Atlantlaxen idag och imorgon

Atlantlaxen idag och imorgon
Laxen – älvens silver – var förr vanligt förekommande i våra vattendrag, men i industrialiseringens kölvatten har den blivit allt mer sällsynt. De naturligt lekande laxarna har minskat i
antal. Samtidigt växer laxodlingsindustrin kraftigt.
Fortfarande finns det lax i omkring 2000 vattendrag i nordatlanten, men i många av
dessa är laxens ställning hotad eller kraftigt försvagad.
Laxens latinska namn Salmo salar betyder fritt översatt
hoppande silver. I alla tider har laxen varit en viktig fiskart för människor på båda sidor nordatlanten. I äldre
tid samlades människor vid älvarna när laxen anlände
till vattendragen för sina lekbestyr. Fet lax gav kraft och
näring åt dessa fiskare från tidig vår till sen höst.
Idag förekommer atlantlaxen i omkring 2 000 vattendrag runt nordatlanten. De sydligaste bestånden finns
i gränsområdet mellan Portugal och Spanien. I väster
förekommer lax från Maine i USA upp till norra Kanadas
ostkust. I Europa förekommer laxen bort till Kara älv
i Uralbergen. Deras gemensamma nämnare är att de
I vetenskapliga sammanhang delas laxen in i två
huvudgrupper utifrån dess utbredningsområden och
vandringsmönster: Europeisk och Amerikansk lax. Den
europeiska laxen indelas i sin tur i atlantlax och baltisk
lax. Med baltisk lax avses lax som hör hemma i Östersjön och dess källflöden, medan beteckningen atlantlax används för den europeiska lax som näringsvandrar i Atlanten. Inom huvudgrupperna finns både sötvattenslevande och havsvandrande laxar. I exempelvis
Vänern finns två sötvattensbestånd som har nära släktskap med laxen i Atlanten. För dessa laxar fungerar
Vänern som hav och uppväxtområde. Vänernlaxen
stängdes in i området när landhöjningen efter senaste
istiden ändrade på gränserna mellan land och hav.
använder nordatlanten som uppväxtområde; exempelvis Norska Havet och områdena runt Färöarna samt
Grönland. Den baltiska laxen använder i huvudsak Östersjön som uppväxtområde.
Under 1900-talet har laxen förlorat stora arealer lekoch uppväxtområden i älvarna.
Norge är det land som har flest laxälvar – omkring 600
stycken. De Brittiska öarna, Island och norra Ryssland
är andra viktiga områden med atlantlax.
Några ord om laxens liv
Laxen tillhör familjen Salmonidae Laxens släktträd har många grenar. Den antas härstämma från
”urlaxen” Eosalmo som är över 70 miljoner år gammal,
enligt fossila fynd. Dess närmaste släkting är öringen –
Salmo trutta – med vilken kan den bilda hybrider. Laxen
lever i skilda miljöer under sin livscykel - den växlar
mellan ett liv i älv och hav.
Laxungarna trivs bäst i strömmande friskt, svalt
och syrerikt vatten. Laxen är oerhört känslig för försurning. Redan när pH sjunker under 6,3 skadas känsliga individer och vid pH 5,5 föds inga nya laxar. Laxen
är höstlekande och laxungarna föds i vattendragens
grusbäddar på våren.
Laxens vandringar Ungarna kan stanna många år i
älven innan de beger sig ut på näringsvandring i Atlanten. På västkusten utvandrar de flesta laxungar till havet
i en ålder av två år, medan några lämnar älven för oceanen redan som ettåriga och ytterligare några först
som treåriga. Vid utvandringen har ungarna ställt om
sig inför mötet med havet och kallas nu smolt. I norra
Norge och norra Ryssland förekommer utvandring av
smolt som är sju år gamla.
För västkustlaxen kan vandringen i Atlanten pågå i cirka
fyra år, men vanligtvis kommer laxen tillbaks till sin
födelseälv efter ett eller två år i havet. Den tid laxen
stannar i havet bestämmer storleken vid hemkomsten.
De smolt som lämnar våra älvar på våren söker sig till
områden runt Färöarna, Grönland och Norska Havet
under sin havsvistelse.
Det antas att laxen navigerar med hjälp av stjärnor
och jordmagnetism när det gäller de långa distanserna.
I närheten av kusten spelar luktsinnet huvudrollen, när
laxen återkommer för lek i sin hemälv.
