KOSTEROMRÅDETS KNUBBSÄLAR:
populationsstorlek, födoval, och inverkan på fiskbeståndens storlek.
Undersökningar utförda av Tero Härkönen 1977 - 1979
FÖRORD
Författaren har i en tidigare inventeringsrapport (Sälinventering i Koster-området, 1977:6)
redovisat sälräkningar i ytterskärgården i norra Bohuslän. Föreliggande rapport utgör en
fördjupning av dessa studier med särskild koncentration på undersökning av knubbsälens
födoämnesval.
Naturvårdsenheten har fortlöpande kunnat följa detta mycket omfattande forskningsarbete,
som omfattar flera års studier. Undersökningarna har på ett klargörande sätt belyst
livsbetingelserna för knubbsälen i det aktuella skärgårdsområdet och givit besked på åtskilliga
frågor, som tidigare ställts beträffande knubbsälstammens storlek och inverkan på
fiskbestånden i Skagerrak.
Med den vetenskapliga noggrannhet som undersökningarna har utförts kommer de redovisade resultaten att ha stor betydelse för länsstyrelsens fortsatta behandling av
ärenden som berör sälpopulationen längs länets kust.
Carl-Axel Jansson
Innehållsförteckning
Översiktskarta, detaljkarta
1.
Sammanfattning, English summary
2.
Introduktion
2
3.
Definitioner
3
4.
Populationsräkningar 4
5.
Reproduktion och populationsstruktur
II, III
6. Knubbsälens födoval 11
6.1. Material och metoder11
6.2. Metodbedömning och felkällor
6.3. Reservation
17
6.4. Tidigare undersökningar
6.5.
Resultat
6.5.1. Ryggradslösa djur
6.5.2. Fiskar
6.5.2.1. Säsongsbundna variationer av fiskarterna i knubbsälens födosammansättning
6.5.2.2. Fiskarternas viktmässiga andelar i knubb sälen föda under perioden
augusti 1977 augusti 1978
6.5.2.3. Storleksfördelningen av fiskarterna i knubbsälens föda
7. Knubbsälarnas påverkan på de olika fisk bestånden i Skagerack
7.1. Antal sälar i Skagerack och deras konsumtion av de olika fiskarterna
8. Diskussion
8.1. Populationsstorlek och reproduktion
8.2. Knubbsälens födoval
9. Utdrag ur dygnsprotokoll
10. Referens litteratur
1
9
14
17
18
18
18
18
22
25
32
32
38
38
38
40
43
Sammanfattning
Knubbsälen har i det undersökta området sannolikt en god reproduktion då 45 ungar föddes
1977 och 48 ungar 1978. Antalet sälar i området varierar från 150 på vintern till en
fördubbling (300 djur) i början av augusti.
Knubbsälens föda består nästan uteslutande av fisk i det undersökta området.
Födosammansättningen varierar mellan olika årstider. Fiskfamiljernas genom-nittiga
viktmässiga andelar i födan är: Torskfiskar 57,3 %, flatfiskar 8,8 %, sill-iskar 13,4 %,
läppfiskar 4,4 % och övriga 16,6 %. Knubbsälen äter främst fisk av 120- 300 mm:s längd, där
dock skillnad föreligger de olika arterna emellan.
Knubbsälens predation på fiskpopulationerna i området är försumbar, jämfört med
yrkesfiskares uttag och fiskstammarnas storlek.
English summary
The reproduction of the harbor seal (Phoca vitulina L.) in the Koster area is probably next to
normal, as 45 pups were born in 1977 and 48 in 1978. The population is highly dynamic, in
the sense of numbers and haulout sites. Du-ring the winter there are about 150 seals, but the
population reaches a maxi-mum of about 300 seals (including pups) at the very beginning of
August.
The food of the harbor seals in the area is totally dominated by fish. There are seasonal
differences in the food composition but the average percentage (weight) of thedifferent fish
families is as follows: hake and cod fishes (Mer-lucciidae and Gadidae) 57.3 %, flatfishes
(Heterostomata) 8.8 %, herring-like fishes (Clupeidae) 13.4 %, wrasses (Labridae) 4.4 % and
remaining fishes 16.4 %. A large majority of the sonsumed fishes range between length of
120 mms to 300 mms, but in this respect there are differences between the species.
The effect of the predation on the fish populations is neglectable, when com-pared to the
human catches and to the size of the fish populations.
Introduktion
Syftet med föreliggande arbete är att ge en allsidig bild av knubbsälens biologi i
kosterområdet. Förhoppningsvis skall dessa kunskaper bidra till att skingra de
missuppfattningar om sälpopulationens storlek, näringsval m.m. vilka under senare år kommit
till uttryck bl.a. från yrkesfiskarhåll. En del av den kritik som framförts mot vidtagna
skyddsåtgärder av olika slag bottnar i missuppfattnin-gar om knubbsälens beteende och den
inverkan knubbsälen har på sin livsmil-jö. Därför har följande punkter undersökts mer
ingående: Knubbsälens popula-tionsstorlek, födoval och inverkan på fiskbeståndens storlek.
En allmän presen-tation av sälarna runt våra kuster jämte resultat från 1977 års räkningar har
lämnats i en första rapport ”Sälinventeringar i Kosterområdet, mars - juli l977”
(Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen, naturvårdsenheten 1977:6).
Undersökningarna har bedrivits i länsstyrelsens regi, men en större del av material-, båt- och
längre resekostnader har bekostats av Svenska sektionen för Världsnaturfonden, som jag
önskar uttrycka min tacksamhet till.
Fältarbetet har bedrivits vid Tjärnö marinbiologiska laboratorium.
Följande personer har på ett avgörande sätt medverkat till att undersökningarna kunnat
genomföras:
Professor Ander Enemar och prefekt Lars Afzelius, som hjälpt och stött mig i skilda
sammanhang. Hans G. Hansson, Lennart Almkvist, Staffan Söderberg och Mats Olsson, som
med kritik, diskussioner och förslag, utövat ett avgörande inflytande på arbetets genom- och
slutförande. Ingvar Lagenfelt, som bistått mig i en del av fältarbetet. Jan Thulin, som
frikostigt skänkt mig sin otolitsamling samt fiskeridirektör Jörgen Möller-Christensen och
hans assistent I. Dal-skov, vid Charlottenlunds Slott i Danmark, som bistått med otolitmaterial
av Tobis.
Definitioner
Adult
Vuxen individ.
Feces
Avföring, exkrementer.
Juvenil
Ung individ (yngre än 1 år).
Otolit
Tyngdkroppar av kalk i balansorganet hos ryggradsdjur.
Eroderad otolit: Otoliter, som påverkats av magsyror, mekanisk nötning eller
dylikt, så att de mist en del av sitt ursprungliga utseende.
Bestämbar otolit: Otolitr, som är i så gott skick att man kan avgöra vilken
djurart de kommer ifrån.
Prov
Enskilt fecesprov, innehållande feces från en individ eller fecesfragment från
flera individer. I det senare fallet har proven markerats med ett ”F” efter fecesprovets nummer.
Provomgång: Samtliga prover, tagna under en och samma kalendermånad.
Provtillfälle: Samtliga prover, tagna under en och samma dag.
Relativ vikt
Fiskvikt, erhållen med hjälp av mätt (-a) otolit (-er) och artens (-ernas)
standardkurva (-or) (standardkurva för förhållandet otolitlängd-fiskvikt. och
för sill dock otolitbredd-fiskvikt). Relativ vikt kan fås med hjälp av varje
enskild otolit. Denna vikt kan endast användas i jämförelse med andra relativa
vikter eller vid procentberäkningar av provens totala relativa vikt.
Populationsräkningar
Riksmuseet i Stockholm har en gång årligen, under åren 1976 - 1978, flyginventerat
västkustens sälbestånd. De säkra slutsatser man kunnat dra är att sälbeståndet är i
storleksordningen 1 000 - 1 500 djur (L. Almkvist, pers samtal).
Det har länge varit en utbredd uppfattning att knubbsälarna är relativt stationära och att man
härigenom kan räkna olika områden vid vitt skilda tidpunkter, men mycket tyder på att så ej är
fallet. De två senaste årens (1977, 1978) undersökningar av knubbsälpopulationen vid
Sydkoster har givit information om knubbsälarnas beteende i det här avseendet.
Populationsstorleken är i hög grad varierande, och antalet sälar j området varierar med
årstiden. Under vintern finns ca 150 sälar i området Sydkoster t.o.m. Segelskären, men denna
siffra är något osäker då de flesta sälarna oftare befinner sig i vattnet under vintern. Vid vissa
speciella väderleksförhållanden, kan huvudparten av sälarna gå upp på land, men dessa
tillfällen är lätt räknade. Vintertid är väderkraven för landvistelse mycket snäva: vågor får ej
vara så höga att vatten stänker upp på viloplatserna, vinden bör ej vara mer än ett par m/sek
och vädret bör vara någorlunda klart. Dessa förutsättningar är ibland uppfyllda i februari och
mars, men då kan isen ställa till praktiska problem för inventeraren, när det gäller
framkomlighet.
Under våren ökar antalet sälar i området markant och omkring den 15:e juni, då de första
kutarna föds, uppgår populationen till ca 175 djur. Tillskottet av de nyfödda kutarna
förorsakar en mycket kraftig ökning av totalpopulationen i slutet av juni och början av juli,
men denna ökning fortsätter även när detta tillskott upphört. Denna sista ökning bör helt
hänföras till att subadulter (1 t.o.m. 4 år) och/eller adulter vandrar in i området.
Knubbsälarnas parningstid närmar sig och detta kan vara en av anledningarna till den ökande
koncentrationen av sälar i området. I slutet av juli till början av augusti når populationen sitt
maximum om nästan 300 djur varav knappt 50 ungar. Detta tal speglar sannolikt mycket väl
populationens storlek vid detta tillfälle. under sensommaren 1978 utfördes två
flygfotograferingar av området, dels av Ola Oskarsson, som utförde ett 10-poängsarbete om
knubbsälens populationsstruktur, dels av Sven-Olof Isaksson. Ola Oskarsson räknade 28 sälar
den 11:e augusti, vilket bara är 16 djur lägre än min räkning den första augusti. Sven-Olof
Isakssons flygfoton uppvisade 262 sälar (inkl. ungar) i samma område den 20:e september.
Dessa flyginventeringar avviker mycket litet från den allmänna bilden av populationsstorlekens variation. (Se diagram 5.I).
