BEVARANDEPLAN FÖR KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ ANTIKVARIETJÄNST MAUD FORSBERG AB 2 Rapport nummer 2012:22 Bevarandeplanen är upprättad av antikvarie Maud Forsberg. Foton (där inte annat anges): Liv Bjurheden och Hans Gustavsson, Arvika kyrkliga samfällighet samt Maud Forsberg, Antikvarietjänst Maud Forsberg AB. Omslagsfoto: Älgå kyrkogård, foto: MF 120524. ANTIKVARIETJÄNST MAUD FORSBERG AB Skofterud, Nyn 671 95 Klässbol Tfn: 070-3374292 E-post: [email protected] © 2012 Antikvarietjänst Maud Forsberg AB och Arvika kyrkliga samfällighet 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 4 GÄLLANDE LAGSTIFTNING 5 KYRKOGÅRDAR OCH GRAVVÅRDAR – EN HISTORISK ÖVERSIKT 5 GRAVVÅRDSUTVECKLING PÅ KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ 7 KULTURHISTORISKT VÄRDE 8 URVAL AV GRAVVÅRDAR 9 NY KYRKOGÅRD 10 ALLMÄN BESKRIVNING 10 KYRKOGÅRDENS HISTORIK 11 KYRKOGÅRDEN IDAG 13 KVARTER 15 INSKRIPTIONER OCH TITLAR 15 VEGETATION 15 BYGGNADER 16 LAGSKYDD 16 ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKÅGÅRDEN 17 MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE 18 MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE 24 ÄLGÅ KYRKOGÅRD 28 ALLMÄN BESKRIVNING 28 KYRKOGÅRDENS HISTORIK 29 KYRKOGÅRDEN IDAG 31 KVARTER 33 INSKRIPTIONER OCH TITLAR 34 VEGETATION 34 BYGGNADER 35 LAGSKYDD 36 ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKÅGÅRDEN 36 MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE 37 41 VÅRD OCH UNDERHÅLL 45 ORD OCH SYMBOLER 47 ORDLISTA 47 SYMBOLER 48 KÄLLFÖRTECKNING 50 BILAGOR 51 4 INLEDNING En kyrkogård kan på många sätt ses som ett lokalt arkiv och en källa till kunskap om människor som levt i en bygd. Deras livsvillkor, samhällets utveckling och olika ideal speglas i allt från begravningsskick till inskriptioner på enskilda gravvårdar. Utifrån detta kan kyrkogårdsbesökaren få en upplevelse som väcker tankar och funderingar. Kyrkogården är med andra ord en ovärderlig kulturmiljö, men samtidigt är den en plats som aktivt brukas och förnyas. Hur ska bevarandet och brukandet kunna gå hand i hand? Kyrkogårdarna ska enligt Kulturminneslagen ”vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas”. Samtidigt ställs kyrkogårdsförvaltarna ofta inför ekonomiska nedskärningar och rationaliseringar. Utan att ha genomfört en kulturhistorisk inventering av kyrkogården kan det vara svårt att fatta beslut om vad som är viktigt att bevara eller vilka förändringar som kan ske utan att kulturmiljön påverkas negativt. Av dessa anledningar har Älgå och Ny kyrkogårdar i Arvika kyrkliga samfällighet inventerats under 2011-2012. En bevarandeplan kan förhoppningsvis även utgöra underlag för Länsstyrelsens bedömningar och underlätta för vetenskaplig forskning.¹ Inventeringsarbetet har utförts av utredningssekreterare Liv Bjurheden, Arvika kyrkliga samfällighet. Hon har gjort en selektiv inventering av samtliga kvarter på båda kyrkogårdarna. Arbetet har utgått från Centrala Gravvårdskommitténs skrift Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. Registrering har skett på församlingsförbundets blankett FOR8036, och inventeringen kommer att kopplas till gravboken. Inventeringsarbetet har resulterat i föreliggande bevarandeplan för kyrkogårdarna samt i att de gravvårdar som är mycket värdefulla har pekats ut. Bevarandeplanen har tagits fram av byggnadsantikvarie Maud Forsberg, Antikvarietjänst Maud Forsberg AB, i samråd med Liv Bjurheden och respektive kyrkas referensgrupp. Ny sockens referensgrupp har bestått av Gudrun Hjelm, Elsie Wåhlin och Anne-Christine Andersson. Älgå sockens referensgrupp har bestått av Lennart Eliasson och Karl-Erik Aronsson. Båda grupperna har haft två sammanträden då både Liv Bjurheden och Maud Forsberg närvarat. Urvalet av mycket värdefulla gravvårdar respektive värdefulla gravvårdar har då gåtts igenom. Bevarandeplanen har författats i enlighet med ”Mall för upprättande av bevarandeplan för kyrkogård”, vilken framtagits av Maud Forsberg för Karlstads stift. För att förstå och kunna beskriva kyrkogårdarnas historia och utveckling har även arkiv- och litteraturstudier gjorts. Liv Bjurheden har gått igenom Arvika kommuns arkiv, Lantmäteriets arkiv och Kyrkogårdsförvaltningens arkiv. Maud Forsberg har gått igenom Värmlandsarkiv och Värmlands Museums topografiska arkiv samt Samuel Kaldéns och Helge Kjellins samlingar. Det kan konstateras att arkivmaterialet om Ny och Älgå kyrkogårdar är relativt sparsamt. ¹ Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för kyrkogårdar i Säffle pastorat. 5 GÄLLANDE LAGSTIFTNING Kulturminneslagens 4 kap behandlar tillståndsfrågor avseende åtgärder och förändringar på kyrkobyggnadens exteriör, interiör, kyrkotomt, begravningsplats och inventarier. Vid frågor rörande förändringar på kyrkogården kontaktas Samhällsbyggnadsenheten, Länsstyrelsen. Begravningslagen behandlar frågor om begravningsverksamhet, begravningsplatser, gravrätt och gravanordningar. Vid frågor rörande detta, kontakta Kyrkogårdsförvaltningen. Miljöbalkens 7 kap 5 § ger ett generellt skydd för alléer utanför kyrkogården. Vid frågor om tillstånd för förändringar, restaurering eller återskapande ska kontakt tas med handläggare på Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen. Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten. Bygglovsfrågor gällande byggnader, installationer och utvidgning av kyrkogårdar handläggs av Arvika kommun.² KYRKOGÅRDAR OCH GRAVVÅRDAR - EN HISTORISK ÖVERSIKT I alla tider och inom alla kulturer har människor på något sätt tagit hand om sina döda. Enligt kristen tro besegrade Jesus döden och likt honom ska alla troende också uppstå ifrån de döda. De första kristna övertog semiternas gravskick att begrava sina döda på speciellt avsatta platser. Jordbegravning har därefter ända in i modern tid varit det kristna begravningssättet och de döda begravdes i öst-västlig riktning för att på uppståndelsens dag kunna möta Kristus ansikte mot ansikte. Redan under medeltiden användes området närmast kyrkan som begravningsplats. Det kringgärdades av en mur för att markera gränsen för den vigda jorden. Muren som till en början var av träbalkar, kallades i äldre tid för bogårdsmur och senare kyrkogårdsmur. Kyrkogården var indelad i kvarter där varje hemman hade sin anvisade plats. Ytan var öppen, gräsbevuxen och betades av kreatur. Gravarna var oregelbundet placerade och gränsen dem emellan omarkerad. Enligt en seglivad föreställning skulle inte norrsidan om kyrkobyggnaden ha använts som begravningsplats under medeltiden då man trodde att onda makter vistades i norr. Andra forskningsrön visar dock att kvinnorna under tidig medeltid i många fall begravdes på kyrkans norrsida, Mariasidan, medan männen oftast begravdes på sydsidan. Senare förvisades självspillingar, d v s de som tagit sitt eget liv, och avrättade personer till den norra delen av kyrkogården. De mest eftertraktade gravplatserna låg närmast koret och söder om kyrkan, helst direkt intill kyrkväggen. På så sätt delades kyrkogården in i områden som skilde de besuttna från de egendomslösa. Under senmedeltiden kunde personer ur de högre samhällsskikten också få sina gravplatser inne i kyrkorna. Kyrkorummen blev härigenom hälsovådliga att vistas i men först med 1783, 1805 och 1815 års kungliga förordningar fick de hygieniska aspekterna genomslag och begravningsskicket förbjöds. För att komma tillrätta med de äldre överfyllda och ohälsosamma kyrkogårdarna beslutade riksdagen år 1815 att begravningsplatserna av hygieniska skäl skulle anläggas på avstånd från kyrka och bebyggelse. Härigenom uppstod den separering mellan kyrkogård och griftegård som särskilt präglar större samhällen och städer. Kungl. Majt anbefallde också att begravningsplatserna skulle inhägnas och planteras med buskar, träd och häckar. ² Texten har framtagits av Maud Forsberg, Antikvarietjänst i samarbete med Annalena Nordström, Länsstyrelsen Värmland. 6 Dessa ansågs inte bara ha en estetisk funktion utan att det också renade luften. Nya planritningar på kyrkogårdar skulle vidare godkännas av Överintendentämbetet. Kyrkogårdsidealet kom till en början att präglas av symmetriska grusgångssystem likt stadsplaneringens rutnätsplan, regelbundna kvarter, markerade gravplatser med stensocklar eller påkostade gjutjärnsstaket, alléer och tuktade planteringar. Under 1800talets senare del kom den engelska fria och naturliga parkstilen att påverka utformningen av många kyrkogårdar med mjukt formade kvarter och slingrade gångar. Under medeltiden var träkors den vanligaste markeringen på gravarna. Tidigt började dock de mer välbeställda att förse sina gravar med liggande hällar, däribland så kallade liljestenar, och ibland resta stenar eller sarkofager. Under 1600-talet ersattes de liggande hällarna av resta stenar vilket gav kyrkogårdarna en helt ny karaktär. Samtidigt blev gjutna järnkors allt vanligare. I Värmlands och Dalslands bruksbygder fick flerarmade smideskors med rik utformning stort genomslag. Under 1800-talets andra hälft började större stenhuggerier att i tryckta kataloger lansera höga iögonfallande granitstenar som på beställarnas önskemål kunde förses med ornament och förgylld text som förutom den dödes namn och levnadsdatum också angav yrke och gårdsnamn eller hemort. Den stora allmänheten fortsatte dock att använda enkla träkors eller mer anspråkslösa stenar. Under funktionalismen på 1930-talet förändrades idealet mot mer enhetliga och lättskötta kyrkogårdar med anspråkslöst utformade granitstenar stående i raka rader på obrutna häckinramade gräsytor. Förändringen mot enkelhet och likformighet speglade samhällsförändringen i stort som präglades av ett större jämställdhetsideal. Stränga bestämmelser om mått och utformning samt massproduktion av stenar medförde under kommande årtionden att gravvårdarnas äldre variationsrikedom försvann. Från 1990 ges utformning och storlek av gravvårdarna åter större frihet. Under senare tid har antalet urngravar ökat. Många väljer också att få askan anonymt nedgrävd i minneslundar. Dessa nya begravningsskick kan höra samman både med att antalet krematorier har ökat men också med ett förändrat synsätt på döden.³ Älgå kyrkogård innan omläggningen 1947 (dagens kvarter B sett från öster) Foto: Th. O, Värmlandsarkiv. ³ Nordström 1999. Kapitlet har med författarens tillstånd hämtats från skriften Kyrkan mitt i byn. 7 GRAVVÅRDSUTVECKLING PÅ KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ Medeltid - 1850 En obruten tidslinje är svår att skapa. Från tiden mellan liljestens tillkomst (11-1200-tal) och smideskorsen från slutet av 1700-talet finns inget bevarat. Från tidigt 1800-tal finns dock både gravvårdar i skiffer, smide och gjutjärn. 