December 2008

forskningsöversikt
Forskning om elöverkänslighet
och andra effekter av
elektromagnetiska fält
Sjunde årsrapporten
Forskning om elöverkänslighet
och andra effekter av
elektromagnetiska fält
Sjunde årsrapporten från en projektgrupp som tillsatts med anledning
av ett regeringsuppdrag till FAS
Anders Ahlbom, ordförande
Maria Feychting
Yngve Hamnerius
Lena Hillert
December 2009
Innehåll
Förord ...........................................................................................................................3
Inledning .......................................................................................................................4
Extremt lågfrekventa fält (ELF).................................................................................5
Neurodegenerativa sjukdomar ...................................................................................5
Lågfrekventa fält och manlig fertilitet: Studier av spermier......................................7
Fält i ELF-området.....................................................................................................7
Elektriska fält .............................................................................................................7
Magnetiska fält...........................................................................................................8
Kraftledningar och boskap.......................................................................................10
Radiofrekventa fält (RF) ...........................................................................................12
Radiofrekventa fält och manlig fertilitet: Studier av påverkan på spermier............12
Blod-hjärnbarriären..................................................................................................12
Symtom .......................................................................................................................13
Experimentella studier av symtom.......................................................................13
Epidemiologiska studier av symtom....................................................................16
Kommentarer till studier av symtom och rapporterad elöverkänslighet..............18
Övriga rapporter........................................................................................................18
ICNIRP: Nya guidelines för ELF ............................................................................18
EU-direktiv för yrkesexponering .............................................................................19
Avslutning...................................................................................................................21
Intressekonflikter.......................................................................................................22
Referenser...................................................................................................................23
2
Förord
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har genom beslut av
regeringen fått i uppdrag att bevaka frågor som rör forskning om elöverkänslighet och
att regelbundet, med början år 2003, dokumentera och rapportera om kunskapsläget.
För att genomföra detta uppdrag har FAS uppdragit åt professor Anders Ahlbom,
Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet att med hjälp av en projektgrupp
årligen framställa en rapport över den vetenskapliga utvecklingen inom området.
I projektgruppen ingår: professor Maria Feychting, Institutet för miljömedicin,
Karolinska Institutet; överläkare, docent Lena Hillert, Institutionen för
folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet; professor Yngve Hamnerius, Chalmers
Tekniska Högskola.
FAS vill tacka denna arbetsgrupp för sitt arbete med att ta fram rapporten, som är den
sjunde i ordningen.
Utgångspunkten för arbetet är två grundliga översiktsrapporter som presenterades år
2000, nämligen den svenska RALF-rapporten [Bergqvist, et al. 2000] och den
engelska Stewart-rapporten [IEGMP 2000]. Avsikten är att varje år identifiera och
diskutera väsentliga aktuella och relevanta vetenskapliga framsteg och uppmärksammade rapporter. Fokus kommer att variera från ett år till ett annat beroende på
aktualitet.
Årets rapport fokuserar på såväl lågfrekventa som radiofrekventa fält. Den senaste
tiden har sett ett visst ökat intresse för de lågfrekventa fälten och det finns en del nya
resultat att diskutera inom det området.
Stockholm december 2009
Erland Hjelmquist
Huvudsekreterare
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
3
Inledning
Denna rapport innehåller ett avsnitt om lågfrekventa fält (ELF), dvs. sådana fält som
uppstår vid produktion, distribution och användning av elektricitet och ett avsnitt om
radiofrekventa fält (RF), som förekommer i samband med mobiltelefoni. Rapporten
innehåller också en kort redogörelse för förslag till nya exponeringsriktvärden från
International Commission on Non Ionizing Radiation Protection (ICNIRP) samt ett så
kallat Workers Directive från EU.
När forskningen om eventuella hälsorisker vid exponering för elektriska och
magnetiska fält tog fart i början av 80-talet var fokus i mycket stor utsträckning på
ELF-fälten. Ursprunget var en amerikansk undersökning som såg ett samband mellan
vissa typer av elledningar nära bostäder och cancer hos barn. Även om forskarsamhället inledningsvis var kritiskt togs frågan på stort allvar av allmänheten. Detta
ledde efter hand till omfattande forskning. Kulmen på denna forskning nåddes ett
drygt decennium senare och fokus skiftades sedan efterhand till RF-fält. Den
forskningen är fortfarande omfattande och vi redovisar här resultat från det senaste
året. Det finns också vissa tecken som antyder att forskningsintresset för ELF-fält kan
vara ökande igen. Det resultat om ELF och risk för Alzheimers sjukdom t.ex., som
redovisas i denna rapport, kan ses som en direkt fortsättning på forskning som gjordes
långt tidigare. Den forskning om spermiekvalitet som diskuteras i denna rapport är
också intressant ur forskningsfokus – perspektiv för den har gjorts på både ELF- och
RF-fält. Rapporten har också ett omfattande avsnitt som beskriver och diskuterar
forskningen om symtom och besvär vid exponering för RF-fält. Även om denna
rapport är en granskning av forskningen om biologiska effekter och hälsorisker på
människa har vi kommenterat forskning som handlar om vissa eventuella biologiska
effekter hos kor. Skälet är att om sådana effekter finns så skulle det kunna indikera att
också människa kan detektera sådana fält och i så fall skulle det öppna för hittills
okända scenarier.
Avsnittet om ELF-fält innehåller också en kort beskrivning av fälten som sådana
inklusive en kommentar om skillnaden mellan elektriska, magnetiska och elektromagnetiska fält.
Den metod som har använts vid utarbetandet av denna rapport och vid värdering och
syntetisering av forskningen har redovisats i de två föregående årens rapporter. En
avgörande princip är att all forskning inkluderas, oberoende av resultat, och inte bara
vissa utvalda vetenskapliga publikationer. Slutsatser och bedömningar baseras på en
sammanvägning av den totala informationen.
4
Extremt lågfrekventa fält (ELF)
Forskningen om hälsorisker vid exponering för ELF var som mest aktiv under 80-talet
och början av 90-talet. Även om ett stort antal olika sjukdomar och hälsoeffekter
studerades i relation till ELF har fokus alltid varit på cancer och då särskilt leukemi
hos barn. Den forskningen har resulterat i att International Agency for Research on
Cancer (IARC), ett WHO-institut, klassificerat ELF-magnetiska fält i kategori 2B,
possible carcinogen to humans [IARC 2002]. Denna klassificering baserades på
epidemiologisk forskning som tyder på att exponering för denna typ av magnetfält
skulle kunna öka risken för framför allt leukemi hos barn. Omfattande experimentell
och mekanistisk forskning har inte kunnat hitta någon fysiologisk eller biofysisk
förklaring till dessa resultat vilket gör att ett frågetecken kvarstår kring detta samband
och klassificeringen 2B bedöms fortfarande vara relevant.
Redan under 80- och 90-talen fanns forskning rörande ELF-fält och olika neurodegenerativa sjukdomar och flera undersökningar visade på samband mellan
exponering och sjukdomsrisk. Resultaten var dock motstridiga och blev aldrig särskilt
övertygande, men kunde heller inte avfärdas. Detta är bland annat slutsatsen i WHO:s
Environmental Health Criteria dokument om ELF-fält [WHO 2007]. På senare tid har
nya data publicerats som stöder ett samband mellan ELF-fält och framför allt
Alzheimers sjukdom. Detta aktualiserar denna fråga på nytt och vi granskar den
aktuella forskningen om detta område här nedan.
Neurodegenerativa sjukdomar
Flera studier av yrkesmässig exponering för extremt lågfrekventa magnetfält har
observerat en ökad risk för Alzheimers sjukdom bland personer med hög exponering,
men det finns också studier som inte observerat några samband [Kheifets, et al. 2009].
I de flesta studier som funnit samband har riskökningen varit ungefär två eller trefaldig. Flera studier har observerat en ökad risk bland män, men betydligt lägre, eller
ingen alls, bland kvinnor [Feychting, et al. 2003; Qiu, et al. 2004]. Flera förklaringar
till detta har diskuterats. Generellt har exponeringsskattningarna varit bättre för män
än för kvinnor; de flesta job-exponeringsmatriser som har kommit till användning har
utarbetats för manliga yrken och magnetfältsmätningarna har vanligtvis gjorts på män.
Detta kan göra att felklassificeringen av exponeringen är större för kvinnor, vilket kan
leda till en utspädning av eventuella effekter för kvinnor. Man har också ett större
bortfall i exponeringsinformationen för kvinnor och därmed lägre power. En annan
förklaring kan vara att männen har andra exponeringar i sina yrken som påverkar
risken för Alzheimer, och confounding skulle då förklara sambandet man observerat
för män. I flera av de yrken som har hög magnetfältsexponering förekommer också
höga exponeringar för andra riskfaktorer som exempelvis svetsrök, kemikalier,
elektrisk chock m.m. Eventuell confounding från socioekonomisk status har
kontrollerats i flertalet studier.