En jämförelse med 1977 års inventering visar att trenden i årstidsvariationerna är mycket
likartad. Tyvärr blev vi tvingade att avbryta 1977 års inventering i förtid, men denna är trots
allt mycket viktig som jämförelse med senare inventeringar. Antalet sälar var under perioden
maj - juni i genomsnitt 26,4 högre under 1977, vilket skulle kunna peka på en minskning i
antalet sälar fram till 1978. Detta resonemang kan vara felaktigt, då den funna skillnaden
likväl kan ha sin förklaring i att invandringen av de subadulta och/eller adulta sälarna är
förskjuten ett par veckor under 1978.
Populationens fördelning över området är likartad under båda åren och i stort sett samma skär
utnyttjades till viloplatser. De första kutarna föddes båda åren omkring den 15 juni, medan
antalet kutar var 45 den 9/7-77 mot 44 den 3/7-78. Detta visar att reproduktionen under de
undersökta åren varit mycket konstant. Under 1978 konstaterades att några få kutar föddes i
andra veckan i juli, varför man den 19/7-7 8 kunde räkna det högsta antalet kutar (48).
Andelen adulter/subadulter var högre i början av juli-77 (80,8 %) jämfört med 3/7-78, men
redan den 19/7-78 var andelen 80,3 %. Härav följer att skillnaderna mellan inventeringsåren
är frapperande små.
Man har ofta överskattat de senaste decenniernas ökning av knubbsälstammen i Sverige och
detta har främst följande orsaker: Tidigare, då sälarna var utsatta för jakt, var de mycket
skygga och människor kom dem sällan närmare än 300-400 meter. Inventeringar blev svåra
att genomföra och gav mycket låga siffror. Efter 1967 har sälarna inte varit utsatta för jakt och
människan förknippas heller inte med någon större fara. Vid inventeringar har jag ofta varit
endast 50 meter från sälarna, utan att de reagerat på min närvaro. Antalet räknade sälar har
därigenom ökat utan att det verkliga antalet behöver ha stigit i samma grad.
Sälarna är mycket rörliga och finns sällan på samma kobbar från dag till dag. De främsta
orsakerna till att sälarna byter viloplats är säkerligen tidvatten, vågor och vindriktning. Därför
bör man räkna hela populationen vid ett och samma tillfälle för att nå tillfredsställande
resultat.
Man har hävdat att det stora antalet sälar inomskärs under vintern speglar en kraftig ökning av
populationen, men denna slutsats saknar verklighetsunderlag. Under sommaren finns ca halva
populationen runt Segelskären och omkring en fjärdedel söder om Ramsökalven. Vintertid
finns sällan mer än 25 sälar på Segelskären medan resten av populationen är spridd långt in i
arkipelagen. I januari 1979 räknades endast 18 sälar på Segelskären medan den övriga delen
av populationen befann sig på skyddade lokaler från Våskär till Stora Brattskär. Denna
vinterfördelning kunde även iakttagas 1977 och 1978.
Under senhösten ses unga sälar normalt långt inne i vikarna av innerskärgården. Beteendet är
sannolikt dels en effekt av knubbsälens avtagande rädsla för människor och dels en följd av
normala säsongsvandringar.
Gråsälar har endast observerats i området vid två tillfällen. I juni 1977 sågs två gråsälar på
Svarta Kalvhättan och i juni 1978 fotograferade vi en gråsäl på Segelskären. Besök av gråsäl
måste antas vara mycket sporadiska och någon fast stam finns ej. Gråsälarna låg vid
ovannämnda tillfällen mitt inne i en flock knubbsälar och arterna verkade samsas väl.
Reproduktion och populationsstruktur
Under inventeringsåret 1977 föddes 451) kutar, medan antalet för 1978 var 48 (döda, ej
återfunna kutar, är ej inräknade i denna siffra). Denna skillnad är sannolikt rent slumpmässig
och man kan med detta som grund inte påvisa förändringar i populationens reproduktiva
kapacitet.
I Ola Oskarssons undersökning kunde 40 kutar räknas, men vid den tidpunkten hade flera av
ungarna lämnat området eller dött. Kuten blir övergiven av sin mor 6-8 veckor efter födseln
och en del av dessa observerades vid ett flertal tillfällen 3-4 km från den övriga populationen.
Fram till slutet av augusti hittades tre döda och en döende kut, vilket visar att tiden efter
avvänjningen är mycket riskabel. även fler kan ha dött, utan att de hittats. Den unga sälens
brist på erfarenhet, kombinerad med en okuvlig nyfikenhet, är ofta orsaken till att den
drunknar i ryssjor och andra fiskeredskap, medan det är ovanligt att vuxna djur går samma
öde till mötes.
Det är av flera orsaker vanskligt att från ovannämnda siffror dra slutsatser om populationens
fertilitet. Det räcker inte med att känna till andelen könsmogna djur, eftersom könskvoten på
ett avgörande sätt inverkar på deras populationsstruktur. Hos gråsälen håller hanen revir
(försvarat revir, där flera honor kan para sig med en och samma hane, vilket medför att
andelen hanar kan vara mycket lågt utan negativa konsekvenser.
Hos knubbsälen är skillnaden mellan könen mycket liten; Hanarna är igenomsnitt något
större, men stora individuella variationer medför att man rent statistiskt endast kan påvisa att
stora sälar oftare är hanar. Avsaknaden av yttre könsorgan försvårar ytterligare könskvotbestämningar. Vissa individer börjar parbildningen redan i slutet av juni och mycket tyder på
att paren håller ihop en längre period innan parningen äger rum. Detta medför att den
optimala könskvoten är 1:1 vid tidpunkten för parningen. Den verkliga könskvoten är okänd
och varierar troligen under årscykeln. Detta resonemang medför att man måste känna till
könskvoten för den population som har gett upphov till de födda kutarna för att man ska
kunna få ett mått på fertilitet och sterilitet.
Om könsfördelningen hos kosterpopulationen antages vara jämn (1:1) är det årliga tillskottet
av kutar, 45 resp 48, normalt för en population av denna storlek.
Knubbsälens Åldersfördelning
(Sammandrag av Ola Oskarssons 10-poängsarbete i marinbiologi hösten 1978).
Metod
På knubbsälarnas normala viloplatser utplacerades vita träkors av storleken 1x1 meter.
Sälarna flygfotograferades, varefter man på fotografierna kunde mäta sälarna i förhållande till
de i förväg utplacerade korsen. Sälarnas längd kunde korreleras till deras ålder med hjälp av
en standardkurva, baserad på döda, åldersbestämda sälar, som insamlats av Mats Olsson vid
Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm.
Resultat
Av totalt 281 fotograferade sälar kunde 212 (75 %) mätas med tillräcklig noggrannhet. Dessa
fördelade sig enl. Diagram 5I.
Undersökningen visar att juveniler med stor säkerhet kan urskiljas, medan högre
mätnoggrannhet och större referensmaterial erfordras för äldre djur. Resultatet visar att
andelen kutar (19 %) är i balans med populationsstorleken och att antalet knubbsälar i
området väl överensstämmer med resultat erhållna med andra metoder. Resultaten indikerar
en relativt stabil åldersfördelning.
Knubbsälens födoval
Material och metoder
Feces av knubbsäl härstammande från Våskär (2 km SV Sydkoster) samt Segelskären (10 km
SV Sydkoster), har insamlats och undersökts med avseende på otolitinnehåll och andra
identifierbara djurrester.
Materialbeskrivning
Antalet prover och provernas innehåll av otoliter varierar starkt mellan de olika månaderna,
vilket visas i diagram.
Diagram 6 I:
Heldragna linjer anger antal otoliter medan streckade linjer visar provomgångens relativa vikt. Antal prover är markerade i staplarna.
1) Relativa vikt
2) Gäller augusti 1977 - september 1978
3) Inkluderar okänd 1 och okänd 2. Se sid 16.
Variationen i antalet prover beror främst på väderfaktorer, där regn och höga vågor påverkar
provantalet negativt, medan högtrycksbetonat väder medför att mer feces ligger kvar på
uppsamlingsplatserna.
Samvariationen mellan fecesvikt och otolitantal är låg (se diagram 7 II). För
torrviktsbestämning (40 grader i 48 tim) användes 32 prover, varefter otoliterna sållades fram.
Tabellvärdena (Appendix sid 56) ger korrelationskoefficienten 0,64 och regressionslinjen y= 6,6+0,37x. Orsaken till den låga samvariationen är följande:
antal och fecesvikt. Streckade linjer anger
95 %:igt konfidensintervall.
I undersökningar liknande denna har man vanligtvis beräknat kvoten mellan fiskarterna
genom att endast ta hänsyn till den ena (exempelvis vänsterotoliten) av de två otoliterna. I en
jämförelse i absoluta tal är detta nödvändigt, men är i det här fallet enbart till nackdel.
Eftersom alla beräkningarna baseras på en jämförelse mellan fiskarternas relativa andelar, och
alla fiskar har två otoliter, har ingen åtskillnad gjorts mellan vänster- och högerotoliter.
Mycket ofta förekommer udda antal otoliter och beräkningar utförda på enbart den ena skulle
minska mängden användbart material så mycket att osäkerheten i undersökningen skulle öka
betydligt.
Metodbeskrivning
Ur insamlat fecesmaterial från knubbsäl, framsållas otoliter för art-, storleks- och
viktsbestämning av bytesdjuren.
Insamling av fecesprover
Feces insamlas från knubbsälarnas normala viloplatser, lämpligen efter ett par dagars
lågvatten, under lugna och nederbördsfattiga väderleksförhållanden. All funnen feces tages till
vara, då otoliterna oftast är samlade till mindre än 10 % av totalvolymen.
Förvaring
Proverna kan förvaras i fuktigt eller torkat tillstånd. Fuktig feces bör sållas snarast möjligt
eller behandlas med en koncentrerad etanollösning för att förhindra bakterie- och
svamptillväxt. Dessa påverkar otoliterna genom att producera sura metaboliter och försvårar
sållningen genom aggregatbildning.
Icke neutraliserad formalin bör undvikas då otoliterna härvid blir mycket sköra och
pulveriseras vid sållningen.
Torr feces är att föredra vid längre förvaring, men bör ej vid torkningen utsättas för höga
temperaturer, vilket påverkar otoliterna på liknande sätt som oneutraliserad formalin. En del
prover (ca 1 %) måste torkas innan sållning, då de som färska ej är lösliga i vatten, aceton,
etanol eller någon blandning av dessa lösningar.
Vattenlöslig fuktig feces kan sållas direkt, lämpligtvis genom 1 mm:s rundhålssåll. För
mindre otoliter t.ex. från Tobis) är det nödvändigt att även använda en finare fraktion.
Rekommenderad maskvidd är härvid O,5 mm.
Torr feces måste vätas före sållning och behandlas med detergent med neutral surhetsgrad.
Otoliter, ben- och skalrester tillvaratages för bestämning.