1850 -1900 Från mitten av 1800-talet och framåt kan man följa den stilutveckling som är gemensam för hela landet. Industrialismens genombrott innebar att även gravvårdar kom att tillverkas industriellt. Gjutjärn blev ett ofta använt material i gravvårdar. Sekelskiftet 1900 Den industriella utvecklingen gjorde att fler hade möjligheter att köpa en gravvård, och gravvårdarna blev också allt större och pampigare med varierande utformning. Många av kyrkogårdarnas miljöskapande gravvårdar i svart diabas, liksom gravvårdar i jugendstil, härstammar från denna tid. 1900 -1950 Som en reaktion mot sekelskiftets ideal uppstod krav på reglering av gravvårdarnas utseende, främst beträffande höjd men också beträffande material och utformning. 1930– och 40-talets funktionalistism påverkade gravkonsten mot det än mer avskalade. 1950 - idag I samband med klassamhällets upplösning blev konformismen än mer tydlig, med ett enhetligt formspråk med ytterst små variationer. Fr. o.m. 1990-talet har dock gravvårdsutvecklingen gått mot en mer individuell utformning. 8 KULTURHISTORISKT VÄRDE Det kulturhistoriska värdet är inte statiskt och vad som anses vara kulturhistoriskt värdefullt varierar med tiden. Det som i sin samtid anses vara fult eller ointressant kan senare upphöjas till kulturarv. Kulturhistoriskt värde består av flera samverkande delvärden, vilka finns beskrivna i boken Kulturhistorisk värdering av bebyggelse av Axel Unnerbäck, och som kortfattat beskrivs nedan. Kyrkogårdar och gravvårdar kan ge information om samhällets historia, både på lokal, regional och nationell nivå. De har då ett samhällshistoriskt och/eller ett lokalhistoriskt värde. Till exempel kan inskriptioner på gravvårdar berätta om vilka näringar som varit vanligt förekommande under olika tider, om specifika händelser eller om byar och gårdar som inte längre finns kvar. Socialhistoriskt värde gränsar ofta till samhällshistoriskt värde, men med fokus på människan i samhället. På kyrkogårdar speglas det sociala livet tydligt, då människor tidigare ofta begravdes på olika delar av kyrkogården beroende på klass och ekonomiska möjligheter att köpa en gravplats. Genom inskriptioner kan också män, kvinnor och barns status i samhället under olika perioder avläsas. Personhistoriskt värde kan tillskrivas gravvårdar över kända och intressanta personer. Miljöskapande värde kan tillskrivas gravvårdar som i sig inte har ett högt kulturhistoriskt värde, men som genom sin placering eller som del i en grupp är viktiga för helhetsmiljön på kyrkogården. Även vegetation, murar, byggnader och andra inslag på en kyrkogård kan ha miljöskapande värde. Gravvårdar som är konstnärligt gestaltade kan tillskrivas konstnärligt värde. Inskriptioner berättar mycket om bygden och människorna som levt där, liksom om samhällets utveckling i stort. Vad som står skrivet på en gravvård är ofta typiskt för den tid då den tillkom. På gravvårdar från 1600-1800-talet och genom nästan hela 1900-talet finns många antika och kristna symboler. Idag har dessa symboler till stor del ersatts av dekorer och symboler med konstnärligt värde eller personliga förtecken. I övrigt bör gravvårdar som är tillkomna före mitten av 1800-talet bevaras, eftersom de är hantverksprodukter från tiden före den industriella serietillverkningen av gravvårdar, och eftersom få såpass gamla gravvårdar finns bevarade. Även gravvårdar tillkomna från mitten av 1800-talet till 1930-talet kan vara hantverksprodukter väl värda att bevara. Gravvårdar kan vara bevarandevärda på grund av materialet som de är utförda i. Alla gravvårdar eller detaljer i gjutjärn bör bevaras, eftersom de berättar om en unik konstruktionsperiod och många gjutjärnsdetaljer redan har försvunnit. Likaså bör gravvårdar i smidesjärn bevaras. Träkors var länge vanligt förekommande på gravar. Få av dessa finns kvar på kyrkogårdarna på grund av materialets förgänglighet. Gravvårdar i lokala material eller hantverk bör bevaras. Tidstypiska gravvårdar kan även pekas ut som kulturhistoriskt värdefulla. Syftet är då att visa på variationen i stil under olika tider. Dessa gravvårdar visar också tydligt på olika tidsskikt på kyrkogården. På en utvidgning från 1940-talet kan det vara viktigt att bevara gravvårdar från den perioden, medan det i ett kvarter med många gravvårdar från förra sekelskiftet är viktigt att bevara just dessa.4 Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för kyrkogårdar i Säffle pastorat. 4 9 URVAL AV GRAVVÅRDAR Urvalet av gravvårdar som ska bevaras har baserats på ovan nämnda kulturhistoriska värden, samt på riktlinjer i Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. Även diskussioner i referensgrupperna har legat till grund för urvalet. De kulturhistoriskt värdefulla gravvårdarna delas in i kategorierna ”mycket värdefull” och ”värdefull”, enligt Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. De gravvårdar som klassas som mycket värdefulla ska bevaras när gravrätten återlämnas. De ska inte återanvändas och så långt som möjligt bevaras på ursprunglig plats. De värdefulla gravvårdarna bör bevaras. Förändringar av värdefulla gravvårdar och återupplåtelse av gravplatsen kan ske, så länge det kulturhistoriska värdet inte minskar. Många av de värdefulla gravvårdarna ingår i ett sammanhang som ger dem miljöskapande värde och gör dem viktiga för kyrkogårdens eller ett kvarters karaktär.5 Ny kyrkogård på 1920-talet. Foto: Ny församling 5 Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för kyrkogårdar i Säffle pastorat. 