motsvarigheter i
länet.
Beskrivning: Lillån i Boxholms kommun börjar sitt slingrande lopp i Fjätmunnasjön ca 10
km nordost om Boxholm. Från Fjätmunnasjön och ca 4,5 km nedströms omges Lillåns
71
meandrande lopp av mader. Här dominerar flaskstarr och trådstarr med ett glest inslag av
videört, kärrsilja och sjöfräken. Fläckvis dominerar pors på. Utmed maden finns en bård av
varierande bredd med bladvas, sjösäv, sjöfräken, vattenklöver, dybläddra och svalting. Träd
och större buskar saknas helt med undantag från enstaka gråsälg. I ån växer sparsamt med vit
och gul näckros, vattenklöver, gräsnate, sjöranunkel och kransslinga. Vegetationen är
förhållandevis likartad utmed hela sträckan.
I mellersta delen av objektet är en bottenfaunaundersökning gjord vid Bergslund. Här
påträffades totalt 46 taxa. Endast två av de 15 inventerade lokalerna i Svartåsystemet uppvisar
ett högre artantal. Artsammansättningen präglas av den sandiga bottnen och frodiga
vattenvegetationen på lokalen. Diversitets-index dras dock ner p.g.a. att en stor mängd
knottlarver hittades och utgjorde en betydande andel av individantalet. Då bottensubstratet var
relativt finkornigt på platsen saknas troligen även arter som kräver hårdare substrat så som
större stenar. På lokalen finns gott om arterna vattengråsugga Asellus aquaticus, dagsländorna
brun forsslända Heptagenia fuscogrisea och stor vasslända Leptophlebia marginata. På
lokalen finns också ett stort antal av troll- och flicksländearter. Av de 13 arter som hittats i
Svartåsystemet återfanns 9 arter på denna lokal. Fem arter har endast återfunnits på denna
lokal: igeln Hemiclipsis marginata, dagsländan liten vasslända (Leptophlebia vespertina),
metalltrollslända (Somatochlora metallica) och fyrfläckig trollslända (Libellula 4maculata) och nattsländan Holocentropus dubius.
Lokalen visar inga tecken på föroreningspåverkan. Av de funna arterna indikerar 6 arter
“rena” vatten. Tre av dessa utgörs av troll- eller jungfrusländor: röd flickslända Pyrrosoma
nymphula, metalltrollslända Somatochlora flavomaculata och fyrfläckad trollslända Libellula
4-maculata. Två av de andra arterna är bäckbaggen Limnius volkmari och nattsländan
Brachycentrus subnubila. Fem av de funna arterna anses ej tåla pH under 5,5, utan hittas
oftast bara i opåverkade vatten. Exempel på dessa är igeln Hemiclipsis marginata och
dagsländorna sjösandsländan Ephemera vulgata.
Till områdets häckfågelfauna kan räknas enkelbeckasin, skogssnäppa och brun kärrhök och
under våren rastar bl a trana, knölsvan och kanadagås. Lärkfalk och ormvråk kan också ses i
området.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Fågelinventering.
Referenser: Elfström, G. m fl, 1983: Natur & Kultur – Miljöer i Östergötland.
Naturvårdsplan och kulturminnesprogram. Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län. Boxholm, Kinda,
Linköping, Mjölby, Söderköping, Vadstena, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Ydre och Ödesög
kommun.
Hjelm, O. & Nilsson, D. 1996: Brun kärrhök i Östergötlands län 1995 – utbredning och
numerär. Vingspegeln 15 (1): 2-8.
Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland. Länsstyrelsen
Östergötland.
72
42. Strömsträckor i Lillån vid Rickelhagssjön
Klass: 2
084 19, 084 29
Boxholm
Rinna
Naturvärdesbedömning: Nedströms Rickelhagssjön finns ett fint parti av Lillån med
strömmande till forsande vatten. Här finns goda förutsättningar för vandrande fisk, vilket
bekräftas av förekomsten av elritsa på sträckan. Strömmande vattenmiljöer med goda
livsmiljöer för fisk och insekter mm är en bristvara i dagens landskap och sträckan bedöms
därför ha ett högt bevarandevärde.
Beskrivning: Rickelhagssjön ligger 6 km söder om Väderstad i Rinna socken. I norra änden
av Rickelhagssjön finns ett icke passerbart dämme. Ca 150 m sydost om dämmet finns
ytterligare ett utlopp ur sjön med en fin naturfåra, vilken ansluter till ån 100 m nedströms
dämmet.
Naturfåran är ca 2-3 m bred och kantas av bl a ask och al. Ån forsar och strömmar över hällar
och block. Sandiga partier finns också. Elfiske har genomförts 1995 i naturfåran nedströms
Rickelhagssjön. Vid elfisket fångades gädda, lake och elritsa. Lokalen bedöms vara mycket
bra lämpad som öringhabitat, såväl för lek som för uppväxt.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas till fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
43. Strömsträcka vid Gärdslätts kvarn invid Lillån
Klass: 3
084 29
Boxholm
Rinna
Naturvärdesbedömning: Vid Gärdslätts kvarn väster om Boxholm finns en fin strömmande
sträcka av Lillån med god potential för lekande fisk.
Beskrivning: Gärdslätts kvarn ligger straxt nedströms den plats där Lillån når sin nordligaste
punkt och vänder söderut. I närheten ligger en gård med namnet Laxfällan, vilket onekligen
ger associationer. Vid Gärdslätts kvarn pågår reparationer av den befintliga
dammanläggningen. Innan denna byggnation fanns en strömmande och forsande sträcka
nedan dämmet, mycket bra respektive bra lämpad för uppväxande respektive lekande öring.
Dämmet utgjorde dock ett definitivt vandringshinder. Sträckan beskuggas av stora lövträd.
Det är i dagsläget oklart hur byggnationen påverkar sträckans naturvärden.
Bibehållande av värdena:
73
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
44. Våtmark vid Lillån mellan Gärdslätts kvarn och Ryckelsby
Klass: 3
084 19, 084 29, 085 10
Boxholm
Rinna /Ekeby
Naturvärdesbedömning: Våtmarker som denna mellan Gärdslätts kvarn och Ryckelsby är
känsliga ekosystem växter och djur som inte förekommer i övriga landskapet. Våtmarkerna
har under de senaste århundradena minskat i landskapet vilket gör de återstående till
värdefulla biotoper för bevarandet av den biologiska landskapet.
Beskrivning: Mellan Gärdslätts kvarn och Ryckelsby ca 8 km nordväst om Boxholm rinner
Lillån fram i västostlig riktning. Från Nyängen och österut är ån upp till 5 m bred och
omgiven av skogsmark. Öster om Kimme vidgas åfåran och är här ca 10 m bred. Sträckan är
sammanlagt ca 4,5 km lång och stränderna bildar en ca 36 ha stor våtmark.
Efter Gärdslätts kvarn rinner Lillån ca 500 m omgiven av skogsmark. Därefter slingrar sig ån
fram genom det småskaliga jordbrukslandskapet kantad av öppna mader och en mindre del
lövfuktskog fram till Ryckelsby. Maderna är dock smalare än på sträckan söder om
Rickelhagssjön. Vid Kimme har ån öppnare omgivningar och rinner djupt nedskuren i
isälvssedimenten. Här finns ett kärr dominerat av fräken, vattenklöver och sjöranunkel. I
vattnet finns ålnate och näckrosor. Mellan Kimme och Ryckelsby betade mader längs flera
sträckor. På flera ställen finns små holmar och vassruggar i vattendraget.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Bete bör
upprätthållas. Lövsumpskogarna bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av fågelfaunan.
Referenser: Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län.
Boxholm, Kinda, Linköping, Mjölby, Söderköping, Vadstena, Valdemarsvik, Åtvidaberg,
Ydre och Ödesög kommun.
74
45. Strömsträckor i Lillån vid Ryckelsby
085 10
Ekeby
Klass: 2
Boxholm
Naturvärdesbedömning: Vid Ryckelsby finns en lång sträcka av Lillån med delvis
strömmande och forsande vatten. Här finns dokumenterade häckningsplatser för strömstare.
Förutsättningarna för lekande fisk är också god på sträckan, vilket bekräftas av förekomsten
av elritsa. De vattenanknutna värdena på sträckan vid Ryckelsby är tillräckligt höga för att
utgöra ett regionalt bevarandeintresse.
Beskrivning: Ryckelsby ligger ca 5 km VNV Strålsnäs. Här finns en gammal såg och ett
dämme i Lillån. Nedströms dämmet finns två åtskilda partier med strömmande och forsande
vatten på den totalt 1 km långa sträckan som utgör objektet.
Nedanför sågen i Ryckelsby har ån karaktär av en skogsbäck och är här inte bredare än 2-4 m.
På en ca 100 m lång sträcka beskuggas ån av grova träd som pil, al, björk och lönn.
Trädstammar ligger i vattnet eller hänger ut över vattenytan. Vattnet är på sträckan forsande
och botten består av sten, grus och sand. Vattendjupet är inte större än 3-4 dm. Elfiske
genomfördes på sträckan 1995 och resulterade i fångst av gädda, elritsa och lake. Forssträckan
uppe vid sågen tjänar som övervintring- och häckningsplats för strömstare. Enligt de boende i
närheten vistas även forsärla på lokalen.
Nedströms den forsande sträckan planer terrängen ut, och ån slingrar sig lugnt fram genom en
betat och delvis skogsbeklädd våtmark. Ån kantas av små partier med tuviga och betade
mader omväxlande med en trädbård dominerad av al.
Så småningom svänger ån av söderut och ändrar återigen karaktär. Ett par hundra meter
uppströms vägen och bron över ån börjar en ca 250 m lång fin sträcka av ån som bitvis är
brant och blockig med strömmande och forsande vatten. Ån är här ca 5-8 m bred och något
djupare än på den tidigare beskrivna forssträckan. Ån kantas på västra sidan av lönn, al och
hägg som växer i en brant slänt upp mot åkern ovanför. Österut finns också en trädbård
angränsande till bebyggelse. Efter forssträckan fortsätter Lillån sitt meandrande lopp omgiven
av åkermark ner mot utloppet i Svartån. Parallellt med den nya vägen finns rester av den
gamla vägen i form av en välvd stenbro. Stenbron och de strömmande partierna tjänar som
övervintrings-, övernattnings- och häckningslokal för strömstare.
Forssträckorna inom objektet bedöms vara mycket bra lämpade som öringhabitat för såväl lek
som uppväxt. I den södra delen av objektet finns dokumenterade spår av utter.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Nyinventering av fiskefaunan.
75
Referenser: Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En
undersökning av mindre bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen.
Rapport 1995:12, Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Tendelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2000: Utterinventering Östergötland 1999.
Miljövårdsenheten. Meddelande 2000:1.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
46. Våtmarker kring Åsboån-Kårarpsbäcken
Klass: 2
085 11, 085 12, 085 02
Boxholm
Åsbo
Naturvärdesbedömning: Åsboån och Kårarpsbäcken meandrar fram genom den böljande
Åsbodalen kantade av fuktiga madmarker. Vattendragen utgör en mycket positiv bild i
landskapet sydost om Strålsnäs. Sträckan har stor betydelse för utter som rör sig i området. De
fuktiga maderna har en stor betydelse för den biologiska mångfalden och i ställvis branta
strandrinkar finns en artrik flora.
Beskrivning:
Åsboån flyter i sakta mak fram genom Åsbodalen i nordöstra delen av Boxholms kommun. I
dalen finns ett omväxlande odlingslandskap med stort inslag av hagmarker och lövträd. Vid
Bötinge ansluter biflödet Kårarpsbäcken från öster. Kårarpsbäckens dalgång är brantare och
mindre uppodlad är Åsboåns, med mjukt böljande sluttningar som fortfarande till stor del
betas. Både Åsboån och Kårarpsbäcken är meandrande på sträckan och kantas av fuktiga
mader.