Art-, storleks- och viktbestämning
Otoliter artbestäms genom jämförelse med frampreparerade dito från kända fiskar. För säker
bestämning krävs:
a)
b)
c)
Att man känner till artens morfologiska variationsbredd både när det gäller
juveniler och adulter.
Att utseende och variationsbredd hos otoliter från närstående arter är känd.
Att otoliterna är tillräckligt välbehållna.
Metodbedömning och felkällor
När det gäller däggdjurs födoval har i stort sett två metoder använts; maganalyser och
fecesanalyser. Fecesanalyser är givetvis svårt att tillämpa på de flesta arter av marina
däggdjur. Vid de tillgällen de befinner sig på land, vistas de i regel på låga sandbankar och/
eller i zoner med tidvattenväxlingar, varvid feces bortspolas.
Förutsättningarna att undersöka feces från knubbsäl är emellertid förhållandevis goda.
Knubbsälen finns i den yttre skärgården. Tidvattenväxlingarnas amplitud är i genomsnitt ca
30 cm, vilket gör det möjligt att finna feces även efter en längre tidsperiod.
Både feces- och maganalysmetoder förutsätter att predatorn äter upp tillräckligt av bytet, så
att bestämbara hårddelar återstår av detta. Så är inte alltid fallet, vilket visas i S Söderbergs
undersökning i Östersjön (S Söderberg 1972). Men Knubbsalen tycks oftast äta hela sitt byte
då storleken på kotorna i proverna stämmer väl överens med otoliternas storlek.
Nedanstående jämförelse mellan feces och maganalysmetoderna indikerar viktiga
begränsningar för materialets användande för de olika metoderna.
Maganalysmetoden har några viktiga fördelar:
- Födoresterna kan relateras till en viss individ; ålders- och könsskillnader kan eventuellt
konstateras
- Födoresterna är ofta i bättre skick än i feces.
Utvärderingen av resultatet från maganalyser försvåras av följande faktorer:
- Sälar saknar ofta födorester i mage och tarm.
- Få djur fås varje år för maganalys.
- Av funna döda och skjutna djur är 85-95 % icke könsmogna. Detta ger en sned fördelning av
populationens födoval, då yngre individer har sämre utvecklad dykförmåga och jagar på
grundare vatten (H Harrisson 1968).
- De flesta av djuren hittas under sommarmånaderna juni - augusti, vilket kan ge en skev
fördelning av populationens födoval över året.
- Döda djur hittas ofta i eller i direkt anslutning till fiskeredskap.
Fecesanalysmetodens fördelar kan sammanfattas i följande punkter:
- Feces kan insamlas under alla årets månader.
- Fecesprover ger sannolikt ett genomsnitt på populationens födoval då djur av alla storlekar
och ålder normalt bevistar viloplatserna.
- Metoden påverkar ej populationen negativt som exempelvis jakt gör.
Nackdelarna är:
- Proverna kan ej individrelateras.
- Födoresterna är något mer vittrade i fecesprover.
- Vädret har stor inverkan på hur provtagningen lyckas.
Felkällor
Tillfälliga variationer i områdets fisksammansättning kan förleda till en överskattning av
variationer i knubbsälens föda. Det har därför varit angeläget att närmare undersöka detta
förhållande. Därvid har i möjligaste mån prover tagits på flera platser vid ett och samma
provtillfälle. En jämförelse mellan prov från Våskär och Segelskären visar inga större
skillnader, utom när det gäller tobis. Denna art är genomgående mycket vanligare vid Våskär;
under perioden 17/6 — 13/8 1978 var andelen tobisotoliter vid Våskär 34 %, medan siffran
för motsvarande tid vid Segelskären endast var 0,8 %. Trots denna skillnad är det inga
svårigheter att beräkna hela populationens genomsnittliga födoval eftersom ca halva
populationen befann sig vid Segelskären under denna period och den andra halvan inomskärs.
Fiskar kan i andra hand som bytesfiskars maginnehåll ha kommit sälen till godo. Detta är
mycket svårt att konstatera och det kan ligga nära till hands att tro att små fiskar utnyttjas av
knubbsälen på detta vis. Men man kan visa att knubbsälen aktivt äter Tobis och andra mindre
fiskar genom att se på innehållet i de enskilda fecesproverna. 1 prov 2 från Våskär den 31/7
1978 ingick följande fiskar:
Art
Antal
Relativ vikt
Vitlinglyra
Torsk
Sill
Skarpsill
Tobis
10
3
1
1
43
159,7 gram
270,0 gram
72,0 gram
12,0 gram
241,0 gram
Genomsnittl.
relativ vikt
16,0 g
90,0 g
72,0 g
12,0 g
5,6 g
Liknande förhållanden kan ses i flera enskilda fecesprov, men är mest markerat i prov 2 från
Våskär den 7/5 1978, som uteslutande innehöll Tobis; De 119 funna otoliterna motsvarade en
relativ vikt av 1 059,1 g.
Den stora variationen mellan individerna vid varje provtillfälle, kan slumpmässigt ge en skev
fördelning mellan fiskarterna, om antalet prover är lågt.
Andelen ej bestämbara otoliter är endast ca 2 %, och bör totalt sett ej ha någon större inverkan
på säkerheten.
Otoliter efter två arter har ej med säkerhet kunnat bestämmas, då dessa ej finns i några
svenska otolitsamlingar jag känner till. Dessa otoliter är benämnda okänd 1 och okänd 2,
varav okänd 1 sannolikt är arten tobiskung (Hyperoplus lanceolatus), men detta är ej med
säkerhet fastställt. Tobiskung förekommer endast sällsynt i kommersiella tråldrag varför
referensmaterialet är ofullständigt vad avser denna art. Okänd 1 är viktig som föda åt
knubbsälen i två provomgångar: Mars -78, där 14,0 % av antalet otoliter utgörs av arten och
augusti -78, där hela 31,3 % är av arten okänd 1. Arten har dock ringa inverkan på
årsgenomsnittet. Av okänd 2 har 14 otoliter hittats i knubbsälens feces och arten har liten
betydelse som bytesdjur åt sälen, då antalet bestämbara otoliter under perioden 15/8 -77
— 13/8 —78 är 3135.
Dessa arter har ej tagits med i viktmässiga jämförelser de övriga arterna emellan.
Reservation
För månaderna september 1977, december 1977 och februari 1978 saknas information då det
av skilda anledningar ej var möjligt att ta prover vid dessa tidsperioder. Detta kan medföra att
det angivna genomsnittliga årsmedelvärdet för varje fiskart i viss utsträckning behöver
revideras. Prover är tagna under motsvarande perioder under 1978 och 1979 och resultatet
kommer att publiceras när fecesmaterial från två hela år behandlats (augusti 1979).
Tidigare undersökningar
Maganalyser på sälar har gjorts i Sverige av bl a S Söderberg 1972 vid Naturhistoriska
riksmuseet i Stockholm. De tre undersökta arterna (gråsäl, vikare och knubbsäl), var alla från
Östersjön, där fiskarnas artsammansättning är helt annorlunda än vid svenska västkusten.
Antalet knubbsälar i Östersjön är lågt, varför det undersökta antalet av arten endast var 10. Av
dessa var två tomma i mage och tarm medan 1 innehöll mjölk. Mer omfattande slutsatser på
grundval av analyser på de återstående 7 bör givetvis undvikas. När det gäller gråsäl och
vikare är undersökningen mycket intressant och ger god information om födovalet hos dessa.
Undersökningar utförda av B Rae (1973) i Skottland under perioden 1967-1971 omfattade 78
knubbsälar, av vilka 41 st hade maginnehåll. Förekomsten av resp fiskarter har beräknats i
procent av antalet analyserade magar varvid nedanstående resultat erhållits:
Laxfiskar
Lax
Torskfiskar
Torsk
7,3%
4,9%
5l ,2%
4,9%
Kolja
Vitlinglyra
Vitling
4,9%
7,3%
22,2%
Gråsej
Flatfiskar
Skrubbskädda
Sillfiskar
Sill
Skarpsill
Övriga arter
Makrill
Oidentifierad vitfisk
(sikfiskar)
17,1%
4,9%
2,4%
56,1%
12,2%
7,3%
2,4%
9,8%
Man kan sammanfatta övriga sälforskares, på detta område utförda undersökningar med E
Wippers (1974) ord: ”Nach den bisherigen Mageninhaltsuntersuchungen lässt sich der
Seehund nicht auf eine bestimmte Liste von Beutetieren eindeutig festlegen”.
Resultat
Ryggradslösa djur
Födoresterna efter knubbsälen härrör till en helt övervägande del från fisk. De ekonomiskt
viktiga skaldjuren (hummer och krabba) har ej hittats i födoresterna.
Funna skalfragment från ryggradslösa djur härrör från för små djur och förekommer i för litet
antal för att sälen genom aktivt födosök ska ha något utbyte av dem. De flesta ryggradslösa
djuren har sannolikt varit bytesfiskars maginnehåll. Bland de större ryggradslösa djuren som
funnits är en eller flera arter av bläckfisk, men dessa djur har så liten betydelse att de närmast
bör betraktas som kuriosa.
Tabell 6 1: I feces funna ryggradslösa djur. Om det finns svenska namn för djuren, är de
angivna inom parentes under det latinska
Blötdjur
Mytilus edulis
(Blåmussla)
Chlamys sp.
(Kammussla)
Abra sp.
Venerupis pullastra
Lepeta caeca
Emarginula fissura
Natica sp.
(Borrsnäcka)
Acmaea virginea
Kräftdjur
Macropipus
depurator
(Simkrabba)
Pagurus sp.
(Eremitkräfta)
Galathea sp.
(Trollhummer)
Havsborstmaskar
Nereis diversicolor
Fiskar
Säsongsbundna variationer av fiskarterna i knubbsälens födosammansättning
Ooliter efter totalt 26 fiskarter har hittats i knubbsälens feces fram till september 1978. Under
vinterhalvåret, november t o m april, är artantalet 18 medan hela 22 arter hittats under
sommarhalvåret.
Födans artsammansättning varierar mycket kraftigt under året om man jämför antalet
individer av varje art. Andelen av vitlinglyra är t ex över 60% i augusti, medan
oktoberproverna visar att endast 9,1% utgörs av arten. Dessa stora svängningar kan till viss
del förklaras av att om antalet fiskar av en art är högt, rör det sig ofta om små individer.
Om man enbart ser till arternas viktmässiga andelar, kan bytesfiskarna indelas i tre relativt
avgränsade grupper: (Se även tabell 6 II).
a)
Arter som under hela året har en relativt konstant andel i knubbsälens föda: Torsk,
vitlinglyra, glyskolja, fyrtömmad skärlånga och sill.
b)
Arter som främst äts under vintern: Vitling, kummel, kolja, berggy1ta, blågylta och
sandskädda.
c)
Arter, som främst äts under sommaren: Kolmule, guldlax, tobis, taggmakrill och
makrill.