10 NY KYRKOGÅRD Fastighetsbeteckning: Ny stom 1:2. Kyrkogårdens totala yta (inkl. södra kyrkogården): 13 515 m². ALLMÄN BESKRIVNING Ny socken, ca en mil nordväst om Arvika, ligger utbredd kring Nysockensjön och präglas av bördiga dalgångar och småkuperad skogsbygd.6 Den 105 km² stora socknen saknar större tätort. Befolkningsutveckling i Ny socken 1805: 1121 invånare, 1861: 1735 invånare, 1900: 1532 invånare, 1995: 852 invånare, 2011: 747 invånare Gravskick och antal begravningar På Ny kyrkogård finns kistgravar, urngravar och minneslund. Antalet gravsättningar har de senaste fem åren varit i genomsnitt 14 stycken per år. Den nygotiska tegelkyrkan, som byggdes år 1889, ligger på en udde i Nysockensjön. Socknen är medeltida och en kyrka lär ha funnits här redan på 1200-talet. I medeltida handlingar nämns kyrkan dock först på 1400-talet. Kyrkobyggnaden har på 1800-talet beskrivits av både Nils Gabriel Djurklou och Johan Hammarin. Enligt uppgifter från dessa förlängdes den vid 1600-talets mitt och blev år 1756 utvidgad till korskyrka. Kyrkan hade torn med öppen lanternin och "bägarlik" huv. Om uppgifterna stämmer är detta samma träkyrka som revs då den nuvarande stod färdig. Den rivna kyrkan låg på nuvarande kyrkogården, den norra, ett hundratal meter väster om dagens kyrka och är utmärkt med minnessten som restes 1896. Mellan kyrkan och kyrkogården ligger ett bårhus även det i tegel. Sydväst om kyrkogården finns ett gammalt förråd och i sydost en byggnad med församlingshem, vaktmästarbostad och ekonomilokaler. Vid stranden i norr ligger brygga och båthus för kyrkbåtarna. 6 Kapitlen ”Allmän beskrivning”, ”Kyrkogårdens historik” och ”Kyrkogården idag” bygger till stora delar på uppgifter hämtade från Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister samt från rapporten Begravningsplatser i Värmland, utgiven av Länsstyrelsen i Värmland 11 Den fd prästgården och arrendatorboställe återfinns vid Kyrkebol, i det öppna odlingslandskapet nordväst om kyrkan. Sydväst om kyrkomiljön återfinns den fd kronogården och militärbostället "Stommen", där mangården enligt uppgift härrör från 1640-talet. Ytterligare en begravningsplats, som anlades 1989-91, finns söder om framvägen till kyrkan. Denna begravningsplats behandlas inte i bevarandeplanen. Ny gamla kyrka från sydost, 1880-tal. Foto: Ny församling KYRKOGÅRDENS HISTORIK Uppgifter saknas om kyrkogården som hörde till den gamla kyrkan. Den sträckte sig antagligen bara ett stycke runt kyrkan med huvuddelen i söder. Kyrkan finns endast markerad på en av de kartor som finns upptagna på Lantmäteriets Historiska kartor, vilka finns tillgängliga på internet. Denna karta, som är från år 1772, visar kyrkan placerad inom ett fyrkantigt hägn med största delen av kyrkogården söder om kyrkan. Detta bekräftas av de två foton som finns bevarade av den gamla kyrkans exteriör. De visar att kyrkogårdsmuren var belägen mycket nära den norra korsamens norrvägg, med en ingång med trägrind mitt framför norra kyrkporten. Det foto som är taget från sydöst visar att kyrkogårdsmuren i söder inte ligger lika nära kyrkan, men också att en gärdsgård tar vid där södra kyrkogårdsmuren slutar i öster. Två byggnader utöver kyrkan kan anas, vars funktioner är okända. I nordvästra hörnet av kyrkogården finns en låg panelklädd byggnad med sadel tak och strax nordöst om 12 kyrkan ligger en spånklädd byggnad med tälttak i trä. I brandförsäkringen från 1912 är dock ingen av dessa byggnader upptagna, endast den år 1899 byggda sockenstugan som var belägen strax sydväst om kyrkan. Ett par foton från 1920-talet, liksom en karta från 1921, visar kyrkogårdens utseende vid denna tid. På fotona kan man förutom sockenstugan se ett par byggnader vid vattnet, vars funktion är okänd. Det kan också konstateras att bårhuset ännu inte är uppfört. Kartan visar den form som kyrkogården fick då den utökades i samband med att kyrkan revs. År 1933 lades ett större område till i norr, och en genomgripande omläggning företogs också 1957. Trädgårdsarkitekt Edvard Jacobsson ritade både utvidgningen 1933 samt omläggningen 1957. Vid sistnämnda omläggning togs de flesta av de dåvarande sextiotalet grusgravarna bort och några gravvårdar flyttades eller vändes i annan riktning. Samtidigt lades muren om och på dess krön planterades tre sorters sedum. Längs muren planteradess 100 st Rosa spinosissima Stanwell Perpetual, en gammal ljusrosa ros, och mellan gravvårdarna planterades rader med nejliksrosor. Ur Begravningsplatser i Värmland. Ny kyrkogård 1921, Kyrkogårdsförvaltningens arkiv. Ny kyrkogård, troligen tidigt1920-talet. Foto: Ny församling 13 KYRKOGÅRDEN IDAG Begravningsplatsen har rektangulär form och östvästlig sträckning. Platsen är plan och omges av en kyrkogårdsmur, vars krön endast delvis ligger högre än det inre markplanet. 