Landa kyrkogård Bevarandeplan för gravvårdarna och det gröna

Landa kyrkogård
Kulturhistorisk inventering
Vårgårda pastorat
Vårgårda kommun
Rikard Bruzelius och Ulrika Eliasson
Västarvet, Kulturmiljö
Landa kyrkogård
Kulturhistorisk inventering
Vårgårda pastorat
Vårgårda kommun
Västarvet, Kulturmiljö
Författare Rikard Bruzelius och Ulrika Eliasson
Grafisk form, layout och teknisk redigering Gabriella Kalmar
Omslagsbild Foto taget av Rikard Bruzelius. Fotot visar Landa kyrka.
Tryck Bording AB, Borås 2013
Västarvet
Edsvägen 1B
462 35 Vänersborg
tel. 0521-26 41 50, fax 0521-27 50 19
www.vastarvet.se
Förord
Denna bevarandeplan för Landa kyrkogård har utförts av Västarvet under sommaren
och hösten 2012 på uppdrag av Vårgårda pastorat.
Rapporten innehåller rekommendationer för kyrkogårdens bevarande, vård och
utveckling såväl när det gäller gravvårdar som det gröna kulturarvet. Den är tänkt att
användas av församlingen som ett underlag inför underhålls- och förändringsarbeten, och av till exempel Länsstyrelsen och Västarvet vid handläggning av tillståndsärenden och remisser.
Vi vill tacka för ett trevligt samarbete och önska lycka till i det långsiktiga förvaltningsuppdraget.
Nårunga kyrkogård är ett värdefullt arv. Genom att underhålla det väl kan den bli
en välvårdad gåva att överlämna till kommande släkten.
Lödöse januari 2013
Rikard Bruzelius och Ulrika Eliasson
4
Västarvet, Kulturmiljö
Innehåll
Förord ..............................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................3
Inledning....................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................6
Innehåll......................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................6
Metod och bedömning.....................................................................................................................................................................................................................................................................6
Kyrkogården – ett levande kulturarv��6
Kyrkogårdarnas utveckling under 1 000 år��7
Förhistorisk tid fram till och med 1600-talet��7
1700- och 1800-talen............................................................................................................................................................................................................................................................................7
1900- och 2000-talets kyrkogårdar��9
Landa kyrkogård ur ett historiskt perspektiv��9
Landa, Landa socken..................................................................................................................................................................................................................................................................................9
Kyrkans historia i korthet.............................................................................................................................................................................................................................................................. 10
Kyrkogårdens historia ........................................................................................................................................................................................................................................................................12
Kyrkogårdens nuvarande karaktär ��12
Övriga byggnader och anordningar�� 14
Vad gravvårdarna berättar om bygden��15
Grönskan på Landa kyrkogård �� 17
Riktlinjer för bevarande, vård och utveckling: gravvårdar, murar och grindar.....................21
Allmänt om gravvårdar.....................................................................................................................................................................................................................................................................21
1. Gravvårdar med höga kulturhistoriska värden��21
2. Gravvårdar med kulturhistoriska värden��21
3. Gravvårdar av kulturhistoriskt intresse som är lämpliga att återanvända...............................................................21
Kriterier för återanvändning...................................................................................................................................................................................................................................................21
Inringade områden av gravvårdar med kulturhistoriska värden...............................................................................................................21
Riktlinjer för vård av murar och grindar��22
Riktlinjer för bevarande, vård och utveckling: träd och grönt..........................................................................................23
Bevara eller ersätta ................................................................................................................................................................................................................................................................................23
Trädvårdsplan ......................................................................................................................................................................................................................................................................................................23
Sammanfattning av karaktär och åtgärdsförslag�� 25
Lagstiftning.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................26
Generella krav.......................................................................................................................................................................................................................................................................................................26
Väsentlig ändring av kyrkogård eller begravningsplats��26
Riksantikvarieämbetets rekommendationer��27
Gravrätt och ändringar av gravvårdar och gravanordningar��28
Kyrkogårdens naturmiljö................................................................................................................................................................................................................................................................28
Skötselråd för gravar ......................................................................................................................................................................................................................................................................28
Bergarter..........................................................................................................................................................................................................................................................................................................................29
Allmänna åtgärder......................................................................................................................................................................................................................................................................................29
Landa kyrkogård
Mekaniska skador.........................................................................................................................................................................................................................................................................................29
Rengöring.......................................................................................................................................................................................................................................................................................................................29
Biologisk påväxt................................................................................................................................................................................................................................................................................................30
Kemiska skador..................................................................................................................................................................................................................................................................................................31
Symboler – ikonografi.....................................................................................................................................................................................................................................................................31
Gravvårdarnas symboliska utformning��32
Djursymboler...........................................................................................................................................................................................................................................................................................................32
Symboler från växtriket...................................................................................................................................................................................................................................................................32
Ljuset och elden som symboler.....................................................................................................................................................................................................................................32
Föremål som symboler.......................................................................................................................................................................................................................................................................32
Himlakroppar......................................................................................................................................................................................................................................................................................................... 33
Kristna symboler............................................................................................................................................................................................................................................................................................ 33
Käll- och litteraturförteckning�� 35
Tryckta källor ........................................................................................................................................................................................................................................................................................................ 35
Otryckta källor ................................................................................................................................................................................................................................................................................................... 35
Informanter ............................................................................................................................................................................................................................................................................................................. 35
Bilagor.........................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................37
5
6
Västarvet, Kulturmiljö
Inledning
Kyrkogårdarna är en värdefull del av vårt gemensamma
kulturarv och därför är det av stor vikt att de sköts väl
så att deras kulturhistoriska värde inte minskar. Kyrkan med dess omgivande kyrkogård står för kontinuitet
när allt annat förändras runt omkring och har ofta en
framträdande plats i landskapet. Kyrkan och kyrkogården var tidigare socknens centrum i både andligt och
världsligt hänseende. På kyrkogårdarna samsas kulturvärden och naturvärden. Kyrkogården är som en bok
där man kan läsa socknens historia. Den får inte ändras för snabbt, om det ska gå att tolka och förstå den
information som finns att hämta.
För helhetsupplevelsen av kyrkogården samsas det
som har skapats av människohand såsom t.ill exempel
gravvårdar och stenmurar med träden och grönskan.
Syftet med denna bevarandeplan är att vara ett redskap
i planeringen av kyrkogårdens skötsel som så långt som
möjligt täcker in denna helhet. Därför innehåller rapporten bevarandeplaner för såväl träden och planteringarna på kyrkogården som för gravvårdarna. Rapporten
belyser frågan om vad som skall bevaras, vad som bör
bevaras och vad som tål att förändras för att kyrkogården skall fortsätta utgöra den värdefulla kulturmiljö
som den är idag.
Västarvet rekommenderar att denna bevarandeplan
antas av kyrkonämnden i Vårgårda pastorat, då det är
av största vikt att riktlinjerna följs upp.
Inventering och rapportskrivning har utförts av
Rikard Bruzelius och Ulrika Eliasson. Inledningen är
skriven av Anni Bergström. Kapitlet om kyrkogårdarnas utveckling under 1 000 år har författats av Carina
Carlsson och Anni Bergström. Lisa Molander har skrivit
om lagstiftning, skötselråd för gravvårdar och symboler.
Innehåll
Rapportens första del består av en historisk tillbakablick
över kyrkogårdarnas utveckling under 1 000 år. Sedan
kommer ett kapitel om Landa socken genom tiderna
och en kortfattad historik över kyrkan och kyrkogården.
Under kapitlen Kyrkogårdens nuvarande karaktär och
Grönskan på Landa kyrkogård beskrivs hur kyrkogården ser ut idag. Därpå följer två kapitel med riktlinjer
för bevarande, vård och utveckling. Dessa följs av en
sammanfattning av kyrkogårdens karaktär samt åtgärdsförslag. Därefter presenteras tre kapitel som innefattar
lagstiftning, riktlinjer för gravvårdarnas skötsel samt
gravarnas symbolik och ikonografi. Sist är käll- och
litteraturförteckningen samt bilagor med kartor och
register över träd och gravar.
Metod och bedömning
Arbetet har omfattat inventering i fält med genomgång
av alla gravvårdar, sökning i arkiv och litteratur, samtal
med kyrkogårdspersonal samt rapportskrivning. Inventeringen av gravvårdarna har varit selektiv, vilket innebär att endast de gravvårdar som bedöms besitta kulturhistoriska värden har dokumenterats och beskrivits.
Med dokumentation åsyftas fotografering samt beskrivning av utseende och inskription, där texter varit läsbara. Samtliga fotografier är tagna av Rikard Bruzelius
och Ulrika Eliasson där ingen annan anges. Någon personhistorisk inventering av gravvårdarna har av tidsskäl
inte kunnat göras. Västarvet vill gärna uppmuntra till
att en sådan inventering görs då den kan tillföra mycket
värdefulla kunskaper. Förslagsvis genomförs den i samarbete med den lokala hembygdsföreningen.
Bedömningen av träden grundar sig på en okulär besiktning. Träd med större skador kräver en noggrannare
undersökning. Detta gäller framför allt träd med större
rötskador som behöver provborras för att bedöma rötans utbredning i veden. I dessa fall rekommenderas att
en arborist står för dessa undersökningar och bedömer
om trädet kan stå kvar.
Kyrkogården – ett levande kulturarv
Kyrkogårdarna utgör levande kulturmiljöer som ständigt förändras. Gravar byts ut under tidens gång och
nya gravskick införs, växtligheten förnyas och nya gravkvarter tillkommer. Det är av stor vikt att de förändringarna som företas går varsamt till så att kyrkogårdens och församlingens historia sparas åt eftervärlden.
Kyrkogårdarna anses utgöra en helt omistlig del i
det svenska kulturarvet. De ingår i det stora kyrkliga
kulturarv som Svenska kyrkan ansvarar för. Alla begravningsplatser som tillkommit före år 1940 skyddas
liksom kyrkorna av kulturminneslagens fjärde kapitel.
De får inte ändras utan tillstånd av Länsstyrelsen. Mer
om de lagar som gäller på begravningsplatsen finner du
längst bak i rapporten.
Landa kyrkogård
Kyrkogårdarnas
utveckling under 1 000 år
Förhistorisk tid
fram till och med 1600-talet
Under brons- och järnåldern förekom såväl jordbegravningar som brandgravar. I samband med Sveriges
kristnande avskaffades kremering som begravningsmetod, och det var sedan inte tillåtet förrän en bit in på
1900-talet. Enligt de romerskkatolska föreskrifterna
skulle alla begravas i vigd jord på en för ändamålet avsedd yta, kyrkogården.
Man vet inte särskilt mycket om hur kyrkogårdarna
såg ut i äldre tider. Förmodligen var de från kristnandet och under flera århundraden framåt oansenliga och
mest liknande ängar med enstaka uppstickande gravmonument. För att skydda platsen hade man en mur
runt om, till en början timrad i trä med tak av träspån
och i senare tid kallmurad i sten. Under tidig medeltid begravdes alla ute på kyrkogårdarna oavsett social
tillhörighet. Med tiden uppstod bruket att gravlägga
personer med hög rang inne i kyrkobyggnaderna och
i slutet av medeltiden användes kyrkorna som begravningsplats för alla i samhällets översta skikt.
Gustav Wasa påpekar i ett förmaningsbrev år 1554
att gravplatserna måste skötas bättre. Vid den här tiden
fick ogräs växa fritt, de dödas ben kunde sticka upp ur
marken om det ville sig riktigt illa och lösa djur betade
bland gravmonumenten. Gravstenar och murar revs och
återanvändes på annat sätt. Mycket talar för att brevet
inte fick något större genomslag och att vården av kyrkogårdarna i de flesta fallen försummades ända in på
1800-talet. Detta hänger samman med att det länge var
själva kyrkorummet som innehöll de mest eftertraktade
och påkostade gravplatsen. Gemene folks gravplats ute
på kyrkogården ägnades ingen större omtanke.
1700- och 1800-talen
Under 1700-talet hördes allt fler protester mot begravning inne i kyrkorna. Stanken av ruttnande kroppar
måste ha varit vedervärdig, och situationen uppfattades
som ett sanitärt problem. År 1783 förbjöds bruket att
gravlägga de döda inne i kyrkorummen. Eftersom kyrkogårdarna nu togs i bruk igen för alla oavsett socialt
ursprung, väcktes så småningom intresset för kyrkogårdarnas utseende till liv. Detta sammanföll med att det så
kallade parkidealet började spridas från kontinenten till
svenska kyrkogårdar via slott och herrgårdar runt om i
Linköpings domkyrka och kyrkogård, avbildad på koppargravyr i slutet av 1600-talet. Trädlös kyrkogård med låga gravstenar. Förmodligen såg de flesta kyrkogårdarna ut som denna
i långa tider, utan träd och med enstaka gravstenar uppstickande ur en betad äng. Ur ”Suecia antiqua et hodierna”.
landet. Det innebar att trädgårdarna kring herresätena
började förses med anlagda gångar och planterade lövträd i rader och alléer. Det var emellertid först under senare hälften av 1800-talet som parkidealet slog igenom
helt och fullt på begravningsplatserna runt om i landet.
Parkmodet kom så småningom att förändra kyrkogårdarna fullständigt, från i princip trädlösa ängar med
betande djur till väl planerade anläggningar med prydliga gångar, tydliga gravkvarter och lummiga trädrader
längs vällagda stenmurar. Än idag präglas merparten av
kyrkogårdarna av dessa parkideal, såväl på landsbygden
som i staden. Det dröjde dock till slutet av 1800-talet
och ibland till och med en bit in på 1900-talet innan det
nya modet nådde landsbygden. På landsbygden företogs
samtidigt andra genomgripande förändringar som kom
att radikalt omgestalta det agrara landskapet. Skiftesreformerna splittrade byarna, skogen trängdes undan
och sjöar sänktes för att öka odlingsarealerna. Kyrkogårdarnas nya utseende blev en del i denna omfattande
omstrukturering av landsbygden.
7
8
Västarvet, Kulturmiljö
På 1700-talet och tidigare placerades gravarna alltid
efter ett strikt socialt mönster som var etablerat sedan
århundraden. Man använde företrädesvis områdena
söder och öster om kyrkan. På landsbygden var kyrkogårdarna indelade på så vis att varje by eller hemman
hade sin egen plats. På äldre kyrkogårdar kan man i
enstaka fall hitta svampformade så kallade gravskillnadsstenar som markerade olika gårdars gravrättsinnehav på kyrkogården. Det mest eftertraktade var att
ligga nära kyrkan.
Gravhäll från 1704 lutad mot tornets södra fasad. Gravhällar av detta slag täckte gravplatser inne i kyrkorna före det att
gravsättning inne i kyrkobyggnaderna förbjöds av hygieniska
skäl. Foto Rikard Bruzelius.
De som hade gott ställt kunde sätta upp en huggen
sten eller en gravtumba men ofta nöjde man sig med
att ett enkelt träkors eller att bara jordkullen utmärkte
platsen. Alla kände ju på den tiden till platsen för det
egna hemmanets gravar. Längst ut på kyrkogården och
längs med muren fick de fattiga och egendomslösa sin
sista vila. I norr begravde man brottslingar, och utanför den vigda jorden hamnade ”självspillingarna” som
tagit sina egna liv. Indelningen i olika avdelningar för
de olika hemmanen slutade att tillämpas successivt under 1700- och 1800-talen. Istället övergick man till att
begrava de döda i rad på en ledig plats efterhand. Varv
efter varv fylldes på i kronologisk ordning allt eftersom
folk dog, och stora gårds- och släktgravar fick flyttas
när de stod i vägen.
