Fältstudie i Ahmedabad, Indien 2012
Huruvida organisering och nätverkande i
slumområden är strategier för
samhällsutveckling
My Thorsén Myrenberg
Globala Gymnasiet
2012-05-14
1
Sammandrag I en värd där en tilltagande urbanisering och en växande globalisering är ett faktum besöktes
slumområden i staden Ahmedabad i nordvästra Indien för att undersöka huruvida organisering
och nätverkande är en strategi för samhällsutveckling.
Invånarnas främsta problem är att de är exkluderade från den formella staden och de resurser
som finns där. Ideella organisationer i områdena har lyckats tillhandahålla verktyg för att
invånarna ska kunna stärka sig själva och därmed förbättra sin situation. Men för att
samhällsförändringen ska vara genomgripande behövs det en politisk vilja att erkänna
slumområdenas existens och inte se dem som tillfälliga bosättningar som ska byggas bort.
Sluminvånarna utgör en stor kraft och tillhör ett sammanhang i utveckling. Slumområdena
världen över växer sig större och det finns goda skäl att anse att regeringar borde bemöta
slummen med förståelse för dess struktur och kvaliteter.
Detta för att möjligöra en utveckling av jämlikhet och jämställdhet för att skapa ett
demokratiskt samhälle.
2
Innehållsförteckning Sammandrag ......................................................................................................................................2 Innehållsförteckning .........................................................................................................................3 1. Syfte och avgränsningar ...........................................................................................................4 2. Teori..............................................................................................................................................5 3. Metod ...........................................................................................................................................7 3.1. Studiens metod ................................................................................................................................. 7 3.2. Styrkor och svagheter ..................................................................................................................... 9 3.3. Operationalisering av begrepp ................................................................................................... 10 4. Empiri ....................................................................................................................................... 11 4.1. Områdesbeskrivning..................................................................................................................... 11 4.2. Organisering och nätverkande som strategi...................................................................... 13 5. Analys........................................................................................................................................ 16 6. Sammanfattande slutsats och utblick................................................................................. 18 7. Källförteckning ....................................................................................................................... 19 3
1. Syfte och avgränsningar Studien omfattade en period i fält från den 6 till den 21 februari 2012 där huvudsyftet var att
förstå de utmaningar och möjligheter människor möter i det hinduiska slumområdet Vasna
och det muslimska slumområdet Johapura i Ahmedabad, Indien.
Invånarna i Vasna och Johapura tillhör slumområden där de mest grundläggande fysiska
behoven, som enligt Mazlows behovstrappa bland annat är mat och tak över huvudet, är
tillgodosedda. Problemet är att människorna är exkluderade från den formella staden. De lever
på illegal mark och äger inte sin bostad. Det för med sig att de saknar politiskt och
ekonomiskt inflytande. När länken till den formella staden och dess resurser är svag skapar
detta ett demokratiskt problem då invånarna inte har möjlighet att äga sin egen utveckling.
Till skillnad från de flesta socialantropoligiska studier som i regel är ute efter att endast
observera, var syftet denna gång att med hjälp av förståelsen även bidra med en progressiv
bild av slummens möjligheter. Detta för att bidra med en motbild i diskursen där slummen
ofta definieras utifrån avsaknaden av diverse resurser. De flesta länder förhåller sig till
slummen som områden som inte har någon egen utvecklingskraft utan som måste utplånas.
Det gör att man ser förbi de faktiska tillgångarna strukturen i slumområden ger upphov till.
Den frågeställning undersökningen utgår ifrån är huruvida organisering på gräsrotsnivå samt
nätvärkande, med kvinnor som exempel, är självstärkande och en strategi för
samhällsutveckling.
För att hitta svaret på den frågan var det viktigt att ta reda på de strategier människor, särskilt
kvinnor, använder när de försöker forma och förbättra sitt område för att skapa ett socialt
hållbart samhälle. Ytterligare var det av vikt att förstå relationen mellan sluminvånare, ideella
organisationer och högre institutioner.
Det civila samhället var i fokus för undersökningen eftersom det är det civila samhället som
är gräsrötterna. Undersökningens ingång i det civila samhället var den ideella organisationen
SAATH. SAATH använder marknadsbaserade strategier, som till exempel mikrokrediter, för
4
att stärka fattiga människors egenmakt både i urban miljö och på landsbygden.
Organisationens vision är att skapa demokratiska och socialt hållbara städer.
Anledningen till att studien fokuserar på kvinnors organisering och nätverkande är att det
visade sig vara särskilt relevant i dessa områden att stimulera kvinnans möjligheter att ta sig
utanför hemmet, då de befann sig i hemmet i mycket större utsträckning än vad män gjorde.
