Skydd
av vattenmiljöer
i landskapet
Alf Linderheim/N
Den naturliga
vattendynamiken
skapar bankar av
bottenmaterial som är
viktiga för vissa insekter
och konkurrenssvaga
växter.
2
Vattenmiljöer i landskapet
Traditionellt har bevarande av arter och skydd av
deras livsmiljöer varit inriktat på landmiljön, medan
arbetet med vattenmiljöer mest har handlat om att
säkra god vattenkvalitet. Projektet Vattenmiljöer i
landskapet har påbörjats för att knyta ihop land- och
vattenområden i skyddsarbetet.
verige är ett vattenrikt land. Människor har under århundraden
använt vattnet, men också försökt att kontrollera det. Livgivande
bäckar och åar har rätats ut, rensats, eller lagts i kulvertar för att
underlätta för jord- och skogsbruk. Vattendragen har använts för både
flottning och transporter.
Under 1900-talet påverkades våra stora älvar i och med att kraften
i deras vilda forsar och vattenfall togs i anspråk för energiutvinning.
Dämningar, turbiner och ändrade flodfåror har därigenom förändrat
vattnets naturliga dynamik.
Höga naturvärden i och i anslutning till sjöar och vattendrag är ofta
kopplade till naturlighet hos vattendynamiken och det omgivande
landskapet. Ett avrinningsområde med stor andel naturskog, naturliga
flöden och en liten grad av ingrepp i vattendraget, har betydligt större
förutsättningar för biologisk mångfald, än ett område med reglerade
vattendrag och en stor andel intensivt jord- eller skogsbruk. Det är
också i de naturliga vattensystemen som förutsättningarna för såväl ett gott
fiske som ett rikt växt- och djurliv är som bäst. Naturmiljön skänker även
oss människor upplevelser som är positiva för vårt välbefinnande. Det
är därför viktigt att sjöars, stränders och vattendrags stora värden
för natur- och kulturupplevelser samt bad- och friluftsliv värnas och
utvecklas hänsynsfullt och långsiktigt, samtidigt som vi nyttjar strandmiljöerna och visar den hänsyn som krävs.
Eftersatt skydd av vattenmiljöer
Idag är bara drygt två procent av naturreservat och andra skyddade
områden avsatta med motiv att bevara de vattenanknutna värdena.
Många ytterligare särskilt värdefulla vattendrag och sjöar är välkända
och arbetet med att bevara dem bör påskyndas. Inom områden som
i första hand skyddas för naturvärden på land finns också värdefulla
vattenmiljöer, men här bör skyddet anpassas även till de akvatiska
naturvärdena. Det växt- och djurliv som finns i vattnet, på dess bottnar och stränder är inte lika uppenbart för oss som det på land. Det
Jan Töve/N
S
Timmerflottning var
omfattande på 1800och 1900-talet. För att
underlätta flottningen
har man tagit bort
stenar, rätat ut och
reglerat vattendragen.
Klarälven i Värmland.
3
Göte Eriksson/N
Kornas tramp och
bete i strandlinjen
gynnar vissa
konkurrenssvaga
växter och
skalbaggar.
I det grunda
vattnet hittar också
många vadarfåglar
sin föda.
Åbyfjorden,
Bohuslän.
4
är därmed svårare att ta reda på var de värdefulla livsmiljöerna och
skyddsvärda arterna finns. Det är också mer komplicerat att genomföra åtgärder som skyddar vattenmiljöerna. Svårare gränsdragningar
mot påverkan och många inblandade markägare är inte ovanligt. I
Sverige har vi lång erfarenhet av vattenvårdsarbete med avseende på
vattnets kvalitet och för gynnande av fisk och fiske, medan naturvård
som gäller fysiska miljöer och mångfalden av arter i vatten tidigare har
haft lägre prioritet.
Betydelsen av vattnets dynamik
Rörelsen i vattnet med hastigt strömmande vatten omväxlande med
lugnflytande partier skapar variation på många olika nivåer, allt ifrån
strandstrukturer till bottensubstrat och vegetation. Längs vattendraget förekommer bankar av sand, grus, gyttja och förmultnade växter
Björn Ehrenroth/N
samt nedfallande grenar som samlas på hög. Där förekommer också
erosionszoner med branta strandbrinkar och i forsande partier stänker vattnet och håller närmiljön ständigt fuktig av forsdimma. Vattnet
skapar därmed olika fysiska miljöer.
