1
Diskussionsfrågor
Hur definierar vi begreppet lycklig? Är det skillnad på lycklig, må bra, vara harmonisk?
Är det möjligt att vara lycklig i dagens rätt ytliga och kalla samhälle, eller måste man vara lite
naiv, ytlig, blunda för vårt samhälles avigsidor för att kunna vara lycklig?
Är det viktigt att leva ett liv man känner är riktigt? Är det viktigt att leva efter sina ideal,
även om det är på bekostnad av att må bra, vara lycklig?
Vad gör oss människor lyckliga? Är det pengar; riktigt goda vänner; ett tryggt
parförhållande; den stora kärleken; att ha en attraktiv partner; att ha ett givande sexliv; en inre
klarhet; att vara begåvad och intelligent; att ha stor kunskap om livet, världen, ha stor
människoförståelse; att satsa på idrott och vinna guld i OS; ett arbete man trivs med;
Andra saker?
Vänner – partner
Är det viktigare att ha bra vänner än att ha partner? Under tonåren var vänner för de flesta
viktigast, men när man blir äldre ersätts de av en partner. Måste det vara så? Finns det
alternativa sätt att leva? Måste man bilda kärnfamilj för att inte bli ensam?
Är man nöjd med att gå till sitt jobb, bli underhållen av TV:n på kvällen, äta och dricka lite
gott till helgen, är det lätt att må bra. Har man större krav på livet, högre ambitioner, är det
svårare att må bra. Vad ska man välja, sänka ambitionerna eller riskera att få ett tufft liv?
Ju äldre man blir, ju trögare blir man. Det vakna, intensiva, längtansfulla, närvarande
försvinner lite för varje år, de flesta stelnar till vuxna. Hur ska man göra för att undvika detta?
Hur undvika den mördande grå vardagen?
Är västvärlden mer ”civiliserat”, utvecklat än tredje världen? Är människor i Sverige i
allmänhet mer utvecklade än de på landsbygden i Afrika? Har vi något att lära mindre
materiellt utvecklade folk, eller kanske det snarare är tvärtom?
Många menar att ett samhälle som bygger på konkurrens främjar effektivitet och rationellt
handlande. Konkurrens är gynnsamt för utvecklingen av ett samhälle. Stämmer det?
Vilken inverkan får ett konkurrenssamhälle på människor – på relationer, läggning,
atmosfär..?
En del människor har en riktig världsbild och människouppfattning. De har gått med öppna
ögon genom livet. Andra har en världsbild och människosyn som är färgad av trender, normer
och värderingar i samhället. Stämmer det? Är det kanske skillnaden mellan en självständig
individ och en osjälvständig?
En del menar att man ska leva ut sin aggressivitet. Går det? Är det önskvärt? Eller ska man
undvika att bli förbannad och komma underfund med vad aggressiviteten bottnar i?
Är dagdrömmeri ett försvar, en kompensation för ett meningslöst liv, ett sätt att inte drabbas
av den totala tomheten?
2
Lever du själv på dagdrömmar? Fantiserar du ofta om att vinna VM i fotboll, träffa sötaste
tjejen/killen, bli kändis…?
Är traditioner opium för folket eller gemensamhetsskapande kultur? Är det skillnad på olika
traditioner?
Borde inte otrohet vara okej? Blir man tänd på andra måste det vara ett bevis på att kärleken
till den man är tillsammans med inte är speciellt djup. I det läget borde man förstås fråga sig
om man verkligen ska vara ihop. Om man ändå är det borde man väl inte ställa några större
trohetskrav på varandra, kanske tvärtom tillåta att man har en eller annan älskare/älskarinna
vid sidan om?
Går det att skapa ett samhälle där människor blir självständiga, reflekterande, harmoniska,
osjälviska? Hur? Vad är det framförallt i dagens samhälle som förhindrar det?
Kan man säga att människor har en fri vilja när de flesta utan att ifrågasätta gör allt som
omgivningen förväntar av en: skaffar utbildning, partner, barn, villa, sommarstuga, gasolgrill?
Så många människor förstår inte varför ett samhälle drabbas av lågkonjunktur, varför
tusentals blir avskedade, varför vissa fattiga länder får igång en ekonomisk utveckling medan
andra inte får det.
Kan man leva ett helt liv utan att förstå detta, utan att ta reda på detta?
