älgå kyrkogård - Svenska Kyrkan

ÄLGÅ KYRKOGÅRD
Fastighetsbeteckning: Ny stom 1:2.
Kyrkogårdens totala yta:10 354 m².
ALLMÄN BESKRIVNING
Älgå socken, med medeltida ursprung,
ligger vid Glafsfjordens nordvästra strand
några mil väster om Arvika.7 Socknens areal
är 175 km² och området består av odlingsbygd invid Glafsfjorden, bergig skogsmark
på Glaskogen samt av dalbygd i nordväst.
Enda tätort är Sulvik.
Befolkningsutveckling i Älgå socken
1805: 1301 invånare, 1856: 2097 invånare,
1900: 1652 invånare, 1995: 942 invånare,
2011: 892 invånare
Gravskick och antal begravningar
På Älgå kyrkogård finns kistgravar, urngravar
och minneslund. Antalet gravsättningar har
de senaste fem åren varit i genomsnitt 14
stycken per år.
Den nuvarande stenkyrkan föregicks av en äldre träkyrka som sannolikt var medeltida och
helgad åt Sankt Olof. Att Älgå tidigt haft en kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier
från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. I skrift omnämns kyrkan, enligt anteckningar i
Helge Kjellins arkiv, första gången år 1469. Denna kyrka, som lär ha varit belägen ca 75
meter nordväst om den nuvarande, revs i samband med att den nya kyrkan uppfördes
1724-26. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om
kyrkan år 1936. Församlingshem med ekonomi- och personalutrymmen uppfördes år 1959
norr om kyrkan. Invid församlingshemmet finns även en verkstad från 2007. Prästgården som
är i privat ägo är belägen några hundra meter norr om kyrkan.
I kulturmiljön runt Älgå kyrka kan även Älgå spikmedja sägas ingå. Den ligger på andra sidan vägen mitt emot kyrkan, och är sedan 1989 lagskyddad som byggnadsminne.
7 Kapitlen
”Allmän beskrivning”, ”Kyrkogårdens historik” och ”Kyrkogården idag” bygger till stora delar på uppgifter
hämtade från Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister samt från rapporten Begravningsplatser i Värmland, utgiven av Länsstyrelsen i Värmland
28
KYRKOGÅRDENS HISTORIK
På en karta från 1641 är kyrkan och kyrkogården markerad med ω inom en inhägnad strax
intill Älgån. På en senare karta från 1708 är en kyrka med västtorn placerad mitt i en
fyrkantig markering för kyrkogården. Markeringarna ska troligen läsas symboliskt och säger
egentligen inget om kyrkans utseende eller om dess placering på kyrkogården.
Dagens kyrkogård anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes, men begravningar förekom på 1700-talet även under den nya stenkyrkans golv. Till en början var kyrkogården
mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan
etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. Dess sträckning åskådliggörs på en karta från
1796.
År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidgning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utökning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. Sistnämnda utvidgning ritades av
trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén, och i samband med att denna del togs i bruk iordningställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. Mellan dessa utvidgningar
hade dock en renovering av kyrkogården ägt rum 1947. Strax innan den utfördes togs ett
antal bilder, vilka förvaras på Värmlandsarkiv. Bilderna visar hur området mellan kyrkan och
bårhuset främst upptogs av gravar försedda med vita träkors eller stenar av enklare utformning. Man kan också se att många gravar är försedda med s.k. gravkullar. Dessa tycks vara
överväxta av någon form av vintergrön växt, vilket var vanligt.
2
1
3
4
1. Karta från 1641, Lantmäteriet. 2. Karta från 1708, Lantmäteriet. 3. Karta från 1796, Lantmäteriet.
4. Situationsplan från 1904. Lägg märke till den gamla sockenstugan,2, Brandförsäkringsverkets handlingar.
29
Enligt den arbetsbeskrivning som upprättades av trädgårdsanläggare Werner Nilsson 1946
jämnades hela området och fick ett nytt matjordslager. Gravstenar och socklar lyftes eller
sänktes så att man fick till en jämn markyta. Gravstenarna ordnades så att ryggarna vände
mot varandra och gravsocklarna höggs om så att alla blev lika långa. Murarna byggdes
om och nya plattgångar och sittplatser utfördes. Nya häckar bestående av bärmispel,
berberis och liguster planterades och gräsmattor anlades. Troligen planterades också vid
denna tidpunkt den syrenallé mellan kyrka och bårhus som man idag ser rester av.
Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes många grusgravar igen och familjegravshäckar och andra gravhägnader togs bort.
År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet.
Älgå kyrkogård innan omläggningen 1947, Foto: Th. O, Värmlandsarkiv.
Lägg på övre fotot märke till skifferstenarnas placering och förekomsten av gravkullar. Nedre
fotot visar den stora förekomsten av träkors på kyrkogården vid denna tid. Idag återstår endast
ett fåtal av dessa kors.
30
KYRKOGÅRDEN IDAG
Begravningsplatsen har en i det närmaste
rektangulär form med östvästlig sträckning
med kyrkan belägen i den västra delen. Begravningsplatsen gränsar i norr till åkermark
och i öster till en björkdunge och Glafsfjorden. I söder flyter Älgån genom ett skogsparti
och i väster finns väg, parkeringsplats och
församlingshem.
Kyrkogårdsmarken sluttar något ner mot
Glafsfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger
här i sin helhet på ett lägre plan och omges
av en stödmur, medan en sten- och delvis
stödmur omger de äldre områdena.
Två ingångar finns, huvudingången strax väster om kyrkan och en ingång till kvarter C
(1965 års utvidgning) från norr. Ingångarna är
försedda med korsprydda smidesgrindar ritade 1947 av konstnären Alf Lindh. På ritningen finns angivet ”Motto: I korsets hägn”. Huvudgångarna är grusbelagda, men mellan
kvarteret finns även plattgångar av skiffer.
Belysning finns i form av lyktstolpar, och på
kyrkogården finns också enkelt utformade
servicestationer.
En östvästlig syrénallé har funnits mellan kyrkan och gravkapellet, varav endast delar
återstår. En återplatering har dock påbörjats.
Längs västra muren på de äldre områdena
växer lindar och längs den norra lönn, björk
och en kastanj. Björkar står också i gränsen
mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder
omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar
gravkvarteren på större delen av begravningsplatsen, men även rygghäckar av
ölandstok och spirea förekommer.
1
2
3
Kyrkans ingång i väster flankeras av gjutjärnurnor med blommor, och på norra respektive
södra sidan av tornet finns tulpan- och rosenrabatter. En syren och en rododendron är
planterade vid koret.
Området fram till 1965 års utvidgning har bibehållit mycket av sin äldre karaktär genom
de ca trettio grusgravar som finns kvar både
spritt och koncentrerat i kvarter B söder om
kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar.
4
1.Ritning på kyrkogårdsmur från omläggningen 1957.
2. Smidesgrind vid östra ingången.
3. Kvarter B .
4. Kvarter A.
31
Även ett järnstaket finns bevarat runt en av
begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en
täljstenhäll från tidigt 1800-tal över
brukspatron Jacob Forslund i Älgå som dog
1806. Graven är troligen identisk med den s k
Grubbiska graven, som tillkom vid Johan
Grubbes död 1747 och som senare övertogs
av ägaren till Älgå bruk. Strax intill står en
intressant gjutjärnsgravvård i empirestil över
Carl Eric Dyrén som dog 1839. Ytterligare en
gravvård av hög ålder står söder om kyrkan.