Nedanstående tabell och diagram ger en jämförelse mellan de olika fiskfamiljernas och
arternas andelar i knubbsälens föda under vinter- och sommarhalvåren:
Tabell 6 II:Variationen av fiskarterna i knubbsälens föda under vinter- och sommarhalvåren
Siffrorna anger viktsprocent
Nov-Apr
Torskfiskar
61,8
Vitlinglyra
5,4
Vitling
7,2
Torsk
19,1
Glyskolja
12,8
Kolja
6,3
Kolmule
0,5
Kummel
2,6
Långa
6,2
Fyrt.Skärlånga
1,7
Maj-Okt
53,6
5,7
2,6
22,8
7,8
3,4
1,4
1,0
6,7
2,2
Flatfiskar
Lerskädda
Sandskädda
Rödspotta
Rödtunga
12,6
3,1
7,1
2,0
0,4
5,7
3,3
2,2
0,2
(0,02)
Sillfiskar
Sill
Skarpsill
15,4
15,4
0,0
11,7
11,2
0,5
Läppfiskar
Berggylta
Blågylta
Stensnultra
9,5
6,1
3,4
0,0
0,3
0,0
0,1
0,2
Övriga
Tobis
Guldlax
Taggmakrill
Makrill
Svart Smörbult
0,9
0,9
0,0
0,0
0,0
(0,03)
29,3
19,2
7,0
1,8
1,3
0,0
Torskfiskar
Andelen av torskfiskarna är under båda perioderna över 50%, men dominansen är något större
under vintern. Den viktigaste arten, torsk, utgör ensam ca 20% och varierar relativt lite under
året. Provet från oktober -77 avviker dock markant (56,5%) från detta genomsnitt, men denna
siffra är ytterst osäker då provomgången innehöll det lägsta antalet otoliter (77 st) under det
undersökta året.
Den, näst torsk, mest betydelsefulla arten, glyskolja, är under vintern något vanligare i
knubbsälens föda, men skillnaden är dock liten.
Långan fångas främst under perioden augusti-januari och har betydligt lägre värden under
resten av året.
Vitlinglyran är periodvis en betydelsefull art i knubbsälens föda och den mest frekventa. Detta
speglas dock ej i artens viktmässiga andel då de fångade individerna är mycket små.
Vitling fångas främst under hösten och i provomgången från november 1977 utgjorde arten i
det närmaste 20% av de konsumerade fiskarnas vikt.
Övriga arter har låga andelar under årscykeln. Se tabellerna 6 II och 6 III.
Sillfiskar
Av sillfiskarna är sill en viktig komponent i knubbsälens föda. Fördelningen över året är något
märklig; Under flera perioder saknas sillotoliter i knubbsälens feces, men då dessa
förekommer är de oftast i stort antal. Detta förorsakas troligen av att sillen är en stimfisk och
förekommer i stora mängder när den finns i ett område, medan enstaka exemplar är relativt
sällsynta. Skillnaden i förekomst mellan vinter- och sommartid är liten.
Skarpsill utnyttjas enligt de tagna proverna mycket lite av knubbsälen och artens viktmässiga
andel överstiger aldrig 1,5% i någon provomgång.
Flatfiskar
Gruppens andel varierar mellan sommar- (15,4%) och vintertid (5,7%). Större delen av denna
variation förorsakas av att sandskädda är betydligt vanligare under vintern.
Lerskädda har en konstant andel om ca 3%, medan antalet otoliter efter rödspotta och
rödtunga varit så lågt att den funna skillnaden ej kan säkerställas.
Under vintern utgör gruppen 9,5% av knubbsälens föda, medan sommarproverna endast
visade 0,3%. Berggylta och blågylta är de viktigaste arterna, men några otoliter efter
stensnultra har hittats under sommaren.
I gruppen övriga ingår arter som främst förekommer sommartid. Dessa arter utgör under
vintern 0,9% av knubbsälens föda och hela 29,3% under sommaren.
Den viktigaste arten är tobis, som främst dominerar under maj månad. Denna provomgång är
osäker då provomgångens relativa vikt endast är 3 045 g. Proverna är dock tagna vid tre skilda
tillfällen, varvid liknande artfördelning kunde konstateras under hela månaden.
Guldlax utgjorde under sommaren 7% av bytesfiskarna. Arten har endast hittats under juli
månad och fanns närvarande i tre av fyra provtillfällen.
Taggmakrill finns endast närvarande i proverna från juli och augusti, men är betydelsefull
främst i den förra månaden.
Endast 4 otoliter har hittats efter makrill, vilket visar dess ringa betydelse som bytesfisk åt
knubbsälen.
a) Vinterfördelning (nov-apr) b) Sommarfördelning (maj-okt)
Diagram 6 IV a och b: Fiskfamiljernas viktmässiga andelar i knubbsälens föda under sommaroch vintertid (Otolitmaterial från okänd 1 och okänd II ingår ej). Siffrorna i cirkeldiagrammen
betyder:
1) Torskfiskar
2) Flatfiskar
3) Sillfiskar
4) Läppfiskar
5) övriga
Fiskarternas viktmässiga andelar i knubbsälens föda under perioden augusti 1977-augusti
1978
De i nedanstående tabell angivna årsgenomsnitten för de olika fiskarterna i knubbsälens föda
bör ses mot bakgrunden av den variation som beskrivits ovan.
Proverna visar att torskfiskarna utgör 57,3% av vikten på knubbsälens bytesfiskar under
perioden. Den totalt sett viktigaste enskilda arten är torsk, vars andel är 21,1%. Sedan är
hoppet stort till glyskolja, som utgör 10,0% av födan. övriga arter av torskfiskarna utgör
tillsammans 26,2%. Se diagram 7 V och tabell 7 III.
Flatfiskarnas andel för hela perioden är 8,8%, vari lerskädda och sandskädda dominerar helt.
Antalet ätna individer av lerskädda är nästan dubbelt så stort som för sandskädda, men
lerskäddan har i genomsnitt mycket lägre vikt. För rödspotta och rödtunga se tabell 7 III.
Sill är periodvis en viktig art och utgör i genomsnitt 13,1% av födan, medan skarpsill (0,3%)
utnyttjas i liten omfattning.
Diagram 6 V:
1)
2)
3)
4)
5)
6)
7)
8)
9)
10)
11)
12)
Den viktmässiga fördelningen av fiskarterna i knubbsälens föda
under perioden aug 1977 - aug 1978
Torsk
Glyskolja
Vitlinglyra
Vitling
Kolja
Kolmule
Kummel
Långa
Fyrtömmad
Skärlånga
Lerskädda
Sandskädda
Rödspotta
21,1 %
10,0 %
5,6 %
4,7 %
4,7 %
1,0 %
1,7 %
6,5 %
2,0 %
3,3 %
4,4 %
1,0 %
13) Rödtunga
14) Sill
15) Skarpsill
16) Berggylta
17) Blågylta
18) Stensnultra
19) Tobis
20) Guldlax
21) Taggmakrill
22) Makrill
(23) Svart smörbult
0,2 %
13,1 %
0,3 %
2,7 %
1,6 %
0,1 %
11,0 %
3,9 %
1,0 %
0,7 %
0,01 %
Av den genomsnittliga födosammansättningen utgör läppfiskarna 4,4 % vari berggylta svarar
för 2,7 %. Övriga arter är blågylta (1,6%) och stensnultra (0,1 %).
Den sista gruppen, Övriga, utgör 16,6 % av vikten av de fiskar som knubbsälen äter. Tobis är
här den mest betydelsefulla arten (11,0 %), medan guldlax (synonym: strömsill) kommer på
andra plats. Den ekonomiskt värdefulla arten, makrill, utgör endast 0,7 % medan taggmakrill
har en andel om 1,0 %.
Storleksfördelningen av fiskarterna i knubbsälens föda
Små fiskar utgör föda åt en lång rad rovdjur, såsom större exemplar av den egna arten, andra
rovfiskar, fiskätande sjöfågel, sälar och människor (industrifiske). Hos många fiskarter når
endast ett yngel av 100 000 lekmogen ålder, vilket speglar den enorma dödligheten i de
yngsta åldersklasserna. Större torskfiskar har i könsmogen storlek relativt få predatorer,
medan de själva i sin tur är glupska rovdjur, som gärna även äter sina mindre artfränder. Stora
fiskar utnyttjas som föda, dels av några få större rovlevande fiskarter och tandvalar, dels av
människan samt i mycket liten omfattning av knubbsälar.
Storleksfördelningsdiagram för de sex viktigaste arterna inom släktet Torskfiskar, ingående i
knubbsälens föda har erhållits med hjälp av standardkurvor och gruppindelning. I
diagrammen (6 VI - 6 XII) bör standardkurvornas över- och underskattningar ta ut varandra
och den beräknade fördelningen kan förväntas närma sig den verkliga fördelningen. För de
ekonomiskt viktigare arterna har ett minimimått angivits enligt Kungl. Fiskeristyrelsens
kungörelse SFS 904/65 § 6, 7. Fiskar under minimimåttet får ej saluföras.
För övriga arter ges nedan (tab 6 IV) längdmedelvärden med standardavvikelse och
variationskoefficient. Otoliter efter följande arter föreligger dock i för lågt antal för att
längdmedelvärden skall vara meningsfulla: Makrill (4 otoliter) , Stensnultra (4 otoliter) , Svart
Smörbult (3 otoliter), Lyrtorsk (5 otoliter) och Gråsej (1 otolit).
6 IV
Tabell
Art
otolitantal
Kolmule
Långa
4-t .Skärlånga
Sill
Skarpsill
Tobis
Lerskädda
Sandskädda
Rödspotta
Rödtunga
Berggylta
Blågylta
Taggmakrill
Guldlax
17
44
105
281
67
748
112
43
7
11
11
15
35
51
Längdmedel
värde (m.m.)
252,5
377,2
217,3
237,0
112,5
136,4
194,4
219,5
227,4
197,7
216,2
186,8
254,5
289,9
Standardav
vikelse
60,0
93,4
36,0
23,5
19,3
23,2
49,4
54,9
33,3
79,1
38,5
23,3
29,3
31,0
Variationskoefficient
23,8
24,8
16,6
9,9
17,2
17,0
25,4
25,0
14,6
40,0
17,8
12,5
11,5
10,7
1) För yrkesmässigt fiske gäller mininimåttet 35 cm.
Diagram 6 VI:
Storleksfördelningen av torsk i knubbsälens föda
Antal otoliter: 220.
Längsta otolit motsvarar fisklängden 475± 25 mm.