Vid 1800-talets mitt blev det vanligt att den som
hade råd kunde köpa sig en gravplats av församlingen,
en familjegrav där make, maka, barn och efterlevande
barn med fruar eller män skulle begravas. Detta speglar också den ökande individualisering som skedde generellt i samhället i samband med industrialiseringen.
Avdelningarna för gårdar och byar luckrades alltså upp
och gav istället plats för individuellt utformade gravvårdar. Kyrkogårdarna kom att delas in i ett område
med köpta gravar och ett med gravar på rad för dem
som inte kunde köpa sin grav. De gravar som inte var
köpta kallades för linjegravar, frigravar eller gravar på
allmänna linjen eller allmänna varvet. Dessa uttryck var
vanliga långt in på 1900-talet. Linjegraven avskaffades
i 1964 års gravrättslag och spår efter detta gravskick
kan ses på ganska många kyrkogårdar idag, dock inte i
Landa där det troligen inte förekommit.
År 1815 beslutades det att begravningar av hygieniska skäl inte längre fick ske inne i städer och byar och att
nya begravningsplatser skulle läggas utanför stads- och
bygränserna. Tidigare hade man bara begravt fattiga eller folk som dött i någon epidemi utanför städerna. De
stora skillnaderna i sättet att begrava människor beroende på socialt ursprung uppmärksammades också. Det
beslutades att alla skulle ha rätt till en egen grav och att
ingen längre skulle behöva läggas i en allmän grav på
någon fattigkyrkogård. Men för de högre skikten fortsatte det att vara viktigt att uttrycka sin rang också efter
döden under lång tid därefter. Stenindustrin utvecklades i snabb takt under 1800-talets senare del och det
gick att skaffa sig större och mer exklusiva gravvårdar
av sten än tidigare. De påkostade gravanordningarna
fick också de mest synliga placeringarna nära gångstråken eller huvudentrén.
Under 1700-talet utvecklades föreställningen att träd
hade en renande effekt på marken och luften. År 1805
kom ett påbud om att begravningsplatserna skulle planteras med lövträd. Denna föreställning försvann successivt under 1800-talet, men träden hade kommit till
kyrkogårdarna för att stanna. Det är i första hand de
inhemska trädarterna som alm, ask, lönn, lind och ek
som planterats och som fortfarande dominerar dagens
kyrkogårdar i form av trädrader och -kransar.
Under mitten och slutet av 1800-talet blev det också
populärt att plantera träd solitärt på kyrkogårdarna, så
kallade gravträd eller vårdträd. Till dessa användes ofta
Landa kyrkogård
olika hängande arter, vilket ibland kallas sorgeträd och
-buskar. De var ett uttryck för tidens romantiska anda
då man gärna ville läsa in känslor i naturen.
1900- och 2000-talets kyrkogårdar
De kyrkogårdar vi ser idag har allra oftast fått sin huvudsakliga form under det sena 1800-talet. Den ganska strama strukturen med murar, trädkrans, klippta
häckar och raka prydliga gångar härrör från parkidealet,
som beskrivits ovan. Till saken hör också att 1700- och
1800-talens stora befolkningstillväxt ledde till att det
blev trångt på många kyrkogårdar. Kvartersuppdelningen utvecklades som ett resultat av detta, och det blev
också praktiskt att anordna gångar mellan kvarteren.
Tidigare hade det i regel endast funnits riktiga gångar
från grindarna i muren till kyrkporten. Kvarteren skapades ofta med hjälp av klippta häckar. En särskild variant är den så kallade rygghäcken som sedan 1920-talet planterats för att skapa arkitektoniska avgränsningar
mellan gravarna.
Industrialismens massproduktion av gravstenar samt
gjutna kors och staket bidrar stort till karaktären på dagens kyrkogårdar. Utbudet av gravvårdar att välja mellan växte snabbt under 1800-talets sista decennier och
det var inte längre lika dyrt att resa en sten. Samtidigt
var det vanligt bland de breda folklagren ända till andra världskriget med enkla vårdar som endast markerades av ett träkors eller en så kallad gravkulle beväxt
med vintergröna.
Under 1900-talet infördes bestämmelser för gravvår-
Under 1900-talet har användandet av häckar för att skapa struktur och mindre rum på kyrkogårdarna blivit mycket
vanligt. Här syns rygghäckar på kyrkogården i Nårunga där
gravvårdar placerats i rader på var sida om häckarna. I Landa är inga rygghäckar planterade. Foto Rikard Bruzelius.
darnas utseende, vilket resulterade i allt mer enhetliga
gravkvarter utan utrymme för större variation. I slutet
av 1900-talet har många kyrkogårdar försetts med askoch urnlundar i takt med att allt fler människor kremeras efter sin död. Vidare har alla kyrkogårdar påverkats
mer eller mindre av kyrkogårdsskötselns rationalisering.
Gravramar i sten och infattningshäckar har ofta tagits
bort för att göra gräsklippningen enklare och grusade
gångar har ersatts av gräsmattor eller mer lättskötta
gångar av asfalt eller stenplattor. Under 1900-talets sista
årtionden och 2000-talets första decennium har gravstenarna blivit allt mer personligt präglade, förmodligen som en reaktion mot den enformighet som präglar
1950- till och med 70-talens gravstenar.
Landa kyrkogård ur
ett historiskt perspektiv
Landa, Landa socken
Landa kyrka ligger drygt fyra kilometer öster om Vårgårda i Landa socken. Grannsocknarna Jällby i öster och
Bråttensby i norr har liksom Landa träkyrkor. Samtliga
förmodas härstamma från 1600-talet. Landa är en lantlig liten socken i skogsbygd med kyrkan belägen likt en
vattendelare vid ett vägskäl, omringad av gårdar. I kyrkans närhet passerar en arm av Säveån och i anslutning
till den finns kvarnbyggnader kvar. Två asfalterade vägar
löper längs kyrkan, en i söder och en i norr. De möts i
ett ”v” väster om kyrkan vid parkeringen. Från parkeringen kommer man in på kyrkogården via en grind i
kyrkogårdens nordvästra hörn. Vid södra vägen ligger
Holsendals gård med en stor faluröd ekonomibyggnad
och hög silo. Längs vägen finns den sydvästra grinden.
Byggnaderna i kyrkans närhet är idel röda träbyggnader med sadeltak och vita snickerier. Gården angränsande till kyrkan i öster har många uthus och en äldre
ladugård byggd i vinkel. Bostadshuset är tillbyggt i omgångar. Kullen i nordväst vid grusvägen har en nybyggd
villa på östsidan och en gård på västra sidan med grått
bostadshus. Åkrarna är omringade av en lövträdsrand
innan barrskogen tar över.
I närområdet finns fornlämningar såsom rester av
stensättningar, boplatser, en gravhög samt skålgropar.
Lämningarna som berättar om människors tro och tillvaro sen lång tid tillbaka. En äldre kyrka har enligt sägnen legat omkring två kilometer öster om nuvarande
kyrka men inga belägg finns för denna placering. Att
det fanns en kyrka i Landa 1583 är däremot belagt.
9
10
Västarvet, Kulturmiljö
Häradsekonomiska från 1890-talet visar Landa socken med kyrkan i mitten precis till vänster om texten Landa. Källa: Lantmäterimyndigheternas arkiv.
Landa kommun var den minsta i landet innan den ett
stycke in på 1900-talet slogs samman med grannkommunen Bråttensby. Kyrkorna hade i stort sett likadan
utformning. På 1940-talet var de båda kyrkorna annex
till moderkyrkan i Algutstorp. Idag lyder både Landa
och Algutstorps församlingar under Vårgårda pastorat, medan Bråttensby församling hör till Herrljunga
pastorat. Algutstorps församling tillhör Skara stift och
kyrkan i Landa är en av stiftets få träkyrkor. Enligt
traditionen skall den kända prästsläkten Landahl härstamma från Landa.
Kyrkans historia i korthet
Landa kyrka är en liten träkyrka med litet långhus och
rakt avslutat kor i öster med rampförsedd dörr åt söder.
I väster finns ett vapenhus med port åt väster och på det
ett lågt torn (bägge uppförda 1768, torntypen är kännetecknande för trakten). Koret är högre i väster. Det
finns en gravhäll från 1704 uppställd vid vapenhusets
södra fasad och små gravstenar med rundade former
på samma plats (stenar av så kallad ”Gäsenetyp”). Här
finns också markstenar som kan härröra från någon tidigare byggnad på platsen eller en tidigare utbyggnad
till kyrkan.
Enligt beskrivningen från 1829 var kyrkan då som
nu brädfodrad ute och inne, täckt med tegel och i tornet satt en liten sprucken klocka utan inskription. 1840
göts en ny kyrkklocka och en ny altarring tillkom under 1800-talets första hälft. 1899 renoverades kyrkan
men uppgifterna är knappa om på vilket sätt. Sannolikt var det då tak och väggar kläddes med pärlspånt
och inredningen målades om. 1915 gjordes också en
renovering, projekterad av arkitekt Gustaf Holmdahl
vid Kungl. Överintendentsämbetet. Predikstolen renoverades, förmodligen till ett kraftigt förändrat utseende eftersom ett rykte spreds att den hade sålts. Men
prästen försäkrade att den gamla användes, medan ett
brädskrank som satts vid predikstolstrappan för att
bilda sakristia hade sålts, liksom altarringen. En ny
Landa kyrkogård
Nutida karta över kyrkan och dess närområde. Källa: Lantmäterimyndigheternas arkiv.
altarring tillverkades. Då altartavlan 1920 uppgavs vara
starkt renoverad ”i sen tid”, kan man anta att det också
skedde 1915. Inventeringen 1920 lämnade uppgiften
Här syns markstenarna tillsammans med den resta gravhällen
och de små stenarna av så kallad ”Gäsenetyp”. Gravstenarna
samlade tillsammans bildar ett lapidarium.
Foto Rikard Bruzelius.
att kyrkan även då var vitmålad utvändigt. Predikstolen benämndes som ”modern”, vilket också pekar på
en påtaglig modernisering av den gamla. 1950 beslutade man att reparera och måla kyrkan
utvändigt. Tornet reparerades 1952. 1955 skedde en
ny restaurering. Torntaket får ny ekspånstäckning.
Fotografi taget från sydväst. Västergötlands museum bildarkiv,
Västarvet.
11
12
Västarvet, Kulturmiljö
Korbänkarna, de två främsta bänkarna i öster samt två
bänkar i sydväst tas bort. Orgeln flyttades från ytan
mellan altaret och predikstolen ned till den frilagda
och höjda ytan i sydväst. En rostig järnkamin i koret
var enda värmen, men den ersattes nu med elvärme.
1967 skrevs i en artikel om altartavlan att den ”kan anses kongruera med detta säregna kyrkorums allmänna
kvadratur och allmogemässiga hållning. [...] Det platta, dekorerade taket, den raka korväggen och framför allt de båda korfönstren med sina små rutor visar
mera hän mot uppsvensk allmogestil än hävdvunnen
kyrkoarkitektur.” Men det var nog ungefär så här de
många träkyrkorna i Smålands och Sjuhäradstrakten
från 1600-talet såg ut, varav de flesta skattats åt förgängelsen eller kraftigt ändrats såsom Bråttensby. 1986
krävde brandmyndigheten en ytterligare brandutgång.
Dörren fick utvändig fiskbenspanel som tornporten.
Predikstolsskrankets dörr fick tas bort, men den ”stod
ändå alltid öppen”. Dörren kompletterades med en utvändig ramp av gallerdurk vid 1990-talets mitt.
tiden har luckor uppstått och några av träden har ersatts med nya sykomorlönnar. I söder har en rad med
björkar planterats och utgör idag en del av trädkransen.
Den ask som idag står i en av gravramarna nära kyrkan
var på bilden från 1920 redan storvuxen. Den tidigare
ängsmattan har ersatts av klippt gräsmatta och buskagen har försvunnit för att ge plats för fler gravvårdar
och prydnadsplanteringar invid dessa.
På ett flygfoto från 1935 syns tre grusade gångar
som löper från grindarna till kyrkan. 1973 när den senaste kartan upprättades löper även en grusgång ner
till förrådsbyggnaden samt runt kvarter D. I början av
1990-talet lades grusgången mot sydväst igen men när
övriga lades igen är oklart. Idag är bara gången till nordvästra grinden och ytan närmast runt kyrkan grusade.
På fotot kan man även se en uthusbyggnad med sluttande tak vid muren i öster. Denna finns inte kvar idag.
Landa kyrka sedd från sydväst under 1920-talet. Foto Olof
Persson. Västergötlands museum, Västarvet.
Landa kyrka tecknad 1890 av komminister Ernst
Wennerblad.
Kyrkogårdens historia
Landa kyrkogård är förmodligen samtida med kyrkan,
som bedöms stamma från 1600-talet. Kyrkogården omgärdas av en trädkrans vilken troligen började anläggas
under 1800-talet. Kransträden har planterats vid olika
tidpunkter och kransen bestod vid förra sekelskiftet av
både storväxta och nyetablerade träd. I tidigaste skedet var trädkransen tätare mot norr, öster och väster.
Söder om kyrkan växte träden mer fritt i slänten bland
lägre buskage i en matta av vilda ängsblommor. Med
Kyrkogårdens
nuvarande karaktär
Landa kyrkogård är cirka 0,35 hektar. Fastighetsbeteckningen är Landa 3:1. Totalt finns omkring 136
kistgravplatser lediga och i genomsnitt är det ungefär
en begravning om året. Uppgift på totala antalet gravplatser saknas. Under 2012 begravdes en person genom kistnedsättning, 2011 skedde en urnbegravning
och 2010 hölls ingen begravning alls.
Gravvårdarna på Landa sträcker sig från 1600-talets slut fram till idag. Några av de äldsta stenarna har
flyttats och placerats resta mot vapenhusets södra vägg.
På detta sätt skapar de ett lapidarium i mindre format
som tillsammans med de gamla markstenarna presenterar kyrkogårdens äldsta inslag.
Landa kyrkogård
Flygfotografi taget från nordväst. Här är alla grusgångarna fortfarande kvar och där det idag ligger en parkering var det tidigare
åker. Från år 1935 och taget av AB Flygtrafik i Dals Långed, Kulturlagret, Västarvet.
Kyrkogården har en ålderdomlig karaktär med sin
småskalighet, ojämna topografi och delvis rundade
hörn. Kyrkogården hägnas med en kallmur av rundade naturstenar. Muren är ojämn, och bitvis nedrasad.
Marken sluttar ned åt söder med en liten smal etage
med gravar över den längre slänten ned till muren. I
nordvästra, sydvästra och nordöstra hörnen finns smidesgrindar. Nordvästgrinden har två grindblad. Längs
sydmuren står en trädrad av björkar. Längs kyrkogårdens övriga sidor består trädkransen huvudsakligen av
sykomorlönn vilket är ovanligt i traktens kyrkogårdar.
Nordöstra hörnet är rundat och här finns en likadan
enkelgrind som i sydväst. Markytorna mellan gravar och
gångar täcks av klippta gräsmattor med kvartersindelning. Kvarteren i öster saknar dock gravvårdar. Marken
närmast kyrkan är grusbelagd men enbart grusgången
till den nordvästra grinden finns numera kvar.