Den utgörs av en stor kalksten med text på
båda sidor och med första dödsår angivet till
1821. Denna sten och hällen över Jacob
Forslund är de enda gravvårdar som omnämns i den inventering som gjordes av Älgå
kyrka år 1830. Från första hälften av 1800-talet
är också de fyra skifferstenarna som står intill
kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan finns
den stora Rhodinska familjegraven med en
hög granitsten och en rad små, liggande
gravstenar inom kraftig stenram.
Speciellt för Älgå kyrkogård är ljudbilden, där
Älgåns strömmande vatten starkt bidrar till
upplevelsen av kyrkogårdsmiljön.
Forslundska/Grubbiska graven. Foto: Ur Värmlands
Museums arkiv.
32
KVARTER
Kvarter A utgörs av området strax norr och
öster om kyrkan. Det avgränsas i väster och
norr av kyrkogårdsmuren och sträcker sig i
öster fram till bårhuset och kyrkogårdsmuren
mot 1965 års utvidgning. Området är
uppdelat i mindre partier som avgränsas av
lågt klippta rygghäckar av oxbär och
ölandstok, vilka sträcker sig i nord-sydlig
riktning. Området strax norr om kyrkan
präglas av den stora Rhodinska familjegraven. Området nord-öst om kyrkan har en
varierad karaktär med någon enstaka
grusgrav.Vid korväggen står fyra skifferstenar
från 1800-talets första hälft uppställda, vilka
bidrar till kvarterets karaktär.
Kvarter B utgörs av området strax söder och
sydöst om kyrkan. Det avgränsas i väster och
söder av kyrkogårdsmuren och sträcker sig i
öster fram till bårhuset och kyrkogårdsmuren
mot 1965 års utvidgning. Området är uppdelat i mindre partier som avgränsas av lågt
klippta rygghäckar av oxbär och ölandstok,
vilka sträcker sig i nord-sydlig riktning. Kvarter
B hyser kyrkogårdens äldsta gravvårdar och
har överhuvudtaget en ålderdomligare
karaktär än den övriga kyrkogården. Ett
trettiotal stenramsomgärdade grusgravar
finns kvar i området liksom många påkostade
och högresta gravvårdar med stort kulturhistoriskt värde och upplevelsevärde.
Detta lummiga kvarter med närheten till
Älgåns brusande vatten präglas även av
närheten till spiksmedjan i väster.
Kvarter C utgörs av området öster om bårhuset. Detta kvarter tillkom 1965 och präglas
av större enhetlighet än de övriga kvarteren.
I mitten av kvarteret finns en fyrkantig springbrunn av skiffer. Låga häckar av oxbär delar
kvarteret i mindre partier, och i nordöstra
respektive sydöstra hörnet finns enkla
meditationsplatser med fasta vilbänkar.
Dessa omges av olika sorters buskar, bl.a. jasmin, spirea och ölandstok. Fasta bänkar
förekommer även på fler ställen i detta
kvarter. Övervägande delen av gravvårdarna är så kallade portföljgravstenar
med likartad, anspråkslös utformning.
Kvarter A med den Rohdinska familjegraven.
Kvarter B med den Forslundska familjegraven till
höger i bild.
Kvarter C med springbrunnen och de låga oxbärshäckarna.
33
Mer individuellt utformade gravvårdar från de senaste seklen finns i mitten av kvarteret
längst ned mot vattnet. De sydöstra delarna av kvarteret är ännu inte i anspråkstagna. I
slänten öster om bårhuset, och kyrkogårdsmuren mot kvarter A och B, finns ett område med
urngravar med liggande gravvårdar.
Minneslunden nås från kvarter B och C, och ligger strax söder om kvarter B vid Älgån, i anslutning till kvarter C. Minneslunden anlades av kyrkogårdspersonalen 2003 och består av en
gräsyta med plattgång samt en sten med texten ”Minneslund”. På platsen finns även en
blom och ljushållare.
INSKRIPTIONER OCH TITLAR
Hemmansägare är den vanligast förekommande titeln på gravvårdarna, men ålderdomliga
titlar som danneman, förekommer liksom ortsnamn, gårdsnamn och psalmverser mm. Titlar
med kopplingar till bruksverksamheten förekommer, som t.ex. bruksägaren, faktorn och smidesmästaren.
VEGETATION
Trädbeståndet på kyrkogården inventerades 2006 och arbetet resulterade i en trädvårdsplan vars syfte är att ge en bild av befintlig vegetation och ge förutsättningar för kontinuerlig
vård och föryngring. Trädbeståndet består helt av lövträd som skogslind, skogslönn, vårtbjörk, stamsyren och pyramidek mm. Ett återskapande av syrenallén mellan kyrkan och bårhuset har påbörjats.
Häcksystemet består företrädesvis av oxbär och ölandstok.
Minneslunden
34
BYGGNADER
Kyrkan som uppfördes 1724-26 är, trots återkommande restaureringar under 1900-talet, såväl
exteriört som interiört bevarad i tämligen ursprungligt skick och framstår som en av
Värmlands bäst bevarade barockkyrkor.
Exteriören är vitputsad med rundbågiga fönsteröppningar under ett brant, skiffertäckt sadeltak. Västtornets överbyggnad har originell utformning i tre, spånklädda avsatser. Ingången
är förlagd i väster via tornets bottenvåning, men en ingång finns även mitt på långhusets
sydsida.
Bårhuset ritades1936 av arkitekt Ludvig
Mattsson och uppfördes för medel som
testamenterats för ändamålet av Kristina
Schwartz som dog 1935. Den lilla byggnaden
är uppförd på en grundmur av betong som
klätts med gråsten. Ytterväggarna består av
murtegel som vitputsats och sadeltaket är
täckt med glavaskiffer som hämtats från det
rivna kyrkstallets tak.
Församlingshemmet, med personal- och
ekonomiutrymmen i källaren, ritades av
arkitekt Gunnar Henriksson 1958 och uppfördes året därpå. Byggnaden ersatte den
gamla sockenstugan som var belägen strax
väster om kyrkan. Fasaden är klädd med rödfärgad lockpanel och sadeltaket är beklätt
med tegel.
Verkstaden är från 2007 och ersatte då ett
garage från senare delen av 1960-talet.
Byggnaden har en fasad klädd med
rödfärgad lockpanel och ett sadeltak beklätt
med tegel.
2
3
Ludvig Mattssons ritning för nytt gravkor/bårhus 1936.
35
LAGSKYDD
Begravningsplatsen är tillkommen före 1940 och skyddas därmed av kulturminneslagens
4 kapitel 3 § som säger att ”kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år 1939 får inte
på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen.” Tillstånd krävs alltid för
utvidgning av tomten och för uppförande eller väsentlig ändring av byggnader, murar,
portaler eller andra fasta anordningar på tomten. Detta skydd omfattar även de delar av
kyrkogården som är tillkomna efter 1939. Vid frågor kring förändringar och tillstånd kontakta
Länsstyrelsen i Värmlands län.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV
KYRKOGÅRDEN:
•Samtliga grusgravar är genom sitt miljöskapande värde att betrakta som mycket
värdefulla och skall bevaras, enligt kyrkogårdsdelegerande §9/2010.
•1800-talets och det tidiga 1900-talets gravkultur, bl.a. i form av högresta gravvårdar med
högt miljöskapande värde, som finns främst i kvarter B ska bevaras.
•Skiffergravvårdarna skall särskilt vårdas.