Ovanstående diagram visar att huvuddelen, eller 92,3 %, av torsken, som äts av knubbsälen är
under det angivna minimimåttet för arten och att största andelen av fiskarna finns i intervallet
200-249 mm.
Materialet visar ingen påfallande skillnad mellan årstiderna, men höstproverna tenderar att
innehålla otoliter efter något större fiskar av arten än vad årsgenomsnittet visar. Ingen större
skillnad föreligger heller mellan de två provplatserna Våskär och Segelskären.
Den längsta beräknade torsken ar 475 ± 25 mm, vilket motsvarar vikten 895 ± 100 g. Detta
visar att även relativt stora fiskar kan ätas av knubbsälen, men det är ganska sällsynt då detta
var ett enstaka exemplar. Den näst största är 420 ± 25 mm.
Diagram 6 VIII:
Storleksfördelningen av kolja i knubbsälens föda
Antal otoliter: 39
Längsta otolit motsvarar fisklängden 390 mm.
I likhet med torsk tillhör kolja de i genomsnitt största fiskarna på knubbsälens matsedel.
Koljan är dock så sparsamt förekommande, att diagrammet ovan måste betraktas som ganska
osäkert, då endast 39 otoliter fanns i hela årets material. Härav de grova klassgränserna.
Trots det låga antalet otoliter är den genomsnittliga storleken relativt konstant under årets
skilda månader. Även fördelningen mellan provplatserna är likartad.
Närmare 90 % (89,7) av fiskarna är under det angivna minimimåttet för kolja och
storleksfördelningen stämmer ganska bra överens med den förra arten.
Diagram 6 IX:
Storleksfördelningen av glyskolja i knubbsälens föda
Antal otoliter: 298
Längsta otolit motsvarar fisklängden 246 + 17 mm
Storleksfördelningen är mycket jämn över året och ingen säkerställd skillnad kan påvisas
mellan provplatserna. Glyskoljan är ur alla synpunkter sett den jämnaste av knubbsälens
bytesfiskar.
Av bytesfiskarna kan 87,9 % återfinnas i intervallet 130-199 mm vilket medför att arten är
storleksmässigt mitt emellan de stora torskfiskarna (torsk, kolja) och de mindre (vitlinglyra,
vitling).
Diagram 6 X:
Storleksfördelningen av kummel i knubbsälens föda
Antal otoliter: 169
Längsta otolitet motsvarar fisklängden 260 mm ± 20 mm.
Storleken av kummeln i födan varierar mycket med årstiden. Små fiskar om 100 mm finns i
födoresterna i november, medan genomsnittet för januari är ca 120 mm. Storleken ökar sedan
för varje månad fram till september, då den genomsnittliga storleken är över 200 mm.
Längderna av kummelotolierna i varje prov varierar mycket lite, vilket visar att bytesfiskarna
utgörs av en avgränsad åldersklass, som ser ut att dröja kvar i området i alla fall från
november till september påföljande år.
Ingen av de 169 otoliter kommer från kummel som är längre än det angivna minimimåttet 30
cm; den längsta otoliten motsvarar fisklängden 260±20 mm.
Diagram 6 XI:
Storleksfördelningen av vitling i knubbsälens föda
Antal otoliter: 202
Längsta otolit motsvarar fisklängden 300± 14 mm.
I knubbsälens föda varierar storleken av vitling mycket med årstiden; i juni och juli är
medelstorleken 184,4 mm jämfört med årsmedellängden 121 mm. Höstens rikliga mängder
domineras av mycket små fiskar, medan de successivt sedan ökar i storlek fram till påföljande
sommar.
Endast 0,5 % av fiskarna är längre än minimimåttet för ej krokfångad vitling. Fiskarna är i
huvudsak 70-170 mm långa.
Diagram 6 XII:
Storleksfördelningen av vitlinglyra i knubbsälens föda
Antal otoliter: 776
Längsta otolit motsvarar fisklängden 200±22 mm.
Det stora antalet otoliter efter vitlinglyra ger sannolikt en mycket god bild av artens
storleksfördelning i knubbsälens föda.
Diagrammet visar en god överensstämmelse med storleksfördelningen för vitling (se diagram
6 XI) och även här är fiskarna ± huvudsak 70-170 mm långa.
Storleksfördelningen är likartad under största delen av året, men under perioden november januari är den genomsnittliga storleken avsevärt mindre än vad årsgenomsnittet visar.
Knubbsälarnas påverkan på de olika fiskbestånden i Skagerack
De flesta av fiskarna på knubbsälens matsedel är rörliga arter, varför knubbsälens inverkan på
populationen av en fiskart måste slås ut på totalpopulationen i området.
Under åren 1967-1968 var det mänskliga uttaget av sill i Skagerack årligen ca 280 tusen ton.
Denna sill utgjordes i huvudsak av höstlekare från Nordsjön. När beskattningen ökade i
Nordsjön slutade sillen i stort sett att vandra in i Skagerack. Under åren 1974-76 var den
mänskliga beskattningen i området nere i ca 41 tusen ton. Detta visar att en del rörliga arter
påverkas mycket av förhållandena i hela sitt utbredningsområde, varför exempelvis mängden
fisk i kosterområdet ej enbart påverkas av lokala förhållanden utan förmodligen främst av
faktorer utanför området.
Antal sälar i Skagerack och deras konsumtion av de olika fiskarterna
Antalet ”svenska” sälar i Skagerack överstiger troligen ej 650 individer enligt de
undersökningar som gjorts. Denna siffra kan t.o.m. vara något för hög, men detta påverkar
endast i liten utsträckning resonemanget nedan. På den norska sidan uppgav Ognes (1966) att
ca 350 sälar skulle finnas i området efter Skagerackkusten - Oslofjorden. Denna siffra är nu
något gammal, men duger bra som arbetshypotes. Totala antalet sälar i Skagerack blir då ca
1 000 individer.
Knubbsälen äter antagligen i genomsnitt ca 4 kg fisk om dagen (se ”Sälinventering i
kosterområdet” T. Härkönen 1977) och om knubbsälens konsumtion av de olika fiskarterna är
liknande den fördelning som visats för kosterområdet, är årskonsumtionen av de olika arterna
i Skagerack enligt nedanstående tabell.
Tabell 7 I :
Knubbsälarnas årliga konsumtion av fiskarterna i Skagerack
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Kolmule
Kummel
Långa
Fyrtömmad Skärlånga
Lerskädda
Sandskädda
Rödspotta
Rödtunga
Sill
Skarpsill
Tobis
Guldlax
Taggmakrill
Makrill
Berggylta
Blågylta
Stensnultra
Svart Smörbult
Kilo fisk/
säl och år
81,8
68,6
308,1
146,0
68,6
14,6
24,8
94,9
29,2
46,7
64,2
14,6
2,9
191,3
4,4
160,6
56,9
14,6
10,2
39,4
23,4
1,5
0,1
1 467,4 kg
Sälarnas konsumtion
i Skagerack (1000 sälar)
81,8 ton
68,6 ”
308,1 ”
146,0 ”
68,6 ”
14,6 ”
24,8 ”
94,9 ”
29,2 ”
46,7 ”
64,2 ”
14,6 ”
2,9 ”
191,3 ”
4,4 ”
160,6 ”
56,9 ”
14,6 ”
10,2 ”
39,4 ”
23,4 ”
1,5 ”
0,1 ”
1 467,4 ton
Denna årliga konsumtion säger mycket litet om knubbsälarnas inverkan på fiskbestånden, om
man ej tar hänsyn till storleken av dessa och samtidigt jämför med deras totala dödlighet.
Enkla modeller har därför konstruerats för de ekonomiskt viktigare arterna. (Se nedan) .
Modellerna saknar en del mycket viktig information, men förhållandet mellan människans
och sälarnas beskattning blir ändå mycket klar.
Diagram 7 I:
Människans beskattning och knubbsälens konsumtion av
torsk i Skagerack
Torsk
Torsken anses vara uppdelad i ett flertal mindre bestånd i Skagerack och Kattegatt. Flera av
dessa har utbyte med varandra, men omfattningen på detta är dåligt känd.
Det mänskliga uttaget var 44,2 tusen ton i genomsnitt för åren 1974-1976 (anon, 1978:
Västerhavsfisk-Meddelanden från havsfiskelaboratoriet i Lysekil nr 237,141 sid 66).
Knubbsälarna i området konsumerar enligt utförda beräkningar 0,31 tusen ton, eller 7,0
promille av vad människan tar.
Diagram 7 II;
Mänsklig beskattning och knubbsälarnas konsumtion av sill i Skagerack
Sill
I Skagerack finns flera bestånd av sill, av vilka människans beskattning under åren 1974-1976
genomsnittligt var 41,0 tusen ton. Sill är dessutom en viktig bytesfisk åt större rovfiskar, som
torsk, kummel, makrill och pigghaj. I yngre stadier äts även en stor del av ynglen av
ryggradslösa djur.
Knubbsälarna i området äter, enligt utförda beräkningar, 0,19 tusen ton, eller mindre än 1/2 %
av det mänskliga uttaget.
Diagram 7 III:
Människans beskattning och knubbsälarnas konsumtion av
rödspotta i Skagerack
Rödspotta
Det totala fisket av arten i området var under åren 1972-1976 i genomsnitt 5,1 tusen ton,
varav danska fiskare fångade merparten.
Knubbsälarnas konsumtion är mycket osäker, då en mycket liten del av deras totala föda
består av rödspotta, men beräkningarna pekar mot att sälarna i området äter i
storleksordningen 2-5 promille av det mänskliga uttaget.
Övriga arter
Det är svårt att få tillförlitliga fångstdata om övriga fiskarter i området, men knubbsälarnas
uttag i förhållande till fiskbeståndens och det mänskliga uttagens storlek är sannolikt likartad
med de ovan visade arterna.
Flera av arterna på knubbsälens matsedel är för människan viktiga industrifiskar, som tobis
och vitlinglyra. Danskarna fångar årligen totalt över 700 tusen ton av vardera arten. Då dessa
arter dessutom naturligt har en hög dödlighet är knubbsälens påverkan mycket liten.
Diskussion
Populationsstorlek och reproduktion
Populationen av knubbsäl i kosterområdet varierar både i antal och utbredning under året,
vilket måste tas i beaktande i alla uppskattningar av populationens storlek. De utförda
inventeringarna ger sannolikt en bra bild av denna variation och säkrare siffror är mycket
svårt att få. Resultaten pekar mot att populationen når sitt maximum om ca 250 äldre, och 50
ungar i augusti och det är notabelt att skillnaden mellan flyginventeringen och
populationsräkningen från båt i augusti endast var 4,7 %.
När det gäller populationens utbredning, finns en klar skillnad mellan vinterns och sommarens
fördelning i området. Vintertid är det nästan alltid flest sälar inomskärs, medan sälarna under
sommaren söker sig längre ut i havsbandet.
