Fakta om barnfattigdom i Sverige

Fakta om barnfattigdom i Sverige
Mall ingår
Barnfattigdom i ett välfärdssamhälle
I
Sverige innebär barnfattigdom mycket sällan att barn behöver svälta eller frysa av
ekonomiska skäl. Det handlar snarare om att inte ha samma möjligheter som de flesta barn
har i Sverige i dag, till exempel att delta i avgiftsbelagda fritidsaktiviteter som musikskola
eller idrottsklubb, ha tillgång till dator hemma, kunna få nya glasögon, åka bort på sommarlovet
eller följa med på skolresan. Fattigdom är med detta synsätt ett relativt begrepp, som innebär att
människor med knappa ekonomiska resurser är fattiga i jämförelse med den stora majoriteten i
samhället. Att växa upp under ekonomiskt knappa omständigheter formar ett barns självbild och
uppfattning om sina möjligheter och sin plats i samhället, och kan av sådana anledningar leda till
ett socialt och ekonomiskt utanförskap.
Det finns andra dimensioner av fattigdom än den rent ekonomiska. Barn påverkas också av
faktorer som föräldrars oro för ekonomin och osäkerhet kring boende och livssituation. Många
ekonomiskt utsatta barnfamiljer tvingas inte sällan flytta av ekonomiska skäl. Brist på pengar kan
leda till att familjens beroende av andra ökar. Utsatta familjer behöver ofta ta hjälp från samhälle,
släkt eller vänner vilket kan leda till känslor av otillräcklighet och skam.
En dimension av den ekonomiska utsattheten som blivit tydlig de senaste åren är hur det mer
och mer segregerade boendet bidrar till en kollektiv känsla av fattigdom och övergivenhet av
samhället. Den utveckling som länge varit tydlig i storstädernas miljonprogramsområden, med
ökad segregation i boende, ökad trångboddhet och utarmad samhällsservice i utsatta
bostadsområden, syns nu även i mellanstora och mindre samhällen.
Barns ekonomiska utsatthet i Sverige
Rädda Barnen har sedan 2002 genomfört studier som speglar förändringar i barns välfärd i
Sverige. Den rapport som publicerades i december 2013 är den elfte i serien och redovisar
utvecklingen till och med år 2011.
Den ekonomiska kris som inleddes 2008 har påverkat barns ekonomiska villkor i Sverige, även
om förändringarna inte blivit dramatiska. Under drygt tio år, från 1997 till 2007, skedde en
generell välståndsökning i Sverige. Barnfattigdomen minskade under denna period, från 22,3
procent till 10,9 procent. Därefter ökade den till 13,0 procent år 2009 för att sedan minska till
12,1 procent 2011.
2011 års statistik, som Rädda Barnens senaste rapport baseras på, visar en fortsatt minskning av
barnfattigdomen från 2010 med 0,6 procentenheter till 12,1 procent. Därmed lever cirka 232 000
barn i ekonomisk utsatthet. Konjunkturläget är fortsatt osäkert och påverkar framför allt de
barnhushåll där föräldrarna har en svag eller obefintlig position på arbetsmarknaden. Bakom
den ekonomiska utsattheten bland barnfamiljerna finns ofta ohälsa och arbetslöshet bland
föräldrarna.
Det ökade välståndet under åren 1997-2007 kom inte alla barnfamiljer till del. Sverige hade
fram till 1990-talets ekonomiska kris en relativt jämn inkomstfördelning, men under och efter
krisen etablerades ett nytt mönster med vidgade ekonomiska skillnader mellan de fattigaste
och de rikaste hushållen. I synnerhet är det barn i familjer med utländsk bakgrund och barn till
ensamstående föräldrar som halkat efter och inte fått del av det ökade välståndet. De ekonomiska skillnaderna har fortsatt att öka under 2000-talet.
Sveriges största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö har haft en särställning med mycket
höga andelar barn i ekonomisk utsatthet. Här finns även mycket stora ekonomiska skillnader
inom städerna med en barnfattigdom på över 50 procent i de fattigaste stadsdelarna. De senaste
åren har utvecklingen varit gynnsam i framförallt Stockholm, som inte längre hör till de 30
kommuner som har högst barnfattigdom. Barnfattigdomen har minskat tydligt även i kranskommuner som tidigare haft hög barnfattigdom, exempelvis Botkyrka och i de stadsdelar som
har de högsta andelarna barn i ekonomisk utsatthet. Malmö är fortfarande den stad i Sverige
som har högst barnfattigdom, 31,9 procent under 2011, men även där minskar nivån nu i
ungefär samma storleksordning som i landet som helhet.