Rent ekonomiskt blir hemmet rikare om också kvinnan inkluderas i den ekonomiska
utvecklingen. Undersökningens centrala hypotes är att när kvinnor skapar sig ett nätverk samt
rör sig utanför hemmet för det med sig fler positiva konsekvenser än enbart ekonomiska. Ur
en jämställdhetssynpunkt stärks detta antagande bland annat av Sidas rapport ”Kön spelar
roll” (Sida, Jämställdhetsgruppen, 2005).
2. Teori SLA-modellen, Sustainable Livelihoods Approach är en modell som innehåller ett ramverk
som underlättar förståelsen av komplexiteten av fattigdomsbegreppet. Den innehåller även ett
antal principer för att vägleda åtgärder för att hantera och övervinna fattigdom. Den bygger på
de viktigaste faktorerna som påverkar fattiga människors uppehälle och de typiska
relationerna mellan dessa faktorer.
Närmast människan som befinner sig i fattigdom ligger olika tillgångar. Denna undersökning
utgår från politiska, sociala, ekonomiska, humana, fysiska, och personliga tillgångar samt
naturresurser. Möjligheten att använda sig av dessa tillgångar påverkas av makroinstitutioner,
så som beslutsfattare, och mikroinstitutioner, alltså institutioner som tillhandahåller tjänster.
Samspelet mellan de olika tillgångarna samt institutionerna utgör en möjlighetskapsel.
Individen befinner sig i en sårbarhetskontext. De möjligheter och ambitioner individen har är
antingen lättare eller svårare att nå beroende på hur stor möjlighetskapseln är.
Sårbarhetsfaktorer utgörs av trender och dessa kan vara av social, ekonomisk, politisk och
miljömässig karaktär. Ju större möjlighetskapseln är desto lättare är det att hålla
sårbarhetsfaktorer på avstånd. (IFAD, 2012-04-24).
5
Bland andra har Sida använt SLA-modellen i urbana miljöer med utgångspunkt i Indien
(Farrington och Ramasut och Walker, 2002).
Mazlows behovstrappa är en psykologisk förklaringsmodell inom motivationspsykologin som
beskriver hur människor prioriterar sina behov. Den innehåller fem steg; fysiologiska behov,
trygghetsbehov, behov av kärlek, självhävdelsebehov och självförverkligande. Den går ut på
att människan inte kan uppfylla något av de sistnämnda behoven innan de förstnämnda
behoven är tillgodosedda.
Robert Putnams studie med den ursprungliga titeln Making Democracy Work: Civic
Traditions in Modern Italy från 1993 visar att det är hur väl fungerande det civila samhället är
som ligger till grund för hur väl demokratins institutioner fungerar. Medborgarandan
utvecklas enligt Putnam i ett välförgrenat nät av frivilliga sammanslutningar. Detta för att
inom organisationslivet uppstår ett sammanhållande kitt av normsystem som underlättar
samarbete. Vidare hävdar han att det är medborgaranda som genererar ekonomisk tillväxt,
inte tvärt om.
SAATH:s stadgar med det civila samhället i fokus och utveckling på gräsrotsnivå betonar
vikten av att individen äger sin egen utveckling. Dessa stadgar går hand i hand med Putnams
teori om socialt kapital. Det är invånarna som vet vad de behöver och därför kan de, med
tillgodosedda resurser, förbättra sitt eget samhälle. SAATH jobbar även med medvetna
strategier för att få ut kvinnor i samhället i större utsträckning för att öka jämlikheten. En av
de marknadsbaserade strategier SAATH använder för att öka egenmakten hos invånare är
mikrokrediter.
Rapporten ”Leaving Poor to Their Own Devices – Case of Amraiwadi, Ahmedabad”
beskriver att mikrokrediter är en användbar tillgång för att förbättra sin situation då formella
banker ogärna lånar ut till kunder som har låg ekonomisk status och oregelbunden inkomst.
Genom mikrokrediter slipper invånarna också att hänge sig åt informella lån som är mycket
osäkrare. Ett resultat är också att kvinnor som tagit mikrokreditlån fått större egenmakt då de
blivit mer självständiga och fått större ekonomiskt inflytande i familjen.
Sida och Utrikesdepartementet lyfter fram vikten av genusteorier och jämställdhetsarbete i
sina projekt. Detta har analysen i denna rapport också valt att lägga till sin grund. I rapporen
6
”Kön spelar roll” redovisas främst sambandet mellan jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Vidare hävdar rapporten:
”Fattigdom handlar inte bara om brist på pengar och resurser, utan lika mycket om brist på
makt och valmöjligheter” (Sida, 2005, s.2).
