Tyst revolution
Varför sker inte den förutspådda marxistiska revolutionen? Varför reser sig inte arbetarna
tillsammans med knutna nävar och deklarerar att nu är måttet rågat – nu skall vi omvandla
samhället?
Denna essä kommer att utgå från Robert Roberts bok The Classic Slum. Salford Life
in the First Quarter of the Century1 (läs 1900-talet) samt Birgitta Skarin Frykmans omfångsrika
uppsats ”Sista ordet. En revolution i stillhet. Om arbetarbegravningarnas sociala språk.”2. Båda
söker förstå samhällsomvandlingarna från slutet av 1800-talet fram till mellankrigstiden men
genom sina studier av arbetarbefolkningens levda praktik finner de olika orsaker till frånvaron av
den bullriga revolutionen. De menar samstämmigt, trots att det är mer än tre decennier mellan
deras argumentation, att studiet av den oorganiserade arbetarbefolkningen har blivit eftersatt av
tidigare forskning. Båda befinner sig på dödens arena. Skarin-Frykman koncentrerar sig på
arbetarbegravningar i Göteborg och Roberts skildrar den smutsiga, köldskakande och
lössangripna slummen i Salford som i sin kamp för överlevnad förefaller ständigt befinna sig i
dödens väntrum. I det följande kommer vi att titta närmare på hur de (teoretiskt) förstår klass,
arbetarbefolkningens relation till socialistisk agitation och borgerlig påverkan samt hur de ser på
förändring av de fenomen som de avser undersöka. Min tolkning och kritik av deras resonemang
kommer att ske löpande. Essän avslutas med en sammanfattande reflektion.
In the Ghetto…
Robert Roberts studie är spatialt inriktad på slummen i Salford. I det lilla utrymme han skapar
med sin geografiska avgränsning, öppnar sig dock en värld av otaliga rum. Titeln på hans verk tar
avstamp mot Friedrich Engels begrepp ”The Classic Slum” och viktiga poänger i hans inledande
argumentation är dels, att han själv växte upp i denna slum och dels, att Engels, med sin
borgerliga bakgrund, inte gjorde det och därför inte kan förstå eller förklara Salfords slum så som
den var. Med sin erfarenhet kittar Roberts samman ett omfångsrikt material (fängelsestatistik,
pressmaterial, skönlitteratur, lagtexter med mera) som får vila mot den tes han inledningsvis
formulerar i polemik mot Engels och mot de forskare som i hans samtid försöker förklara
klassamhället genom att se arbetarklassen som en homogen helhet.3 Robert Robers argumenterar
Roberts, Robert, Harmondsworth, 1973.
”Sista ordet. En revolution i stillhet. Om arbetarbegravningars sociala språk”, Frykman Skarin, Birgitta, Arbetarrörelse
och arbetarkultur: Bild och självbild. Johannesson, Lena, Kjellman Ulrika, Frykman Skarin, Birgitta, Stockholm, 2007.
3 Roberts, s.13. Jag antar att E P Thompson ingår bland dem han anser har misslyckats med att se arbetarklassen som
ett stratifierat kollektiv. Explicit omnämns han dock inte utan han talar med ett anonymt kollektiv av forskare i sin
inledning. Robert Roberts växte upp i Salfords övre skikt som son till en utbildad markinarbetare vilken ägde en
närbutik.
1
2
1
för att verkligheten var mycket mer komplicerad. Han menar att tempoarbetarna, som utgjorde
majoriteten av befolkningen i de brittiska industristäderna, skiljde sig lika mycket från ”den
manuella eliten” som människor från samhällets medelskikt skiljde sig från aristokratin.