För mer fakta, resultat och definitionen av barnfattigdom och våra fattigdomsmått, se Rädda
Barnens senaste årsrapport Barnfattigdom i Sverige 2013.
Barnfamiljer med störst risk för ekonomisk utsatthet
Att växa upp med en ensamstående förälder eller i en familj med utländsk bakgrund är två
faktorer som var för sig och tillsammans ökar risken för ekonomisk utsatthet.
Utländsk bakgrund
Begreppet utländsk bakgrund i Rädda Barnens fattigdomsindex sammanför barn som själva är
födda utomlands och barn som är födda i Sverige med minst en utlandsfödd förälder. Rädda
Barnens fattigdomsindex visar att omkring vart tredje barn med utländsk bakgrund levde i
ekonomisk fattigdom under de undersökta åren på 2000-talet.
Risken för ekonomisk fattigdom är störst i de familjer som är relativt nyanlända till Sverige, men
skillnaderna mot familjer med svensk bakgrund är tydliga även efter tio år i Sverige. Det visar att
integrationsprocessen går långsamt. Barnfattigdomen är också större i familjer där båda
föräldrarna är födda utomlands jämfört med familjer där den ena föräldern är född utomlands.
Ensamstående förälder
Ungefär 20% av Sveriges barn har ensamstående föräldrar. Andelen har tidigare ökat, framförallt
i storstäderna, men är nu relativt stabil. Storstäderna har dock en högre andel ensamstående
föräldrar än riksgenomsnittet. De flesta ensamstående föräldrar är kvinnor. Fem av sex barn med
en ensamstående förälder är folkbokförda hos sin mamma. Rädda Barnens fattigdomsindex visar
att drygt vart fjärde barn med en ensamstående förälder levde i ekonomisk fattigdom under de
undersökta åren på 2000-talet.
Det är svårare att försörja ett hushåll på bara en inkomst. Ekonomiska stöd som föräldrapenning,
barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag, högkostnadsskydd för sjukvård, tilläggsbidrag till
studiemedel och underhållsstöd/underhållsbidrag är viktiga för ensamstående föräldrars
möjligheter att försörja sin familj. Det innebär att ensamstående föräldrar påverkas mer av
förändringar i samhällets stöd än sammanboende föräldrar.
Kombinationen utländsk bakgrund och ensamstående förälder
Den ekonomiska utsattheten är allra störst bland barn som lever med en ensamstående förälder
med utländsk bakgrund. Rädda Barnens fattigdomsindex visar att omkring häften av dessa barn
lever under knappa ekonomiska omständigheter i Sverige, vilket kan jämföras med ett fåtal
procent av de barn som lever med sammanboende svenskfödda föräldrar.
Stora skillnader över landet
Storstäderna, i synnerhet Malmö, har stadigt hört till de kommuner där barnfattigdomen är
störst. Drygt vart tredje barn i Malmö lever under knappa ekonomiska omständigheter, vilket
kan jämföras med omkring vart sjätte barn i Stockholm och Göteborg.
Ännu större skillnader i ekonomiska uppväxtvillkor är det mellan storstädernas stadsdelar.
Storstäderna rymmer både landets allra fattigaste och de mest välmående stadsdelarna. Rosengård i Malmö, Bergsjön i Göteborg och Rinkeby i Stockholm har under lång tid hört till de tre
fattigaste stadsdelarna i Sverige. Där lever mer än hälften av alla barn i ekonomisk fattigdom.
Samtidigt finns stadsdelar i storstäderna som bara har några få procents barnfattigdom. Detta
avspeglar segregationen i boendet i storstäderna.
Andelen ensamstående föräldrar är högre i storstäderna än i övriga landet. Under lång tid har
även andelen barn med utländsk bakgrund ökat i storstäderna. Omkring fyra av tio barn i
storstäderna har i dag utländsk bakgrund. Den största ökningen har skett i Malmö, där mer
än hälften av alla barn har utländsk bakgrund.
Långsiktiga förändringar i barnfamiljernas ekonomi
Den första av Rädda Barnens barnfattigdomsrapporter omfattade åren 1991-1999. Resultaten
avspeglade tydligt den ekonomiska krisen under 1990-talet och de förändringar i trygghetssystemen som gjordes under perioden. Barnfattigdomen ökade kraftigt under 1990-talets kris
och låg som högst på 22,3 procent av alla barn i Sverige 1997. Detta kan jämföras med att
barnfattigdomen låg på nivåer kring 12 procent vid mitten av 2000-talet.
Efter 1990-talets ekonomiska kris och under 2000-talets första år skedde stora strukturella
förändringar i det svenska samhället och de ekonomiska klyftorna ökade kraftigt. Den tydligaste
tendensen är att barn i familjer med utländsk bakgrund halkat efter. Barn till sammanboende