Sammantaget är data från yrkesstudierna av Alzheimers sjukdom inte samstämmiga,
men det går inte att identifiera några enskilda faktorer som skulle kunna förklara de
motstridiga resultaten. Man kan notera att för Alzheimers sjukdom har man funnit
samband både då exponeringen skattats på ett mycket grovt sätt, exempelvis som
”arbete i elektriska yrken”, och då man använt mera sofistikerade metoder att skatta
exponeringen, exempelvis med hjälp av exponeringsmatriser baserade på person5
bundna mätningar av magnetfälten under hela arbetsdagar. Det faktum att man funnit
kopplingar till de faktiskt uppmätta magnetfältnivåerna och inte bara till specifika
yrkestitlar talar till viss del emot att någon annan yrkesmässig exponering skulle vara
förklaringen till de observerade sambanden, men man kan inte utesluta möjligheten att
det kan finnas olika alternativa förklaringar i olika yrken och att det inte är en enda
faktor man behöver kontrollera i analyserna. Det kan också finnas andra felkällor,
som exempelvis svårighet att identifiera insjuknade personer; man vet t.ex. att
registreringen av Alzheimers sjukdom som dödsorsak i Dödsorsaksregistren är
ofullständig
ALS är en neurodegenerativ sjukdom som också studerats i relation till yrkesmässig
magnetfältsexponering [Kheifets, et al. 2009]. Även för ALS har samband hittats, och
de flesta studier som skattat exponeringen som ”elektriska yrken” har samstämmigt
funnit en ökad risk för ALS. Studier som i stället använt mera sofistikerade
exponeringsmått, exempelvis exponeringsmatriser baserade på personburna
mätningar, har vanligtvis inte funnit någon ökad risk för ALS. Detta har gjort att man
fört fram hypotesen att exponering för elektrisk chock skulle kunna vara en alternativ
förklaring i dessa studier. Det verkar dock inte troligt att elektrisk chock helt och
hållet skulle kunna förklara det observerade sambandet. Givetvis kan även andra
confoundingfaktorer ha påverkat de observerade sambanden, som exempelvis
svetsrök
Nyligen publicerades den första och hittills enda studien som undersökt magnetfältsexponering i bostaden och risken för neurodegenerativa sjukdomar [Huss, et al. 2009].
Studien genomfördes i Schweiz, och fokuserade på exponering från kraftledningar
nära bostaden. Exponeringen skattades som bostadens avstånd till en 220–380 kV
kraftledning. Man fann en ökad risk för Alzheimers sjukdom bland personer som bott
inom 50 meter från en högspänningsledning, och risken ökade ju längre tid
personerna bott nära kraftledningen. Bland personer som bott minst 15 år på samma
ställe fann man en fördubblad risk (RR=2.00; 95 % CI 1.21-3.33) för dem som bott
närmare än 50 meter från en kraftledning. Man fann en ökad risk för både män och
kvinnor. På längre avstånd från kraftledningen fanns ingen till ökad risk. I analyserna
kontrollerades bl.a. för utbildning, yrkesstatus och civilstånd. Avstånd till kraftledning
är ett relativt grovt sätt att mäta magnetfältsexponeringen, men inom 50 meter från en
högspänningsledning har de allra flesta bostäder höga magnetfältsnivåer. Längre ut än
50 meter blir felklassificeringen av exponeringen större och det blir svårare att upptäcka eventuella effekter. Det mest intressanta med den här studien är att confounding
från andra yrkesmässiga exponeringar inte får lika stor betydelse när man studerar
exponering i bostaden, framförallt om man kontrollerar för socioekonomiskt status,
och därför borde man förvänta sig likartade resultat för både män och kvinnor. Det
finns för närvarande ingen biologiskt grundad anledning att tro att effekten av
magnetfältsexponering på risken för Alzheimers sjukdom skulle se olika ut för män
och kvinnor. Studien baserar sig på ett relativt litet antal exponerade fall, och man kan
inte utesluta att slumpen kan förklara de observerade sambanden. Resultaten behöver
därför bekräftas i ytterligare studier.
Den schweiziska studien av magnetfältsexponering i bostaden inkluderade även ALS,
men eftersom ALS är en sällsynt sjukdom, och höga magnetfält i bostaden också är
sällsynta, var studien för liten för att få tillräcklig statistisk styrka för analyser av
ALS.
6
Lågfrekventa fält och manlig fertilitet: Studier av spermier
I WHO:s Environmental Health Criteria om extremt lågfrekventa fält (>0-100 000
Hz) från 2007 är bedömningen att resultaten från studier om lågfrekventa fält och
manlig fertilitet inte är konklusiva och att de epidemiologiska studier som använt
yrkestitel för att uppskatta exponering för elektromagnetiska fält har metodologiska
brister [WHO 2007]. I en nyligen publicerad studie [Li, et al. 2009] studerades
spermakvaliteten för första gången i relation till individuella mätdata för magnetfält.
Forskarna fann en fördubblad risk för onormala fynd avseende spermiernas rörlighet
och form vid högre exponering för magnetfält. Studien är en fall-kontroll studie där
deltagarna rekryterades bland män i åldern 18 till 45 år som anmält sig för att bli
spermadonatorer. Fallen utgjordes av de män vars spermaanalyser uppfyllde minst ett
av WHO:s kriterier på dålig spermakvalitet (rörlighet, form och koncentration) medan
kontrollerna inte uppfyllde något av dessa kriterier vid något av de två provtillfällena
(7–21 dagars intervall). Deltagarna bar en EMDEX-LITE som registrerade magnetfältsnivån (40-1000 Hz) var fjärde sekund under ett dygn (nattetid placerades
EMDEX-LITE nära sängen).
Deltagarna (71 fall och 66 kontroller) var vid mättillfället inte informerade om
resultaten av spermaproven. Vid analyserna av exponering för magnetfält användes
mätvärdet för 90 percentilen (dvs. den nivån där 10 procent av de registrerade
mätvärdena för den enskilde deltagaren hade högre värden). Som högexponerade
klassades män med 90:e percentilen >1,6 mikrotesla (µT). Oddskvoter beräknades
även baserat på hur lång tid under dygnet magnetfältsexponeringen för en deltagare
legat på eller över 0,16 µT. Forskarna fann då att oddskvoten ökade med längre tid,
ett samband som förstärktes ytterligare om analysen begränsades till de deltagare som
angett att mätdygnet var representativt för en typisk dag under de senaste tre
månaderna (oddskvoter: < 1 timme referensvärde; 1-3 timmar 1,7, 95 % CI 0,6-4,6;
3-6 timmar 2,4, 95 % CI 0,8-7,1; 3,9, 95 % CI 1,3-12,1). Många frågetecken kvarstår
dock avseende en eventuell påverkan på spermakvaliteten av lågfrekventa magnetfält.
Som ett exempel kan nämnas att i en preliminär provrörsstudie där spermier från män
exponerades för magnetfält (50 Hz) varierade resultaten mellan olika typer av
magnetfält. Exponering för en fyrkantsvåg med en amplitud av 5 mT ledde till ökad
rörlighet hos spermierna medan en 5 mT sinusvåg och en 2,5 mT fyrkantsvåg inte
hade någon signifikant inverkan på spermierna [Iorio, et al. 2007].
Fält i ELF-området
Med ELF (Extremely Low Frequency) avses frekvenser upp till 300 Hz. Vid höga
frekvenser är den elektriska och magnetiska fältkomponenten hårt kopplade till
varandra, varför man brukar benämna dessa elektromagnetiska fält. I ELF-området
finns ej denna koppling, varför man måste behandla det elektriska och det magnetiska
fältet separat.
Elektriska fält
Elektriska fält beror på spänningar: fältet går från en spänning till en annan. Styrkan
på det elektriska fältet anges i volt/meter (V/m). Om man har två plåtar som i figur 1
och den ena har spänningen 0 V och den andra 1 kV (kilovolt = 1000 V) så blir den
elektriska fältstyrkan, E, lika med spänningsskillnaden, U (= 1 kV) dividerat med
7
avståndet, d, (= 1 m), dvs. 1 kV/m. Detta innebär att alla spänningssatta föremål
alstrar elektriska fält.
Figur 1. Ett elektriskt fält uppstår mellan föremål som har olika spänning. Den elektriska
fältstyrkan (E) är lika med spänningsskillnaden delat med avståndet mellan föremålen.
Magnetiska fält
Elektriska fält alstras av spänningar, de magnetiska fälten alstras däremot av
strömmar. Vi tar ett enkelt exempel, en rak ledning som det går en ström i, se figur 2.
Runt ledningen skapas ett magnetiskt fält. De elektriska fältlinjerna går från en
spänning till en annan, de magnetiska fältlinjerna bildar däremot alltid slutna banor
runt om de strömmar som alstrar dem. Styrkan på de magnetiska fälten, den
magnetiska flödestätheten, mäts i tesla (T). 1 tesla är en mycket stor enhet. När det
gäller normal miljö får vi ta till mikrotesla (µT), milliondels tesla och nanotesla (nT),
milliarddels tesla.