Regeringens proposition 2002/03:122 ”Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global
utveckling” utgår från ett rättighetsperspektiv som betonar alla människors lika värde och de
fattigas perspektiv (som ofta är olika för kvinnor och män) och lyfter fram jämställdhet som
central målsättning. I rapporten ”Makt och privilegier – om könsdiskriminering och
fattigdom” anger Utrikesdepartementet att som Världsbanken med flera visat så tenderar vad
som betraktas som könsneutrala insatser för att åtgärda fattigdom att gynna män – vilket
försvårar möjligheterna att säkra ett rättighetsperspektiv och de fattigas perspektiv i
utvecklingssamarbetet. Rapporten konstaterar att det är ett politiskt val att ta ställning till
dessa bias och dess konsekvenser. Rapporten betonar också att diskriminering av kvinnor är
en grundorsak till flera av de stora problem världssamfundet idag brottas med. Att angripa
diskrimineringen och skapa likvärdiga förutsättningar för kvinnor och män är en förutsättning
för att till exempel bekämpa föreställningar om mäns ”rättigheter” i förhållande till kvinnan.
3. Metod
3.1. Studiens metod
Då studien är socialantropologisk har det varit relevant att skapa en balans mellan närhet och
helhet när empirin har samlats in. Centralt är att få en engagerad förståelse till det som
studeras (Århem, årtal okänt) (von Brömssen, 2003, s.108).
För att få tillgång till ett närhetsperspektiv har metoden under fältarbetet till stor del varit
deltagande observation. Empirin har samlats in genom samtal och intervjuer med människor i
området. Observation av områden och händelser utan att undersökningsgruppen har varit en
aktör har också varit en metod.
För att få tillgång till ett helhetsperspektiv har underökningen tagit del av texter som berör
pågående processer så som globalisering och urbanisering. En inblick och ett deltagande i
7
Indiens omfattande tradition av ideella organisationer har också bidragit till ett
helhetsperspektiv. Globaliseringen, urbaniseringen och de ideella organisationerna är levande
trender som påverkar en människas utmaningar och möjligheter i Indien, Ahmedabad,
Vasna/Johapura.
De intervjumetoder som användes under fältarbetet var främst kvalitativa ostrukturerade
intervjuer. När kvalitativa metoder används är man ute efter att upptäcka och förstå utan att
man på förhand vet vad man ska finna (Svensson och Starrin, 1996). Besök gjordes i
människors hem, samt på de respektive loka Urban Resource Centres. Semistrukturerad
intervju i form av fokusgrupp förekom också.
Kvantitativa intervjuer användes också då undersökningen utgick ifrån den centrala hypotesen
att när kvinnor skapar sig ett nätverk samt rör sig utanför hemmet för det med sig fler positiva
konsekvenser än enbart ekonomiska. Detta innebar att frågorna var utformade utifrån
hypotesen. Dessa hypoteser hade stöd i tidigare inläst material (se analys).
Planering av intervjuplanen var en förenklad version enligt denna mall (Ekholm och
Fransson, 1992, s.67):
1. Problemanalys
Varför skall intervjun göras? Vem skall använda resultaten och till vad? Vilka frågor skall
intervjun ge svar på?
2. Precisering och prioritering av frågeområden
Varför skall intervjun göras? Är det möjligt att söka svar på alla delfrågor inom ramen för
våra resurser: tid, pengar, personal?
3. Utarbetande av arbetsplan och detaljdisposition
4. Kritisk granskning av intervjuplanen
5. Provintervjuer
6. Revision av intervjuplanen
Materialet har tolkats och analyserats främst enligt SLA-modellen men också enligt
genusteori, teorin om socialt kapital och Mazlows behovstrappa. Varje intervju har
dokumenterats och delats in efter respektive tillgång enligt SLA-modellen för att identifiera
individens sårbarhet.
8
3.2. Styrkor och svagheter
Tillsammans med en anställd från SAATH sköttes alla undersökningar i fält. Vår kvinnliga
kontaktperson fungerade även som undersökningsgruppens tolk. Samarbetet stärkte
validiteten på så vis att organisationen hade civilsamhället i fokus precis som
undersökningsgruppen vilket gjorde det lätt för undersökningsgruppen att nå invånarna. Även
reliabilitet stärktes tack vare SAATH då de varit verksamma inom utvecklingsarbetet och
visade på att kvinnor var en viktig målgrupp. Ett samarbete med SAATH har alltså varit
fördelaktigt för undersökningens begränsade syfte.
Samtal och intervjuer betraktas som grundläggande för att få kunskap om hur fenomen och
objekt konstitueras i världen (von Brömssen, 2003, s.105). Intervjun innefattar social
interaktion vilket samtidigt ger utrymme för missförstånd. Kritiker påvisar vikten av att
intervjun inte beskriver ”autentiska” erfarenheter. Intervjuer karaktäriseras av att vara både
situerade och intertextuella (Silverman, 1985, s.165; 1997, s.239 - 253). Då det alltid
föreligger en maktasymmetri och rollbildning under intervjun eller samtalet, som påverkar
parterna och den information som kommer ut, är ett reflexivt förhållningssätt nödvändigt.