svenskfödda föräldrar fick det snabbt bättre efter 1990-talets kris, medan de ekonomiska
levnadsvillkoren för gruppen barn med utländsk bakgrund återhämtat sig mycket långsamt. I den
senare gruppen var barnfattigdomen större i mitten av 2000-talet än den var år 1991, före den
ekonomiska krisen.
Barn till ensamstående föräldrar hade vid 2000-talets mitt fått det något bättre jämfört med år
1991. Även denna grupp har sedan fått det bättre under några år för att sedan återgå till nivåer
strax under de som rådde i början av 90-talet. Ekonomin förbättrades dock inte lika mycket som
för sammanboende föräldrar, vilket lett till ett ökat ekonomiskt gap mellan ensamstående och
sammanboende föräldrar.
Barnfattigdom medför diskriminering
Att leva under ekonomiskt knappa omständigheter påverkar alla delar av barns liv. Föräldrar som
har ont om pengar prioriterar ofta barnen och drar ner på sin egen konsumtion för att barnen i
så stor utsträckning som möjligt ska kunna leva som andra barn. Samtidigt är det omöjligt för
många föräldrar med låg inkomststandard att betala avgifter till musikskolan, idrottsklubben eller
skolresan. Många av dessa familjer har inte råd att åka bort på semestern eller att köpa en dator
till hushållet.
Det segregerade boendet leder i sig också till skilda uppväxtvillkor. En stor del av barnfattigdomen finns i dag i bostadsområden med hög arbetslöshet, där många upplever hopplöshet
och saknar framtidstro och där våld och kriminalitet är vanligt.
Rädda Barnen beskriver i På marginalen – vardagen bakom barnfattigdomsstatistiken,
hur barn själva upplever att växa upp i ekonomisk utsatthet.
Hälsa
Rapporten Barns hälsa i Sverige (Rädda Barnen 2004) visar att det finns ett starkt samband
mellan barns ekonomiska utsatthet och risk för sämre hälsa. Barn med knappa ekonomiska
uppväxtvillkor riskerar i högre grad än andra att utveckla diabetes, fetma samt hjärt- och
kärlsjukdomar. Det finns även en risk att föräldrar avstår från att hämta ut mediciner på grund
av kostnaden. Risken för att utsättas för våld i hemmet är tre gånger så stor för barn i bostadsområden med låg inkomstnivå jämfört med genomsnittet. Barnfattigdom innebär också ökad
risk för att råka ut för olycksfall i hemmet eller i trafiken. Landstingspolitker är därför en viktig
grupp att nå för att uppmärksamma dem om hälso- och vårdfrågor för barn som lever i
ekonomisk utsatthet.
Skola
Barn i ekonomiskt utsatta hushåll löper dubbelt så stor risk som andra att utsättas för mobbning
(SOU 2001:18). Barn i skolor i starkt segregerade områden har även sämre skolresultat än andra.
Enligt SCB var bara drygt 53 procent av alla barn som gick ut grundskolan 2009 i Rosengård
behöriga till gymnasiet, mot 89 procent av alla barn i Sverige. I Bergsjön i Göteborg var andelen
behöriga 64 procent samma år och i Rinkeby i Stockholm 65 procent.
Avgifter i skolan kan fresta hårt på ekonomiskt utsatta barnfamiljers redan ansträngda ekonomi.
Många föräldrar kämpar med att kunna förse barnen med kläder och skor för alla väder,
skridskor, hjälm, skidor, cykel och idrotts- och badkläder. Det är en flytande gräns mellan vad
som kan anses naturligt att alla barn har hemma och vad som måste köpas in för att barnet ska
kunna följa med i undervisningen. Utöver detta tar många skolor i dag ut avgifter för exempelvis
friluftsdagar och utflykter. För många föräldrar går gränsen redan vid att betala en inträdesbiljett
för att barnen måste avstå från att följa med på utflykten.
Rädda Barnens rapport Medtag matsäck och busspengar (2008) visar att avgifternas storlek
skiljer sig stort mellan Sveriges kommuner. Enligt rapporten hade vissa kommuner helt tagit bort
avgifterna. I andra kommuner fanns avgiftstak på exempelvis 100 kronor per utflyktstillfälle.
Nästan hälften av de kommuner som svarat på undersökningen hade ingen policy om avgifter i
skolan. I praktiken varierar avgifterna stort mellan kommuner och enskilda skolor. Rapporten
redovisar även resultat av Skolverkets inspektioner i Stockholms stadsdelar, där kritik riktats mot
skolor för uttag av avgifter utöver de tillåtna ”obetydliga avgifterna”. Framförallt rörde det sig om
avgifter för skid- eller studieresor på mellan 250 och 3 600 kronor. Vissa kommuner har gjort