Figur 2. Magnetiska fält bildar slutna fältlinjer kring strömförande ledare. Den magnetiska flödestätheten
(B) uppgår till 0,2 µT en meter från en ledare som för strömmen (I) 1 A.
8
Om det går en ström på 1 A i figurens ledare får vi en magnetisk flödestäthet på 0,2
µT en meter ut från ledaren. Vi ser att för normala strömstyrkor blir flödestätheten
mycket mindre än 1 T. Är strömmen en likström bildas ett statiskt fält, är det en
växelström bildas ett magnetiskt växelfält.
När vi har en tvåledare, där strömmen går fram i den ena ledaren och samma ström
går tillbaka i den andra ledaren, kommer dessa båda strömmar att ge upphov till
motriktade magnetfält som delvis tar ut varandra. En vanlig lampsladd innehåller två
ledare, en som för strömmen till lampan och en som för strömmen tillbaka. Dessa två
ledare kommer att skapa motriktade fält som nästan helt tar ut varandra om ledarna
ligger tätt tillsammans. Hade ledarna varit långt från varandra, som i en kraftledning,
se figur 3, hade vi fått ett större magnetfält.
Figur 3. Magnetisk flödestäthet på olika avstånd från 20–400 kV-ledningar. Observera att magnetfältets
styrka beror på den aktuella strömlasten. Ledningar vid högre spänningsnivåer ger högre magnetfält, vid
samma ström, på grund av att avståndet mellan ledarna är större. (Källa: Svenska Elverksföreningen).
Som framgår av figur 3 ger högspänningsledningar förhöjda magnetfält i närheten av
ledningarna. Det finns många andra källor till magnetfält, en av de viktigaste är så
9
kallade vagabonderande strömmar. Genom ett olyckligt systemval, när Sverige
elektrifierades, användes fyrledarsystem, vid distribution till abonnenterna. I ett
fyrledarsystem finns tre spänningssatta fasledare och en kombinerad neutralledare och
skyddsjordledare. Om strömmen går tillbaka i neutralledaren kommer magnetfälten
från fasledarna och neutralledaren att i stort sett ta ut varandra. Problemet är att
skyddsjordledaren är gemensam med neutralledaren varför strömmen också kan välja
att följa skyddsjordledare som är anslutna till metallstrukturer, som t.ex. ett skyddsjordat hölje till en fjärrvärmepump. Återgångsströmmen kan då gå via pumphöljet och
vidare i fjärrvärmeledningarna.
Strömmen kommer då att ge upphov till magnetfält kring fjärrvärmerören och det blir
samtidigt magnetfält från distributionskabeln, då fälten inte längre tar ut varandra från
strömmarna i den.
De senaste decennierna har man alltmer övergått till femledarinstallationer, som ej
tillåter återgångsströmmen att gå ut i skyddsjorden, varför magnetfälten blir låga. Men
då mycket av de idag använda elinstallationerna är gjorda med fyrledarinstallationer,
leder detta till förhöjda magnetfält från distributionsnätet. Detta illustreras av
mätningar som utförts vid Chalmers av magnetfälten på gatorna i centrala Göteborg,
se figur 4, [Lindgren, et al. 2001].
Figur 4. Uppmätt magnetisk flödestäthet, 1 m över mark, på gatorna i centrala Göteborg. Grönt < 0,2 µT,
gult > 0,2 µT och < 1 µT, rött > 1 µT.
Kraftledningar och boskap
En bland allmänheten spridd uppfattning är att kraftledningar skulle påverka kors
fruktsamhet negativt. Bakgrunden till denna (miss)uppfattning är en pilotstudie som
utfördes av forskare vid lantbrukshögskolan i Skara där man studerade fruktsamheten
10
hos kor som betade under kraftledningar i Västergötland. I denna pilotstudie fann man
två gårdar med försämrad fertilitet där korna betade under kraftledningar [Algers, et
al. 1981]. Två gårdar är dock ett för litet material för att dra några slutsatser av
orsaken till problemen, varför forskarna gick vidare med en studie som omfattade hela
Sverige.
I denna studie undersökte man 106 gårdar där korna exponerades för 400 kVledningar minst 15 dygn/år, man fann inget samband mellan försämrad fertilitet och
betande under kraftledningar [Algers and Hennichs 1985].
I studierna fanns ingen gård där korna betade hela sommarsäsongen under kraftledningar, då kor som betar ute flyttas mellan olika hagar, för att tillgången på bete
skall vara tillräcklig. Man genomförde därför ytterligare en studie, där 58 kvigor fick
beta under 120 dagar under en 400 kV-ledning, varvid man fick tillföra foder till
hagen.
De exponerade kvigorna jämfördes med en lika stor grupp kvigor som fick beta i
hagar som ej låg under någon kraftledning. Resultatet av denna studie var att varken
äggstocksfunktion, brunstintensitet, dräktighetsresultat eller fosterviabilitet påverkats
negativt av exponeringen från kraftledningen [Algers and Hultgren 1986].
I massmedia fick resultaten från pilotstudien en mycket stor spridning, medan de
uppföljande studierna, som inte visade på någon påverkan, varken rapporterades i
press eller etermedia. Detta är ett exempel på det som brukar kallas ”publication
bias”; att studier där man finner en påverkan rapporteras mer i media än studier där
man inte sett någon effekt. Detta gäller framförallt massmedia, men vetenskapliga
publikationer är ej heller helt fria från detta.
Den svenska studien har följts upp av en amerikansk studie som jämförde 50 köttdjur
som vistades en 30 månadersperiod under 500 kV likströmsledning med en lika stor
grupp som ej vistades under någon ledning [Angell, et al. 1990]. Man fann inga
skillnader i dräktighet, kalvande, tillväxt eller överlevnad mellan de två grupperna.
Det är känt att en lång rad djur som fåglar, bin salamandrar m.fl. använder sig av
jordmagnetiska fältet för sin navigation [Wiltschko and Wiltschko 2005]. I en studie
från 2008 har man visat att kor och hjortdjur vanligtvis orienterar sig i nordsydlig
riktning [Begall, et al. 2008]. Studien gjordes genom att man studerade ett stort antal
bilder från Google Earth där man såg att hjortdjur i mycket stor omfattning var
orienterade mot nord eller syd (av bilderna kunde man avgöra hur längdriktningen på
kroppen var orienterad, men på grund av begränsad bildupplösning, gick det oftast
inte att avgöra om det var huvudet eller svansen som pekade mot norr). Även
tamboskap uppvisade samma mönster, även om orienteringen för dessa inte var lika
tydlig som för de vilda artfränderna. I en uppföljande studie har man specialstuderat
djur som befinner sig nära kraftledningar [Burda, et al. 2009]. Här finns det två
komponenter, det jordmagnetiska fältet (40 – 50 T) och ett växelmagnetfält från
kraftledningen (< 15 T). Hur dessa fält samverkar beror på ledningens riktning. Det
visade sig att djurens orientering beroende på vilken riktning kraftledningen hade
relativt det jordmagnetiska fältet. Genom analys av materialet finner man att djurens
orientering beror på magnetfältets intensitet, vilket skiljer sig från fåglars orientering
som beror på magnetfältets inklination.
11
Radiofrekventa fält (RF)
Radiofrekventa fält och manlig fertilitet: Studier av påverkan på
spermier
Misstankar om att radiofrekventa fält kan påverka den manliga fertiliteten har
diskuterats. Spermaproduktionen i testiklarna är mycket värmekänslig och en uppvärmning till följd av en hög exponering för radiofrekventa fält skulle kunna leda till
sämre kvalitet på spermierna. Exponeringen för testiklarna då en mobiltelefon bärs i
byxfickan eller i bältet är emellertid låg. Det finns dock en oro bland allmänheten för
negativa hälsoeffekter av radiofrekventa fält via i dag okända mekanismer. Studier
som t.ex. rapporterar att mobiltelefoner påverkar spermakvaliteten får därför ofta stor
uppmärksamhet.