Den sträcka av Kårarpsbäcken som undersökts i rapporten börjar vid Kårarps kvarn. Den
första sträckan är strömmande och beskrivs under objekt 49. Vid Opplund är bäcken däremot
lugnflytande och omgiven av fuktiga mader innan nästa strömsträcka (objekt 50). Även väster
om strömsträckan vid Kårby kantas ån av fuktiga mader. De flacka partierna är bevuxna med
höga starrarter, älggräs, tuvtåtel, säv mm. Här växer också den ovanliga arten hartmanstarr
(NT) norr om vägen vid Opplund. Ställvis utgörs stränderna av branta, betade strandbrinkarna
med en artrik flora. I bäckens omgivningar finns hagmarker i klass 1 och 2.
Åsboån börjar vid Tuddebo söder om Pålsbo naturreservat. Nedströms mot gården Staffansbo
meandrar ån omgiven av betes- och åkermark med en gles trädridå med al, björk och videsnår.
I anslutning till naturreservatet i Pålsbo finns fynd av kalkkärrsgrynsnäcka (NT) och
hartmansstarr (NT) på fuktiga partier invid ån.
Efter strömsträckan vid Förmo kvarn (objekt 48) vidgas åfåran och omges av frodiga, betade
mader på sin väg mot Svartån norr om Strålsnäs. De kilometerlånga maderna bildar en
våtmark på totalt 34 ha (Klass 3 VMI). Maderna är bevuxna med hög gräs- starrvegetation
med arter som bladvass, säv, bunkestarr, älggräs mm. Den södra stranden betas mellan Åsbo
kyrka och Änghemmet. Ställvis finns branta hak upp mot den omgivande åkermarken med
visst inslag av en hävdgynnad flora.
76
På flera platser längs med Åsboån och Kårarpsbäcken finns dokumenterade spår av utter
(VU). Åsboån är en av två kända häckningsplatser för brun kärrhök (RR) i Boxholms
kommun.
Bibehållande av värdena: Fortsatt bete. Vattendraget får inte utsättas för rensning,
schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller
vattenkvalité.
Skydd: Strandskydd, 100 m från strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Fågelinventering. Elfiskeundersökning.
Referenser: Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län.
Boxholm, Kinda, Linköping, Mjölby, Söderköping, Vadstena, Valdemarsvik, Åtvidaberg,
Ydre och Ödesög kommun.
Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En undersökning av mindre
bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen. Rapport 1995:12,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Hjelm, O. & Nilsson, D. 1996: Brun kärrhök i Östergötlands län 1995 – utbredning och
numerär. Vingspegeln 15 (1): 2-8.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2000: Utterinventering Östergötland 1999.
Miljövårdsenheten. Meddelande 2000:1.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1989-1990: Ängs- och hagmarksinventeringen,
Östergötlands län. Boxholm, Mjölby, Linköping och Motala – kartor och beskrivningar,
opublicerad.
47. Strömsträcka i Åsboån vid Staffansbo
Klass: 2
085 02
Boxholm
Åsbo
Naturvärdesbedömning: Vid Staffansbo finns en mycket fin strömsträcka av Åsboån. Här
finns Svartåsystemets förmodligen enda livskraftiga bestånd av stationär öring. Här finns
också övervintrings-, övernattnings- och häckningsplatser för strömstare. Strömsträckan utgör
en mycket skyddsvärd vattenmiljö med få motsvarigheter i Svartåsystemet och länet i övrigt.
Beskrivning: Vid Staffansbo, 5,5 km sydost om Strålsnäs finns en mycket fin sträcka av
Åsboån med strömmande och forsande vatten. Sträckan omges i väster av en enbevuxen,
stenig hagmark och i öster av branta brinkar upp mot den omgivande åkermarken. Intill ån
står ställvis en gles trädridå av al. På sträckan nedströms stenbron över ån är alarna grova.
Stenbron utgör övervintrings-, övernattnings- och häckningslokal för strömstare.
Botten består på sträckan av sand, grus och sten. Vattendraget på sträckan är mycket grund, ca
2 dm, med gott om uppstickande stenar och block.
Elfiske genomfördes nedströms stenbron 1995. Här är vattnet strömmande-forsande och
vattendraget ca 5 m brett. Elfisket resulterade i fångst av öring. Fördelningen mellan
ensomriga ungar och äldre öring var skev till fördel för de ensomriga ungarna, vilket kan bero
på att lokalen är bättre lämpad för unga individer och att de större individerna söker andra
ståndplatser i ån. Även lake fångades vid elfiskeundersökningarna.
77
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Ytterligare provfisken bör göras i Åsboån på andra lokaler för att
fastställa den påträffade öringpopulationens utbredning.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
48. Forssträcka i Åsboån vid Förmo kvarn
Klass: 3
085 02
Boxholm
Åsbo
Naturvärdesbedömning: Forsen vid Förmo kvarn erbjuder vinteröppet vatten värdefullt för
arter som exempelvis strömstare och utter.
Beskrivning: Vid Förmo kvarn vid Åsboån ca 5 km sydost om Strålsnäs finns en dämme i ån
som utgör ett definitivt vandringshinder. På en sträcka av ca 50 m är vattnet strömmande och i
direkt anslutning till dämmet forsande. Botten består av sand, sten och block. Vattendraget
beskuggas delvis av stora alar. Sträckan bedöms som bra lämpad för lekande och uppväxande
öring. Forsen utgör en tillfällig övervintringsplats för strömstare.
Enligt boende på Förmo gård har ”hoppande öring” noterats vid kvarnen i början av 90-talet.
Bibehållande av värdena: Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament
bör bevaras med avsikt att bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiske.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
78
49. Strömsträcka i Kårarpsbäcken vid Kårarp
Klass: 2
085 12
Boxholm
Åsbo
Naturvärdesbedömning: Vid Kårarps kvarn startar en lång sträcka av Kårarpsbäcken med
flera partier med strömmande vatten. Sträckan har goda möjligheter att utgöra lek- och
uppväxtlokaler för vandrande fisk. I de branta strandbrinkarna finns en värdefull flora och
kvarnen utgör häckningslokal för strömstare. Sammantaget har sträckan kvalitéer som
motiverar ett regionalt skyddsvärde.
Beskrivning: Efter att ha flutit fram genom dalgången i väst-ostlig riktning, gör
Kårarpsbäcken en kraftig sväng vid Kårarp mot norr. Objektet utgörs av en ca 750 m lång
sträcka nedströms dämmet vid Kårarps kvarn. Nedre hälften av bäcken omges av vackra, glest
trädbevuxna hagmarker i väster och åker i öster. På östra stranden har ån skurit djupt ner i
sedimenten och de branta brinkarna är betade med en hävdgynnad flora. I norr omges
vattendraget av en blandskog med gran och björk med en alridå intill bäcken. Vid Kårarps
kvarn står alar i och omkring åfårorna nedanför dämmet.
Vattendraget är mellan 2-5 m brett på sträckan. Vattnet har bra fart och är delvis strömmande.
Nedan dämmet vid Kårarps kvarn forsar vattnet fram i många små fåror. Här finns häckande
strömstare. Botten är mycket varierande med inslag av sand, grus, sten och block. Sträckan
bedöms vara mycket bra lämpad för lekande och uppväxande öring.
På den beskuggade sträckan i norra delen av objektet genomfördes elfiske 1995 vilket endast
resulterade i fångst av lake. Detta kan bero på att bäcken periodvis torkar ut och att
återkolonistationen av fisk är liten. Dämmet vid Kårarps kvarn utgör ett definitivt
vandringshinder.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Ytterligare elfisken, bottenfaunainventering.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
50. Strömsträckor i Kårarpsbäcken vid Kårby
Klass: 2
085 12
Boxholm
Åsbo
Naturvärdesbedömning: Vid Kårby finns ett fint parti av Kårarpsbäcken med strömmande
partier. Sträckan erbjuder värdefulla möjligheter för lekande och uppväxande fisk såsom
79
öring. Området är av stor betydelse för fågelfaunan då det på sträckan finns häckande
strömstare. På strömsträckan finns därtill en provtagningsplats inom riksinventeringen av
bottenfauna vilket gör den vetenskapligt värdefull.
Beskrivning: Ca 5,5 km OSO Strålsnäs ligger Kårarp norr om Kårarpsbäcken. Här meandrar
bäcken fram i en böljande, mestadels betad dalgång. Bäcken omges av hagmarksområden i
klass 1 och 2 på glacifluvialt material (grus) som bäcken skurit sig ner i.
Söder om gården Kårarp finns en ca 250 m lång sträcka av bäcken med strömmande till
forsande vatten. Ån, som här är ca 2-5 m bred, kantas av en smal klibbalsridå på de branta
stränderna. I öster utvidgas fåran, stränderna blir flackare och kantas här av jätte-gröe. Sand
och sten dominerar på botten med inslag av block och grus. Sträckan bedöms vara mycket bra
för lekande och uppväxande öring.
Vid Kårby har undersökningar inom ramen för riksinventeringen av bottenfauna genomförts.
27 taxa noterades vilket är ett måttligt högt antal. Lokalens diversitets-index är relativt lågt
vilket bl a beror på ett högt individantal av märlkräftan Gammarus pulex. Andra vanliga taxa
på lokalen är dagsländesläktet Baetis och fjädermygglarver Chironomidae. En art som endast
hittats på denna lokal i Svartåsystemet är nattsländan Phryganea bipunctata.
Lokalen visar vissa tecken på föroreningspåverkan. Av de funna arterna indikerar endast 4
arter “rena” vatten. Dessa är dagsländan gul forsslända Heptagenia sulphurea märlkräftan
Gammarus pulex, bäckbaggen Limnius volckmari och nattsländan Lype reducta. Den senare
är en ganska ovanlig art. Ej heller syns några tecken på försurningspåverkan på
artsammansättningen. Tre av de funna arterna anses ej tåla pH under 5,5. Ett exempel bland
dessa är dagsländan åsandslända (Ephemera danica).
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiskeinventering.
Referenser: Naturvårdsverket 1995: Riksinventeringen 1995 – En synoptisk studie av
vattenkemi och bottenfauna i svenska sjöar och vattendrag. Rapport 4813.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1989-1990: Ängs- och hagmarksinventeringen,
Östergötlands län. Boxholm, Mjölby, Linköping och Motala – kartor och beskrivningar,
opublicerad.
51. Strömsträckor i Födekullabäcken vid Födekulla
Klass: 2
085 51, 085 52
Mjölby
Vallerstad
Naturvärdesbedömning: Långt uppströms Födekullabäcken finns fina strömmande sträckor
bra lämpade som öringhabitat. Här finns bl a stensimpa, en art som föredrar klara och syrerika
vatten och därmed indikerar en god vattenkvalité. På en 300 m lång sträcka nedströms
80
Födekulla kantas bäcken av ett albestånd klassat som naturvärdesobjekt i
Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering.
Beskrivning: Födekullabäcken rinner i nordväst-sydostlig riktning över slätten nordost om
Skänninge med start i Födekulla ca 4,5 km nordost om Skänninge. Mellan Födekulla och
Häljtorp finns långa sträckor med strömmande vatten. Bäcken som är ca 2 m bred på sträckan
är beskuggad av en tät alridå, som i sin tur omges av åkermark i norr och öster och skog i
söder och väster. Botten är mycket varierad och består av sten, grus och dy med inslag av
sand. Sträckan bedöms vara mycket bra samt bra lämpad som öringhabitat för lek respektive
uppväxt.