Laxen – en tungviktare Laxen kan nå vikter på 50
kilo, men så stora laxar är mycket ovanliga. Under de
senaste 25 åren har det observerats en lax i vikt kring
25 kilo på västkusten. Vikter mellan 1,5 – 3 kilo är vanligast bland återvandrare. Det är fisk som stannat ett
år i havet och återvänder hem som Grilse – en engelsk
beteckning på smålax. I Halland kallas smålaxen för börling. Fisk mellan 3- 7 kilo har i regel tillbringat två år i
havet. När laxen återvänder hem styrs den av reproduktiva instinkter -släktled skall läggas till släktled.
Laxfiskevård
För att bevara och utveckla atlantlaxbestånden bedrivs ett omfattande fiskevårdsarbete på
olika nivåer. Arbetet inriktas både på övergripande förvaltningsprinciper, fiskets bedrivande
och konkreta åtgärder i vattendragen.
Nyckelbegrepp i sammanhanget är biologiskt mångfald och att varje laxstam är unik,
anpassad till sin hemälv genom tusentals år av vandringar mellan älv och hav.
På den internationella arenan arbetar NASCO –
North Atlantic Salmon Conservation Organization som består av de stater i nordatlanten som har bestånd
av lax. NASCO bildades år 1983 för att reglera det växande fisket på laxens uppväxtlokaler i havet. NASCO:s
huvudinstrument har varit att fastställa kvoter för
fisket.
Organisationen styr dock inte över fiskereglerna
inom respektive stats territorialvatten. Idag sker nästan
inget fiske ute i Atlanten på uppväxande lax. NASCO
arbetar också med samordnad forskning och frågor om
förhållandet mellan laxodling och vilda laxstammar.
Målet för laxfiskevården på västkusten är att öka
den naturliga produktionen av laxungar och att inte
bedriva fiske på blandade laxbestånd. Det beräknas att
den naturliga smoltproduktionen i Västsverige kan öka
med över 60 procent.
I Sverige är ansvaret för fiskevården uppdelat på staten
och fiskerättsägarna. Fiskeriverket fastställer ramarna
för fisket, medan länsstyrelserna följer upp och planerar fiskevårdsåtgärder tillsammans med de fiskevårdsområden som finns. Idéella organisationer som Sportfiskarna spelar en viktig roll vid många vattendrag.
Den viktigaste fiskevårdsinsatsen idag är kalkningsverksamheten. Den är helt avgörande för laxförekomsten i många älvar.
Biotopåtgärder i vattendragen för att öka lek- och
uppväxtområdena i älvmiljö, borttagande av vandringshinder, byggandet av fiskvägar är andra exempel på
konkreta insatser i vattendragen för att öka naturlig
smoltproduktion och bevara laxen för framtiden. En
viktig del i fiskevården är också att bevaka kommunal
planering och dess tänkbara effekter på vattendragen
samt att bevaka laxstammarnas intressen i samband
med omprövningar av vattendomar.
Det är också angeläget att utveckla forskningen
kring den västsvenska laxen för att skapa bättre förutsättningar för långsiktigt kloka beslut i laxfrågan.
Hoten mot laxen
Det som påverkar vattnet och dess kvalité påverkar också laxens liv. De senaste hundra åren
har laxen trängts undan från stora delar av sin arena genom negativa förändringar i älvmiljön
samt ett hårt fisketryck under vandringar och på uppväxtområdena. Förutom effekter av
mänsklig aktivitet kan också storskaliga förändringar i laxens ekologiska miljö förklara tillbakagången.
Idag är atlantlaxbestånden nere på extremt låga nivåer. Det gäller i synnerhet förekomsten av stor lax där lekbestånden i många fall ligger under biologiska miniminivåer.
svenska västkusten har både svajgarnsfiske och andra
nätkonstruktioner påverkat bestånden negativt. Den
gemensamma nämnaren i dessa fisken är att de ofta
beskattar blandade bestånd av lax – ingen vet med
säkerhet varifrån laxen kommer. Därmed försvåras
också fiskevård och laxförvaltning. Idag är laxfisket i
havet kraftigt reglerat.
Rymlingar från fiskodling är inte något stort problem
i Sverige. I Norge har dock många naturlaxälvar påverkats negativt då förrymda laxar från fjordarnas laxodlingar sökt sig upp i vattendragen och lekt med vild lax.
Det har uppskattats att det årligen rymmer omkring 1
- 2 miljoner laxar från norsk laxodling. Det är 10 - 20
gånger fler laxar än hela det norska lekbeståndet, som
nyligen beräknats till 100 000 laxar.