Detta för att göra undersökningsgruppens egen påverkan på situationen medveten (Ehn och
Klein, 2007, s.11).
De värderingar som undersökningsgruppen bar med sig var vikt av ett starkt civilsamhälle för
en fungerande demokrati. Grunden för undersökningen har varit den hypotes som empirin ska
bemöta. Detta har påverkat undersökningens resultatet och vinkling.
Undersökningsgruppen inklusive tolken bestod av enbart kvinnor vilket har påverkat
resultatet. Män och kvinnor kan ses som två olika sociala grupper i Indien. Vid intervjuer med
kvinnor var det därför möjligt att beröra känsligare områden som sexualitet och våld i
hemmet. Vid intervjuer med män var det inte lika socialt bekvämt att gå djupare.
En följd av detta som resulterar i en eventuell bias är att urvalet för undersökningens
intervjuer och samtal främst var kvinnor. Intervjuer skedde också hemma hos familjer där
både mannen och kvinnan var med på intervjun. Ifall fler män hade intervjuats om vilken
betydelse kvinnors organisation och nätverkande har för samhället, samt ifall
undersökningsgruppen hade intervjuat mannen och kvinnan i familjen separat, är det möjligt
9
att andra svar och känslor hade kommit fram.
Ytterligare bias som är möjliga i undersökningen är den begränsade tiden. Detta gjorde att ett
mycket begränsat antal människor i de två slumområdena har involverats i undersökningen
samt att endast en översiktlig del av alla de faktorer som påverkar organiseringsmöjligheterna
för en individ i utsatthet har undersökts.
Det positiva synsättet undersökningen är ute efter att bemöta verkligheten med skulle kunna
vara en bias. Vikten av att framhålla situationen och sätta den i kontrast mot undersökningens
hypotes var dock målet, snarare än att bekräfta den. Risken att detta har drabbat validitet och
reliabilitet är därför liten. Den positiva styrkan bland slummens invånare var inte en fiktion
utan något som undersökningsgruppen möttes av på plats.
3.3. Operationalisering av begrepp
Begrepp som står i undersökningens fokus är främst organisering, nätverkande, egenmakt,
fattigdom, slum och slumuppgradering. För att förstå vilken betydelse dessa begrepp har i just
denna undersöknings sammanhang är det av vikt att operationalisera dessa.
Med organisering menas att människor går ihop och antingen hjälper varandra eller kämpar
för en gemensam sak. Gräsrotsorganisering innebär då att människor har gått samman på en
lokal nivå, inte att de har organiserats uppifrån.
Nätverkande innebär att man skapar ett nätverk av konakter. Ju större nätverk man har desto
bredare spridning av kontakter har man.
Egenmakt kan definieras som motsatsen till ”inlärd hjälplöshet” enligt organisations- och
beteendepsykologi. En individ som känner egenmakt ska känna styrka att förändra sin egen,
sin grupps eller samhällets situation. För att möjliggöra egenmakt har undersökningen sökt ta
reda på vilka förutsättningar individen behöver för att uppnå det hon vill.
Fattigdom är ett begrepp med många nyanser. Den fattigdom som har bevittnats i denna
undersökning är en relativ fattigdom som främst präglas av avsaknaden av politiskt inflytande
och egenmakt. FN definierar fattigdom som den inkomstnivå som kan ses som minimum för
10
att försörja en familj med mat, bostad, kläder och medicinska behov. Den typen av fattigdom
är inte lika aktuell i detta sammanhang. Fattigdom kan ses som avsaknad av frihet. Med SLAmodellen som förtydligande hjälpmedel är fattigdom dålig kvallitet på olika former av
tillgångar. Olika grad av fattigdom resulterar då i olika grad av sårbarhet.
FN-organet UN-HABITAT definierar två typer av slumområden. Slums of hope:
”’Progressing’ settlements characterized by new, usually self-built structures and usually
illegal inhabitants (i.e., squatters) and that are in, or have recently been through, a process of
development, consolidation, and improvement”. Slums of despair: ”’Declining’
neighborhoods, in which environmental conditions and domestic services are undergoing a
process of degeneration”. Undersökningen bevittnade till viss del båda typerna av slum på
samma ställe, med övervägande egenskaper av Slums of hope. De största problemen kopplat
till slumdefinitionerna i Vasna och Johapura var att individerna inte ägde sin egen bostad och
därmed påverkades sårbarheten och egenmakten. Samtidigt ägde en förbättringsprocess rum,
både av fysiska resurser samt av sociala förhållanden. Slumuppgradering innebär då att öka
kvaliteten på de olika tillgångarna.