En del människor har en riktig världsbild och människouppfattning. De har gått med öppna
ögon genom livet. Andra har en världsbild och människosyn som är färgad av trender, normer
och värderingar i samhället. Stämmer det? Är det kanske skillnaden mellan en självständig
individ och en osjälvständig?
Är det svårt att få bra självförtroende om man är eftertänksam? Kanske det är en fördel att
vara ytlig och sakna empati om man vill ha bra självförtroende? Ju mindre behov av andra
människor man har, ju bättre självförtroende?
10 miljoner barn dör varje år av svält, undernäring och sjukdomar relaterade till undernäring.
Detta skulle den rika världen mycket enkelt kunna förhindra, på bara några år. Men få bryr
sig. Till exempel ägnar de flesta kvinnor säkert mer tid och pengar på att sminka sig, måla
naglar, vaxa ben, pierca sig och permanenta hår, än att försöka göra något åt problemen i
världen. Är de totalt själlösa, eller hur kan man förklara detta?
Några moralfrågor:
Är det rätt att döda djur och äta upp dem? Alla djur? Även människor?
Är det rätt att åka på charterresor till Thailand eller annat turistställe och spy ut koldioxider,
som kraftigt ökar växthuseffekten, flyga kors och tvärs över jorden bara för att roa sig?
Är det rätt att sitta på lyxrestaurang i en värld som svälter?
Att vara intellektuell, är det något positivt?
Är känsla och intellekt något motsatt eller kan de kombineras?
Om man måste välja, vad ska man lyssna till: sina känslor, intuition eller ens förnuft?
Visar ansiktet vilken läggning en människa har? Kan man se om en person är egoistisk, smart,
nyanserad, eftertänksam, empatisk, bra lyssnare, genuint snäll, inskränkt, ytlig, mm?
3
”När skönheten kom till byn, då var visheten där.” Stämmer det att skönhet kommer ur vishet,
insikt? Är vackra människor intelligentare än fula? Kanske vackra människor har intelligenta
föräldrar?
Har man en relativistisk världsbild säger man förstås att vad som är vackert beror helt på
betraktaren. Stämmer det eller finns det något objektivt vackert?
Är tjejer/kvinnor mindre analytiska än män? Undviker kvinnor att sätta sig in i problem och ta
reda på saker. Har kvinnor mindre nyfikenhet när det gäller att sätta sig in i vetenskapliga
problem, fysik, ekonomi, historia, filosofi... Är kvinnor slöare mentalt, bryr sig mest om
mjukare frågor? Eller stämmer det inte alls?
Kan man ta folk som tror på gud på allvar?
Varför har vi svenskar blivit så ohederliga. För femtio år sedan kunde man lämna kyrkor
olåsta fastän det stod silverljusstakar framme och pengar fanns i insamlingslådor. Förr i tiden,
kanske 30, 40-tal låste man ofta inte dörren när man gick hemifrån och om man gjorde det
lämnade man nyckeln under dörrmattan. Förr i tiden låste man inte cykeln, det fanns över
huvud taget inga lås på cyklarna. Och det kunde tydligen fungera!
Allt detta är ju omöjligt i dagens samhälle. Vad är det i samhället som förändrats så att det
inte fungerar nuförtiden? På vilket sätt har vi människor förändrats?
Så gott som alla försöker dölja sin osäkerhet. Är det för att det är osympatiskt att vara osäker?
Kanske många människor ser osäkerhet som något sympatiskt, kanske rentav attraktivt och
tilldragande? Är det skillnad mellan tjejer och killar? Många är rädda att visa att de rodnar. Är
det inte charmigt med någon som rodnar? Är osäkra personer i allmänhet mer sympatiska än
säkra? Få personer bryr sig om personer som säger saker på ett osäkert sätt. Har
osäkerhet/säkerhet något med kunskap, visdom att göra? Är en självsäker person mer
övertygande än en osäker?
Går det att göra sig snygg, attraktiv genom smink och häftiga kläder? Smink gör ofta att veka,
osäkra drag försvinner. Tar sminket bort det naturligt vackra? Ibland ser man reportage om
före och efter styling. Vem är snyggast, den naturliga eller den stylade personen? Gör kanske
stylingen personen ytligare och därmed fulare, mindre attraktiv?