•Liksom de största och mest påkostade gravarna ska bevaras bör också de enkla, små
gravvårdarna och träkorsen bevaras, dels för att behålla variationen på kyrkogården dels
för att berätta om hur vanliga människors gravvårdar utformats genom åren. Träkorsen
minner också om hur kyrkogården tedde sig innan omläggningen 1947.
•Systemet med liggande gravvårdar i slänten ner mot kvarter C bör bevaras.
•Kyrkogårdens planform innehåller information som gör ålder och utbyggnadsfaser möjliga
att avläsa. De olika delarnas tidstypiska element bör därför bevaras.
•Stenmuren är ett viktigt arkitektoniskt inslag i kyrkomiljön som ska bevaras. Denna
avgränsar kyrkogården både fysiskt och symboliskt från omkringliggande landskap.
•Grindar i smidesjärn skall bevaras.
•Gångsystemet med grusbelagda gångar och gångar med skifferplattor bör bevaras.
•Den antagna trädvårdsplanen skall följas.
•Trädkransen är ett viktigt inslag i landskapet som bör bevaras.
•Häcksystemet med häckar i nord-sydlig riktning bör bevaras, liksom syrénallén mellan
kyrka och bårhus.
Observera att tillståndsfrågor avgörs av Länsstyrelsen
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE
36
Förvaras i Såguddens Museum
Tillkomstår: troligen
1100-1200-tal
Urvalskriterium: Medeltida liljesten
Karakteristik: Sandsten, h= 181, b=74, växtornamentik av
palmetttyp med trappstegspostament och rövarkors.
Stenen hittades vid restaureringen 1921 och har sedan
1920-talet förvarats på Såguddens Museum.
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1820-talet
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, titel
Karakteristik: Stående skiffersten med rundad topp.
Inskription: Dannemannen och kyrkovärden Erik Ersson från
Skyberg Född D. 12/9 1766 Död D. 16/8 1824 Hustrun Kari...
Andersdotter Född D. 772 1765 Död D. 13/3 1811.
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1840-talet
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, titel,
inskription.
Karakteristik: Stående skiffersten med avsmalnande topp.
Inskription: Här under hvilar häradsdomaren Nils Kjällarsson i
Byn Född den 8/10 1785 Död den 2121/2 1845. Om aftonen
är pust och gråt, då vänner måste skiljas åt, men Gud en
bättre morgon ger då ingen gråt skall vara mer.
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1800-talets
första del
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder,
inskription.
Karakteristik: Hög stående skiffersten med spetsig topp.
Inskription: NIS i Ränkesed Född dem 19 november 1773
Ana Nilsdotter Född i Olebyn den 16 mars 17… Död den 25
aprils1813. Han är Herren. Han göre som honom got tykas.
Sam. 3 Cv...18.
Gravnummer: Lapidarium
Tillkomstår: 1800-talets
första del
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder
Karakteristik: Stående skiffersten vars övre del saknas.
Inskription: ...wik är född i Krokebol den 9 octo 1731. Död i
Fröbol d. 30 jan 1811 gift med sin hustru … sa. Det är ingen
glädje…...
37
Gravnummer: stenmur
Tillkomstår: 1800-talets
första del
Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder
Karakteristik: Avbruten skiffersten som ligger på norra
stenmuren.
Inskription: Oläslig
Gravnummer: A0001
Tillkomstår: 1800-talets mitt
Urvalskriterium: Material-smidesjärn, hög ålder, hantverk,
lokalhistoria
Karakteristik: Smideskors med textplatta i brons
Inskription : Noach Hedrén *4/7 1787 + 31/8 1852
Komminister i Arvika och Älgå 1814 - 1825
Sedemera kyrkoherde i By och kontraktsprost i Nors
kontrakt.
Gravnummer: A0003
Tillkomstår: 1950-tal
Urvalskriterium: Inskription, titel, lokalhistoria
Karakteristik: Bautasten i grå granit
Inskription: Här vilar kyrkoväktaren Anders Wikman *20/4
1849 +11/8 1933 H. Gustava Eriksson *17/12 1855 +16/7 1931
Saliga äro de som dö i Herren. Uppb. 14.10 Vården är ett
tack från församlingen för 55 årigt tjänande i templet.
Gravnummer: A0005
Tillkomstår: 1857
Urvalskriterium: Material-smidesjärn, hög ålder, hantverk,
lokalhistoria, inskription, titel
Karakteristik: Smideskors med textplatta i brons
Inskription : Här hvilar Comministern i Arvika och Elgå
Pastorat Ärevördiga och wällärde Herr Anders Nyrén född
den 24/5 1783 död den 22/6 1857
Gravnummer: A0008
Tillkomstår: 1973
Urvalskriterium: Personhistoria-författare, inskription, titel,
symbol
Karakteristik: Bautasten i grå gnejs med solkors/
konsekrationskors.
Inskription : Komminister fil.dr G.T. Karlberg 1869 - 1919
Ps 203.4
38
Gravnummer: A0032
Tillkomstår: sent 1800-tal
Urvalskriterium: Miljöskapande, inskription, tidstypisk
Karakteristik: Hög sten på sockel och med spetsig topp i
polerad svart diabas med guldtext.
Inskription: P. Bengzon f. 10/8 1814 d. 27/1 1884 Andriette
Bengzon f.19/4 1820 d. 30/9 1894 Math.Ev. 11 K. 28 V.
Familjegrav
Gravnummer: A0121
Tillkomstår: 1920-tal
Urvalskriterium: Ovanlig form, titel, ortsnamn
Karakteristik: Grusgrav med gravvård i grå granit, med ett
genombrutet solkors/konsekrationskors.
Inskription: Byggmästaren Jakob Andersson *1848 29/5
+1928 27/2 Krokebol Hustrun Stina Jonsdotter *1845 24/5
+1927 27/11
Gravnummer: A0139
Tillkomstår: 1950-tal
Urvalskriterium: Personhistoria - original, titel, samhällshistoria,
ortsnamn, tidstypisk
Karakteristik: S.k. portföljsten i svart diabas
Inskription: Smidesmästaren Olof Karlsson 1895 - 1955 Fröbol
Gravnummer: A0144
Tillkomstår: 1930-talet
Urvalskriterium: Personhistoria - Kristina Schwartz, donator till
gravkapellet
Karakteristik: Låg stående sten i grå granit med rundad
topp.
Inskription: Fredrik Schwartz Byn *1853 +1929 Kristina
Schwartz *1853 +1935 Familjegrav
Gravnummer: B0008
Tillkomstår: 1870-80-tal
Urvalskriterium: Personhistoria - original ”trollgubbe”,
biskvimedaljong, ortsnamn.
Karakteristik: Hög sten i röd granit med biskvimedaljong
”Natten” av Thorvaldsen på sockeln.
Inskription: Olof Mattsson i Glåsnås född 23 juli 1810 död 20
juli 1872 Anna Jansdotter *4/4 1814 +26/8 1888
39
Gravnummer: B0066
Tillkomstår: 1839
Urvalskriterium: Material - gjutjärn, inskription, symbol, konsthistoriskt värde.
Karakteristik: Gjutjärnsgravvård i empirestil med lagerkrans
som dekor.
Inskription: Carl Eric Dyrén Född den 7 Junii 1795 Död på
Elgå den 10 Januarii 1839 Genom Trofastheten i Wänskap
Upplyst. Förstånd i Råd. Styrka i Nyttig Handling. Förtiente
Han Och Fick Saknadens Tårar på Grafven.