Av kyrkogårdskartan framgår att de olika kvarteren
har namn från A–H men dessa bokstäver eller gravarnas
namn är inte utmärkta på kyrkogården. I kvarteren D,
E och H i öster finns inga gravvårdar. Alla kvarter utom
G har regelbundna nord-sydliga rader. Många gravar
Gravkvarter G från sydväst. Ett kvarter med oregelbunden
form samt övervägande höga gravstenar.
är familjegravar med grusade stenramar. På kvarter G,
söder om koret, finns en sådan gravvård där det också växer en stor berberis och söder om kyrkan står en
ask inom en annan stenram. En stor jugendgravvård
från 1903 har stenklot på ramen och rött grus. G har
kyrkogårdens mest enhetliga och äldsta karaktär med
13
14
Västarvet, Kulturmiljö
många höga stenar, stenramar och oregelbunden form.
Förutom den stora jugendgravvården finns här fyra obeliskliknande stenar och ett polerat högt stenkors. Här
är marken som mest kuperad med en liten smal etage
och lutning söderut. Mellan G och F ligger den äldsta
daterade graven, en gravhäll från 1697, och söder om
den finns de få gravvårdarna som utgör kvarter F.
resta stenarna har kvarterets södra och västra del en
sammanhängande äldre prägel. Den norra och nordöstra delen har främst sentida gravar samt ett sammanhängande stråk av tre yngre stenramar från 1940-talet
och framåt.
Gravkvarter A och B från väster. Foto Rikard Bruzelius.
Gravkvarter F med gravhällen från 1697 till vänster i bild.
Foto Rikard Bruzelius.
Gravvårdarna på norra sidan, kvarter A och B, är
överlag yngre än på de andra kvarteren och gravstenarna
är låga eller medelhöga. Gravarna ligger i nord-sydliga
rader förutom B47 som är något förskjuten och ligger
lite avsides mot muren i nordost. Här förekommer bara
två stenramar, en äldre och en yngre. Även en sentida
gravhäll från 1948 finns här.
Övriga byggnader och anordningar
Ett rektangulärt uthus med förråd och avträde står i
kyrkogårdens sydöstra hörn. Byggnaden är rödmålad
med locklistpanel och tvåkupigt tegeltak. Den har två
dörrar med spröjsade överljusfönster som vetter åt norr.
Troligtvis är uthuset från tidigt 1900-tal.
Gravkvarter C från söder. Här finns kyrkogårdens enda gravvård med kättingar och stenstolpar. Foto Rikard Bruzelius.
I väster på kvarter C planar marken ut och här finns
en rad med yngre gravvårdar samt utmed muren två
rader med äldre gravstenar med olika stil. Den mest
iögonfallande är C15-16 som är hägnad med kedjor
mellan stenplintar. Gravvårdarna ligger i nord-sydliga
rader. Kvarteret består framför allt av låga eller medelhöga gravstenar men har fyra höga stenar som sticker
ut, särskilt de tre som står samlade på rad (C15–16,
C17–18, C19–20). Här finns även tre äldre stenramar
varav en är täckt med stenhällar. Tillsammans med de
Uthus med förråd och avträde. Foto Rikard Bruzelius.
Landa kyrkogård
C17–18. Svart obelisk med rektangulärt tvärsnitt och pyramidformad topp. Här vilar småskollärarinnan Klara Andersson som avled 1909. Stenen berättar om skolväsendets framväxt och en yrkestitel som i och med lärarhögskolornas införande kom att ersättas av den moderna titeln lågstadielärare.
Foto Rikard Bruzelius.
Vad gravvårdarna berättar om bygden
Gravvårdarna på Landa kyrkogård berättar om traktens
historia, dess invånare och näringar. Via gravvårdarnas
intressanta inskriptioner skildras dessutom såväl samhällets utveckling och struktur som olika stilinfluenser
från och med 1800-talet fram till idag. Gård- och torpnamn förekommer på flera av gravvårdarna och här får
torp och hemman såsom Landa Stora och Stora Åby
sitt minne bevarat. Några av gravvårdarna bidrar också med intressant information om äldre stavning, till
exempel Familjegraf, eller äldre yrken och titlar såsom
Hemmansägaren och Handlanden.
Förutom Handlanden så förekommer bara ett till
yrke bland de äldre gravstenarna och det är Småskollärarinnan. Med tiden har det blivit ovanligare med titel på gravstenar men ett sentida exempel är Mjölnaren
från mitten av 1990-talet. Titlarna är med andra ord
inte många, vilket är naturligt i en liten socken med
en liten kyrkogård.
Samtidigt som gravvårdarna berättar om Landas historia blir bilden av samhället väldigt skev, eftersom de
i stora delar endast visar på historien för dem vars efterlevande hade råd att resa en gravvård. Det var först
mot 1900-talets mitt som i stort sett alla hade råd att
skaffa en gravsten, före dess markerades de flestas grav
i regel endast med en gravkulle eller sandad yta, ibland
planterad med någon perenn som till exempel vintergröna. Idag är sådana gravvårdar en verklig sällsynthet.
Merparten av det tidiga 1900-talets befolkning har
alltså inte lämnat något bestående alls efter sig i form
av inskriptioner på stenar och kors. Detta gäller särskilt
kvinnor, barn och mindre bemedlade ur de lägsta sociala klasserna. Många kvinnor fick fram till och med
omkring 1950 sin sista vila under gravstenar med helt
korta inskriptioner som till exempel Alfred Anderssons
familjegrav, och har därmed inte lämnat några spår alls
efter sig på kyrkogården ovan mark. Där kvinnor omnämns med mer än namn så är det oftast som Hustrun
eller Makan vilket finns på ganska många stenar och i
några fall Dottern. En annan inskription som speglar
en familjerelation mellan de begravda är Syskonen som
förekommer på två gravstenar.
En klassmarkör var huruvida den gravlagde hade råd
att köpa sin grav och därmed kunde få sin gravvård i
ett område där också de andra gravarna var köpta. De
gravar som inte var köpta placerades på allmänna varvet (även kallat linjegravar, frigravar eller gravar på allmänna linjen). I Landa har det vad man vet inte funnits något allmänt varv.
I kvarter A, B och C finns många sentida gravar och
dessa dekoreras med mer moderna symboler såsom fåglar eller naturmotiv. Även småstenar med inskriptioner
placerade direkt intill gravstenen förekommer.
De äldsta gravstenarna förutom de två stora gravhällarna är de tre små stenarna som står lutade mot fasaden söder om vapenhuset. Dessa härstammar förmodligen från 1600- eller 1700-talet och är relativt små till
storleken, 35-50 cm höga, och har en oregelbunden
form som påminner om korsets. De hör till en lokal
typ av stenar som återfinns i ett 30-tal exemplar på ett
15
16
Västarvet, Kulturmiljö
fåtal kyrkogårdar i Gäsene härad, bland annat Jällby
och Kvinnestad men också söderut i Vedens härad på
Tämta och Vänga kyrkogårdar. Stenarna är tillverkade i
skiffrig gnejs och stående i marken liknar de nästan små
människofigurer. Dessa tre stenar saknar inskriptioner.
Till höger syns två gravstenar från 1600- eller 1700-talet lutade mot väggen. Stenarna är tillverkade i skiffrig gnejs och
är av en ovanlig typ (så kallad ”Gäsenetyp”) som endast återfinns lokalt på ett fåtal kyrkogårdar i trakterna kring Herrljunga och Vårgårda. Foto Rikard Bruzelius.
Gravvårdarna på Landa kyrkogård berättar om
traktens forna invånare och
hur de försörjt sig men också om till exempel gamla
torp- och gårdsnamn, hur
man stavade förr och om
olika gravskick och stilinfluenser.
Foton Rikard Bruzelius.
Landa kyrkogård
Grönskan
på Landa kyrkogård
Kransen varierar i storlek och form då det uppstått luckor framförallt mot öster. Andra faktorer som påverkar
kransens utformning är trädens planteringsavstånd samt
att kransens sidor planterats med olika trädsorter. Dominerande trädart i trädkransen är sykomorlönn som
växer längs vägen i norr samt västerut. Mot öster finns
bara ett par av lönnarna kvar. En välväxt ek som återfinns på utsidan kyrkogårdsmuren uppfattas som en del
av trädkransen och har därför också tagits med i värderingen. Längs med muren och betesmarken i söder
står en rad med björkar av varierande ålder och söder
om kyrkan breder en ask ut sig över en gammal gravram. Det förekommer sparsamt med annan växtlighet
med undantag för några fritt växande buskar som verkar slagit rot på egen hand som en buskros söder om
kyrkan och en spirea längs norra muren. En kraftigväxande berberis fyller ut en av gravramarna invid asken
och är troligtvis en tidigare gravvårdsväxt som fått växa
sig stor efter att skötseln av graven upphört.
Marken mellan grusgångar och gravar är täckta av
klippt gräsmatta och gravarna pryds framför allt av som-
Trädkrans mot norr med ek och sykomorlönn.
marblommor med inslag av perenner som funkia och
enstaka buskar så som rododendron och klätterbenved.
På utsidan kyrkogårdsmuren växer sly av framförallt
sykomorlönn. Dessa snabbväxande träd börjar breda ut
sig in mot kransen och skuggar kransträden.
Lönnar
Sykomorlönn eller tysklönn som den också kallas är
ganska ovanlig som kransträd bland Vårgårdas äldre
kyrkogårdar. Sorten är dekorativ med sina stammar
som påminner om plataner. Sykomorlönnen som föredrar sol och inte för torr mark verkar trivas på platsen.
Den har en tendens att sprida sig ganska aggressivt i det
svenska landskapet vilket också kan ses utefter muren
där ett flertal lönnar självsått sig. Även ett par skogslönnar finns representerad i kransen. Levnadsåldern
för skogslönn beräknas uppgå till cirka 150 år medan
sykomorlönnen kan bli upp emot 300 år.
Träden varierar i storlek och form bland annat som
en effekt av de varierade planteringsavstånden som
medfört att träden fått olika förutsättningar att breda
ut sina kronor. De glest placerade träden utmed vägen är mer kraftigväxande än de mer tätt planterade
17
18
Västarvet, Kulturmiljö
Sly utanför kyrkogårdsmuren i form av sykomorlönn som självsått sig. Foto Ulrika Eliasson.
träden mot väster. Bladverket på flertalet av träden är
insektsangripna men det påverkar inte utseendet nämnvärt. Flera av träden uppvisar håligheter i varierande
omfattning. Tysklönnar har också självsått sig på flera
ställen utanför kyrkogårdsmuren och skuggar till viss
del kransträden.
Ek
En välväxt ek växer på utsidan kyrkogården men så nära
muren att den nästan är i linje med de övriga kransträden och ser visuellt ut att tillhöra denna. Eken är vacker
med utbredande krona i har en god vitalitet. Den har
ett fåtal döda grenar samt löst infästa grenar.
Ask
En utbredd ask växer inom en gammal gravram vilken
delvis lyfter från marken där trädets rötter trängt sig
under dess kanter. Trädet visar mindre tecken på askskottsjuka men är ännu i fint skick.
Bild till höger:delar av gravramen har lyft från marken när
askens rötter sökt sig utåt sidorna. Detta utgör dock inget problem för trädet då det finns stora gräsytor runtom graven för
rotutbredning. Foto Ulrika Eliasson.
Den storväxta asken står som solitärträd invid kyrkan där
den fått utrymme till en vacker krona. Foto Ulrika Eliasson.
Landa kyrkogård
Trädrad med björkar i sydväst. Foto Ulrika Eliasson.
Björkar
Björkarna på södra sidan är överlag i dåligt skick. De
större björkarna har en stor mängd döda grenar som ger
ett risigt intryck och även utgör en skaderisk. De yngre
björkarna i kyrkogårdens sydvästra hörn uppvisar stora
skador i stammens nedre partier vilka angripits av röta
och sniglar. Björkarnas nedsatta vitalitet, oavsett ålder
och storlek, är ett tecken på att platsens förutsättningar
inte är optimala för vårtbjörken.
Övrigt om trädens kondition
Träden uppvisar överlag döda grenar i varierande omfattning. Flera av träden har också riklig med vattskottsbildning. Där dessa inte tagits bort i god tid har de vuxit
ut till stora grenar. Dessa har en svagare infästning än
andra grenar och faller därför lättare ner.
Flera av kransträden växer nära intill kyrkogårdsmuren vilket kan ha en negativ inverkan på trädens rötter. På ett par ställen stenar från muren kalvat ut över
Björkarna har kraftigt nedsatt vitalitet med många döda grenar och rötskador på flera stammar. Foto Ulrika Eliasson.
stam eller rötter. Ytterligare ett par träd står så nära
muren att stammen vuxit in i muren vilket på sikt kan
ge barkskador. I dagsläget är det glest mellan de nyanlagda gravarna vilket innebär mindre störande grävning
för trädens rötter. Alla träd bortsett asken och eken är
omgivna av gräsmatta. Försiktighet bör tas i samband
med gräsklippning och trimning för att undvika barkskador på stammar och uppstickande rötter.
Häckplanteringar och övrig grönska
Kyrkogårdens övriga grönska består främst av gravplanteringarna vilka förekommer mest i kyrkogårdens västra
och södra del. Dessa har prytts med kompositioner av
sommarblommor och perenner som funkior med inslag av mindre buskar så som Rododendron och klätterbenved. Bortsett träden och gravvårdsplanteringarna
är det sparsamt med växtlighet. Några undantag är en
stor berberisbuske som fått breda ut sig i en av de äldre
gravramarna intill asken samt en självsådd klasespirea
19
20
Västarvet, Kulturmiljö
vilken slagit rot i kyrkogårdsmuren utmed vägen. En
mindre buskros står också för sig själv i gräsmattan invid raden av björkar i söder.
Marken mellan grusgångar och gravar är täckta av
klippt gräsmatta och gravarna pryds framför allt av sommarblommor med inslag av perenner som funkia och
enstaka buskar så som rododendron och klätterbenved.
Bild till vänster: rhododendron vid en av gravvårdarna tillför
vintergrönt till den i övrigt lövfällande grönskan.
Bild nedan: berberisbuske som brett ut sig i en av gravramarna utgör kyrkogårdens enda större buske idag.
Foton Ulrika Eliasson.
Landa kyrkogård
Riktlinjer för bevarande, vård
och utveckling: gravvårdar,
murar och grindar
Allmänt om gravvårdar
Vilka gravvårdar har då ansetts besitta kulturhistoriska
värden på Landa kyrkogård? Urvalskriterierna framgår
under rubrikerna nedan. I några fall har en av ett flertal likartade gravvårdar valts ut och får på så sätt representera en hel kategori vårdar. Några av gravvårdarna
saknar gravnummer och har försetts med förledet IN
i förteckningen och på gravkartan.
De gravvårdar som föreslås bevaras har delats in i
tre kategorier:
1. Gravvårdar med
höga kulturhistoriska värden
Till denna kategori räknas de allra äldsta gravvårdarna
som är tillverkade före år 1900. Här ingår också mycket
ovanliga gravvårdar, gravvårdar som är av högt konsthistoriskt intresse och gravvårdar med mycket speciella
inskriptioner.
Gravvårdar med höga kulturhistoriska värden ska inte
flyttas, förvanskas eller tas bort.