Är ungdomar eller vuxna mer självständiga nu än på femtiotalet eller sjuttiotalet? (Lite svårt
att veta förstås om man inte var med då!!) Framförallt unga idag ser sig nog som mer
självständiga och individualistiska än tidigare generationer. Är de verkligen det eller har de
bara lagt sig till med en attityd av att vara individualistisk och självständig. Många gamla
traditioner och konventioner har kommit tillbaks senast decennierna även bland unga förlovning, kyrkbröllop, mode, vett och etikett, stela middagar, pekar inte det på att allt fler
okritiskt gör det de tror förväntas av dem.
På femtiotalet var nog många töntigare men brydde sig inte så mycket om vad andra
tyckte. Nuförtiden är det så viktigt vad andra tycker att de flesta har noll av självständighet,
följer ständigt trender för att inte verka tråkig och ute.
Är kärlek bara ett spel, ett koncept, som man lär sig och agerar efter? Kan alla uppleva kärlek
4
eller måste man ha nått en viss mognadsnivå för att kunna uppleva riktig kärlek? Kan man
säga att ju otryggare man är ju lättare har man att bli kär?
I FN:s konvention om mänskliga rättigheter står att alla människor är lika mycket värda.
Är alla människor lika mycket värda? Eller är det ett önsketänkande. Går det att värdera
människor? Kan man säga att en del människor är bättre än andra. Är det viktigare att rädda
vissa från ett brinnande skepp. Kanske man till och med inte bör rädda en del, rasister,
pedofiler och andra.
Om man kan värdera människor, vilka drag, egenskaper ska man gå efter? Vad är viktigt hos
människor? Att vara snäll, intelligent, empatisk, osjälvisk, ha självförtroende, ha
människoförståelse, analysförmåga, vara framgångsrik, driftig, vara vacker….? Vilka
egenskaper är viktiga. Finns det någon grundbult? Vilka egenskaper skulle du själv helst vilja
ha?
Är människan bara en spegelbild av samhället, av sin omgivning? Är människan vid födseln
ett tomt blad som ska fyllas med något eller har människan en medfödd läggning? Hur skulle
denna läggning i så fall vara? Är människan kanske god vid födseln, eller ond, egoistisk...?
Har vi människor en fri vilja? Har alla människor en fri vilja eller bara en del? Vad beror
det i så fall på att bara en del har en fri vilja? Är en fri vilja något man måste utveckla hos sig
själv eller kommer det automatiskt? Kräver en fri vilja kanske kunskap, perspektiv,
självinsikt?
Kan man sägas ha en fri vilja om det finns en mängd saker man skulle vilja göra, som man
inte har förmåga, talang eller mod att göra?
Är det eftersträvansvärt att ha en fri vilja? Blir vi lyckligare av det? Djur som styrs av sina
instinkter kanske är lyckligare? Kanske alla val och möjligheter tynger oss? Kanske personer
som inte har någon fri vilja är lyckligare än de som har fri vilja?
Är homosexualitet något lika naturligt som heterosexualitet? Eller beror homosexualitet
på att något gått fel i uppväxten eller under graviditeten.
Är sex viktigt? Är det inte ett surrogat för den närhet vi inte kan nå? Är sex inte en relik från
djurstadiet, där sex är något njutningsfullt för att få arten att överleva. Nu när vi vet hur man
bär sig åt för att få barn så har det njutningsfulla med sex spelat ut sin roll. Att vi fortfarande
ägnar oss åt sex beror kanske på att vi har så onyanserat och outvecklat själsliv att det anses
som njutningsfullt att kopulera? När de flesta människor blir mer utvecklade och
självständiga, kommer sex som njutning kanske att försvinna?
Är att ha sex, att ligga med en ny bekant, ett bra sätt att lära känna varandra bättre? Kommer
man nära varandra fysiskt kanske det är svårt att inte göra det även mentalt?
Fyller konst någon funktion? All konst? Kan man verkligen beröras av en målning
bestående av tre kvadrater i olika färger? Är konst mest lördagsunderhållning för en uttråkad
medel- och överklass? Är konstintresse något man lagt sig till med för att man vill framstå
som kulturell och djup inför sig själv och andra?
Fyller musik någon funktion eller är det som med mycket konst mest att jämställas med
”Kejsarens nya kläder”?
Fyller klassisk dans någon funktion eller är det att likna vid effektsökeri?
5
Fyller poesi någon funktion eller är det bara rappakalja? Egotrippade medelmåttor som
försöker visa sig känslosamma och djupa? Och vilsekomna människor som söker något av
värde i en känslokall värld?