En nyligen publicerad studie undersökte spermakvaliteten hos 361 män som utreddes
för infertilitet 2004 till 2005 [Agarwal, et al. 2008]. Männens genomsnittliga ålder var
31,8 år (standardavvikelse ±6,1 år). Vid jämförelse mellan grupperna som inte
använde mobiltelefon, talade mindre än 2 timmar per dag, 2-4 timmar per dag och
mer än 4 timmar per dag fann man ett samband mellan längre tid av mobiltelefonerande och fyra av de åtta undersökta variablerna: lägre antal spermier, sämre livsduglighet och rörlighet samt ett ökat antal spermier med onormal form. Män som
använt tobak (cigaretter eller tuggtobak), alkohol eller haft orkit (testikelinflammation), varicocele (åderbråck i pungen), tuberkulos, diabetes, högt blodtryck,
hjärt- eller njursjukdom, neurologisk sjukdom, hade känd genetisk sjukdom i släkten
eller högt blodtryck hade uteslutits ur studien. Detta gällde även för män som haft
virus eller bakteriell infektion de senaste fyra veckorna. Informationen om hur data på
mobiltelefonanvändning efterfrågades är mycket knapphändig liksom för vilken
tidsperiod som uppgifterna efterfrågades. Det är inte heller klart hur männens ålder
påverkade resultaten. Även om en påverkan på mäns fertilitet till följd av exponering
för radiofrekventa fält har visst stöd i tidigare epidemiologiska studier och djurstudier
är fortsatta studier nödvändiga för att säkert kunna dra slutsatser avseende ett
eventuellt orsakssamband. En förbättrad exponeringsklassificering avseende radiofrekventa fält är en nödvändig förutsättning för att studierna ska vara av god kvalitet.
Blod-hjärnbarriären
En forskargrupp i Örebro har under 2009 publicerat tre artiklar som studerat biomarkörer för påverkan på blod-hjärnbarriären och blod-cerebrospinalvätskebarriären
[Söderqvist, et al. 2009a; Söderqvist, et al. 2009b; Söderqvist, et al. 2009c]. Dessa
barriärer innebär att hjärnan skyddas för ämnen som kan förekomma i blodet. I en
studie analyserades blodprov från 314 vuxna personer. Resultaten kunde inte påvisa
något samband mellan markören S100B och sammanlagt bruk av mobil eller trådlösa
telefoner (självrapporterat) [Söderqvist, et al. 2009c]. I separata analyser av olika
typer av telefoner noterades indikationer på minskade nivåer vid längre tid sedan
senaste samtal med trådlös telefon under provtagningsdagen och högre koncentration
vid ökat antal år sedan deltagarna börjat använda 3G-telefon. Det senare tolkar författarna som möjligen ett resultat av slumpen (enbart fyra personer hade använt 3G
telefoner i fyra år, den längsta tiden i studien). Avseende markören TTR
(transthyretin) observerades ett samband mellan när personerna börjat använda
12
mobiltelefon eller trådlös telefon, oberoende av hur mycket de använt telefonerna
[Söderqvist, et al. 2009b]. Resultaten uppvisar dock stora variationer för olika typer
av telefoner och även skillnader mellan män och kvinnor. Som exempel kan nämnas
att för män, men inte för kvinnor, noterades ett samband mellan högre nivåer TTR och
den tid som personen använt antingen analog eller digital mobiltelefon och även
trådlös telefon. Avseende tid sedan personen börjat använda 3G telefon fann forskarna
motsatta effekter för män och kvinnor. Det finns stora osäkerheter vid tolkning av
dessa resultat. Biomarkörerna påverkas av en mängd olika faktorer inklusive stress,
högt blodtryck och ett flertal sjukdomar och skador. Analyserna av undergrupper
(t.ex. olika typer av telefoner) baserar sig i flera fall på ett litet antal individer, och
därför är det möjligt att slumpmässig variation kan förklara resultaten. Det framgår
inte heller om forskarna har tagit hänsyn till att risken för fynd kan uppträda till följd
av slumpen då ett större antal analyser utförs.
Forskarna studerade även ett eventuellt samband mellan biomarkörerna och radiofrekventa fält i en experimentell studie [Söderqvist, et al. 2009a]. 41 personer
exponerades för mobiltelefonliknande radiofrekventa fält under 30 minuter (890
MHz, SAR 1g 1,0 W/kg). Resultaten uppvisade inte några skillnader mellan prover
före och efter exponering för S100B. För TTR noterades en ökning i det andra provet
som togs efter avslutad exponering (efter 60 minuter).
Symtom
Experimentella studier av symtom
Akuta effekter i form av symtom och ohälsa, t.ex. huvudvärk och trötthet, har av
drabbade individer rapporterats kunna utlösas av elektromagnetiska fält. Ibland har
termen elöverkänslighet använts för att beskriva dessa besvär, framför allt då den
utpekade besvärsutlösande exponeringen varit bildskärmar, hushållsapparater eller
andra källor till lågfrekventa fält. I takt med att användningen av mobiltelefoner blivit
alltmer utbredd har liknande besvärsbilder också rapporterats kunna utlösas såväl vid
egen användning av mobiltelefon som vid närhet till basstationer (båda källor till
radiofrekventa fält). Vetenskapliga studier har dock inte kunnat bekräfta de framförda
misstankarna om ett orsakssamband mellan exponering för elektromagnetiska fält,
varken för lågfrekventa eller radiofrekventa fält, och akuta symtom. Personer som
rapporterat att de påverkas och känner av elektromagnetiska fält har inte heller kunnat
detektera när de varit exponerade under blindade förhållanden. Som diskuterades i
förra årsrapporten [FAS 2009] har i stället en s.k. nocebo-effekt (dvs. en effekt
beroende på en förväntan av en negativ reaktion) framstått som en alltmer trolig
förklaring till dessa besvärsbilder. Mot denna bakgrund är det inte oväntat att de
studier som publicerats under det senaste året inte enbart fokuserat på symtom och
detektion av fält utan även på fysiologiska effekter. Grupper av personer som
rapporterar att deras hälsa påverkas av elektromagnetiska fält har inkluderats i studier
som en möjligen särskilt känslig grupp där en effekt av fälten skulle vara lättare att
upptäcka. Fokus har på samma sätt som under de senaste åren varit på radiofrekventa
fält.
Två studier har fokuserat på exponering av radiofrekventa fält från basstationer [Eltiti,
et al. 2009; Leitgeb, et al. 2008] och två på användarsituationen av mobiltelefon
[Nam, et al. 2009; Wiholm, et al. 2009]. I studien av Nam och medarbetare ingick
13
exponering för 835 MHz radiofrekventa fält från en mobiltelefon av en typ som
används i Nordamerika, CDMA (Code Division Multiple Access). Trettiosju friska
personer rekryterades till studien genom annonser via ett sjukhus. Av dessa beskrev
sig 18 personer som överkänsliga för radiofrekventa fält (men inte ELF). Samtliga
deltagare använde CDMA mobiltelefoner till vardags och det var ingen statistiskt
säkerställd skillnad avseende hur mycket de båda grupperna talade i mobiltelefon per
dag. Genomsnittsåldern var 26 år i gruppen med rapporterad överkänslighet och 25 år
för övriga deltagare. Studien genomfördes blint för deltagarna (enkelt blint) med
telefonen på vänster sida av huvudet. Exponeringen, som startade efter 10 minuters
vila, pågick under 31 minuter. Mätningar utfördes före, under (efter 15 respektive 31
minuters exponering) och 10 minuter efter exponering.
Resultaten visade ingen effekt av exponeringen på hjärtfrekvens, andningsfrekvens
eller hjärtfrekvensvariabilitet (LF – HF kvot). Hudtemperaturen, som registrerades för
att kontrollera att värmeisoleringen av telefonerna fungerat, var densamma under båda
försöksbetingelserna. Deltagarna rapporterade upplevd grad av nio symtom (rodnad,
klåda, värme, trötthet, huvudvärk, yrsel, illamående, hjärtklappning och magbesvär).
Symtomupplevelsen var opåverkad av exponering. Gruppen som hade uppgett att de
var överkänsliga mot radiofrekventa fält kunde inte avgöra bättre än den andra
gruppen när de var exponerade. En statistiskt signifikant skillnad i rapporterad
exponering observerades dock mellan grupperna. Den självrapporterat överkänsliga
gruppen upplevde i större utsträckning att de var exponerade och än gruppen övriga.
Wiholm och medarbetare har studerat effekter av radiofrekventa fält genom test av
minne och spatial orienteringsförmåga (rumstänkande) (Wiholm et al. 2009). Studien
har tidigare rapporterats avseende symtom [Hillert, et al. 2008; FAS 2008]. I studien
ingick även analyser av sömn [Arnetz, et al. 2007]. Exponeringen (dubbelblint, SAR
1,4 W/kg, 884 MHz, vänster sida av huvudet) pågick i tre timmar men det spatiala
testet utfördes efter 2 ½ timmes exponering. 23 personer (9 män och 14 kvinnor) som
rapporterat att de fick huvudvärk, yrsel eller andra symtom (dock inte enbart
värmekänsla) i samband med mobiltelefonerande och 19 personer (12 män och 7
kvinnor) utan denna typ av besvär ingick i analysen av det spatiala testet
(genomsnittsålder 29 år i båda grupperna). Personer som upplevde att annan typ av
elektrisk utrustning också utlöste besvär ingick inte i studien.
Besvärsgruppen uppvisade inte något större undvikandebeteende avseende mobiltelefonerande, andelen som talade mer än 40 minuter per dag var 61 procent i besvärsgruppen och 37 procent i den besvärsfria gruppen. Det spatiala testet, Virtual Morris
Water Task (vMWT), bygger på ett test utvecklat för djurförsök, Morris Water Maze.