4. Empiri
4.1. Områdesbeskrivning
Nedan följer en beskrivning av områdena Vasna och Johapura. Den utgår från intervjuer med
företrädare för SAATH, URC, Urban Resource Centre, och iakttagelser på plats. Namnen på
intervjupersonerna har anonymiserats.
De allra flesta invånarna i Vasna och Johapura arbetar inom den informella ekonomin.
Arbetstiden är oreglerad och inkomsten är relativt ostabil. Invånarna räknas inte som fattiga
under endollarsgränsen, de tjänar mellan 6000 rs. (cirka 800 kr.) och 15000 rs. (cirka 2000
kr.) per månad. Arbetarna inom den informella ekonomin är inte erkända som arbetskraft av
myndigheter och formella arbetsgivare. Många jobbar som gatuförsäljare utan någon specifik
arbetsgivare. Andra säljer sin arbetskraft inom byggsektorn. Många arbetar för informella
företag, företag som är underleverantörer till större företag. Vissa är egenföretagare men utan
formell registrering.
11
SAATH har etablerat lokala MFI, Micro Finace Institutes, i de båda slumområdena. Här är
det främst kvinnor som bor i området som jobbar. Det är också främst kvinnor som tar lån.
MFI erbjuder lån upp till 30 000 rs. När man tar ett lån startar man samtidigt ett sparkonto.
Invånarna tar främst lån för att betala tillbaka informella lån, för att uppgradera bostaden eller
för att starta en företag med formell registrering.
Invånarna i de båda områdena lever illegalt på den mark de bor på. I Vasna är marken
privatägd och i Johpura är den statligt ägd. De allra flesta vill bo kvar då de har sin verklighet
och sitt sammanhang där.
De båda slumområdena är tätbebyggda. Bosatt i slummen befinner man sig långt bort från
ekosystemtjänster. Växtligheten är liten och luften är förorenad av avgaser. Tankbilar med
vatten kommer ungefär två gånger per dag. En del familjer har höns eller någon enstaka ko
för att få ägg och mjölk.
Transportmedel i form av bensindrivna rickshaws är vanligt. De flesta har tillgång till
elektroniska prylar så som tv. Men det finns ingen el framdragen till områdena, så den som
har el tjuvkopplar eller har något form av diesel- eller bensinaggregat. Kylskåp förekommer
inte. Vägarna har blivit upprustade genom åren.
Pre-schools för barn från två till fem år finns i båda områdena. I genomsitt har varje familj
mellan tre och fem barn.
Tillgången på sjukvård är bättre i Vasna än i Johapura. Johpura strider för tillfället med
politiker för att få bygga ett hälsocenter då det inte finns något inom området. Invånarna
försöker anordna samtal och möten med myndligheterna.
Många av invånarna lider av förslitningsskador på grund av fysiskt slitsamt arbete. Problem
med ryggen har försämrat arbetsmöjligheten för många kvinnor som tidigare jobbat med att
väva eller sy. Förslitningsskador bland män förekommer på grund av tungt byggarbete.
Religion är en del av alla människors liv i områdena. Vasna är ett hinduiskt område medan
Johapura är ett muslimskt område. Upploppen 2002 berörde spänningar mellan grupperna.
12
Efter upploppen har områdena blivit mer koncentrerade till varje specifik religion samtidigt
som spänningarna har minskat. Man kan röra sig i Vasna om man kommer från Johapura och
vise versa. Men för invånarna har det blivit en vana att inte göra det.
Eftersom muslimer är en marginaliserad grupp i samhället beskriver föreståndaren från URC i
Johapura att för att invånarna där inte ska bli alienerade från resten av staden firar man även
hindufestivaler och utbildar barnen om hinduismen i skolan.
I Vasna och Johapura finns ett antal medborgarkontor. Bland dem är URC, Urban Resource
Centre, och CBO, Community Based Organisation, två av dem. De mobiliserar invånarna och
fungerar som en länk till det formella samhället.
AMC, Ahmedabad Municipal Corporation, har subventionerat ett antal program som URC
har lett rörande vattentillgång och sanitet. De har också sett till att vägarna delvis har blivit
bättre. Invånarna har mer kontakt med AMC nu än för tio år sedan men det är svårt att få
gehör för problem och att hävda sig som medborgare.
SAATH är centrala i de båda områdena då URCs och CBOs är registrerade hos dem.
Invånarna har ofta inte direktkontakt med SAATH utan med de lokala URCs eller CBOs.
Föreståndaren på URC i Vasna säger ”De skulle aldrig tillåta att vi försvann” om invånarnas
förhållande till dem.