Vattnets väg i landskapet
Ett vattendrag förändras successivt under sin färd mot utloppet. I de
övre delarna av vattendraget och i skogslandskapet är vattnet relativt
näringsfattigt. Här baseras produktionen på organiskt material som
tillförs från omgivande mark, såsom nedfallande löv, partiklar och
småkryp. De övre delarna av vattensystemen karaktäriseras av bäckar
med hastigt rinnande, ofta syrgasrikt, rent och klart vatten och bottnar
av sand, grus, eller stenar. Ekologiskt fungerande källområden utgör bas
för produktion och biologisk mångfald i de nedre delarna av vattensystemet.
Förutsättningarna för att på sikt uppnå målen för bevarande i hela
vattensystemet är därför större om de övre delarna bevaras ekologiskt
intakta. I skogspartier faller trädens skugga över bäckarna och där
förekommer rikligt med nedfallna träd och död ved. Den döda veden
I naturliga vattendrag
skapas en stor
variation av livsmiljöer.
I flacka partier slingrar
sig ett fritt strömmande
vattendrag. Det kan
också bildas avsnörda
meanderslingor, s.k.
korvsjöar. Vramsån i
Skåne.
bildar strukturer i vattendragen som styr undan vattenflödet – eller tar upp vattnets rörelseenergi – ofta så att
strandkanterna skyddas från kraftig erosion.
I flacka landområden rinner vattnet långsammare, partiklar faller till botten och bildar bankar
eller långgrunda stränder av fint sediment. Dessa
bankar svämmar regelbundet över. Där vattnet får
strömma fritt, bildas också meanderbågar, d.v.s.
vattnet slingrar sig i landskapet. På sikt kan erosionen göra att vissa slingor blir avsnörda och bildar så kallade korvsjöar. De omgivande markerna översvämmas regelbundet och utgörs
av äldre naturskogsliknande strandskog eller odikade strandnära
våtmarker och mader. Dessa naturliga strandzoner utgör ett filter mot diffus
Patrik Olofsson/N
Översvämmade områden ger rika landmiljöer
5
påverkan och avrinning. De fungerar därmed som
biologiska reningsverk samt hindrar avrinning från
omgivande mark. I flacka delar av avrinningsom-
rådena är vattendragen ofta breda, flyter lugnt
och är mer solexponerade. Här är vegetationen kraftigare och vattnet mer näringsrikt och
grumligt av material som transporterats med
flödet. Bete och slåtter är den traditionella användningen av mark i anslutning till vattendrag
som finns i odlingslandskapet.
Tore Hagman/N
Olika vattenmiljöer för olika arter
Den vattenmättade
grova veden som blir
liggande i vattendragen
är betydelsefull som
livsmiljö eller skydd
för många arter, bl.a.
mossor, insekter och fisk.
Ola Jennersten/N
Dagsländor lever som
larver på botten i snabbt
rinnande, syrgasrikt och
klart vatten.
6
Mångfalden av arter baseras på variationen av
livsmiljöer. Vissa arter i vattnet är beroende av
att gamla träd och grenar som faller i vattnet
får ligga kvar. Den vattenmättade grova veden utgör livsmiljö för
fuktälskande mossor och vedlevande insekter. Dess grenar och rötter
ger dem skydd och där finner de föda. Det gäller även för många fiskar
samt för större och mindre vattensalamander.
Nedfallna grenar och kvistar håller kvar löv, barr och andra djur- och
växtdelar. Därmed stannar organiskt material och näringsämnen kvar
under en längre tid på botten, vilket gynnar produktionen av bottendjur,
gråsuggor, iglar och sötvattenmärlor, som i sin tur utgör födobas för fiskar
och en lång rad andra arter. På andra mer genomspolade bottnar lever
många dag- och bäcksländelarver. Även den fredade flodpärlmusslan
förekommer på sand och grusbottnar i kalkfattiga och klara åar, älvar
och mindre bäckar. Flodpärlmusslans larver lever som parasiter på lax
eller öring och artens reproduktion är därför beroende av att även dess
värdfisk kan fortleva i vattendraget.
En del växter, till exempel ormbunkar och många mossor, är beroende av den skugga som träden vid å- eller sjökanten ger. Även många
djur föredrar vatten som är skuggade, dels för att det ger skydd, men
också därför att temperaturen ofta blir mer gynnsam.
Erling Schön/N
Tomas Hallingbäck
I forsdimman kring
vattenfall och på
översilade klippor hålls
miljön ständigt fuktig,
där kan mossor och
ormbunkar trivas. Här
nordstjärnmossa.