Differenserna i det samhälle Roberts växte upp i sträckte sig från elit i toppen som bestod av de
ledande familjerna till en social bas vilkens medlemmar sågs som de lägsta av de lägsta, som
”klasslösa”.4
Arbetarklassen som en helhet var stratifierat i ett komplicerat kastsystem som
gjordes visuellt tydlig genom till exempel var personen kunde sätta sig i pubben, var på gatan
han/hon bodde eller huruvida personens arbetsuppgifter gjorde hans/hennes händer och ansikte
smutsiga eller inte.5 Rankningssystemet var dock inte fullständigt statiskt. Nya ekonomiska
förutsättningar kunde innebära nya utsikter men det tog längre tid att omvandla dessa till social
status. Samma sak gällde det omvända, om den ekonomiska situationen var dålig kunde
positionen i rankningssystemet förbättras genom en respekterad social status: ”’She was poor, but
honest’ we sang first in praise, not derision”.6 De flesta såg dock den sociala och ekonomiska
ojämlikheten inom arbetarbefolkningen och i samhället i stort, som naturens lag.7 I skolan fick
barnen utbildning, i statens och kyrkans regi, som syftade till att göra dem till patriotiska och
rojalistiska medborgare med en tydlig nationell identitet och vid de val som hålls röstade
slummens invånare oftast konservativt8:
”It was their belief widely expressed at election times, that the middle and upper classes with their
better intelligence and education had a natural right to think and act on behalf of the rest, a right that
one should not even question.”9
Och arbetarklassens medlemmar såg sin egen kaststruktur som naturlig, fullständig och oantastlig.
För dem var det viktigaste att respektera och att vara respekterad i det slutna samhälle som
slummen utgjorde oavsett vilken position de besatt.10 Allt detta tillsammans med en rädsla för
förändring gjorde att människor stannade kvar i samma grannskap i generation efter generation.11
Birgitta Skarin-Frykmans studie är avgränsad till Göteborg och i denna stadsmiljö
vill hon belysa begravningens samhälleligt kommunikativa funktion. Hennes syfte med att studera
”vanliga” arbetares begravningar kan sägas vara tvådelat. Dels har hon ambitionen att visa att
Roberts, s.17. Han skriver “No-Class”.
Roberts, s.13 & 19.
6 Roberts, s.19.
7 Roberts, s.19.
8 Roberts, 1973, s.132, 136-137 & 143.
9 Roberts, s.167.
10 Roberts, s.19, s.31.
11 Roberts, s.30.
4
5
2
arbetarbefolkningens vardagsliv var en förutsättning för den socialistiska ideologin och för
arbetarrörelsen och dels vill hon förklara varför den traditionella begravningen var så
betydelsefull för arbetarbefolkningen.12
Skarin Frykman menar att begravningens traditionella betydelse har varit djupt
förankrad i dess socialt kommunikativa roll i ett socialt språk bestående av symboler och
handlingar vilka förmedlade vilken ställning den döde haft inom den ”sociala hierarkin”.13
Hon menar att begravningar var en publik akt som kommunicerade i det offentliga
och hon avhängig dennes hederlighet vilket, enligt Skarin Frykman, framträder i formuleringen
”en hederlig begravning”.14 För att förankra sina syften och sin tes i det tidigindustriella Göteborg
tar Skarin Frykman oss först med till det förindustriella ståndssamhället via Ferdinand Tönnies
idealtypiska begreppspar ”Gemeinschaft” och ”Gesellschaft”.
Hon redogör för att ”Gemeinschaft” innebar en värdegemenskap där ekonomisk och social
ojämlikhet sågs som Guds eller naturens ordning vilket även känns igen i Roberts resonemang
ovan om de trögrörliga arbetarskikten i Salford som ägde tydlig kunskap om sin egen och andras
position på rangskala. Skarin Frykman menar att begravningarnas form syftade till att bekräfta
den sociala ordningen. Och i det förindustriella ”Gemeinschaft” var heder och ära
betydelsefulla.15 Genom tystnad och en icke-offentlig begravningsakt uttryckte samhället
uteslutning av den avlidna som bedömts vara i avsaknad av heder och ära.