Testet (vVMT) utfördes på dator där personerna med hjälp av en joystick skulle röra
sig över en vattenyta för att finna en plattform så snabbt som möjligt. Plattformen var
gömd under vattnet men blev synlig då personen passerade ovanför den. Försökspersonen var således tvungen att orientera sig med hjälp av omgivningen runt vattenbassängen med plattformen i. Efter att plattformen blivit synlig så stod personen kvar
där under 12 sekunder varefter testet började om utifrån en ny plats i poolen med
slumpmässigt val av riktning av synfältet på bildskärmen. Sju sådana tester
genomfördes efter varandra vid varje mättillfälle (ett mättillfälle före exponering och
ett efter 2 ½ timmes exponering).
Den analyserade variabeln var distansen som personen färdats över vattnet för att
finna plattformen. Kortare distans indikerar bättre förmåga att snabbt orientera sig och
14
finna plattformen. Vid analys av resultaten ingick faktorerna grupp, exponering, tid
(före eller efter 2 ½ timmes exponering) session (första eller andra) och test (1-7). För
testtillfället efter 2 ½ timmes exponering var distansen signifikant kortare efter
exponering för radiofrekventa fält jämfört med sham (ingen exponering från
antennen).
Det fanns även en signifikant interaktionseffekt. Besvärsgruppen förbättrade sitt
resultat efter exponering för radiofrekventa fält, men enbart till en nivå motsvarande
den i den besvärsfria gruppen. Resultaten skiljde sig inte mellan första och andra
försökstillfället (minst en veckas intervall emellan). Testet speglar komplexa
funktioner av kognitiv förmåga (minne, orientering) som kan vara av relevans i de
situationer där människor kan tala i mobiltelefon, t.ex. under bilkörning. Resultaten
ger ett visst stöd för en påverkan av radiofrekventa fält på kognitiva funktioner och
möjligen direkta neurala effekter, men fynden behöver upprepas för att säkra slutsatser ska kunna dras.
I provokationsstudien av Eltiti och medarbetare [Eltiti, et al. 2009] med en basstationsliknande exponering ingick 44 personer som rapporterat att de var elkänsliga
och 44 åldersmatchade kontroller i de analyser som testade om en ökad känslighet
kunde bekräftas. Resultaten från 114 besvärsfria personer analyserades separat.
Deltagarna medverkade i tre exponeringssessioner med antingen en kombination av
GSM 900 och 1800 MHz, UMTS 2020 MHz eller sham (ingen exponering) under 50
minuter. Exponeringsnivån var 10 mW/m2 under båda de aktiva exponeringarna,
vilket motsvarar ungefär den högsta exponering som förekommer i allmänna miljöer.
Test av minne och uppmärksamhet genomfördes och hjärtrytm respektive det
elektriska motståndet i huden (galvanic skin response) registrerades. Det förelåg ingen
skillnad mellan de båda matchade grupperna vid förundersökningstillfället innan de
blindade testsessionerna. Ingen av de aktiva exponeringarna påverkade kognitiva
funktioner eller de fysiologiska variablerna (varken under vila eller högre mental
belastning under testerna). En skillnad mellan de matchade grupperna observerades
under försöken. Gruppen som rapporterat elöverkänslighet uppvisade en större
förändring i det elektriska hudmotståndet under de kognitiva testerna jämfört med den
besvärsfria gruppen, oberoende av exponering. Resultaten för den större gruppen av
personer utan besvär relaterade till elektromagnetiska fält uppvisade inte någon
påverkan av exponering.
Leitgeb och medarbetare använde sig av en annan studieuppläggning [Leitgeb, et al.
2008]. I stället för att studera eventuella effekter av en ökad exponering så minskades
exponeringen genom avskärmning. För att kartlägga om exponering för radiofrekventa fält från basstationer har en negativ inverkan på sömnen utfördes en studie
där ett avskärmande material dolts i en tygbaldakin runt sängen för att möjliggöra för
försökspersonerna blindade försöksbetingelser. Även analyserna av resultaten
utfördes blint, dvs. av personer i forskarteamet som inte hade kännedom om
exponeringsbetingelserna under respektive natt. I studien ingick även s.k. kontrollnätter då ingen baldakin användes. Tjugosex kvinnor och sjutton män, som alla
upplevde att strålning från basstationer påverkade deras sömn negativt, deltog i
studien. Efter en natt då deltagarna fick vänja sig vid försöksbetingelserna följde nio
nätter med en jämn fördelning av de tre exponeringssituationerna (verklig eller låtsad
avskärmning i baldakin respektive kontrollnatt utan baldakin). Studien utfördes i
deltagarnas hem.
15
För att säga att avskärmningen haft en positiv eller negativ effekt på sömnen ställde
forskarna kravet att det skulle föreligga statistiskt säkerställda skillnader mellan nätter
med verklig och såväl nätter med låtsad avskärmning som kontrollnätter, samtidigt
som det inte skulle finnas någon skillnad mellan låtsad avskärmning och kontrollnätter. I den sammantagna analysen av alla deltagarna kunde inte några effekter av
exponering påvisas.
Vid analys av respektive deltagares utfall noterades att nitton personer uppvisade
signifikanta skillnader i en eller flera variabler för subjektivt skattad sömn och/eller i
registrering av hjärnans elektriska aktivitet (EEG) under sömn (totalt uppvisade 45
analyser av subjektiva eller fysiologiska variabler hos enskilda individer signifikanta
skillnader mellan några exponeringsbetingelser). Avseende subjektivt skattad sömn
tolkades resultaten i arton av 24 fall som indikationer på en placeboeffekt (kontrollnätter skiljde sig från nätter med såväl verklig som låtsad avskärmning) och i sex fall
tyda på en förbättrad sömn under verklig avskärmning (jämför krav på effekt ovan).
För de objektiva sömnvariablerna noterades i tio fall tecken på sämre sömn under
nätter med verklig avskärmning, i fem fall tecken på förbättrad sömn, i fem fall sämre
sömn under såväl verklig som låtsad avskärmning. En person uppvisade bättre sömn
under såväl verklig som låtsad avskärmning. Tre deltagare uppvisade enbart tecken
till förbättrad sömn i samband med verklig avskärmning, huvudsakligen i de
subjektivt skattade variablerna. Forskargruppen kunde i samtliga dessa tre fall genom
analys av mätning av fälten påvisa att försöksdeltagarna hade testat om avskärmning
förelåg eller inte. Fyra av deltagarna uppvisade längre tid insomning eller sömnstadier
under avskärmning. Sammanfattningsvis kunde inte någon påverkan av fälten påvisas
för majoriteten (74 %) av deltagarna.
Epidemiologiska studier av symtom
I en finsk studie användes kvalitativ metodik för att analysera svaren till en öppen
fråga om ”observationer avseende teknik och hälsa” [Korpinen, et al. 2009]. Enkäten
som tillsändes 15 000 personer besvarades av 3 486 kvinnor och 2 625 män (totalt
6 121 personer). Tre grupper identifierades i analysen av svar i den öppna frågan. Den
första gruppen (0,5 % av svarande) bestod av personer som rapporterade symtom som
huvudvärk, värk i öra och värmekänsla i relation till mobiltelefonerande.
Den andra gruppen uppgav att hudsymtom utlöstes av längre tids närhet till bildskärm
och den tredje gruppen bestod av svarande som rapporterat någon form av besvär
(inklusive t.ex. ergonomiska) eller nämnde elektromagnetiska fält på ett mer oklart
sätt. Totalt 0,7 procent av de svarande klassificerades i grupp 1 eller 2 (grupp 3
bedömdes som mer oklar och medräknades därför inte). Detta är lägre än den
prevalens av elöverkänslighet som rapporterats i tidigare studier från andra länder
[Hillert, et al. 2002; Levallois, et al. 2002; Schreier, et al. 2006]. Författarna
kommenterar i artikeln att det är möjligt att en del personer som upplevt att de har
besvär som utlöses av elektrisk utrustning inte besvarade den öppna frågan som var
sist i ett långt frågeformulär. Enbart 21 procent av de svarande besvarade den öppna
frågan. Det är också oklart hur många av de svarande som hänför sina symtom till
elektromagnetiska fält (till skillnad t.ex. från stress) eller som upplever att de är
elöverkänsliga. Författarna framhåller som första vetenskapliga frågeställning att
studera vidare möjligheten till undergrupper bland personer med besvär som kopplas
till exponering för elektromagnetiska fält.