Två aktuella fenomen som påverkar vardagen i slummen är den omfattande traditionen av
ideella organisationer och urbaniseringen. Globaliseringen är också något som påverkar
invånarna indirekt.
4.2. Organisering och nätverkande som strategi
Nedan följer en beskrivning av hur invånarna med hjälp av medborgarkontoren organiserar
sig och skapar nya och använder sina existerande nätverk som en strategi för att skapa bättre
förhållanden på individ- och samhällsnivå. Beskrivningen utgår från intervjuer med anställda
på medborgarkontoren och med invånare som använder sig av deras tjänster. Namnen på
intervjupersonerna har anonymiserats.
13
URC finns både i Vasna och Johapura. De fungerar som en länk till den formella staden
genom att tillhandahålla olika former av tjänster till invånarna. Samhällsinformation är gratis
men om man vill ha hjälp med något, till exempel med att någon ska föra ens talan mot
myndigheterna i en fråga, så tas en symbolisk avgift ut för att belysa värdet. Detta ingår i
tanken om att man tar ett beslut att investera i sin egen förbättring.
I Vasna var SAATH från början länken mellan URC och den formella staden. URC växte
fram 1989 då man insåg behovet av informationsspridning hos invånarna. På den tiden var
hälsoproblem orsakade av bristande kunskap och dåliga sanitära förhållanden centrala. Man
jobbade först och främst med att informera om hälsoproblem och vikten av att vaccinera barn.
I och med barnvaccinationerna visade många kvinnor sitt intresse för att uppgradera området.
De ville veta vad de kunde göra. I samband med detta identifierades olika utmaningsområden
och olika program, för att till exempel bli lärare, startades. I samband med detta uppstod även
en spargrupp på cirka hundra personer. Tanken var att det skulle fungera som en buffert vid
nödfall. Detta skulle också motverka att invånarna tog lån med väldigt hög ränta på andra
håll.
Centret har byggts upp av invånarna själva. Idag, när många i större utsträckning har fått sina
grundläggande behov, sanitära och ekonomiska, tillgodosedda, efterfrågar invånarna
demokratiska och politiska rättigheter, till exempel ID-bevis och röstkort. I centret kan
invånarna få information om vad demokratiska rättigheter är. Invånarna har blivit mer
medveta om vikten av bra sanitära förhållanden och sina demokratiska rättigheter. I och med
detta har invånarna själva verktyg för att allt oftare kommunicera med kommunen AMC,
Ahmedabad Municipal Corporation.
URC har organiserat slummen. Sammanslutningar mellan olika grupper/områden i Vasna
anordnas och integreringen har blivit bättre. De båda slumområdena är indelade i ”pockets”
om ca tvåhundra familjer i varje.
Kvinnor har organiserats som grupp för att de ska kunna komma ut i samhället. Till exempel
har URC länkat kvinnors färdigheter till fabriker som skickar material till kvinnorna som kan
sy eller väva hemma. På så sätt har kvinnorna tjänat pengar. Besök gjordes hos flera familjer
där kvinnorna jobbade hemma för en underleverantör till ett större företag inom
textilbranschen. I Johapura befinner sig fler kvinnor hemma än i Vasna.
14
Organiseringen kring olika utmaningsområden har varit gruppbaserad och främst fokuserad
på kvinnor. Det har det bidragit till att kvinnor har skapat sig ett betydligt större socialt
nätverk utanför hemmet. Föreståndarna för och flera anställda vid URC i Vasna och Johapura
säger att deras liv har förändrats mycket sedan de blev anställda. De beskriver att de har fått
verktyg att utåt förändra sin situation men också verktyg att förändra sin självbild och
självkänsla. Deras egenmakt har växt sig starkare.
80 % av de som tar lån hos MFI är kvinnor. SAATH har medvetet anställt kvinnor på MFI för
att det är nödvändigt för att nå ut till kvinnorna i områdena. De kvinnor som tagit mikrolån i
både Vasna och Johapura beskriver att de har hamnat i ett större sammanhang än tidigare, att
deras liv vidgats.
De kvinnor som har blivit förskolelärare i områdena efter att URC skapat olika program för
utveckling, beskriver också att deras nätverk har utvidgats. Eftersom de flesta män jobbar
utanför hemmet har de redan en större spridning av sociala kontakter.
Kunskapen om hälsans betydelse och medvetenheten om demokratiska rättigheter har ökat
sedan 1989. Det betyder att fler invånare använder sig av det formella samhällets institutioner,
till exempel sjukvård vid barnafödsel.