Gravplatserna där dessa gravvårdar finns bör inte återanvändas.
2. Gravvårdar med kulturhistoriska
värden
Kännetecknande för dessa är att de är betydelsefulla för
helhetsmiljön, att de är tidstypiska och hantverksmässigt, tekniskt och/eller konsthistoriskt värdefulla. Här
hamnar även gravvårdar med intressanta inskriptioner,
oftast titel och gårdsnamn.
Yrkestitlar förekommer i ett fåtal fall på Landa kyrkogård. Nästan alla gravvårdar med titlar som hänvisar till yrken har tagits upp i förteckningen. I vissa fall
har ett representativt urval gjorts. Detta innebär alltså
att där det förekommer flera likvärdiga gravvårdar så
har några valts ut för fortsatt bevarande medan övriga
gravvårdar med liknande utseende och inskriptioner
kan tas bort eller återanvändas i sin helhet, trots förekomst av gårdsnamn eller titel.
Gravvårdar med kulturhistoriska värden bör inte flyttas, förvanskas eller tas bort.
Gravplatserna där dessa gravvårdar finns bör inte återanvändas.
3. Gravvårdar av kulturhistoriskt
intresse som är lämpliga att återanvända
Kriterierna för dessa är samma som för kategori två
men där den mer kortfattade inskriptionen utan titel eller yrke eller gårdsnamn föranlett möjligheten till
återvinning. Eller gravvårdar där titel och gårdsnamn
inte är vad som gör gravvården bevarandevärd utan istället är den betydelsefull för helhetsmiljön, tidstypisk
eller hantverksmässig, tekniskt och/eller konsthistoriskt värdefull.
Kriterier för återanvändning
Återanvändning kan företas genom att en ursprunglig
inskription slipas bort och ersätts eller att den täcks
med till exempel en textförsedd metallplatta. Ursprunglig dekor på gravvården ska bevaras liksom eventuella
stenramar. Nya inskriptioner utförs på ett sådant sätt
att de stilmässigt stämmer överens med gravvårdens
tidstypiska utseende. Gravvården bör om möjligt inte
flyttas från sin ursprungliga plats. Om den måste flyttas
från sin plats bör den flyttas till ett område med gravvårdar från samma tidsperiod. I ”Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning
av gravanordningar” rekommenderas att en speciell
symbol, till exempel recyclingpilarna, sätts på sidan av
stenen för att markera att det är en gammal sten som
återanvänts. I samma skrift står det också att ”Vid återupplåtelse av gravplats på vilken det finns en värdefull
gravvård kan huvudmannen behålla gravvården och
teckna avtal med den nye gravrättsinnehavaren om att
få hyra eller disponera gravstenen. Huvudmannen och
den nye gravrättsinnehavaren bör teckna avtal om dispositionsrätt till gravvården”.
Gravvårdar i denna kategori bör om möjligt inte flyttas, inte heller förvanskas eller tas bort. Gravplatserna där
dessa gravvårdar finns får återanvändas på ett sätt som är
förenligt med den ursprungliga gravvårdens tidstypiska karaktär. Ursprunglig dekor skall bevaras. Om möjligt bör
befintlig inskription bevaras, och ny text kan i vissa fall
istället anbringas t ex på sockel eller på gravvårdens baksida. Eventuella stenramar bör inte tas bort.
Inringade områden av
gravvårdar med kulturhistoriska värden
Utöver de individuellt utpekade gravvårdarna förekommer också fyra områden med gravvårdar som har enhetlig och bevarad karaktär. Dessa redovisas genom att
ha ringats in på gravkartan.
21
22
Västarvet, Kulturmiljö
och gångjärn där slitaget är som störst. Marknivån vid
den norra grinden är för hög och bör sänkas, som det
är nu så ligger gångjärnet mot marken och ger skador.
På denna gravsten, C40-41, så är det inte texten som är bevarandevärd utan istället gravstenens utförande och stenram
som har betydelse för områdets karaktär. Därför kan den förses med ny inskription efter slipning. Foto Rikard Bruzelius.
Den lilla cirkeln visar det lapidarium där de små
”Gäsenestenarna” IN3, IN4 och IN5 samt gravhällen
IN2 samlats.
Den stora rektangeln ringar in gravkvarter G och
IN1 som tillsammans visar en äldre karaktär genom
höga stenar, gravramar samt en friare placering av gravvårdarna. Grav G18–19 har en gravsten som inte är intressant att bevara men däremot bör själva stenramen
vara kvar då den bidrar till områdets karaktär. G13–14
har en äldre bred stenram som bör bevaras även fast
ingen gravsten finns.
I kvarter C finns en liten rektangel med ett stråk på
tre yngre, smala gravramar med tidstypiska gravvårdar
från 1940–60-talet. Den större inringade ytan på C är
ett område med främst äldre och/eller karaktäristiska
gravvårdar varav en del med bred, äldre stenram.
Gravvårdar i denna kategori bör om möjligt inte flyttas,
inte heller förändras i väsentlig omfattning eller tas bort.
Ursprunglig dekor och inskription bör bevaras. Undvik
om möjligt att komplettera med nya gravstenar och gravvårdar i detta område.
Huvudentrén med två grindblad. I dekorationen är året de
uppfördes infällt (1923). Foto Rikard Bruzelius.
I sydväst och i öster sitter två grindar med ett grindblad samt stenstolpar. De är i ungefär samma skick och
ingen av dem går att stänga ordentligt. Sättningarna
har lett till skador på de norra stolparna då grindarna
skrapar emot stenen. Dessa behöver riktas upp för att
inte orsaka mer skada både på stolparna såväl som på
grindarna. Bägge grindarna har rostangrepp och mönja som kommit i dagen och är överlag i sämre skick än
pargrinden.
Rekommenderad behandling av alla grindarna på
Riktlinjer för vård av murar och grindar
Murar och grindar har endast besiktigats översiktligt.
De har miljöskapande värden och skall vårdas väl med
sådana material och metoder att deras värden består.
De tre grindarna är i samma konstnärliga utförande
samt i svartmålad smide. Huvudentrén i nordväst är en
pargrind som är upphängd i stenstolpar. Grinden bär
årtalet 1923 i smidesdekorationen. Mönja har kommit i
dagen och rost syns på några ställen, främst vid klinken
Grind i nordost. En likadan finns även i sydväst. Foto Rikard
Bruzelius.
Landa: där rost uppstått så ska detta stålborstas, sen
rostskyddsbehandlas med mönja och målas med svart
linoljefärg. Eventuella alger och smuts tvättas bort.
Det rekommenderas att smidda och gjutna järnföre-
Landa kyrkogård
mål som står utomhus underhålls med maximalt 8–10
års mellanrum.
Fördelen med ett kontinuerligt underhåll är även
miljömässig, för när blyhaltig mönja kommer i dagen
ökar risken att den hamnar i naturen där den orsakar
stor skada.
Mossan som växer på kyrkogårdsmuren ger ett miljöskapande värde samt speglar tidens gång. Muren är
kallmurad, bitvis nedrasad samt ojämn med en lägsta
höjd i sydost bakom uthuset. Här ligger också tegelpannor och betongstycken staplade på muren som bör
avlägsnas. En framtida omläggning bör göras av kunniga stenarbetare på ett varsamt sätt så att den äldre
karaktären består.
dem som besöker gravarna befinner sig i sorg. Besökare
med nedsatt möjlighet att orientera sig, t ex på grund
av nedsatt syn, kan bli hjälpta av tydliga former som
bryter av mot näromgivningen. Buskar och träd med
karaktäristiska former och färger kan vara till hjälp här.
De äldre träden fyller också en viktig roll för bevarandet av den biologiska mångfalden. Kyrkogårdens
träd blir ofta betydelsefulla i landskapet då de vanligtvis får stå skyddande och därigenom kan uppnå en
hög ålder. Med tiden utvecklas håligheter och andra
värden som gör att träden kan fungera som hemvist
för ett flertal lavar, insekter och fågelarter. De många
fritt placerade träden, så som solitärträd eller träd i
rader, ger ofta solbelysta stammar vilket är ännu ett
krav för många djurarters överlevnad. Alléer och trädrader fungerar också som skyddade korridorer för djur
som vill förflytta sig mellan omgivande grönytor. Alléer har sedan 1994 biotopskydd och regleras enligt
miljöbalken.
Trädvårdsplan
Mossa på murarna speglar tidens gång och har ett miljöskapande värde. Del av västra muren. Foto Rikard Bruzelius.
Riktlinjer för
bevarande, vård och
utveckling: träd och grönt
Bevara eller ersätta
En kyrkogård som successivt utökar sitt användningsområde lämnar avtryck från olika tidsepoker till platsen. Växtligheten utgör en del av dessa lämningar och
bidrar till att skapa en kontinuitet till platsen.
Kyrkogårdens många storväxta träd är en tillgång
ur flera aspekter. Deras kraftiga stammar och utbredda
lummiga kronor ger kyrkogården en vacker inramning
och skiljer ut den från omgivningarna. Soliga sommardagar ger de skugga åt besökare och vintertid ger
trädens silhuetter karaktär till platsen. Forskning visar också på att grönska och framförallt stora träd har
på en positiv inverkan hälsa och välbefinnande. Detta
är viktigt att ta hänsyn till med tanke på att en del av
I trädvårdsplanen ges riktlinjer för skötsel av träden.
Utgångspunkten är att bevara kyrkogårdens rumsskapande, estetiska och kulturhistoriska värden med hänsyn tagen till framtida behov. Vid förslag på nyplantering av nya sorter tas hänsyn till ovan nämnda aspekter samt platsspecifika förutsättningar. Här ingår bland
annat faktorer som ståndort, växtzon, ljusförhållande
och markfukt.
Trädvårdsplanen kompletteras av en planritning som
visar den befintliga vegetationen, ett trädregister samt
förslag till en ny trädplan.
Trädregistret ger en beskrivning av varje enskilt träd
med eventuella åtgärdsförslag.
Trädvårdsplanen kompletteras också av en trädkarta, Förslag till trädplan. Här ges förslag till trädsorter
som kan användas vid nyplantering om befintliga träd
drabbats av sjukdom eller inte längre trivs på platsen
på grund av ändrade förutsättningar. Den visar också
på alternativa placeringar vid nyplantering om de befintliga inte längre är lämpliga.
Trädkransen
En sammanhängande trädkrans skapar balans och ger
en tydlighet som definierar kyrkogårdsrummet. Kransen som utgör ett signum för svenska kyrkogårdar signalerar redan på långt avstånd kyrkogårdens position för
förbipasserande. För att upprätthålla de ursprungliga
23
24
Västarvet, Kulturmiljö
värdena är aspekter som regelbundenhet och tydlighet
viktiga. Detta uppnås i första hand genom lika avstånd
mellan träden samt en jämnt uppvuxen trädkrans.
Trädkransen på Landa kyrkogård varierar till viss del
i storlek och utseende mellan de olika sidorna med lönnar i norra delen och björkar mot söder. Även trädens
avstånd mot muren varierar något och muren är i sig
själv något ojämnt utformad. Detta ger ett mer flexibelt ingångsläge när det gäller ersättningen och bevarandet av kransen.
Lönnar
En beskärning av samtliga lönnar föreslås. De föreslagna åtgärderna består framförallt av att avlägsna döda
samt löst infästa grenar samt att avlasta kraftigt uthängande grenar och därigenom förebygga fläkskador på
sikt. Några av de äldre träden med större håligheter på
högre höjd bör bedömas av arborist. Luckor i kransen
mot framförallt öster planteras med nya träd. Sort och
placering enligt trädkarta: Förslag till trädplan.
Den låga lönnen invid uthuset avlägsnas.
Björkar
Trädraden med björkar ersätts förslagsvis med annan
trädart. Med tanke på att både gamla som unga björkar
uppvisar kraftigt nedsatt vitalitet och skador av olika
slag är det troligt att även nya björkar skulle utvecklas
dåligt. Förslag till sort samt placering för ersättningsträd se karta: Förslag till trädplan.
De lönnar som börjat växa på utsidan kyrkogårdsmuren har inte beskurits i tid för att kunna utvecklas
till välväxta träd på lång sikt. Dessa bör tas ner för att
ge utrymme och ljus åt kransens träd.
Ek
Eken har god vitalitet men behöver beskäras på döda
grenar samt löst infästa grenar.
Asken
Asken föreslås stå kvar så länge den är i fint skick och
utgör ett skönhetsvärde till kyrkogården. Om trädet
börjar se risigt ut kan döda grenar avlägsnas för att
minska risken för nedfallande grenar vid blåst. Om
bladen på sikt försvinner och trädet mister sitt skönhetsvärde föreslås det att tas ned och ersättas med sort
enligt förslag till bevarandeplan.
För att undvika att smittan sprids vidare via beskärningsredskapen ska dessa rengöras med sprit och helst
flamberas mellan varje snitt. Ett sätt att komma runt
detta är att beskära alla smittade grenar och rengöra
verktygen innan man går på de friska grenarna. I dagsläget har man inte funnit någon asksort som är resistent
mot askskottsjuka.
Askskottsjukan är relativt ny i Sverige och först för
några år sedan blev det klart hur den sprids vidare. Sjukdomen angriper skotten på trädet och sprids efter hand
vidare till grenverket och stammen innan det slutligen
dör. Smittan förs vidare från bladskaftet på fallna blad
via sporer till nya träd och nya skott i redan smittade
träd. För att minska spridningen samt ge ett långsammare förlopp hos redan smittade träd krattas fallna löv
bort på hösten. Större träd har visat på en större motståndskraft mot sjukdomens framskridande.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län har genomfört
inventering av askskottsjuka. I rapporten står att läsa
att avverkning inte bör ske i förebyggande syfte för att
förhindra smittspridning både av friska, sjuka och döda
träd. Sjukdomen kommer att spridas ändå och fortfarande råder en liten osäkerhet kring om vissa träd kan
klara sig på längre tid. Asken är viktig för den biologiska
mångfalden då det är ett så kallat rikbarkträd och därmed utgör en god levnadsmiljö för ett stort antal lavar
och insekter mm. Om askarna försvinner och ersätts
med träd vilka inte är rikbarkträd riskerar arter som är
kopplade till asken att hotas. Andra rikbarkträd är exempelvis alm, ask, asp och lind.
Riskträd
Träd med stora hål i stammen som drabbats av röta
och i vissa fall svamp kan innebära en risk. Beroende
av rötans omfattning bör träden övervägas att ersättas.
En rötskada kan sprida sig i alla led varför det ibland
är omöjligt att se skadans utbredning i veden vid en
okulär besiktning.
Stora döda grenar utgör en risk då de kan falla ner
och ge omfattande skador. Dessa bör avlägsnas snarast.
Även mindre döda grenar kan från en hög fallhöjd ge
skador på förbipasserande och bör tas bort.
Genom regelbundna underhållsbeskärningar kan
många skador förbyggas. Det rör sig bland annat om
döda grenar eller grenar med svag infästning som kan
falla ned. Vid en underhållsbeskärning tas också grenar som växer i oönskad riktning ned i ett tidigt skede.
Därigenom förebyggs att dessa grenar behöver kapas
akut när de uppnått en stor dimension, med stora snit-
Landa kyrkogård
tytor som följd. Det är viktigt att den som beskär träden
har kunskap om hur detta ska göras på ett riktigt sätt.