16
I Tyskland har en stor tvärsnittsstudie av hälsoeffekter bland människor som bor nära
basstationer genomförts [Blettner, et al. 2009]. I en första fas kontaktades över 50 000
personer och ungefär 30 000 samtyckte till att besvara frågor om hur de tror att
basstationer för mobiltelefoni påverkar deras hälsa. De fick också besvara frågor om
sitt hälsotillstånd. Totalt var 19 procent oroliga för negativa hälsoeffekter av
exponeringen från basstationer och 10 procent attribuerade egna negativa hälsoeffekter till sådan exponering. Man fann också en något högre prevalens av hälsobesvär bland personer som bodde inom 500 meter från en basstation. Den högre
prevalensen kunde inte helt förklaras av attribuering eller oro för exponering från
basstationer.
I en andra fas kontaktades 4 150 personer från den ursprungliga studien [BergBeckhoff, et al. 2009], framför allt personer som bodde i tätorter, och hos dem som
samtyckte gjordes mätningar av den radiofrekventa exponeringen i deras bostad, totalt
inkluderades 1 500 personer. För mätningarna användes en Antenessa dosimeter som
kan särskilja 12 frekvensområden, bl.a. radio och TV, sändning från och till basstation
för de tre frekvenser som används för mobiltelefoni., DECT, TETRA, trådlös
kommunikation (wlan), och bluetooth. Signaler som kom från sändning till basstation
(d.v.s. från mobiltelefoner) exkluderades eftersom man var intresserad av att
undersöka eventuella hälsoeffekter av omgivningsexponering (dvs. exponering från
basstationer eller andra yttre källor). Deltagarna fick fylla i ett nytt frågeformulär som
innefattade flera standardiserade frågebatterier om olika hälsotillstånd, samt frågor om
oro för exponering från basstationer och om man attribuerar egna hälsoproblem till
exponering från basstationer. I samband med mätningen fick de dessutom svara på
frågor om de haft sömnproblem natten innan eller huvudvärk samma dag som
mätningen gjordes. Man fann inga samband mellan uppmätta fält från basstationer
och negativa hälsoeffekter eller besvär (sömnbesvär, huvudvärk, hälsobesvär, mental
och fysisk hälsa). Resultaten var oförändrade om även andra källor till radiofrekvent
exponering inkluderades. Däremot fann man att sömnbesvär och hälsobesvär var
relaterade till attribuering av negativa hälsoeffekter till exponering för basstationer.
Resultaten överensstämmer väl med de resultat som tidigare rapporterats från en
annan tysk studie som också gjort mätningar av de radiofrekventa fälten [Thomas, et
al 2008; FAS 2009]. Studier som använder metoder att mäta exponeringen som är
oberoende av studiedeltagarna själva är en väsentlig kvalitetshöjning jämfört med
tidigare rapporter inom detta område. En begränsning i alla dessa studier är dock
tvärsnittsdesignen, som innebär att exponering och utfall mäts samtidigt, och man kan
därför inte vara säker på tidsföljden, som ju för kausala samband måste innebära att
exponeringen föregår insjuknandet. Om hälsobesvären påverkar personernas beteende
kan detta introducera systematiska fel i studien. Man skulle kunna tänka sig att
personer som upplever; hälsobesvär i samband med mobiltelefoni försöker att i största
möjliga mån undvika sådan exponering, vilket skulle kunna innebära att den
exponering man mäter upp då besvären redan är prevalenta är lägre en den var innan
besvären uppkom.
I studien av Berg-Beckhoff och medarbetare fokuserade man på exponering i
bostaden från basstationer och andra externa källor som inte direkt kan påverkas av
studiedeltagarna själva, vilket minskar risken för omvänd kausalitet.
Studien av Thomas och medarbetare däremot inkluderade all typ av mobiltelefoni,
även egna mobilsamtal, och mätningarna genomfördes under hela den vakna delen av
17
dygnet. Man kan därför inte utesluta att personer med besvär aktivt har minskat sin
exponering.
Man kan också tänka sig andra situationer där omvänd kausalitet kan uppstå. En
studie av mobiltelefonanvändning och risken för beteendestörningar hos ungdomar är
sannolikt inte möjlig att genomföra som en tvärsnittsstudie med personburna mätare
för att mäta exponeringen, även om man kan uppfatta detta som objektiv exponeringsmätning. Man kan tänka sig att frekvent mobiltelefonanvändning ingår som en del av
beteendet hos ungdomar med beteendestörningar och att de vistas mer i miljöer där
andra använder mobiltelefoner, medan ungdomar utan beteendestörningar sannolikt
ägnar mera tid åt skolarbete både i klassrummet, där mobiltelefonanvändning inte
tillåts, och hemma.
En annan typ av felkälla finner man i en nyligen publicerad studie av mobiltelefonanvändning bland ungdomar och kognitiv funktion [Abramson et al 2009]. Högstadieungdomar fick besvara frågor om mobiltelefonanvändning, både angående antal
samtal och SMS. De fick också genomföra ett kognitivt test. Man fann att ungdomar
som pratade mycket i mobiltelefon hade snabbare reaktionstid, men gjorde fler fel.
Man fann samma resultat för ungdomar som skickade mycket SMS, trots att den
radiofrekventa exponeringen mot huvudet då är låg. Sannolikt är det inte den
radiofrekventa exponeringen från mobiltelefonen som är förklaringen till resultaten
utan snarare ett inlärt beteende hos ungdomar som använder mobiltelefon mycket
(man skriver SMS snabbt och telefonen rättar till det som blir fel).
Kommentarer till studier av symtom och rapporterad elöverkänslighet
De enstaka fynd av positiva resultat som observerats i de ovan beskrivna studierna
kräver bekräftelse i nya studier för att eventuellt kunna accepteras som en effekt av de
undersökta exponeringarna. Tidigare enstaka fynd, som t.ex. i den s.k. TNO studien
[Zwamborn, et al 2008] har inte kunnat bekräftas i efterföljande studier. Fynden av en
skillnad i elektriskt hudmotstånd mellan personer som upplever att de är elkänsliga
och övriga deltagare i studien av Eltiti och medarbetare överensstämmer med
indikationer i tidigare studier på en ökad obalans i autonoma nervsystemet hos
personer som upplever att de är elöverkänsliga. Den samlade bilden utifrån vetenskapliga studier kan fortfarande inte sägas ge något stöd för ett samband mellan
radiofrekventa fält och akuta symtom eller objektivt mätbara fysiologiska reaktioner.
Den finska studien pekar på nödvändigheten av att genom en god karakterisering av
individer som rapporterar symtom relaterade till elektromagnetiska fält kunna
identifiera undergrupper med eventuellt skilda bakgrunder till besvärsbilderna. Detta
kan ha stor betydelse för såväl resultat på gruppnivå i studier som val av interventioner på individnivå.
Övriga rapporter
ICNIRP: Nya guidelines för ELF
ICNIRP är en oberoende internationell kommission som har till huvuduppgift att ta
fram förslag till riktlinjer för exponering för icke-joniserade strålning, inklusive
elektromagnetiska fält. Nu gällande riktlinjer publicerades i Health Physics år 1998
18
(ICNIRP 1998) men håller nu på att ersättas med en reviderad version som nyligen
varit öppen för konsultation.
ICNIRP:s riktlinjer är baserade på etablerade och fastlagda effekter av exponeringen.
De enda sådana som finns i dagsläget är nerv- och muskelstimulering från de
elektriska eller magnetiska fälten vilka leder till direkta effekter hos människan när
fälten är tillräckligt starka. Bevisen för att exponering för ELF-fält ska kunna orsaka
cancer anses till exempel för närvarande inte vara tillräckligt starka för att denna
hälsoeffekt ska kunna ligga till grund för exponeringsriktlinjer. Detta har en
avgörande betydelse för nivån på exponeringsriktlinjerna därför att effekterna på
barnleukemi ses vid några tiondels mikrotesla, medan effekterna via muskel- eller
nervstimulering uppstår vid fält som är kanske 1000 gånger starkare. De betyder att
ICNIRPs exponeringsriktlinjer ligger långt över de nivåer som förekommer i den
allmänna miljön och har därför liten praktisk betydelse för allmänheten. Däremot
finns det arbetsmiljöer där exponeringen kan vara i nivå med eller över ICNIRPs
värden. Trots att ICNIRP inte baserar sina riktlinjer på barnleukemiresultaten har flera
länder, däribland Sverige, antagit en försiktighetsprincip som innebär att till exempel
bostäder och andra byggnader bör placeras så att de inte i onödan exponeras för
magnetfält från bland annat kraftledningar (Socialstyrelsen 2005).
Den nya versionen av ICNIRPs riktlinjer skiljer sig från den föregående genom att
forskningsbakgrunden är omarbetad och uppdaterad. Man har också beslutat att så
kallade magnetofosfener (ljusförnimmelser i ögat, ett slags blixtar som kan utlösas av
magnetfält) ska ingå bland de kritiska hälsoeffekterna. Detta påverkar exponeringsnivåerna något i en del av frekvensspannet. Det finns också en teknisk förändring som
innebär att man i denna version inte använder inducerad ström som underlag för så
kallade basic restrictions utan det elektriska fältet. Här finns en växelverkan genom
att det ena genererar det andra i en iterativ process och det har förts omfattande
diskussioner om vilket som bör väljas som utgångspunkt.