Föreståndaren för URC i Johapura berättar att organisering i slummen startade med en
informell ungdomsgrupp 2002. En grupp vänner beslöt sig för hjälpa människor som kom till
slummen tomhänta. Detta var ett extra stort problem under de våldsamma upploppen 2002
mellan hinduiska och muslimska grupper. Vännernas sammanslutning blev en CBO och
registrerades senare hos SAATH. Tidigare var det bara män i gruppen men efter att ha
registrerats hos SAATH ingår både män och kvinnor i CBOn.
Efter att CBOs startat upplever invånarna att det blivit lättare att kommunicera med
myndigheterna även om samarbetet fortfarande är svårt. Föreståndaren för URC i Johapura
säger att ”Politikerna lovar alltid att de ska förbättra vägarna före och efter valen men det
händer aldrig”. Men genom påtryckningar på politikerna har man åtminstone lyckats få dem
att fullfölja ett löfte och den stora huvudgatan har blivit upprustad.
15
Föreståndaren på URC i Vasna hävdar att en av de viktigaste sakerna centret har bidragit med
är själförtroendet hos invånarna att kunna lösa sina problem själva.
I och med kunskapsutvecklingen syns en förändring kring hur mycket vikt som läggs vid
utbildning till exempel. Utbildningsnivån varierar beroende på barnens ålder. En
omprioritering hos föräldrarna märks då de planerar för att de yngre barnen ska fullfölja hela
grundskolan. De äldre barnen som har hoppat av skolan hjälper till med sysslor i hemmet.
Att kvinnliga nätverk har skapats genom MFI, URC och CBO har lett till att en ny social
plattform tagit form. Det har blivit möjligt att prata om våld mot kvinnor till exempel.
Föreståndare på URC i Vasna berättar att man har börjat se på våld mot kvinnor på ett nytt
sätt. Hon säger: ”Förut när männen slog oss så sa vi: Varför slår du mig? Vad har jag gjort
för fel? Men nu när männen slår oss så säger vi: Jag har gjort hundra misstag i mitt liv men
du har ingen rätt att slå mig”.
5. Analys
De förutsättningar för att kunna organisera sig som undersökningen identifierat är att man har
de grundläggande fysiologiska behoven enligt Mazlows behovstrappa tillgodosedda. Har man
inte det är det där fokus ligger. Den andra förutsättningen är att man har något att organisera
sig kring. Båda dessa kriterier är uppfyllda i Vasna och Johapura.
Genom att använda organisering och nätverkande för att stärka ekonomiska, sociala och
personliga tillgångar enligt SLA-modellen kan man vidare se att även den politiska tillgången
har stärkts.
Både de ekonomiska och personliga tillgångarna har stärkts genom mikrokreditlånen.
Förutom att kvinnan och familjen har fått ekonomiska resurser för uppgradering så kan man
också se det som att kvinnan har blivit en viktig länk mellan samhället och familjen på ett sätt
som hon inte har varit tidigare. Detta ökar jämställdheten.
16
Då SAATH har anställt kvinnor för att nå ut till kvinnor har den sociala tillgången stärkts.
Kvinnor har skapat sig nätverk utanför hemmet och blivit inkluderade i samhällsutvecklingen.
I och med strukturomvandlingar i arbetsklimatet syns det att samhället har blivit mer
jämställt. Men jämställdheten har också ökat genom strukturomvandlingar i hemmet. Ett
exempel var det där kvinnor har, genom att diskutera våld i hemmet, skapat
attitydförändringar och markerat att det inte tolereras.
Skillnaden syns i den ökade makt kvinnan har fått av att använda organisering och
nätverkande som verktyg. Både en makt att förändra och förbättra området men också en
makt att inåt förändra sin självbild, en väg till en ökad egenmakt.
Vidare är jämställdhet relevant för att möjliggöra ett demokratiskt samhälle, där alla är med
och skapar det samhälle man lever i. Därmed kan man se att genom att de personliga, sociala
och ekonomiska tillgångarna stärks är det möjligt att bilda ett massivare civilsamhälle. En
demokrati underifrån ger fler möjligheter för invånare och större politisk tyngd. Genom
balansen och kontrollen av dessa tillgångar som mikroinstitutioner och medborgarkontor har
försett invånarna med har möjlighetskapseln vidgats och sårbarheten har därmed minskat.
Utveckling som kommer underifrån är viktigt för att invånarna ska äga sin egen utveckling.
Just därför är det av hög relevans att slumområdena ska bli erkända av staten och myndigheter
för att samhällsutveckling ska ske. En politisk vilja att inkludera slumområden i den formella
staden är centralt för att alla invånare ska kunna ta del av den tillväxt som globaliseringen har
gjort möjlig. En gentrifikation av slummen är nödvändig för att en övergripande förändring
ska ske. Slumuppgradering kan inte bara ske på gräsrotsnivå utan måste också ske på statlig
nivå. Individers strävan bromsas av makroinstitutioner.