Träd som underhålls kontinuerligt håller längre vilket
ger lägre kostnader på sikt.
Nyplantering och etablering av träd
För långsiktigt livskraftiga och vackra träd krävs plantor
av hög kvalitet samt en god etablering. Etableringstiden
motsvarar den tid det tar för ett nyplanterat träd att uppnå en för arten normal utveckling. Denna tid varierar
mellan ett till fem år och påverkas av faktorer som art och
placering. Denna period är skötselintensiv men den tid
och det arbete som läggs här lönar sig i längden då livskraftiga träd är mer motståndskraftiga mot sjukdomar.
Inköp av större plantmaterial lönar sig ofta då det påskyndar uppväxten samt att träden redan fått sina första
beskärningar utförda av kunnig plantskolepersonal vilket
gynnar utvecklingen av vackra träd. Träden bör också
följas upp med professionellt utförda uppbyggnadsbeskärningar på plats. Detta förebygger framtida skador på
träden samt att de på sikt blir mindre skötselkrävande.
En eftersatt skötsel vid trädets start är ofta svår att justera då beskärning av större grenar medför större sår på
träden, sår som tar energi och kraft från trädet att läka
och som kan bli inkörsportar för sjukdomar.
Buskar
Spireans placering på muren kan bidra till kalvning
när rötterna breder ut sig i murens hålrum. Om buskar önskas invid muren ersätts förslagsvis spirean med
nya buskar vid sidan av muren.
Sammanfattning av
karaktär och åtgärdsförslag
Nedan följer en sammanfattning av karaktärsdrag och
åtgärdsförslag. Dessa är att särskilt tänka på i förvaltning
och användning av kyrkan och kyrkomiljön.
• Landa kyrka är från 1600-talet och kyrkogården bedöms vara samtida. Kyrkogården har en
ålderdomlig karaktär med småskalighet, ojämn
topografi och delvis rundade hörn på muren.
• Kyrkogårdsmuren bör ses över och lagas då
den är nedrasad och ojämn på flertal ställen.
För att bevara den historiska karaktären skall
mossan på muren behållas.
• Smidesgrindarna underhålls med maximalt
8–10 års mellanrum. Stenstolparna riktas upp.
• Gravkvarteren A och B i norr har främst
sentida gravvårdar.
• Gravkvarter G i söder har en äldre karaktär
som bör bevaras genom att behålla dess helhet med många höga stenar, gravramar samt
en friare placering av gravvårdarna. Inringat på
gravkarta.
• Gravkvarter C i väster har ett stråk med tre
yngre, smala gravramar med tidstypiska gravvårdar från 1940–60-talet samt en större sammanhängande del med främst äldre och/eller karaktäristiska gravvårdar varav en del med
bred, äldre stenram. Inringade på gravkarta.
• En grav har fortfarande kvar kedjor och
stenstolpar vilket är ovanligt och därmed viktigt att bevara.
• Lapidariet med gravhällen, Gäsenestenarna
samt de tidigare grundstenarna ger karaktär
och visar några av kyrkogårdens allra äldsta inslag på ett samlat sätt.
• Lönnarna behöver överlag underhållsbeskäras och i vissa fall avlastningsbeskäras. De
luckor som finns i kransen mot framförallt öster planteras med nya träd. Sort och placering
enligt trädkarta: Förslag till trädplan.
• Den låga lönnen invid uthuset avlägsnas.
• Björkarna ersätts med annan trädsort enligt
trädkarta: Förslag till trädplan.
• Asken står kvar i dagsläget. Om trädet börjar
se risigt ut kan döda grenar avlägsnas för att
minska risken för nedfallande grenar vid blåst.
Om bladen på sikt försvinner och trädet mister sitt skönhetsvärde föreslås det att tas ned
och ersättas med sort enligt förslag till trädkarta: Förslag till trädplan
• Självplanterade lönnar utmed kyrkogårdsmurens utsida bör tas bort för att ge ljus och
utrymme för etablering av nya kransträd.
• Spirean som växer i kyrkogårdsmuren föreslås tas bort. Kan istället ersättas med nya
buskar innanför muren.
• Som ett led i att bevara den biologiska
25
26
Västarvet, Kulturmiljö
mångfalden föreslås att nedtagna nedtagna
träd och grenar läggs i en depå i anlutning till
kyrkogården alternativt i dess närområde. En
skylt som förklarar depåns funktion för allmänheten kan beställas hos länsstyrelsen.
Lagstiftning
Generella krav
När det gäller vissa kategorier av den kyrkliga egendomen ställer staten speciella krav i fråga om förvaltning. I
kulturmiljölagens 4 kapitel (se nedan) finns särskilda bestämmelser om skydd för kyrkobyggnader, kyrkotomter,
kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Skyddet för
dessa så kallade kyrkliga kulturminnen är oberoende av
någon myndighets beslut (KML 4 kap. 1 §). De särskilda skyddsbestämmelserna har sina rötter långt tillbaka
i tiden och skall ses mot bakgrund av Svenska kyrkans
ställning i det svenska samhället genom århundraden.
De generella skyddsbestämmelserna i 4 kap. KML
innebär i korthet att kyrkobyggnader och begravningsplatser byggda eller anlagda före 1940 omfattas av tillståndsplikt, det vill säga de får inte på något väsentligt
sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen (KML 4 kap.
3 och 13 §§). Förvaltningen skall präglas av respekt för
egendomens och miljöernas särskilda karaktär och antikvariska krav måste beaktas. Tillstånd krävs också för
att avyttra, avföra, reparera, ändra eller flytta föremål
upptagna i inventarieförteckningen.
Väsentlig ändring av
kyrkogård eller begravningsplats
I och med relationsändringen mellan staten och kyrkan, från och med 1 januari år 2000, har pastoraten och
kyrkogårdsförvaltningarna själva det stora ansvaret för
utformningen av kyrkogårdar, men även ansvar för att
förteckningar över inventarier av kulturhistoriskt värde
upprättas samt att inventarierna förvaras och vårdas väl.
Kyrkogårdsförvaltningen måste vid en väsentlig ändring
av begravningsplats, utöver ansökan hos länsstyrelsen,
söka bygglov hos den kommunala byggnadsnämnden
enligt Plan- och bygglagen för de ärenden som faller
utanför den statliga tillsynen enligt KML.
Utöver KML och begravningslagen är det Riksantikvarieämbetet som skall ge närmare föreskrifter för hur
vården av de kyrkliga kulturminnena sker (Förordning
(1988:1088) om kulturminnen m.m.2 §). Enligt Riksantikvarieämbetet kan väsentliga förändringar innebära:
• borttagande eller genomgripande ändring av
hägnad,
• ändring av material eller färgsättning på anordning inom begravningsplatsen,
I slutet av 1900-talet började urn- och minneslundar anordnas på många kyrkogårdar, dock inte i Landa. Bilden föreställer naturgravstenar i en urnlund på Nårunga kyrkogård, Vårgårda pastorat. Foto Rikard Bruzelius.
Landa kyrkogård
• ändring av inredning och konstnärlig utsmyckning i ceremonirum samt konstnärlig
utsmyckning utomhus med undantag för sådana betydelselösa ändringar som endast avser
att tillgodose vissa praktiska behov,
• ändring av vegetationens arkitektoniska och
rumsskapande karaktär,
• större ändringar av gravkvarter och gång eller vägsystem inom gravplatsen,
• ändrad vägbelysning, anläggande eller ändring av elektrisk belysning,
• åtgärder som i sig själva inte är väsentliga
men som har betydelse för anläggningens helhetsverkan om de upprepas såsom borttagande
av gravramar, staket och dylikt kring gravplatser, ändrad trädvegetation samt ändrad markbehandling inom gravområden.
Ovanstående innebär i praktiken att kyrkogårdsförvaltningen skall söka tillstånd inför fällning av träd
i trädkransar inom kyrkogården, ändring eller borttagande av murar, gångar etcetera.
Den sista punkten uttrycker det vanligaste problemet, det vill säga de små förändringar som sker kon-
tinuerligt under en längre tid och som så småningom
åstadkommer väsentlig förändring. Problemet grundar
sig i ett kortsiktigt tänkande och undviks genom ett
långsiktligt, planerat förhållningssätt till den dagliga
skötseln av kyrkogården.
Riksantikvarieämbetets
rekommendationer
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har till uppgift att ge närmare föreskrifter för hur vården av de kyrkliga kulturminnena sker. Dessa rekommendationer är inte klara
i skrivande stund, men det finns ett antal publicerade
artiklar i ämnet. I Kulturmiljövård nr 6/1989 ägnas hela
tidskriften åt kyrkogårdar och i Inger och Jan Berglunds
artikel ”Kyrkogården idag och imorgon” skriver de att
istället för att betrakta den medeltida kyrkogården som
historiska minnesmärken skulle man åter kunna använda den som begravningsplats. De vill dock framhålla
att vid fortsatt begravning på dessa kyrkogårdar är det
viktigt att ta tillvara och bevara den ursprungliga karaktären och att nya gravar måste anpassas till det ”gamla
mönstret” (s. 12). Även Kulturmiljövård 2/2003 ägnas
till stora delar åt kyrkor och kyrkogårdar.
Det behövs tillstånd från länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av muren som omgärdar Landa kyrkogård. Foto Rikard
Bruzelius.
27
28
Västarvet, Kulturmiljö
Gravrätt och ändringar
av gravvårdar och gravanordningar
Gravvården ägs av den som betalar gravrättsavgiften.
När gravrätten upphör har gravrättsinnehavaren rätt till
gravvården. Vill gravrättsinnehavaren föra bort vården,
får detta dock inte ske utan upplåtarens medgivande
eller utan länsstyrelsens tillstånd om den är kulturhistoriskt värdefull. Medgivande skall lämnas förutsatt att
det inte finns risk för att man förfar med gravvården på
ett ovärdigt sätt (begravningslag 7 kap. 28 §, se nedan).
Står vården kvar längre än sex månader efter att gravrätten upphört och att gravrättsinnehavaren meddelats
tillfaller den upplåtaren (vanligen pastoratet). Om en
gravanordning av kulturhistoriskt värde har tillfallit
upplåtaren ska den i första hand lämnas kvar på den
ursprungliga gravplatsen. Om gravvården ändå måste
föras bort från sin ursprungliga plats ska den ställas upp
på lämplig och därtill avsedd plats inom begravningsplatsen (begravningslag 7 kap. 37 §). Ansökan om borttagande eller flytt av gravvården sker hos länsstyrelsen.
Gravvårdar som har tillfallit upplåtaren faller under
benämningen kyrkliga inventarier. Kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde skall enligt lag förvaras
och vårdas väl (KML 4 kap. 6 §). Varje församling är
skyldig att föra en förteckning över dessa inventarier.
Gravvårdar av kulturhistoriskt värde som har tillfallit
församlingen skall tas upp i inventarieförteckningen.
I förteckningen ska det även stå var föremålet förvaras
om det rör sig om en plats utanför kyrkan. Utöver att
församlingen själva kan anse att gravvårdar är av kulturhistoriskt intresse och föra upp dem på inventarielistan, har länsstyrelsen rätt att besluta om att föremål
tas upp i förteckningen (KML 4 kap. 10 §).
När det rör gravvårdar med kulturhistoriskt värde krävs
det tillstånd från länsstyrelsen i följande fall:
• För att avyttra en gravvård
• För att föra av den från förteckningen
• För att reparera eller ändra en gravvård. För
mera obetydliga reparationer krävs inget tillstånd. De skall dock utföras så att vårdens kulturhistoriska värde inte minskar.
• Flytta gravvården från den plats där den sedan gammalt hör hemma (KML 4 kap. 9 §).
Om det finns allvarlig fara för att en värdefull
gravvård skadas har länsstyrelsen rätt att vidta
åtgärder för att skydda eller vårda den. Detta
ska i så fall ske i samråd med stiftet eller privata ägare. Man kan ta upp gravvårdar av kultur-
historiskt intresse, som fortfarande är i privat
ägo, i inventarieförteckningen. I så fall krävs
inte länsstyrelsens tillåtelse för ovanstående
punkter.
Kyrkogårdens naturmiljö
Begravningsplatserna är i dag välskötta parkanläggningar av högt kulturhistoriskt värde, där kulturhänsynen
i allra högsta grad är gällande (KML 4 kap. 11 och 13
§§). En felaktigt utförd vårdinsats eller beskärning kan
döda eller allvarligt skada en växt och därmed förändra
hela karaktären på begravningsplatsen. Därför är det
viktigt att erfarna personer anlitas för besiktningar och
ändringar.
Miljöbalken (1998:808) ger möjligheten att särskilt
skyddsvärda mindre markområden, såsom kyrkogårdar med trädkrans och till exempel stengärdesgårdar,
kan förklaras som biotopskyddsområden (M B 7 kap.
11 §). I förarbetet till miljöbalken listas områden som
avses som biotopskyddsområden, till exempel alléer,
av lövträd i enkel eller dubbel rad som består av minst
fem vuxna träd längs en väg eller i ett öppet landskap,
eller stenmurar i jordbruksmark, som har eller har haft
hägnadsfunktion för jordbruk eller annan funktion
(1998:1252, se nedan).
Skötselråd för gravar
Kulturminneslagen säger att såväl kyrkogården som helhet och enskilda gravvårdar skall vårdas och underhållas
så att det kulturhistoriska värdet inte minskas eller förvanskas. Ett kontinuerligt underhåll förebygger större
komplikationer och är en ekonomisk vinning på sikt.
Syftet med alla åtgärder på en gravvård är givetvis
att förlänga gravvårdens livslängd. Därför är det viktigt
att vården anpassas till gravvårdens karaktär. Väsentligt
för all skötsel är de förebyggande åtgärderna som minskar risken för skador orsakade av påväxt av växter och
mikroorganismer eller genom sura nedfall. Den synliga skadan är oftast ett resultat av flera samverkande
nedbrytningsfaktorer och visar sig i form av sprickor,
avflagningar, bompartier (luftfickor), deformationer,
sandning/pulverisering eller stenbortfall.
Viktigt för förståelsen av begravningsplatsen är att en
äldre gravvård skall behandlas så att vårdens ålder tydligt framgår. Det är med andra ord viktigt att de spår
som tiden lämnat efter sig bevaras. Vid rengöring och
reparation av vårdar äldre än 100 år eller som har högt
kulturhistoriskt värde är det lämpligt att en konserva-
Landa kyrkogård
tor anlitas, såväl för rådgivning och för reparationsåtgärderna som för upprättande av vårdplan för de kulturhistoriskt värdefulla vårdarna.
Bergarter
Det är stor skillnad på olika stensorters motståndskraft mot vittring och skador. De mjukare sedimentära
bergarterna som sandsten, kalksten, marmor och skiffer vittrar lättare än den hårda graniten på grund av de
mjukare bergarternas lager med olika hårdhet och porositet. Varje vård skall behandlas och rengöras utifrån
den specifika bergartens egenskaper.