Gravnummer: B0104
Tillkomstår: Tidigt 1900-tal
Urvalskriterium: Inskription, symbol, miljöskapande
Karakteristik: Stående sten i polerad svart diabas med
schablondekor och krönande kors.
Inskription: Minne af Jon Andersson *7/1 1828 +1/3 1903
Marta Andersson *27/8 1849 +4/10 1912 Sv. Ps. 491: v.4
Kristus är vårt lif Döden är vår vinning
Gravnummer: B0117
Tillkomstår: 1800-talets mitt
Urvalskriterium: hög ålder, hantverk, inskription, titel, ortsnamn, symbol
Karakteristik: Stående gravvård i kalksten med inskription på båda sidor.
Inskription:
Nämndemannen
Här hvilar
Kyrkovärden
Riksdagsmannen
Anders Larsson
Elof Andersson från Ränkesed
född 16/2 1769 död 24/8 1821
Föddes därstädes den 7/4 1805 död
den 20/1 1878
Älskelig och Wän
du lyste ej af Rikedom
men af Många
Medborglige Dygder
Dess hulda Maka
Kristin Elofsdotter
född 9/11 1770 död 16/7 1847
1817…...
Gravnummer: B0273
Farväl nu vill jag somna och fridens
hem bebo
O var snart välkomna till
samma goda ro
Hustrun
Ingeborg Gullbrandsdotter
4/10 1809 +21/31896
Tillkomstår: 1907
Urvalskriterium: Tidstypisk, inskription, miljöskapande
Karakteristik: Stående sten i svart polerad diabas i
kölformad topp, schablondekor.
Inskription : Carl Fahlström *22/10 1822 +16/6 1907
Familjegraf Uppb. 13:14 Sv.Ps. 113 v4
40
Gravnummer: B0337
Tillkomstår: 1911
Urvalskriterium: Inskription, ortsnamn, miljöskapande
Karakteristik: Stående sten i röd granit med kölbågeformad
topp och schablondekor.
Inskription : Hustrun Kajsa Magnusson f. Jonsdotter *1825 +
1911 Dottern Britta Maria *1864 +1947 Sonen Anders *1860
+1954 Kronängen Sulvik
Gravnummer: B0398
Tillkomstår: 1900-talets
första del
Urvalskriterium: Personhistoria - fattighjon, inskription,
socialhistoria
Karakteristik: Liten pulpetsten i röd granit
Inskription : Lilla Mor Sofia By 3/6 1848 8/2 1906
MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE
Gravnummer: A0002
Tillkomstår: 1800-talets mitt
Urvalskriterium: Material - gjutjärn, miljöskapande, samhällshistoria, titel, inskription.
Karakteristik: Grusgrav med gjutjärnskors, granitobelisk mm.
Inskription :Bruksägaren Carl Chris Rhodin *1823 +1882 …
Kommendörskaptenen Carl Rosensvärd *1854 +1922 …
Arvid *1894 Stupad i Finland 1918 mfl
Gravnummer: A0009
Tillkomstår: 1930-tal
Urvalskriterium: Titel, ovanlig form, symbol
Karakteristik: Stående sten i röd granit med svart text och
symboler i form av svärd och fackla.
Inskription: Fortifikationskassör P.J. J:son Nyrander Lövåsen
*1878 +1930 *1907 son Adolf +1931 *1884 Johanna Maria
+1936 familjegrav
Gravnummer: A0053
Tillkomstår: Tidigt 1900-tal
Urvalskriterium: Inskription, lokalhistoria - handlare, tidstypisk
Karakteristik: Stående sten på sockel och med spetsig topp
i polerad svart diabas med schablondekor.
Inskription : Här hvilar Nils Aug. Andersson
Gördsbyn *14/3 1848 +27/5 1902 Saliga äro de fridstiftande.
Matt. 5:9 Hustrun Stina *1873 +1934 Rest af vänner
41
Gravnummer: A0143
Tillkomstår: 1943
Urvalskriterium: Ovanlig utformning, inskription, symbol,
ortsnamn, personhistoria - donator.
Karakteristik: Stående sten i röd granit med svart inskription i
fornnordisk stil, symbol i form av solkors/konsekrationskors.
Inskription: Söner reste vården 1943 Pastor Arvid Ryman
*1874 +1924 Mary Ryman f. Thallaug *1868 +1918 Gränsjön
Emma Ryman f. Gustafsson *1879 +1967
Gravnummer: A0189
Tillkomstår: 1900-talets mitt
Urvalskriterium: Träkors, socialhistoria
Karakteristik: Enkelt vitt träkors med metallplatta med
inskription.
Inskription : Adolf Östlund 2.10.1856-24.7.1925
Gravnummer: A0218
Tillkomstår: 1900-talets mitt
Urvalskriterium: Träkors, socialhistoria
Karakteristik: Enkelt vitt träkors med metallplatta med
inskription.
Inskription: Britta Maria Johansson Valnäs
Gravnummer: B0041
Tillkomstår: 1909
Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, miljöskapande
Karakteristik: Obelisk i polerad svart diabas.
Inskription : Fjärdingsmannen Nils Nilsson *15/9 1859 +14/11
1909 Gördsbyn Elgå
Gravnummer: B0068
Tillkomstår: Tidigt 1800-tal
Urvalskriterium: Material - gjutjärn, tidstypisk stil, inskription,
titel
Karakteristik: Liggande gravvård i grå granit med smidesstaket med festonger och rosetter.
Inskription: Här hvilar Cancielle Råd och Riddare af Kongl.
N.O. Jacob Forslund Född 1735 Död 1806 Dess kära maka
Marg. Christ. Hult Född 1758 Död 1833
42
Gravnummer: B0069
Tillkomstår: Omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Miljöskapande, inskription, titel, ortsnamn,
symbol.
Karakteristik: Grusgrav med stående sten i polerad svart
diabas med kronformad topp med schablondekor.
Inskription : Kommunalnämndens Ordf. Nils Nilsson Fröbol
Familjegraf Hustrun Kristina Nilsson *20/12 1841 +11/5 1909
Ingeborg Nilsson *1867 +1959 2. Corinthier br. 5:8
Gravnummer: B0094
Tillkomstår: 1860-tal
Urvalskriterium: Material - gjutjärn, titel, ortsnamn, symbol,
Inskription, samhällshistoria
Karakteristik: Gjutjärnskors på gjutjärnssockel, genombrutna
ornament och ängeln vid korsets fot.
Inskription : Här hvilar Kyrkovärden Olof Jonsson från Ränkesed född d. 6 Febr 1791 död d. 17 mars 1863 Sockeln: Till Er
känsla för bottenfast redlighet outtröttelig verksamhet och
sällsynt ordningssinne under 42 årig förvaltning av Ränkesed
faktori restes minnesvården av sörjande vänner.
Gravnummer: B0122
Tillkomstår: 1930-talet
Urvalskriterium: Material - smidesjärn, ortsnamn
Karakteristik: Liggande gravvård med smidesstaket.
Inskription : Karl Nilsson Hilma Nilsson Sulvik familjegrav
Gravnummer: B0128
Tillkomstår: 1880-tal
Urvalskriterium: Miljöskapande, ovanlig form, hög ålder
Karakteristik: Kors på dubbla socklar, grå granit med svart
text
Inskription : Dagmar Eriksson *1903 +1992 Andreas
Andersson född den 7 April 1806 död den 27 Oktober 1885
britta Anders dotter född den 25 Juli 1802 död den 4 Mars
1887
Gravnummer: B0129
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Tidstypisk, inskription, miljöskapande
Karakteristik: Grusgrav med stående gravvård i polerad
svart diabas med sockel och pyramidformad topp,
guldinskription.