1933 års utvidgning i norr omgärdas dessutom av en häck med sibirisk ärtbuske. Ingångar finns i väster och öster. De flankeras av portstolpar i granit och är försedda med grindar i smidesjärn, vilka ritades 1958 av Carl Sundin, verksam hos trädgårdsarkitekt Edvard Jacobsson. Kyrka och kyrkogård ligger skilda åt. Mellanliggande område upptas av grusplan, gångväg och grässlänter med spridda träd mot kyrkan, vilken ligger på en höjd i öster. Nysockensjön avgränsar kyrkogården i norr, och tillfartsvägen med parkering och byggnader i söder. I väster gränsar kyrkogården mot naturmark. Kyrkogården får mycket av sin karaktär av den fria sikten mot jordbrukslandskapet och vattnet, samt av siktlinjen mot kyrkan. Ingen häckplantering förekommer inne på begravningsplatsen, som därför har sammanhängande gräsytor. Vresrosor är planterade som solitärer på raka linjer från norr till söder. Ett antal rönnar är planterade på kyrkogården som omges av en trädkrans bestående av lind. Gångarna är få, raka och grusbelagda. Plattgångar av skiffer förekommer också. Belysning finns i form av lyktstolpar i klassisk modell. På kyrkogården finns också enkelt utformade servicestationer. Alla grusgravar, järnstaket och familjegravshäckar som en gång fanns på den äldre delen togs bort på 1950-talet, och endast en stenram är bevarad. Egentlig struktur saknas på kyrkogården. Stora pampigare gravvårdar står sida vid sida med mer anspråkslösa, och några gravvårdar har vänts så att de fått en ny ”riktning” med framsidan mot mittgången. 1 2 3 4 1. Ritning på kyrkogårdsmur från omläggningen 1957. 2. Smidesgrind vid östra ingången. 3. Kvarter B. 4. Kvarter A. 14 Genom gravvårdarnas annorlunda placering och skiftande utformning får kyrkogården ändå sin särprägel, och södra delen av kyrkogården har ett antal äldre gravvårdar med ett miljöskapande värde. De äldsta gravvårdarna utgörs av skifferstenar och är placerade på södra delen av kyrkogården. Några skifferstenar från 1800talets början har också tillvaratagits och ett lapidarium för dessa byggdes 2012 vid östra ingången till kyrkogården. År 1989-91 utökades begravningsplatsen med ett nytt område söder om framfartsvägen. Den är strukturerad i grupper avskärmade med buskar och häckar och har ett stort antal planterade prydnadsaplar. I det västra partiet finns en minneslund. Skiss till minnessten, Erik Bäckmans stenfirma 1958 15 KVARTER Kyrkogården är indelad i två kvarter. Kvarter A norr om den grusade gången mellan de två ingångarna, och kvarter B söder om densamma. Båda kvarteren saknar tydlig struktur vilket ger dem en något rörig prägel. Kvarter B har ett antal äldre gravvårdar, främst i sydvästra hörnet, med ett stort miljöskapande värde och i kvarteret finns även de äldsta gravvårdarna vilka utgörs av skifferstenar. I östra delen av kvarteret står två vårdar av denna bergart tätt intill varandra. De är resta över "dannemännen" från Strand, Anders Ersson (1768-1832) och Erik Andersson (18021872) och deras hustrur. Längre västerut i kvarteret finns en skiffergravvård över ”dannemannen” Jon Jonasson (1797-1843) och en över ”dannemannen” Anders Bröntesson 1783-1852. I kvarter A finns en minnessten i svart granit med guldinskription över dem som har sitt vilorum på kyrkogården men vars namn inte längre är kända. Denna tillkom 1958 och är placerad i anslutning till den obeliskformade sten som markerar den gamla kyrkans läge i sydöstra delen av kvarter A. Alla grusgravar, järnstaket och familjegravshäckar som fanns på kyrkogården fram till omläggningen1957 är borta. Endast en stenram i kvarter B finns bevarad. INSKRIPTIONER OCH TITLAR Hemmansägare är den vanligast förekommande titeln på gravvårdarna, men ålderdomliga titlar som danneman, nämdeman, magasinsföreståndare förekommer liksom ortsnam, gårdsnamn, psalmverser mm. På en gravvård från tidigt 1900-tal finns den ovanliga titeln odalbonden. Titlarna flottningschefen, stationsinspektoren och fjärdingsmannen förekommer också. VEGETATION Trädbeståndet på kyrkogården inventerades 2007 och arbetet resulterade i en trädvårdsplan vars syfte är att ge en bild av befintlig vegetation och ge förutsättningar för kontinuerlig vård och föryngring. Trädbeståndet består huvudsakligen av lövträd som skogslind, glanslind och rönn. Den tidigare björkallén mot kyrkan togs bort 2012 men ska återplanters. Häcken i norr, öst och väst vid kvarter A består av sibirisk ärtbuske, och vresros finns som solitärer planterade på raka linjer. Rester av sedum finns på kyrkogårdsmuren. Västra delen av kvarter B Kvarter A. 16 BYGGNADER Kyrkan uppfördes åren 1887-89 och ritades av arkitekten Agi Lindegren. Byggnaden är uppförd i tegel med rektangulärt långhus, smalare polygonalt kor och västtorn. Exteriören är hållen i en nygotik stil med blottade tegelmurar och spetsbågiga muröppningar. Västtornet kröns av gavlar med korsblinderingar och en hög tornspira täckt med kopparplåt. Långhusets sadeltak har huvudsakligen skiffertäckning. Ingång sker i väster via tornets bottenvåning Bårhuset i tegel uppfördes 1933. Dess exteriör, med blottade tegelmurar med blinderingar, har anpassats efter kyrkans utformning. Taket är dock täckt med rödmålad slätplåt. 