egna kartläggningar, som kan ge mer aktuella uppgifter.
Fritid
Många fritidsaktiviteter för barn kostar pengar, till exempel musikskola och idrottsverksamhet.
Förutom avgifterna för att vara med måste barnen ofta också ha dyr utrustning, till exempel
musikinstrument och specialskor. I idrottsföreningar kan det dessutom tillkomma mer eller
mindre uttalade krav på att skjutsa barn till träning och tävling och att bidra ekonomiskt till
klubben. I en familj med knapp ekonomi kan detta innebära att barnen själva inte fritt kan välja
aktivitet, alternativt inte kan delta i någon organiserad fritidsverksamhet alls. Detta riskerar att
bidra till såväl sämre hälsa, sämre kulturell utveckling som till ett socialt utanförskap. SCBrapporten Barns fritid (2009) visar att barn i ekonomiskt utsatta hushåll har en mindre aktiv
fritid än andra barn. Särskilt tydligt är mönstret för pojkar i hushåll som saknar kontantmarginal.
Nästan hälften av dessa pojkar deltar inte i någon organiserad fritidsaktivitet alls, vilket kan
jämförs med mindre än 30 procent för alla pojkar. Rapporten visar att fritidsgårdar, som erbjuder
kostnadsfria aktiviteter, är viktiga för barn med utländsk bakgrund och för barn i hushåll med
knapp ekonomi.
Många kommuner drar också in på avgiftsfria eller billiga fritidsaktiviteter under sommaren.
Till exempel stänger många kommuner simhallen eller fritidsgårdar. Detta riskerar att förvärra
sysslolösheten för många av de barn som bäst behöver dessa aktiviteter.
Socialt utanförskap
Att inte kunna vara med på skolutflykten, spela fotboll med kompisarna eller finnas på samma
internetsajter som alla i skolan innebär ett socialt utanförskap för det enskilda barnet och kan
vara väldigt stigmatiserande. Vuxenvärldens omedvetenhet kan ibland spä på känslan, till exempel
när läraren efter sommarlovet ber alla berätta eller skriva om vad de upplevt under lovet, eller
förväntar sig att alla har en dator hemma för att göra skolarbeten. I områden med hög andel barn
i ekonomisk utsatthet är känslan av utanförskap ofta kollektiv och många barn uppfattar att det
inte är någon idé att ha drömmar eller ha ambitioner, utan anpassar sig omedvetet till omvärldens
låga förväntningar.
Rädda Barnen vill se kraftfulla åtgärder nationellt och
kommunalt mot barnfattigdomen
Vilka konkreta åtgärder vill Rädda Barnen se?
Vi vill att både regering och kommuner tar ett helhetsgrepp på barnfattigdomsproblematiken.
Det innebär att man först kartlägger och analyserar hur barnfattigdomen ser ut i landet eller i
kommunen. Varför finns det så många fattiga barn i kommunen? Vad kan kommunen göra för
att lyfta barnen ur fattigdomen? Och hur kan kommunerna stötta de barn som lever med knappa
ekonomiska resurser? Viktigt här är att man tar hänsyn till barns egna upplevelser av att växa
upp i en ekonomiskt utsatt situation.
Därefter bör man samla alla åtgärder som krävs för att minska barnfattigdomen. Det gäller
insatser på lång sikt som rör arbetsmarknadspolitik, integration, hälso- och vårdfrågor,
socialförsäkringar och den ekonomiska familjepolitiken. Men det handlar också om kortsiktiga
lösningar som minskar konsekvenserna av att leva i fattigdom för barn, framförallt på kommunal
nivå, men också på landstingsnivå. Det kan vara förbud mot avgifter i skolan och kommunala
musikskolan, förebyggande av vräkningar av barn, fritidsgårdar och fritidssysselsättningar,
barnperspektiv i försörjningsstöd med mera.
Det är viktigt att samla alla åtgärder i en kraftfull plan för att vara säker på att man väljer och
genomför de olika åtgärderna utifrån ett barnrättsperspektiv och ett barnperspektiv. Åtgärderna
ska omfatta tydliga tidsbestämda mål och aktiviteter med tillhörande nödvändiga resurser, och
uppföljningssystem.
Rädda Barnen vill att socialtjänstlagen ändras för att tydliggöra skyldigheten att arbeta förebyggande mot vräkning av barnfamiljer. Rädda Barnen vill även att regeringen gör en översyn av den
ekonomiska familjepolitiken så att den återfår sin fattigdomsreducerande förmåga. Det bör bland
annat innebära att nivån för såväl underhållsstödet som dagsersättning för asylsökande familjer
ses över med avsikt att höja dessa stöd till en nivå som motsvarar dagens kostnadsläge.
Rädda Barnens rekommendationer till kommuner
för att stötta barn i ekonomisk utsatthet:

