KLAS GÖRAN KARLSSON: RYSSLAND OCH VÅLDETS KULTUR
Karlsson delar kronologiskt in Rysslands/Sovjetunionens våldshistoria i 3 olika faser;
1) 1885­1917
I ’kriget’ mellan statsmakten och dess kritiker avrättades ca. 5000­6000 individer anklagade för ’terrorism’. Ytterligare några tusen föll offer för våldsdåd i samhället.
nov 1­13:01
2) 1917­1991
Det kommunistiska sovjetvåldet. Massivt statligt våld som användes för att ’uppfostra’ befolkningen och uppnå de kommunistiska idealen. Statens fiender skulle ’sopas bort’.
nov 1­13:03
1
3) 1991­
Jeltsins, Putins och Medvedevs våld. Statsmakten vilar på statligt våld (Tjetjenien, Georgien). Statsmakten använder sig av våld för att rikta befolkningens blickar. Ifall det går ekonomiskt sämre så använder man sig av våld för att fokuseringen inte skall vara riktad på det som går sämre.
nov 1­13:07
DET KOMMUNISTISKA VÅLDET UNDER LENIN OCH STALIN
a. det moderna samhället
b. det kommunistiska våldet
c. det ryska arvet
d. de maktpolitiska målsättningarna
a.
’den moderna staten’
Målsättningen var att skapa en ’modern’ välfärdsstat. Tanken är att man kan enbart uppnå något gott genom att använda sig av en del ondska. Ifall staten skall bli modern kräver det uppoffringar. Stalin ’På 10 år måste vi uppnå det som tagit 100 år för de västliga nationerna eller krossas av dem’. Industrialiseringen + välfärdssamhället.
nov 1­13:11
2
b.
den kommunistiska ideologin
Ideologin berättigar den statliga terrorn. Idén om ett paradis som enbart kan uppnås genom offer. Statens fiender, de som motarbetar paradiset, skall elimineras.
Samhällets parasiter rensas bort av de nya makthavarna (i alla totalitära stater legitimeras ’folkmord’ genom att demonisera fienden. I ruanda var tutsierna ’kakerlackor’ medan Stalin kallade alla oppositionella för ’kulaker’. I Putins Ryssland är Tjetjenierna terrorister).
Ändamålet helgar medlen. Den kommunistiska nationalismen (nationalbolsjevismen).
’För att göra omelett så måste man knäcka ägg’ (Lenin)
Himmelriket kunde enbart uppnås genom att gå över lik.
nov 1­13:13
c.
det ryska arvet
När kommunismen blir den svart/vit, dualistisk. Den ryska sagan i vilken paradiset och helvetet kämpar om själarna.
’Den som inte är med oss är mot oss’. När denna nationalistiska tanke blandades med det ryska imperialistiska arvet så blev resultatet en rysk nationalbolsjevism där icke ryssar kuvades och individen förlorade sin betydelse. Ett samhälle som inte ger något värde åt den enskilda individen kan aldrig vara en rättsstat. I den ryska traditionen är individen betydelselös.
nov 1­13:16
3
d.
maktpolitiska målsättningar
1918­53, en 35 år lång terrorperiod under vilken Sovjetunionen uppkom och transformerades dramatiskt.
Inleddes under inbördeskriget 1918­21 som ännu inte är en utredd period. Det är svårt att separera inbördeskriget från den röda och/eller den vita terrorn.
Efter inbördeskriget inleds vad Karlsson kallar ’den didaktiska terrorn’ ­ staten intar en uppfostrares roll. Befolkningen skall tvingas till insikt i kommunismens förträfflighet. ’Med järnhand skall vi jaga människor till lycka’ ­ sloganen i det första koncentrationslägret som byggdes i Sovjetryssland. Fångväktarna kallades ’fostrare’.
nov 1­13:18
Terrorn ökade i.o.m Stalins 5­års planer, kollektiviseringen och industrialiseringen.
Gulag förvandlades snabbt till en integrerad del av planhushållningen. Behovet av slavarbetskraft.
nov 1­13:20
4
I.o.m mordet på Kirov 1934 inleddes en ny typ av statlig terror. Hela den första generationen bolsjeviker, som främst identifierade sig själva som Leninister, sopades bort. Teaterrättegångarna med de offentliga bekännelserna hade igen en uppfostrande roll. Befolkningen skulle informeras om faran med fiender inom staten. Efter att Sovjetunionens ledande skikt kraftigt decimerats förändrade terrorn form.
Andrej Vysjinskij
Kirov
nov 1­13:20
Formellt sett var det mordet på partisekreteraren i Leningrad, Sergej Kirov, 1934 som blev förevändningen för terrorn, jakten på så kallade folkfiender och Moskvaprocesserna. Det var ett bisarrt skådespel där gamla bolsjevikveteraner erkände sig skyldiga till de mest konspiratoriska brott mot den stat de varit med om att skapa. Åklagaren Andrej Vysjinskij (mensjevik ända till 1921) framträdde med sina beryktade krav på att "de galna hundarna" skulle skjutas. De åtalade spelade sina roller och erkände samröre med japanska och tyska underrättelsetjänster, konspirationer mot både Lenin och Stalin, samröre med Trotskij. Bara en enda vägrade att erkänna, Nikolaj Krestinskij.
nov 1­13:29
5
Krestinskij hade varit medlem i den första politbyrån och var bolsjevikveteran. Ett tag under Lenin var han sekreterare i Centralkommitten. Ordväxlingen från 2 mars 1938 förtjänar att citeras. På detta stadium i processen frågar rättens ordförande, V. Ulrich, de anklagade om de erkänner sig skyldiga. Alla svarar ja ända tills:
Ordföranden: Anklagade Krestinskij, erkänner Ni er skyldig till de anklagelser Ni åtalas för?