Fisksjukdomar har blivit ett internationellt problem i
takt med den havsbaserade laxodlingens expansion. Felvandrande lax sprider bakterie- och virussjukdomar till
västkuståarna.
Vattenkraften Vattenkraftsutbyggnaden har tagit i anspråk stora arealer av laxens land. Under 1900-talet
förlorade den svenska laxen omkring 80 procent av sina
lek- och uppväxtområden av detta skäl. På västkusten
finns det idag endast två laxförande vattendrag som inte
påverkas av vattenkraften – Kynne älv i norra Bohuslän
och Stensån i södra Halland. Även minikraftverk är ett hot.
Försurningen är en annan negativ kraft som slagit
hårt mot både lax- och öringbestånd. Laxen är extremt
känslig. Romkorn klarar inte ett pH-värde under 5.5
och redan vid ett pH på 6,3 uppträder störningar i
fortplantningen. 75 procent av västkustens laxälvar är
beroende av kalkning för att fiskbestånden skall överleva. Utan kalkning skulle det idag endast produceras 25
procent av nuvarande smoltproduktion.
Överfiske i havet har under många år utgjort ett
stort problem. Under 1950-talet började många nationer fiska lax vid Grönland. På 1970-talet började Färöarna med ett omfattande långlinefiske efter lax. Norge
bedrev ett drivgarnsfiske fram till 1989. Och efter
Laxparasiten Gyrodactylus salaris är idag vanlig på
västkusten. Den finns i vattendrag som svarar för över
75 procent av dagens smoltproduktion. I Norge har
den förorsakat stora skador och över 30 älvar har
drabbats. Effekten har blivit ett bortfall i smoltproduktion som motsvarar 500 ton fångad lax per år.
Det är ännu inte klarlagt med säkerhet vilka effekter
parasiten har på västkustlaxen.
Nordatlantens ”svarta hål” Under de senaste 10
åren har överlevnaden i Atlanten sjunkit dramatiskt för
laxen. Det är oklart vad som orsakat nedgången, men
det finns antaganden om sänkt ytvattentemperatur som
medfört ökad dödlighet för utvandrande smolt. Det
finns också hypoteser om att smålax fiskas upp som
bifångst i sill- och makrillfiske i nordatlanten. Även tidigare har det förekommit perioder med låg överlevnad i
havet.
Förutom
angivna hotfaktorer
hotfaktorerhar
hardet
detockså
ocksåförekommit
förekomFörutom angivna
mit
problem
relaterade
till fiskutsättningar,
miljögifter,
problem
relaterade
till fiskutsättningar,
miljögifter,
överövergödning,
vandringshinder
kalhyggen
och dikgödning, vandringshinder
samt samt
kalhyggen
och dikningar
ningar
som påverkar
vattenfl
öden negativt.
som påverkar
älvarnasälvarnas
vattenflöden
negativt.
Västkustens laxbestånd
På västkusten finns det idag lax i 23 vattendrag med biflöden, men få av bestånden är ursprungliga. Laxen i Örekilsälven, Säveån, Grönån, Rolfsån, Ätran, Fylleån och Stensån betraktas som genuina. I ett antal vattendrag har utsättningar av lax resulterat i självreproducerande
bestånd. I Göta älv, Nissan och Lagan bygger laxförekomsten i huvudsak på kompensationsutsättningar av smolt som följd av vattenkraftsutbyggnad.
Laxfisket
Under 1900-talet förflyttades beskattningen av laxen
från fiske i älv till fiske på kusten eller långt ute i havet.
Både kust- och havsfiske efter lax fiskar på blandade
bestånd – många olika laxstammar-, vilket försvårar en
ändamålsenlig fiskevård i laxens hemmavatten. Den internationella trenden idag är en återgång till huvudsaklig
beskattning i älv, ty beskattningen skall inte ske på blandade bestånd i havet. Då kan svaga bestånd överfiskas.
På västkusten uppgick det totala laxfångsterna i början
av 1900-talet till omkring 75 ton per år. Under senare år
har fångsterna legat mellan 10 – 60 ton, med ett medelvärde på 36 ton för 1990-talet.
Under de senaste 20 åren har fisket på västkusten
blivit föremål för omfattande regleringar, bland annat
har svajgarnsfisket upphört. Dessutom har fredningsområden tillkommit som tillsammans med ökad maskstorlek ii garnfi
garnfisket
sketminskat
minskatfisketrycket.
fisketrycket.Fortfarande
Fortfarande
fångas en del lax i det allmänna nätfiske som bedrivs
efter havsöring. Detta fiske kan lokalt vara omfattande.