EU-direktiv för yrkesexponering
För att införa begränsningar för yrkesexponering av elektriska och magnetiska fält
antogs ett direktiv den 29 april 2004, Europaparlamentets och Rådets direktiv
2004/40/EG [Europaparlamentet and Rådet 2004]. Detta direktiv påbörjades redan
1992, men blev sedan vilande. Under Danmarks ordförandeskap 2002, aktiverades
arbetet med att färdigställa direktivet. Direktivet bygger på ICNIRP:s rekommendationer för yrkesexponering [ICNIRP 1998].
Motivet för införandet anges i direktivet som ”Det anses nu vara nödvändigt att införa
åtgärder som skyddar arbetstagare mot risker som har samband med elektromagnetiska fält på grund av deras inverkan på arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
Detta direktiv omfattar dock inte långsiktiga effekter, bland andra eventuella
cancerframkallande effekter på grund av exponering för tidsvarierande elektriska,
magnetiska och elektromagnetiska fält, för vilka det inte finns några avgörande
vetenskapliga bevis för orsakssamband”.
19
I direktivet fastställs minimikrav, medlemsstaterna kan följaktligen välja att anta
gynnsammare bestämmelser om skydd av arbetstagare, genom att fastställa lägre
insatsvärden eller gränsvärden för exponering.
Direktivet är tvingande för medlemsländerna, de skall införa kraven i sin nationella
lagstiftning. Ett krav är att det skall finnas straffsanktioner, i direktivet sägs;
”Medlemsstaterna skall fastställa lämpliga påföljder för överträdelser av nationell
lagstiftning som antagits i enlighet med detta direktiv. Dessa påföljder skall vara
effektiva, proportionella och avskräckande”.
Direktivet var planerat att införas i medlemsländerna den 30 april 2008, men strax
före denna tidpunkt sköts genomförandet upp fyra år. Bakgrunden var kritik som
riktats mot direktivet, främst från medicinsk sektor, då direktivets gränsvärden skulle
förbjuda att sjukvårdspersonal vistades i MR-apparater, vilket skulle förhindra vissa
medicinska behandlingar.
Under det svenska ordförandeskapet hölls ett EU-möte under oktober 2009 i Umeå
med titeln ”Occupational exposure to electromagnetic fields: paving the way for a
future EU initiative”. Georges Herbillon från Kommissionen redogjorde för arbetet i
EU med en översyn av direktivet [Herbillon 2009]. ICNIRP har kommit med nya
riktlinjer för statiska fält, som löser mycket av problemen med MR i sjukvården.
ICNIRP har också reviderat riktlinjerna för lågfrekventa fält (se ovan) som för
närvarande finns i en remissutgåva. Enligt Herbillon finns det fyra möjligheter:
– Ingen ändring, man antar den ursprungliga direktivtexten.
– Man inför ändringar, men behåller kravet på tvingande lagstiftning.
– Man inför endast icke tvingande rekommendationer.
– Man drar tillbaka direktivet.
För närvarande är det alternativ 2 som är huvudalternativ, planen är att presentera ett
omarbetat förslag till direktivtext under april 2010, så att det kan antas av
Europaparlamentet och Kommissionen under april 2011, för att sedan införas i
medlemsländerna sista april 2012.
20
Avslutning
Denna genomgång visar att forskningen om hälsorisker vid exponering för elektriska
och magnetiska fält fortskrider och är fortsatt aktiv. Det är uppenbart att den har
mognat väsentligt och att RF-forskningen efter hand hämtar in det försprång som
ELF-forskningen har haft. ELF-forskningen dominerade totalt inledningsvis men
fokus försköts senare alltmer mot RF-området. På senare tid har ELF-intresset till viss
del återuppväckts.
Det enda område där bevisen är någorlunda övertygande för att det förekommer
hälsoeffekter vid exponering under allmänt accepterade gränsvärden är ELF-fält och
leukemi hos barn. För mobiltelefoni och hjärntumörer finns sammantaget inget stöd
för ett samband även om det fortfarande finns en osäkerhet för användning under mer
än, säg, 10–12 år. Det finns inget stöd för att det förekommer några hälsorisker för
boende kring TV- och radioantenner eller basstationer. Forskningen om så kallad
elöverkänslighet har sammantaget inte gett något stöd för att exponering från
elektriska- och/eller magnetiska fält skulle ha någonting med saken att göra.
Det finns områden där kunskapsläget är oklart och där det är särskilt angeläget med
fortsatt forskning. Det finns för närvarande inte någon redovisad forskning om
hälsorisker hos barn i relation till mobiltelefoni. Det finns vissa resultat inom både
kognitionsforskning och sömnforskning som behöver följas upp. Inom ELF-området
har det kommit nya resultat om neurodegenerativa sjukdomar som ger anledning till
ytterligare insatser.
För fortsatt forskning är den vetenskapliga kvaliteten helt avgörande och vissa
slutsatser kan dras utifrån de erfarenheter som finns i dag. Det framstår till exempel
som helt klart att ytterligare tvärsnittsstudier om besvär och symptom har sådana
metodproblem att de inte kan tillstyrkas. I viss forskning används en mångfald av
olika skalor med totalt sett ett mycket stort antal möjliga utfallsvariabler eller
endpoints. Det är viktigt att man där definierar hur resultat ska redovisas så att så
kallade ”multiple comparison”–problem undviks. Erfarenheterna har också visat att
fall-kontrollundersökningar av cancer och mobiltelefoni är förenade med avsevärda
metodproblem och bör överges till förmån för prospektiva kohortstudier.
De ändringar som införs i ICNIRPs nya riktlinjer för exponering och diskussionerna
av EU-direktivet avser framför allt uppdateringar avseende tekniska aspekter och
bedömningar av hur sedan tidigare kända biologiska effekter ska hanteras. De är inte
baserade på några ändrade bedömningar av hälsorisker.
Forskningsområdet fortsätter att tilldra sig stor uppmärksamhet från media och
allmänhet. Flera rapporter som forskarsamhället och även beslutsfattare och allmänhet
länge väntat på kommer sannolikt att publiceras inom kort. Detta gäller bland annat
den så kallade Interphone studiens huvudrapport.
21
Intressekonflikter
På förekommen anledning redovisas följande möjliga jävsförhållanden:
Anders Ahlbom
 Fram till oktober 2008 varit medlem av ICNIRP och ordförande för dess
vetenskapliga kommitté för epidemiologi.
 Medlem av EUs vetenskapliga kommitté SCENIHR och av dess arbetsgrupp
för EMF-frågor tom 2008.
 Ordförande i SSI/SSMs vetenskapliga råd för EMF-frågor.
 Projektledare för COSMOS, epidemiologisk studie av mobiltelefonvändare
där finansiering erhålls från VINNOVA som i sin tur erhåller medel från
industrin (brandväggsavtal reglerar relationerna mellan forskare och industri).
 Medarbetare i Interphone, som finansieras av IARC som erhåller medel från
industrin via Internationella cancerunionen (brandväggsavtal finns).
Maria Feychting
 Från oktober 2008 medlem av ICNIRP.
 Vetenskaplig sekreterare i SSI/SSMs vetenskapliga råd för EMF frågor.
 Från juni 2009 medlem av engelska AGNIR (Advisory Group on Non-ionising
Radiation, UK Health Protection Agency).
 Projektledare för svenska delen av Interphone, som finansieras av IARC som
erhåller medel från industrin via Internationella cancerunionen
(brandväggsavtal finns, beskrivs på http://www.iarc.fr/en/researchgroups/RAD/RCAd.html).
 Medarbetare i COSMOS, epidemiologisk studie av mobiltelefonvändare där
finansiering erhålls från VINNOVA som i sin tur erhåller medel från industrin
(brandväggsavtal reglerar relationerna mellan forskare och industri).
 Medarbetare i studien “EMF and childhood leukemia survival – a pooled
analysis” (projektledare är Joachim Schüz, Danish Cancer Society). Studien
finansieras av Electric Power Research Institute (EPRI), USA.
Lena Hillert
 Extern expert i arbetsgruppen för EMF-frågor, EUs vetenskapliga kommitté
SCENIHR t.o.m. januari 2009.
 Medarbetare i COSMOS, epidemiologisk studie av mobiltelefonvändare där
finansiering erhålls från VINNOVA som i sin tur erhåller medel från industrin
(brandväggsavtal reglerar relationerna mellan forskare och industri).
Yngve Hamnerius
 Ordförande i sektion K av Svenska nationalkommittén för radiovetenskap.
 Ledamot av styrkommittén för schweiziska nationella forskningsprogrammet
NRP 57 Non Ionizing Radiation Health and Environment.
 Har uppdrag som assessor vid bedömning av kvalitetssystem på
mätlaboratorier för Styrelsen för teknisk ackreditering SWEDAC.