Krestinskij: Jag är oskyldig. Jag är ingen trotskist. Jag har aldrig varit medlem av något höger­ och trotskistblock; jag kände inte till att ett sådant fanns. Jag har inte heller begått något av de brott jag personligen anklagas för. Jag erkänner mig inte skyldig till att ha stått i förbindelse med den tyska underrättelsetjänsten.
Ordföranden: Bekräftar Ni ert erkännande under utredningen?
Krestinskij: Jag erkände under utredningen, men jag har aldrig varit trotskist.
Ordföranden: Jag upprepar frågan. Erkänner Ni er skyldig?
Krestinskij: Före min arrestering tillhörde jag bolsjevikpartiet. Det gör jag fortfarande.
Ordföranden: Erkänner Ni er skyldig till anklagelsen att ha deltagit i underrättelsetjänst och terrorism?
Krestinskij: Jag har aldrig varit trotskist. Jag har aldrig tillhört något höger­ och trotskistblock och har inte begått något brott.
Dagen efter erkänner Krestinskij:
Krestinskij: Igår var jag påverkad av en tillfällig, stark och falsk känsla av skam, orsakad av hela atmosfären i förhörsbåset tillsammans med den pinsamma stämning som den offentliga uppläsningen av anklagelsen skapade, allt detta, förvärrat av min dåliga hälsa, gjorde att jag inte kunde förmå mig att säga sanningen, jag kunde inte förmå mig till att säga att jag är skyldig. Och istället för att säga "Ja, jag är skyldig", svarade jag närmast mekaniskt "Nej, jag är osyldig".
Vysjinskij: Mekaniskt?
Krestinskij: I världsopinionens åsyn hade jag inte styrkan att erkänna sanningen att jag hela tiden hade utkämpat en trotskistisk kamp. Jag anhåller om att rätten för till protokollet att jag helt och fullt erkänner mig skyldig till samtliga de mest allvarliga anklagelser som förts fram mot mig personligen, och att jag tar fullt ansvar för den trolöshet och det förräderi jag gjort mig skyldig till.
Vysjinskij föredrog det säkra före det osäkra. Krestinskij avrättades men återupprättades 1965. nov 1­13:31
Bucharins erkännande är intressant eftersom han vägrade att erkänna detaljer i anklagelseakten, t ex att han konspirerat mot Lenins liv. Icke desto mindre erkände han sig skyldig:
Jag erkänner att jag var en av ledarna av detta höger­ och trotskistblock. Följaktligen erkänner jag mig skyldig till allt som följer härav, summan av alla brott som denna kontrarevolutionära organisation begått, vare sig jag känt till dem eller ej, vare sig jag deltagit i dem eller ej."
Han förklarade i sin slutplädering:
I tre månader vägrade jag att säga någonting. Sedan började jag vittna. Varför? Därför att jag i fängelset började omvärdera hela mitt liv. När man frågar sig själv: 'Om du måste dö, vad dör du för?' ­ framträder tydligt en kolsvart tomhet framför dig .Det fanns inget att dö för om man dog utan att ha ångrat sig. Och dessutom, allt det positiva som lyser i Sovjetunionen kräver nya dimensioner hos en människa. Det var detta som till sist avväpnade mig och fick mig på knä inför partiet och landet.
nov 1­13:34
6
Själva historien fick skrivas om och retuscheras. Bilden till vänster är från maj 1920, då Lenin talade på Sverdlovtorget. I trappan till talarstolen står Kamenev och Trotskij. Till höger samma bild så som den publicerades under Stalintiden. nov 1­13:37
Från 1936­37 förvandlades terrorn till en etnisk utrensning. Vissa etniska grupper misstänkliggjordes för att vara potentiella kollaboratörer med fienden. Omfattande folkförflyttningar och utrensningar, t.ex. alla tjetjener flyttades.
Från 1948 fokuseras judarna och det är uppenbart att en massiv judeutrensning skulle ha ägt rum ifall inte Stalin avlidit 1953.
nov 1­13:39
7
Fram till senare delen av 30­talet är statens fiender klassfiender men senare blir det etniska grupper som identifieras som statens fiender.
Fram till 1938 behandlas den statliga terrorn öppet av medierna. Det uppfostrande greppet är ju något man skall visa upp och inte skämmas över. Efter 1938 försvinner den statliga terrorn för att bedrivas i tysthet. L Beria (Chef för KGB 1938­53)
nov 1­13:42
Visserligen lyfter Chrustjev upp terrorn 1956 och fördömer den. Gorbatjov är den följande Sovjetledaren som erkänner våldsbruket och fördömer det.
Idag lever vi igen i en maktpolitisk tystnad. Det anses oviktigt och provokativt att försöka försvaga statsmakten genom att exponera övergrepp och statlig terror. (Kritikerna har tvingats under jorden, tystats ner eller mördats). Istället lyfter man fram vissa ’goda följder’ av det statliga våldet såsom segern i det andra världskriget.
En stor skillnad till förintelsen och Tyskland är att i Ryssland och de forna satellitstaterna saknas minnesmärken av den statliga terrorn. Man skall inte påminnas om det.
www.memorial.ru <http://www.memorial.ru> försöker samla ihop en minnesbank av sovjetterrorn. nov 1­13:50
8