1 Båthuset är enligt uppgift troligen byggt på 1960-talet. Byggnaden, som rymmer kyrkbåten från 1883, är uppförd i trä, med rödmålad lockpanel och tegeltak. Församlinghemmet ritades 1963 av arkitekt SAR Douglas Dahlborg, och är uppfört i slammat tegel och försett med ett sadeltak täckt med kopparplåt. LAGSKYDD Begravningsplatsen är tillkommen före 1940 och skyddas därmed av kulturminneslagens 4 kapitel 3 § som säger att ”kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av Länsstyrelsen.” Tillstånd krävs alltid för utvidgning av tomten och för uppförande eller väsentlig ändring av byggnader, murar, portaler eller andra fasta anordningar på tomten. Detta skydd omfattar även de delar av kyrkogården som är tillkomna efter 1939. Vid frågor kring förändringar och tillstånd kontakta Länsstyrelsen i Värmlands län. 2 3 4 1. Kyrka 2. Bårhus 3. Båthus 4. Församlingshem 17 ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKOGÅRDEN: •Stenmuren är ett viktigt arkitektoniskt inslag i kyrkomiljön som ska bevaras. Denna avgränsar kyrkogården både fysiskt och symboliskt från omkringliggande landskap. •Grindar i smidesjärn ska bevaras. •Gångsystemet med grusbelagda gångar och gångar med skifferplattor bör bevaras. •Det sena1800-talets och det tidiga 1900-talets gravkultur, i form av högresta gravvårdar med högt miljöskapande värde, som finns bevarad främst i kvarter B ska bevaras. •Skiffergravvårdar ska särskilt vårdas. De skiffergravvårdar som fortfarande står placerade på ursprunglig plats får inte flyttas. •Minnesstenarna över kyrkan och över dem som vilar på kyrkogården ska bevaras. •Den antagna trädvårdsplanen ska följas. •Trädkransen är ett viktigt inslag i landskapet som bör bevaras. Observera att tillståndsfrågor avgörs av Länsstyrelsen Ny kyrkogård, kvarter B med församlingshemmet i bakgrunden. 18 MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE Förvaras i Såguddens Museum Tillkomstår: 1790-tal Urvalskriterium: Smideskors Karakteristik: Ringkors som förvarats på Såguddens Museum sedan tidigt 1900-tal. Stod ursprungligen på Riksdagsman N. Olssons grav, B 0203. Inskription: “Herradsdommaren och riksdagsman N.O.S. ifrån Ohlebyn född år 1744 hans död 1795” Baksidan: “Hans hedersteken är 3 penningar i sko... som nedanföre henger det War honom förärat af Gustaf d.3” Förvaras i Såguddens Museum Tillkomstår: tidigt 1800-tal Urvalskriterium: Smideskors Karakteristik: Ringkors som förvarats på Såguddens Museum sedan tidigt 1900-tal. Stod ursprungligen på Riksdagsman O. Olssons grav, B 0203. Inskription: “Häradsdomaren och Riksdagsmanen Olof Olofs Son Föd uthi Ohlebyn den 6 maij 1749” Baksidan: “Dör där samastädes Klåkan 2 på morgonen den 4 Aug 1809” Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1820-tal Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, titel, ortsnamn Karakteristik: Stående rektangulär skiffersten, stenen är bruten i två delar men lagad. Inskription: Nämndemannen och Magazinsföreståndaren Olof Olsson Från Ottebol f. 1791 d. 1829 Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1810-tal Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, ortsnamn Karakteristik: Stående skiffersten med rundad topp. Inskription: NIS Från Ottebol Född IDEM 15/6 1763 Död 29/11 1818. Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1840-tal Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder Karakteristik: Stående skiffersten med spetsig topp prydd med malteserkors Inskription: Her hvilar f.d. kyrkoverden Anders Olsson, Berg f. 30/1 1774 d. 12/1 1844 des maka Karin Nilsdotter f. 20/2 1784 d. 12/4 1844 Deras son Olof f. 25/2 1817 d. 12/1 1844. 19 Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1800-talets första del Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder Karakteristik: Hög stående skiffersten med spetsig topp Inskription: Kyrkoverd m.m Olof Persson ut i Berg Född 1750 Död 1840 Dess hustru Kerstin Eriksdotter Född 1737 Död 1804 Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1800-talets första del Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder Karakteristik: Stående skiffersten vars övre hälft saknas. Inskription: Brita Andersdotter Född 11/10 1765 Död 19/8 1830. Pred. Bok 12:k 7v. Gravnummer: A0005 Tillkomstår: 1919 Urvalskriterium: Inskription, titel, lokalhistoria Karakteristik: Stående hög sten i svart grovhuggen diabas med polerad oval textyta Inskription : Kyrkoherde Karl Johan Fogelgren *1848 +1907, Komminister i Ny 1887 - 1907, Sv.Ps. 221, Församlingsbor reste vården 1919 Gravnummer: A0025 Tillkomstår: 1950-tal Urvalskriterium: Inskription, socialhistoria Karakteristik: Liten liggande sten i röd granit över kvinna som dog i barnsäng. Sonen lät utföra stenen. Inskription : Mor *1900 +1930 Gravnummer: A0278 Tillkomstår: 1892 Urvalskriterium: Symbolisk form, miljöskapande Karakteristik: Urna på sockel i rödgrå granit Inskription: Edvard Andersson, Jössefors *31/7 1844 +3/10 1924. 