Kan man jämföra bildkonst, musik, dans, poesi? Är de jämbördiga, likvärdiga former av
kultur?
Teater, film? Är teater en relik från gamla dar när inte film existerade?
Ondska – vad är det? Är det bara ett gammeldags begrepp som bygger på en ytlig
människobeskrivning? Kan man säga att en person är ond? Kan ett barn födas och vara ond,
ha en ond själ? Kan en person ha anlag för att bli ond eller är det enbart miljön, omgivningen
som avgör om folk blir onda, elaka?
Vilken rätt har vi att bestämma över andra för deras eget bästa? Många människor gör
saker som inte gagnar dem. Är det rätt att försöka hjälpa dem, att resolut hindra dem från att
göra detta, införa förbud? Eller ska man se det som att alla människor har både rätt och
skyldighet att ansvara för sina egna liv? Kan andra veta bättre vad som är bra för en person?
Ordet kärlek och älska intar nog tätpositionerna vad gäller floskler och tomma ord. De är
missbrukade i miljontals filmer, romaner, dikter, sånger, mm. Går det verkligen att säga t ex
”Jag älskar dig” utan att känna sig som huvudpersonen i en patetisk amerikansk kärleksfilm.
Många människor använder orden älska och kärlek. Beror det på att de flestas själsliv är
ungefär lika äkta och djuplodande som en patetisk amerikansk kärleksfilm?
Floskler och vackra ord som inte betyder något används ofta. Vilka är de vanligaste. En
poäng för varje floskel!
Att ägna sig åt design och mode står högt i kurs i dagens samhälle. Finns det någon
mening i att designa olika kläder och föremål eller är det ett tecken på tidsandans ytlighet, att
bry sig om petitesser.
Jantelagen första bud lyder: ”Du ska inte tro att du är något”. Många ser det som att
jantelagen finns överallt i dagens samhälle. Andra menar att den tillhör det förgångna. För
eller emot?
Är romantik något fint eller ett inlärt beteende för att gå upp i tvåsamheten?
Är det okej att tillsammans laga till en middag, tända silverljusstakarna, ömt ta sin
partners hand och kärleksfullt viska: Så fin du är ikväll älskling. Eller är det bara pinsamt
patetiskt?
Är det okej att småkelas och låtsasbrottas eller har man sett för många kärleksfilmer?
Varför gifter man sig med varandra. Kanske man egentligen gifter sig för att man inte har
så starka känslor för varandra, att båda inser att de inte träffat drömprinsen/prinsessan men är
livrädda för att bli ensamma och behöver binda så starka band som möjligt, så att de inte
flyttar ifrån varandra vid nästa gräl eller depparperiod.
Är det viktigt att vara intelligent? Går det att bedöma, värdera, mäta intelligens. Att vara
smart är det samma sak som intelligent?
Att ha perspektiv på livet, att vara eftertänksam, är det viktigt?
6
Ätt vara snäll, är det något positivt? Många, framförallt yngre är nog livrädda för att
betraktas som snälla. Är snäll synonymt med mesig? Kan man vara snäll och samtidigt vara
bestämd, tuff, drivande?
Spelar det roll vilken samhällsklass man kommer från? Kan man se skillnad på personer
från olika samhällsklasser? Vilka skillnader? Är samhällsklasser ett konstruktivt
redskap/begrepp för att bättre förstå samhället och människors handlande?
Vad är själen för något? Är det något som vi alla har? Är vissa människor själlösa,
avbesjälade? Är själ något som man kan utveckla? Måste man utveckla en själ eller är det
något som kommer automatiskt? Kan man dölja sin själ eller är det samma sak som att man
inte har någon? Är själen alltid något positivt, något gott. Kan själen vara något ont eller
något likgiltigt?
Finns det ett liv efter detta? Är vi bara en biologisk varelse som förmultnar och försvinner
när vi dör? Eller fortlever vi på något sätt? Hur skulle det kunna vara? Finns några fakta som
pekar på att det finns någon slags fortsättning?
Vad är framgång, att vara framgångsrik? Hur når man dit? Vilka blir framgångsrika? Är det
något positivt att bli framgångsrik, något värt att eftersträva, att inrikta sitt liv efter?
Många säger: "Jag ångrar inget jag gjort, men allt jag inte gjort." Är det klokt sagt, något att
lära av? Stämmer det på dig?