Här förstår vi bakgrunden till hennes motivering till varför hon vill undersöka
begravningen som en offentligt kommunicerande akt där ”heder” är ett viktigt begrepp. Det blir
dock förvirrande då hon senare motiverar arbetarbefolkningens strävan efter en hederlig
begravning genom att mena att denna kan förankras i ”de samhällsvetenskapliga teorier” som går
ut på att människor vanligen inte jämför sig med dem som står långt ifrån dem själva på
samhällsstegen utan med dem som befinner sig nära socioekonomiskt. I den förra förankringen
handlar det om att förhålla sig till samhällets olika organiska delar och i den senaste handlar det
om att förhålla sig till dem som befinner sig i samma, eller liknande, situation.
Skarin Frykman fortsätter därefter med att förankra sin studies förhållande till klass
genom att enbart nämna begreppet ”sociala distinktioner” och Pierre Bourdieus namn. Vidare
resonerar hon liksom Roberts, kring att det fanns utrymme att erövra distinktioner som krävde
ekonomiska resurser samt en möjlighet att konvertera dessa till symboliskt värde. Hon menar att
detta visar på möjligheten att kunna avvika från det allmängiltiga samt i förlängningen kunna få
dessa alternativ accepterade av de styrande och av ”den allmänna opinionen”. Hon hänvisar
Skarin Frykman, 2007, s.33-34.
Skarin Frykman, 2007, s.33, 36.
14 Skarin Frykman, 2007, s.36.
15 Skarin Frykman, 2007, s.38, 41.
12
13
3
vidare till sociologen Robert T. Andersson som argumenterar för att avvikelserna och
annorlundaheten var en viktig maktstrategi för den gamla europeiska adeln och i samband med
detta exemplifierar hon med vardagsbegravningar, som med sitt högre sociala värde var en var en
avvikelse i en tid då begravningar på söndagar var regel.16 Skarin Frykman framhåller att
övergången till ett mer opersonligt samhällssystem (Gesellschaft) kom att skapa förutsättningar
för tydliggörandet av en arbetaridentitet och i denna kom arbetarbefolkningen att från slutet av
1800-talet att, som en överlevnadsstrategi, fortsatt fungera som en gemenskap.17
Tries to run, but he doesn’t get far...
I de följande två avsnitten fokuseras yttre och inre påverkan eftersom båda författarna som
diskuteras i denna essä talar om att arbetarbefolkningen befinner sig i ett stratifierat och slutet
samhälle (Salford) eller i en Gemainschaft-inspirerad gemenskap efter Gesellschaft-systemets
införande (Göteborg) i inledning av undersökningsperioden. Hur argumenterar de för att en
riktad socialistisk eller borgerlig agitation har svårt att fästa?
Roberts förtydligar sin tes om fattig kvarteren i Salford genom att hävda att
klasskampen där var opolitisk och hände inom det egna samhället.
They looked upon it not in any way as a war against the employers but as a perpetual series of
engagements in the battle of life itself. […] All in all it was a struggle against fates, and each family
fought it out as best it could18.
När marxistiska agitatorer kom på besök talade de om att ”vi” proletärer kämpade mot någon
ondskefull härskarklass. Detta ”vi” skulle kämpa för att bli fria och därmed vinna en hel värld.
Problemet var bara att befolkningen i Salford inte kände igen sig i benämningen ”proletärer” och
därmed kände de inte att proletärernas problem var deras. Robert menar således att majoriteten
av den lägre arbetarklassen var obekant med socialistisk doktrin före 1914 och de som gjorde det
var antingen likgiltiga eller fientligt inställda inför den. 19
Ett av Skarin Frykmans syften var att utreda varför arbetarbefolkningen inte
utvecklar och håller fast vid ett eget alternativ utan behåller den traditionella begravningsformen.
Under arbetarrörelsens inledningsfas ägde några socialistbegravningar rum och Skarin-Frykman
menar att det förekom att dessa användes som en möjlighet för social eller rent av politisk
manifestation. Hon resonerar kring att sådana begravningar kanske hade att göra med de
Skarin Frykman, s.42.
Skarin Frykman, 2007, s.70.