Elfiske har genomförts på en ca 30 m lång och drygt 1 m bred sträcka strax nedströms
Födekulla. Botten består här av sand, grus och sten och vattenhastigheten är lugn till
strömmande. Vid elfisket fångades endast stensimpa.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En undersökning av mindre
bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen. Rapport 1995:12,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
52. Skenaån och Födekullabäcken
085 51, 085 52
Klass: 2
Allhelgona, Järstad, Normlösa, Skänninge, Vallerstad
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Skenaån och Födekullabäcken har ett jämte Kapellån länets mest
utbildade meanderlopp på sin väg över slätten nordost om Skänninge. Längs med
vattendragen finns geologiska spår från åarnas tidigare lopp genom avsnörda korvsjöar och
strandbrinkar. I vattendragen lever ett stort antal fiskarter vilket gör åarna intressanta även ur
fisksynpunkt. I anslutning till Skenaån i närheten av Skänninge finns ett rikt fågelliv.
Beskrivning: Nordost om Skänninge slingrar sig Skenaån och Födekullabäcken fram över
slätten. Objektet utgörs av Skenaån från Skänninge till Klackeborg, en ca 7 km lång
sträckning, och Födekullabäcken mellan Häljtorp och Ljungstorp, där de båda bäckarna
förenas. Sträckan av Födekullabäcken i objektet är ca 2 km. Skenaån är 3-4 m bred och
Födekullabäcken ca 2 m. Botten utgörs i första hand av sand och dy, med inslag av sten och
81
grus. Både bäcken och ån har ett kraftigt meandrande lopp längs den aktuella sträckan och
längs åloppen finns avsnörda korvsjöar och bågformiga strandbrinkar. Den naturliga
vattenföringen har på sträckan inte utsatts för någon negativ påverkan.
Födekullabäcken omges av en tät albård längs hela sträckan. Betade men gödselpåverkade
hagmarker finns vid Häljtorp och vid Ljungstorp-Lindevad, där bäcken mynnar ut i Skenaån.
Vid Ljungstorp växer bäckmärke som endast finns på ett fåtal kända lokaler i länet. Skenaån
omges av ett glest busk- och trädskikt med al och Salix och vid Långängen och Klackeborg
finns gödslade, betade hagmarker.
Strax utanför Skänninge i västra delen av objektet finns dagvattendammar som hyser ett rikt
fågelliv. Dammarna kantas av kaveldun och bladvass och i dammarna trivs sothöna, gräsand,
brunand, sävsparv, sävsångare och de ovanligare arterna svarthakedopping (VU), smådopping
(VU) och snatterand (NT). Brun kärrhök ses ofta i området och söder om dammarna växer
den kalkberoende kärrknipproten.
Elfiske har genomförts inne Skänninge, utanför det aktuella objektet. Här fångades stensimpa,
abborre, gädda, mört och signalkräfta. På 1800-talet fångades nissöga i ån. Det är troligt att
arten finns kvar i ån, men den är svår att fånga vid elfiske. Detta kunde dock inte beläggas vid
den elfiskeundersökning som gjordes 1999 vid Klackeborg. Skenaån och Födekullabäcken
bedöms med utgångspunkt av elfiskeresultaten som intressant för fisk. Dämmen i Skänninge
utgör dock defenitiva hinder för vandring.
Undersökningar har inom ramen för riksinventeringen av bottenfauna genomförts vid
Klackeborg 1995. Endast 15 taxa hittades vilket är ett lågt antal. Lokalens diversitets-index är
också lågt jämfört med övriga undersökta Svartå-lokaler. Indexet dras ned av bl.a. höga
individantal av fjädermygglarver Chironomidae. En vanlig art var också dagsländan
dammslända Cloeon dipterum.
Lokalen visar utifrån bottenfaunaresultatet vissa tecken på föroreningspåverkan. Lokalen är
dock svårbedömd då många indikatorarter inte lever i denna miljö med låg vattenhastigheten
och bottensubstrat utan sten och grus. Lokalen erhåller ett medelmåttigt föroreningsindex. Det
påverkas negativt av lågt artantal och diversitet-indexet samt en hög andel fåborstmaskar
Oligochatae. Av de funna arterna var det bara en art som indikerar “rena” vatten, bäckbaggen
Limnius volckmari.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Fortsatt hävd.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Vattenmiljön bör inventeras.
Referenser: Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En
undersökning av mindre bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen.
Rapport 1995:12, Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
82
Naturvårdsverket 1995: Riksinventeringen 1995 – En synoptisk studie av vattenkemi och
bottenfauna i svenska sjöar och vattendrag. Rapport 4813.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se.
Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Elfström, G. m fl, 1993: Natur & Kultur – Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och
kulturminnesprogram. Länsstyrelsen i Östergötlands län.
53. Strömsträckor i Lillån vid Spellinge kvarn
Klass: 2
085 11
Mjölby
Västra Harg
Naturvärdesbedömning: Nedströms Spellinge kvarn finns fina sträckor med strömmande
vatten. Strömsträckor är ovanligt i dagens ofta reglerade vattendrag och sträckan utgör därför
en värdefull miljö för bl a strömstare som övervintrar i området. Sträckan lämpar sig också
bra för lekande och uppväxande öring. I åns närhet finns nyckelbiotopsklassad skog.
Beskrivning: Ca 3 km öster om Västra Harg kyrka ligger Spellinge kvarn och Slättmon. Här
finns på en ca 1 km lång sträcka av ån ett par partier med forsande vatten. Den norra delen av
ån vid kvarnen lämpar sig bra för lekande och uppväxande öring. Strömstare övervintrar
tillfälligt i området.
Vid Spellinge kvarn är ån uppdämd. Nedströms det höga, ej passerbara dämmet forsar vattnet
fram i flera fåror mellan stensatta väggar. Kring de forsande partierna växer stora alar. Längre
nedströms vidtar fuktiga, öppna kärr på båda sidorna av ån och därefter blandlövskog med ek
och hassel. Här finns en rik kärlväxtflora med tibast, skogstry och liljekonvalj. Därefter
omges ån av skogsbevuxna alkärr fram till Slättmon. Från väster ansluter en meandrande
skogsbäck. Kring denna växer bl a tibast och porellor. Strax nedströms bron vid Slättmon
finns ett litet dämme. Nedströms detta finns en kort, stenig sträcka med strömmande och
forsande partier. Här omges ån av en klibbalsbård med säv- och tågarter, förgätmigej och
videört i fältskiktet.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiskeundersökning.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
83
54. Strömmande parti av Lillån vid Borg
Klass: 2
085 23, 085 24
Mjölby
Västra Harg
Naturvärdesbedömning: Vid Borg finns ett strömmande parti av Lillån omgiven av
nyckelbiotopsklassad lövskog. I den fuktiga miljön skapas goda förutsättningar för en
värdefull lägre fauna och flora. I området finns därtill häckande strömstare och goda
förutsättningar för öring.
Beskrivning: Borg ligger 3 km nordost om Västra Hargs kyrka. Här finns ett strömmande
parti av Lillån som i genomsnitt på sträckan är ca 4 m bred. Botten är mycket varierande på
sträckan. Sträckan bedöms vara mycket bra lämpad som öringhabitat, både för lek och
uppväxt.
Uppströms bron över ån i den södra delen av objektet kantas ån av stora alar med inslag av
asp, lönn och ask. Fåran är rensad på block och sten. Vattenhastigheten är till en början svagt
strömmande men tilltar mot bron. Under bron finns ett grunt, stenigt parti. Nedströms detta är
ån starkt strömmande och omges av al och ask. Botten består av sten och block. Efter några
några tiotal meter vidtar ett lugnare parti. Ån omges på denna sträcka av en öppen fuktig äng i
väster och en gles trädridå i öster.
Därefter passerar ån ett lågt dämme, som bedöms vara passerbart vid högre vattenflöden. Här
finns gamla stenfundament som utgör övervintrings-, övernattnings- och häckningsplats för
strömstare. Nedströms dämmet är ån några decimeter djup och starkt strömmande. Botten
utgörs av grus sten och dy. Ån omges av lummig lövskog som domineras av ask. Flera av de
äldre askarna är klädda med ”strumpor” av piskbaronmossa. På ek växer den ovanliga bruna
nållaven. I den lilla bäckdalen finns gott om ormbunkar och här växer även trolldruva,
bäckbräsma, tibast och ormbär.
I den norra delen av objektet har elfiske genomförts. Vid detta tillfälle fångades stensimpa och
abborre.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Skogen
ska lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att bibehålla
häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Bottenfaunainventering.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
84
55. Strömsträckor i Lillån vid Rotebo
085 24
Klass: 2
Västra Harg
Mjölby
Naturvärdesbedömning: Den fuktiga miljön invid Lillån vid Rotebro gynnar en rik mossoch lavflora. Skogen som omger ån är nyckelbiotopsklassad. Här finns också värdefulla
forsande partier av ån som är bra lämpade för lekande och uppväxande öring. Naturligt,
strömmande vattendrag är en ovanlig naturtyp i dagens landskap och har därmed ett högt
bevarandevärde.
Beskrivning: Rotebo ligger 3,5 km nordost om Västra Harg. Här omges Lillån av
nyckelbiotopsklassad skog. I norra delen av objektet finns en kort strömsträcka.
I skogen i området växer ett flertal mycket gamla och grova träd, framförallt ekar, askar och
lindar, tillsammans med yngre hassel, asp, lönn och ask. Ut i ån lutar gamla pilar. I fältskiktet
finns arter som underviol, vårärt och blåsippa. Närheten till ån bidrar till en hög och jämn
luftfuktighet som gynnar en rik moss- och lavflora.
I den norra delen av objektet går en bro över Lillån. Här finns en 50 m lång sträcka med
delvis strömmande vatten. Här delar sig ån i ett par fåror på vardera 2 m. Åfåran skuggas av
träd och växtligheten i ån är sparsam. Botten utgörs av sten och block. Sträckan bedöms vara
bra lämpad som öringhabitat, såväl för lek som för uppväxt.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att bibehålla häckningsmöjligheterna för
strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiske och bottenfaunaundersökning.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
56. Ström- och forssträcka i Lillån vid Ö
Klass: 2
085 21
Mjölby
Östra Tollstad
Naturvärdesbedömning: Vid Ö gård slingrar sig Lillån genom en lummig,
nyckelbiotopsklassad lövskog med naturligt strömmande och forsande partier. Terrängen är
storblockig och här finns gott om död ved. Grova jätte-ekar kantar vattendraget. På sträckan
finns goda förutsättningar för öring och sträckan utgör övervintringsplats för strömstare.
Miljön vid Ö är mycket speciell med få motsvarigheter längs med Lillån och Svartåsystemet
som helhet.
85
Beskrivning: Vid gården Ö ca 4 km nordost om Västra Harg finns en ca 250 m lång sträcka
av Lillån med forsande och strömmande vatten omgiven av värdefull skog. Lokalen bedöms
vara bra lämpad som öringbiotop för lek såväl som uppväxt.
Ån har på sträckan karaktär av en större skogsbäck och slingrar sig framåt mellan block och
gamla stenfundament. Ställvis finns bildas flera paralella fåror. Sträckan är brant vilket skapar
flera partier med forsande vatten. På lokalen övervintrar strömstare frekvent. I vattnet finns
gott om död ved. Botten utgörs av sten, block och ställvis grus. I vattnet finns sparsamt med
vegetation.
I den omgivande skogen är lind, ek och hassel vanliga tillsammans med ask, klibbal, asp och
gran. Inslaget av gamla, grova träd är stort. Lind förekommer främst i den storblockiga
slänten på åns östra sida. Ekarna i området är mycket grova, 1-1,5 m i diameter och många är
ihåliga. I området finns gott om grova, mossövervuxna lövlågor. I området finns en lundflora
med inslag av vårärt, trolldruva, tibast, storrams, underviol och lungört. Den höga
luftfuktigheten tillsammans med förekomsten av många olika substrat skapar goda
förutsättningar för en rik moss- och lavflora. Här finns arter som piskbaronmossa,
litenbaronmossa, trubbfjädermossa, platt fjädermossa, fällmossa och stenporella. På ek växer
gul dropplav (NT), skuggorangelav (NT) och hjälmbrosklav (NT).
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Skogen
bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att bibehålla
häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av fisk- och bottenfaunan.