Vilka större, konkreta, mål strävar du emot i ditt liv? Hur mycket energi lägger du ner på att
nå dessa mål? Har du uppnått något mål som du tidigare hade som just ett konkret, större mål?
Anser du att det är viktigt att ha stora mål att sträva efter i livet? Eller ska man inte ha mål,
bara ta dagen som den kommer? ”Today is the first day of the rest of your life.”
Glädje/sorg
Lista de tre tidsperioderna i ditt liv (det kan vara alltifrån ett antal timmar till ett
antal år) då du har varit som allra lyckligast.
Lista de tre tidsperioderna i ditt liv då du har varit som allra olyckligast.
Disponerar du din energi och tiden i ditt liv på ett vettigt sätt med tanke på i
vilka situationer du är som lyckligast respektive olyckligast?
Ärlighet
Hur pass ärlig är du gentemot andra personer i ditt liv?
Hur ärlig och uppriktig anser du att man ska vara mot andra människor? Bör man säga allt
man tänker till andra personer. Finns det någon man bör vara helt uppriktig till, ens bästa vän,
ens partner? Är det dumt att vara för ärlig?
Har du någon gång varit riktigt ärlig mot någon annan människa? Hur kändes
det och vad blev konsekvenserna?
Har någon varit riktigt ärlig mot dig någon gång? Hur kändes det och vad blev
konsekvenserna?
7
Hur hittar man en mening med sitt liv? Hur gör man sitt liv meningsfullt?
Har du ett meningsfullt liv?
Många som fördriver kvällarna framför TV:n, har ett jobb, partner och släktingar som de
hälsar på till helgen skulle nog anse att de har ett meningsfullt liv. Andra i samma situation
skulle vantrivas. Bör man ställa några krav på ett meningsfullt liv eller är det upp till var och
en?
Kan en annan person säga att andra lever ett meningslöst liv? Eller är det något man själv
bestämmer/upplever?
Hur får man en god självkänsla, en känsla att man duger och är värd att älskas? Går det att
förbättra sin självkänsla eller är det något som byggs upp under ens första år? Kan man själv
avgöra om man har bra självkänsla?
Har du en bra självkänsla? Gör du något för att förbättra den? Vad?
Positivt tänkande. Är det bra? Kan det vara dåligt? Är positivt tänkande att blunda för och
förneka ens fel och brister istället för att göra något åt dem? Är positivt tänkande att lägga sig
till med ett sött leende och en fasad att allt är så bra.
Vad borde jag ändra på i mitt sätt att vara? Vilka avgörande brister anser jag att jag har?
Vad tycker de andra i gruppen?
Hur är egentligen en "mogen" person?
De flesta människor har drömmar och fantasier. Vill man verkligen genomföra sina
drömmar/fantasier eller är det bara något man hänger upp livet på för att inte bli uttråkad och
livstrött? Är egentligen inte drömmar/fantasier något man måste ha för att se en mening med
att fortsätta livet?
Är kärlek ofrihet? Blir man mindre fri när man är kär? Hur håller man förälskelsen vid liv?
Bör man ens försöka? Eller kanske acceptera att relationen övergått till att vara nära vänner
som kramas ibland? Vad är kopplingen mellan attraktion och kärlek? Kan man älska någon
utan att man är attraherad?
Är det möjligt att ha ett heltidsarbete en längre tid utan att drabbas av själsdöd? Väldigt få har
ett jobb där de känner att de är engagerade så gott som hela tiden. Även om man har ett
intressant jobb som läkare, journalist, forskare, etc, blir de flesta jobb rutin efter ett tag. Finns
det jobb som inte blir rutin, utan att man ständigt är engagerad? Och är det möjligt att ha ett
jobb som inte helt engagerar en utan att sjunka in i ett mer eller mindre håglöst tillstånd, att
stelna till vuxen.
Måste man skaffa barn? Sitter det i generna att vi vill ha barn? Både för kvinnor och män?
Eller skaffar vi barn för att alla andra gör det, eller för att vi tycker så mycket om barn? Eller
för att vi vill att våra gener ska leva vidare? Eller för att vi är så uttråkade av livet och behöver
att något stort händer i ens liv?
Att vara stolt, är det töntigt, något förlegat eller något produktivt?