 Utför mätningar och beräkningar av elektromagnetiska fält för industri och
privatpersoner.
22
Referenser
Abramson Michael J., Geza P. Benke, Christina Dimitriadis, Imo O. Inyang, Malcolm R. Sim,
Rory S. Wolfe, Rodney J. Croft Bioelectromagnetics 2009;30:678-86.
Agarwal A, Deepinder F, Sharma RK, Ranga G, Li J. 2008. Effect of cell phone usage on
semen analysis in men attending infertility clinic: an observational study. Fertil Steril
89(1):124-8.
Algers, B., I. Ekesbo, et al. (1981). Högspänningsledningars effekt på fruktsamheten hos
mjölkkor. En orienterande undersökning Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för
husdjurshygien, Skara, Rapport 5.
Algers, B. and K. Hennichs (1985). “The effect of exposure to 400 kV transmission lines on
fertility of cows. A retrospective cohort study.” Preventive Vetrinary Medicine 3: 351-361.
Algers, B. and J. Hultgren (1986). ”Kor under 400 kV kraftledningar – effekter på brunst och
fruktsamhet.” Svensk Veterinärtidning 38(4): 229-235.
Angell, R. F., M. R. Schott, et al. (1990). “Effects of High-Voltage Direct-Current
Transmission Line on Beef Cattle Production.” Bioelectromagnetics 11: 273–282.
Arnetz B, Akerstedt T, Hillert L, Lowden A, Kuster N, Wiholm C. 2007. The effect of 884
MHz GSM wireless communication signals on self-reported symtoms and sleep – An
experimental provocation study. PIERS Online 3: 1148-1150.
Begall, S., J. Cerveny, et al. (2008). “Magnetic alignment in grazing and resting cattle and
deer.” PNAS 105(36): 13451-13455.
Berg-Beckhoff G, Blettner M, Kowall B, Breckenkamp J, Schlehofer B, Schmiedel S,
Bornkessel C, Reis U, Potthoff P, Schuz J. 2009. Mobile phone base stations and adverse
health effects: phase 2 of a cross-sectional study with measured radio frequency
electromagnetic fields. Occup Environ Med 66(2):124-30.
Blettner M, Schlehofer B, Breckenkamp J, Kowall B, Schmiedel S, Reis U, Potthoff P, Schuz
J, Berg-Beckhoff G. 2009. Mobile phone base stations and adverse health effects: phase 1 of a
population-based, cross-sectional study in Germany. Occup Environ Med 66(2):118-23.
Burda, H., S. Begall, et al. (2009). “Extremely low-frequency electromagnetic fields disrupt
magnetic alignment of ruminants.” PNAS 106(14): 5708-5713.
Eltiti S, Wallace D, Ridgewell A, Zougkou K, Russo R, Sepulveda F, Fox E. 2009. Shortterm exposure to mobile phone base station signals does not affect cognitive functioning or
physiological measures in individuals who report sensitivity to electromagnetic fields and
controls. Bioelectromagnetics 30(7):556-63.
Environmental Health Criteria 238 (2007): Extremely Low Frequency (ELF) Fields
WHO, Geneva, Switzerland, ISBN 978-92-4-157238-5
Europaparlamentet and Rådet (2004). ”Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG
om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har
samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet.”
23
Europeiska unionens officiella tidning L 184/1(24.5.2004). Herbillon, G. (2009)
Present status on the EMF directive and the way forward. EU-mötet “Occupational Exposure
to Electromagnetic Fields: paving the way for a future EU initiative”
http://www.av.se/dokument/inenglish/European_Work/Session_G_Herbillon.pdf
Feychting M, Jonsson F, Pedersen NL, Ahlbom A. 2003. Occupational magnetic field
exposure and neurodegenerative disease. Epidemiology 14(4):413-9; discussion 427-8.
Hillert L, Berglind N, Arnetz BB, Bellander T. 2002. Prevalence of self-reported
hypersensitivity to electric or magnetic fields in a population-based questionnaire survey.
Scand J Work Environ Health 28(1):33-41.
Huss A, Spoerri A, Egger M, Röösli M, Swiss National Cohort Study. 2009. Residence near
power lines and mortality from neurodegenerative diseases: longitudinal study of the Swiss
population. Am J Epidemiol 169(2):167-75.
IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans
Volume 80 (2002) Non-Ionizing Radiation, Part 1: Static and Extremely Low-Frequency
(ELF) Electric and Magnetic Fields
ICNIRP (1998). “Guidelines for limiting exposure to time-varying electric, magnetic, and
electromagnetic fields.” Health Physics 74(4): 494-522.
Kheifets L, Bowman JD, Checkoway H, Feychting M, Harrington JM, Kavet R, Marsh G,
Mezei G, Renew DC, van Wijngaarden E. 2009. Future needs of occupational epidemiology
of extremely low frequency electric and magnetic fields: review and recommendations.
Occup Environ Med 66(2):72-80.
Korpinen LH, Pääkkönen RJ. 2009. Self-report of physical symtoms associated with using
mobile phones and other electrical devices. Bioelectromagnetics 30(6):431-7.
Leitgeb N, Schröttner J, Cech R, Kerbl R. 2008. EMF-protection sleep study near mobile
phone base stations. Somnologie 12(3):234-243.
Levallois P, Neutra R, Lee G, Hristova L. 2002. Study of self-reported hypersensitivity to
electromagnetic fields in California. Environ Health Perspect 110 Suppl 4:619-23.
Li DK, Yan B, Li Z, Gao E, Miao M, Gong D, Weng X, Ferber JR, Yuan W. 2009.
Exposure to magnetic fields and the risk of poor sperm quality. Reprod Toxicol Oct 13. [Epub
ahead of print]
Lindgren, M., M. Gustavsson, et al. (2001). “ELF magnetic fields in a city environment.”
Bioelectromagnetics 22(2): 87-90.
Nam KC, Lee JH, Noh HW, Cha EJ, Kim NH, Kim DW. 2009. Hypersensitivity to RF fields
emitted from CDMA cellular phones: a provocation study. Bioelectromagnetics 30(8):641-50.
Qiu C, Fratiglioni L, Karp A, Winblad B, Bellander T. 2004. Occupational exposure to
electromagnetic fields and risk of Alzheimer's disease. Epidemiology 15(6):687-94.
Schreier N, Huss A, Röösli M. 2006. The prevalence of symtoms attributed to
electromagnetic field exposure: a cross-sectional representative survey in Switzerland. Soz
Praventivmed 51(4):202-9.
Socialstyrelsen. Elektromagnetiska fält från kraftledningar. Meddelandeblad juni 2005.
24
Söderqvist F, Carlberg M, Hansson Mild K, Hardell L. 2009a. Exposure to an 890-MHz
mobile phone-like signal and serum levels of S100B and transthyretin in volunteers. Toxicol
Lett 189(1):63-6.
Söderqvist F, Carlberg M, Hardell L. 2009b. Mobile and cordless telephones, serum
transthyretin and the blood-cerebrospinal fluid barrier: a cross-sectional study. Environ Health
Apr 21;8:19.
Söderqvist F, Carlberg M, Hardell L. 2009c. Use of wireless telephones and serum S100B
levels: a descriptive cross-sectional study among healthy Swedish adults aged 18-65 years.
Sci Total Environ 407(2):798-805.
Thomas S, Kuhnlein A, Heinrich S, Praml G, Nowak D, von Kries R, Radon K. 2008.
Personal exposure to mobile phone frequencies and well-being in adults: a cross-sectional
study based on dosimetry. Bioelectromagnetics 29(6):463-70.
WHO - World Health Organization. Extremely low frequency fields. Environmental Health
Criteria, Vol. 238. Geneva, World Health Organization, 2007.
Wiholm C, Lowden A, Kuster N, Hillert L, Arnetz BB, Akerstedt T, Moffat SD. 2009.
Mobile phone exposure and spatial memory. Bioelectromagnetics 30(1):59-65.
Wiltschko, W. and R. Wiltschko (2005). “Magnetic orientation and magnetoreception in birds
and other animals.” J Comp Physiol A Neuroethol Sens Neural Behav Physiol 191(8): 67593.
Zwamborn A, Vossen S, van Leersum B, Ouwens M, Mäkel W. 2003. Effects of global
communication system radio-frequency fields on well being and cognitive functions of human
subjects with and without subjective complaints. The Hague, Netherlands; TNO Physics and
Electronics Laboratory (TNO-report FEL-03-C148).
25
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
initierar och finansierar grundläggande och
behovsstyrd forskning för att främja
postadress
Box 2220, 103 15 Stockholm besöksadress Westmanska Palatset, Wallingatan 2
telefon 08-775 40 70 telefax 08-775 40 75
e-post [email protected] internet www.fas.se org.nummer 202100-5240
Best.nr. 2010-001.
Prospect Communication
människors arbetsliv, hälsa och välfärd.