Inskription : Nämndemannen N. Olsson Frisk Skyberg* 5/9
1820 + 19/11 1897 Uppenb. 21 kap. 4v Hustrun Karolina
*25/11 1829 +16/12 1919
43
Gravnummer: B0130
Tillkomstår: tidigt 1900-tal
Urvalskriterium: Titel, symbol, ortsnamn, ovanlig form
Karakteristik: Grusgrav med gravvård i röd granit med
integrerat kors.
Inskription : Hemmansägaren August Frisk Skyberg *31/8
1851 +20/7 1914 Hustrun Britta Frisk Född Jonsson *15/1 1855
+12/5 1935 Familjegraf
Gravnummer: B0246
Tillkomstår: 1893
Urvalskriterium: Material - gjutjärn, lokalhistoria, symbol
Karakteristik: Gjutjärnskors med genombrutna ornament
och en ängel vid korsets fot.
Inskription : H.H. Kyrkovärden Johannes Henriksson Fröbol
*15/6 1833 +12/3 1893
Gravnummer: B0265
Tillkomstår: 1941
Urvalskriterium: Träkors, socialhistoria
Karakteristik: Enkelt vitt träkors med metallplatta med
inskription.
Inskription: Emma Östlund 13/12 1860 +1/6 1941
Gravnummer: B0290
Tillkomstår: omkr. sekelskiftet
1900
Urvalskriterium: Miljöskapande, titel, ortsnamn, symbol,
ovanlig form
Karakteristik: Stående sten i röd sandsten, uppgående sol
och guldinskription.
Inskription : Hem-äg Olof Nilsson Fröbol *1/2 1825 30/11 1906
Sonen Vilhelm Nilsson 20/4 1853 +22/1 1941
Gravnummer: B0291
Tillkomstår: 1907
Urvalskriterium: Inskription, symbol, ortsnamn, tidstypisk
Karakteristik: Stående sten i svart diabas med
schablon-dekor i form av kors och växter.
Inskription : And. Andersson Fröbol 26/9 1833 - 23/9 1907
Hustrun Stina Andersson 17/9 1839 - 30/11 1906 Joh 11:25
44
VÅRD OCH UNDERHÅLL
I skriften Vård av gravstenar som utgivits av Riksantikvarieämbetet kan man läsa om vilka
olika rengöringsmetoder som kan användas till olika typer av sten och vid olika sorters
beläggningar. Det kan dock konstateras att det mycket tidsödande arbetet med att göra
ren en sten ofta har en ganska kortlivad effekt.
Gravvårdar av sten drabbas som regel främst av biologisk påväxt, d.v.s. lavar, alger och
mossor. Om dessa är missprydande kan diskuteras men de gör ibland inskriptionerna
oläsliga. Vissa lavar löser även upp ytskiktet på stenen så att de olika mineralkornen lossnar,
och eftersom den biologiska påväxten innehåller fukt bidrar den också ofta till frostsprängningar. Kortfattat kan sägas att påväxten minskas om stenen borstas ren från skräp
och nedfallande löv. Det är också bra om man kan hålla efter vegetation runt stenen så att
den inte hamnar i ständig skugga vilket gynnar påväxten. Rengöring görs med fördel under
tidig vår eller sen höst, då speciellt lavar är mycket aktiva och därmed mjukare och lättare
att avlägsna. Hårda stensorter kan rengöras med högtryckstvätt under förutsättning att de
inte har förgyllningar och dylikt som kan ta skada av behandlingen. Det är också viktigt att
försäkra sig om att inte stenen har några sprickor. Om den uppvisar sådana skador ska
endast varmt vatten (max 60°C), ev. med några droppar diskmedel eller såpa, och mjuk
borste användas. Man kan också mjuka upp lavarna innan rengöring genom att under
några veckor låta stenen stå insvept i våta tygsäckar och plast.
Sedimentära bergarter som sandsten, kalksten och skiffer uppvisar ibland vittringsskador
som är relaterade till svaga skikt i stenen. Kalkhaltiga stenar som kalksten, marmor, viss sandsten och skiffer kan också vittra kemiskt genom att de reagerar på föroreningar i
luften. Porösa bergarter är också känsliga mot frost- och saltsprängningar. Ofta samverkar
olika nedbrytningsfaktorer och resultatet visar sig som sprickor, avflagningar, stenbortfall
mm.
När järn finns i stenens direkta närhet kan järnet oxidera och sedan reagera med stenen,
vilket leder till rostbruna järnmissfärgningar. Om dessa visar sig svåra att få bort genom tvätt
enligt samma metod som beskrivits ovan bör man rådgöra med stenkonservator. Detta
gäller även kopparmissfärgningar. Viktigt är dock att skydda metallen från vidare oxidation.
Rost ska stålborstas eller blästras bort och därefter målas med rostskyddsfärg och täckfärg.
Om en rostande järndubb orsakar missfärgningar eller sprängning av stenen bör denna
utbytas mot en rostfri syrafast sådan.
Sten är som regel mycket känslig för mekanisk påverkan. Vid ovarsam hantering kan lätt ett
hörn eller en korsarm falla. Ett sätt att undvika mekaniska skador kan vara att köra med
trimmer närmast stenarna för att undvika att man kör på dem med gräsklippare.
Stearinstänk och sot från marschaller är ett annat problem som kan vara svårt att avhjälpa
om det hamnat på en porös och ojämn yta. Stearin skrapas bort med ett trä- eller plastverktyg, men kan eventuellt också lösa upp med kemiskt ren bensin. Sotränder kan tas bort
med hjälp av en suddgummiliknande produkt som t.ex. gomma pane.
Om kyrkogården utsätts för klotter bör en klottersaneringsfirma snarast kontaktas. Klotter är
lättare att ta bort ju ”färskare” det är.
För den som är ovan vid hantering av sten kan det ibland vara svårt att göra rätt
bedömningar varför berörd personal bör utbildas av fackman. Många åtgärder kan också
vara av en sådan art att de endast ska utföras av utbildad stenkonservator.
45
T.ex. kan en konservator ta bort lavar på ljusa kalkstenar och marmorsorter med släkt kalk,
vars höga pH dödar laven och dess rötter. Biocider och gifter är begränsat verksamma,
men viss effekt har noterats hos Bor-preparat som t.ex. Boracol. Kommersiella preparat som
innehåller Kaliumhydroxid, lut, är starkt frätande och bör inte användas eftersom de kan
leda till skador på porösa stenar.
Gravvårdar och staket i gjutjärn kan rent allmänt anses vara hotade eftersom rostskador
uppstår på grund av bristen på kunskap om hur de ska underhållas. Det händer också att
staket monteras ner för att underlätta gräsklippning med maskin. För att undvika att detta
kulturarv går förlorat är underhållet viktigt.
Staket, kors och dekorationer av järn kan rostskyddsbehandlas på två sätt. Antingen genom
linoljebränning eller genom applicering av blymönja. I båda fallen rengörs järnet med
borste som är mjukare än underlaget. Vid linoljebränning penslas järnet omsorgsfullt med
kokt linoja som kryper in i porerna, innan bränningen tar vid. Behandlingen bör upprepas till
dess att ett fullgott resultat uppnåtts. Vid blymönjebehandlingen grundas järnet, efter att ha
befriats från rostbeläggningar, med blymönja (får idag bara användas av yrkesmän) och
slutstrykes därefter med oförtunnad linoljefärg. Fördelen med det sistnämnda alternativet är
att arbetet kan utföras på plats.