18 Roberts, s.28.
19 Roberts, 1973, s.28.
16
17
4
svårigheter arbetarrörelsen hade med att få tillstånd för demonstrationer. Ett begravningståg hade
ju alltid rätt till offentligheten. Ett exempel på en sådan begravning var när man i Malmö
begravde en anonym städerska under former som väcker tankar om en herremansbegravning och
genom detta förfarande menar Skarin-Frykman att arbetarrörelsen utmanade samhällets
etablerade hierarki. Manifestationens budskap handlade om alla människors lika värde. Hon
framhåller att anledningen till att detta alternativ aldrig kom att slå igenom kan ha att göra med att
de mest radikala socialistbegravningarna avsiktligt bröt mot lagen eftersom de skedde utan präst.20
Frånvaron av socialistiska begravningar skulle ju också, enligt min mening, kunna
bero på att det är svårt att ändra den kunskap som finns ackumulerad, ja nästan nedärvd, hos
människan om begravningens form. Jag tänker mig att i stunder av sorg och kris fungerar denna
kunskap om riten som en trygghet. I Ingeborg Svenssons avhandling beskriver hon hur
homosexuella män som dog i AIDS utformade vad hon kallar ”livsstilsbegravningar” som
speglade den dödes liv. Under denna begränsade period, från mitten av 1980-talet fram till
bromsmedicinernas inträde år 1994, visste den AIDS-sjuke att han skulle dö och många i hans
nätverk delade hans situation. Det fanns en närhet till döden, ett ekonomiskt kapital (de flesta var
medelklass män som levde i Stockholm), en gemenskap i den livsstil man tillsammans utformat
och en vilja att visa vem man var även i döden.21 Allt detta tillsammans skapade förutsättningar
för att ändra på den traditionella begravningen och visar på vad som krävs för att helt förändra en
rit. Tidigare forskning har ju också visat att det traditionella tillvägagångssättet går igen för andra
socialistiskt alternativa riter såsom julotta, dop, konfirmation och vigsel.
A poor little baby child is born…
Birgitta Skarin Frykman kartlägger den stereotyp som borgerligheten byggde upp för att den hade
ekonomiskt intresse av att bevara ojämlikheten i dåtidens samhälle. Via Samuel Smiles bok Self
Help från år 1859 fördes fattigdomens orsak över till arbetarna. Enligt huvudlinjen i dåtidens
press var det arbetarnas moraliska brister som låg till grund för deras fattigdom. Skarin Frykman
menar att detta var en strategi för att ta heder och ära från arbetarbefolkningen.22 Hon använder
sig av begreppet ”borgerlighetens moraliska ekonomi” som benämning på det borgerliga
förhållningssättet med hänvisning till E P Thompsons som sammanfattat en folklig
rättsuppfattning med begreppet ”massornas moraliska ekonomi” som han, enligt Skarin
Frykman, använder för att sammanfatta folklig rättsuppfattning. Borgerlighetens moraliska
ekonomi gick ut på att konstruera en negativ bild av arbetarklassen i syfte att hålla den stången
Skarin Frykman, 2007, s.98-99, 103-105.
Svensson, Ingeborg, Liket i gardroben
22 Skarin Frykman, 2007, s.56, 58.
20
21
5
genom uppfostran i skolan och i hemmet. En viktig komponent i detta projekt hörde en
filantropisk mission med borgerliga kvinnliga hembesökare som arbetade utifrån övertygelsen att
det var moralisk snarare än ekonomiska hjälp som arbetarna behövde. Fattigdom blev på så sätt
ett socialt stigma. 23
Också i Roberts studie återfinns kvinnliga hembesökare från den viktorianska
bourgeoisien. ”The Ladies’ Health Society” och ”Sanitary Society” vars syfte var att uppfostra de
fattiga i ordning, sparsamhet och hjälp till självhjälp. Han menar att det tog decennier innan dessa
idéer fick fäste och att denna process komplicerades av att hembesökarna ofta, med en slags
Marie-Antoinette inställning, blev imponerade av hur hemtrevligt och mysigt arbetarna hade
hemma.