Gravstenar från 1800-talets mitt och tidigare är med
få undantag huggna i mjuka bergarter som kalksten och
sandsten. Den hårdare graniten blev vanlig först under
andra halvan av 1800-talet då det blev möjligt att industriellt bryta den. Förutom granit, gnejs och diabas
förekommer även marmor, skiffer och täljsten i gravvårdarna. I sällsynta fall förekommer också gravanordningar som gjutits i betong.
järnen. När järnkramlorna rostar expanderar järnet
och stenen den är infogad i sprängs sönder. Att byta
dessa förankringsjärn mot rostfritt stål betyder mycket för framför allt tumbornas och hällarnas fortlevnad
på kyrkogårdarna, men är också viktigt ur säkerhetssynpunkt. Vid byte är det viktigt att ta hänsyn till hur
järnen är fästade och hur de är utformade. Detta bör
dokumenteras både ur teknikhistorisk synvinkel men
även då järnen i framtiden kan hjälpa till att datera
tumborna tidsmässigt eller härleda dem till olika gravfirmor etcetera.
Allmänna åtgärder
Mycket av det viktiga arbetet med gravvårdarna ligger i
den allmänna tillsynen. Sten är ett sprött material och
därmed mycket känsligt för mekanisk påverkan i form
av slag och stötar. Enkla åtgärder som betyder mycket
för gravvårdarnas bevarande är att dels vara försiktig
när större fordon och till exempel röjsåg/grästrimmer
skall manövreras så att vårdarna inte tar skada, och att
markera gångvägar tydligt så att besökare inte i onödan
trampar på känsliga gravvårdar.
Att dagligen vara vaksam på vårdarnas tillstånd genom att ta bort regnvatten och snö från hällar och tumbor, sopa bort löv och nedfallande grenar, och kontrollera så att inte ojämnheter och sättningar bildas under
liggande hällar, betyder på längre sikt att gravvårdarna
får finnas kvar som de unika objekt de är. Om något
inträffar som behöver åtgärdas skall åtgärderna ske omgående, dels för att minnet av att det skett ofta bleknar snabbt och att exempelvis avslagna bitar skall fästas
tillbaka på exakt rätt plats. Graffiti är lättare att få bort
när skadan är färsk.
Mekaniska skador
Förankringsjärn som rostat är en vanlig orsak till skadade gravanordningar. Ett viktigt arbete är att byta ut
eller rostskyddsbehandla de korroderande förankrings-
Denna gravvård av kalk- eller sandsten har fått repor efter
det att högt gräs intill stenen klippts ned med hjälp av röjsåg.
Kalk- och sandsten är mjuka stenarter som lätt skadas om de
behandlas ovarsamt. Sandhults kyrkogård.
Foto Carina Carlsson.
Sättningar på tumbor och liggande hällar kan orsaka
sprickbildning och materialbortfall. Vid en stabilisering
och upprätning av konstruktionen bör en konservator kontaktas om huruvida en fuktspärr skall placeras
under sidohällarna. Att kapillärt avskilja stenen från
markfukten kan i förlängningen vara klokt. Metoder
för arbetet bör diskuteras med antikvarisk kontrollant
och konservator.
Rengöring
Behöver gravvårdens rengöras och i så fall varför? Hur
ren bör den bli? Att rengöra en vård för att den skall bli
vackrare har inte första prioritet om objektet klassats
som kulturhistoriskt värdefull. Rengöringen bör istället ske för att kunna skapa sig en förståelse för objektet, att kunna tolka en inskription eller en skulptural
relief, och för att förlänga livslängden på gravvården.
Vid hårdare smutsning och behov av större ingrepp bör en konservator kontaktas för rådgivning och
29
30
Västarvet, Kulturmiljö
eventuellt utförande. Enklare rengöring sker med mycket vatten, mjuka borstar och inget eller minimalt med
rengöringsmedel. Vid all våtrengöring gäller att man ska
använda rikligt med vatten och skölja ofta. Grus och
små partiklar kan annars repa stenytan. Detta är extra
viktigt vid rengöring av polerade ytor som repas lätt.
Metoden för rengöringen skall anpassas efter vad
som skapat smutsen. En så begränsad användning av
kemiska medel (rengöringsmedel, biocider etcetera) på
vårdarna som möjligt är att rekommendera, på grund
av att olika bergarter tar åt sig medlet olika och att vissa
bergarter kan reagera med lösningen och i värsta fall
lösas upp och ytan förstöras. Nedan följer en kort redovisning av vad man kan göra för att ta bort olika smutsningar samt vilka förebyggande åtgärder de kan kräva.
Biologisk påväxt
Biologisk påväxt upplevs av många som missprydande
och kan göra inskriptioner svårlästa. Vissa lavarter är
också aggressiva mot stenen genom att de löser upp ytskiktet och får mineralkornen att lossna. Lavar och alger
håller också fukt, vilket kan bidra till frostsprängning.
Alger
Alger trivs bäst i fuktiga skuggrika miljöer och förekommer på begravningsplatser oftast på stenytor som
vetter mot norr eller under skuggande träd. Algerna är
oftast gröna och upplevs som fuktiga vid beröring. En
sten som rengjorts från alger återkoloniseras snabbt om
den inte hålls torr.
Förebyggande åtgärder
Biologisk påväxt kan minskas om stenen regelbundet
borstas ren från jord, sand, skräp och nerfallna löv. Träd
och buskar som skuggar bör hållas efter då skuggan men
även saven och sockret som droppar från vissa träd kan
ge en gynnsam miljö för mikroorganismer.
Rengöring
Lämpligast är att rengöra sten från biologisk påväxt
under tidig vår och sen höst. Under dessa tider är speciellt lavar aktiva och växer och är därför mjukare och
lättare att ta bort. Rengör dock aldrig stenar med vatten vid risk för frost eftersom det kan ge upphov till
frostsprängningar.
Hårda stensorter som granit kan rengöras med högtryckstvätt men endast där inte förgyllning och dekorationer eller redan skadade partier kan skadas.
På skadade delar eller på mjuka stensorter ska endast
varmt vatten och mjuka borstar användas. För att öka
vätningen av stenen kan några droppar diskmedel tillsättas tvättvattnet. Riktigt hårda lavar kan mjukas upp
genom att stenen under någon vecka står insvept i en
inpackning av våta tygsäckar och plast. Några droppar
ammoniak i vattnet bidrar också till att mjuka upp lavarna. Därefter kan stenen rengöras med mjuk borste
och riklig vattensköljning. Mer avancerade rengöringsmetoder bör utföras av erfarna hantverkare eller stenarbetare. Vårdar med högt kulturhistoriskt värde bör
rengöras av konservator.
Mossor och gräs
Stenar som inte rengjorts på länge eller på liggande
stenar där jod kan samlas i fördjupningar är goda grogrunder för mossor och gräs. Det är ofta enkelt att avlägsna mossor och gräs och återväxten sker inte speciellt
snabbt om jord och fuktfickor hålls rena.
Lavar
På stenarnas ytor kan lavarna se ut som tunna skorpor.
Under ytan fäster lavarna sig med rötter (hyfer) som
tränger in i stenen. Vid rengöring är det ofta endast
skorpan som kan avlägsnas. De kvarvarande rötterna ger
därför ofta upphov till nytillväxt inom ett par års tid.
Denna gravsten är lavangripen och bör rengöras med mycket vatten, lite såpa och mjuk borste. Eventuellt bör den även
rengöras genom inpackning. För att kunna få bort så mycket
som möjligt av lavarna står gravstenen inpackad i våta tygstycken och till exempel en sopsäck under en minst en veckas
tid. Då mjuknar lavarna något och kan sedan avlägsnas med
hjälp av mycket vatten och en borste. Foto Rikard Bruzelius.
Landa kyrkogård
Kemiska skador
Rengöring
Svavelhaltiga luftföroreningar kan omvandla ytan på
kalkhaltiga stenar till kemiskt gips. Denna så kal�lade gipskrusta är ofta svart och bubblig och återfinns
på ytor i regnskugga (till exempel att statyer får svarta
ögonhålor och svarta ”slöjor” under utskjutande delar).
Gipskrusta är komplicerat att avlägsna och bör överlåtas till konservator.
Rengöringspreparat i handeln innehåller ofta medel
som kan verka frätande eller skadligt på annat sätt på
stenar varför dessa medel avråds helt från att användas.
Exempelvis är den ofta använda rengöringssubstansen
kaliumhydroxid, eller lut, starkt basiskt och frätande
samt saltbildande. Medel med denna substans i kan föra
in salter i porösa stenar eller i hårdare stenars sprickor
som när de torkar utvidgas och som kan orsaka saltsprängning av stenen.
Rengöring av järn- och kopparmissfärgningar bör utföras först efter samråd med konservator. I vissa fall
måste rengöringen utföras av konservator, särskilt när
vårdens kulturhistoriska värde är högt.
Stearin och sot
Marschaller och ljus kan ge olika typer av skador. De
kan ge sotränder och stearinstänk och heta marschaller
som ställs på stenen kan vintertid orsaka söndersprängning av stenen. Marschaller och ljus skall alltid placeras
i stadiga ljushållare eller lyktor och placeras så att de inte
kan välta. Stearinstänk är svåra att avlägsna helt. Allt
synligt stearin skrapas bort med plast- eller träverktyg.
På porösa stenar kan stearin som trängt in i stenen till
viss del lösas upp med kemiskt ren bensin och sedan
sugas upp med läskpapper. Stearinet kan även värmas
till flytande form med varmluftspistol och sugas upp
med läskpapper. Sotränder avlägsnas torrt med suddigummiliknande produkter i samråd med konservator.
Järn- och kopparmissfärgning på sten
Metaller oxideras av vatten och luftens syre och reagerar
sedan med stenen. Det ger gröna eller rostbruna missfärgningar som framträder tydligast på ljusa kalkhaltiga
stenar men även på hårdare bergarter.
Förebyggande åtgärder
För att undvika missfärgningar skall man i möjligaste
mån skydda metallen från oxidation. Skyddet sker genom
kontinuerligt underhåll med ommålning av järndetaljer
eller genom att byta ut rostande järndubb och förankringsjärn till sådana i rostfritt stål. Kopparmissfärgningar är svåra att förebygga eftersom metallen inte behandlas och man får i de flesta fall acceptera missfärgningen.
Graffiti och klotter
Klotter eller graffiti är ofta gjort med sprayfärg eller
tusch innehållande mycket finkornigt pigment som
tränger in i stenens porer. Har kyrkogården utsatts för
klotter ska man kontakta en klottersanerare snarast, då
materialet är enklare att avlägsna ju färskare det är. Vid
saneringen kan försvagade, imålade eller förgyllda partier påverkas varför en konservator bör kontaktas för
rådgivning. Har någon av de kulturhistoriskt intressanta vårdarna på kyrkogården utsatts bör en konservator
kontaktas före saneringen för rådgivning.
Förebyggande åtgärder
Vid misstanke att vårdar kan utsättas för klotter eller
om det redan har hänt bör utsatta stenar eller murar
klotterskyddas. Klotterskydd utförs av saneringsfirmor.
Lämpligaste klotterskyddet för sten är att en hinna av
vax eller annat material påförs stenen och som vid sanering avlägsnas tillsammans med klottret. Polerade stenar
av granit eller annan hård bergart kan ge ett märkbart
förändrat utseende varför dessa stenar kan saneras med
lösningsbaserade klotterborttagningsmedel.
Symboler – ikonografi
Symboler i vår omgivning kommer till inom ramen för
en gemensam verklighetsuppfattning och de har förekommit på gravstenar sedan lång tid tillbaka. Under andra halvan av 1800-talet användes på gravvårdarna ett
flertal kristna symboler men i och med industrialismens
inträde började även icke kristna symboler användas, såsom lagerkransar, franska liljor och stjärnor. Den icke
religiösa symboliken anknyter ofta till yrkesutövning.
Efterkrigstiden och särskilt 1950-talet medförde en återkomst för den sakrala formen på gravvårdarnas symboler.
Under 1970- till 90-talen har en slags privatreligiös
symbolik vuxit fram med naturen som främsta inspirationskälla.Tallar i soluppgång över vatten, fåglar och
betande rådjur förekommer i dessa meditativa motiv
där den moderna människans dröm om naturen träder
fram tydligt.
31
32
Västarvet, Kulturmiljö
Nedan redovisas ett urval av de symboler som ofta
förekommer på västgötska kyrkogårdar. För vidare fördjupning i ämnet rekommenderas följande verk:
• Cooper, J.C., 1995, Symboler: en uppslagsbok, övers: Margareta Eklöf och Ingvar Lindblom, Forum, Stockholm.
• Dahlby, F., 1963, De heliga tecknens hemlighet. Symboler och attribut, Verbum kyrkliga centralförlaget, Stockholm.
• Kilström, Bengt, I., 1983, Bild och symbol i
Guds hus, Proprius, Stockholm.
Gravvårdarnas symboliska utformning
• Avbrutna kolonner eller stenar: det avbrutna
livet, livets kortvarighet och snabbt skövlade
skönhet.
• Pelare: sanningens stödjepelare och grundfäste. Avbruten pelare är en icke-kristen dödssymbol som pekar på det avbrutna livet.
• Gravvården är utformad som en ek: styrka
och uthållighet.
• Ringkors: ett latinskt kors med en cirkelbåge mellan korsarmarna som till skillnad från
hjulkorset går utanför cirkelbågen. Ringkorset restes ofta på en plats där ett våldsdåd ägt
rum eller framför en gård för att skydda den
för olyckor.
Vilket väderstreck graven är placerad mot har stor
betydelse:
• Öster: frälsningens väderstreck. De döda lades med ögonen riktade åt öster, mot paradiset.
• Söder: ljusorten, varifrån herren kommer.
• Norr: mörkrets ort där demonerna härskar.
• Väster: nattens ankomst, världens afton. Demonernas, dödens och den yttersta domens
väderstreck.
Djursymboler
• Duva: den heliga andes viktigaste symbol.
Återges ofta med korsgloria och omgiven av
strålar. En duva på gravstenen symboliserar
den kristna själen, som gått till den eviga vilan.
• Bi: hopp, oskuld, odödlighet och uppståndelse men även fliten och jungfrulighetens
symbol. Symboliserar även medlemmarna i
kyrkan som samlar in livets söta frukter.
• Fisk: symbol för människan. Kristus är fisken och lärjungarna hans små fiskar, därför
dopvattnet.
• Fjäril: dess tre stadier symboliserar treenigheten.
• Fågel: fågel flygande ur sin bur symboliserar
själen som flyr sitt jordiska fängelse.
• Orm: vishetssymbol
• Svala: Mariafågeln men även en symbol för
Kristus.
Symboler från växtriket
• Blommor på graven: en evig vår, det kristna
hoppet.
• Järnek: symbol för Jesu lidande och korsfästelse.
• Pinjekotten: fruktbarhetssymbol
• Ros: Kristus och hans dygder.
• Trädet: symbol för uppståndelsen och evigt
liv. Ett avbrutet träd symboliserar det avbrutna livet.
• Vinrankan: uppståndelsesymbol
Ljuset och elden som symboler
• Evighetslampan/oljelampan: andens ljus. Vi
lever i Kristi frälsnings ljus. Lampan är också
en viktig judisk symbol för döden och tänds
som minne av den döda.
• Facklan: neråtvänd symboliserar den livets utslocknande, odödligheten. Ingen kristen symbol.
• Ljus: dödsljuset symboliserar att den döde är
redo att möta Kristus.
Föremål som symboler
• Hästskon: anses bringa lycka och symboliserar himlavalvet med öppningen nedåt. Är öppningen uppåt symboliserar den helvetet.
Landa kyrkogård
Kristna symboler
• Hjulkorset: segerkorset.
• I.N. R. I.: inskriptionen på Jesu kors: J(esus)
N(azarenus) R(ex) J(udaeorum): Jesus från
Nasaret, judarnas konung.