För sluminvånarna är beroendet av ideella organisationer ett måste så länge de inte är erkända
av staten. Staten behåller invånarna i en omyndighet.
De kvaliteter som slummen har, som trångboddhet och ett tätt nätverk, är kvaliteter som den
formella staden saknar. Det går att med fördel spekulera kring huruvida slummens natur är
gynnsam för organisering. Den intima interaktionen gör det möjligt att utveckla ett starkt
civilsamhälle. Det sociala kapitalet var gott på det sätt då tilliten mellan människor och till
mikroinstitutioner var god. En god cirkel skapades när sluminvånare blev medvetna om sina
17
demokratiska rättigheter och därmed engagerade sig i att rusta upp området. Men det sociala
kapitalet var sämre på ett annat sätt då tilliten till makroinstitutioner var dålig på grund av att
sluminvånare inte blev erkända som fullvärdiga medborgare. För att öka mängd och diversitet
av tillgångar så är det nödvändigt att staten bemöter och erkänner sluminvånarna.
Slummens kvaliteter är något som staten borde ta vara på i slumuppgradering och
stadsplanering. Det finns en effektiviseringstanke i världens städer om att bygga stora höghus
då urbaniseringen ökar. Effektiviseringen gör att det som är unikt med slummen och de
förutsättningarna för att skapa ett starkt civilsamhälle försvinner. Den intima interaktionen är
inte längre en självklarhet i ett höghuskomplex. Staten har på grund av effektiviseringstanken
svårt att bemöta slummens struktur. Det faktum att invånarna vill bo kvar i områdena är också
viktigt för staten att ta hänsyn till ifall det sociala kapitalet ska växa sig starkare. Ett gott
socialt kapital på en lokalnivå räcker inte för att invånarna ska bli erkända av staten.
6. Sammanfattande slutsats och utblick
Det är viktigt att se samhällens utveckling i ljuset av en tilltagande urbanisering och en
växande globalisering. Undersökningen är mycket begränsad men SAATHs strategier har gett
ett godartat resultat. Detta är relevant för alla världens länder då globalisering och
urbanisering är två fenomen som alla påverkas av. År 2030 kommer nästan fyra miljarder
människor, 80 procent av världens stadsbor bo i städer i tredje världen. Detta innebär att
slumområdena med största sannolikhet kommer att växa då det är i städerna som fattigdomen
ökar mest (Sida, 2010). Det kan vara relevant för regeringar och utvecklingssamarbete att lära
av SAATH för att se till att utvecklingen går åt rätt håll, att det finns styrmedel för att alla
invånare får ta del av tillväxten och en förbättrad levnadsstandard.
Genusperspektiv, att ha civilsamhället i fokus, och att stödja egenmakt är verktyg för
samhällsutveckling. Fler studier bör göras för att undersöka detta.
Världens städer bör ifrågasätta effektiviseringstanken och istället bemöta slummen och dess
kvaliteter för att se hur en hållbar samhällsutveckling ska ske.
18
7. Källförteckning
Skriftliga källor:
von Brömssen, Kerstin, Tolkningar, förhandlingar och tystnader, 2003.
Centre for Urban Equity, CEPT University Ahmedabad, ”Leaving Poor to Their Own Devices
– Case of Amraiwadi, Ahmedabad”, 2010.
Ehn, Billy och Klein, Barbro, Från erfarenhet till text. Om kulturvetenskaplig reflexivitet,
2007, Carlssons bokförlag.
Ekholms, Mats och Frannssons, Anders, Praktisk intervjuteknik 1992, senare upplagor.
Johnsson-Latham, Gerd, Utrikesdepatementet, ”Makt och privilegier – om
könsdiskriminering och fattigdom, 2004.
Putnam, Robert, ”Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien”, SNS
Förlag, andra upplagan, 2011.
Sida, Jämställdhetsgruppen, ”Kön spelar roll”, 2005.
Sida, ”Visste du detta om urbanisering?”, 2010.
Silverman, D, Qualitative methodology and sociology, 1985.
Silverman, D, Qualitative research. Theory, method and practice,1997.
Svensson och Starrin, Kvalitativa studier i teori och praktik, kapitel Den kvalitativa intervjun,
Starrin och Renck, 1996.
UN-HABITAT, ”Monitoring What Matters”, kapilel 4 ”Slums and Degraded Housing”.
19
Århem, Kaj, professor i socialantropologi vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs
universitet, ”Vad är socialantropologi?”, årtal okänt.
Internetkällor:
IFAD, 2012-04-24, http://www.ifad.org/sla/index.htm.
SAATH, 2012-05-14, http://www.saath.org/.
Muntliga källor:
Intervjuer gjorda under perioden 6 till 21 februari 2012.
20