Här kan vi ana en slags omvänd logik. När det var rent och ordningsamt skymdes
sikten för problemen för den brittiska borgerligheten. De invaggades i tron om att allt var som
det skulle eftersom de inte talade hade kunskap om fattigkvarterens kultur där städfrenesin ingick
som ett led i att få och att övervaka respektabilitet samt att det skulle gå mycket långt innan man
tog och sålde något föremål från spishyllan.24
Skarin Frykman argumenterar också för hur den borgerliga moraliska ekonomin
kom att modellera rättsväsendet. Då arbetare stod inför domstol för att ha begått stöld för att
klara livhanken, vad Skarin Frykman kallar nödkriminalitet, dömdes de till förlust av
medborgerligt förtroende vilket hon liknar vid vår tids elektroniska fotboja. Och återigen ansågs
orsaken vara moralisk bristfällighet, inte fattigdom.25
Skarin Frykman poängterar att motsatsen till en hederlig begravning var
fattigbegravning vilket enligt henne underbygger den borgerliga strategin att lägga skulden på
offret. Rädslan för att begravas på fattighusets bekostnad framkommer också i Roberts studie.
Båda författarna talar om införandet av begravningskassor efter modell från hantverkarnas
skråsystem. I Skarin Frykmans artikel handlar det om en strategi för att mota bort borgerlighetens
bild av arbetarna medan det i Roberts studie endast talas om försäkringen som ett sätt att mota
undan den närmst paniska rädslan för att begravas i en gemensam grav i fattigvårdens regi. Här i
ligger en intressant skillnad. För även om Skarin Frykman beskriver en gemenskap, som ett
kvarhållande av det organiska Gemeinshaft-samhället, gör hon det nästan uteslutande i relation
till borgerlighetens bild av arbetaren. Roberts samhälle i slummen kvarstannar i jämförelsen med
sig självt och förblir därmed, slutet från yttre påverkan.26
Skarin Frykman, 2007, s.57-59.
Roberts, 1973, s.78.
25 Skarin Frykman, s.60-61.
26 Roberts, 1973, s. 85-87. Skarin Frykman, 2007, s.68, 94-97.
23
24
6
Well, the world turns
Så – följande avsnitt kommer att kretsa kring förändringarnas orsaker. Vi frågar Roberts hur en
sluten gemenskap som hittills enbart jämfört sig inbördes förändras? Och Skarin Frykman får ge
sin syn på hur förändringarna i en gemenskap som uppstått som ett skydd mot den nya
samhällsmodellen ter sig i mellankrigstidens ljus.
För Roberts del handlar det inledningsvis och långsamt om en serie tekniska
innovationer såsom uppfinningen som gjorde att man kunde hålla den isländska torsken frusen
(mer näringsrik samt billigare mat) samt introduceringen av spårvagnen som ekonomiskt
transportmedel (nya idéer utanför lokalsamhället).27 Det var dock kriget som kom att bli det
revolutionerande förändringsverktyget. Då män kallades ut i kriget och företagen snart kom att
uppleva efterfrågan på nya varor anställdes både tempoarbetare och kvinnor för att företagarna
skulle kunna bärga hem den vinst som hägrade. De yrkesarbetare som fortfarande fanns att tillgå
tvingades att, i nationens tjänst, lära upp den nya outbildade arbetskraften. Tillsammans med
introducerandet av masstillverkningen och amerikanska maskinverktyg kom yrkesarbetarnas
status att urgröpas. Detta läge öppnade upp för facklig organisering eftersom yrkesarbetarna såg
sig tvungna att kämpa med näbbar och klor för att behålla sin position. Men genom de nya mer
avancerade arbetsuppgifterna och med den högre lönen ökade självförtroendet hos de, tidigare,
lägre skikten av arbetarbefolkningen. Också de började organisera sig. Klassdistinktioner kom att
försvagas och den hårda skorpa av yrkesarbetare och hantverkare som tidigare fungerat som ett
lock på strukturen i slummens samhälle kom att luckras upp. En dag förlorade grannskapet,
gatan, grannarna och ens respektabilitet sin betydelse.28 Även om Roberts inte refererar till
honom, kan han här sägas ge en tydlig illustration av övergång från Gemeinschaft till
Gesellschaft.