• Korset: uppståndelsesymbol. De tre korsen
på golgata: död.
Kristusmonogram:
Oljelampan är en vanlig symbol på gravvårdar från perioden 1920–1950. Den symboliserar Andens ljus. Foto Carina
Carlsson.
• Kalken: symboliserar Jesu grav. En kalk på
en prästs gravsten symboliserar hans eller hennes ämbete.
• Krona: livets krona, tillsammans med palmbladet (segerns palm) symboliserar ett evigt
liv.
• Skeppet: symbol för Kristi kyrka: Kristus
styr skeppet, de troende är besättningsmännen. Masten är korset, seglet är tron, drivkraften är anden, Guds ord kompassen, hoppet
ankaren, bönen ankarkättingen och Guds trofasthet ankargrunden.
• Timglaset: tidens flykt, det snabbt flyende
livet. Vanlig symbol sedan 1700-talet
• IHC/IHS: Monogrammet lanserades under 1400-talet och tolkades då som: I(esus)
H(ominum) S(alvator): Jesus människornas
frälsare, eller
• I(n) H(oc) S(igno vinces): i detta tecken
skall du segra, eller
• I(n) H(oc) S(alvus): i detta finnes frälsning.
• I(esus) H(omo) S(anctus): Jesus den heliga
människan.
• I(esum) H(abemus) S(ocium): vi hava Jesus
som följeslagare (Jesuitisk tolkning)
• I C: J(esu)S
• I R: Jesus Redemptor, Jesus Frälsaren.
• I S: Jesus Salvator, Jesus Frälsaren.
• Pentagram: med spetsen uppåt betyder det
att man anropar himlen, pekar spetsen neråt
betyder det att man åkallar den undre världen.
• Uppslagen bok placerad på en stubbe: enhet
mellan natur och kultur.
• Urna: sorg och saknad. Med flammor symboliserar den det nya livet som följer efter döden. Är den draperad syftas på begravning och
död.
• Vågskålen: symbol för domen.
Himlakroppar
• Stjärna: exempelvis morgonstjärnan: En
åttauddig stjärna är kristusstjärnan, sinnebilden för fullkomlighet och oändlighet. Stjärnan
med strålar under symboliserar Betlehemsstjärnan. Den sexuddiga stjärnan, hexagrammet eller Davidsstjärnan, symboliserar judendomen.
Korset är förmodligen den vanligaste symbolen på gravvårdarna. En strålande sol, som symboliserar den dödes möte med
Jesus, ses något mer sällan. Gravvård på Nårunga kyrkogård.
Foto Rikard Bruzelius.
33
34
Västarvet, Kulturmiljö
Pentagrammet förekommer ofta som avvärjningssymbol på husgeråd, dörrar, väggar, hus
och så vidare. De onda demonerna skulle
fångas eller oskadliggöras med hjälp av pentagrammet.
• Ring: världsalltet och oändligheten och fulländningen.
• Treenigheten: antalet tre står för treenigheten exempelvis tre cirkelbågar som skär varandra heter trinitas: trefaldigheten. Trepasset
(också kallat trifolium) används ofta som dekoration men ger i vissa fall även stenen dess
form, är ett stiliserat treklöverblad som symboliserar treenigheten och dess hemligheter.
• Ängel med barn i famnen: skyddsängel,
dödsängel – ofta på barngravar i form av alabasterrelief efter den danske skulptören Bertel
Thorvaldsen och som fogades in i granit- eller
marmorstenar.
Landa kyrkogård
Käll- och
litteraturförteckning
Natursten 6. Gravvårdar. (1986). I: Stenhandboken.
Johanneshov: Sveriges Stenindustriförbund.
Tryckta källor
Svenskt ortnamnslexikon. (2003). Uppsala: Språk- och
folkminnesinstitutet (SOFI)
Aarsrud, C. (1996). Begravningsskick och gravvårdar.
Vad gravvårdar reflekterar och reflektioner kring gravvårdar. I: Winberg, C., (red.). Kyrkan. Om kyrkobyggare och tro. Västgöta-Dal 1995/96. s. 193–230. Vänersborg: Älvsborgs läns museum.
Bengtsson, R. & Bucht, E. (red.). (1992). Kyrkogårdens gröna kulturarv. Stad & land nr 103/1992. Alnarp:
MOVIUM-sekretariatet i samarbete med Institutionen
för landskapsplanering, SLU.
Berglund, I. & Berglund, J. (1989). Kyrkogården – idag och imorgon, I: Antell, E & Hoberg, B.
(red.). Kulturmiljövård 6/1989, Tema: kyrkogårdar.
Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Vollbrecht K. (2009).Träd, deras biologi och vård, 4
uppl., Åkarp: Arbor Scandia
Vollbrecht K., Alm G., Veltman H. (2008) Beskärningsboken, Stockholm: Bokförlaget.
Otryckta källor
Kulturlagret, Västarvet
Lantmäterimyndigheternas arkiv
Antikvarisk-topografiska arkivet
Carlsson, A. & Swedberg, M. (2007). Livets slut och
sista vilan. Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie, nr
32. 2007.
Erixon, S. & Ericson, O. (red.) (1949). Sveriges bebyggelse: statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges
städer och landsbygd. Landsbygden. Älvsborgs län, D. 7,
Uddevalla: Hermes.
Grahn P. och Ottosson Å. (2010) Trädgårdsterapi, Bokförlaget Bonniers existens.
Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och
återanvändning av gravanordningar. (2007), Stockholm: Centrala gravvårdskommittén.
Markving, G. & Markving, U. (1981). Kyrkorna i Sjuhäradsbygden: presentation i text och bild av samtliga
kyrkor i Sjuhäradsbygden, som tillhör Svenska kyrkan.
[Borås]: [Sjuhäradsbygdens tidn.]
Molander, L. Kyrkogårdarna i Norra Billings pastorat.
Förslag till bevarandeplan för Säters kyrkogård. Västergötlands museum. 2007.
Källor från Internet
http://www.artfakta.se/GetSpecies aspx?Search
Type=Advanced
http://www.bebyggelseregistret.raa.se
Informationskartan Västra Götaland, Länsstyrelsen Västra Götaland http://gisvg.lst.se/website/gisvg/
http://www-skogsskada.slu.se
http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skogseko/Artikelregister/SkogsEko-22010/Askoch-alm-nya-pa-rodlistan/
http://www.vargardapastorat.se/?menu=37
Informanter
Joachim Persen, kyrkogårds-/fastighetsföreståndare,
Vårgårda pastorat.
35
Bilagor
Bilaga 1. Bevarandeplan för gravvårdarna, Landa kyrkogård.
Bilaga 2. Förteckning över Klass 1 Landa kyrkogård.
Bilaga 3. Förteckning över Klass 2 Landa kyrkogård.
Bilaga 4a. Befintlig trädplacering, Landa kyrkogård.
Bilaga 4b. Förslag till trädplan, Landa kyrkogård.
Bilaga 5. Trädregister, Landa kyrkogård.
Bilaga 1. Bevarandeplan för gravvårdarna, Landa kyrkogård.
Foto
Kvarter
Rest kalksten dekorerad
med änglar i översta hörnen. Försänkt inskription.
Svagt korsliknande gravsten av så kallad ”Gäsenetyp”, lutad mot kyrkans vägg. Förmodligen av
gnejs. Inskription och dekor saknas.
1704
Ca 16001700-tal
IN3
Kristus mitt liv och döden min vinning EOS
IHS MOP OES EED
1704 Här ligger Sven
ärlige och redlige Elof
Olofsson 30 november
1650 H Hustru ärborna och Gud H frktiga H
Marta Persdotter som
i Herran om somnade
AoJ den (årtal?)
IN2
IHS EOS MPD 1697
1697
Stenhäll liggande i gräset med inhuggen inskription samt dekorerad upptill med en horisontell
linje med båge i mitten
och kristus-monogrammet IHS.
IN1
Inskription
Beskrivning
Årtal
Nr
Algbelagd.
Svartnad algbeläggning nedtill.
Skador
Åtgärdsförslag
upprättas av konservator.
Åtgärdsförslag
upprättas av konservator.
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Bilaga 2. Förteckning över Klass 1 Landa kyrkogård.
Foto
C
Kvarter
Carl Fredriksons Familjegraf.
Ca 16001700-tal
IN5
4-5
Lätt algbelagd.
Svagt korsliknande gravsten av så kallad ”Gäsenetyp”, lutad mot kyrkans vägg. Förmodligen av
gnejs. Inskription och dekor saknas.
Rest grovhuggen sten
med äldre stenram. Grusbelagd med två buskar
och en plantering närmast
gravstenen.
Algbelagd.
Ca 16001700-tal
IN4
Skador
Svagt korsliknande gravsten av så kallad ”Gäsenetyp”, lutad mot kyrkans vägg. Förmodligen av
gnejs. Inskription och dekor saknas.
Inskription
Beskrivning
Årtal
Nr
Åtgärdsförslag
upprättas av konservator.
Åtgärdsförslag
upprättas av konservator.
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Foto
Alfred Anderssons Familjegrav
J.F. Olsson St. Åby Familjegrav
Rest sten med upphöjd
polerad text dekorerad
med upphöjt polerat kors.
Stenram belagd med stora gravhällar.
Bautasten med åtta
stenstolpar, alla fästade
i varandra med grov kedja. Rest, grovhuggen sten
med en försänkt polerad
oval yta med försänkt inskription.
Svart obelisk med rektangulärt tvärsnitt och
pyramidformad topp. Polerade dekorationer och
Småskollärarinnan Klatext i matta fält. Kors med ra Andersson 5/9 1841
cirkel och blad upptill och – 17/1 1909 Hvila i frid
blad och blommor nedtill. Dekorativ ram på mellansockeln.
8-9
1516
1718
C
C
C
1909
Inskription
Årtal
Beskrivning
Nr
Kvarter
En av stolparna lutar
betänkligt. Rost och
alger på kättingarna
och krokarna.
Gravsten belagd med
lavar och mossa. Ger
stenen patina på samma sätt som hällarna.
Skador
Se till så att stolparna står rakt och
stabilt. Tvätta, behandla och måla
om kättingar och
krokar.
Rengör stenens
framsida med
mycket vatten,
såpa och mjuk
borste.
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Förteckning över Klass 1 Landa kyrkogård.
Foto
1903
1900
3-5
6-8
1112
G
G
G
1917 –
1928
3839
C
Årtal
Nr
Kvarter
Handlanden H Emilssons familjegrav
Rest polerad sten med
matt överstycke och kolonner. Försänkt inskription. Dekorerad nedtill
med polerat kors och blad
i en skål.
Obeliskliknande polerad
sten med bruten topp.
Försänkt inskription och
ett försänkt kors upptill.
Hustrun Klara Andreasson 1857 – 1900 Sonen Karl Einar 1889 –
1912 Stora Landa
Grusbelagd grav med
bred äldre stenram med
rest sten och välvda sidostycken i huvudändan.
Olaus Svensson 1844
Sidostyckena och fotän-1903 Hustrun Gustadan på ramen dekorerade
va 1862 – 1914 Söner
med stenklot. HörnsteFrits 1896 – 1918 Bror
narna välvda upptill. Rest
1901 – 1979 Karl 1894
matt sten med försänkt
– 1980
inskription. Polerad kontur
samt dekoration (stjärna
omgiven av zigzagmönster, hjulkors på var sida).
Grusbelagd grav med äldHär vila syskonen
re bred stenram. Hörnen
Svensson från Åby.
något högre än ramen
Lars Petter 1851 –
och pyramidformade top1928 August 1846
par. Obeliskliknande svart
– 1917 Anna 1841 –
sten med bruten topp.
1918 Johanna 1842 –
Matt sten med polerade
1923 Joh. 11:25.
ytterkanter, text och kors.
Inskription
Beskrivning
Skador
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Foto
Årtal
1890
1877
Nr
2021
2223
Kvarter
G
G
Inskription
Sven Andersson f.
27/4 1836 d. 9/2 1907
Kristina Andersdotter
f. 19/10 (oläsligt årtal
och dödsdatum) 1890
från Landa Storeg.
(oläslig text längst ner)
Sven Andersson Åby
Lilleg. 29/1 1815 15/5 1877 Hans hustru Kristina Olofsdotter 27/1 1816 – 13/4
1891
Beskrivning
Obelisk med rektangulärt tvärsnitt och pyramidformad topp. Polerad
text och dekor (kors upptill, blad både nedtill och
upptill). Polerad kontur på
översta stenens framsida.
Obelisk med rektangulärt tvärsnitt och pyramidformad topp. Polerad
text och dekor (kors upptill, blad både nedtill och
upptill). Polerad kontur på
översta stenens framsida.
Moss- och lavangripen
Lavangripen
Skador
Åtgärdsförslag
upprättas av konservator.
Åtgärdsförslag
upprättas av konservator.
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Förteckning över Klass 1 Landa kyrkogård.
Foto
Oscar Olsson 1881 1940
Polerad röd bautasten
med försänkt inskription.
Dekorerad med försänkt
matt kors och namn i
handstil. På sidorna om
stenen sitter krokar som
visar på att det tidigare
suttit kedjor i dem, troligen med stenstolpar runt
graven.
1213
1920
4647
C
C
C
Gravanläggning omfattande två stenar. Tidigare stenram borttagen.
1. Rest matt sten med
1. Hemmansägaren Edbruten topp och välvda
vard Andersson Holsensidostycken. Polerat fält
dal Familjegrav.
med försänkta matta fält. 2. Edvardsson BerFörhöjd polerad text i de
til 1905 - 1934 Agda
matta fälten.. 2. Liggan1906 – 1994
de polerad sentida sten.
Förhöjd polerad text i försänkta matta fält
Johan Anderssons familjegrav St. Åby Joh.
3:16.
Gravanläggning omfattande två stenar. Tidigare
fanns en stenram men
nu är bara huvudändan
kvar med både välvda sidostycken och hörn. Rest
sten med polerad upphöjd text och dekoration
i matt fält med polerad
ram runtom. Dekor upptill: polerat kors, nedtill:
två böjda band. Liggande
sten omfattas ej.
1940
Inskription
Årtal
Beskrivning
Nr
Kvarter
Skador
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Bilaga 3. Förteckning över Klass 2 Landa kyrkogård.
Foto
Grusbelagd grav med äldre bred stenram. Klotdekorationer i västra hörnen.
Förhöjda hörn i öster med Aug. Landins Familjebruten topp. Rest matt
grav
sten med polerad förhöjd
text och dekoration (lunettbåge).
1950
1936
2223
4243
2627
4041
C
C
C
C
Grusbelagd grav med
yngre smal stenram. Rest
polerad röd sten med förhöjd text mot matt botHerman Melin 1864
ten. Dekorerat överstycke
– 1936 Hustrun Sofia
med förhöjt polerat kors
1854 – 1945
och rankor mot matt botten. Räfflade kolonn-dekorationer på stenens
sidor.
(stenen) Linus Karlsson 1866 – 1950 Hans
maka Alma 1869 –
1963 Jag lever o skolen
ock leva (stenramen)
Familjegrav
Karl Pettersson Riddartorp Familjegrav
Grusbelagd grav med
äldre bred stenram. Stenramens hörn är förhöjda
och dekorerade med klot
i öster och bruten topp i
väster. Rest polerad sten
med försänkt matt fält
upptill. Försänkta matta
ramar runt den förhöjda
och polerade texten.