Knubbsälarna har av allt att döma en normal populationsstruktur och reproduktion, men
undersökningarna har hittills endast kunnat ge ett par indicier på detta. Enligt Rune
Ahlebrandt (pers. samtal) har sälarna söderut lägre reproduktion, vilket skulle medföra att
knubbsälpopulationen i Bohuslän totalt har ett underskott på nyfödda kutar. Detta kan i sin tur
få allvarliga konsekvenser i framtiden. Den okända könskvotens betydelse, som tidigare
behandlats ingående i avsnitt ”Reproduktion och populationsstruktur”, fördunklar ytterligare
utvärderingen av erhållna resultat om reproduktivitet.
Knubbsälens födoval
Det stora antalet arter i knubbsälens föda visar att beroendet av en eller ett fåtal arter är lågt.
Knubbsälen har härigenom många alternativa arter på sin matsedel, vilket dels medför att en
fiskart svårligen kan “betas ner” till en oacceptabelt låg nivå och dels att dominerande
fiskarter i antal individer och vikt även kommer att dominera knubbsälens föda: Det relativa
predationstrycket på fiskarterna blir dock likartad om bytesfiskarna är lika lätta att fånga.
Människan fiskar på ett helt annat sätt: Fisket är inriktat på ett fåtal arter och om dessa är
svåra att fånga, ökas ansträngningsgraden tills den förutbestämda fiskekvoten nåtts. Naturliga
predatorer skulle i stället ha inriktat sitt intresse på andra arter och därigenom ”skonat” ett hårt
beskattat bestånd. Den viktiga skillnaden här är att människan genom sina fiskemetoder kan
driva sina bytesdjur till utrotning, medan naturliga rovdjur nästan aldrig kan göra detta.
Rent generellt äter knubbsälen främst fisk i storleksintervallet 120-300 mm. De flesta arterna
är stimfiskar som lever i pelagial- (den fria vattenmassan) och mjukbottenzoner. Det
huvudsakliga undantaget är läppfiskarna, som med få undantag anses vara mer eller mindre
bundna till hårda bottentyper. Läppfiskarna fångas dock nästan uteslutande vintertid, då
många arter inom gruppen vandrar ner på djupare vatten (N. Hilldén, pers. samtal) och kan
härigenom fångas av knubbsälen. Vissa arter, som lax, havsöring, ål och skrubbskädda har ej
hittats i födoresterna efter knubbsälen, vilket kan tyckas vara något förvånande. Förklaringen
till detta ligger troligen i att dessa arter sällan finns i de områden, som frekventeras av
knubbsälen. Ål lever till stor del på grundare zostera- (ålgräs) bottnar där även havsöring och
skrubbskädda ofta går upp i sitt födosök.
Knubbsälen har ofta anklagats för att vara en av anledningarna till den stora nedgången av
fiskbestånden, men som tidigare visats, tar sälen en ytterst liten bråkdel av vad människorna
fiskar upp. Om denna nedgång är betingad av allt för hårt predationstryck, måste människan
ta på sig hela ansvaret för detta. I ett förhållande där en stor koncentration av sälar finns inom
ett begränsat område, kan lokalt vissa mer stationära arter påverkas. Men en helt övervägande
del av knubbsälens bytesdjur är rörliga stimfiskar, vars populationsstrukturer påverkas av
faktorer i hela dessas utbredningsområden.
Av dessa undersökningar måste man dra slutsatsen att knubbsälen knappast kan vara orsak till
den registrerade nedgången i fiskbestånden.
S. Söderberg (1972) och B. Rae (1973) visar att gråsälen i motsats till knubbsälen är mer
inriktad på större fiskarter, som t ex laxfiskar. Det har hävdats av yrkesfiskare att knubbsälen
är hänvisad till mindre fiskar, ”då de större tagit slut”. Emellertid visar undersökningar som
utförts utomlands (B. Rae (1973) D.J. Spalding (1964) liknande resultat och denna
storlekspreferens är alltså oberoende av undersökningsområde.
Utdrag ur dygnsprotokoll från tiden 14/6 - 21/6 1978
Lördag 17/6 1978 Stora Sockna.
Vädret molnligt så vi går inte upp förrän vid åttatiden, men molntäcket håller på att spricka
upp.
Båten har slitit sig under natten men draggen håller den bara 100 meter från land. Det är för
långt att simma ut, eftersom vattnet är iskallt, så vi bygger en flotte av tre tunnor, plank och
lite snören vi hittar. Sedan vi hämtat båten äter vi en snabb frukost och räknar alla sälar i
Ursholmen-Sockna-Ramsholmen-Ramsökalvområdet (se räkningsprotokoll 17/6). De första
kutarna har fötts, men nästan bara i Ramsökalvområdet.
Vinden börjar öka och det är inte att tänka på att åka ut till Segelskären. Vi beslutar oss för att
bygga ett vindskydd på Luseskär. Vi har aldrig sett en vild knubbsäl föda, och möjligheten att
få uppleva detta är anledning nog till intensiv bevakning.
Vi åker ut till vindskyddet 23.30 med sovsäckar, liggunderlägg och ett par termosflaskor med
kaffe. Vinden har ökat ytterligare och dyningen spolar över alla kobbar som sälarna brukar
ligga på. Vi kryper in i sovsäckarna för att invänta morgonen och ev. bättre väder.
Söndag 18/6 1978
Vinden är hård hela morgonen så vi avvaktar i tältet och äter frukost.
Vid sjutiden har några sälar gått upp på en kobbe vid naturhamnen på Burholmen, så vi åker
dit och tittar. Ännu en unge har fötts trots det hårda vädret, men den verkar frysa ordentligt.
Vi kommer tillbaka till tältet vid halv 9-tiden och spanar av området med tubkikare, men ser
endast en vuxen säl med unge vid Lilla Ursholmen. Vinden börjar avta, så vi väntar och går
runt ön.
Vid middagstid har vinden mojnat så pass att vi kan åka runt området i norr - men bara få av
sälarna ligger på land. Dyningen är kraftig, varför det inte är någon större idé att försöka
räkna sälarna i området. Vi äter lunch och åker sedan till Segelskären. Räkningarna där går
bra och vi noterar 91 sälar varav 14 är ungar. På nära håll ser vi en gråsäl mitt ibland alla
knubbsälarna. Det är den enda gråsälen som hittills setts under året. Vinden börjar öka igen så
vi åker tillbaka till Sockna för att titta på sälarna där. Signalsystemet mellan hona och kute är
ganska enkelt och stereotypt. Om kuten vill uppmärksammas, skriker den gällt (och låter som
en övergiven kattunge med basröst). Vanligare är att honan lockar på ungen om den befinner
sig på land, simmar honan så nära som möjligt och plaskar snärtigt med framlabbarna. Detta
upprepas tills ungen vaknar och simmar ner till henne. Deras första kontakt är som vanligt
”pussen”.
Tisdag 20/6 1978
Vinden har mojnat under natten och flera sälar ligger vid Lilla Ursholmen när vi vaknar. Efter
frukost spanar vi av hela området. Resultat: Många sälar ligger på Svartakalvhättan och
Metareskär. De ligger högt upp då dyningen fortfarande är kraftig.
Lilla Ursholmen
Alla sälarna har gått ner i vattnet när vi kommer fram och vi ser att även de på Svarta
Kalvhättan har gått ner. Vi lägger oss ner ca 50 m från en av deras favoritkobbar och väntar.
Alla ser ut att vara upptagna med att jaga fram till 10-tiden. De är mestadels på grunt vatten
och kommer upp till ytan med 3-4 minuters mellanrum.
Vi är 30-50 m ifrån dem när de kommer som närmast. En hona med unge simmar ofta förbi
under tre timmars tid och ungen försöker då och då gå upp på någon av kobbarna, men honan
simmar lugnt vidare varvid ungen blir tvingad att följa efter. Honan går ca 11.30 upp på en
kobbe omkring 60 m ifrån oss och ger ungen di under fem minuters tid. Hon är hela tiden
vaksam och vänder sig oroligt runt vid minsta incident. När hon ger di, ligger hon på sidan, så
att båda hennes bröstvårtor blir synliga för ungen. Denne börjar dia omedelbart, men avbryts
hela tiden av att honan svänger sig runt, som om hon låg obekvämt. Allt som allt vänder hon
sig runt ca ett och ett halvt varv, medan kuten ivrigt följer efter. Plötsligt återvänder hon i
vattnet och digivningen är slut. Efter ca 15 sekunder går även ungen i och simmar direkt fram
till mamman. De ”pussas” och dyker. Ett par minuter senare kommer de upp igen och ungen
kravlar mödosamt upp på ett skär bara 35 m ifrån oss. Honan gör ett par ansatser att följa efter
men stannar i vattnet ca 10 m från kobben. Kuten kravlar upp högre på kobben och lägger sig
på sidan för att sola. Den ligger kvar en stund, under det att honan oavbrutet simmar fram till
den för att söka noskontakt. Till slut plaskar hon med ena labben i vattnet och ungen går
omedelbart i vattnet och simmar fram mot henne. Noskontaktdykning.
Under tiden har ännu en hona med unge närmat sig. Hona 2 stannar i vattnet, medan ungen
går upp på en kobbe (avstånd 60 m). Ungen är mycket liten och av navelsträngen syns en 10
cm lång, rödskär stump. Ungen verkar helt uttröttad och andas mycket tungt. Bröstkorgen
hävs så snabbt och djupt att hela kuten rör sig krampaktigt av andningsrörelserna. Efter ca 15
minuter börjar den andas mer normalt och tittar t o m upp ibland. Den håller upp buken mot
solen och navelsträngsstumpen krymper snabbt till halva sin ursprungliga längd samt blir mer
brun till färgen. Honan vakar i vattnet och blir orolig när en båt närmar sig. Ungen börjar
torka och sover en lugn sömn.
Något tidigare hade vi sett en trut som försökte äta något som såg ut som en meterlång slamsa
av en fosterhinna, men hade tydliga besvär med den.