När så år 1917 kom och trots att majoriteten av den brittiska pressen visade lite
förståelse för implikationerna av händelserna i Ryssland uppfylldes den socialistiska drömmen,
om än lite på ”omvägar”. Även om den brittiska arbetarrörelsen inte hade en tanke på att ta till
våld för att få igenom sina krav resulterade händelserna i Ryssland i att regeringen var dödligt
rädda för att varje litet tecken på resning från proletariatets sida skulle resultera i en omskakande
revolt. Men Labour kom att segra genom arbetarrörelsens reformistiska arbetssätt år 1924.29
Som tidigare framkommit så menar Skarin Frykman att den hederliga
begravningens betydelse för arbetarbefolkningen i slutet av 1800-talet bottnade i dess betydelse i
det traditionella samhället. Hon anser också att begravningens anknytning till heder och
Roberts, 1973, s.108, 146-147.
Roberts, 1973, s.195-199, 222, 231.
29 Roberts, s,214, 220-221.
27
28
7
människovärde, samhällets smutskastning av arbetarrörelsen och en avvikande begravning som
straff med starkt stöd i den folkliga opinionen låter oss förstå varför det var viktigt för
arbetarrörelsen att erövra samhällets etablerade begravningsform. Därför var kyrklig begravning
det enda samhälleligt accepterade alternativet. Och det var därför socialistbegravningen inte
överlevde.30
Mellankrigstiden kan, enligt Skarin Frykman, ses som arbetarbegravningarnas höjdpunkt.
Även om de verkade konformistiska höll de fast vid sina röda fanor och dessa kom även att
accepteras av den konservativa kyrkan. Hon menar vidare att tillhörighet till arbetarrörelsen hade
blivit ett samhälleligt tecken på den dödes heder och ära. Detta anser Skarin Frykman återspegla
att arbetarbegravningar och allra helst arbetarrörelsens begravningar på olika sätt erövrat heder
och ära.31 Hon sammanfattar sina resultat med orden:
[…]medan den hederliga, maximalt normuppfyllande begravningen i borgerlig miljö manifesterade det egna etablerade
territoriet, representerade motsvarande begravning för arbetarbefolkningen och arbetarklassen erövrad mark.
32
Genom att erövra den borgerliga begravningsformen hade således arbetaren, enligt Skarin
Frykman, visat att han/hon inte var artskild från den borgerliga människan. Samtidigt säger hon
att om vi vill förstå arbetarbegravningarnas ”[…]väsen, kan vi inte tala om förborgligande”.33
Hon menar att det handlade om en erövringsstrategi, att arbetarbegravningen ifrågasatte och
utmanade den borgerliga moraliska gränsdragningen.
Och – än en gång – samtidigt, i ett tidigare skede av uppsatsen, deklarerar hon att:
”Skillnaden mellan rik och fattig var en gradskillnad. Den framgick av antalet droskor och
kransvagnar.”34
Och på ytterligare ett ställe skriver hon att arbetarnas klasstillhörighet markerades av
begravningsdeltagarnas klädsel och huruvida de gick till fots efter kistan.35
Jag har svårt att inte se Skarin Frykmans resultat som ett uttryck för ett
förborgligande. Kanske har det att göra med hennes inriktning på begreppen heder och ära som
eventuellt inte betyder samma sak under hennes undersökningsperiod som de gjorde i det
förindustriella samhället?
Skarin Frykman, 2007, s.99-100.
Skarin Frykman, 2007, s.107.
32 Skarin Frykman, 2007, s.108. Hennes kursiv.
33 Skarin Frykman, 2007, s.108.
34 Skarin Frykman, 2007, s.85. Det skall tilläggas att hästdroskor (i mellankrigstiden) sågs som finare att hyra och
använda än bil.