Referenser: Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i
skog. www.svo.se
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
57. Strömsträcka i Lillån vid Fröstad
Klass: 2
085 34
Mjölby
Östra Tollstad
Naturvärdesbedömning: Strömmande partier av vattendrag utgör värdefulla vattenmiljöer
då de skapar goda förutsättningar för fisk och insekter. Strömsträckan vid Fröstad erbjuder
goda förutsättningar för öring och utgör sannolikt en rik miljö för bottenlevande insekter.
Beskrivning: Lillån passerar genom byn Fröstad 3 km ostsydost om Mantorp. Vid bron i
objektets södra ände finns ett lågt, passerbart dämme i ån som här delar sig i ett par meter
breda fåror. Nedströms dämmet följer ett ca 100 m långt, delvis strömmande parti av ån.
Vattendraget skuggas av stora träd som pil, ask och al. Botten utgörs på sträckan av sten med
86
inslag av grus och block. Sträckan bedöms vara bra lämpad som öringhabitat för lek såväl
som för uppväxt. Nedströms finns ett mer utvidgat parti av ån som domineras av jättegröe.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiske och bottenfaunaundersökning.
Referenser: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
58. Ström- och forssträcka i Lillån vid Strömmen
Klass: 2
085 34
Mjölby
Östra Tollstad
Naturvärdesbedömning: Vid Strömmen finns en lång sträcka av Lillån med strömmande till
forsande vatten. Vattendraget omges av en nyckelbiotopsklassad, lummig blandskog. På
lokalen skapas goda förutsättningar för en värdefull lägre flora och fauna. Sträckan är bra
lämpad som öringhabitat och utgör en värdefull lokal för fågelfaunan. Strömstare häckar
tillfälligt i området.
Beskrivning: Gården Strömmen ligger väster om Lillån ca 2 km öster om Mantorp. Objektet
utgörs av åsträckan från Strömmen och ca 700 m nedströms ån mot Brok. Här finns ruinen av
en gammal kvarn och ett dämme. Åsträckan är delvis forsande kantas av skog klassad som
naturvärdesobjekt i Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Vattendraget är mellan 36 m på sträckan och botten består av sand, grus och block. Sträckan bedöms vara mycket bra
lämpad som öringhabitat, både för lek och uppväxt.
Kring dämmet växer jätte-balsamin, sprängört och besksöta. Nedströms dämmet är åfåran
smal med branta stränder och vattnet forsande. Närmast dämmet kantas fårorna av
stenskoningar. Lokalen utgör en tillfällig övervintrings- och häckningsplats för strömstare. Ån
fortsätter därefter sitt slingrande lopp genom skogen. Ån är grund och uppstickande stenar
skapar varierande bottenförhållanden. Med jämna mellanrum finns små forsande partier som
åtskiljs av sträckor med lugnare vatten.
Ån omges av barrdominerad skog med inslag av flera andra trädslag. Inslaget av löv är stort
och här finns ek, hassel, björk och sockelställd al i slänten ner mot ån. Hela området har
förmodligen tidigare betats, men idag betas endast den norra hälften av objektet. I skogen
finns gott om lågor och torrträd och på en grov ek växer kornig nållav. Död ved finns även i
åfåran. På små fuktiga partier invid ån dominerar jättegröe, skräppa och revsmörblomma.
På en 55 m lång sträcka i området har elfiske genomförts 1995. Vid detta tillfälle fångades
stensimpa, gädda, mört, lake och signalkräfta.
87
I området har en bottenfaunaundersökning genomförts. Vid undersökningen gjordes fynd av
totalt 34 taxa, vilket är ett måttligt högt antal. Artsammansättningen präglas av den steniga
bottnen och den relativt höga vattenhastigheten. Lokalens diversitets-index är relativt lågt och
dras ned av bl.a. höga individantal av olika arter inom nattsländesläktet Hydropsyche och
fjädermygglarver Chironomidae. En annan vanlig art var bäckbaggen Elmis aenea.
Lokalen visar inga tecken på föroreningspåverkan. Av funna arter indikerar 6 arter “rena”
vatten. Exempel på dessa är bäcksländan Taeniopteryx nebulosa, bäckbaggen Limnius
volkmari och nattsländan Rhyacophila nubila. Endast en art indikerar “ingen” försurning,
myggan Dixa sp. Detta mönster i artsammansättningen är svårtolkat och kan bero på tillfällig
uttorkning m m.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari 2001.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
59. Forssträcka i Lillån vid Lunnevad
085 44
Klass: 3
Östra Tolstad
Linköping
Naturvärdesbedömning: Forsen i Lillån vid Lunnevad erbjuder en vinteröppen vattenmiljö
värdefull för fåglar som bl a strömstare. Strömmande vattendrag är ovanligt i landskapet och
den aktuella lokalen bedöms vara av kommunalt intresse.
Beskrivning: Vid Lunnevads Folkhögskola ca 1 km sydväst om Sjögestad finns en damm
som regleras av ett 1,5 m högt dämme. Nedströms dämmet finns en kort sträcka med forsande
och strömmande vatten. Här kantas ån av pil, lönn, björk, al och alm. Efter den korta
strömsträckan blir ån återigen lugnflytande. Här växer en stor mängd jättegröe och säv i
vattnet.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
88
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser:
60. Fors- och strömsträcka i Lillån vid Sjögestad bro
Klass: 3
085 44
Linköping
Sjögestad
Naturvärdesbedömning: Strömsträckan och dammen i Lillån vid Sjögestad bro är bl a
värdefull för fågellivet. Här finns bl a häckande rörhöna och det vinteröppna vattnet
uppskattas av bl a strömstare.
Beskrivning: Vid Sjögestad bro norr om Sjögestad, finns en liten damm och strömmande
partier i Lillån. Den lilla dammen omges av stora träd som al och pil och kantas av storgröe
och kaveldun. I vattnet finns gott om andmat. Dammen regleras av ett ca 1 m högt dämme vid
den gamla smedjan i området. Nedströms dämmet forsar vattnet fram över hällar och block.
Efter en kort strömmande sträcka blir vattnet åter lugnflytande. Stora pilar, alar, ask, lönn och
kastanj bildar en lummig miljö invid ån.
I anslutning till dammen finns bl a häckande rörhöna och knipa. Kungsfiskare och strömstare
har setts i området vid ett par tillfällen av boende i närheten.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament bör bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser:
61. Våtmark invid Lillån vid Sålla kvarn
Klass: 3
085 45
Linköping
Sjögestad
Naturvärdesbedömning: Utmed Lillåns meandrande lopp, söder om Sålla kvarn, ligger en
öppen sötvattenstrandäng. Här skapas förutsättningar för ett rikt insekts- och fågelliv i de
fuktiga strandmiljön. Floran domineras av trivial gödselpåverkad vegetation men utmed åns
kanter är floran mera varierad. De outrätade meanderbågarna och dess betade öppna stränder
är också geologiskt och landskapsmässigt värdefulla och bidrar till en värdefull variation i
slättlandskapet. Betade, meandrande åstränder är en sällsynt naturtyp i hela länet.
89
Beskrivning: Söder om Sålla kvarn, belägen ca 2 km väster om Vikingstad, finns en öppen
sötvattenstrandäng invid Lillån. Åns stränder betas på båda sidorna av den 10-15 m breda ån,
som är kraftigt meandrande i sin sträckning genom hagmarken. Strandängen är delvis blöt
med små öppna vattenspeglar i gropar och mellan tuvor. I norra kanten av hagen står också
några enstaka klibbalar och knäckepilar. Hagen är väl till måttligt hävdad av nötkreatur.
Hagen har en historia som slåttermark och är idag mer eller mindre gödselpåverkad av
naturliga översvämningar och konstgödsel. Närmast ån växer högstarräng som domineras helt
av jättegröe. Ovanför denna vidtar tuvtåtelängen med bl a revsmörblomma och skräppa. I
själva åkanten är floran mera varierad. Här förekommer säv, svärdslilja, vattenmärke,
fackelblomster, videört, älgört och bredkaveldun.
Bibehållande av värdena: Fortsatt bete. Vattendraget får inte utsättas för rensning,
schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller
vattenkvalité.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
62. Fors- och strömsträcka i Lillån vid Sålla kvarn
Klass: 3
085 45
Linköping
Sjögestad
Naturvärdesbedömning: Fors- och strömsträckan vid Sålla kvarn är sannolikt en värdefull
lokal för arter knutna till denna typ av miljö som exempelvis strömstare. Strömmande
vattendrag är en sällsynt naturtyp i dagens landskap och objektet bedöms ha ett högt
bevarandevärde.
Beskrivning: Strax söder om E4:an vid Sålla kvarn finns en damm som regleras av ett
dämme vid kvarnen. Vid dämmet och kvarnen finns stenfundament i ån från det gamla
kvarnbygget. Den största mängden vatten går genom två dammluckor invid kvarnbyggnaden.
Den ostliga, naturliga åfåran påbörjar sitt lopp från dammen nedan ett halvmeter högt dämme.
Vattnet i de ca 2 m breda fårorna forsar fram över hällar och block. I och omkring den lilla
forsen står skuggande, grova pilar och alar.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament bör bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser:
90
63. Fors- och strömsträcka i Lillån vid Ekströmmen
085 55
Rappestad
Klass: 2
Linköping
Naturvärdesbedömning: Vid Ekströmmen finns en värdefull naturmiljö knuten till de
strömmande partierna av ån och lövskogsmiljön i anslutning till åfåran. Här finns goda
förutsättningar för en hög biologisk mångfald bland såväl vattenanknutna som
lövskogsanknutna arter. I anslutning till dämmet finns bl a stenfundament värdefulla för bl a
strömstare.
Beskrivning: Efter dammen vid Ekströmmens gård ca 3 km nordost om Vikingstad har Lillån
ett meandrande lopp genom ekrika marker. Dämmet vid gården är ett par meter högt och
omges av stenfundament. Nedan dämmet forsar vattnet fram i flera fåror över ett grunt,
stenigt parti av ån. Därefter smalnar åfåran och vattnet strömmar svagt ner mot bron över ån.
Nedströms bron är vattnet lugnflytande och åns lopp meandrande. Här är ån ca 3-5 m bred.
Uppströms bron i norra änden av objektet ökar strömhastigheten något.
Utmed hela sträckan växer ett artrikt trädskikt av löv med ek, asp, alm, lind, lönn, ask, klibbal
och pil i de branta slänterna upp mot omgivande åkermark. På fuktigare, lägre partier växer
stora bestånd av jättegröe invid ån. I hagmarkerna i anslutning till ån växer ett 15-tal gamla
grova och vackra hagmarksekar. Tyvärr betas endast området längst i öster och de västra
delarna som inte betas håller på att växa igen. De äldsta ekarna har en rik lavflora med brun
nållav (RR) och hjälmbrosklav (NT). I närheten av bron i norra änden av objektet ligger några
grova lönnlågor invid åkerkanten. På dessa växer den ovanliga kandelabersvampen (NT).
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling. Gamla stenfundament bör bevaras med avsikt att
bibehålla häckningsmöjligheterna för strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
64. Strandängar invid Lillån vid Attorp
Klass: 3
085 55
Linköping
Ledberg
Naturvärdesbedömning: Norr om Attorp, just innan Kapellån rinner ut i Lillån ligger en 1
km lång och välhävdad sötvattenstrandäng utmed Lillåns meandrande lopp. Dess värden är till
stor del knutna till den geologiska formationen. Det är ovanligt med outrätade åsträckor på
slätten som dessutom betas. De solbelysta stränderna ger en intressant miljö som gynnar ett
rikt djurliv, fältskiktet är dock gödselpåverkat och domineras av näringsgynnade arter. Ån
bidrar tillsammans med betesmarken till ett värdefullt avbrott i det åkerdominerade
landskapet.
