Ålands lagting
SPÖRSMÅL nr 1/2014-2015
Vicetalman
Datum
Viveka Eriksson m.fl.
2015-03-30
Till Ålands lagting
Socialvård
Socialvårdslagstiftningen i Finland har reformerats efter en lång
beredningsprocess. Den nya lagen börjar gälla den 1 april 2015.
Det huvudsakliga syftet med den nya lagen är
-
att förebygga uppkomsten och dämpa ökningen av sociala problem
att stärka socialvården och klientorienteringen
att trygga tillgången till den sociala servicen
att flytta tyngdpunkten i den sociala omsorgen från specialtjänster
till allmänna tjänster
att stärka klientens jämlikhet
att fördjupa myndigheternas samarbete och växelverkan med
privata aktörer
att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna
Denna utveckling följer ett allmänt nordiskt mönster.
Landskapsregeringen föreslår i lagförslaget nr 7/2014-2015 en ändring av
blankettlagar om socialvård att lagtinget ska stifta landskapslagar som
förhindrar befolkningen på Åland att ta del av de förmåner som föreslås i
den nya rikslagen. Landskapsregeringen vill frysa socialpolitiken i
landskapet.
Den 1 april 2015 undandras grunderna för den åländska
sociallagstiftningen. Detta är synnerligen äventyrligt både för klienterna
och socialarbetarna och därmed för hela samhället.
I praktiken får landskapsregeringens försumlighet omfattande följder till
exempel:
- att ovanstående socialpolitiska reformer uteblir eller skjuts på en
obestämd framtid på Åland
- att barnen är de största förlorarna genom att barnskyddet den 1
april 2015 reformeras på en lång rad punkter, men dessa reformer
tas bort med ovan nämnda stopplag (LF nr 7/2014-2015).
- att kommunerna ställs inför nära nog övermäktiga utmaningar i
lagtillämpningen på grund av det oklara rättsläget.
Landskapsregeringen för inte fram några motiv för att neka den åländska
befolkningen förbättringar i socialvården. Landskapsregeringen nöjer sig
med att beskriva de tekniska åtgärder som den anser att behövs för att frysa
landskapslagstiftningen på en nivå som bara ska gälla på Åland.
Landskapsregeringens senfärdiga, otydliga och ryckiga handlande riskerar
leda till att människornas tillgång till god rättssäker socialvård på Åland
875103634
2
äventyras samtidigt som kommunernas produktion och fördelning av denna
service till medborgarna avsevärt försvåras.
Under den tid socialvården moderniserats i landet i övrigt har
landskapsregeringen fokuserat på Kommunernas socialtjänst. Trots
tveksamma och kritiska utlåtanden och synpunkter från kommunalt håll har
landskapsregeringen valt att köra på och inte anpassat förslaget efter
påpekanden som inkommit. Utan att lyssna på dem som förväntas
genomföra samgåendet förs processen vidare. Hur samordningen ska
genomföras utan att väsentlig lagstiftning är på plats är svårt att se. Det är
märkligt att Kommunernas socialtjänst och modernisering av de
grundläggande lagarna inte samordnats.
Samtidigt som vi går in i ett osäkert rättsläge och förvirringen om vad som
gäller i socialpolitiken är som störst kommer partpolitiska utspel om egen
socialvård. Ett utspel som kommer i ett så sent skede av regeringsperioden
kan knappast tas på allvar. Om landskapsregeringen har verkliga avsikter
att förändra inriktningen på socialpolitiken borde ett beredningsarbete ha
genomförts och hållfasta planer presenterats. I stället har utspel om egen
socialpolitik gjort förvirringen och osäkerheten ännu större. Ingen vet hur
framtiden ska se ut och hur människors service och rättssäkerhet ska
tryggas.
Landskapsregeringen har också misslyckats med att se till att resurserna på
socialvårdsavdelningen är tillräckliga. Kommuner och andra aktörer är
beroende av tillförlitlig expertkunskap från förvaltningens sida. Beredning
av de viktiga lagarna inom socialvårdens område ska också skötas av
tjänstemän på avdelningen. Det är oroväckande att avdelningen, som är en
viktig pusselbit i den åländska socialvården har svårt att möta behoven.
Detta på grund av personalsituationen, tjänster som under lång tid varit
obesatta, tjänstemän som får bära allt för stor börda och knäar inför den
orimliga arbetstyngden.
Landskapsregeringens agerande har inte ökat allmänhetens respekt för och
tilltro till landskapspolitiken och dess möjligheter.
Landskapsregeringen har misslyckats med socialpolitiken och vi håller
socialministern och lantrådet särskilt ansvariga för den turbulens som
uppstått och för den osäkerhet som kommer att kvarstå lång tid framöver.
Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom.
lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål:
Hur kommer det sig att landskapsregeringen inte haft
framförhållning och sett till att landskapets socialvårdslagar
moderniserats i samma takt som i landet i övrigt för att trygga
ålänningarna en god och rättssäker social omsorg och hur tänker
landskapsregeringen avhjälpa den osäkerhet som råder i
kommunerna som en följd av landskapsregeringens agerande och
senfärdighet?
Mariehamn den 30 mars 2015
Viveka Eriksson
Mats Perämaa
3
Katrin Sjögren
Gunnar Jansson
Torsten Sundblom
Tony Asumaa