35 Skarin Frykman, 2007, s.108.
30
31
8
Mer säker är jag dock på att en kritisk punkt i Skarin Frykmans teoretiska
resonemang är utelämnandet av annorlundaheten som strategi eller borgerlighetens fortsatta
distinktioner. Slutade eller passiviserades distinktionsprocessen för borgerlighetens del från slutet
av 1800-talet? Kvarstannade den borgerliga begravningsformen i det så kallade traditionella
begravningsskicket? Dessutom menar jag att när hon konverterar Thompsons ”massornas
moraliska ekonomi” till ”borgerlighetens moraliska ekonomi” så behövs det en diskussion om de
rättigheter som också ingår i den rättsuppfattning hon hämtar teoretisk inspiration ifrån och avser
sammanfatta borgerlighetens strategier med. Bilden blir därmed ensidig och endast ur de
dominerandes perspektiv på de dominerade och inte tvärt om.
Take a look at you and me - are we too blind to see?
I ett försök till att sammanfatta mina funderingar efter att ha läst dessa texter kom jag att tänka på
en mycket berörande artikel i DN av Jonas Hassen Khimeri. Den är en intervju som han själv
gjort med sin stora idol, rapparen Nas. I en fråga som Hassen Khimeri ställer återfinns
formuleringen: ”När jag lyssnar på dina texter och hör saker som, "being like a violin, end like
Leviathan", så får jag känslan av att den här raden är skriven för mig.”36 Och lite längre in i
artikeln står det i ett svar från Nas:
Vi kanske kommer från olika shit, men du kan lyssna på min musik och få ut något av det eftersom vi
är likadana. Det som jag snackar om är inte så avlägset. Du kanske till och med förstår mina grejer
bättre än folk som växte upp runt mig, just eftersom du är på utsidan och tittar in. Ibland krävs det lite
distans för att man ska se hela bilden. Du är författare och jag kan läsa din roman och relatera till dig
även om jag aldrig skulle ha varit i Sverige.37
I dessa formuleringar återfinns nyckeln till att lyckas som författare, rappare eller revolutionär:
Förmågan att uttrycka sig så att människor känner igen sig. Att de ser samma saker och kan
relatera till den verklighet eller dröm som skildras. Igenkänningsbarheten om man så vill.
Roberts ser klasstrukturen eftersom han alltid har sett den och till och med har
uppfostrats till att se den. När han skriver boken har han för länge sedan lyft blicken genom
utbildning – en förutsättning för att han skall kunna skapa distans och se tillbaka på sin egen
historia. Och Birgitta Skarin Frykman får återkommande syn på begreppen ära och heder genom
sin undersökningsperiod och därmed har hon en röd tråd för blicken. I de samhällen Roberts
36
37
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=847613
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=847613
9
och Skarin-Frykmans beskriver fungerar stratifieringen av arbetarbefolkningens eftersom
människorna i dem förstår sig själva genom att se andra och själva bli sedda.
Efter att ha diskuterat Roberts och Skarin Frykmans texter blir det tydligt att för att
en revolution eller snabb förändlinng av de ojämlika samhällen de beskriver skulle ha kommit till
stånd hade det krävts utblidning eller att någon hade talat till arbetarbefolkningen eller den lägre
arbetarklassen i slummen så att de fick möjlighet att se sig själva, att känna igen sin situation och
att begära drömmen.
Antonio Gramsci talar om att den dominerade i ett samhälle har ett dubbelt
medvetande och att det krävs en organisk intellektuell elit för att ena och därmed aktivera
medvetande hos proletariatet. Jag har tidigare varit något tveksam till denna tanke eftersom jag
uppfattat den som elitistisk och som om den berövar aktörens egen förmåga att tänka
självständigt. I nuläget tycker jag mig nått större klarhet i vad han menar och därmed fått syn på
något nytt i min forskningsprocess.
10