91
Beskrivning: Genom den bördiga och flacka slättbygden söder om Ledberg rinner Lillån i ett
meandrande lopp. Meanderbågarna är väl utbildade och delvis avsnörda från åns nuvarande
huvudfåra. Ån är i området ca 10 m bred. Det aktuella objektet är en strandäng norr om
gården Attorp, just innan Kapellån rinner ut i Lillån. Strandängen ligger på åns östra sida och
är i huvudsak öppen och betad. Ett stycke närmast gården betas även den västra stranden. Det
betade området är öppet sånär som på ett par hagtorns- och nyponbuskar, några ekar (7-9 dm i
diameter) och en 60 cm grov tall med pansarbark. Död ved finns i form av en ekstam med
halva stammens bark avflagad. Hagen är välhävdad och betas av nötboskap.
Hagen är låglänt och välgödslad. Gödslingen sker dels naturligt av regelbundna
översvämningar men troligtvis har gödsel även tillförts på konstgjord väg. Torrare partier och
de branta sluttningarna är bevuxna med tuvtåtel, nässlor och krusskräppa. I de torrlagda
meanderbågarna växer en låg fuktängsvegetation med krypkavle och krypven. Utmed ån
växer det en högstarräng som domineras av jättegröe. Säv och rörflen är också vanliga medan
fackelblomster, videört, åkerpilört, stor igelknopp och vasstarr förekommer mera sällan.
Djuren har bildat trampade gångar i den solbelysta sluttningen som blottlägger sandiga
partier.
Bibehållande av värdena: Fortsatt hävd. Vattendraget får inte utsättas för rensning,
schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller
vattenkvalité.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
65. Mad invid Lillån vid Brostorp
085 65
Klass: 3
Ledberg
Linköping
Naturvärdesbedömning: Maden vid Brostorp är en typisk häckningslokal för den hotade
kornknarren, som finns noterad i området och som lever på fuktiga, öppna marker, ofta invid
sjöar och vattendrag. Lokalen tjänar sannolikt även som en värdefull refug för andra
organismer i ett för övrigt hårt brukat och uppodlat landskap.
Beskrivning: Mellan Ledberg och Björkeberg går en bro över Lillån vid Brostorp. Lillån är
här ca 20 m bred och mestadels lugnflytande. Här ligger en obetad hagmark på östra sidan om
Lillån. Hagmarken breder ut sig norr och söder om vägen. Området är kuperat och marken
frisk till fuktig. Hagen håller på att växa igen med älggräs, hundkex och brännässlor.
Nedströms bron gör ån en krök och fåran utvidgas. Ån rinner här i smala fåror genom ruggar
av jättegröe. Efter kröken finns ett stenigt, grunt parti med strömmande vatten på en kortare
sträcka.
Vid maden har kornknarr (EN) hörts. Från området finns också dokumenterade spår av utter
(VU).
92
Bibehållande av värdena: Lokalen bör förhindras att växa igen. Vattendraget får inte
utsättas för rensning, schaktning, föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga
lopp eller vattenkvalité. Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2001: Hotartsdatabas, ej publicerad.
Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M, 1999: Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld,
supplement 31.
66. Strömsträcka i Fettjestadsån vid Gällstad-Lundby
Klass: 2
085 35
Linköping
Sjögestad
Naturvärdesbedömning: I Gällstad-Lundby finns en fin strömmande sträcka av
Fettjestadsån med stora värden knutna till vattenmiljön. Hela åtta olika fiskarter är fångade på
lokalen varav två rödlistade, nissöga och färna. Sträckan bedöms därtill vara mycket lämpad
för lekande och uppväxande öring. Detta gör sträckan vid Gällstad-Lundby till en av de mest
artrika lokalerna i Svartåsystemet med avseende på fisk.
Beskrivning: I Fettjestadsån vid Gälstad finns en vacker, omväxlande sträcka av ån nedanför
ett gammalt kvarndämme. Dämmet är 3-5 m högt och utgör ett definitivt vandringshinder.
Vattenhastigheten är lugnflytande ca 100 m nedströms fördämningen vid kvarnen, men tilltar
när man närmar sig dämmet. Botten varierar med vattenhastigheten och övergår från sand och
dy till block och hällar närmast dämmet. Ån, som endast är 2-4 m bred på sträckan, beskuggas
av blandskog med bl a ask, pil, lönn, al och alm och vegetationen i vattnet är ringa.
Vid elfiske i ån 1999 fångades ett stort antal fiskar. Nissöga (NT) och färna (NT) var två av
dessa. För övrigt fångades stensimpa, lake, mört, gädda, elritsa, sarv och ett antal obestämbara
mörtfiskar.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att bibehålla häckningsmöjligheterna för
strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Undersökning av färnans status på lokalen och i vattendraget som
helhet. Bottenfaunaundersökning.
Referenser: Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i
Östergötland. Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
93
67. Strömsträcka i Humpån vid Gälstad-Lundby
Klass: 2
085 35
Linköping
Sjögestad
Naturvärdesbedömning: Vid Gälstad-Lundby finns en fin sträcka av Humpån med
strömmande vatten. Strömsträckor i vattendrag är ovanliga inslag i dagens landskap och
sträckan bedöms vara av stort värde för vattenanknutna organismer och bra lämpad som
exempelvis öringhabitat.
Beskrivning: Gälstad-Lundby ligger ca 3 km sydsydost om Sjögestad-Bro i Linköpings
kommun. Väster om Gälstad-Lundby finns en fin sträcka av Kapellån där ån rinner förbi en
tomt. Ån är här ca 2-3 m bred och vattnet är på sträckan delvis strömmande och forsande.
På den aktuella sträckan har elfiske genomförts vid två tillfällen, 1995 och 1999. Fisket
skedde strax uppströms en liten bron i anslutning till tomten mellan Gällstad-Lundby och
Hagsätter. Den östra stranden utgörs av tomtmark och den västra av barrdominerad
skogsmark. Humpån har jämfört med övriga Kapellån mer karaktär av en skogsbäck och
vattnet är här påfallande brunt och vegetationen i och kring bäcken indikerar en rik
näringstillgång. Botten är mycket varierande med bl a block och hällar men även sand och dy.
Ett stycke uppströms bron finns ett litet, vid högvatten passerbart dämme. Sträckan bedöms
som bra och mycket bra för lekande respektive uppväxande öring. Elfisket resulterade i fångst
av stensimpa, lake, gädda, mört, signalkräfta och ett antal obestämbara mörtfiskar.
Stensimpans förekomst i ån är en aning överraskande då arten brukar föredra klara vatten.
Längs med östra sidan av tomten finns en torrlagd fåra med spår av en kvarn och ett sågverk. I
norr angränsar objektet till Kapellåns riksintresse.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att bibehålla häckningsmöjligheterna för
strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Elfiske och bottenfaunaundersökning.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
68. Kapellåns meanderlopp
085 45, 085 46
Klass: 1
Sjögestad/Vikingstad
Linköping
Naturvärdesbedömning: Kapellåns ålopp över lerslätten är det bäst utbildade meanderloppet
i länet och är i sin helhet riksintresseklassat. Ån, som omges av åkermark och betade
strandängar, utgör ett framträdande och positivt inslag i landskapet. I ån finns bl a den
rödlistade arten nissöga.
94
Beskrivning: Kapellåns lopp över lerslätten från Gälstad-Lundby i sydväst och Löt i nordost
är i sin helhet riksintresseklassat. Borträknat ett rakare avsnitt vid Åsorp är en sammanlagd
sträcka på ca 6 km kraftigt meandrande. Kapellån kallas ån nedströms Gälstad-Lundby, där
Humpån från väster rinner samman med Fettjestadån från öster. Riksintresset omfattar
därmed också ca 1 km av Humpån. Ån kantas av åkermark, strandängar och enstaka träd och
buskar såsom sälg, klibbal och salix.
Meanderbågarna visar tydligt hur ån skurit sig flera meter ner i leran. På vissa ställen har ån
skurit så mycket, att meanderbågen löpt samman och kvarlämnat avsnörda s k korvsjöär
(numera kulturpåverkade och svåra att identifiera). Övergivna åplan kan också studeras. Vissa
av planen betas och andra odlas.
I södra delen av objektet, från Gälstad förbi Hackstad och upp till Åhagen, rinner Kapellån
genom strandängar, som erhållit klass 3 i Ängs- och hagmarksinventeringen. Längs långa
delar av sträckan består strandängarna av två plan, ett övre plan med frisk artfattig rödvenäng
och ett nedre plan närmare ån som domineras av tuvtåteläng. Det nedre planet översvämmas
regelbundet och gödslas av den näringsrika vattnet. Närmast utmed ån sträcker sig en
högstarräng med rikliga bestånd av jättegröe, rörflen, säv, bunkestarr, fackelblomster, äkta
förgätmigej, åkerpilört, vattenmärke och svärdslilja.
Elfiske har också genomförts vid Åhagen. Denna lokal kan liknas vid en åkerholme i det
annars öppna jordbrukslandskapet där den egentliga åfåran är fyllt med bl a säv. Vid åhagen
skuggas ån av några stora pilar och vattenhastigheten är strykande. Kapellån är vid Åhagen
relativ djup, 70 cm. Vid Åhagen fångades nissöga (NT) och stensimpa, gädda, mört och en
stor mängd obestämbara mörtfiskar.
Längre norrut omges ån av i första hand åkermark eller obetad gräsmark. Vid Rakered
skuggas dock åfåran av stora pilar. Här finns rester av ett gammalt kvarndämme och tydliga
spår i form av stensättningar från tidigare kvarnverksamhet. Elfiske har genomförts på
sträckan 1999. Botten direkt nedan dämmet utgörs av hällar och här är åfåran under låga
sommarflöden uppdelad i flera fåror. Utanför stensättningen utgörs botten av ett tjockt lager
finare sediment. Vid fisket fångades nissöga (NT) och stensimpa, mört, gädda och ett antal
obestämbara mörtfiskar.
Vid Nybble har bottenfaunan undersökts strax norr om vägen mellan Lambohov och
Vikingstad, vilket resulterade i fynd av totalt 55 taxa. Detta är ett högt antal.
Artsammansättningen präglas av den rika vegetationen kring och i vattnet och den relativt
låga vattenhastigheten. På lokalen finns bl a 16 olika arter av husbyggande nattsländor.
Lokalens diversitets-index är relativt lågt och påverkas negativt av bl a höga individantal av
nattsländefamiljen Limnephilidae och fjädermygglarver Chironomidae. Andra vanliga taxa på
lokalen är snäckorna med hela 8 arter, bl.a. Physa fontinalis. Andra vanliga arter är
vattengråsuggan Asellus aquaticus, vattenmärlan Gammarus pulex och brun forsslända
Heptagenia fuscogrisea. Lokalen är den enda kända i Svartåsystemet för snäckan Physa
fontinalis, Graptodytes pictus och snäckan Valvata cristata.
Endast en art som indikerar “rena” vatten hittades, bäckbaggen Limnius volckmari. Lokalen
är dock svår att jämföra avseende föroreningsbelastning med övriga undersökta lokaler pga
avvikande bottensubstrat och vattenhastighet. Syresituationen är troligen sämre här än på
lokaler med högre vattenhastighet. Arter som brun forsslända Heptagenia fuscogrisea och
95
dagsländan Centroptilum luteolum visar dock att förhållandena är ganska goda.
Sammanfattningsvis blir bedömningen att lokalen har ett måttligt högt naturvärde m.a.p.
bottenfaunan.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité. Fortsatt
hävd av strandängar.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap:
Referenser: Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland.
Länsstyrelsen Östergötland.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1989-1990: Ängs- och hagmarksinventeringen,
Östergötlands län. Boxholm, Mjölby, Linköping och Motala – kartor och beskrivningar,
opublicerad.
Elfström, G. m fl, 1993: Natur & Kultur – Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och
kulturminnesprogram. Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i Östergötland.
Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
69. Strömsträckor och lövskogsmiljöer invid Kapellån vid Lagerlunda
Klass: 2
085 46
Kärna
Linköping
Naturvärdesbedömning: Vid Lagerlunda skapas en värdefull naturmiljö av kombinationen
rinnande vatten och nyckelbiotopsklassad lövskog. Här finns strömmande sträckor och
lugnflytande partier med bl a nissöga och färna. Närheten till vatten i kombination med
gammal ädellövskog och stora byggnader skapar goda förutsättningar för en dokumenterat
värdefull fladdermusfauna.
Beskrivning: Ca 1 km väster om Malmens flygplats rinner Kapellån förbi gårdarna
Lagerlunda och Ledingelunda. Objektet utgörs av en ca 1 km lång sträcka av ån som
avgränsas av järnvägen i norr och en mindre väg i söder. Ån är mestadels lugnflytande på
sträckan och kantas av lummig lövskog.
Under och ca 50 m nedströms stenbron i den södra änden av sträckan är vattnet forsande och
strömmande. Därefter vidtar ett lugnflytande parti. Ån är här 5-10 m bred och beskuggas av
stora, lummiga lövträd. Skogen på den östra sidan av ån i den sydligaste hälften av området är
nyckelbiotopsklassad. I åravinen växer här gammal, nästan orörd lövskog med gammal ask,
alm, klibbal och grova björkar. Bitvis finns också död ved av flera olika trädslag. På en
gammal klibbal växer överraskande den ovanliga laven brun nållav som vanligtvis hittas på
gamla ekar. En annan signalart är lönnlav. I norra delen av området finns flera upprinnor i
sluttningen. Här växer en rik mossflora med bl a den kalkgynnade arten liten tuffmossa.
96
Nedströms vägen över ån mellan Lagerlunda och Ledingelunda finns en strömsträcka där
elfiske genomförts 1999. Strömsträckan beskuggas av al och ask. Växtligheten i vattnet utgörs
av bäckvattenmossa, alger och nate. I lugnare partier växer gul näckros. Vid elfisket fångades
(1 st) färna (NT), nissöga (NT), stensimpa, mört och en stor mängd obestämbara mörtfiskar.
Nedströms mot järnvägen saknas beskuggning och vegetationen övergår till en till synes
ogenomtränglig vägg av säv.
I ekhagmarkerna i anslutning till ån finns en värdefull fladdermusfauna med fynd av bl a
mustaschfladdermus/Brandts fladdermus (går ej att särskilja med detektor). Den förstnämnda
är hotad i kategori VU.
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Gamla stenfundament måste bevaras med avsikt att bibehålla häckningsmöjligheterna för
strömstare.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av bottenfauna.
Referenser: Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i Östergötland.
Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog.
www.svo.se
70. Strömsträcka i Kapellån mellan Tolefors och Lagerlunda
Klass: 2
085 56
Linköping
Kärna
Naturvärdesbedömning: Mellan Tolefors och Lagerlunda finns en vacker lokal med
strömmande vatten i den för övrigt mestadels lugnflytande ån. Sträckan är mycket värdefull
för fiskfaunan i ån och på lokalen finns bl a de rödlistade arterna färna och nissöga.
Trädbården som omger ån på sträckan är nyckelbiotopsklassad.
Beskrivning: Mellan Tolfors och Lagerlunda finns ett stenigt parti av Kapellån med
strömmande vatten och branta åsluttningar. Den ca 7 m breda åfåran omges här på en ca 200
m lång sträcka av lövskog med klibbal, lönn, pil och ask. Skuggningen av stora lövträd göra
att växtligheten i vattnet är begränsad. Växtligheten utgörs huvudsakligen av
bäckvattenmossa, alger och långbladig nate (Potamogeton sp.) Botten är varierande med
block och sten på sandbotten. Sanden ersätts av lera och dy i de lugnare partierna. Ån är här
ca 30-40 cm djup och stenar och block står upp ovan vattenytan. Området bedöms vara bra
lämpat för lekande och uppväxande öring.
På den ca 50 m långa strömsträckan har elfiske genomförts 1995 och 1999. 1995 fångades
nissöga (NT), stensimpa, lake och gädda. 1999 fångades även mört, gers, färna (NT) och en
stor mängd obestämbara mörtfiskar (Cyprinidea sp).
97
Bibehållande av värdena: Vattendraget får inte utsättas för rensning, schaktning,
föroreningar eller andra ingrepp som påverkar dess naturliga lopp eller vattenkvalité.
Trädbården bör lämnas för fri utveckling.
Skydd: Strandskydd, 100 m på vardera sida av strandlinjen.
Ytterligare kunskap: Inventering av bottenfaunan.
Referenser: Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping,
Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr
1996:7.
Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i Östergötland.
Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
98
11 Tack till
Tack till Juhani Vourinen och Jacob Berggren för värdefull kunskap och till medarbetare på
miljövårdsenheten för konstruktiva synpunkter på rapportens innehåll
12 Referenslista
12.1 Tryckta källor
Andersson, H. 2001: Inventering av skalbaggar på Liljekonvaljön i Solberga naturreservat,
Mjölby kommun.
Bergengren, J. 2000: Inventering av flodpärlmussla i Östergötlands län 2000. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Bergengren, J. 2001: Inventering inom ramen för Stormusselprojektet. Arbetsmaterial.
Länsstyrelsen i Jönköpings län.
Bisther, M m fl 2002. Utterinventering i Östergötland 1999-2001. Rapport 1:2000,
Länsstyrelsen i Östergötlands län, Linköping.
Boxholms Skogar AB, 2000: Inventering av nyckelbiotoper i skog. Arbetsmaterial.
Boxholms Skogar AB, 2001: Sammanställning av utterinventering år 2000-2001. Opublicerad
stencil.
Bäckstrand, A., Johansson, P. & Halldén, A. 2000: Lillån – naturvärden och nyttjande.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Rapport 2000:7, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Linköping.
Cederberg, B. & Löfroth, M. (red.) 2000: Svenska djur och växter i det europeiska nätverket
Natura 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Delling, B., Kullander, S.O. & Tengelin, B. 2000: Sällsynta fiskar i Östergötland.
Fiskefunktionen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 2000:2.
Ek, T., Franzén, M., Hagström, M. & Wadstein, M. 2001: Sällsynta lavar i Östergötland, 2000
– nationellt och regionalt rödlistade arter. Rapport 2001:1, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Linköping.
Ekologiska kunskapsgruppen Calluna, 1996: Inventering av fladdermöss. Rapport,
Länsstyrelsen i Östergötlands län. Nr 39.
Elfström, G. m fl, 1993: Natur & Kultur – Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och
kulturminnesprogram. Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Gärendfors, U. (ed..) 2000: Rödlistade arter i Sverige 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Göthberg, A. 1993: Miljökonsekvensutredning avseende ny bro över Lillån vid Strålsnäs, 5
km NNO Boxholm. Linköpings Universitet, avd för biologi samt Hydropsyche -AG.
99
Henriksson, L. & Oscarsson, H. G. 1996: Flodpärlsmussla i Östergötlands län 1985.
Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Hjelm, O. & Nilsson, D. 1996: Brun kärrhök i Östergötlands län 1995 – utbredning och
numerär. Vingspegeln 15 (1): 2-8.
Hydropsyche-AG: Kortredogörelse för undersökningar gjorda hösten 1992 i projektet "Lillåns
fauna, flora och naturvärden"
Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland. Länsstyrelsen
Östergötland.
Johansson, T. 1995: Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. En undersökning av mindre
bäckar i Östergötland på mark som inte berörs av skogsvårdslagen. Rapport 1995:12,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Johansson, T. 1999: Svartån i Östergötland – sammanställning av känd kunskap.
Arbetsmaterial. Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Linköpings kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Arbetsmaterial, ej publicerat.
Lohmander, H. & Waldén, H. W. 1921-1981: Markfaunainventeringen i södra och centrala
Sverige. Naturhistoriska riksmuseet i Göteborg.
Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1998: Bottenfauna i Jönköpings län 1997. En
försurningsundersökning av 38 lokaler i rinnande vatten. Meddelande 98:27.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1983: Översiktlig vegetationskartering av strandängar och
strandkärr i Östergötlands län.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1989-1990: Ängs- och hagmarksinventeringen,
Östergötlands län. Boxholm, Mjölby, Linköping och Motala – kartor och beskrivningar,
opublicerad.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län. Boxholm, Kinda,
Linköping, Mjölby, Söderköping, Vadstena, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Ydre och Ödeshög
kommun.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1994: Våtmarker i Östergötlands län. Finspångs, Motala
och Norrköpings kommun.
Mjölby och Boxholms kommun 1991: En renare Svartå – beskrivning, problem och åtgärder
1991.
Mjölby kommun 2001: Naturvårdsprogram för Mjölby kommun, utställningshandling januari
2001.
Molin, M. 1997: Fågelinventering av 27 strandängar i Östergötlands län. Rapport 1997:2,
Länsstyrelsen i Östergötlands län.
100
Molin, M. 1999: Inventering av häckande fåglar på 27 strandängar i Östergötlands län 1998.
Uppföljning av 1996 års inventering. Rapport 1999:5, Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1986: Bottenfaunakartering i Motala ströms
avrinningsområde 1985. Utförd av ELK AB - Enstedts Limnologiska Konsultbyrå AB.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1987: Bottenfaunakartering i Östergötland 1987.
Preliminärrapport. Utförd av KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1988: Bottenfaunakartering i Östergötland 1988.
Preliminärrapport. Utförd av KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1989: Vattendragskontrollen 1989. KM Laboratorierna.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1990: Samordnad vattendragskontroll i Östergötlands län,
utökat basprogram 1990. IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1992: Recipientkontrollen 1989-1991. KM-lab i
Norrköping.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1993: Rapport från recipientkontrollen 1992. Km Lab i
Norrköping/Linköping.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1994: Redovisning av recipientkontroll 1994. IVL-rapport
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1995: Sammanställning av 30-års recipientkontroll, del 1.
IVL-rapport.
Motala Ströms vattenvårdsförbund 1998: Recipientkontroll iMotala Ströms avrinningsområde
1997. Utförd av ELK AB - Enstedts Limnologiska Konsultbyrå AB.
Naturvårdsverket 1994: Biologisk mångfald i Sverige – en landstudie. Monitor 14.
Naturvårdsverkets förlag, Solna.
Naturvårdsverket 1995: Riksinventeringen 1995 – En synoptisk studie av vattenkemi och
bottenfauna i svenska sjöar och vattendrag. Rapport 4813.
Nilsson, L: 1993: Lillån, Timmerö – Strålsnäs, Fågelinventering våren 1993. Stencil.
Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M, 1999: Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld,
supplement 31.
Tengelin, B. 1996: Elfiskeundersökning i strömmande vatten, del 2 - Linköping, Mjölby,
Ödeshög och Boxholm. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län, nr 1996:7.
Tyrberg, T. 1980: Hulterstadområdets fåglar. Meddelande Tåkerns fältstation, 16:40-47.
Vourinen, J, 2001: Strömstare, kungsfiskare och forsärla i Svartåsystemet. Opublicerad
stencil.
101
12.2 Nätbaserade källor
ArtDatabanken Rödlistor och ekologiska kataloger: www.dha.slu.se/
Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland, 1996-1998: Inventering av nyckelbiotoper i skog:
www.svo.se
Sportfiske Center Skåne: (www.skanetur.se/fiskesidor/fiskarte.htm).
12.3 Databaser och filer
Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium: Utdrag ur elfiskeregistret.
Länsstyrelsen i Östergötlands län 2001: Databasen för rödlistade arter i Östergötland, ej
publicerad.
Länsstyrelsen i Östergötlands län: Riksintressen. Kartdatabas.
Motala kommun, 2001: Naturvårdsprogram. Katalogdel, ej publicerad databas.
SMHI: Dammregistret, grunddata överförd till Excel. Arbetsmaterial Länsstyrelsen i
Östergötlands län.
12.4 Muntliga källor
Carpholm, Eric, 2001. Skogsmästare, Boxholms Skogar AB.