Gravvårdar av trä kan även de ses som hotade eftersom risken att de förstörs av röta är
påtaglig om de inte underhålls. Vid färgbortfall och behov av underhåll bör målade träkors
skrapas. Därefter grundas korset med linoljefärg som spätts med ca 40% balsamterpentin
varefter det strykes med två lager linoljefärg. Lackade träkors skrapas och lackas med
båtlack av god kvalitet.
Observera att:
• Det är av stor vikt att kyrkogårdspersonalen får fullgod utbildning i hur gravvårdar/
gravanordningar ska underhållas.
• Gravvårdar med högt kulturhistorisk värde ska inte åtgärdas utan att först ha besiktigats
av konservator.8
8 Texten
har framtagits av Maud Forsberg, Antikvarietjänst, i samråd med Stefan Holmgren, Stenkonservering Väst.
Textmaterialet har tidigare använts i Värmlands Museums Bevarandeprogram för Arvika Kyrkogård. Arvika kyrkogårdsförvaltning och Värmlands Museum har gett sin tillåtelse till användandet av texten.
46
ORD OCH SYMBOLER
ORDLISTA
Allmänning/allmänna kvarteret/allmänna linjen – avser vanligen avgiftsfria gravar utan gravrätt, med gravsättning i löpande följd. Det var det enda alternativ till köpta familjegravplatser
tills systemet upphörde 1964.
Bautasten – Hög gravsten, ofta med grovt huggna sidor som var vanlig från förra sekelskiftet
och in på 1920-talet.
Begravningsplats – Område som är anordnat för förvaring av avlidnas stoft eller aska. Begravningsplatser omfattar kyrkogårdar, andra gravområden, minneslundar m.m. Jämför med kyrkogård som är en begravningsplats invid en kyrka.
Benhus – Mindre byggnad för förvaring av uppgrävda människoben. Förekommer inte längre
i Sverige.
Bogårdsmur – Mur eller inhägnad av trä som omger en kyrkogård.
Familjegrav – Uttrycket är inte rättsligt definierat men avser oftast en gravplats med utrymme
för flera avlidna. Sådana gravplatser var avgiftsbelagda fram till 1964.
Gravplats – är inritad på gravkartan och kan ha utrymme för en eller flera gravar. Rätten till
gravplats regleras i av begravningslagen och ingår i begravningsavgiften.
Gravrätt – Den rätt som uppstår när en gravplats upplåts för gravsättning av en avliden. Om
ingen efterlevande kan eller vill bli gravrättsinnehavare är gravrätten förbehållen den avlidne
i 25 år efter gravsättningen. Gravrättsinnehavaren får bestämma om vem som ska gravsättas
på gravplatsen, utformningen av gravanordningen och om gravplatsens utsmyckning. Innehavaren har ansvar för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick.
Gravvård – Minnesmärke vid en gravplats, t ex en gravsten. Gravvården omfattar också
stenramar, staket, kedjor och monument vid graven.
Grusgrav – Gravvård där markytan över graven täcks med grus.
Kvarter – Avdelning av en begravningsplats inritad på gravkartan, som består av flera gravplatser.
Kyrkobalk/kyrkbalk – Äldre benämning på kyrkogårdsavgränsning, ofta i timmer. Ordet användes också ibland om murar.
Kyrkogård – Begravningsplats invid en kyrka. Jämför med begravningsplats.
Köpegrav/Köpt gravplats – Gravplats som innehavaren köpte nyttjanderätten till. Uppläts för
viss tid eller för all framtid. Jämför med allmänning.
Likbod – Enklare utrymme som fanns på kyrkogårdar förr, där avlidna förvaras och visas.
Porthus eller stiglucka – Fanns vid ingångar till kyrkogården från medeltid och framåt, med
syfte att hindra djuren från att passera fritt. Ibland hade porthuset eller stigluckan formen som
en liten byggnad, med tak och fyra väggar. Annars enklare utformad som en port med enkel
överbyggnad. Under 1800-talet blev grindar vanligare.
47
Rygghäck – Häck mellan rader av gravvårdar. Blev vanligt under 1930- och 40-talen.
Trädkrans – Träd planterade längs med kyrkogårdsmuren runt en kyrkogård. Vanligt från och
med tidigt 1800-tal av arkitektoniska och hygieniska skäl.
Vintergrav – Utrymme där liken förvarandes tills tjälen var borta och det gick att gräva gravar. Vintergraven kunde vara en källare under kyrkan, ett större murat utrymme under jorden
utomhus eller en bod i anslutning till kyrkogården. 9
SYMBOLER
Alfa och omega – A och Ω eller α och ω. Första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet,
symboliserar begynnelsen och slutet. I kristen konst syftar de på Kristus. På gravvårdar visar de
att den bortgångne såg gud som sin begynnelse och sitt yttersta mål.
Duva – Symbol för Den helige Ande. Ofta har duvan då en korsgloria och omges av strålar.
På gravvårdar symboliserar duvan den kristna själen som gått till den eviga vilan.
Ek/Ekblad – Styrka, motståndskraft. Eken är ofta symbol för odödlighet. Livets träd är en ek.
Eldslågan – symboliserar ofta den dödes själs brinnande längtan efter saligheten.
Fackla – En dödssymbol från antiken. Nedåtvända facklor symboliserar livet som släcks ut.
Hjort – Symbol för Kristus eller för den till Kristus längtande själen.
Händer som fattar varandra – betecknar trohet och äktenskaplig kärlek.
IHS – Jesusmonogram. Det består av de tre första grekiska bokstäverna i namnet Jesus. Kan
också tolkas som Iesus Hominum Salvator – Jesus människornas frälsare, In Hoc Signo Vinces –
I detta tecken skall du segra, In Hoc Salus – I detta finnes frälsning, Iesus Homo Sanctus – Jesus
den heliga människan, Iesum Habemus Socium – Vi hava Jesus som följeslagare. På svenska
kan förkortningen stå för Jesus Herrans Son eller Jesus Hela Saligheten.
Kors – Inom kristendomen en symbol med många betydelser. Över 400 korsformer lär finnas.
Korset påminner om Jesu korsdöd, men är också ett Jesu Kristi segertecken. Vanligast på
gravvårdar är det latinska korset. Kors med korsändar med klöverbladsform – trepass – symboliserar treenigheten.
Kors, ankare och hjärta - Tro, hopp och kärlek.
Krans – Evighetssymbol. I kristen symbolik står kransen ofta för seger över mörker eller synd.
Krona – Uppståndelse, seger över det onda. Symboliserar den högsta existensnivå som kan
uppnås.
Lagerkrans – Symbol för odödlighet och det nya livet i Kristus.
Lampa – Kristen symbol som ersatte antikens fackla. Symboliserar odödlighet och beredskap.
En tynande oljelampa symboliserar livet som slocknar.
Lilja – Förgänglighet, livets obeständighet med också oskuld och kyskhet. Om liljekvisten har
tre blomkalkar symboliserar det treenigheten eller Marias jungfrulighet före, under och efter
inkarnationen.
Murgröna – Odödlighet. Kan också symbolisera den sanna kärleken, trohet, evigt liv och den
himmelska glädjen.
9 Ordförklaringar
är hämtade från Sörensen, Begrepp i begravningsverksamheten 2005 och boken Ett levande
kulturarv : kyrkogårdar i Växjö stift, 2009.