7
Bengt Ekman/N
Peter Lilja/N
Strandängar och
åmader längs
älvarna har
traditionellt använts
för slåtter. De
fuktiga ängarna
är värdefulla
häcknings- och
rastlokaler för
många fågelarter.
Här storspov.
Tjulåns utlopp
i Gautsträsk,
Lappland.
8
Flera arter är beroende av den vattendimma som finns vid forsar
och vattenfall, till exempel nordstjärnmossa. Strömstaren trivs också
i forsande vatten, där den dyker ner vid vattenfallet och fångar nattsländelarver. Boet bygger strömstaren ofta bakom vattenfallet för att
ungarna ska få vara ifred. Det forsande vattnet håller vissa vattendrag
öppna vintertid. Där kan fåglar och utter hitta föda.
Sjöar av olika karaktär
Sjöarnas karaktär beror på förhållanden i avrinningsområdet, till
exempel berggrund, jordarter, höjd över havet, storlek, djup och form.
Dessa faktorer är utgångspunkt för vattenkemin och vilka arter som
naturligt förekommer i sjön. I Sverige har vi många olika typer av
sjöar, till exempel näringsrika sjöar i odlingslandskapet eller klara och
näringsfattiga sjöar i de övre delarna av avrinningsområden (källområden) och i fjällen. Vi har humösa sjöar, brunfärgade av organiskt
material, i skogs- och myrlandskapet. De mångskiftande karaktärerna
gör att höga naturvärden i en sjö inte är samma sak som i en annan
sjö. Naturligt artrika eller naturligt artfattiga sjöar kan var för sig ha höga
Näringsrika sjöar är ofta mycket artrika på olika växter och insekter,
vilket i sin tur gynnar fiskar. Omgivande betesmarker är värdefulla
häcknings- och rastlokaler för fåglar. Här är det områdets historia av
markanvändning, framför allt det småskaliga jord- och skogsbruket,
som gör att höga naturvärden har utvecklats. Andra sjöar är fisktomma, där gynnas arter som slipper konkurrens från fisken om födan
t.ex. sköldbladfotingar, gälbladfotingar, större vattensalamander, gölgroda, simsnäppa och flera fågelarter. En naturlig artrikedom bygger
alltså på att de arter som hör till respektive miljö har förutsättningar
att leva där. I vissa miljöer finns många arter medan andra endast hyser
ett fåtal, men även där kan det finnas ovanliga arter.
Förutsättningarna för höga naturvärden i en sjö ökar om påverkan
är låg och markanvändningen i strandzonen är hänsynsfull såsom i en
oreglerad sjö med omgivning av naturskogar, odikade våtmarker och,
i förekommande fall, hävdade strandängar. Vattenkvaliteten bör också
vara opåverkad av förorenande utsläpp.
Lena Tranvik
naturvärden.
Brist på naturliga
buffertzoner gör
vattendragen mer
utsatta för fysisk
störning, som här
vid plöjning nära
strandkanten.
Uppsala län.
Vad påverkar vattenmiljöerna negativt?
Eftersom övergångszonen mellan land och vatten är livsmiljö för
många vattenlevande arter och en buffert mot störningar från land,
kan fysisk påverkan i strand- och vattenmiljöer, som avverkning av skog
i skyddszonen, orsaka skador i vattenmiljön. Även jordbruk orsakar problem,
t.ex. vid plöjning nära strand- eller åkanten. Exploatering för bostäder och
annat byggande i anslutning till vatten är ett växande problem, speciellt i
kustnära områden och runt storstäder. Andra störningar är fragmentering, byggande av vandringshinder eller annan vattenverksamhet som
påverkar arternas möjlighet till vandring, spridning och återkolonisa-
9
Ola Jennersten/N
tion. Risker finns också för negativ påverkan av främmande arter eller
fiskstammar. Ett känt exempel är hur spridning av den amerikanska
signalkräftan slår ut bestånd av vår inhemska flodkräfta, framför allt
genom att signalkräftan ofta är bärare av kräftpest. Vattenkvaliteten
påverkas av verksamheter i avrinningsområdet, såsom läckage av näringsämnen, föroreningar, partiklar och slam. Dessutom är försurning
fortfarande ett problem i vissa delar av Sverige.
Kalix- och Torne
älvar ingår i ett av de
få större oreglerade
vattensystem som
finns kvar i Sverige,
ja även i Europa
och övriga världen.
Norrbottens län.
Vatten i ett landskapsperspektiv
Det är viktigt att skydda och bevara sötvattenmiljöer utifrån ett landskapsperspektiv, för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Förutom
skydd av särskilt värdefulla områden, krävs det generell hänsyn till
vattenmiljöerna i det omgivande landskapet för att bevara vattensystemens biologiska mångfald och produktion. Arter har olika krav på kvalitet och kontinuitet i miljöns omgivningar och de kan oftast inte överleva
på isolerade öar i landskapet. En långsiktig överlevnad för dessa arter
kräver tillräckligt tät tillgång på livsmiljöer. Omvänt är den livgivande
vattenmiljön en förutsättning för att naturvärden i landskapet ska
kunna bibehållas. Det innebär att ett helhetsgrepp bör tillämpas där
ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella faktorer beaktas. Vi får
inte glömma att det ekologiska systemet har kapacitet att tillhandahålla en
rad livsviktiga funktioner, vilka är fundamentala i samhällsutvecklingen.
Vattenmiljöernas buffrande förmåga, mot översvämning – alternativt
torka, tillhör en av dessa funktioner.
Särskilt värdefulla vattenmiljöer
Signalkräfta, en
främmande art.
10
Vattenmiljöer som har en hög grad av naturlighet i hydrologi och
omgivningar har ofta höga naturvärden. Ett fåtal större ”opåverkade”
vattensystem finns kvar i Sverige, bland dessa våra nationalälvar (Torne-,
Kalix-, Pite- och Vindelälven), men också vissa större biflöden och sjöar.
Även i påverkade och fragmenterade vattensystem finns värdefulla
sträckor, sjöar eller mindre områden med höga naturvärden. De är
viktiga som spridningskällor för arter vid restaurering av angränsande
Erling Schön/N
Jonas Forsberg/N
Strömstaren häckar i
närheten av forsar, där
den ofta ses hoppa runt
på stenar i jakt efter föda.
Abiskojåkka kanjon i
Norrbottens län.
påverkade vattensystem. Kvarvarande särskilt värdefulla vattenmiljöer
bör prioriteras för skydd.
Nyckelbiotoper
Mindre och väl definierade områden med höga naturvärden, som
också är livsmiljöer för hotade arter, kallas nyckelbiotoper. I och i
anslutning till sjöar och vattendrag har flera typer av nyckelbiotoper
identifierats. Bland dessa kan nämnas kvillområden – vattendrag som
delas upp i ett större eller mindre nätverk av småbäckar, forsar och
vattenfall, strandbrinkar med rasbranter samt i övergången mellan
land och vatten, översvämningsskogen vars rötter och stambaser regelbundet översvämmas.
11
Strandbrink
med bohål
för t.ex.
backsvala eller
kungsfiskare.
Exempel på nyckelbiotoper
• Strandbrinkar med rasbranter (t.ex. i ytterkurvorna av
meandrande vattendrag, eller där vattendrag skurit sig ner
i lösa jordarter, s.k.nipa) är värdefulla biotoper för backsvala,
kungsfiskare, skalbaggar och andra insekter som tidvis lever
nergrävda i sanden
• Översvämningsskog (strandskog som regelbundet översvämmas)
är livsmiljö för mossor, lavar, alger och insekter som lever på de
fuktiga delarna av träden och i den döda veden
• Forsar och vattenfall (hastigt strömmande vatten med relativt
stora nivåskillnader) bör bevaras för lax, utter, flodpärlmussla
samt fuktighetsälskande växter som är beroende av forsdimma
12
Patrik Olofsson/N
• Kvillområden (sträckor av vattendrag som delas upp i mer eller
mindre diffust nätverk av småbäckar) är värdefulla miljöer för
bland annat flodkräfta, flodpärlmussla, sländelarver och andra
insekter samt för den sällsynta ormbunken safsa
• Småvatten och temporära vatten (mindre vattensamlingar i
jordbrukslandskapet såväl som i skogen) är livsmiljö för grodor
och kräldjur
Ola Jennersten/N
Sjöar och vattendrag i Natura 2000
EU:s Habitatdirektiv innebär att ett nätverk av ekosystem och livsmiljöer för arter ska bevaras (Natura 2000). Bland de naturtyper som vi i
EU-länderna har kommit överens om att skydda, ingår fem olika typer
av sjöar och tre typer av vattendrag i Sverige. Definitionerna på sjöarna utgörs av en skala från näringsfattig till näringsrik och med olika
karaktär beroende på vattenfärg och kalkhalt. De olika vattendragen
karaktäriseras av bland annat av storlek, vegetation och höjd över
havet. Sverige har lämnat förslag till EU-kommissionen vilka områden
som är vårt bidrag till Natura 2000-nätverket. Dessa områden har vi
åtagit oss att skydda.
Naturligt näringsrika
sjöar är en av de
limniska naturtyper,
som ska bevaras enligt
EU:s habitatdirektiv.
13
Hur kan värdefulla sjöar och vattendrag skyddas?
I regeringens skrivelse ”En samlad naturvårdspolitik” påtalas att
naturvården i vattenmiljöer måste stärkas. Också i miljökvalitetsmålet
”Levande sjöar och vattendrag” är det tydligt att just de fysiska vattenmiljöernas natur- och kulturvärden samt dessa miljöers arter ska bevaras. Genom
14
EU-samarbetet och införandet av habitatdirektivet och ramdirektivet
för vatten ges ytterligare möjligheter att utveckla naturvården i vattenmiljöerna.
För att långsiktigt bevara våra naturvärden behöver vi för varje
objekt tänka igenom vad som är mest värdefullt – vad som hotar dessa
värden och hur – samt inom vilket område man behöver och kan
avstyra dessa hot. Det är viktigt att se till helheten och försöka kombinera olika skyddsåtgärder i olika delar – och eventuellt utanför – ett
värdefullt område. Vi behöver också bredda ansvaret och engagera
även markägare och organisationer förutom myndigheterna.
Det generella strandskyddet som råder i Sverige är en viktig del i bevarandet av värdefulla vattenmiljöer. Strandskydd råder vid havet, insjöar och
vattendrag och omfattar land- och vattenområden på minst 100 m från
strandlinjen. Strandskyddets syfte är att hålla stränderna öppna för allmänheten och att bevara det rika växt- och djurlivet i strandområdet.
Skyddet innebär att det är förbjudet att bygga (t.ex. hus och bodar),
att anlägga (t.ex. bryggor och pirar) eller att göra andra åtgärder (t.ex.
gräva eller fylla ut i strandkanten), men det gäller inte för skogsbrukets- eller jordbrukets verksamheter.
Generellt skydd råder också för vissa naturmiljöer i jordbrukslandskapet, s.k. biotopskydd. Bland vattenmiljöerna är det småvatten och våtmarker i jordbrukslandskapet som omfattas av skyddet. Biotopskydd kan
också användas för att skydda andra angivna naturtyper. De områden
som kan ges biotopskydd har identifierats som mindre mark- eller vattenområde som kan vara livsmiljö för hotade djur eller växtarter eller
som annars är särskilt skyddsvärda. Biotopskydd används framför allt
på skogsmark, där flera av de angivna biotoperna också är värdefulla
vattenmiljöer, t.ex. strand- eller svämskogar. Inom ett biotopskyddsom-
Janos Jurka/N
Tore Hagman/N
råde får man inte göra något som skadar naturmiljön. Skogsvårdsstyrelsen ansvarar för biotopskydd på skogsmark.
Naturreservat är det skydd som bäst kan utformas efter det skydds-
behov som finns i respektive område både vad gäller den geografiska
utformningen och bestämmelserna inom reservatet. Naturreservat som
metod för att bevara biologisk mångfald och skyddsvärda arter kan
användas för större områden med särskilt höga naturvärden,
men också för att tillgodose behov av områden för friluftslivet.
Naturtypen ”Dystrofa
sjöar och småvatten”
karaktäriseras i
Natura 2000 av
brunvattensjöar
med myrvegetation
längs stränderna.
Smålom trivs här.
15
Tore Hagman/N
I Sverige finns
över 90.000 sjöar,
alltifrån näringsrika
slättsjöar till bruna
skogssjöar och klara
fjällsjöar. Fjällsjö
med Marsfjällen
i Västerbotten.
16
Länsstyrelsen och kommunen kan besluta om bildande av naturreservat.
Markägarna kan också på ett mer aktivt sätt ta del i bevarandet av vattenmiljöer. Gröna skogsbruksplaner ger möjlighet att planera skogsbruket
så att miljöhänsyn och skogsproduktion förenas. Genom certifiering
kan också markägaren förbinda sig att följa en viss standard för hur
skogsbruket skall bedrivas. Inom jordbruket kan miljöstöd användas
för åtgärder som gynnar bland annat våtmarker, småvatten och vattendrag.
Tor Lundberg/N
Sportfiskare
Tsielekjåhkå.
Lappland.
Naturvårdsavtal kan tecknas med en markägare i syfte att bevara och
utveckla ett områdes naturvärden. Denna typ av avtal används ofta av
skogsvårdsstyrelser eller kommuner för att avsätta skyddszoner längs vattendrag eller i anslutning till ett biotopskyddsområde.
Bredare ansvar för vattenmiljöerna
Många aktörer är delaktiga i bevarandet av vattenmiljöer. Skogsstyrelsen och Jordbruksverket ansvarar för de areella näringarnas (skogs- och
jordbrukets) hänsyn till naturvärden i landskapet. Fiskeriverket reglerar
sötvattenfisket i de stora sjöarna och i de nedre delarna av kustmynnande vattendrag och delar ansvaret för hotade arter i vattenmiljöer. I
övriga vatten kan fiskerättsägare och fiskevårdsorganisationer förvalta
fisket så att det även gynnar vattensystemets övriga bevarandevärden.
Fiskesektorn har också ett stort ansvar för att främmande fiskarter
eller stammar inte sprids eller påverkar naturligt förekommande arter.
Kommunerna har stora möjligheter att utveckla sin roll i arbetet med
17
Bengt Ekman/N
Tätortsnära
vattenmiljöer kan
vara utgångspunkt
för naturvård och
kulturmiljövård.
Tunafors fabriker,
Eskilstuna.
18
att bevara naturmiljöer genom den fysiska planeringen. I översiktsplanen
uttrycks kommunernas mål och ambitioner för den fysiska miljön. I
denna ges riktlinjer för den mer detaljerade nivån, där t.ex. en värdefull biotop, kanske ett vattendrag, kan pekas ut som ett ekologiskt
särskilt känsligt område. Kommunerna har också möjlighet att inrätta
kommunala naturreservat och kan för kommunala naturvårdsinsatser
söka stöd hos länsstyrelsen. Eftersom sjöar och vattendrag är av stort
värde för friluftslivet är också naturvård i anslutning till vatten därför
ofta en kommunal angelägenhet. Vi bör alla visa allmän hänsyn till naturen och djurlivet, som är en källa till både nytta och välbefinnande.
Jan Grahn/N
Mer att läsa
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag
Naturvårdsverket 2003. Rapport 5330
Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000
Naturvårdsverket 1997, ISBN 91-620-1178-2 (endast pdf)
Biologisk återställning i kalkade vatten
Naturvårdsverkets Handbok med Allmänna Råd, 99:4, ISBN 91-620-0108-6 (ej pdf)
Skyddade älvar – värden att bevara, ISBN 91-620-1162-6
Naturvårdsverket 1995
Ovanstående rapporter beställes genom CM Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma,
ordertelefon 08-505 933 40, e-post: [email protected]
eller genom www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Påverkan och skyddszoner vid vattendrag i skogs- och jordbrukslandskapet – en litteraturöversikt
Fiskeriverkets rapport 1999:3
Handbok om Strömmande Vatten
Naturhistoriska riksmuseet och Svenska Naturskyddsföreningen, 2002, ISBN 91-558-6791x
Sjö & älv – en bok om djur och växter i sötvatten
Inge Lennmark och Evert Andersson 1993, ISBN 91-630-1874-8
Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier
Regeringens proposition 2000/01:130
En samlad naturvårdspolitik
Regeringens skrivelse 2001/02:173
För beställning av broschyren, E-post: [email protected], tel: 08-505 933 40
Omslagsfoto: Tore Hagman/N. Fettjeån i Jämtland.
Foto baksidan: Jan Töve/N. Vattenpilört med nässelfjärilar.
Grafisk form: IdéoLuck AB #40612
Tryck: Blomberg & Janson Offsettryck AB, Bromma. 2004
19
Miljömålet Levande sjöar och vattendrag:
Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara
och deras variationsrika miljöer ska bevaras.
Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald,
kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska
och vattenhållande funktion ska bevaras samtidigt
som förutsättningarna för friluftslivet ska värnas.
Målet är antaget av Sveriges Riksdag och för att
uppnå målet finns preciserade delmål för vad som
ska genomföras till år 2010. Bland annat i vilken
omfattning skydd och restaurering ska genomföras.
ISBN 91-620-8182-9