Onsdag 21/6 1978
Vid femtiden väcktes vi av att vinden höll på att slita ner tältet, men vädret blev något bättre
bara en timma senare. När vi åkte mot Ursholmen kom ett tiotal sälar oss till mötes och var
väldigt nyfikna. Flera gånger var de endast några meter från båten och tittade nyfiket men
försiktigt. Vi lade oss på samma plats som igår och under de första tre timmarna hände inget
notabelt. En hona med unge kom vid nio- tiden och lade sig på en kobbe ca femtio meter
framför oss. Ungen var mycket liten och hade en decimeterlång blödande stump av navelsträngen kvar. Ungen lade sig och sov i en timme med navelsträngsstumpen vänd mot solen
(jämför tisdag). Honan låg bredvid och vakade spänt. Hon var mycket orolig och puffade på
ungen med jämna mellanrum. Kuten blev synbart irriterad av att bli väckt hela tiden och slog
ofta till mamman med ena framlabben. Efter en timmas sömn diade ungen under 7 minuter,
och kröp sedan omkring på kobben en stund, men gäspade ett par gånger och återgick till att
sova. Sömnen blev fortfarande avbruten av honan vid ett otal tillfällen. Hennes oroliga
beteende hade ingen synlig orsak, men hon reagerade även på tärnor som dök.
Ytterligare en hona med unge närmade sig vid flera tillfällen, och gick två gånger upp på
samma kobbe som de två första sälarna, men återvände nästan omedelbart då hennes kut hade
problem att komma upp. De återgick till vattnet och lekte under hela den tid vi såg dem.
Kuten andades in luft och simmade någon meter under ytan och släppte ut luften så att det
bildades bubblor. Detta upprepades kanske tio gånger innan de försvann ur sikte.
De återkom en halvtimme senare och ungen red på honans rygg. De plaskade ljudligt och
tumlade runt i vattnet, medan ömsom baklabbar och ömsom huvuden var synliga över ytan.
Den första honan spejade oavbrutet men ignorerade andra sälar helt. De flesta honor som hade
ungar hade ingen kontakt med sina artfränder och behandlade dem som luft. Ungar lekte
aldrig med varandra utan hela deras uppmärksamhet var inriktad på mamman.
Vid Segelskären var det annorlunda. Där bildade honor med ungar en särskild flock, som var
relativt avgränsad från övriga delen av populationen.
Referenslitteratur
Almkvist L:
Sälstammens storlek i Sverige 1976.
Rapp kontr 7 - 79/76.
Anon 1978
Västerhavsfisk - Meddelanden från Havsfiskelaboratoriet
i Lysekil, nr 237, 141 sid.
Bigg M A:
Clines in the pupping season of the harbor seal.
Fish Res Board Ean I 26:449-445 1969.
Boulva J:
Temporal variations in birth period and characteristics
of newborn Harbour seals. Rapp P-v. Réun.Cons. int.
Explor. Mer. 169:405-408.
Boulva J:
Observations on a colony of whelping Harbour seals
(Phoca vitulina concolor) on Sable Island, Nova Scotia.
J Fish. Res. Bd. Canada 28: 755-759.
Caughley G:
Mortality patterns in mammals Ecology 1966.
Dahlbäck N:
Knubbsäl på västkusten och litet om de andra sälarna
i vårt land. Bohusläns Hembygdsförbund 1974.
Divinyi C A:
Growth and inovements of a knownage Harbour Seal.
J Mammal Vol. 52. No 4 1971.
Harrisson H:
et al The behavior and physiology of pinnipeds
London 1968.
Hewer H R:
Age determiation of Seals Nature (London)
187:959 - 960 1960.
Härkönen T:
Sälinventering i kosterområdet 1977 länsstyrelsen,
naturvårdsenheten 1977:6.
Isaksson S-O:
Knubbsälsinventering i Bohuslän 1976 Naturhistoriska
riksmuseet rapport kontrakt 7 79/76.
Isaksson S-O:
Knubbsälinventering Hallands Väderö-Sydkoster 1978.
Publ. 1979. Naturhistoriska riksmuseet kontrakt 7-79.
Krebs C:
Ecology
Harper & Row Publishers 1972.
Luders K:
Haltung und aufsucht von Seehunden. Prem. Congrés
Int. d´Aquarial, Monaco 1960.
Mansfield A W:
Age Determination of the harbour seal. Nature London
186:92-93:186 1960.
Ognes P:
Sel i Sör-Norge, Fiskets Gang nr 45 1966 sid 834-839.
Rae B:
Further observations on the food of seals J Zool., London
(1973), 287-297.
Reijnders P J H:
The harbour seal (Phoca vitulina) population in the
Dutch Wadden Sea: Size and composition Netherlands
Journal of Sea research vol. 10 No 2 sept 1976.
Schmidt W:
Vergleichend morfologische Studie über die Otolithen
mariner Knochenfische. Archiv für Fischereiwissenschaft,
19 Jahrg. Beiheft 1, 1-96.
Sergeant D E:
Estimating numbers of harp seals Rapp P-v. Réun.
Cons. int. Explor. Mer. 169: 274-280 1975.
Spalding D J:
Cornparative feedinghabits of the furseal (C. ursinus)
sealion (E. jumbata) and harbor seal (P. vitulina) on the
British Columbia coast. Fish. Res. Board. Can. Bull.
146, 1-52 1964.
Söderberg S:
Sälens födoval och skadegörelse på laxfisket i Östersjön.
Stockholm 1972.
Söderberg S Almkvist L:
In prospect of the Seal hunt in Canada 1977:
A comment. Swedish Museum of Natural History
77-03-17
Wipper E:
Ökologie des Seehundes, Phoca vitulina (Linné 1758) an
der Niedersächsischen Nordseeküste 1974.
Zar H J:
Biostatical analysis Pretice Hall mc. 1974.
KOSTEROMRÅDETS KNUBBSÄLAR:
Populationsstorlek, födoval och inverkan på
fiskebeståndens storlek.
Bilaga innehållande undersökningsmaterial och standardkurvor
Undersökningar utförda av Tero Härkönen 1977 – 1979
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Populationsräkningsprotokoll
1
Undersökningsmaterial, Fecesanalys
7
Standardkurvor
Torskfiskar
Flatfiskar
Sillfiskar
Läppfiskar
Övriga
17
17
35
43
46
52
Protokoll, Torrviktsbestämning
56
Sälräkning 17 - 18 juni 1978
17/6 1978
Område
Ursholmen
Ramsökalven
Segelskären
(18/6)
Plats
Vuxna djur
L. Ursholmen
1
Våskär
4
Luseskär
18
Gulehumpen
2
S. Ramsholmen
8
S. Ramsökalven
29
Segelskären inkl
Ramskär
77
139
Kutar
1
0
0
0
0
9
Totalt
2
4
18
2
8
38
14
24
91
163
Räkningen osäker, då hela området ej kunde täckas in vid ett och samma tillfälle.
Sälräkning 28/6 1978
Område
Ursholmen
Ramsökalven
Plats
V L Sockna
S L Sockna
Luseskär
Svarta Kalvhättan
Vuxna djur
1
14
7
11
Kutar
0
6
2
8
Totalt
1
20
9
19
Segelskären
Ålekråkan
Grund O Ålekråkan
Metareskär
Trindeknubben
St. Segelskär
V L Segelskär
Björnen
8
1
1
10
23
41
1
118
4
0
0
5
7
11
0
43
12
1
1
15
30
52
1
161
Vuxna djur
21
2
2
14
1
1
5
31
38
2
10
9
14
150
Kutar
2
0
1
9
0
0
3
7
6
1
2
7
6
44
Totalt
23
2
3
23
1
1
8
38
44
3
12
16
20
194
Plats
Vuxna djur
S St Sockna
8
Luseskär
22
Våskär
3
Vita Kalvhättan
17
Svarta Kalvhättan
1
Grund SV. Ålekråkan
43
Grund V. Ålekråkan
6
Ramsö
1
Kalvöbrott
1
Trindeknubben
13
Flateknubben
7
St. Segelskär
10
V L Segelskär
26
Björnen
37
1
Märreskär
196
Kutar
2
4
3
6
0
0
2
0
0
5
4
2
12
8
0
48
Totalt
10
26
6
23
1
43
8
1
1
18
11
12
38
45
1
244
Sälräkning 3/7 1978
Område
Ursholmen
Ramsökalven
Segelskären
Plats
S L Sockna
Socknekullen
Våskär
Luseskär
S. Lille Bror
Svarta Kalvhättan
Vita Kalvhättan
S O Ålekråkan
Trindeknubben
Flateknubben
St. Segelskär
V L Segelskär
Björnen
Sälräkning 19/7 1978
Område
Ursholmen
Ramsökalven
Segelskären
Sälräkningsprotokoll 1/8 1978
Tid 06.00 - 09.00
Väder: Klart, svag SV
Område
Ursholmen
Ramsökalven
Segelskären
Plats
Vuxna djur
Luseskär
12
Våskär
3
Vita kalvhättan
21
Sv. Kalvhättan
3
Metareskär
42
Grund SV. Ålekråkan
30
Grund V. Ålekråkan
17
Trindeknubben
32
L. Segelskär
3
Björnen
33
Skären V L
Segelskär
41
Märreskär
4
Ramskär
13
254
Kutar
5
0
2
0
4
1
0
18
0
9
Totalt
17
3
23
3
46
31
17
50
3
42
3
0
0
42
44
4
13
296
Sälräkning 5/9 1978
Plats
Våskär
L. Ursholmen
Luseskär
L. Sockna
Sv. Kalvhättan
Metareskär
O. Ramsökalven
S. Ramsholmen
Gulehumpen
Trindeknubben
St. Segelskär
V L Segelskär
Ramskär
Märreskär