20 Gravnummer: A0338 Tillkomstår: 1965 Urvalskriterium: symbol, tidstypisk Karakteristik: Liten sten med symbol i form av kors och krona. Inskription : Här vilar Anna Maria Persson 1881-1965 Gravnummer: A0375 Tillkomstår: 1914 Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, tidstypisk, miljöskapande Karakteristik: Stående smal sten, med pyramidformad topp, i polerad svart granit med symboler i form av kors och palmblad samt mans och kvinnohand som fattar varandra. Inskription: Anders Karlsson *28/7 1828 +10/5 1914, Olebyn, Hans maka Johanna *10/6 1842 +23/2 1918 Gravnummer: A0412 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, stilhistoria Karakteristik: Stående sten i svart diabas med schablondekor i jugendstil med ängel och palmblad. Inskription: And. Eriksson, Kyrkebol, Familjegrav Gravnummer: A0443 Tillkomstår: 1946 Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, ovanlig form Karakteristik: Stående sten i röd granit med yrkessymboler för murarhantverket - murarslev, murhammare. Stenen har formen av en gavel med ett horisontellt murförband i underkant av tympanonfältet. Inskription : Albert Persson, Ängflan Myre, *1888 +1946 Gravnummer: B0007 Tillkomstår: 1800-talets mitt Urvalskriterium: Material - gjutjärn, hög ålder, ovanlig form, personhistoria - barngrav, titel. Karakteristik: 1. Gjutjärnsängel på granitsockel, Inskription: J.A Sohlberg född 28 maj 1836 död 9 jan 1844, A.E. Sohlberg född 23 juli 1839 död 9 jan 1844. 2. Stående sten i svart diabas på sockel. Inskription: Kronofogden R.W.O. Samuel Sohlberg 1798 - 1857, Hans hustru Anna Elisabeth född Zetterberg 1813 - 1897, deras barn Johan Anders 1836 - 1844 Adolf Edvard 1839 - 1844 Carl Samuel Fridolf 1845 - 1849, Selma Elis. Katar. 1854 - 1860 21 Gravnummer: B0028 Tillkomstår: omkr sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Titel, personhistoria, miljöskapande Karakteristik: Obelisk i blå polerad labrador med guldinskription Inskription: Majorskan Carolina Lagerlöf född den 13 Maj 1818 död den 12 Juni 1891,Dottern Selma *11/11 1844 +15/11 1916, Sonen Adolf född 20/8 1851 död 9/5 1895 Gravnummer: B0077 Tillkomstår: 1970-tal Urvalskriterium: Personhistoria-fadern var Sotar Blixt känd genom Frödings dikt, inskription. Karakteristik: Enkel grå s.k. portföljsten. Inskription : Bröderna Blixt Födda 1889 Edvard Oskar 1966 1973 Gravnummer: B0118 Tillkomstår: 1900-talets mitt Urvalskriterium: Socialhistoria, ortsnamn, rest av allmänlinje Karakteristik: Anspråkslös liggande sten i svart granit Inskription : Maria Andersson Olebyn Gravnummer: B0184 Tillkomstår: 1800-talets mitt Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk Karakteristik: Tre gravvårdar varav den mittersta i skiffer är mycket kulturhistoriskt värdefull. Inskription : Som Minne efter Dannemannen Jon Jonasson från hemmanet Öna född 17 3/7 97 död 18 5/6 43 Hustrun Karin Eriksdotter född 18 6/7 04 död 18 26/1 58. Dotren Lovisa född 18 21/6 40 död 18 27/8 58. Gravnummer: B0191 Tillkomstår: 1912 Urvalskriterium: Inskription, titel, ortsnamn, personhistoria donator Karakteristik: Stående sten med kölbågsformad topp i svart polerad diabas med guldinskription. Inskription :Häradsdomaren Anders Nilsson *1789 +1866, hans son Nämndemannen Nils Andersson *1812 +1880, från Olebyn, Familjegraf, (baksidan) Ny församling skänkte desse män denna gravplats, Stenen restes 1912 22 Gravnummer: B0203 Tillkomstår: 1907 Urvalskriterium: Inskription, titel, ortsnamn, lokalhistoria, miljöskapande Karakteristik: Stor bautasten i rödgrå granit Inskription: Riksdagsmannen Nils Olsson 1744 - 1795, Hans broder Olof Olsson 1749 - 1809, Dennes son Olof Olsson 1778-1865, hans son 1813 - 1892, Alla från Olebyn, Hans son Emil Olsson 1847– 1933, Jämte dem bida här även deras hustruer, Uppståndelsens morgon Dav. ps. 43:3 Text bak: Under loppet av över 100 år representerade desse män Jösse härad i Riksdagen. Ny församling förärade dem denna grav. Stenen restes 1907 (ersatte de smideskors som finns på Såguddens Museum) Gravnummer: B0209 Tillkomstår: 1800-talets mitt Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk, titel, ortsnamn, symbol Karakteristik: Gravvård i skiffer med ”spetsig” topp och timglassymbol. Inskription: Här wilar Dannemannen Anders Bröntes Son fr. Västra Brevik född 26/3 1783 död 4/12 1852, Och dess hustru Kerstin Pers Dotter 2/4 1782 +19/4 1851. Gravnummer: B0213 Tillkomstår: 1890-tal Urvalskriterium: Inskription, personhistoria, ortsnamn Karakteristik: Ovalformad snedställd sten i svart granit på en sockel i form av en i betong gjuten stubbe. Inskription : Klockaren m.m. N. Nilson Ottebol *1824 +1890 Gravnummer: B0227 Tillkomstår: 1800-talets senare del. Urvalskriterium: Material - gjutjärn, hög ålder, symbol, ortsnamn Karakteristik: Gjutjärnskors med genombrutna ornament och ängel vid korsets fot. Inskription : H.H.H.D. Nils Andersson *16/3 1799 +23/10 1887 Hustrun Maria Persdotter *6/4 1801 +10/8 1868 Båda från Tanderud Gravnummer: B0234 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Titel, personhistoria - välkänd statsagronom i Norge. Karakteristik: Stående sten, med spetsig topp, i rödgrå granit med svart text. Inskription : Statsagronomen och riddaren Johan Lindeqvist *7/10 1823 +31/7 1898 23 Gravnummer: B0242 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Miljöskapande, inskription Karakteristik: Obelisk i polerad svart diabas Inskription : Johan Nilsson 1863 - 1946 Makan Maria 1872 1951 Dottern Eva 1910 - 1950. Nedre del: And. & Kristina Nilson Far och mors grav. Gravnummer: B0246 Tillkomstår: 1900-talets första del Urvalskriterium: Titel, samhällshistoria Karakteristik: Stående sten i ljusgrå granit med schablondekor i form av tempelgavel Inskription : Stationsinspektoren J.A. Wikström Familjegrav Gravnummer: B0247 Tillkomstår: 1887 Urvalskriterium: Miljöskapande, symbolisk form Karakteristik: Stenkors på sockel (grå granit eller marmor) Inskription : Oläslig (Julia Wångenberg) Gravnummer: B0267 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Personhistoria - donatorer, konsthistoriskt värde Karakteristik: Hög stående sten med rundad topp i mörkgrå granit i jugendstil med kors och växtornamentik. Inskription : Olof Andersson *1837 +1896 Johannes Andersson *1842 +1916 Hustrun Maria Andersson *1849 +1909 Gravnummer: B0270 Tillkomstår: 1910-tal 24 Urvalskriterium: Titlar, personhistoria, ovanlig form Karakteristik: Stående sten i grå granit i form av två sammanfogade rektangulära stenar med spetsig topp. Inskription : Kyrkvärden Nämndemannen Olof Eriksson Olof Olsson Friberg fr. Berg fr. Berg *1814 +1868 *1850 +1916 Hans hustru Hans hustru Märtha Segolsdotter Kristina Matilda Olsson *1826 +1890 *1849 +1917 Son Erik Gustaf Son Fil. Mag *1860 +1910 Familjegrav Olof Sigurd *1889 +1922 Gravnummer: B0273 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Inskription, personhistoria - donator, tidstypisk Karakteristik: Stående sten i svart polerad diabas med pyramidformad topp och sockel Inskription : Donatorn för Ny socken Välgörenhetsfond Olof Nilsson i Västra Brevik *20/7 1819 +6/12 1901 Hustrun Anna Andersson *22/4 1836 +13/3 1894 Heder åt hans minne Vårda hans graf MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE Gravnummer: A0007 Tillkomstår: ca 1940 Urvalskriterium: Titlar, symboler Karakteristik: Liggande sten i röd granit med yrkesemblem i form av lie, kärve och fackla, Inskription :Bonden Anders Nilsson 28/1 1832 - 5/10 1915 Folkskolläraren Herman Nilsson 27/4 1860 - 19/5 1939 Hans hustru Karin Nilsson 6/5 1876 - 24/7 1945 Sonen Sven Ragnar 7/5 1916 - 30/5. Gravnummer: A0234 Tillkomstår: 1950-70-tal Urvalskriterium: Titel, ortnamn, tidstypisk Karakteristik: Rektangulär sten med sidopelare och verliggare i svart polerad diabas med guldtext. Inskription : F.d. Fjärdingsmannen John Ernstson *5/2 1889 +25/12 1973, Hans maka Agda *23/9 1886 +28/7 1957, Tanderud 25 Gravnummer: A0235 Tillkomstår: 1911 Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, miljöskapande Karakteristik: Bautasten i grå granit Inskription: Odalbonden Joh. Ernstson * 1840 - +1911, Hustrun Kristina *1855 - +1935, Tanderud Gravnummer: A0356 Tillkomstår: 1900-talets mitt Urvalskriterium: Naivt utförd, symbol, upplevelsevärde Karakteristik: Liggande sten i röd granit med enkelt utförd solnedgång. Inskription: MOR Gravnummer: A0400 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Inskription, symboler. Karakteristik: Stående sten i svart diabas med schablondekor med kors och liljor. Inskription: O Bergkvist, Hustrun Maria *1870 +1943, Joh. 11:25, Familjegrav Gravnummer: B0019 Tillkomstår: 1931 Urvalskriterium: Symbol, personhistoria - soldathustru Karakteristik: Stående sten i röd granit med rundad topp och schablondekor i form av palmblad. Inskription : Maria Öman,*1858 +1931 Gravnummer: B0050 Tillkomstår: omkr sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, ovanlig form, miljöskapande Karakteristik: Kors på sockel, mörkgrå granit Inskription: Hemmansegaren P. Andersson fr. Strand *26/1 1828 +18/1 1903, Hustrun Kajsa Nilsdotr *8/3 1834 +28/3 1893 26 Gravnummer: B0068 Tillkomstår: 1800-talets mitt Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk, titel, ortsnamn. Karakteristik: Två stycken stående gravvårdar i skiffer Inskription: 1. Dannemannen Anders Ersson från Strand Född 1768 Död 1832, Hustrun Kerstin Nilsdor Född Eda 1777 Död 1844. Inskription: Dannemannen Erik Andersson från Strand Född 1802 Död 1872, Hustrun Maria Persdor Född 1816 Död 1874 Gravnummer: B0076 Tillkomstår: 1920-tal Urvalskriterium: Porträttrelief, miljöskapande, titel, samhällshistoria, ortsnamn Karakteristik: Hög sten i rödgrå granit med porträttrelief föreställande Sven Svedberg. Inskription: Bruksdisponenten Sven Svedberg Norserud *1854 +1920, Hans hustru Ida Svedberg *1861 +1943, Deras dotter Sigrid Nyqvist *1900 +1973 Gravnummer: B0093 Tillkomstår: 1920-tal Urvalskriterium: Titel, miljöskapande Karakteristik: Hög sten i grå granit Inskription: Generalmajor E. Conrad Eriksson *12.11.1864 +8.5.1927, Makan Signe Eriksson född Ekman *18.1.1868 +28.1.1964 Gravnummer: B0165 Tillkomstår: 1927 Urvalskriterium: Inskription, upplevelsevärde Karakteristik: Gravvård i röd granit med naivt utförda symboler och inskription Inskription :A. Magnusson född 1866 död 1927 Sov i Ro Gravnummer: B0212 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Titel, lokalhistoria, symbol, inskription Karakteristik: Högrest sten i polerad svart diabas med symbolerna alfa & omega. Inskription : F.D. Kyrkovärden Nils Nilsson och Anders Persson Kroppstad, Kyrkvärden Birger Norrby *1920, Hustrun Ingrid *1923 +2007 27 Gravnummer: B0223 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Miljöskapande, ovanlig form, symbol. Karakteristik: Hög gravvård i svart i polerad diabas krönt av urna. Inskription : Olof Jonsson Lundaby och B Lundebys familjegrafvar Gravnummer: B0257 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet 1900 Urvalskriterium: Ortsnamn, ovanlig form/dekor Karakteristik: Delvis korsformad sten i svart diabas med schablondekor i form av kors och rosor. Inskription : J. Th Nilssons Kroppstadholm Familjegrav