Kartlägg situationen i kommunen

Ta fram en kommunal handlingsplan med mål att inga barn ska diskrimineras på grund av
sin ekonomiska situation.

Säkerställ att hanteringen av försörjningsstödet har barnperspektiv:
 Finns det barn i familjen? Träffa och lyssna på barnet!
 Se till att kostnader för barns behov, som fritidsaktiviteter, glasögon, dator/internet
och så vidare täcks av försörjningsstödet.

Arbeta förebyggande så att inga barnfamiljer vräks från sina bostäder.

Säkerställ att skolan är avgiftsfri och fri från extra kostnader för utflykter, friluftsdagar och
resor (även kostnader för matsäckar eller utrustning).

Ge alla elever tillgång till minst två timmars lärarledd läxhjälp per vecka.

Erbjud barnomsorg på obekväm arbetstid.

Erbjud avgiftsfria fritidsaktiviteter, under terminer samt under skollov. Se till att
information om dessa når alla barn.

Se till att alla ungdomar har tillgång till fritidsgårdar i sin närhet.

Gör barnkonsekvensanalyser inför varje beslut som rör barn
I På dagordningen – reportage om lokala insatser mot barnfattigdom, finner du fler
konkreta exempel på hur man kan arbeta i kommunerna.
Vad händer i politiken?
I många kommuner kan man se att diskussionen om barnfattigdom lett till politiska insatser,
antingen på bredare front i form av handlingsplaner eller inom enskilda politikområden, som
socialtjänst eller fritid.
Det senaste året har beslut fattats om en ”fritidspeng” på nationell nivå (ett ekonomiskt tillskott
till kommunerna för att kunna bevilja ansökningar om särskilt stöd till vissa barns
fritidsaktiviteter inom försörjningsstödet.). Dessutom har regeringen gett uppdrag till två
länsstyrelser (Skåne och Västerbotten) som skall samordna och stötta kommunerna i deras arbete
med att ta fram kommunala handlingsplaner mot ekonomisk utsatthet bland barn. Detta tolkar
Rädda Barnen som att regeringen önskar att alla kommuner tar fram en sådan handlingsplan.
Fakta om barnfattigdom i din kommun
Om du vill veta mer om situationen för barn i ekonomisk utsatthet i din egen kommun
finns uppgifter för alla Sveriges kommuner i Rädda Barnens årsrapport, Barnfattigdommen i
Sverige i kommunbilagorna sist i rapporten.
Du kan också hitta annan statistik om barns ekonomiska utsatthet för din kommun på
statistikportalen Max18. Här finns uppgifter om andel barn i familjer i ekonomisk utsatthet enligt
olika definitioner, andel barn med eget rum, andel barn som berörs av vräkning och andel barn
i familjer med långvarigt försörjningsstöd (Alla variabler finns inte på kommunnivå).