102
13 Bilagor:
103
68. Kapellån
58. Strömmen vid Lillån (Mj.-Link.)
52. Skenaån
20
50. Kårarpsbäcken vid Kårby
9
41. Lillån väster om Boxholm
39. Svartån Svartåfors-Kaga
4
40.Lillån öster om Boxholm
38. Guppan vid Svartån
20. Gudhem 2000
20. Gudhem 1997
17. Albacken 2000
17. Albacken 1997
13. Svartån mellan Strålsnäs-Mjölby
34. Svartån vid Karstorps Säteri
Turbellaria
10. Svartån vid Linnefors
3. Borgaströmmen i Svartån
9. Svartån mellan Götevi och Linnefors
Bottenfauna i Svartån Östergötland
1
Nematoda
1
Gastropoda
x
Gastropoda
Bithynia tentaculata (L.)
Gastropoda
Anisus vortex
4
x
34
Gastropoda
Lymnea stagnalis
8
Radix peregra (Müller)
4
Gastropoda
Radix auricularia (L.)
Gastropoda
Radix balthica
Gastropoda
Stagnicola fuscus
Physa fontinalis (L.)
Gastropoda
Planorbis carinatus ?
Gastropoda
Planorbis planorbis
1
3
2
2
24
2
1
1
Succinea putris
2
3
Gastropoda
Gyraulus albus (Müller)
Gastropoda
Gyraulus acronicus-albus-laevis
Gastropoda
Viviparius viviparius
Ancylidae
81
1
Bathyomphalus contortus (L.)
Acroloxus lacustris (L.)
58
1
Gastropoda
Gastropoda
7
16
1
Gastropoda
Gastropoda
3
6
Gastropoda
Gastropoda
2
1
1
1
1
2
2
8
1
1
3
25
3
1
4
2
2
3
9
3
1
10
13
1
17
17
20
20
Bilaga 2
34
38
39
9
40
41
50
52
58
68
Bottenfauna i Svartån Östergötland
Gastropoda
Ancylus fluviatilis
1
Gastropoda
Pisidium sp./Spaeridae
87
Gastropoda
Sphaerium corneum
Gastropoda
Anodonta cygnea
Gastropoda
Unio pictorum
1
10
177
Unio tumidus
Oligochaeta
Lumbriculus variegatus
Oligochaeta
Stylodrilus heringianus
Oligochaeta
Eiseniella tetraedra
2
3
Oligochaeta
Limnodrilus sp
1
1
Potamothrix sp
Oligochaeta
Psammoryctides albicola
Oligochaeta
Psammoryctides barbatus
6
4
5
1
20
2
3
8
8
38
2
1
1
2
1
2
1
1
16
1
1
1
1
1
1
2
2
Oligochaeta
Rhyncelmis teratheca
Oligochaeta
Spirosperma ferox
Oligochaeta
Stylaria lacustris
2
Nais
1
2
1
1
Oligochaeta
5
1
10
1
3
2
5
2
Oligochaeta
4
4
6
4
2
4
3
1
1
1
1
Oligochaeta
Ophidonais serpentina
Oligochaeta
Pristina longiseta
Oligochaeta
Cognettia glandulosa
Oligochaeta
Fridericia sp
Oligochaeta
Henlea perpusilla
Hirudinea
Glossiphonia complanata (L.)
1
Hirudinea
Glossiphonia concolor
3
Hirudinea
Helobdella stagnalis (L.)
1
9
1
1
2
2
9
Hirudinea
Hemiclipsis marginata
Erpobdella sp
Hirudinea
Erpobdella testacea (Sav.)
5
Hirudinea
Erpobdella octoculata (L.)
1
2
5
3
1
1
13
x
6
Hydracarina
3
3
Argyroneta aquatica
1
1
Hirudinea
Aranaea
1
2
Rhyacodrilus coccineus
Oligochaeta
56
1
Oligochaeta indet
Potamothrix hammoniensis
3
10
1
Gastropoda
Oligochaeta
2
3
Oligochaeta
Oligochaeta
9
18
9
10
13
17
2
7
9
5
2
4
7
2
34
38
39
5
6
58
68
2
17
20
20
45
40
41
2
Bilaga 2
50
52
Bottenfauna i Svartån Östergötland
Crustacea
Asellus aquaticus L.
Crustacea
Gammarus pulex (L.)
70
Crustacea
Astacus sp
1
30
3
77
35
4
66
8
71
3
45
16
6
100
17
94
82
2
Ostracoda
68
11
Collembola
1
Ephemeroptera
EphemeropterBaetis sp.
43
101
196
37
EphemeropterBaetis fuscatus
3
9
EphemeropterBaetis rhodani Pict.
EphemeropterBaetis niger L.
20
7
23
16
EphemeropterCloeon sp.
EphemeropterCloeon dipterum L.
EphemeropterHeptagenia sulphurea Müll.
EphemeropterHeptagenia fuscogrisea Retz.
EphemeropterLeptophlebia sp.
EphemeropterLeptophlebia marginata L.
Plecoptera
Brachyptera sp.
Plecoptera
Protonemura meyeri (Pictet)
Plecoptera
Nemoura sp.
Plecoptera
Nemoura cinerea (Retzius)
Plecoptera
Nemoura avicularis Morton
Plecoptera
Leuctra fusca
1
48
9
5
4
25
6
8
2
7
9
1
63
10
27
17
8
80
96
14
93
2
11
8
2
29
3
3
58
96
2
52
8
2
5
1
1
1
1
31
17
7
14
1
2
3
21
3
1
1
3
Taeniopteryx nebulosa (L.)
8
1
17
4
88
21
Plecoptera
8
8
22
2
EphemeropterCaenis horaria L.
indet
2
1
2
EphemeropterCaenis rivulorum Eaton
EphemeropterCaenis luctuosa Burm.
Plecoptera
82
8
28
EphemeropterLeptophlebia vespertina L.
EphemeropterEphemera vulgata L.
EphemeropterEphemera danica Müll.
EphemeropterEphemerella ignita
117
31
5
EphemeropterBaetis niger-digitatus
EphemeropterCentroptilum luteolum Müll.
5
7
2
1
104
6
9
4
9
12
31
4
1
3
4
4
2
2
10
44
9
2
1
38
39
43
18
x
1
3
Plecoptera
4
9
10
13
17
17
20
20
Leuctra fusca-digitata-hippopus
34
40
60
Bilaga 2
41
50
52
58
68
Bottenfauna i Svartån Östergötland
Plecoptera
Capnia bifrons
Plecoptera
Perlodes dispar (Rambur)
Plecoptera
Isoperla sp.
Plecoptera
Isoperla difformis (Klapalek)
8
Odonata
Platycnemis pennipes (Pallas)
3
Odonata
Ichnura elegans (Linden)
Odonata
Coenagrion hastalatum
6
11
1
Odonata
Erythromma najas (Hansem.)
2
Odonata
Ischnura elegans
4
Odonata
Pyrrosoma nymphula
Calopteryx splendens (Harris)
3
Odonata
Calopteryx virgo (L.)
21
Odonata
Onychogomphus forcipatus
7
Odonata
Aechna grandis
1
Odonata
1
13
Odonata
Libellula 4-maculata
Hemiptera
Aphelocheirus aestivalis
3
Hemiptera
Notonecta sp.
1
4
35
8
Sigara sp.
Hemiptera
Sigara stiata
1
1
Somatochlora metallica
Hemiptera
4
1
Odonata
Hesperocorixa linnei
9
4
Odonata
Hemiptera
2
7
Somatochlora sp.
Somatochlora flavomaculata
(Linden)
Corixa sp.
1
2
Odonata
Hemiptera
4
1
Odonata
Hemiptera
7
1
Coenagrion puella/pulchellum
Callicorixa praeusta
1
x
1
x
1
1
4
2
1
11
1
2
1
1
87
1
2
1
Coleoptera
Odacantha melanura
Coleoptera
Badister peltatus
1
Coleoptera
Bembidion guttula
1
Coleoptera
Dryops auriculatus
Coleoptera
Dytiscidae
Coleoptera
Graptodytes pictus
Coleoptera
Ilybius sp.
Coleoptera
Gyrinidae sp.
1
1
2
3
9
10
13
17
17
20
20
34
6
38
39
40
41
50
52
58
68
1
x
112
1
6
5
Bilaga 2
21
32
Bottenfauna i Svartån Östergötland
Coleoptera
Gyrinus paykulli
1
1
Coleoptera
Coleoptera
1
Hydraena sp.
3
Coleoptera
Hydraena britteni
Coleoptera
Hydraena gracilis
10
Coleoptera
Limnobius truncatellus
1
Coleoptera
Helophorus brevipalpis
Coleoptera
Aloconota gregaria
Coleoptera
Atheta graminicola
Coleoptera
Eustethus laeviusculus
Coleoptera
Stenus comma
Coleoptera
Thinodromus arcuatus
2
1
6
1
1
1
1
1
Coleoptera
1
Coleoptera
Elmis aenea (Müller)
13
8
40
73
16
Coleoptera
Limnius volckmari (Panzer)
1
24
1
16
24
Coleoptera
Oulimnius sp
12
Coleoptera
Oulimnius tuberculatus (Müller)
2
11
18
3
Coleoptera
Oulimnius troglodytes
Coleoptera
Elodes sp
23
18
Rhyacophila nubila Zett.
Trichoptera
Rhyacophila nubila-obliterata
Trichoptera
Agapetus sp.
Trichoptera
Chimarra marginata L.
Trichoptera
Wormaldia subnigra
79
3
2
2
1
40
3
2
1
Megaloptera Sialis lutaria (L.)
Megaloptera Sialis lutaria-group
Trichoptera
x
8
2
1
x
10
1
23
3
9
11
3
5
12
112
275
22
2
13
33
1
Trichoptera
1
Trichoptera
Neureclipsis bimaculata L.
Trichoptera
Plectrocnemia sp.
Trichoptera
Plectrocnemia conspersa Curtis
4
3
1
90
20
x
1
3
3
Trichoptera
Polycentropus flavomaculatus
Pictet
33
Trichoptera
Polycentropus irroratus Curtis
3
Trichoptera
Holocentropus dubius Rbr.
9
x
10
13
17
3
17
20
20
5
34
38
39
10
14
28
40
41
12
1
8
6
1
Bilaga 2
50
52
58
68
10
1
Bottenfauna i Svartån Östergötland
Trichoptera
Cyrnus sp
Trichoptera
Cyrnus flavidus McL.
Trichoptera
Cyrnus trimaculatus
1
x
Trichoptera
Ecnomus tenellus
Trichoptera
Lype sp
Trichoptera
Lype reducta Hagen
1
Trichoptera
Psychomyia pusilla
2
Trichoptera
Hydropsyche sp.
Trichoptera
Hydropsyche pellucidula Curtis
Trichoptera
Hydropsyche angustipennis Curtis
Trichoptera
Hydropsyche siltalai Döhler
56
Trichoptera
Cheumatopsyche lepida Pictet
258
Trichoptera
Phryganea bipunctata Retz.
Trichoptera
Potamophylax sp
Trichoptera
Chaetopteryx-Anitella
Trichoptera
Micropterna sp.
Trichoptera
Limnephilidae, övr.
Trichoptera
Brachycentrus subnubilus
Trichoptera
Molannodes tinctus Zett.
x
1
3
1
3
1050
463
29
57
6
3
21
55
6
81
13
15
36
5
x
5
3
147
45
10
350
x
3
100
13
8
56
3
167
1
x
3
x
4
3
52
2
3
4
Trichoptera
17
Trichoptera
Athripsodes sp.
Trichoptera
Ceraclea nigronervosa
Trichoptera
Mystacides sp
Trichoptera
Oecetis sp.
Trichoptera
Oecetis notata ?