Rest funktionalistisk sten
med svart förhöjd text
och kors. Ingår i stråk
med fyra sentida grusbelagda stenramar.
Inskription
Årtal
Beskrivning
Nr
Kvarter
Ogräs i grusbeläggningen.
Lavangripen. Ogräs i
grusbeläggningen.
Gravsten belagd med
lavar.
Skador
Ogräs rensas.
Gravstenens rengöres med mycket
vatten, såpa och
mjuk borste. Ev.
efter inpackning.*
Ogräs rensas.
Gravstenens framsida rengöres med
mycket vatten,
såpa och mjuk borste. Ev. efter inpackning.*
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Ja.
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Förteckning över Klass 2 Landa kyrkogård.
* Stenen sveps in i lakansväv som sänkts ned i vatten med en liten tillsats såpa. Därefter sveps den in i plast (till exempel en
sopsäck) som tejpas tätt. Efter ett par veckor avlägsnas plast och väv. Lavarna har nu mjuknat något och kan tas bort med
en inte allt för hård borste och stora mängder vatten.
Foto
Inskription
Andreas Olofssons familjegrav
Axel L. Andersson 1870
– 1948 Dottern Astrid
1910 – 1984 Hustrun
Vilhelmina 1870 – 1938
Dottern Teresia 1904 –
1982 Familjegrav
August Svensson 1860
– 1939 Dottern Alda
Svensson 1886 – 1942
Landa Stora
Gravanläggning omfattande två gravstenar.
Grusbelagd grav med
yngre smal stenram. Rest
polerad svart sten i form
av ett kors stående på
svart sockel. Polerad förhöjd text i matt fält.. Sentida liggande sten omfattas ej..
Totalt övervuxen stenramsgrav med rest sten
som inte går att läsa.
Polerad rest sten med
försänkt inskription. Dekorerad med polerat förhöjt kors och blomranka i
matt fält.
Grusbelagd grav med
yngre stenram. Rest röd
polerad sten. Försänkta
matta fält innehållande
polerad förhöjd text och
på sidorna blomdekor.
Försänkt kors upptill.
1938
1939
9-10
2426
1213
1516
G
G
B
B
Årtal
Beskrivning
Nr
Kvarter
Skador
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Foto
Nr
2728
24
Kvarter
B
B
1934
Årtal
Samuel Karlssons Landa Stora Familjegrav
Rest sten med försänkt
inskription och dekoration. Dekorerad upptill
med kors i mitten och
vingar/blad på var sida.
Rest svart sten med
sockel och överstycke.
Polerad sten med försänkt inskription. På sidor- J.E. Persson 31/5 1856 –
na av texten är dekor av
26/7 1934 från Rättvik,
polerade blommande kru- Dalarne
kor på pelare mot matt
botten. Förhöjd polerad
sol på överstycket.
Inskription
Beskrivning
Lavangripen
Skador
Rengör framsida
med mycket vatten, såpa och mjuk
borste
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
Förteckning över Klass 2 Landa kyrkogård.
* Stenen sveps in i lakansväv som sänkts ned i vatten med en liten tillsats såpa. Därefter sveps den in i plast (till exempel en sopsäck) som
tejpas tätt. Efter ett par veckor avlägsnas plast och väv. Lavarna har
nu mjuknat något och kan tas bort med en inte allt för hård borste och
stora mängder vatten.
Foto
1946
2021
47
B
B
1933
Årtal
Nr
Kvarter
Inskription
Grusbelagd grav med
äldre bred stenram. Rest
matt sten med nästan
oläslig text.
Anders Petter Persson 1854 – 1933 Landa
Stora
Gravanläggning omfattande två stenar. Tidigare
fanns en stenram men nu
är bara huvudändan kvar. Vilorum för hemmansäRest polerad röd sten. Po- garen Axel W. Carlsson
lerad förhöjd text i för1875 – 1946 Hustrun
sänkta matta fält. DekoGerda 1879 – 1951Dotrerad med försänkt stråtern Dagmar 1907 –
lande sol på överstycket
1993
och räfflade kolonnliknande sidopelare.. Liggande
sentida sten omfattas ej.
Beskrivning
Lavangripen
Skador
Rengör med mycket vatten, såpa och
mjuk borste. Ev. efter inpackning*.
Åtgärder, råd om
vård, kommentar
ang. kulturhistoriskt värde
Lämplig att återanvända (ev dekor,
ram med mera bevaras)
LANDA KYRKOGÅRD TRÄDKARTA
BEFINTLIG TRÄDPLACERING
2012-08-15
Bilaga 4a. Befintlig trädplacering, Landa kyrkogård.
6
5
7
8
4
9
10
3
11
12
2
20
13
1
14
19
18
15
17
16
N
1
5
10
15
SKALA 1:400 I A4-FORMAT
20
LANDA KYRKOGÅRD
FÖRSLAG TILL TRÄDKARTA
2012-12-15
Bilaga 4b. Förslag till trädplan, Landa kyrkogård.
AP
AP
AP
A
A
AH
AP
AH
Q
F
AH
AH
AP
AP
AP
AP
FÖRKLARING VÄXTER
AP
AP
AP
+ = nytt träd
= befintligt träd
A - Acer platanoides
AP - Acer pseudoplatanus
AH - Aesculus hippocastanum
F - Fraxinus excelsior
Q - Quercus
N
1
5
10
15
SKALA 1:400 I A4-FORMAT
20
Latinskt namn
Acer pseudoplatanus
Quercus robur
Acer pseudoplatanus
Acer platanoides
Acer pseudoplatanus
Trädnr.
1
2
3
4
5
sykomorlönn
skogslönn
sykomorlönn
skogsek
Svenskt namn
sykomorlönn
24
75
55
57
Diam.(cm)
68
1
3
2
2
Vitalitet
2
1
3
2
3
Risk
3
Beskrivning, skador, sjukdomar, markförh.
Kransträd
Stort träd, utbredd krona, tvåstammigt
Lågt hängande grenar
Stort hål vid stamdelning
Ingångshål: H:50 cm, Br: 25 cm Dj: 45 cm
Stamspricka, grund
Adventivskott stam
Avstånd till mur: 60 cm
Avstånd till gång: 60 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Kransträd, växer intill utsida av kyrkogårdsmur
Stort träd, vacker krona, tvåstammigt
Döda grenar
Adventivskott
Barkskador vid stambas
Avstånd till mur: 0 cm; stam växer in i mur
Avstånd till väg: ca 1 m.
Markbeläggning runt stam: slänt med gräs/ sten
Kransträd
Stort träd, utbredd vacker krona, tvåstammigt
Döda mindre grenar
Vattskott
Lågt hängande grenar; höj något
Mindre hål i stam
Avstånd till mur: 60 cm samt växer invid sten
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Kransträd
Stort träd, jämn fin krona, flerstammigt
Döda grenar, flertal grenar med lös infästning
Flertal stora hål efter nedsågade kraftiga grenar
Påbörjad röta vid avsågad gren
Avstånd till mur: 0 cm; stam växer in i mur
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Kransträd
Litet träd, tvåstammigt
Lågt sittande grenar
Stor snittyta efter gren vid stambas
Barkskador vid stambas; pågående övervallning
Avstånd till mur: 50 cm
Avstånd till grav: 90 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Höj krona
Jämna av grenklykor efter
nedsågade grenar
Avlägsna döda grenar
Avlägsna alt korta in grenar med
lös infästning
Hål undersöks av arborist i
samband med beskärning
Avlägsna döda grenar
Avlägsna alt korta in grenar med
lös infästning
Korta in lågt hängande grenar
Avlägsna döda grenar
Avlägsna alt korta in grenar med
lös infästning
Åtgärd
Avlägsna/avlasta adventivgrenar
Avlasta uthängande grenar samt
korta in lågt hängande grenar
Hål undersöks av arborist i
samband med beskärning
Jun-Sep 2013
Jun-Sep 2013
Jun-Sep 2013
vårvinter 2014
Tidpunkt
Jun-Sep 2013
Bilaga 5. Trädregister, Landa kyrkogård.
Latinskt namn
Acer pseudoplatanus
Acer pseudoplatanus
Acer platanoides
Betula pendula
Betula pendula
Trädnr.
6
7
8
9
10
vårtbjörk
vårtbjörk
skogslönn
sykomorlönn
Svenskt namn
sykomorlönn
41
49
30
Diameter
86
4
4
1
3
Vitalitet
2
3
3
1
1
Risk
3
Beskrivning, skador, sjukdomar, markförh.
Kransträd
Stort träd, jämn krona, flerstammigt
Krona breder ut sig över förrådsbyggnad samt
byggnad på andra sidan muren
Döda grenar, grenar med lös infästning
Två mindre hål i stam; hålingång ca 5 cm
Stor snittyta med pågående övervallning
Övervallad sårlist
Avstånd till mur: 45 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Kransträd
Buskformat, flerstammigt
Bladverk hårt insektsangripet
Står tätt intill byggnad, mur och andra träd
Avstånd till mur: 0 cm
Markbeläggning runt stam: stenhög/ mur
Kransträd
Medelstort träd
Lågt sittande grenar; hänger in över byggnad
Grenklykor efter nedsågade grenar
Murstenar fallit ut över rötter
Avstånd till mur: 60 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs/ sten
Kransträd
Stort träd
Flertal döda grenar
Ytliga rötter
Avstånd till mur: 70 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs och mossa
Kransträd
Stort träd med smal krona
Flertal döda grenar
Ytliga rötter
Avstånd till mur: 72 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs och mossa
Ta bort
Ersätt enl. förslag till trädplan
Ta bort
Ersätt enl. förslag till trädplan
Underhållsbeskär
Höj krona
Jämna av grenklykor
Ta bort träd, ersätt ej
Åtgärd
Avlägsna döda grenar
Avlägsna alt korta in grenar med
lös infästning
Korta in/ avlasta grenar som
hänger över byggnader
2013
2013
Jun-Sep 2013
Jun-Sep 2013
Tidpunkt
Jun-Sep 2013
Latinskt namn
Betula pendula
Betula pendula
Betula
Betula
Betula
Trädnr.
11
12
13
14
15
björk
björk
björk
vårtbjörk
Svenskt namn
vårtbjörk
8
16
22
34
Diam.(cm)
34
2
3
3
2
Vitalitet
4
2
1
2
1
Risk
3
Beskrivning, skador, sjukdomar mm
Kransträd
Högt träd med smal krona
Flertal döda grenar
Ytliga rötter
Avstånd till mur: 70 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs och mossa
Kransträd
Vacker jämn krona
Lönnar utsida kyrkan skuggar kransträden
Avstånd till mur: 60 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs och mossa
Kransträd
Litet träd
Döda grenar
Stor spricka, pågående övervallning
Två stora hål på vardera sida stam, långt ner,
angripet av röta, svampkroppar
Avstånd till mur: 113 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs och mossa
Kransträd
Litet träd
Döda grenar
Lågt sittande grenar
Hål nära stambas med röta och sniglar
Dj:15 cm, H:20 cm, Br:11 cm
Avstånd till mur: 85 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs och mossa
Kransträd
Medelstort träd
Lågt hängande grenverk
Döda grenar över grav
Vattskott
Stamsprickor, barkkräfta
Avstånd till mur: 33 cm
Markbeläggning runt stam: gräs
Ta bort
Ersätt enl. förslag till trädplan
Ta bort lönn utsida kyrkomur
(står mellan björkarna)
Ta bort
Ersätt enl. förslag till trädplan
Ta bort lönn utsida kyrkomur
(står mellan björkarna)
Ta bort
Ersätt enl. förslag till trädplan
Ta bort lönn utsida kyrkomur
(står mellan björkarna)
Ta bort
Ersätt enl. förslag till trädplan
Ta bort lönn utsida kyrkomur
(står mellan björkarna)
Åtgärd
Ta bort
Ersätt enl. förslag till trädplan
2013
2013
2013
2013
Tidpunkt
2013
Latinskt namn
Acer pseudoplatanus
Acer pseudoplatanus
Acer pseudoplatanus
Acer pseudoplatanus
Trädnr.
16
17
18
19
sykomorlönn
sykomorlönn
sykomorlönn
Svenskt namn
sykomorlönn
61
58
66
Diam.(cm)
72
3
3
3
Vitalitet
3
3
3
3
Risk
3
Beskrivning, skador, sjukdomar, markförh.
Kransträd
Stort träd med utbredd krona, flerstammigt
Döda grenar, löst infästa grenar
Lågt hängade grenar
Lång övervallad barkspricka
Svulst på stam
Avstånd till mur: 0 cm, stenar har ramlat ut ur
mur mot stambas
Avstånd till grav: 140 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Kransträd
Medelstort träd, flerstammigt
Döda grenar
Flertal stora löst infästa grenar
Lång övervallad barkspricka
Avstånd till mur: 25 cm
Avstånd till grav: 110 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Kransträd
Medelstort träd, tvåstammigt
Står nära träd 19, bildar tillsammans hopväxt fin
krona
Flertal döda grenar
Flertal löst infästa grenar
Avstånd till mur: 20 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Kransträd
Storvuxet träd, flerstammigt
Döda grenar
Stora löst infästa grenar på stam
Flera avsågade kraftiga grenar med hål och röta
Hål i stam; delvis övervallad, rötangripen och
vita fruktkroppar
Hål vid stambas;svampkroppar
Mindre hål i stam; ingångshål <5 cm
Låg gren mot parkering
Flertal stora lister på stam
Avstånd till mur: 25 cm
Markbeläggning runt stam: klippt gräs
Avlägsna döda grenar
Ta bort löst infästa grenar
samt lågt hängande gren mot
parkering
Hål undersöks av arborist i
samband med beskärning
grenar
Avlägsna döda grenar
Avlägsna alt. korta in löst infästa
Avlägsna döda grenar
Avlägsna alt. korta in löst infästa
grenar
Åtgärd
Avlägsna döda grenar
Avlägsna alt. korta in löst infästa
grenar samt lågt hängande
grenar
Jun-Sep 2013
Jun-Sep 2013
Jun-Sep 2013
Tidpunkt
Jun-Sep 2013
Trädnr.
20
Latinskt namn
Fraxinus excelsior
Svenskt namn
ask
Diam.(cm)
74 cm
Vitalitet
2
Risk
2
Markbeläggning runt stam: gräs och mossa
Beskrivning, skador, sjukdomar, markförh.
Solitärträd med utbredd vacker krona
Svagt påverkad av askskottsjuka
Stor snittyta efter nedsågad gren med påbörjad
rötbildning
Träd står i gravram, växer ut mot kanterna så att
gravramarna delvis lyfter från marken
Åtgärd
Beskär på döda grenar
Om trädet blir risigt av askskottssjuka framöver tas det bort och
ersätts enligt karta, Förslag till
trädplan
Tidpunkt
vårvinter 2014
Landa kyrkogård
Kulturhistorisk inventering
Vårgårda pastorat
Vårgårda kommun
Rikard Bruzelius och Ulrika Eliasson
Västarvet, Kulturmiljö

Landa kyrkogård Bevarandeplan för gravvårdarna och det gröna

Related documents

Products

Support

Landa kyrkogård Bevarandeplan för gravvårdarna och det gröna

Related documents

Add this document to collection(s)

Add this document to saved

Suggest us how to improve StudyLib