48
Palmkvist – Uppstigande, seger, pånyttfödelse, evighet. Tillsammans med ett kors symboliserar palmkvisten det nya testamentet.
Ros – Symboliserar genom sina kronblad Jesu fem sår på korset. Också symbol för Maria och
jungfrulighet. Även använd som kärlekssymbol.
Stjärna – Vanligast på gravvårdar är de fem- och sexuddiga stjärnorna. Den femuddiga
stjärnan är morgonstjärnan men skyddar också mot djävulen. En sexuddig stjärna eller en
stjärna med åtta strålar är betlehemsstjärnan. Den sexuddiga stjärnan symboliserar dels Maria, dels födelseundret i Betlehem, men kallas också för Davidsstjärnan och symboliserar judarna i hela världen. Den sexuddiga stjärnan kan också vara skapelsens stjärna, eftersom
Gud skapade världen på sex dagar.
Sädesax – Uppståndelsesymbol eller yrkessymbol för lantbrukare.
Timglas – Livets förgänglighet, tidens flykt. Vanlig symbol på bl a gravvårdar sedan 1700-talet.
Triangel – Den gudomliga treenigheten.
Träd – I kristen ikonografi är trädet en symbol för det av Gud skapade livet. Dess årstidsförändringar står för liv, död och återuppståndelse.
Urna – Dödssymbol. En urna med flammor åsyftar det nya livet efter döden. En draperad
urna symboliserar död och begravning.
Vinranka – Vinträdet symboliserar Kristus och grenarna dem som hör samman med honom.
Också symbol för himmelsk glädje.
Änglar – Tröstare, ledsagare, Guds budbärare. Änglar kan ha olika attribut med symbolik, exempelvis krans eller palmkvistar som båda är segertecken.10
10 Symbolförklaringar
är hämtade från Biedermann, Symbollexikonet, 1989, Dahlby, De heliga tecknens hemlighet :
om symboler och attribut, 1999 och boken Gravkonst, 1930.
49
KÄLLFÖRTECKNING
LITTERATUR
Aarsrud, C, ”Begravningsskick och gravvårdar. Vad gravvårdar reflekterar och reflektioner
kring gravvårdar”, Kyrkan, om kyrkobyggare och tro, Älvsborgs länsmuseums årsbok 1995/96.
Begravningsplatser i Värmlands län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Karlstad 1988.
Biedermann, H, Symbollexikonet, Stockholm 1989.
Brodin, L, Älgå kyrka 1726-1926, Karlstad 1926.
Dahlby, F, De heliga tecknens hemlighet: om symboler och attribut, Stockholm 1999.
Ett levande kulturarv: kyrkogårdar i Växjö stift, Växjö 2009.
Forsberg, M, Bevarandeprogram för Arvika kyrkogård, Värmlands Museum, Arvika kyrkliga
samfällighet, 2010.
Gustafsson, B, Ny kyrkogård Trädplan 2007, duplic.
Gustafsson, B, Älgå kyrkogård Trädplan 2006, duplic.
Gravkonst, Lund 1930.
Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar,
Centrala gravvårdskommittén, Stockholm 2007.
Karlberg, G, Älgå socken i Värmland, Uppsala 1906.
Myhrberg, K, Bevarandeplaner för kyrkogårdarna i Säffle pastorat, Säffle 2012, duplic.
Nordström, A, Kyrkan mitt i byn, Arvika 1999.
Sörensen, A-B, Begrepp i begravningsverksamheten, Alnarp 2005.
Unnerbäck, A, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Stockholm 2002
ARKIV
Arvika kyrkogårdsförvaltnings arkiv
Värmlands Museums topografiska arkiv
Värmlands Museum, Helge Kjellins arkiv
Värmlands Museum, Samuel Kaldéns arkiv
Värmlandsarkiv
INTERNET
Bebyggelseregistret
www.bebyggelseregistret.raa.se
Lantmäteriets historiska kartor
www.historiskakartor.lantmateriet.se
Riksarkivet, brandförsäkringshandlingar mm.
www.svar.ra.se
BILAGOR
•Lista med gravnummer på värdefulla gravvårdar, ”återlämnade” respektive ”ej återlämnade”.
•Utdrag ur lagtexter - Kulturminneslagens 4 kap 6-16 §§ och Begravningslagen 2 kap 12 § och
7 kap 1,3,12,19,20, 25-37 §§.
50
NY KYRKOGÅRD – VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR
ÅTERLÄMNADE
A 0013 – Carl Johnsson, donator till Ny församling
A 0167 – Överstelöjtnant Nils J Nordenfeldt
A 0232 – Karl Spetsmark
A 0277 – Arvid Nordenberg
A 0309 – And. Andersson
A 0329 – Nils Andersson
A 0415 – Nils P. Nilsson
A 0463 – Mr. Th. Ekelund
B 0001 – Kyrkvaktaren B Ottfält
B 0048 – Nils Nilsson
B 0049 – Per Nilsson
B 0083 – Johs. Broström
B 0197 – Magnus Jonsson
B 0204 – Olof Oscar Olsson
B 0210 – Erik Andersson
B 0211 – Per Persson
B 0222 – N. Alb. Nilssons/Kerstin Nilsson
B 0236 – Nämndemannen Nils Nilsson
B 0282 - Broström
EJ ÅTERLÄMNADE
A 0003 – Carl Alex Oterdahl
A 0118 – Anders Eklund
A 0205 – Konstnären Axel Hennix
A 0253 - Signe Karlsson
A 0297 – Adolf Carlsson
A 0414 – Hjalmar Stolpe
A 0419 – Gunnar Siverbo, komminister i Ny – Älgå
A 0455 – Karl Fredrik Persson
A 0467 – Flottningschef Anders Björk
B 0029 – Olof Andersson
B 0051 – Anders Andersson
B 0061 – f.d. kyrkovärden E.G. Eriksson
B 0066 – Anders Anders (kyrkogårdens enda bevarade ramgrav)
B 0160 – Johs. Eriksson
B 0196 – Vår lilla Solstråle Gunnel
B 0208 – Johannes Eriksson
B 0215 – Boris Ahlén
B 0237 – Kyrkvärden Erik Andersson
B 0256 – Distr.korp August Stenman
B 0271 – Anders Blomqvist
51
ÄLGÅ KYRKOGÅRD – VÄRDEFULLA
ÅTERLÄMNADE
A 0066 – Faktor And. Andersson
A 0068 – Leif Gladh
A 0224 – Anders Jonsson
B 0119 – Sven Olsson
B 0143 – Nils Elowson
B 0171 – Olov Simonsson
B 0209 – Andreas Andersson
B 0363 – Nils Nilsson
EJ ÅTERLÄMNADE
A 0063 – Bertil 7 år
A 0100 – And. G. Jonsson
A 0135 - Fanjunkaren A. F. Öberg
A 0171 – Lilla Joel
A 0180 – Marta Nilsson
A 0183 – Lilla Marianne
A 0207 – Gustav Bergdahl
A 0219 – Karl Ryman
B 0003 – Nils Lundholm
B 0007 – Johannes Olsson
B 0009 – Mattias Olsson
B 0010 – Axel Andreasson
B 0120 – Komminister Gunnar Andreasson
B 0141 – Anders Elowson
B 0189 – Åke Folkare
B 0198 – Anna och Karl Johansson
B 0281 – Nils Karlsson
B 0299 – Karl Boudin
B 0328 – Johan Andersson
B 0333 – Ivar och Hjördis Hedén
B 0359 – Henry Gustafsson
C 0273 – Thomas Gustafsson
C 0293 – Stig Bergman
C 0368 – Komminister Thure Oppenstam
52
LAG (1988:950) OM KULTURMINNEN M.M.