Antalet fasta bottengarn och kilnotar har minskat
med omkring 75 procent under denna tid och idag finns
det 18 bottengarn och kilnotar på hela kuststräckan.
Sedan fiskevårdsområden började bildas i vattendragen på 1980-talet har laxen blivit en betydelsefull del av det
västsvenska sportfiskeutbudet. Idag förekommer upplåtelse till allmänheten i många vattendrag. Under 1990-talet
fångades i genomsnitt omkring 3 000 laxar årligen i detta
sportfiske, där merparten togs i älvar med smoltutsättning som Göta älv och Lagan. Det samhällsekonomiska
värdet av sportfiskefångad lax har i ett flertal undersökningar uppskattats till omkring 1 500 kronor per kg.
Laxen i vattenbruket
Idag är laxodling en storindustri. För laxens del
handlar
det både om odling för konsumtion och komhan
pensationsutsättningar. På västkusten förekommer idag
endast den senare formen. I Göta älv och Nissan sätts
årligen ut minst 30 000 smolt, medan det i Lagan sätts
ut 90 000 om året. Dessa utsättningar ger ett betydelsefullt bidrag till fisket efter lax på västkusten, där årsfångsten av lax varierar mellan 10 – 60 ton per år. Inom
hela utbredningsområdet låg årsfångsten av atlantlax på
drygt 3 000 ton i slutet av 1990-talet.
Laxodling för konsumtion har expanderat kraftigt
de senaste 20 åren. År 1999 uppgick världsproduktionen till 826 000 ton, enligt ICES - Internationella Havsforskningsrådet. Produktionen var hög i länderna kring
Nordatlanten:
Norge .............................................................415 000
Skottland ....................................................... 112 000
Färöarna .........................................................37 000
Kanada ........................................................... 22 500
Irland ................................................................18 000
USA ................................................................... 12 000
Island ...................................................................3 100
Nordirland .............................................................230
ton
ton
ton
ton
ton
ton
ton
ton
Laxodling kommer också att starta på nordöstra
Island. Nyligen beviljades tillstånd för en årlig produkNyligen
tion av omkring 30 000 ton. I områden utanför Nordatlanten uppgick produktionen till drygt 200 000 ton,
varav Chile svarade för över 70 procent och Kanadas
västkust för knappt 20 procent. Laxodling bedrivs även
i Australien, Turkiet och på den amerikanska västkusten.
Det förs en intensiv debatt om laxodlingens miljöpåverkan och dess effekter på vildlaxbestånden genom
spridning av sjukdomar, genetisk förorening, kemiska
tillsatser i produktionsprocessen, fiskfoderåtgång m.m.
Laxodlingen är idag omkring 300 gånger större i volym
än det traditionella fisket i älv, kust och hav. Därför är
också laxen idag en billig fisk i affären, långt billigare än
torsken…
Atlantlaxen – en sammanfattning
• Atlantlaxen förekommer i 23 vattendrag på västkusten
• Laxen är en höstlekande fisk.
• En laxhona lägger ungefär 1000 romkorn per kilo egenvikt.
• I naturen är det endast ett fåtal av romkornen som överlever till
vuxen fisk som kommer tillbaks till älven.
• Laxen kan nå en vikt över 50 kilo, med vanligtvis väger en fisk
som återvänder från havet mellan 1,5 – 3 kg.
• Den vilda smoltproduktionen på västkusten uppgår till omkring
200 000 smolt och kan ökas till över 350 000 smolt genom fiskevård.
• I tre av vattendragen på västkusten kompenseras vattenkraftens
skadeverkningar med utsättning av laxsmolt, sammantaget
150 000 per år.
• Fisket på västkusten uppgår till omkring 36 ton per år, vilket är
ungefär 10 000 laxar.
• 75 procent av laxvattendragen är beroende av kalkning för att laxen skall överleva.
• 75 procent av nuvarande smoltproduktion är påverkad av laxparasiten Gyrodactylus salaris
• År 1999 uppgick världsproduktionen av lax inom vattenbruket till 826 000 ton, varav
ungefär hälften producerades i norska fjordar. Samtidigt uppgick fångsten av lax i
traditionellt fiske runt Atlanten till omkring 3 000 ton.
Utställningen är framtagen av Svenska Kommittén för Atlantlaxens Bevarande i samarbete
med Sportfiskarnas Fiskevårdsfond, Fiskeriverket och ABU:s Fiskevårdsfond.