8
Vad är viktigast – vän eller partner, vänskap eller tvåsamhet? En del säger att en person kan
vara både vän och partner. Visst, men om vi måste välja?
Är det medelmåttorna som gör karriär och får bra självförtroende? Och de skärpta som står
utanför och betraktar samtiden?
Gillar du ditt utseende – kan du se dig i spegeln och tycka att du ser bra ut, eller kanske ful,
ointressant. Hur tycker du att du ser ut? Spelar det någon större roll hur du ser ut, är det viktigt
för dig eller struntar du i det? Påverkar det ditt humör hur du ser ut i spegeln? Försöker du
påverka ditt utseende genom att kanske sminka dig, färga håret, se glad ut, le mycket, se
koncentrerad ut, bestämd, se ut som du har självförtroende,…?
Blir du nervös, osäker i olika situationer? Vilka? Begränsar osäkerheten dig? Undviker du att
göra saker du annars skulle göra?
Anser du dig vara intelligent?
Är du osjälvisk, snäll, generös?
Är du en bra lyssnare eller kanske pratkvarn?
Försöker du framställa dig själv som bättre än du är?
Är du tillgjord, har du medvetet lagt dig till med olika attityder?
Vad anser de andra i gruppen?
Är det viktigt att ha en partner? Har du haft en partner som du kunnat prata med om allt? Är
det viktigt att kunna prata om allt, även intima detaljer och brister hos sig själv och hos ens
partner? Eller förstör det om man pratar om allt? Känner du som att du måste bete dig på ett
visst sätt i ett partnerförhållande, att du måste inskränka på din egen frihet, ditt eget sätt att
vara? Är det värt att inskränka på sin frihet?
Varför når man inte andra människor? Vad är största hindret? Går det att känna att man helt
når andra människor eller omges vi alla av en existentiell ensamhet? Vad kan man göra för att
komma nära andra, går det att påverka? Går det att nå alla människor, eller är vissa så slutna,
inne i sig själv att de inte går att nå?
Skriv ner till nästa gång:
Vad hindrar mig framförallt från att leva ett riktig harmoniskt liv?
Vad tycker jag inte om hos mig själv?
Vad tycker jag om hos mig själv?
Vad vill jag med mitt liv?
Diskussionskväll kring temat ”Partner, vänner, kärlek”
Vad är viktigast – vänner eller partner?
När någon träffar och senare flyttar ihop med en partner leder det oftast till att vännerna
kommer i andra hand. Det är inte längre vännerna som man tillbringar lördagskvällar,
storhelger och planerar semestern med. Är det ett klokt val?
Skulle man inte kunna flytta ihop med sina vänner, skriva ett äktavänkontrakt och inför
föräldrar och bekanta högtidligt lova att stödja varandra i nöd och lust tills döden skiljer en åt?
9
Givetvis kunde man ha lite älskare och älskarinnor vid sidan om, ifall det roar en, men
vännerna, själsfränderna skulle förstås komma i första hand!
Är människan ämnad för tvåsamhet, är det inprogrammerat i generna eller är det bara en
kulturell ovana? Finns det något realistiskt alternativ i dagens samhälle till tvåsamheten och
kärnfamiljen?
Är kärleken en myt, vår tids religion? Tror vi lika blint och okritiskt på kärleken som religiösa
tror på Gud och Allah? Eller är kärleken något så fint som alla säger, kanske det allra
värdefullaste i livet?
Har alla förmågan att känna djup kärlek? Eller krävs en mogenhet, ett djup, en öppenhet för
att kunna känna och ge kärlek?
Är giftermål, äktenskap något förlegat, en relik från den mörka medeltiden? Eller är giftermål
en fin tradition och ett bevis på att man verkligen tycker om varandra?
Att vara lycklig: Hur definierar vi begreppet lycklig? Är det skillnad på att vara
lycklig, att må bra, och att vara harmonisk? Är det möjligt att vara lycklig i dagens
samhälle, eller måste man blunda för samhällets avigsidor för att kunna vara lycklig?
Menar olika människor olika saker med ordet lycka/lycklig? Vilka olika definitioner
av ordet kan man tänka sig?
Vad gör oss/dig lycklig(a)?
Är huvudsaken i livet att vara glad/lycklig? Eller tycker du att det finns sådant som är
viktigare? Är huvudsaken att vara en tänkande och reflekterande människa? Går dessa
ståndpunkter att kombinera eller är de varandras motsatser?