Område
Ursholmen
Ramsökalven
Segelskären
Antal sälar
86
14
8
11
12
7
2
11
6
83
6
15
8
3
272
Provsammanställning augusti 1977
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
(B.esmarki)
(M.merlangus)
(G.morrhua)
Antal % av Tot.antal
134
62,0
11
5,1
10
4,6
Vikt
1 877,3
282,0
892,0
% av Tot.vikt
26,0
3,9
12,4
Glyskolja
Kolja
Långa
Kummel
Fyrtömmad
Skärlånga
Sill
Taggmakrill
Sandskädda
Lerskädda
Okänd 1
Okänd 2
(T.minutus)
(M.aeglefinus)
(M.molva)
(M.merluccius)
12
2
12
2
5,6
0,9
5,9
0,9
522,5
211,8
2 282,0
204,0
7,2
2,9
31,6
2,8
(O.cimbrius)
(C.hagengus)
(T.trachurus)
(L.limanda)
(H.platessoides)
2
3
1
1
4
7
2
0,9
1,4
0,5
0,5
1,9
3,2
82,0
318,0
107,3
160,0
272,0
1,1
4,4
1,5
2,2
3,8
7 211
Antal bestämbara otoliter: 216
Proverna tagna på Våskär
Provsammanställning oktober 1977
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Långa
Lerskädda
Rödspotta
Stensnultra
Antal % av Tot.antal
(B.esmarki)
7
9,1
(M.merlangus)
20
26,0
(G.morrhua)
21
27,3
(T.minutus)
9
11,7
(M.aeglefinus)
4
5,2
(M.molva)
4
5,2
(H .platessoides) 10
13,0
(P.platessa)
1
1,3
(C.rupestris)
1
1,3
Vikt
42,5
311,0
2 619,0
342,0
498,7
513,0
228,0
60,0
24,0
4 638,2
% av Tot.vikt
0,9
6,7
56,5
7,3
10,8
11,1
4,9
1,2
0,5
Antal bestämbara otoliter: 77
Provsammanställning november 1977
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Långa
Kolmule
Kummel
Fyrtömmad
Skärlånga
Lerskädda
Sandskädda
(B.esmarki)
(M.merlangus)
(G.morrhua)
(T.minutus)
(M.aeglefinus)
(M.molva)
(M.poutassou)
(M.merluccius)
(O.cimbrius)
(H.platessoides)
(L.limanda)
Antal % av Tot.antal
36
18,3
90
45,7
5
2,5
10
5,1
2
1,0
7
3,6
1
0,5
7
3,6
1
8
8
0,5
4,1
4,1
Vikt
580,0
1 410,8
728,0
279,5
353,8
880,0
11,0
31,2
102,0
259,5
1 082,0
% av Tot.vikt
8,2
19,9
10,2
3,9
5,0
12,4
0,2
0,4
1,4
3,7
15,2
Rödspotta
Rödtunga
Tobis
Berggylta
Blågylta
Okänd 1
Okänd 2
(P.platessa)
(G.cynoglossus)
(A.tobianus)
(L.berggylta)
(L.ossifragus)
2
2
2
4
2
1
9
1,0
1,0
1,0
2,0
1,0
0,5
4,6
390,0
40,0
12,0
789,0
157,0
5,5
0,6
0,2
11,1
2,2
7 105,8
Antal bestämbara otoliter: 197
Provsammanställning januari 1978
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Långa
Kummel
Sill
Lerskädda
Rödtunga
Berggylta
Blågylta
Okänd 1
Okänd 2
Antal % av Tot.antal
(B.esmarki)
80
28,4
(M.merlangus)
7
2,5
(G.morrhua)
12
4,26
(T.minutus)
41
14,5
(M.aeglefinus)
5
1,8
(M.molva)
3
1,1
(M.merluccius) 101
35,8
(C.hargengus)
12
4,3
(H.platessoides)
1
0,4
(G.cynoglossus)
2
0,7
(L.berggylta)
3
1,1
(L.ossifragus)
6
2,1
8
2,8
1
0,4
Vikt
360,0
196,0
2 960,0
1 529,5
1,151,3
630,0
925,1
1 576,0
350,0
88,0
420,0
277,0
% av Tot.vikt
3,4
1,9
28,3
14,6
11,0
6,0
8,8
15,1
3,3
0,8
4,0
2,6
10 463
Antal bestämbara otoliter: 282
Provsammanställning mars 1978
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Kolmule
Långa
Fyrtömmad
Skärlånga
Sill
Lerskädda
Sandskädda
Tobis
Antal % av Tot.antal
(B.esmarki)
21
18,4
(M.merlangus)
8
7,0
(G.morrhua)
8
7,0
(T.minutus)
26
22,1
(M.aeglefinus)
2
1,8
(M.poutassou)
2
1,8
(M.molva)
3
2,6
(O.cimbrius)
(C.harengus)
(H.platessoides)
(L.limanda)
(A.tobianus)
1
12
1
3
1
0,9
10,5
0,9
2,6
0,9
Vikt
229,7
196,0
566,0
972,5
324,3
117,0
180,0
69,0
1 644,0
135,0
683,0
11,5
% av Tot.vikt
3,7
3,1
9,1
15,6
5,2
1,9
2,9
1,1
26,3
2,2
10,9
0,2
Berggylta
Blågylta
Okänd 1
(L.berggylta)
(L.ossifragus)
3
6
16
2,6
5,3
14,0
584,0
537,0
9,3
8,6
6 249
Antal bestämbara otoliter: 114
Provsammanställning april 1978
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Långa
Kummel
Fyrtömmad
Skärlånga
Sill
Lerskädda
Sandskädda
Rödspotta
Tobis
Svart
Smörbult
Okänd 1
Antal % av Tot.antal
(B.esmarki)
143
39,9
(M.merlangus)
14
3,9
(G.morrhua)
38
10,6
(T.minutus)
53
14,8
(M.aeglefinus)
5
1,4
(M.molva)
3
0,8
(M.merluccius)
4
1,1
Vikt
850,4
503,0
3 812,0
2 285,0
514,8
475,0
150,0
(O.cimbrius)
(C.harengus)
(H.platessoides)
(L.limanda)
(P.platessa)
(A.tobianus)
(G.nigra)
% av Tot.vikt
6,4
3,8
28,7
17,2
3,9
3,6
1,1
8
22
10
5
2
45
2,2
6,1
2,8
1,4
0,6
12,6
580,0
2 680,0
411,0
279,0
308,0
418,9
4,4
20,2
3,1
2,1
2,3
3,2
1
5
0,3
1,4
12,0
0,1
13 279
Antal bestämbara otoliter: 358
Provsammanställning maj 1978
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Tobis
Okänd 1
(B.esmarki)
(M.merlangus)
(G.morrhua)
(T.minutus)
(A.tobianus)
Antal % av Tot.antal
3
0,8
3
0,8
3
0,8
1
0,3
295
95,5
4
0,9
Vikt
20
58
303
78
2 616
% av Tot.vikt
0,7
1,9
9,9
2,5
85,1
3 045
Antal bestämbara otoliter: 309
Provsammanställning juni 1977
Fiskart
Antal % av Tot.antal
Vikt
% av Tot.vikt
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Kolmule
Långa
Kummel
Fyrtömmad
Skärlånga
Lerskädda
Sandskädda
Rödtunga
Sill
Skarpsill
Tobis
Makrill
Blågylta
Stensnultra
Okänd 1
Okänd 2
(B.esmarki)
149
(M.merlangus)
7
(G.morrhua)
35
(T.minutus)
97
(M.aeglefinus)
1
(M.poutassou)
5
(M.molva)
6
(M.merluccius)
1
21,0
0,8
4,9
13,7
0,1
0,7
0,8
0,1
1 587,7
196,2
4 292,0
4 923,0
334,2
1 302,0
770,0
34,0
6,4
0,8
17,3
19,9
1,3
5,3
3,1
0,1
(O.cimbrius)
28
(H.platessoides) 10
(L.limanda)
9
(G.cynoglossus)
6
(C.harengus)
55
(S.sprattus)
19
(A.tobianus)
259
(S.scombrus)
2
(L.ossifragus)
2
(C.rupestris)
1
17
9
4,0
1,4
1,3
0,8
7,8
2,7
36,6
0,3
0,3
0,1
2,2
4,6
954,0
282,0
1 838,0
22,5
4 683,0
230,9
2 055,4
1 060,0
161,0
43,0
3,9
1,1
7,4
0,1
18,9
0,9
8,3
4,3
0,6
0,2
24 771
Antal bestämbara otoliter: 708
Antal prover Våskär
: 10
Antal prover Segelskär : 8
Proverna tagna 17, 27 och 28/6
Provsammanställning juli 1977
Fiskart
Vitlinglyra
Vitling
Torsk
Glyskolja
Kolja
Kolmule
Långa
Kummel
Fyrtömmad
Skärlånga
Lerskädda
Sandskädda
Antal % av Tot.antal
(B.esmarki)
195
33,3
(M.merlangus)
11
1,9
(G.morrhua)
60
10,2
(T.minutus)
37
6,3
(M.aeglefinus)
13
2,2
(M.poutassou)
6
1,0
(M.molva)
3
0,5
(M.merluccius) 31
5,3
Vikt
2 419,0
626,0
5 874,0
1 818,0
995,0
568,0
390,0
1 050,0
% av Tot.vikt
6,8
1,8
16,6
5,1
2,8
1,6
1,1
3,0
(O.cimbrius)
(H.platessoides)
(L.limanda)
8
18
6
1,4
3,1
1,0
281,0
1 149,5
660,0
0,8
3,2
1,9
Sill
Skarpsill
Tobis
Guldlax
Makrill
(C.harengus)
(S.sprattus)
(A.tobianus)
(A.silus)
(S.scombrus)
34
33
66
46
2
5,8
5,6
11,3
7,8
0,3
3 103,0
454,7
455,9
12 298,0
820,0
8,9
1,3
1,3
34,8
2,3
Taggmakrill
Stensnultra
(T.trachurus)
(C.rupestris)
15
2
2,6
0,3
2 396,3
33,0
6,8
0,1
35 351
100,2
Antal bestämbara otoliter: 586
Antal prover Våskär
: 28
Antal prover Segelskär : 12
Proverna tagna 10, 24, 28 och 31/7
Provsammanställning augusti 1977
Fiskart
Vitlinglyra
(B.esmarki)
Antal % av Tot.antal
10
3,5
Vikt
121,4
Torsk
Glyskolja
Kolja
(G.morrhua)
(T.minutus)
(M.aeglefinus)
5
3
1
1,7
1,0
0,3
2 025,0
104,5
140,1
15,2
0,8
1,1
Kummel
Fyrtömmad
Skärlånga
Lerskädda
Sandskädda
Sill
Skarpsill
Tobis
Taggmakrill
Okänd 1
(M.merluccius)
6
2,1
183,0
1,4
(O.cimbrius)
(H.platessoides)
(L.limanda)
(C.harengus)
(S.sprattus)
(A.tobianus)
(T.trachurus)
28
23
6
64
1
48
3
90
288
9,5
8,0
2,1
22,2
0,3
16,7
1,0
31,3
99,9
1 515,0
1 444,5
172,0
6 879,0
11,5
285,8
413,6
11,4
10,0
1,3
51,7
0,1
2,1
3,1
13 295,4
% av Tot.vikt
0,9
Torrviktsbestämning och otolitantal gällande proverna tagna
15/81977 och 5/10 1977
Provkod
VO1
VO2
VO3
VO4
VO5
VO6
VO7
VO8
VO9
VO10
VA11
VA12
VA13
VA14
VA15
VA16
Va18
VA19
VA2O
VA34F
S22
S23
S24
S25
S26
S27
S28
S29
S31
S32
S33
x)
40 grader, 48 tim. Vikt i g
Torrvikt
19,8
15,8
71,1
9,1
99,2
66,4
17,4
22,9
43,6
54,5
25,6
73,6
34,9
35,5
38,3
24,7
45,6
40,8
33,3
117,0
11,8
12,8
15,2
14,3
26,9
24,2
25,1
75,8
57,4
34,1
49,8
x)
Antal otoliter
0
0
21
6
26
0
8
0
0
14
5
0
4
2
1
2
11
15
7
78
1
0
12
0
11
1
0
0
1
2
33