4 KAP. KYRKLIGA KULTURMINNEN
KYRKLIGA INVENTERIER
6 § Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt
eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. Lag (1999:304).
7 § För varje församling skall det finnas en förteckning över inventarier som avses i 6 §. I förteckningen
skall anges om ett föremål ägs eller förvaltas av någon annan än församlingen och om det förvaras på
någon annan plats än i kyrkan.
I varje församling skall det utses två personer som har ansvar för att föra förteckningen. De skall också se
till att föremålen förvaras och vårdas väl. Församlingen skall anmäla till länsstyrelsen vilka som har utsetts.
Lag (1999:304).
8 § Stiftet skall minst vart sjätte år kontrollera att alla föremål i förteckningen finns kvar. Sådan kontroll
skall också göras vid byte av någon av de personer som har utsetts enligt 7 § andra stycket. Efter varje
kontroll skall en kopia av förteckningen sändas till länsstyrelsen. Lag (1999:304).
9 § I fråga om ett föremål i förteckningen, som inte ägs av någon enskild person eller släkt, krävs tillstånd
från länsstyrelsen
1. för att avyttra det,
2. för att avföra det från förteckningen,
3. för att reparera eller ändra det, eller
4. för att flytta det från den plats där det sedan gammalt hör hemma.
Länsstyrelsen får, i fråga om första stycket 3 och 4, ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder åtgärden. Villkoren får avse hur åtgärden skall utföras samt den
dokumentation som behövs.
Tillstånd krävs inte för mera obetydliga reparationer. Sådana reparationer får inte utföras så, att föremålets kulturhistoriska värde minskas. Lag (1999:304).
10 § Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet får besikta kyrkliga inventarier.
Länsstyrelsen får också besluta att ett föremål skall tas upp i förteckningen.
Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand om det eller
vidta någon annan nödvändig åtgärd för att skydda eller vårda det. Innan en sådan åtgärd vidtas, skall
samråd ske med stiftet och, om föremålet ägs av någon enskild, med denne. Lag (1999:304).
BEGRAVNINGSPLATSER
11 § I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas.
12 § Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1
§ begravningslagen (1990:1144).
Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen
som inte är kyrkobyggnader samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Lag (1990:1146).
13 § I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen
1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen,
2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig
byggnad eller fast anordning.
Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag
(1999:304).
14 § Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 § tillämpas också i fråga om en
begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.
53
14 § Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 § tillämpas också i fråga om en
begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.
15 § Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en begravningsplats som ägs och förvaltas
av en borgerlig kommun finns föremål av kulturhistoriskt värde, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10
§§ också på sådana föremål. Kommunen skall därvid ansvara för förteckningen samt förvaringen och
vården av föremålen. I stället för vad som sägs i 7 § skall i förteckningen anges om ett föremål ägs eller
förvaltas av någon annan än kommunen.
BEREDSKAPSFÖRBEREDELSER
15 a § Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall vidta de beredskapsförberedelser som under
höjd beredskap behövs för vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena. Lag (1999:942).
ERSÄTTNINGS TILL SVENSKA KYRKAN
16 § Svenska kyrkan har rätt till viss ersättning av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena.
Svenska kyrkan beslutar om fördelning av ersättningen mellan stiften. Stiftet beslutar om fördelning inom
sitt område.
Riksantikvarieämbetet skall ges tillfälle att yttra sig över fördelningen i landet. Länsstyrelsen skall ges tillfälle att yttra sig över fördelningen i länet. Lag (1999:304).
BEGRAVNINGSLAGEN (1990:1144)
2 KAP. BEGRAVNINGSPLATSER
BEGRAVNINGSPLATSERS SKICK
12 § En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som tillkommer de dödas
vilorum skall alltid iakttas.
7 KAP. GRAVRÄTT
UTÖVANDE AV GRAVRÄTT M.M.
1 § Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller gravregistret är antecknad som innehavare
av gravrätten.
När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar med gravsättningen utöva de befogenheter som tillkommer en gravrättsinnehavare och som har samband med gravsättningen av den avlidne.
GRAVRÄTTSINNEHAVARENS ANSVAR FÖR GRAVPLATSEN
3 § Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick.
ÖVERLÅTELSE OCH ÅTERLÄMNANDE AV GRAVRÄTT
12 § Gravrätten får återlämnas till upplåtaren.
En gravrätt som har återlämnats får efter ansökan hos upplåtaren, inom 25 år efter senaste gravsättningen, återupptas och upplåtas till någon som tillhör den personkrets som anges i 11 §. Lag (2012:133).
Övergång av gravrätt vid innehavarens död m.m.
19 § Om det inte finns någon som gravrätten kan gå över till enligt 14 §, skall gravrätten anses återlämnad till upplåtaren.
54
20 § När en gravrätt ska anses återlämnad enligt 19 § eller har återlämnats enligt 12 § första stycket är
upplåtaren skyldig att behålla gravplatsen under minst 25 år från gravsättningen till förmån för den som
senast har gravsatts där.
Gravanordning behöver behållas bara om kostnaden för skötseln av gravplatsen betalas. Lag
(2012:133).
GRAVANORDNING M.M.
25 § Gravplatsen får förses med gravanordning, om det inte strider mot vad som är avsett att gälla för
den del av begravningsplatsen där gravplatsen är belägen.
26 § Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detsamma gäller
gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta de begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur.
Första stycket gäller inte en gravrätt som har upplåtits med begränsningar enligt 8 §. Lag (2012:133).
27 § Innan en gravanordning sätts upp, skall upplåtaren pröva om den är sådan att den kan tillåtas.
28 § När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande.
Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar med gravanordningen på ett ovärdigt
sätt.
29 § Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas.
ÄNDRINGAR PÅ GRAVPLATSEN
30 § Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om gravrättsinnehavaren medger det.
Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd får
dock genomföras, även om gravrättsinnehavaren motsätter sig ändringen.
31 § Om skador måste förebyggas, har upplåtaren rätt att genast genomföra nödvändiga åtgärder på
gravplatsen.
Gravrättsinnehavaren skall snarast därefter underrättas om åtgärderna.
GRAVRÄTTENS UPPHÖRANDE
32 § Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut, när gravrätten återlämnas till upplåtaren, när den
förverkas enligt 33 § och när den förklaras ha upphört enligt 34 §.
33 § Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad, om gravplatsen är uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper vanvården inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om
att sätta gravplatsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att gravrätten kan förverkas.
En gravrätt får inte förverkas, om det är en myndighet som svarar för gravplatsens vård och underhåll.
34 § Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned eller om det skulle medföra synnerligt
men för en begravningsplats ändamålsenliga ordnande och skötsel att ha kvar gravrätter på platsen,
får länsstyrelsen besluta att de gravrätter som berörs skall flyttas över till andra platser. Om det inte är
möjligt eller om ingen rättsinnehavare begär att få behålla gravrätten, får länsstyrelsen i stället besluta
att rätten skall upphöra.
35 § När gravrätten har upphört, gäller om gravanordningar vad som föreskrivs i 28 §.
36 § Det som gravrättsinnehavaren inte har fört bort från gravplatsen inom sex månader efter gravrättens upphörande tillfaller upplåtaren.
Om det har uppstått tvist om bortförandet, räknas tiden från tvistens slutliga avgörande.
37 § Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen.
Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats.