1_2_2006-10-25_120.

GÖTEBORGS STADSKANSLI
TJÄNSTEUTLÅTANDE 2006-10-04
Teckenspråk och teckenspråkiga. Översyn av teckenspråkets ställning
SOU 2006:54
FÖRSLAG TILL BESLUT
I kommunstyrelsen
Kommunstyrelsen yttrar sig över betänkandet ”Teckenspråk och teckenspråkiga”,
(SOU 2006:54) i enlighet med stadskansliets förslag.
SAMMANFATTNING
Betänkandet ”Teckenspråk och teckenspråkiga” utgör en översyn av rätten och möjligheterna
för personer som är teckenspråkiga att använda sitt språk i olika sammanhang. I betänkandet
föreslås en rad åtgärder för att stärka teckenspråkets ställning. Specialskolemyndigheten föreslås
få en samlande roll i fråga om statliga åtgärder för att stödja undervisning på teckenspråk.
Rätten till utbildning i svenskt teckenspråk jämställs med rätten till utbildning i svenska för
invandrare.
De av Göteborgs Stads nämnder samt Göteborgs handikappråd, som givit synpunkter på
utredningen tillstyrker samtliga förslag.
Det remitterade betänkandet är en enmansutredning med sakkunnig- och expertmedverkan från
bl a Sveriges Kommuner och landsting.
EKONOMISKA KONSEKVENSER
De ekonomiska konsekvenserna för kommunen, främst för teckenspråkundervisning för
invandrare, bedöms som mycket små. Staten förutsätts kompensera kommunerna för ytterligare
skyldigheter med ekonomiska konsekvenser. Utredningens övriga förslag rör landsting och
statliga huvudmän.
Bilagor
1. Sammanfattning
2. SDN Biskopsgården
3. SDN Högsbo
4. SDN Tuve-Säve
5. SDN Örgryte
6. Vuxenutbildningsnämnden
7. Göteborgs stads handikappråd
8. Yttrande till Socialdepartementet
ÄRENDET
Göteborgs Stad har beretts tillfälle att yttra sig över Socialdepartementets remiss Teckenspråk
och teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning (SOU 2006:54)
Stadskansliet har med departementet överenskommit om förlängd remisstid till
Med hänsyn till det, finns inte tid för bordläggning av ärendet.
2006-11-01.
Stadskansliet har uppmanat SDN Biskopsgården, Högsbo, Tuve-Säve samt Örgryte,
Vuxenutbildningsnämnden samt Göteborgs Handikapp att lämna synpunkter på
Socialdepartementets remiss.
BAKGRUND
Utredningens uppdrag är att göra en bred översyn av rätten och möjligheterna att använda
teckenspråket. Den omfattar både personer med omfattande hörselnedsättningar och personer
som är hörande men som inte kan tillgodogöra sig talat språk och som därför är beroende av
teckenspråk för sin kommunikation.
Utredningen är en enmansutredning där bl a företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting
medverkat som sakkunniga och experter. I utredningen finns inga reservationer eller särskilda
yttranden från någon medverkande person eller organisation.
I betänkandet föreslås förändringar i följande författningar
- Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
- Skollagen
- Specialskoleförordningen samt
- Hälso- och sjukvårdslagen.
Utredaren beskriver och föreslår förändringar för målgruppen utifrån tre perspektiv –
språkpolitiska, handikappolitiska och demokratiska. Några strategiskt viktiga förslag avser
- svenska teckenspråket erkänns en ställning motsvarande nationella minoritetsspråk
- åtgärder för att komma tillrätta med olika former av strukturell diskriminering på grund
av språk
- alla former av statligt stöd för likvärdig utbildning på teckenspråk förs till en myndighet
– Specialskolemyndigheten
- möjligheten återinförs till externa klasser inom specialskolan
- hörande barn med sådan språkstörning att de är beroende av teckenspråk får möjlighet
till undervisning i specialskolan för döva och hörselskadade
- landstingen ges skyldighet att erbjuda tolktjänst för vardagstolkning till personer med
språkstörning som är beroende av teckenspråk
- rätten till utbildning i svenskt teckenspråk likställs med rätten till utbildning i svenska
för invandrare
- Specialskolemyndigheten ska ha ansvaret för statlig teckenspråksutbildning för
föräldrar (TUFF)
- Begreppet vardagstolkning i hälso- och sjukvårdslagen ska tydliggöras av
Socialstyrelsen
- Utbildningen till teckentolkar revideras och blir på sikt högskoleutbildningar
- Stödet till lingvistisk forskning om teckenspråk och om svenska som andraspråk för
döva bör ges till bl a Göteborgs Universitet
Samtliga nämnder som inom Göteborgs Stad yttrat sig över betänkandet är positiva och
tillstyrker de förslag som utredaren lägger.
SDN Biskopsgården tillstyrker förslagen i betänkandet. I sitt yttrande framhåller nämnden
särskilt bland annat betydelsen av tvåspråkighet för målgruppen och att teckenspråk får ställning
som nationellt minoritetsspråk. Skolverket bör följa upp situationen för barn med språkstörning
och som inte kan tillgodogöra sig talat språk. Det är positivt att dessa barn skall kunna tas emot i
specialskolan genom en ändring i skollagen. En fråga som i övrigt särskilt behöver klargöras är
avgränsningen för s k vardagstolkning
SDN Högsbo tillstyrker i allt väsentligt remissförslaget. Nämnden har som
resursnämndsuppdrag att driva teckenspråkig verksamhet vid förskolan Snäckan samt
utbildning från förskoleklass till och med åk 9 vid Kannebäcksskolan. Med utgångspunkt i
utbildningsperspektivet ger nämnden kommentarer till några av förslagen.
Det är bra att stödet för utbildning på teckenspråk förs till en myndighet –
Specialskolemyndigheten. Det är också bra, menar nämnden, att möjligheten till externa klasser
återinförs inom specialskolan. Det kan möjliggöra ett ökat samarbete mellan den kommunalt
drivna Kannebäcksskolan och specialskolan. Nuvarande situation innebär att Göteborgs stad
driver en teckenspråkig utbildning för specialskolans målgrupp, utan att ha tillgång till det
nätverk och den samlade kompetens och erfarenhet som specialskolan utgör. Skolan kan inte
heller tillämpa den kursplan som är anpassad till målgruppen men organisatoriskt begränsad till
specialskolan. Detta missgynnar eleverna på Kannebäcksskolan.
SDN Tuve-Säve tillstyrker förslagen i betänkandet. Nämnden gör några särskilda påpekanden:
- rätten till utbildning i svenskt teckenspråk likställs med rätten till utbildning i svenska
för invandrare. Då är det viktigt att kommunen tillförs statliga medel för det nya
åtagandet
- teckenspråksutbildning för föräldrar; möjlighet bör ges till distansutbildning inom den s
k TUFF, inte endast inom påbyggnadsutbildningen, som föreslår i betänkandet
- statsbidrag samt bristen på tolkar; teknikutvecklingen inom data/mobiltelefoni kan
medföra effektiviseringar så att exempelvis behovet av teckentolkar inte ökar
Nämnden anser att betänkandets förslag inte medför större åtaganden eller kostnader för
kommunen. Vidare är förslagen positiva ur jämställdhetssynpunkt då de ökar den enskildes
möjlighet till tillgänglighet och delaktighet på lika villkor som andra.
SDN Örgryte konstaterar att nämnden genom dess verksamheter mycket sällan möter
teckenspråkiga personer, att utredningens förslag inte direkt berör nämndens verksamheter och
därför är svåra att kommentera. I övrigt beskriver nämnden hur och vilken omfattning den möter
personer med teckenspråk i sin verksamhet.
Vuxenutbildningsnämnden samt tillstyrker betänkandets förslag i dess helhet samt väljer att
kommentera vissa delar av betänkandet. Nämnden påpekar att utbildning i svenskt teckenspråk
för invandrare (tfi) är en förutsättning för att integrationen av döva invandrare ska kunna
jämställas med övriga invandrare. Bland invandrare i Göteborg finns en relativt hög andel
personer som är hörselskadade eller döva. Nämnden välkomnar också Skolverkats uppdrag att
ta fram en kursplan och en tfi-test.
Göteborgs Handikappråd tillstyrker de förslag som betänkandet ger, men trycker på att
förslagen i visa fall behöver vara mer långtgående.
- Behovet av teckenspråkiga arenor är stort dvs en strävan skall vara att förlägga
teckenspråkiga verksamheter i geografisk närhet till varandra.
- De föreslagna 240 timmarnas teckenspråksutbildning för föräldrar är otillräckliga.
Föräldrarna måste utveckla sitt teckenspråk så att de matchar barnens begreppsnivå och
behov av kommunikation genom hela uppväxten.
- Förslagen om teckenspråksutbildning bör även gälla syskon till teckenspråkiga barn.
- De nuvarande teckenspråkiga miljöerna, t ex Kannebäcksskolan, bör bibehållas och
värnas, oavsett huvudmannaskap för utbildningen
- Kraven på kvalitet i kommunikationen behöver bli tydligare. Graden av
teckenspråkskunskap varierar hos tolkar, pedagoger m fl.
- Det är ett krav mot kommunen att man alltid, i den mån verksamheten inte kan erbjuda
teckenspråkighet, alltid anlitar tolk i kontakten med teckenspråkiga
Stadskansliets kommentar
Betänkandet innebär långsiktiga förbättringar för personer som har teckenspråk som sitt
huvudsakliga kommunikationssätt. I utredningen betonas alla myndigheters och huvudmäns
ansvar för att teckenspråkiga personer inte diskrimineras eller har särskilda svårigheter i fråga
om att leva i gemenskap och delaktighet i samhället och att delta i de demokratiska processerna.
Behovet av teckenspråkiga miljöer betonas, vilket är ett kommunalt ansvar att tillgodose genom
bland annat hur stödet till teckenspråkiga personers organisationer utformas.
En särskild fråga i Göteborgs Stad är den teckenspråkiga undervisning som bedrivs av SDN
Högsbo på Kannebäcksskolan. Eleverna skall där läsa enligt kursplanerna för grundskolan.
Elevernas funktionshinder och kommunikationssätt skulle emellertid berättiga dem att delta i
undervisning enligt kursplanerna för specialskolan för döva eller hörselskadade. Genom den
nuvarande lösningen missgynnas eleverna, vars undervisning inte blir optimalt utformad efter
deras förutsättningar. Göteborgs Stad har tidigare haft diskussioner på tjänstemannanivå med
Kultur- och Utbildningsdepartementen för att få undervisningen på Kannebäcksskolan betraktad
som jämbördig med den statliga specialskolan. Detta har inte givit önskat resultat.
Stadskansliets bedömning är att verksamheten på Kannebäcksskolan är välfungerande och gör
att elever kan få anpassad undervisning utan att behöva resa till Vänerskolan i Vänersborg, som
är närmaste regionskola inom specialskolan. Vänerskolan som är en del av specialskolan har
drygt 50 elever medan Kannebäcksskolan i Göteborg har ca 150 elever som får teckenspråkig
undervisning. Den verksamheten skulle utvecklas ytterligare om den i någon form kunde
närmas specialskolan. Utredarens förslag om specialskolans utformning kan öppna för en sådan
utveckling.
I den utsträckning förslagen innebär ökade kommunala kostnader, till exempel för teckenspråk
för invandrare (tfi) förutsätts att kommunerna kompenseras för detta.
Sveriges Kommuner och Landsting har i sitt remissyttrande allt väsentligt tillstyrkt betänkandets
förslag.
Barnperspektivet är väl beaktat i betänkandet, som till stor del handlar om barns och ungas
situation.
Jämlikhetsperspektivet är tillgodosett på så sätt att hela uppdraget handlar om ökad jämlikhet
mellan teckenspråkiga personer och personer med i första hand svenska språket som
förstaspråk. Däremot redovisas inte något genusperspektiv på uppdraget, statistisk redovisning
eller utredningens förslag.
Stadskansliet föreslår att Göteborgs Stad tillstyrker betänkandets förslag i dess helhet, med
betoning av vissa frågor, som särskilt behandlats i de kommunala nämndernas yttranden.
GÖTEBORGS STADSKANSLI
Välfärdsgruppen
Hans Wrenne
Inger Sahlin
Bilaga 1
Sammanfattning av betänkandet Teckenspråk och teckenspråkiga
Uppdraget (Kapitel 1)
Jag har haft i uppdrag (dir. 2003:169) att göra en översyn av rätten och möjligheterna för
personer som är teckenspråkiga (döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade) att använda sitt
språk i olika sammanhang. Uppdraget har varit omfattande dels genom mängden av deluppdrag,
dels genom att de olika uppdragen kommer från flera departement inom regeringskansliet. Jag
har i tilläggsdirektiv (dir. 2005: 100) fått i uppdrag att inkludera barn, ungdomar och vuxna som
är hörande men som inte kan tillgodogöra sig talat språk och som är beroende av teckenspråk
för sin kommunikation i målgruppen. Fortsättningsvis kallar jag alla inom målgrupperna för
teckenspråkiga.
Tre perspektiv – språkpolitiskt, handikappolitiskt och demokratiskt
Jag närmat mig mitt uppdrag utifrån tre perspektiv. Det första och grundläggande perspektivet
är språkpolitiskt och handlar om rätten och möjligheterna att använda teckenspråket och att
ingen får
diskrimineras på grund av sitt språk. Det andra perspektivet är handikappolitiskt och handlar om
tillgänglighet för människor med funktionshinder jämfört med övriga medborgare i det svenska
samhället. Det tredje perspektivet är ett demokratiperspektiv och handlar om delaktighet på lika
villkor som andra.
I mina direktiv hänvisas till den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Viktiga mål i
handlingsplanen är bl.a. ökad tillgänglighet och delaktighet. För teckenspråkiga är tillgången till
information på teckenspråk och möjligheten att göra sig förstådda på teckenspråk en
grundläggande förutsättning för tillgänglighet och delaktighet.
Det svenska teckenspråket (Kapitel 2, 3, 4 och 5)
Synen på teckenspråk och teckenspråkiga har förändrats
I likhet med människor med andra slag av funktionshinder har människor med nedsatt hörsel
objektifierats. Döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade har setts mer som objekt för
talträning än som teckenspråkiga individer. På grund av sin funktionsnedsättning har de ofta
nedvärderats av majoritetssamhället.
Insikten om teckenspråket som ett språk bland andra har blivit alltmer uppmärksammat i
detsvenska samhället under 1900-talets två sista decennier. Genom införandet av teckenspråk
som allmänt språkämne i grund-, gymnasieskola och komvux 1995 har språket övergått från att
vara en kommunikationsmetod med handikappolitiska förtecken till att vara ett av många språk
som används i dagens Sverige. Genom denna förskjutning av perspektivet på teckenspråket
ändras även perspektivet på språkanvändarna, från objekt för språkträning till medborgare med
teckenspråk som första språk.
Sverige bör verka internationellt för att teckenspråkets ställnings stärks
Jag har i enlighet med mitt uppdrag behandlat de förslag om teckenspråket som lämnats av
Kommittén för svenska språket 2002. Jag har även beaktat de internationella överenskommelser
som träffats om teckenspråket inom EU och inom Europarådet samt samrått med Nordiska
ministerrådets utredning om den nordiska språkkonventionen.
Min bedömning är att teckenspråk i Sverige och i de övriga nordiska länderna alltmer ses som
ett språk som andra. I flertalet andra länder i Europa däremot betraktas teckenspråk alltjämt som
en kommunikationsmetod som används av döva som inte tillägnat sig landets talade språk.
Sverige bör därför i olika internationella sammanhang verka för att teckenspråkens ställning
stärks.
Mina förslag:
– Det svenska teckenspråket bör tillerkännas en folkrättsligt ställning i det svenska samhället
som motsvarar den ställning som givits nationella minoritetsspråk.
– Regeringen bör vidta åtgärder för att komma tillrätta med olika former av strukturell
diskriminering på grund av språk.
– Sverige bör verka för att teckenspråk i nordiska sammanhang tillerkänns en ställning som
motsvarar nationella minoritetsspråk i de nordiska länderna.
– Sverige bör inom Europarådet verka för en konvention/stadga som ger de europeiska
teckenspråken en ställning motsvarande minoritetsspråken.
– Sverige bör i sin medverkan i pågående arbete med att skapa en FN- konvention för
funktionshindrade personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna verka för att
teckenspråkiga personers rätt och möjligheter att använda teckenspråk stärks.
Utbildning på teckenspråk (Kapitel 6)
I mitt uppdrag har också ingått att kartlägga förutsättningarna för likvärdig utbildning på
teckenspråk för alla inom målgruppen/teckenspråkiga.
Språket är grunden för tillgänglighet och delaktighet i människors livslånga lärande. För att
teckenspråkiga ska ges samma möjligheter till lärande som andra i samhället krävs att samhället
erbjuder utbildning på teckenspråk i teckenspråkiga miljöer respektive tolk i utbildning.
Uppdelat ansvar har lett till att stödet till teckenspråkiga försvagats
Det tidigare sammanhållna statliga stödet till teckenspråkiga har under senare år kommit att
fragmenteras och delats upp på ett flertal myndigheter.
Förändringarna har lett till att personal som har till uppgift att bedöma de behov teckenspråkiga
har i sitt lärande och att ge råd och stöd till skolhuvudmän har skilts från de miljöer där
teckenspråk används som undervisnings- och umgängesspråk. Kunskapen om teckenspråkigas
lärande har därigenom successivt tunnats ut parallellt med att färdigheterna i svenskt
teckenspråk har minskat hos dem som har till uppgift att ge råd och stöd till skolhuvudmän om
teckenspråkiga barns, ungdomars och vuxnas utbildning.
Uppdelningen av ansvar för teckenspråkigas lärande och för stöd till skolhuvudmän om
teckenspråkigas behov har gjort att samhällets stöd åt teckenspråkigas lärande i viktiga
avseenden har försvagats. Detta har medverkat till att den utbildning som erbjuds
teckenspråkiga inte längre kan anses likvärdig med den som erbjuds andra i samhället.
Mina förslag:
– Samtliga nuvarande statliga former av verksamhet till stöd för likvärdig utbildning på
teckenspråk förs till en myndighet – Specialskolemyndigheten.
– Möjligheten med externa klasser inom specialskolan återinförs.
– Statens skolverk ges i uppdrag att intensifiera tillsyn i form av utbildningsinspektion,
uppföljning och utvärdering av utbildning för barn, ungdomar och vuxna som är beroende
av teckenspråk för sin kommunikation.
– Inom vuxenutbildningsområdet utgår jag från att regeringen snarast genomför de speciella
insatser som regeringen bedömt behöva göras om teckenspråkstolk vid utbildning och som
aviserats i proposition 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen ,
antagen av riksdagen.
Hörande personer med grav språkstörning i behov av teckenspråk för sin kommunikation
(Kapitel 7)
Barn, ungdomar och vuxna som är hörande men som inte kan tillgodogöra sig talat språk och
som därför är beroende av teckenspråk, är en liten grupp som behöver insatser av samma slag
som döva. Antalet personer med sådan språkstörning uppgår till ca tjugo personer per årskull.
De hörande barnen med grav språkstörning har under de senaste fem, sex åren alltmer kommit
att osynliggöras och därmed inte fått sina behov tillgodosedda. Enligt min bedömning är det
rimligt att den lilla grupp som har behov av insatser av samma slag som övriga teckenspråkiga
barn ska kunna tas emot i specialskolan för döva och hörselskadade för att därigenom få
möjlighet till utveckling i en teckenspråkig miljö.
Mina förslag:
- Skollagen och specialskoleförordningen ändras så att barn med språkstörning som är beroende
av teckenspråk för sin kommunikation får möjlighet till undervisning i specialskolan för
döva och hörselskadade.
- Bestämmelserna i 3b § i hälso- och sjukvårdslagen ändras så att landstingen ges skyldighet att
erbjuda tolktjänst för vardagstolkning till personer med språkstörning som är beroende av
teckenspråk.
Teckenspråkiga invandrare (Kapitel 8)
I mitt uppdrag har även ingått att bedöma möjligheten att tillgodose döva invandrares behov av
utbildning i svenskt teckenspråk.
På motsvarande sätt som det finns olika talade språk finns det också olika tecknade språk. En
del av de invandrade saknar även kunskaper i sitt hemlands teckenspråk. För att integrationen av
döva invandrade ska fungera behövs utbildning i svenskt teckenspråk. Utan dessa kunskaper har
gruppen svårt att kunna tillgodogöra sig den utbildning i svenska för invandrare (sfi) som
kommunerna är skyldiga att erbjuda.
Mina förslag:
- Rätten till utbildning i svenskt teckenspråk likställs med rätten till utbildning i svenska för
invandrade (sfi).
- Skolverket får i uppdrag att ta fram kursplaner i svenskt teckenspråk för invandrade (tfi)
- Skolverket får i uppdrag att ta fram ett sfi-test som är anpassat för teckenspråkiga
- Specialpedagogiska institutet får i uppdrag att ta fram läromedel anpassat dels för utbildning i
svenskt teckenspråk för teckenspråkiga invandrade dels för tfi/sfiutbildningen
- En eller flera folkhögskolor får i uppdrag att ta fram utbildningar i tfi som är särskilt anpassade
för denna målgrupp.
Teckenspråksutbildning för föräldrar (Kapitel 9)
I mitt uppdrag har också ingått att analysera om utbildningen (både den som erbjuds av
landstingen och den som erbjuds av staten) i teckenspråk för föräldrar och syskon till barn som
är teckenspråkiga tillgodoser de behov som finns. Uppdraget gäller både den utbildning som
erbjuds av landstingen och den som erbjuds av staten. Stöd till föräldrar till barn som är
beroende av teckenspråk för sin kommunikation är i dag delat mellan landstingen och staten.
Landstingen erbjuder inom ramen för sitt habiliteringsansvar föräldrarna en
introduktionsutbildning i teckenspråk. Omfattningen av denna utbildning varierar kraftigt
mellan olika landsting. Staten erbjuder därefter en stegvis uppbyggd utbildning i teckenspråk
om sammanlagt 240 timmar à 60 minuter – TUFF-utbildning. Denna är avsedd att genomföras
innan barnet når skolåldern. Från såväl enskilda föräldrar till teckenspråkiga barn som från
Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB) har i flera olika
sammanhang påtalats att 240 timmar är för lite för att föräldrar ska kunna lära sig ett nytt språk.
Mina förslag:
Landstingens introduktionsutbildning
- Landstingen bör även i fortsättningen ha ansvar för genomförandet av
introduktionsutbildningen i teckenspråk för föräldrar.
- - Landstingen ska också uppmärksamma dessa föräldrars behov av utbildning och stöd i
föräldraskapet samt fortlöpande erbjuda stöd i den omfattning som behövs för att
behoven ska kunna tillgodoses.
Statlig teckenspråksutbildning för föräldrar (TUFF)
- Staten ska ha fortsatt ansvar för den TUFF-utbildning om 240 timmar som erbjuds
föräldrar till teckenspråkiga barn.
- - Ny ansvarig myndighet ska vara Specialskolemyndigheten (SPM). SPM får ansvar och
uppdrag att samla och samordna såväl ekonomiska resurser som den kompetens som
finns inom området som kan utgöra en tillgång för genomförandet av de statliga TUFF
utbildningarna.
- - Alla föräldrar ska erbjudas den statliga teckenspråksutbildningen för föräldrar under
den tid de går igenom landstingets introduktionsutbildning. Landstingenansvarar för att
föräldrarna efter samverkan med SPM får detta erbjudande. SPM ska anvisa medel och
ge lämpliga förslag på utbildningsanordnare och planläggning av utbildningen så att
utbildningen anpassas till föräldrarnas behov och förutsättningar i övrigt. Strävan ska
vara att de 240 timmarna tas ut senast under barnens förskoletid.
- - SPM bedömer och utvärderar utbildningsanordnarnas lämplighet och kvaliteten på
utbildningarna . SPM har också ansvar för att utbildningsanordnarna strävar efter att
TUFF-utbildningarna blir likvärdiga och får en gemensam och transparant struktur.
- - Utbildningsanordnare kan vara landsting, folkhögskolor, studiecirklar eller andra som
bedöms ha nödvändig kompetens, erfarenhet och i övrigt förutsättningar att genomföra
utbildningarna.
Påbyggnadsutbildning
- Nuvarande påbyggnadsutbildning som ges inom det reguljära utbildningssystemet bör
kompletteras med en IT-baserad distansundervisning i teckenspråk
- - Uppdraget att utveckla ett lämpligt IT-baserat utbildningsmaterial bör ges till SPM och
Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) (eller den myndighet som föreslås
komma få ansvara för vuxenutbildningen) i samverkan.
Samhällsstöd (Kapitel 10)
I mitt uppdrag har ingått att bedöma möjligheten att använda teckenspråket samt tillgången till
tolk för teckenspråkiga i olika situationer, t.ex. i arbetslivet och vid samhällsstöd.
Människor som är beroende av teckenspråk utgör en språklig minoritet i ett samhälle där
flertalet andra i sin dagliga interaktion använder ett språk som de inte kan tillgodogöra sig på
grund av nedsatt hörselförmåga. De teckenspråkiga är därför i större omfattning än andra
människor beroende av att kunna använda och få information på eget sitt språk.
Teckenspråkigas behov av tolk för vardagstolkning blir inte fullt ut tillgodosett. Det visar min
kartläggning av möjligheterna att använda teckenspråk och få tillgång till tolk i olika situationer.
Kartläggningen visar också på gränsdragningsproblem mellan vad som ingår i den
vardagstolkning som landstingen ansvarar för och annan tolkning som annan huvudman
ansvarar för. Dessa gränsdragningsproblem är särskilt tydliga då det gäller tolkning i arbetslivet
utöver den som ingår i landstingens vardagstolkning landstingen.
Enligt den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen ska tolkning bekostas av den som ska
tillhandahålla stödet, men det finns alltså gränsdragningsproblem mellan olika myndigheter
När det gäller tillgång till tolk vid olika slag av samhällsstöd visar kartläggningen att det inte
alltid är självklart att myndigheter ska använda sig av tolk när så behövs.
Mina förslag:
- Socialstyrelsen ges i uppdrag att tydliggöra vad som ingår i vardagstolkning.
- Arbetsmarknadsverket ges i uppdrag att redovisa de olika former av stöd, inklusive stöd i form
av tolk, som myndigheten erbjuder personer som är döva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade och hur dessa stöd tillgodoser dessa personers möjligheter till information på
och stöd i form av teckenspråk i arbetslivet.
Statsbidraget till tolktjänsten (Kapitel 11)
Jag har även haft i uppdrag att pröva frågan om en ny fördelningsmodell för statsbidraget till
tolktjänst samt klargöra syftet med bidraget.
Stora variationer i landstingens egenfinansiering av tolkverksamhet
Landstingens egenfinansiering av tolkverksamheten varierar kraftigt från landsting till landsting.
Vissa landsting har en mycket låg andel egenfinansiering, vilket inte var motivet för att införa
det riktade statsbidraget för tolkverksamhet. Syftet med bidraget var att stimulera landstingen att
utveckla tolkverksamheten men inte täcka hela kostnaden.
Min bedömning är att bidraget behövs. Det har nämligen visat sig att en förhållandevis hög
andel beställda tolkuppdrag inte genomförs. Bidraget måste dock i större omfattning än hittills
medföra att teckenspråkiga erbjuds tolk för vardagstolkning i den omfattning som efterfrågas.
Mina förslag:
- Det riktade bidraget till tolkverksamhet behålls och summan 75 miljoner kronor per år står
fast.
- En ny fördelningsmodell av statsbidraget, som tar större hänsyn till de nuvarande faktiska
kostnaderna för tolktjänsten, införs successivt.
- Statsbidraget och modellen för detta utvärderas efter fem år varefter man på nytt prövar om
detta riktade statsbidrag ska finnas kvar och i så fall hur fördelningen ska se ut.
Teckenspråkigas möjligheter som förtroendevalda (Kapitel 12)
I mitt uppdrag har ingått att följa upp hur teckenspråkigas möjligheter att kunna delta i
handläggningen av ärenden på samma sätt som andra förtroendevalda har förbättrats.
Min slutsats är att gruppen teckenspråkiga fortsatt är kraftigt underrepresenterad i alla former av
beslutande församlingar och att ambitionen att kommuner och landsting skulle förbättra
delaktigheten för teckenspråkiga i demokratiskt valda forum på intet sätt infriats.
Brist på tolkar – viktigaste hindret
Bristande tillgång till teckenspråkstolk är det i alla hänseenden det viktigaste hindret som
behöver undanröjas. Det framkommer av mina intervjuer. Det handlar dels om att kunna förfoga
över ett
tillräckligt antal timmar för tolkning, inte bara på dagtid utan även på kvällar och helgar, dels
om att få tillgång till en teckenspråkstolkning med rätt kvalitet. Kritiken handlar också om att
den förtroendevalde själv inte har befogenheter eller ens kan vara delaktig i beslut som avgör
tilldelningen av tolkresurser för upprätthållande av uppdraget. Det behövs alltså åtgärder för att
stärka teckenspråkigas möjligheter att upprätthålla förtroendeuppdrag.
Oklart hur tolkning vid förtroendeuppdrag ska finansieras
Det finns även finns oklarheter när det gäller finansiering av teckenspråkstolkning vid
förtroendeuppdrag. Därför vill jag att statsmakterna tydliggör att kostnaderna för tolkning i
samband med uppdragets genomförande helt ska finansieras av den huvudman som uppdraget
avser. Det innebär att ansvars- och finansieringsprincipen ska tillämpas. Inom den offentliga
sektorn är det respektive kommun och landsting, riksdagen, regeringen samt aktuell myndighet
som ska stå för kostnaderna för tolk vad gäller beredning, förmöten, utbildning, sammanträden
m.m. kopplat till uppdraget. Övrig tolkning ingår i den vardagstolkning som landstingen
tillhandahåller.
Tolkutbildning och auktorisationsfrågor (Kapitel 13)
I mitt uppdrag har även ingått att analysera orsakerna till bristen på behöriga sökande till
tolkutbildningen och att pröva möjligheterna till auktorisation av dövblind- och vuxendövtolkar.
I samband med detta har jag gjort vissa överväganden vad gäller tolkutbildningen.
Språkutbildningar
I dag är utbildningen en sammanhållen teckenspråks- och tolkutbildning om fyra år. Min
bedömning är att utbildningen bör delas upp i två delar enligt tidigare modell, en
språkutbildning och en därpå följande tolkutbildning. Båda utbildningarna bör även i
fortsättningen erbjudas av folkhögskolan. På sikt bör de utformas som högskoleutbildning på
folkhögskola.
Språkutbildningarna bör vara öppna för alla som är intresserad av att lära sig teckenspråk för att
exempelvis kunna utnyttja språket i sitt vanliga arbete – exempelvis förskollärare, lärare,
syokonsulenter m.fl.
Mina förslag:
Dagens sammanhållna 4-åriga tolkutbildning bör revideras. Därför föreslår jag
- att man inom utbildnings- och kulturdepartementet , i samråd med Tolk och översättarinstitutet
vid Stockholms universitet (TÖI), bör bereda förslag till nya utbildningar. Dessa nya
utbildningar bör vara en separat tvåårig teckenspråksutbildning som har anslutning till
tolkutbildningen, en separat tvåårig enhetlig tolkutbildning med gemensamma
antagningskrav, kursplaner och utarbetade betygskriterier.
- att sådan teckenspråksutbildning som har anslutning till tolk- och översättarutbildning
kategoriseras som eftergymnasial utbildning och att de studerande därmed blir berättigade
till studiemedel för eftergymnasiala studier.
- att en ändring i förordningen för TÖI genomförs så att TÖI ges möjlighet att förmedla medel
till teckenspråksutbildning enlig ovan.
- att TÖI:s tillsynsansvar för utbildningarna förtydligas.
- att en översyn av dimensioneringen av utbildningarna behöver göras.
- att en ny inriktning mot översättarutbildning inom tolkutbildningen arbetas fram.
- att man i samband med revideringarna av utbildningarna tar fram riktlinjer för hur
utbildningarna inom folkhögskolan ska kunna valideras mot högskolepoäng.
- att Kammarkollegiet får i uppdrag att beskriva vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att
utbildningsbevis från teckenspråks och dövblindtolkutbildningen ska kunna ersätta av
Kammarkollegiet föreskriven kunskapskontroll för auktorisation som tolk.
- att utbildningarna på sikt blir högskoleutbildningar.
Auktorisation för översättare
Kravet på information på teckenspråk ökar och därmed behovet av översättare. I likhet med
kraven på professionella tolkar bör det finnas motsvarande krav på översättare.
Mina förslag:
- att Kammarkollegiet ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för auktorisation även avseende
översättning mellan svenskt teckenspråk och det svenska språket.
- att Kammarkollegiet ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för auktorisation i
dövblindtolkning.
Nationellt tolkregister
Jag har anslutit mig till kontakttolkutredningens förslag att det inrättas ett nationellt tolkregister
med TÖI som registerhållare över kontakttolkar, tolkar för döva, dövblinda, vuxendöva och
hörselskadade samt konferenstolkar. Dessutom föreslår jag följande.
Förslag
- att TÖI ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för att upprätta ett sådant register samt
- att fastställa kriterier för att bli upptagen i registret och att analysera former och drift av
registerhållning.
- att TÖI tillförs särskilda medel för att genomföra det föreslagna utredningsarbetet.
Kultur och medier och möjligheter till eget skapande (Kapitel 14)
I mitt uppdrag har även ingått att kartlägga och analysera tillgängligheten vad avser kultur och
medier samt möjligheterna till eget skapande för teckenspråkiga.
Kulturpolitiken omfattar frågor om konst, musik, film, teater, dans, litteratur, museiverksamhet,
utställningar m.m. Till kulturpolitikens mål hör bl.a. att verka för att alla får möjlighet till
delaktighet i kulturlivet och till eget skapande. Kulturpolitiken ska även bevara och bruka det
gemensamma kulturarvet, främja bildningssträvandena samt främja mötet mellan olika kulturer
inom landet. För personer som är teckenspråkiga är tillgängligheten till samhällets kulturutbud
starkt begränsad då en ytterst liten del av detta kulturutbud är tillgängligt på svenskt
teckenspråk.
Mina förslag:
- En ändring ska införas i upphovsrättslagen (1960:729) så att litteratur på eller översatt till
teckenspråk fullt ut omfattas av samma regler som övriga skönlitterära och beskrivande
framställningar i tal eller skrift.
- I likhet med det depåbibliotek som finns för samiska språk ska ett depåbibliotek för
teckenspråk inrättas. Detta bibliotek ska få motsvarande uppdrag som biblioteket för
samiska språk. Depåbiblioteket för teckenspråk förs som en del till Talboks- och
punktskriftsbiblioteket (TPB) som härigenom utökas till ett teckenspråks-, talboks- och
punktskriftsbibliotek. Medel ska även anvisas biblioteket för översättning av skönlitteratur
till svenskt teckenspråk.
Forskning (Kapitel 15)
I mitt uppdrag har slutligen ingått att kartlägga nuvarande forskning samt att analysera behovet
av eventuella forskningsinsatser. Kartläggningen av nuvarande forskning har redovisats i ett
separat betänkande Teckenspråk och teckenspråkiga. Kunskaps- och forskningsöversikt – SOU
2006:29.
Fem angelägna områden
Kartläggningen visar att det behövs fortsatt forskning inom en mängd olika områden. Jag
bedömer att främst fem områden är särskilt angelägna:
– Teckenspråkiga barns språkutveckling och tvåspråkighet
– Språkvetenskaplig forskning om svenskt teckenspråk och om svenska som andra språk för
teckenspråkig
– Samhällsvetenskaplig forskning om teckenspråkiga barn, ungdomar och vuxna.
– Forskning om tolkning mellan tecknade och talade språk
– Forskning och utveckling inom IT och mobiltelefoni som ger möjlighet till
distanskommunikation på teckenspråk och till hämtning, lagring och uppspelning av
information och nyheter på teckenspråk.
Stöd till forskning vid universiteten i Stockholm, Göteborg, Örebro och Högskolan i
Malmö
Svensk forskning om teckenspråk och om teckenspråkiga barns språkutveckling från början av
1970-talet och fram tills i dag hävdar sig väl vid jämförelse med motsvarande forskning i andra
länder. Antalet personer med avlagd doktorsexamen i ämnen om tecken-språk och
teckenspråkiga är förhållandevis få men har ökat under de senaste decennierna. Härigenom har
utbildning och forskning om teckenspråkiga etablerats inom flera olika ämnesområden och
spritts till flera universitet och lärosäten.
De forskningsmiljöer där forskning om teckenspråk och om teckenspråkiga bedrivs är dock
fortsatt små. Jag bedömer det därför som angeläget att utöver det särskilda stöd jag föreslår ska
ges åt lingvistisk forskning om teckenspråk och om svenska som andraspråk för döva vid
Stockholms universitet, bör stöd även ges åt den forskning om teckenspråk och teckenspråkiga
som bedrivs vid universiteten i Göteborg och Örebro samt Högskolan i Malmö. I takt med att
denna forskning utvecklas bör respektive lärosäte se till att professorer tillsätts för att garantera
den vetenskapliga kvaliteten i utbildningar och i forskning.
Mitt förslag:
- Jag föreslår att Stockholms universitet ska i likhet med det åtagande universitet har för
forskning och utbildning i svenskt teckenspråk ges ett motsvarande nationellt ansvar i form
av ett särskilt åtagande för forskning och utbildning i svenska som andra språk för döva.
Bilaga 2
Protokollsutdrag SDN Biskopsgården
Sammanträdesdatum 2006-10-10
§ 137
Yttrande över teckenspråk och teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning
SOU 2006:54
Dnr 0392/06
Kommunstyrelsen har begärt stadsdelsnämndens yttrande över remiss om teckenspråk och
teckenspråkiga - Översyn av teckenspråkets ställning SOU 2006:54.
Stadsdelsförvaltningen har den 19 september 2006 upprättat ett tjänsteutlåtande.
Beslut i stadsdelsnämnden
Tjänsteutlåtandet översänds till kommunstyrelsen som stadsdelsnämndens eget
yttrande.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
Vid protokollet
Ingrid Heinz
Rätt utdraget betygar i tjänsten:
Ingrid Heinz
Tjänsteutlåtande SDF Biskopsgården
Yttrande över teckenspråk och teckenspråkiga - Översyn av teckenspråkets ställning SOU
2006:54 Slutbetänkande av utredningen Översyn av teckenspråkets ställning
SAMMANFATTNING
Uppdraget har utgått från tre perspektiv
 Ett språkpolitiskt som handlar om rätten och möjligheten att använda teckenspråket
 Ett handikappolitiskt som handlar om tillgängligheten för människor med funktionshinder
 Ett demokratiperspektiv, om delaktighet på lika villkor som andra
Det är viktigt att kunskap i teckenspråk upprätthålls hos barnet och dess omgivning, eftersom
det finns situationer då hjälpmedlen inte kan användas.
Förvaltningen anser detta är viktigt och visar att det inte är tillräckligt med hjälpmedel utan
teckenspråket måste finnas också.
Dövas tvåspråkighet kännetecknas av tydlig funktionsuppdelning mellan de båda språken.
Tvåspråkigheten uppstår inte spontant. Teckenspråket används som vilket talat språk som helst i
direktkommunikationen mellan människor, medan inlärning av det andra språket svenskan, i
högre grad är beroende av inlärning.
Förvaltningen betonar betydelsen av tvåspråkigheten för målgruppen.
Teckenspråket bör tillerkännas en folkrättslig ställning som motsvarar den ställning i det
svenska samhället som givits nationella minoritetsspråk.
Förvaltningen ser det som viktigt att teckenspråk skall kunna få ställning som minoritetsspråk.
Förvaltningen anser det viktigt att utbildning i teckenspråk ska finnas tillgänglig och likvärdig
för alla barn och elever. Förvaltningen tillstyrker de föreslagna förändringarna i skollagen så
att barn/elever med grav språkstörning ska kunna tas emot i specialskola .
Barn med grav språkstörning som är hörande med som inte kan tillgodogöra sig talat språk är en
liten grupp som behöver insatser av samma slag som döva. Statens skolverk bör inom ramen för
sitt uppdrag följa upp och utvärdera situationen för denna grupp.
Förvaltningen ser detta som ett viktigt uppdrag.
Att vara invandrare och döv är en dubbel utmaning. Det råder stor brist på läromedel som är
anpassade för teckenspråkiga invandrare. Utredaren föreslår att Specialpedagogiska Institutet
(SIT) får i uppdrag att utarbeta läromedel i svenska för invandrare (sfi) till målgruppen
teckenspråkiga invandrare.
Förvaltningen anser att det finns en stor risk att teckenspråkiga invandrare hamnar mellan
stolarna. Det vore bra om problemet kunde lösas.
Personer som blir föräldrar till ett dövt barn saknar i regel helt språkkunskaper i det språk som
kommer att bli barnets första språk och i de allra flesta fall även kunskaper om hur det är att
leva som teckenspråkig. Det är extra viktigt med tidig utbildning. Grundutbildning bör ges när
barnet är på förskolenivå därefter påbyggnad.
Förvaltningen ser att anvisade medel inte har förbrukats, varför man borde kunna göra en
omfördelning. Det är övervägande mammor som går TUFF utbildning. Det är ytterst viktigt att
stimulera även pappor att gå utbildningen. Kontinuerlig utbildning allteftersom barnet växer är
viktigt.
Gränserna är oklara mellan vad som ingår i den vardagstolkning som landstingen skall erbjuda
och finansiera och den tolkning som annan huvudman har ansvar för och ska finansiera. Idag är
detta oklart.
Förvaltningen anser det viktigt att klargöra vad som är vardagstolkning och vad ansvarar
annan huvudman för.
Statsbidraget på 75 miljoner kr förslås stå kvar. Utvidgning av begreppet vardagstolkning
innebär utökade kostnader.
Tillgänglighet för teckenspråkiga till kultur i olika former förutsätter att anordnaren gör sin
verksamhet tillgänglig. Dessvärre ofta i projektform, vilket medför begränsningar i tid. Det
medför svårighet med kontinuitet.
Förvaltningens reflektioner. Det är viktigt att barns behov av teckenspråkiga böcker tillgodoses.
Vuxna kan oftast läsa skriven svenska, men barn behöver teckenspråkiga böcker och borde
satsas på.
FÖRSLAG TILL BESLUT
I Stadsdelsnämnden Biskopsgården
Tjänsteutlåtande översändes till kommunstyrelsen som stadsdelsnämndens eget yttrande.
GÖTEBORGS STAD
BISKOPSGÅRDEN
Björn Järbur
Stadsdelschef
Inger Albertsson
Bitr. verksamhetschef
IFO/Funktionshinder
ÄRENDET
Kommunstyrelsen har begärt att stadsdelsnämnden i Biskopsgården skall yttra sig över
slutbetänkandet i utredningen Översyn av teckenspråkets ställning.
Socialdepartementets remiss: Teckenspråk och teckenspråkiga – Översyn av
teckenspråkets ställning (SOU 2006:54) Slutbetänkande av utredningen Översyn av
teckenspråkets ställning.
REMISSEN
År 2003 fick socialdepartementet uppdraget att göra en översyn av rätten och möjligheterna för
personer som är teckenspråkiga (döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade) att använda sitt
språk i olika sammanhang. Uppdraget inkluderade, genom tilläggsdirektiv, även vuxna som är
hörande men som inte kan tillgodogöra sig talat språk och som är beroende av teckenspråk för
sin kommunikation.
Slutbetänkandet är mycket omfattande cirka 500 sidor inkl bilagor. En kort sammanfattning
bifogas.
Uppdraget har utgått från tre perspektiv
 Ett språkpolitiskt som handlar om rätten och möjligheten att använda teckenspråket
 Ett handikappolitiskt som handlar om tillgänglighet för människor med funktionshinder
 Ett demokratiperspektiv, om delaktighet på lika villkor som andra
2 Teckenspråkiga
Teckenspråkiga definierar sig själva som en språklig minoritet. Vår identitet och självbild är
knuten till vårt språk. Språket är därmed mer än en kommunikationsmetod. Nedvärdering är
diskriminerande och strider mot mänskliga värden. I standardreglerna ses dövas behov av
teckenspråk som så grundläggande för deras möjligheter till delaktighet och gemenskap att
betydelsen av det särskilt påtalas för två huvudområden – tillgänglighet respektive utbildning.
Hörhjälpmedel kan inte ersätta teckenspråk. Exempelvis har de språkvetenskapliga studier som
har utförts i Sverige av barn med Cochleaimplantat (CI) och deras språkutveckling pekar
samstämmigt på betydelsen av att dessa barn ges tillgång till teckenspråk för sin
språkutveckling.
Det är viktigt att kunskap i teckenspråk upprätthålls hos barnet och dess omgivning, eftersom
resultatet av implantationen varierar mellan individer och då det ibland finns situationer där man
inte kan använda implantatet.
Enligt Handikapputredningen finns det mellan 8 000 och 10 000 teckenspråkiga i Sverige.
Förvaltningen anser att detta är viktigt och visar att det inte är tillräckligt med hjälpmedel utan
teckenspråket måste finnas också.
3 Från objekt för talträning till teckenspråkig medborgare
1981 beslöt riksdagen att teckenspråk skulle vara undervisningsspråk i specialskolan för döva
och hörselskadade. Tidigare hade döva i många år mest varit föremål för talträning.
Ytterst är såväl handikappolitiken som språkpolitiken en demokratifråga – samhället måste
byggas med insikten om att alla människor är lika mycket värda, har samma grundläggande
behov och ska behandlas med samma respekt, att mångfald berikar, att varje människa med sin
kunskap och erfarenhet är en tillgång för samhället.
4 Tecknade språk, det svenska teckenspråket och teckenspråkigas tvåspråkighet
Teckenspråk som modersmål har egentligen endast personer som har döva föräldrar.
Teckenspråk överförs oftast inte från generation till generation på motsvarande sätt som talade
språk. Ändå betecknas teckenspråk som de dövas modersmål.
För barn som på grund av avsaknad av eller nedsatt hörsel är beroende av teckenspråk för sin
kommunikation utgör teckenspråk första språk.
Andra språk används vanligen om situationer där en person redan tillägnat sig modersmålet som
förstaspråk och genom inlärning tillägnar sig ytterligare ett språk
Dövas tvåspråkighet kännetecknas av tydlig funktionsuppdelning mellan de båda språken. Det
ena språket – teckenspråket – används som vilket talat språk som helst i direktkommunikation
med andra människor. Det andra språket – svenska språket – fyller primärt läs- och
skriftspråksfunktioner. Tvåspråkigheten uppstår för de flesta inte spontant. Teckenspråk lärs in
naturligt och spontant i en teckenspråkig miljö i samband med barnets allmänna utveckling,
medan inlärning av det andra språket, svenska, i högre grad är beroende av inlärning.
Förvaltningen betonar betydelsen av tvåspråkigheten för målgruppen.
5 Det svenska teckenspråkets status
Frågan om tecknade språks ställning är nära förknippat med den attityd till döva och
hörselskadade som finns i samhället.
En grupp människor som drabbas på ett likartat sätt som människor med annan etnisk bakgrund
i Sverige är personer med funktionshinder.
Teckenspråket bör tillerkännas en folkrättslig ställning som motsvarar den ställning i det
svenska samhället som givits nationella minoritetsspråk. I språkvårdshänseende har
teckenspråket givits denna ställning.
Regeringen bör vidta åtgärder för att komma till rätta med olika former av strukturell
diskriminering på grund av språk.
Förvaltningen ser det som viktigt att teckenspråket skall kunna få ställning som minoritetsspråk
6 Utbildning på teckenspråk. Likvärdig utbildning – ett centralt begrepp
I skollagens portalparagrafer föreskrivs att utbildningen inom varje skolform för barn,
ungdomar och vuxna ska vara likvärdig varhelst den anordnas i landet. Med likvärdig menas
ibland att alla oavsett kön, geografiska, sociala och ekonomiska förhållanden ska ha lika tillgång
till utbildning. Ibland menas att utbildningen ska bedrivas under likartade förutsättningar och ge
likvärdiga kunskaper, som bedöms på ett enhetligt sätt.
De för hela landet gemensamma läroplanerna beskriver en likvärdig utbildningskvalitet.
Här föreskrivs att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.
Språket har en central betydelse för framgång i skolan. Forskning pekar på att
modersmålet/första språket har stor betydelse för barns och ungdomars skolgång.
Modersmålsundervisningen status höjs samtidigt som det görs insatser för elever med annat
modersmål än svenska. Argumentation gäller i lika hög grad teckenspråkiga barns och
ungdomars språkutveckling. Tillgänglighet till utbildning på teckenspråk är en förutsättning för
att såväl handikappolitiska som de språkpolitiska målen ska kunna uppnås.
Barn och ungdomar med dövhet, hörselskada eller språkstörning växer i de flesta fall upp i
familjer där föräldrarna inte initialt behärskar det språk barnet kan tillgodogöra sig. Barn och
föräldrar lär sig ett svenskt teckenspråk parallellt, och barnet går successivt om sina föräldrar
när det gäller detta språk. Teckenspråk förmedlas inte primärt från generation till generation
utan förmedlas och utvecklas främst med andra teckenspråkiga i förskola och skola.
Ansvaret för att utbildning genomförs så att de svarar upp mot de mål som anges för respektive
skolform vilar på kommuner och andra skolhuvudmän. De styrdokument om utbildningens mål,
kursplaner och betygskriterier, som gäller för andra barn, gäller även för teckenspråkiga.
Förskolans uppdrag är att lägga en grund för ett livslångt lärande. Förskolan har inte minst stor
betydelse för barn i särskilt stöd av språkutveckling. Det gäller både barn med svenska som
modersmål och barn med annat modersmål och inte mindre för barn i behov av svenskt
teckenspråk. Varje kommun är skyldig att genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn
som är i behov av sådant stöd.
Förskoleklassens mål för utbildningen är att stimulera varje barns utveckling och lärande för
fortsatt skolgång. Möjligheten till förskoleklass som erbjuder teckenspråklig miljö är av stor
betydelse för teckenspråkiga barns språkutveckling och lärande.
Grundskolan inom det offentliga skolväsendet har ålagts en skyldighet att ge särskilt stöd till
elever som har svårigheter i skolarbetet. Huvudprincipen är att alla barn ska erbjudas skolgång i
sin hemkommun. För barn som av olika skäl behöver stöd i sitt lärande ska utbildningen
anpassas inom ramen för den ordinarie skolorganisationen.
Undantag kan vara barn som är teckenspråkiga på grund av dövhet, dövblindhet eller
hörselskada. För dessa barn finns specialskola, som anses vara en nödvändig förutsättning för
delaktighet och gemenskap.
Förutom i specialskola undervisas teckenspråkiga i särskilda undervisningsgrupper inom ramen
för regionalt samordnad undervisning för elever med funktionshinder, s.k. hörselklasser. Sådana
klasser anordnas bl. a. inom Göteborgs Stad.
För döva, hörselskadade eller med språkstörning är tillgången på information och möjligheten
att göra sig förstådda på teckenspråk en förutsättning för tillgänglighet och delaktighet i
samhällslivet. Nuvarande skollag jämställer inte barn/elever med språkstörning och barn/elever
med dövhet eller hörselskada. Ett förslag finns att förändra skollagen för att även barn/elever
med språkstörning ska omfattas.
Förvaltningen anser det viktigt att utbildning i teckenspråk ska finnas tillgänglig och likvärdig
för alla barn och elever och tillstyrker de föreslagna förändringarna i skollagen så att
barn/elever med grav språkstörning ska kunna tas emot i specialskola .
7 Barn med grav språkstörning i behov av teckenspråk för kommunikation
Barn, ungdomar och vuxna som är hörande men som inte kan tillgodogöra sig talat språk och
därför är beroende av teckenspråk, är en liten grupp som behöver insatser av samma slag som
döva. Dessa barn beskrivs som talskadade, beteckningen språkstörda används mer idag. Det rör
sig om få personer år2005, 51 elever varav 3 i behov av teckenspråk.
Dessa barn får sin undervisning alltmer i den egna hemkommunen.
Denna grupp har blivit osynliggjord och därmed inte fått sina behov tillgodosedda.
Statens skolverk bör inom ramen för sitt uppdrag följa upp och utvärdera situationen för elever
med språkstörning i behov av teckenspråk.
Utredarens förslag: Skollagen och specialskoleförordningen ändras, så att barn med
språkstörning som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation får möjlighet till
undervisning i specialskolan för döva och hörselskadade. Man vill också ändra bestämmelserna
så att dessa personer erbjuds tolktjänst för vardagstolkning.
Förvaltningen ser detta som viktiga förslag.
8 Utbildning i svenskt teckenspråk för invandrare, tfi
Teckenspråkiga som invandrar till Sverige behöver lära sig svenskt teckenspråk för att kunna
tillgodogöra sig den utbildning i svenska för invandrare som kommunerna är skyldiga att
erbjuda enligt Skollagen (1985:1100).
Personer med funktionshinder skall kunna välja vuxenutbildning och utbildningsanordnare
utifrån sina behov och inte utifrån vilken utbildning eller vilka lokaler som är anpassade för
dem. Döva invandrare som behöver sfi är en liten målgrupp
Att vara invandrare och döv: en dubbel utmaning.
Det tar ungefär 7-8 månader för en vuxen döv som är språkligt aktiv att lära sig behärska det
svenska teckenspråket. Det tar kortare tid att lära sig teckenspråket för döva än vad det tar att
lära sig svenska för hörande.
Målet för utbildningen har varit att ge vuxna döva invandrare grundläggande kunskaper i
svenskt teckenspråk och svenska språket samt goda kunskaper om hur det svenska samhällsoch yrkeslivet fungerar.
Det råder en stor brist på läromedel. De måste vara på teckenspråk och på lätt skriven svenska.
Det finns 800 – 1000 personer i Sverige som är invandrare och barndomsdöva.
Vid asylutredningar och andra tillfällen då samtal är inplanerat med en person som är döv
anlitar Migrationsverket teckenspråkstolk. Det kan dock innebära svårigheter att anlita
teckenspråkstolk då tillgången inte är så stor.
En del döva kommer från länder där det inte finns någon tillgång till kommunikation på dövas
villkor, de saknar alltså teckenspråk, vilket i praktiken gör dem språklösa. Detta gör dem till en
extra utsatt grupp.
Utredaren föreslår att Specialpedagogiska Institutet (SIT) får i uppdrag att utarbeta läromedel i
svenskt teckenspråk för invandrade och anpassa läromedel i sfi till målgruppen teckenspråkiga
invandrare.
Förvaltningen anser att det finns en stor risk att teckenspråkiga invandrare hamnar mellan
stolarna. Det vore bra om problemet tydliggjordes.
9 Teckenspråksutbildning för föräldrar
Personer som blir föräldrar till ett dövt barn saknar i regel helt språkkunskaper i det språk som
kommer att bli barnets första språk och i de allra flesta fall även kunskaper om hur det är att
leva som teckenspråkig. Det är extra viktigt med tidig utbildning. Staten har ansvar för 240 tim
teckenspråksutbildning för föräldrar till döva barn. Landstingen erbjuder utbildning för föräldrar
inom ramen för habiliteringsansvaret. Något landsting har även erbjudit teckenspråksutbildning
för syskon och far- och morföräldrar.
De 240 timmarna anses inte tillräckliga. Föräldrarnas behov av att t ex kunna ha en dialog med
sin tonåring kräver successivt helt nya språkfärdigheter. Grundutbildningen bör ges när barnet
är på förskolenivå därefter påbyggnad.
Barn med hörselnedsättningar måste så långt möjligt ges tillfälle att bli tvåspråkiga. Dvs att
tillägna sig det talade språket via hörsel och tal samt kunna avläsa och teckna det svenska
teckenspråket.
De anvisade medel som anslagits för Teckenspråksutbildning för föräldrar (TUFF-utbildning)
har inte förbrukats. 2005 anvisades 10,9 milj kr och 3,8 återbetalades.
Förvaltningen ser att anvisade medel inte har förbrukats varför man borde kunna göra en
omfördelning. Det är övervägande mammor som går TUFF utbildning. Det är ytterst viktigt att
stimulera även pappor att gå utbildningen. Kontinuerlig utbildning allteftersom barnet växer är
oerhört viktigt.
10 Samhällsstöd
Tolkbehovet är inte fullt ut tillgodosett. Gränserna är oklara mellan vad som ingår i den
vardagstolkning som landstingen skall erbjuda och finansiera och den tolkning som annan
huvudman har ansvar för och ska finansiera. Idag är detta oklart.
Utredarens förslag:
Vardagstolkning landstingets ansvar enligt HSL – läkar- och tandläkarbesök, kontakter med
myndigheter, ärende till affär, apotek, bibliotek, information vid fackliga möten, i kyrkan vid
dop, konfirmation, begravning, vigsel. Utvidgningen av begreppet vardagstolkning består i
arbetslivet, vid t ex nyanställning. Här råder en osäkerhet i vad som ingår i begreppet
vardagstolkning.
Dövas rättigheter och möjligheter till full delaktighet i samhället måste tillgodoses genom tolk,
översättningar av information till teckenspråk m m.
Ytterst är tillgänglighet en fråga om demokrati i och med att delaktighet förutsätter lika
tillgänglighet. Alla ska ha möjlighet att ta del av information och göra sig hörda.
Utöver att ingen får utsättas för diskriminering på grund av funktionshinder är innebörden även
att ingen får diskrimineras på grund av språk.
De hinder döva möter i arbetslivet är i hög grad relaterade till språket. Antalet
teckenspråksanvändare inskrivna i arbetsförmedlingen var 2005 1 065 personer.
I vuxenutbildning gör bristen på tolkar och de höga kostnaderna att en utbildning på t ex
KomVux omöjliggörs för personer som är döva, dövblinda eller hörselskadade.
När det gäller universitet och högskolor är antalet studenter med behov av teckenspråkstolk 133
år 2005. Kostnaderna för teckenspråkstolk uppgick till drygt 42 milj kronor.
Tolk vid förtroendeuppdrag. 40 personer är beroende av teckentolk. Rikstolktjänst har 6,4 milj
2006. Detta skall täcka kostnaderna.
Barns behov av tolk. Närmare 15 % av alla registrerade tolkanvändare är barn och ungdomar.
Sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att erbjuda barn vardagstolkning på samma villkor som
vuxna, men som barnen själva säger upplever de att det finns en stor tolkbrist.
Myndigheter har skyldighet att ge information på teckenspråk. Dessutom bör grundläggande
information om myndigheten finnas i lättläst och teckentolkad version på webbplatsen.
Landstingens skyldighet att tillhandahålla tolk motsvaras inte av en rättighet för teckenspråkiga
att få tolkningen utförd. Brådskande akuta beställningar vid t ex sjukdom utförs alltid i första
hand.
Förvaltningen ser allvarligt på problemet med tolkbrist. Det ses inte som värdigt att ungdomar
skall behöva använda föräldrar eller syskon som tolkar. Vardagstolkning är inte fullt ut
tillgodosett.
Förvaltningen anser det viktigt att klargöra vad som är vardagstolkning och vad annan
huvudman ansvarar för.
Förvaltningen kan konstatera att IT teknikens framsteg kommer att vara av speciell
betydelsefulla för målgruppen.
11 Statsbidraget till landstingens tolktjänst
Statsbidrag 75 milj kr står fast. Utvidgning av begreppet vardagstolkning innebar utökade
kostnader
Man avstod från att beställa tolk då man vet att det innebär svårighet att få tolk. Ej utförda
beställda uppdrag var 26 % 2001 och 19 % 2005.
År 2005 fanns 5 312 registrerade tolkanvändare. Västra Götalands regionen hade år 2005 981
personer som är tolkanvändare.
Frilanstolkar hyrs in för att täcka behovet. Statsbidraget skall ses som ett tillskott i landstinget
men inte utgöra en total finansieríng av verksamheten. Västra Götalands-regionens
statsbidragsandel av landstingets totala kostnad för vardagstolkning utgjorde 2005 38 %. Den
förväntade ökningen av vardagstolkning har inte infriats. Troligen p g a att man avstår från att
söka tolk p g a att det inte är lönt.
14 Kultur, medier och möjligheter till eget skapande
Tillgänglighet för teckenspråkiga till kultur i olika former förutsätter att anordnaren gör sin
verksamhet tillgänglig. Detta har anordnaren skyldighet att göra. Dessvärre är det ofta i
projektform och begränsas då i tid. Det medför svårighet med kontinuitet.
Litteratur på och översättningar till svenskt teckenspråk måste jämställas med det som gäller för
andra språk. Lagen föreskriver att alla medborgare skall ha tillgång till ett folkbibliotek.
800 poster av videogram och CD rom på teckenspråk, 170 böcker skönlitteratur, varav 100 är
barnböcker. Jämför med 90 000 talböcker.
Svenska Filminstitutet disponerar 1,4 milj kr för att öka tillgängligheten för person med
funktionshinder. Detta anslag används mest till textning av spelfilm. 2005 producerades 41
svenska filmer. Av dessa textades 18.
Tyst teater är en teatergrupp som spelar på teckenspråk. På 46 platser hade man 60
föreställningar under 2005. Detta var ett projekt som nu är avslutat.
Museiverksamhet – inget av de centrala muséerna har information på teckenspråk på sina
webbplatser på teckenspråk.
Det finns inte tillräcklig tillgänglighet till miljöer för eget skapande. Studieförbunden visade att
2005 fanns 205 döva personer i cirklar för måleri, teater och drama.
Föreningslivet är en viktig social och i hög grad en kulturell funktion. 40 idrottsföreningar finns
för teckenspråkiga.
SVT visade 2005 58 tim teckenspråkiga program, samt repriser. Program för barn har ökat och
för vuxna minskat. Inriktning nyheter, information och kulturprogram. Sportsändningar görs
inte över huvudtaget.
Förvaltningens reflektioner. Det är viktigt att barns behov av teckenspråkiga böcker tillgodoses.
Vuxna kan oftast läsa skriven svenska, men barn behöver teckenspråkiga böcker och borde
satsas på. Förvaltningen vill poängtera att kulturutbudet anpassas för målgruppen för att öka
deras möjlighet att delta på lika villkor som andra.
Bilaga 3
Protokollsutdrag SDN Högsbo
Sammanträdesdatum 2006-09-19
Yttrande till kommunstyrelsen över Socialdepartementets remiss "Teckenspråk och
teckenspråkiga - Översyn av teckenspråkets ställning" (SOU 2006:54).
Kommunstyrelsen har för yttrande remitterat Socialdepartementets remiss ”Teckenspråk och
teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning” (SOU 2006:54) till stadsdelsnämnden.
Förvaltningen har i ärendet upprättat ett tjänsteutlåtande 2006-09-07 med förslag till yttrande.
Stadsdelsnämndens beslut
Som yttrande till kommunstyrelsen över Socialdepartementets remiss ”Teckenspråk och
teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning” (SOU 2006:54) översänds förvaltningens
tjänsteutlåtande.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
Vid protokollet
Ingemar Stubelius
2006-09-19
Ordförande
Justerare
Rätt avskrivet intygar i tjänsten
Sonia Bengtsson
Registrator
Tjänsteutlåtande SDF Högsbo
Yttrande till kommunstyrelsen över Socialdepartementets remiss ”Teckenspråk och
teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning” (SOU 2006:54)
SAMMANFATTNING
Remissen är ett uppdrag (direktiv 2003:169) och är en översyn av rätten och möjligheterna för
teckenspråkiga personer (döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade) att använda sitt språk i
olika sammanhang. Via tilläggsdirektiv (dir. 2005:100) ingår också i uppdraget att inkludera
barn, ungdomar och vuxna hörande som inte kan tillgodogöra sig talat språk och som är
beroende av teckenspråk för sin kommunikation. Alla målgrupper benämns som teckenspråkiga. Uppdraget behandlar tre perspektiv – språkpolitiskt (rätten och möjligheterna att
använda teckenspråket), handikappolitiskt (tillgängligheten för funktionshindrade jämfört med
övriga svenska medborgare) och ett demokratiskt (delaktighet på lika villkor som andra).
Förvaltningen tillstyrker i allt väsentligt remissförslaget då det stärker teckenspråkigas rätt att
använda sitt språk och möjliggör användandet av det i olika sammanhang vilket ökar
möjligheten till delaktighet i samhället. Detta såväl nationellt som att Sverige agerar
internationellt i denna sak enligt intentioner och förslag (kap 2-5).
FÖRSLAG TILL BESLUT
Som yttrande till kommunstyrelsen över Socialdepartementets remiss ”Teckenspråk och
teckenspråkiga – Översyn av teckenspråkets ställning” (SOU 2006:54) översänds förvaltningens
tjänsteutlåtande.
GÖTEBORGS STAD
Högsbo
Jan Mellberg
stadsdelschef
Didier Degols
verksamhetschef
Anders Edwall
Biträdande rektor
ÄRENDET
Yttrande till Socialdepartementets remiss; Teckenspråk och teckenspråkiga – Översyn av
teckenspråkets ställning (SOU 2006:54) Slutbetänkande av utredningen Översyn av
teckenspråkets ställning.
FÖRSLAGEN
Se – bifogad sammanfattning
FÖRVALTNINGENS SYNPUNKTER
Förvaltningen tillstyrker i allt väsentligt remissförslaget då det stärker teckenspråkigas rätt att
använda sitt språk och möjliggör användandet av det i olika sammanhang vilket ökar
möjligheten till delaktighet i samhället.
Förvaltningen som har resursnämndsuppdraget att driva en teckenspråkig skola
(Kannebäcksskolan) har framförallt synpunkter på kap 6 (Utbildning på teckenspråk), kap 7
(Hörande personer med grav språkstörning i behov av teckenspråk för sin kommunikation) samt
kap 8 (Teckenspråkiga invandrare) och kommer att behandla dem utifrån Kannebäcksskolans
perspektiv.
-
-
Förslag till kap 2-5. Tillstyrker
Samtliga nuvarande statliga former av verksamhet till stöd för likvärdig utbildning på
teckenspråk förs till en myndighet – Specialskolemyndigheten. Tillstyrker i allt
väsentligt. Aspekten med mer centraliserat utövande än idag torde öka likvärdigheten
gällande utbildning på teckenspråk. Målgruppen är volymmässigt för liten för att olika
statliga myndigheter skall kunna generera högre effekt än en sammanhållen sådan.
Möjligheten med externa klasser inom specialskolan återinförs. Tillstyrker i allt
väsentligt. Som kommunal grundskola lever i dag Kannebäcksskolan under paradoxen
att som utbildningsanordnare av teckenspråkig utbildning av specialskolans målgrupp
inte på ett självklart sätt kunna tillgodogöra sig av det nätverk och med det den samlade
kompetens och erfarenhet som specialskolan utgör. Som kommunal
utbildningsanordnare skall vi heller inte tillämpa den kursplan som är anpassad till
målgruppen. Som extern skola (begreppet klass passar inte i sammanhanget då vi har
ca 150 elever inom i remissen angiven målgrupp) ges vi större möjligheter att ta del av
nätverk och möjligheten att tillämpa en för målgruppen anpassad kursplan.
Flörvaltningen vill dock i sammanhanget varna för att om en övergång till
specialskolan innebär en normativ och/eller organisatorisk distansering från den
hörande skolan så undermineras möjligheten till en för målgruppen så optimal
läromiljö som möjligt. Optimalt för i remissen definierad målgrupp av teckenspråkiga
elever på Kannebäcksskolan vore om vi delade normativt och organisatoriskt
sammanhang med den hörande skolan i området samtidigt som de teckenspråkiga
eleverna gavs de fördelar som specialskolan medför.
Positivt då behoven i målgruppen varierar gällande språklig miljö. De allra flesta behöver
utveckla tal och teckenspråk parallellt. Några kommer att behöva en rent teckenspråkig
lärande miljö. Andra en rent talande lärande miljö. Gruppen behöver en
utbildningsanordnare som kan tillgodose båda dessa språkmiljöer för optimal utveckling
och ges möjligheten att vandra mellan språkliga lärandemiljöer. Om ansvaret för denna
målgrupp av elever oavsett utbildningsanordnarens huvudmannaskap läggs på staten så bör
delar av den kommunala kostnaden föras över på staten.
- Statens skolverk ges i uppdrag att intensifiera tillsyn i form av utbildningsinspektion,
uppföljning och utvärdering av utbildning för barn, ungdomar och vuxna som är
beroende av teckenspråk för sin kommunikation. Tillstyrker. Positivt att en huvudman
(statens skolverk) intensifierar tillsyn i form av utbildningsinspektion. Detta torde
-
-
-
-
-
gagna möjligheten till likvärdig utbildning för teckenspråkiga samt betona utvecklingen
till att intensifiera arbetet efter normativ normalitet hos utbildare på teckenspråk.
Inom vuxenutbildningsområdet utgår jag från att regeringen snarast genomför de
speciella insatser som regeringen bedömt behöva göras om teckenspråkstolk vid
utbildning och som aviserats i proposition 2000/01:72 Vuxnas lärande och utveckling
av vuxenutbildningen, antagen av riksdagen. Tillstyrker
Skollagen och specialskoleförordningen ändras så att barn med språkstörning som är
beroende av teckenspråk för sin kommunikation får möjlighet till undervisning i
specialskolan för döva och hörselskadade. Tillstyrker. Kannebäcksskolan har redan
denna målgrupp integrerad i sin verksamhet. Positivt då behoven i målgruppen varierar
gällande språklig miljö. De allra flesta behöver utveckla tal och teckenspråk parallellt.
Några kommer att behöva en rent teckenspråkig lärande miljö. Andra en rent talande
lärande miljö. Gruppen behöver en utbildningsanordnare som kan tillgodose båda
dessa språkmiljöer för optimal utveckling och ges möjligheten att vandra mellan
språkliga lärandemiljöer. Om ansvaret för denna målgrupp av elever oavsett
utbildningsanordnarens huvudmannaskap läggs på staten så bör delar av den
kommunala kostnaden föras över på staten.
Bestämmelserna i 3b § i hälso- och sjukvårdslagen ändras så att landstingen ges
skyldighet att erbjuda tolktjänst för vardagstolkning till personer med språkstörning som
är beroende av teckenspråk. Tillstyrker
Förslag till (kap 8). Tillstyrker. En utsatt och marginaliserad grupp som i och med
förslagen särskilt uppmärksammas. Viktigt att målgruppen (teckenspråkiga invandrare)
ges dessa möjligheter oavsett utbildningsanordnarens huvudmannaskap.
Förslag till (kap 9) Teckenspråksutbildning för föräldrar. Tillstyrker
Förslag till (kap 10 Samhällsstöd. Tillstyrker
Förslag till (kap 11) Statsbidraget till tolktjänsten. Tillstyrker.
Förslag saknas till (kap 12) Teckenspråkigas möjligheter som förtroendevalda.
Förslag till (kap 13) Tolkutbildning och auktorisationsfrågor. Tillstyrker
Förslag till (kap 14) Kultur och medier och möjligheter till eget skapande. Tillstyrker
Förslag till (kap 15) Forskning. Tillstyrker
Avslutningsvis tillstyrker förvaltningen att kommunstyrelse i sitt remissyttrande i sin helhet
tillstyrker Socialdepartementets remiss; Teckenspråk och teckenspråkiga – Översyn av
teckenspråkets ställning (SOU 2006:54) Slutbetänkande av utredningen Översyn av
teckenspråkets ställning.
Bilaga 4
Protokollsutdrag SDN Tuve-Säve
Sammanträdesdatum 2006-09-26
REMISS FRÅN SOCIALDEPARTEMENTET ANGÅENDE ÖVERSYN AV
TECKENSPRÅKETS STÄLLNING STÄLLNING
Föreligger tjänsteutlåtande i ärendet daterat 2006-09-06
Tuve-Säve stadsdelsnämnd beslutar
att till kommunstyrelsen översända föreliggande tjänsteutlåtande
Paragrafen förklaras omedelbart justerad
Vid protokollet
Bengt Nilsen
Från det justerade protokollet rätt utdraget, betygar i tjänsten:
Bengt Nilsen
Tjänsteutlåtande SDF Tuve-Säve
REMISS SOU 2006:54 ÖVERSYN AV TECKENSPRÅKETS STÄLLNING.
FÖRSLAG TILL BESLUT
Tuve-Säve stadsdelsnämnd föreslås besluta
att till kommunstyrelsen översända följande tjänsteutlåtande
BAKGRUND
Tuve-Säve stadsdelsnämnd har från Kommunstyrelsen mottagit begäran om yttrande över
slutbetänkandet av utredningen, Översyn av teckenspråkets ställning
ÄRENDET
Genom beslut av regeringen den 18 december 2003 bemyndigades chefen för
Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en bred översyn av
rätten och möjligheterna att använda teckenspråket. I tilläggsdirektiv den 15 december 2005
gavs utredaren i uppdrag att i målgruppen för sitt arbete inkludera barn, ungdomar och vuxna
som är hörande men som inte kan tillgodogöra sig talat språk och som följd av detta är beroende
av teckenspråk för sin kommunikation.
Utredaren har arbetat utifrån tre perspektiv:
Språkpolitiskt vilket handlar om rätten och möjligheten att använda teckenspråket och att ingen
får diskrimineras på grund av sitt språk.
Handikappolitiskt som handlar om tillgänglighet för människor med funktionshinder jämfört
med övriga medborgare samt
Demokratiperspektivet som handlar om delaktighet på lika villkor för alla.
FÖRVALTNINGENS SYNPUNKTER
Förvaltningen anser att utredningen ger en heltäckande och välmotiverad bild som bakgrund till
de förslag som utredaren lägger fram. Förvaltningen delar utredarens åsikt att det svenska
teckenspråkets ställning är en fråga om den enskildes rätt till ett språk för delaktighet och
jämlikhet med andra medborgare. Förvaltningen tillstyrker förslagen men vill lämna synpunkter
under följande kapitel.
Kap. 8. Rätten till utbildning i svenskt teckenspråk likställs med rätten till utbildning i svenska
för invandrade.
Vid ett genomförande är det viktigt att kommunen tillförs statliga medel för det nya åtagandet
att inom vuxenskolan ge utbildning till invandrade personer med behov av teckenspråk.
Kap 9.Teckenspråksutbildning för föräldrar
Alla föräldrar skall erbjudas den statliga teckenspråksutbildningen, TUFF där strävan är att 240
timmar tas ut under barnets förskoletid, därefter erbjuds en påbyggnadsutbildning som nu
föreslås kompletteras med IT baserad distansundervisning i teckenspråk.
På grund av att föräldrar av olika anledningar kan ha svårigheter att närvara vid
utbildningstillfällen som ges inom Tuff utbildningen bör möjlighet till distansutbildning
erbjudas som komplement också inom TUFF utbildningen.
Kap 11 och 12 Statsbidrag till tolktjänsten samt brist på tolkar.
Det riktade statliga bidraget till tolkverksamheten avseende vardagstolkning föreslås som
tidigare utgå med 75 miljoner kronor per år. Med tanke på de framsteg som gjorts och görs inom
data och mobiltelefoni kan framtiden medföra en effektivisering när det gäller verksamhetens
ekonomi samt att behovet av teckentolkar inte ökar.
KONSEKVENSBESKRIVNINGAR
Utredarens förslag medför inga större åtaganden eller kostnader för kommunen
JÄMSTÄLLDHET
Utredarens förslag förstärker rätten till och möjligheterna att använda teckenspråk samt ökar den
enskildes möjlighet till tillgänglighet och delaktighet på lika villkor som andra.
SAMRÅD
Handikapprådet sammanträde
2006-09- 06
BILAGOR
Sammanfattning av utredningens slutbetänkande (bilaga 1).
Författningsförslag (bilaga 2)
Margareta Ridelius
Stadsdelschef’
Kais-Marie Sandell
Verksamhetschef
Bilaga 5
Protokollsutdrag SDN Örgryte
Sammanträdesdatum 2006-09-26
§ 125
Förslag till yttrande över socialdepartementets remiss ”Teckenspråk och teckenspråkiga översyn av teckenspråkets ställning”
Dnr 406/06
Kommunstyrelsen har begärt stadsdelsnämndens yttrande över socialdepartementets remiss
”Teckenspråk och teckenspråkiga- översyn av teckenspråkets ställning” (SOU 2006:54).
Stadsdelsförvaltningen, kansliavdelningen, har i tjänsteutlåtande, daterat 2006-09-12, redogjort
för förvaltningens förslag till yttrande.
Stadsdelsnämnden Örgryte beslutar
att som eget yttrande över socialdepartementets remiss ”teckenspråk och teckenspråkiga –
översyn av teckenspråkets ställning” översända förvaltningens tjänsteutlåtande till
kommunstyrelsen.
Paragrafen förklarades omedelbart justerad.
Tjänsteutlåtande SDF Örgryte
Förslag till yttrande över socialdepartementets remiss ”Teckenspråk och teckenspråkiga –
översyn av teckenspråkets ställning (SOU 2006:54)
ÄRENDET
Kommunstyrelsen har begärt nämndens yttrande över socialdepartementets remiss
”Teckenspråk och teckenspråkiga – översyn av teckenspråkets ställning”, slutbe-tänkande av
utredningen Översyn av teckenspråkets ställning.
Yttrande har även begärts från SDN Tuve-Säve, Biskopsgården, Högsbo samt
vuxenutbildningsnämnden och handikapprådet.
REMISSEN
År 2003 fick socialdepartementet uppdraget att göra en översyn av rätten och möjligheterna för
personer som är teckenspråkiga (döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade) att använda sitt
språk i olika sammanhang. Uppdraget inkluderade, genom tilläggsdirektiv, även vuxna som är
hörande men som inte kan tillgodogöra sig talat språk och som är beroende av teckenspråk för
sin kommunikation.
Slutbetänkandet är mycket omfattande - cirka 500 sidor inkl bilagor. En kort sammanfattning
bifogas.
Uppdraget har utgått från tre perspektiv
 ett språkpolitiskt som handlar om rätten och möjligheten att använda teckenspråket
 ett handikappolitiskt som handlar om tillgänglighet för människor med funktionshinder
 ett demokratiperspektiv, om delaktighet på lika villkor som andra
De förslag som utredaren lägger fram handlar om:

Sverige bör verka internationellt för att teckenspråkets ställning stärks

Förutsättningar ska skapas för likvärdig utbildning på teckenspråk. Utredaren menar att den
utbildning som erbjuds teckenspråkiga inte längre kan anses likvärdig med den som erbjuds
andra i samhället. Uppdelningen av ansvar för teckenspråkigas lärande och för stöd till
skolhuvudmän om teckenspråkigas behov har gjort att samhällets stöd åt teckenspråkigas
lärande har försvagats.

För att integrationen av döva invandrare ska fungera behövs utbildning för dessa i svenskt
teckenspråk. Rätten till svenskt teckenspråk bör likställas med rätten till utbildning i
svenska för invandrare.

Stödet till föräldrar och syskon till barn som är beroende av teckenspråk bör stärkas.

De teckenspråkiga är i större omfattning än andra beroende av att kunna få och använda
information på sitt eget språk. Teckenspråkigas behov av vardagstolkning tillgodoses inte
fullt ut och gränsdragningsproblem mellan olika huvudmäns ansvar förekommer.
Socialstyrelsen och arbetsmarknadsverket föreslås få uppdrag med anledning av dessa
brister.

Förslag läggs också när det gäller fördelningsmodell för statsbidrag.
Utredaren konstaterar att gruppen teckenspråkiga är kraftigt underrepresenterad i alla former av
beslutande församlingar och att ambitionen att kommuner och landsting skulle förbättra
delaktigheten för teckenspråkiga i demokratiskt valda forum på intet sätt har infriats. Bristande
tillgång till teckenspråkstolk är det i alla hänseenden viktigaste hindret som behöver undanröjas
och förslag läggs därför om tolkutbildning och finansiering av teckenspråkstolkning i samband
med förtroendeuppdrag.
Slutligen läggs förslag rörande tillgängligheten till kultur och medier, möjligheten till eget
skapande samt förslag om forskning inom en mängd områden.
Enligt handikapputredningen finns det 8000 – 10 000 teckenspråkiga personer i Sverige som är
födda döva eller som blivit döva under barn- och ungdomsåren. Antalet personer som blivit
döva i vuxen ålder beräknas till cirka 4 000. Det föds cirka 200 barn varje år som är döva eller
har så kraftigt nedsatt hörsel att de behöver hörapparat. Av dessa är 60-70 barn beroende av
teckenspråk.
SYNPUNKTER
Utredningen handlar om en målgrupp i samhället som är relativt liten och med specifika behov
för att kunna leva ett likvärdigt liv som andra. De förslag som läggs syftar till att förstärka
förhållningssättet att detta är personer med teckenspråk som första språk – ett synsätt som
förvaltningen självfallet instämmer i. Åtgärder som syftar till att underlätta vardagssituationer
och skapa förutsättningar för så likvärdiga villkor som möjligt för de teckenspråkiga är
angelägna.
Inom de verksamheter förvaltningen ansvarar för möter vi dock mycket sällan teckenspråkiga
personer. De förslag som utredningen lägger berör inte heller direkt våra verksamheter och det
är därför svårt att kommentera de enskilda förslagen.
Flera förslag handlar om barn och ungdomar. I förslagen sätts barnet i fokus. Utredaren har
poängterat vikten av att utifrån de unika behov varje individ har, behålla och utveckla den
kompetens som ett samhälle behöver för att stötta dessa barn och ungdomar. Inom förskole- och
skolverksamheten är inkludering ett centralt begrepp – att barn och ungdomar med olika
funktionshinder så långt möjligt ska inkluderas inom den vanliga förskolan/skolan. Vi menar
dock att det är viktigt att samhället inte bygger bort sin kompetens i tron att varje enskild
stadsdel/kommun kan ta över ansvaret för dessa barn och ungdomar. Inkluderingen måste stå i
relation till möjligheten att erbjuda dessa barn och ungdomar en förskola och skola med kvalitet
utifrån deras behov.
Nedan följer en redovisning av hur och i vilken omfattning vi möter personer med teckenspråk i
våra verksamheter.
Förskola och skola
Antalet barn som p g a hörselskada har behov av en verksamhet där teckenspråk finns är
mycket få. Barn som har hörselskada upptäcks oftast tidigt. Förskolan har en väl uppbyggs
kontakt med barnavårdscentralerna vilket gör att man tidigt i dialog med familjen kan se vilka
behov barnet har. Det finns i Göteborg förskolor som har den kompetens dessa barn behöver.
Detsamma gäller för barn i skolåldern – det finns skolor som har den kompetens som krävs för
att barnen ska kunna få en skola anpassad till sina behov och där teckenspråk är ett språk bland
andra. Om familjen anser att barnet har ett mer specialiserat behov finns möjlighet att söka till
Vänerskolan i Vänersborg. Det är förvaltningens uppfattning att den dialog som finns mellan
föräldrar och verksamhetsföreträdare hittills har fungerat väl. Det är inte realistiskt att varje
stadsdelsnämnd i egen regi bygger upp verksamheter för dessa barn och ungdomar.
Funktionshinderverksamheten
Teckenspråkiga personer som är i behov av stöd från funktionshinderverksamheten har generellt
andra tilläggshandikapp, som t ex fysiska funktionshinder eller utvecklingsstörning. Örgrytebor
som har behov av att bo i bostad med särskild service med teckenspråkig personal erbjuds
sådant boende i Göteborg, dock inte i Örgryte. Det finns även hemtjänstinsatser, daglig
verksamhet, avlösarservice och lägerverksamhet med teckenspråkig personal som Örgryte vid
behov köper från annan stadsdel. I mötet med teckenspråkiga använder handikappsekreterarna
alltid tolk. Det är verksamhetens uppfattning att de behov som funnits har kunnat tillgodoses.
Äldreomsorgen
Det är mycket sällsynt att vår äldreomsorg möter personer som är teckenspråkiga – endast ett
par personer under de senaste åren. Det har då gällt hemtjänstinsatser och på samma sätt som för
funktionshinderverksamheten gäller att det då finns kompetens att köpa från annan stadsdel i
Göteborg.
FÖRSLAG TILL BESLUT
Stadsdelsnämnden Örgryte föreslås besluta
att som eget yttrande över socialdepartementets remiss ”Teckenspråk och
teckenspråkiga – översyn av teckenspråkets ställning” översända förvaltningens
tjänsteutlåtande till kommunstyrelsen
ÖRGRYTE STADSDELSFÖRVALTNING
Tomas Kollberg
Bilaga 6
Protokollsutdrag Vuxenutbildningsnämnden
Sammanträdesdatum 2006-09-27
§ 119 Yttrande om översyn av teckenspråkets ställning, dnr 223/06
Remiss SOU 2006:54 Teckenspråk och teckenspråkiga
ÄRENDE
Kommunfullmäktige i Göteborgs Stad har begärt ett yttrande från
Vuxenutbildningsförvaltningen avseende remissen Teckenspråk och teckenspråkiga - Översyn
av teckenspråkets ställning SOU 2006:54.
Utgångspunkten för skrivelsen är teckenspråkigas tillgång till information på teckenspråk och
möjligheten att göra sig förstådda på teckenspråk som en förutsättning för delaktighet och
tillgänglighet. Skrivelsen fokuserar även på utbildning för teckenspråkiga inom alla nivåer i
utbildningssystemet.
Skrivelsens utgångspunkt är rätten till likvärdig utbildning och ett erkännande av teckenspråket
som minoritetsspråk. Skrivelsen belyser teckenspråket ur ett språkpolitiskt, ett handikappolitiskt
och ett demokratiskt perspektiv.
HANDLING
Vuxenutbildningsförvaltningens tjänsteutlåtande den 19 sept.
FÖRSLAG TILL BESLUT
Vuxenutbildningsnämnden ställer sig bakom det yttrande som vuxenutbildningsförvaltningen
lämnat avseende Översyn av teckenspråkets ställning.
YRKANDE
Peter Rundström (v) yrkar för (s), (v) och (mp) och Marie Rydén (m) yrkar för (m) och (fp)
bifall till förvaltningens förslag.
BESLUT
Vuxenutbildningsnämnden ställer sig bakom det yttrande som vuxenutbildningsförvaltningen
lämnat avseende Översyn av teckenspråkets ställning.
Beslutet förklarades omedelbart justerat.
Tjänsteutlåtande Vuxenutbildningsförvaltningen
Teckenspråk och teckenspråkiga - Översyn av teckenspråkets ställning (SOU 2006:54)
Slutbetänkande av utredningen Översyn av teckenspråkets ställning
Sammanfattning
Kommunfullmäktige i Göteborgs Stad har begärt ett yttrande från
Vuxenutbildningsförvaltningen avseende remissen Teckenspråk och teckenspråkiga - Översyn
av teckenspråkets ställning SOU 2006:54.
Utgångspunkten för skrivelsen är teckenspråkigas tillgång till information på teckenspråk och
möjligheten att göra sig förstådda på teckenspråk som en förutsättning för delaktighet och
tillgänglighet. Skrivelsen fokuserar även på utbildning för teckenspråkiga inom alla nivåer i
utbildningssystemet.
Skrivelsens utgångspunkt är rätten till likvärdig utbildning och ett erkännande av teckenspråket
som minoritetsspråk. Skrivelsen belyser teckenspråket ur ett språkpolitiskt, ett handikappolitiskt
och ett demokratiskt perspektiv.
Förslag till beslut i vuxenutbildningsnämnden
Vuxenutbildningsnämnden ställer sig bakom det yttrande som vuxenutbildningsförvaltningen
lämnat avseende Översyn av teckenspråkets ställning.
Peter Rundström
Ordförande
Vuxenutbildningsnämnden
Jan Elftorp
Förvaltningschef
Vuxenutbildningen
Margaretha Löfving
Rektor
Vuxenutbildningen
Yttrandets disposition
Förvaltningen väljer att inte kommentera alla skrivelsens förslag utan tar ställning till de förslag
som förvaltningen i något avseende särskilt vill betona med utgångspunkt från tillgång till
information på teckenspråk och möjlighet att göra sig förstådd på teckenspråk som en
förutsättning för tillgänglighet, delaktighet och demokrati.
Det svenska teckenspråket (kapitlen 2,3,4 och 5)
Förvaltningen ställer sig bakom förslaget att teckenspråkets ställning bör stärkas och
tillerkännas en folkrättslig ställning motsvarande nationellt minoritetsspråk samt att regeringen
bör vidta åtgärder för att komma tillrätta med olika former av strukturell diskriminering på
grund av språk.
Förvaltningen anser även att det är viktigt med Sveriges medverkan i arbetet med att skapa en
FN-konvention för funktionshindrade personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna samt
för att verka med att stärka teckenspråkiga människors rätt och möjlighet att använda
teckenspråk. Detta går helt i linje med utkastet till FN-konvention som togs den 25/8 2006.
Utbildning på teckenspråk (kap 6)
Förvaltningen instämmer i förslaget att samhället skall erbjuda utbildning på teckenspråk i
teckenspråkiga miljöer men vill betona att det medför stora kostnader
och förutsätter tillskjutande resurser från nationell nivå.
Inom vuxenutbildningsområdet kommer regeringen snarast att genomföra de speciella insatser
som behöver göras avseende teckenspråkstolkning vid utbildning. Även detta innebär
kostnadsökningar och förutsätter särskilda resurser.
Förvaltningen betonar även vikten av ett fokus på teckenspråkigas behov av tillskjutande resurs
och instämmer i förslaget att det statliga stödet till teckenspråkiga bör återföras till en
myndighet med uppgiften att stärka och utveckla kunskapen hos dem som skall ge råd och stöd
till skolhuvudmän om teckenspråkiga barns, ungdomars och vuxnas utbildning.
Förvaltningen stöder även förslaget att Statens Skolverk ges uppdraget att intensifiera tillsyn i
form av utbildningsinspektion, uppföljning och utvärdering för att tillförsäkra teckenspråkiga
rätten till en likvärdig utbildning och för att kvaliteten på utbildningen skall upprätthållas. En
sådan insats förstärker fokus på teckenspråksutbildning och om möjligt kommuners ambition att
erbjuda utbildning till teckenspråkiga. Utgångspunkten är språket som grund för tillgänglighet
och delaktighet i ett livslångt lärande.
Teckenspråkiga invandrare (kapitel 8)
Förvaltningen ställer sig bakom förslaget avseende behovet av utbildning i svenskt teckenspråk
för invandrare (tfi) för att förutsättningen för integrationen av döva invandrare som skall kunna
jämställas med övriga invandrare. Kartläggning av invandrare i Göteborg har visat att en relativt
hög andel invandrade har hörselskada eller är döva.
Förvaltningen välkomnar även förslaget att Skolverket ges uppdraget att ta fram en kursplan och
en tfi-test, att Svenska institutet för teckenspråk(SIT) tar fram läromedel samt att
Folkhögskolorna ges uppdraget att ta fram utbildningar i tfi.
Förvaltningen framhåller vikten av att utbildningarna förläggs i regioner med stor andel
invandrare.
Teckenspråk för föräldrar (kap 9)
Förvaltningen ställer sig bakom förslaget att invandrade föräldrar behöver särskilt stöd när det
gäller behovet av teckenspråk.
Förvaltningen ställer sig positiv till förslaget att komplettera nuvarande påbyggnadsutbildning
med en IT baserad distansundervisning i teckenspråk vilket kan möjliggöra för fler att utveckla
sina kunskaper i teckenspråk.
Samhällsstöd (kap 10)
Förvaltningen instämmer i slutsatserna kring den gränsdragningsproblematik som kan inträffa
när det gäller vilken huvudman som har ansvar för finansiering av vardagstolkning, och ställer
sig bakom förslaget att Socialstyrelsen ges i uppdrag att tydliggöra vad som ingår i
vardagstolkning. En tydligare hantering av dessa ärenden medför förenklad hantering och
tidsbesparing för såväl individ som berörd myndighet.
Förvaltningen framhåller även vikten av att de olika formerna av stöd som erbjuds i form av tolk
hos Arbetsmarknadsverket redovisas.
Bilaga 7
Göteborgs Handikappråd
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2006-09-04
§06:56
Teckenspråk och teckenspråkiga, SOU 2006:54
Rådet har fått slutbetänkandet av översynen av teckenspråkets ställning för yttrande.
Arbetsutskottet föreslår att ordföranden Mats Karlsson och Herbert Månsson får i uppdrag att å
rådets vägnar besvara remissen. Arbetsutskottet har inbjudit Per Renner, intressepolitisk
ombudsman Dövas Förening, för att i korthet redogöra för utredningen och dess förslag samt
om möjligt spegla föreningens synpunkter.
Per säger att utredningen greppar över många områden på ett i huvudsak
förtjänstfullt sätt. Utredningens 16 kapitel omfattar bl a en beskrivning av de
teckenspråkiga målgrupperna, de tecknade språken och tvåspråkigheten, utbildning
på teckenspråk, utbildning i svenskt teckenspråk för invandrare / tfi,
teckenspråksutbildning för föräldrar, kultur / medier, tolktjänst m.m. Betänkandet
utgår från det övergripande målet att teckenspråket skall stärkas.
I ett historiskt perspektiv är det endast 25 år sedan regeringen 1981 beslöt att
teckenspråk skulle ingå i läroplanen för döva barn. Teckenspråket fick först då
status som modersmål. När man nu återigen fokuserar teckenspråket och dess
användare gör man det ifrån ett mer språkpolitiskt perspektiv.
Per konstaterar att döva är tvåspråkiga med teckenspråk som första språk och
svenska som andra språk. I motsats till hörande familjer ärver sällan döva barn
teckenspråket av sina föräldrar då 95 % av alla döva barn föds i hörande familjer.
Det är viktigt att barn som är beroende av teckenspråk får tillgång till
teckenspråkiga miljöer där språket kan utvecklas.
Per lyfter fram flera av utredningens resultat och förslag till förändringar varav
några redovisas nedan;
- Kommunerna åsidosätter sin skyldighet att ta reda på hur teckenspråkiga har det.
Det leder till att behoven osynliggörs och målgruppen marginaliseras.
Teckenspråkiga behandlas olika i olika delar av landet. Det behövs tydliga
anvisningar och uppföljningar.
- Svenska för invandrare / sfi skall för dem som är teckenspråkiga ges på
teckenspråk / tfi.
- Ansvars- och finansieringsprincipen för tolktjänster medför bl a att vissa
kommuner underlåter att använda tolkar vid t. ex. hembesök i hemtjänstutredningar.
- Rätten att använda teckenspråk är inte självklar. Barn får t. ex. inte självklart tolk
till simundervisning och egenföretagare får betala själva för tolkkostnader.
- Tillsyn och uppföljning av kvalitet i utbildningen för teckenspråkiga barn
integrerade i hörande klasser måste utvecklas.
- Teckenspråksutbildning för hörande föräldrar föreslås fortsatt omfatta 240 timmar
men kunna disponeras friare.
- Cochleaimplantat / CI återställer inte hörseln och ersätter inte teckenspråk. Döva
barn med CI måste få teckenspråk.
- Forskning om teckenspråk och teckenspråkiga behöver stärkas med särskilda
medel.
Beslut
Rådet beslutar att
uppdra åt Mats Karlsson och Herbert Månsson att utforma yttrandet å rådets
vägnar.
Utdrag ur protokoll fört vid
sammanträde med Göteborgs
Handikappråd ovanstående dag.
Rätt utdraget betygar i tjänsten:
Lena Hasselgren
Tjänsteutlåtande Göteborgs stads Handikappråd
Göteborgs stads Handikappråds yttrande över remissen Teckenspråk och teckenspråkiga
– Översyn av teckenspråkets ställning (SOU 2006:54)
Sammanfattning
Remissen
I kommittédirektivet 2003:169 uppdras åt utredaren att göra en översyn av rätten och
möjligheterna att använda teckenspråket och tillgången till kultur och medier för döva och
hörselskadade. I direktivet preciseras nio olika deluppdrag. Tilläggsdirektiv 2005:100 ger
utredaren dessutom i uppdrag att i sitt arbete också inkludera personer, barn eller vuxna som är
hörande men som inte kan tillgodogöra sig det talade eller skrivna språket och därför är
beroende av dövas teckenspråk för sin kommunikation.
Utredaren behandlar uppdragen i ett språkpolitiskt, handikappolitiskt och demokratiskt
perspektiv. Utredningen inleds med en översyn över vilka som tillhör den teckenspråkiga
gruppen, en historisk beskrivning av teckenspråkigas villkor i landet samt en beskrivning av det
tecknade språket och teckenspråket som modersmål, första språk, andra språk och främmande
språk. De förslag utredningen lämnar rör insatser för att stärka teckenspråkets ställning
nationellt och internationellt, utbildning på teckenspråk, teckenspråksutbildning till föräldrar,
vardagstolkning, fördelningsmodell för statsbidrag till tolktjänst, tolkutbildning och
auktorisationsfrågor, ändringar i upphovsrättslagen, inrättande av depåbibliotek samt forskning.
Överväganden
Göteborgs Handikappråd/GHR uppfattar att utredningen välkomnas av teckenspråkiga som ett
första seriöst initiativ att belysa målgruppens villkor. Teckenspråkiga är en i många stycken
okänd och åsidosatt grupp. GHR vill särskilt framhålla kommunens ansvar och skyldighet att ha
kunskap om teckenspråkiga kommuninnevånares levnadsvillkor. Eftersom målgruppen är
förhållandevis liten vill GHR också lyfta behovet av teckenspråkiga arenor, dvs att strävan skall
vara att förlägga teckenspråkiga verksamheter i geografisk närhet av varann. Kunskap, samsyn
och samverkan huvudmän emellan är förutsättningar för att utvecklande teckenspråksmiljöer
kan åstadkommas.
GHR tillstyrker utredningens förslag i huvudsak med vissa kommentarer och tillägg enligt
följande;
- GHR anser att utredarens förslag när det gäller teckenspråksutbildning för föräldrar inte följer
upp de problembeskrivningar som redovisas. T ex saknar GHR förslag från utredaren om hur
landstingens introduktionsutbildningar skall nå en likvärdig, tillräcklig och kvalitativt godtagbar
nivå. Vidare konstateras att de 240 timmarnas teckenspråksutbildning för föräldrar är
otillräckliga. För att som förälder ha möjlighet att följa med och stimulera barnens språkliga
utveckling och, inte minst, kunna utöva föräldraansvaret genom att bidra till att barnen får goda
kunskaper om samhälleliga sammanhang, normer och värderingar måste föräldrar utveckla sitt
teckenspråk så att det matchar barnets begreppsnivå och behov av kommunikation genom hela
uppväxten. Slutligen är det en brist att inte syskon omfattas av förslagen gällande
teckenspråksutbildning.
- Ett sammanhållet ansvar för teckenspråkig utbildning och likvärdig kvalitetskontroll av
densamma välkomnas. GHR vill dock värna om att de teckenspråkiga miljöerna bibehålls och
utvecklas oavsett huvudmannaskap. Ett lokalt exempel är Kannebäcksskolan där
specialförskolan Snäckan också är placerad.
- En större tydlighet när det gäller kraven på kvalitet i kommunikationen vore önskvärd. Graden
av teckenspråkskunskap varierar hos tolkar, pedagoger i skolor för döva och hörselskadade barn
och ungdomar liksom i specialförskolor. För genuin språklig förståelse måste språkkunskaperna
omfatta kunskap om teckenspråkigas livssituation och förståelse för den kulturella kontexten.
- I ett kommunalt perspektiv vill GHR understryka att det är ett oavvisligt krav att man alltid, i
den mån verksamheten inte kan erbjuda teckenspråkighet, anlitar tolk i kontakten med
teckenspråkiga. Det kommunala samhällsstödet spänner över ett mycket brett fält av insatser.
Information till och kunskaperna i verksamheterna är bristfälliga när det gäller teckenspråkigas
kommunikativa förutsättningar och rätt till kommunikation på sitt eget språk.
GÖTEBORGS STADS HANDIKAPPRÅD
Mats Karlsson
Ordförande
Bilaga 8
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Socialdepartementets remiss Teckenspråk och teckenspråkiga – Översyn av
teckenspråkets ställning (SOU 2006:54)
Göteborgs Stad tillstyrker i allt väsentligt betänkandets förslag.
Därutöver ger Göteborgs Stad följande tilläggssynpunkter
-
-
-
De föreslagna 240 timmarnas teckenspråksutbildning för föräldrar är otillräckliga.
Föräldrarna måste utveckla sitt teckenspråk så att de matchar barnens begreppsnivå och
behov av kommunikation genom hela uppväxten
Förslagen om teckenspråksutbildning bör även gälla syskon till teckenspråkiga barn.
Kvalitetskraven beträffande teckenspråk bör bli tydliga. Kunskapsnivån varierar på ett
olyckligt sätt hos tolkar, pedagoger i skolor för döva och hörselskadade liksom i
specialförskolor.
Den föreslagna förändringen av specialskolan, med möjlighet till externa klasser,
öppnar en önskad möjlighet till ökat samarbete mellan den statliga specialskolan och
Göteborgs Stads skola med teckenspråkig undervisning, Kannebäcksskolan. Eleverna
på skolan missgynnas av att skolan inte kan tillämpa specialskolans kursplaner och
Göteborgs Stad önskar en ändring på detta förhållande.
För GÖTEBORGS KOMMUNSTYRELSE