Trichoptera
Oecetis testacea
Trichoptera
Goera pilosa (Fabricius)
4
4
1
1
1
2
20
41
4
22
1
1
1
Trichoptera
Sericostomatidae
Trichoptera
Limnephilidae
Trichoptera
Limnephilus sp.
Trichoptera
Anabolia nervosa
Trichoptera
Ceraclea annulicornis
Trichoptera
Chaetopteryx villosa
3
Trichoptera
Halesus radiatus
2
1
3
9
6
43
10
13
17
17
20
20
2
2
34
38
4
39
40
1
41
1
50
52
12
5
200
58
68
4
4
5
Bilaga 2
Bottenfauna i Svartån Östergötland
Trichoptera
Limnephilus auricula
5
Trichoptera
Limnephilus binotatus
4
Trichoptera
Limnephilus bipunctatus
1
Trichoptera
Limnephilus borealis
10
Trichoptera
Limnephilus centralis
33
Trichoptera
Limnephilus decipiens
4
Trichoptera
Limnephilus elegans
1
Trichoptera
Limnephilus flavicornis
Trichoptera
Limnephilus griseus
Trichoptera
Limnephilus ignavus
Trichoptera
Limnephilus lunatus
Trichoptera
Limnephilus marmoratus
Trichoptera
Limnephilus nigriceps
Trichoptera
Limnephilus rhombicus
Trichoptera
Limnephilus stigma
Trichoptera
Oligostomis reticulata
Trichoptera
Phaecopteryx brevipennis
Trichoptera
Brachycentris subnubilus
Trichoptera
Trichoptera
Ceraclea annulicornis
Notidobia ciliaris
Trichoptera
Sericostoma personatum (Spence)
Lepidoptera
Lepidoptera indet
Diptera
Tipulidae
Diptera
Psychodidae, övr.
Diptera
Ceratopogonidae
Diptera
Chaoborus flavicans
Diptera
Chironomidae
Diptera
Chironomini
3
Diptera
Diptera
Cladopelma sp
Diptera
Cryptochironomus defectus-typ
Diptera
Demicryptochironomus sp
Diptera
Einfeldia sp
9
3
2
1
3
10
6
2
3
1
1
2
3
2
4
5
1
3
3
1
4
10
1
2
8
1
11
1
4
3
88
24
1
1
1
43
40
13
3
Chironomus plumosus-typ
1
9
10
13
17
28
17
2
20
200
52
20
34
38
39
40
41
50
52
58
68
13
1
4
1
1
Bilaga 2
Bottenfauna i Svartån Östergötland
Diptera
Endochironomus sp
1
Diptera
Glyptotendipes sp
1
Diptera
Microtendipes pedellus-typ
Diptera
Polypedilum nubeculosum
Diptera
Tanytarsini
2
1
1
19
Diptera
Orthocladiinae
28
67
87
159
Diptera
Tanypodinae
9
Diptera
Simuliidae
7
Diptera
Culicidae
Diptera
Dixa sp
Diptera
Empididae
Diptera
Muscidae
Diptera
Limoniidae
2
29
2
7
1
8
1
1
16
17
9
87
189
1
26
11
22
56
65
1
97
85
91
1
2
1
4
2
12
46
47
9
15
34
13
36
13
10
48
760
70
3
4
5
1
12
1
1
15
1
4
Bilaga 2
7
7
3
9
10
13
17
20
34
38
39
40
41
50
52
58
68
Borgaströmmen i Svartån
Svartån mellan Götevi och Linnefors
Svartån vid Linnefors
Svartån mellan Strålsnäs och Mjölby
Albacken
Gudhem
Svartån vid Karstorps Säteri
Guppan vid Svartån
Svartån vid Svartåfors-Kaga
Lillån öster om Boxholm
Lillån väster om Boxholm
Kårarpsbäcken vid Kårby
Skenaån
Strömmen vid Lillån
Kapellån
645026
645822
645851
646304
646847
647031
648235
648026
648115
645280
645765
645598
647672
646924
647256
145616
145425
145749
145945
146190
146582
147450
147979
148253
145808
144645
146315
146455
147261
148043
Lst-NJ1
Riksinv.2
Lst-NJ
Lst-NJ
MSV3
MSV
Lst-NJ
Lst-NJ
Lst-NJ
Riksinv.
Lst-NJ
Riksinv.
Riksinv.
Lst-NJ
Lst-NJ
An
tal
tax
a
Inv
en
ter
ing
Y-k
oo
rdi
na
t
X-k
oo
rdi
na
t
Na
mn
Ob
jek
tsn
um
me
r
Provpunkter för bottenfauna i Svartåsystemet
50
29
40
33
14 resp. 17
11 resp. 10
37
39
55
34
53
27
15
34
55
1.Jansson, N. 2002: Bottenfauna-inventering i Svartåsystemet i Östergötland. Länsstyrelsen Östergötland.
2. Naturvårdsverket 1995: Riksinventeringen 1995 – En synoptisk studie av vattenkemi och bottenfauna i svenska sjöar och vattendrag. Rapport 4813.
3. Motala Ströms vattenvårdsförbund 1995: Sammanställning av 30-års recipientkontroll, del 1. IVL-rapport.
Bilaga 3
1
1
1
2
2
3
20. Gudhem 1997
3. Borgaströmmen i Svartån
C
D
1
1
1
1
1
1
1
1
1
E
1
1
1
1
1
1
1
1
1
F
1
1
1
1
1
1
1
1
G
1
1
1
1
1
1
1
H
1
1
-2
8
8
6
4
5
3
2
2
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
-2
2
2
1
1
1
-2
2
3
1
1
1
I
10
1
2
68. Kapellån
3
1
58. Strömmen vid Lillån
2
1
1
52. Skenaån
2
1
2
50. Kårarpsbäcken vid Kårby
39. Svartån mellan Svartåfors och Kaga
2
1
41. Lillån väster om Boxholm
38. Guppan vid Svartån
1
1
40. Lillån öster om Boxholm
34. Svartån vid Karstorps Säteri
2
1
20. Gudhem 2000
2
3
17. Albacken 2000
2
B
17. Albacken 1997
13. Svartån mellan Strålsnäs och Mjölby
A
9. Svartån mellan Götevi och Linnefors
10. Svartån vid Linnefors
Bedömning av näringsämnen/organiskt material mha bottenfauna
1
-1
9
7
11
6
Kriteriepoäng
A
Föroreningskänsligaste art. Kan ge maximalt 3 poäng.
B
Antal taxa. Över 25 st. taxa ger 1 poäng, 41-45 ger 2 poäng och 46 eller fler ger 3 poäng.
C
Diversitetsindex. 2,30-2,89 ger 1 poäng, 2,90-3,00 ger 2 poäng och > 3,00 ger 3 poäng.
D
Virvelmaskar. Färre än 2% av totala individtätheten ger 1 poäng.
E
Iglar. Färre än 2% av totala individtätheten ger 1 poäng.
F
Gråsuggor. Färre än 5% av totala individtätheten ger 1 poäng.
G
Fåborstmaskar. Färre än 5% av totala individtätheten ger 1 poäng.
H
Bäcksländor. Förekokmst av mer än en art ger 1 poäng.
Bilaga 4
8
6
5
9
8
Bedömning
Poäng Påverkan
> 6 Ingen eller obetydlig påverkan
4-6 Betydlig påverkan
0-4 Stark eller mycket stark påverkan
I
Ensidig dominans. 30-50 % ger -1 poäng och > 50% ger -2 poäng.
Bilaga 4
Katalogdelens innehåll; objektsnamn, nummer och klass
Objektsnummer
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
Objektsnamn
Strömsträckor av Svartån vid Laxberg
Strömmande sträcka vid Jansbo och Pilströmmen
Borgaströmmen i Svartån
Svartån genom Boxholm
Bäckmiljö mellan Dammen och Boxholms Säteri
Strömmande parti vid Ekenäs
Ekenäsbäcken
Asp- och färna vid Hammarsberg
Strandängar vid Svartån mellan Götevi och Linnefors
Forssträcka vid Linnefors
Forssträcka i Svartån vid Öringe
Öringe kalkkärr
Våtmarker vid Svartån mellan Strålsnäs och Mjölby
Eldslösabäcken
Fuktlövskog intill Svartån vid Sörby
Svartån genom Mjölby
Provpunkt vid Albacken
Svartån vid Grönlund
Nissögalokal i Svartån vid Spångsholm
Svartån vid Gudhem
Kalkkärrsrest vid Strömsnäs
Strömsträckor i Svartån vid Knutsbro
Fors- och strömsträckor i Svartån vid Öjebro
Djupadalen invid Svartån
Bäck vid Brogård
Bäck vid Mellan- Karleby
Stagelstorpsbäcken
Storbäcken
Vass- och strandmiljöer i Svartån vid Normlösa
Strömsträcka och strandmiljöer vid Svartån vid Nederlösa
Kölbäcksbäcken
Skönberga- och Höljebäcken
Våtmark vid Hackeryd
Strömsträckor i Svartån vid Karstorp säteri
Mad invid Svartån vid Fredrikstorp
Strandängar invid Svartån och Lillån vid Löt
Lövsumpskog invid Svartån vid Ledberg
Guppan lövskogsravin invid Svartån vid Odensfors
Strömsträckor och strandmiljöer mellan Svartåfors och Kaga
Lillån öster om Boxholm
Våtmark invid Lillån mellan Fjätmunnasjön och Rickelhagssjön
Strömmande partier i Lillån vid Rickelhagssjön
Strömsträcka i Lillån vid Nyängen
Våtmark vid Lillån mellan Ryckelsby och Nyängen
Strömsträcka i Lillån vid Ryckelsby
Våtmarker kring Åsboån-Kårarpsbäcken
Strömsträcka i Åsboån vid Staffansbo
Forsande parti av Åsboån vid Förmo kvarn
Strömsträckor i Kårarpsbäcken vid Kårarp
Strömsträckor i Kårarpsbäcken vid Kårby
Strömsträckor i Födekullabäcken vid Födekulla
Skenaån och Födekullabäcken
Bilaga 5
Klass
1
1
2
2
3
3
3
4
2
2
2
3
2
3
4
2
4
2
4
3
4
3
2
2
3
3
3
3
2
3
3
3
3
2
2
3
4
2
2
2
2
2
3
3
2
2
2
3
2
2
2
2
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
Strömsträckor i Lillån vid Spellinge kvarn
Strömmande parti av Lillån vid Borg
Strömmande parti av Lillån vid Rotebo
Strömmande parti av Lillån vid Ö
Strömmande parti av Lillån vid Fröstad
Strömmande parti av Lillån vid Strömmen
Strömmande parti av Lillån vid Lunnevad
Strömmande parti av Lillån vid Sjögestad bro
Våtmark invid Lillån vid Sålla kvarn
Strömmande partier av Lillån vid Sålla kvarn
Strömmande partier vid Ekströmmen
Strandängar invid Lillån vid Attorp
Mad invid Lillån vid Brostorp
Elfiskelokal i Fettjestadsån
Strömmande parti av Humpån vid Gälstad-Lundby
Kapellåns riksintresse
Strömsträckor och lövskogsmiljöer invid Kapellån vid Lagerlunda
Strömmande parti av Kapellån mellan Tolefors och Lagerlunda
Bilaga 5
2
2
2
2
2
2
3
3
3
3
2
3
4
2
2
1
2
2
Bilaga 6
Kartor över katalogdelens objekt
Karta 1: Södra delen av Svartån och Åsboån/Kårarpsbäcken
Karta 2: Lillån väster om Boxholm och Svartån mellan Boxholm och Öringe
Karta 3: Svartån mellan Strålsnäs och Mjölby och Lillån i Mjölby kommun
Karta 4: Skenaån/Födekullabäcken och Svartån mellan Mjölby och Normlösa
Karta 5: Svartån mellan Normlösa och Karstorp och Lillån i Linköpings
kommun
Karta 6: Svartån mellan Fredrikstorp och utloppen i Roxen
Karta 7: Kapellån och Lillån i Linköpings kommun