Upplysning i ordets vidaste innebörd av framåtskridande tänkande har alltid syftat till att
befria människorna från fruktan och göra dem till sina egna herrar. Men över den fullständigt
upplysta världen strålar samtidigt katastrofens segertecken. (ur kapitlet: Begreppet
upplysning)
Novalis´ definition av all filosofi som hemlängtan förblir riktig bara om denna hemlängtan
inte glider över i vanföreställningar om ett förlorat urhem, utan förblir medveten om att
hemmahörighet och mänsklig natur har kommit till stånd blott genom att vridas ur mytens
grepp. Hemmahörighet är att ha undkommit. (ur Exkurs I: Odyssevs eller Myt och
upplysning)
Tillvaron under senkapitalismen är en enda oavbruten initiationsritual. Var och en måste visa
att han restlöst identifierar sig med den makt som slår honom. /- - -/ Var och en kan vara som
det allsmäktiga samhället, var och en kan bli lycklig, om han bara utlämnar sig med hull och
hår och avstår från sitt anspråk på lycka. Hans motståndslöshet ger honom vitsord som pålitlig
man i ledet. (ur kapitlet Kulturindustri: upplysning som massbedrägeri)
Från Max Horkheimer och Theodor Adorno Upplysningens dialektik
6 1960 och 70-talens proteströrelser och deras inspirationskällor
Ungdomsuppror/studentrevolt/alternativrörelser (demografi och
utbildningsexplosion, motstånd mot avideologiserat expertsamhälle (”systemet”,
i USA även ”the establishment”), avkoloniseringen inklusive Algerietkrig och
Vietnamkrig)
Underavdelningar: 1) politiskt vänsteruppsving/nyvänster, 2) kritik av
masskultur och reklam, 3) ”Flower power” (=österländsk mystik, psykedeliska
droger) senare ”new Age”, 4) nyfeminism, 5) Miljö, naturresurser m.m.
Politiskt vänsteruppsving/nyvänster: inspiration Antoni Gramscis
hegemonibegrepp, begreppet alienation, Frankfurtskolan. Frankrike: Franz
Fanon (1925-61) Svart hud, vita masker 1952 (numera en post-kolonial
klassiker), Jordens fördömda 1961, om våldets nödvändighet vid kolonial
frigörelse, Louis Althusser m.fl. Att läsa kapitalet 1965, strukturalistisk ”antihumanism”, ”epistemologiskt brott” i Marx´ produktion, André Gorz,
humanistisk marxist, influerad av Frankfurtskolan, motståndare till
lönearbete/positiv till automatisering och ”medborgarlön” (jfr Paul Lafargue
Rätten till lättja 1880). Situationisterna: Guy Debord Skådespelets samhälle
1967, människan som passiv åskådare och manipulerad konsument (samtida
version av alienation), politisk kampmetod: dadaistiska upptåg. Storbritannien:
New Left Review från 1960, Perry Anderson Övergångar från antiken till
feodalismen 1974, strukturalistiskt inspirerad marxism, E.P. Thompson Den
brittiska arbetarklassens uppkomst 1963, motståndare till strukturalistisk
marxism, studerade brittiska revolutionens levellers och diggers. USA: Stokely
Carmichael m.fl. Black power 1967, [Paul Sweezy, marxistisk nationalekonom,
Paul Goodman, anarkistisk decentralist]. Klassisk marxistisk historieskrivning,
ofta läst i 60-talets ”grundkurser i marxism”: Leo Huberman Människans
rikedomar 1936. [Svensk nyvänster: sociologen Göran Therborn. Svensk
maoist: Jan Myrdal.]
Kritik av masskultur och reklam, avsked från arbetarklassen som historiens
agent. Frankfurtskolan: före kriget ”socialforskning”, ”kritisk teori”, inspirerade
av den unge, humanistiske Marx (och Lukács). Senare: Theodor Adorno (190369) och Max Horkheimer (1895-1973) Upplysningens dialektik 1944/47, farväl
till hegelianskt marxistisk framstegstro, övergång till pessimistisk syn på
upplysningsförnuftet (undertrycker både den yttre och den inre, mänskliga
”naturen”), kritik mot den amerikanska masskulturen. Adorno ensam efter kriget
Den auktoritära personligheten 1950, Negativ dialektik 1966, musikteoretiker
(och kompositör), Walter Benjamin (1892-1940) Konstverket i
reproduktionsåldern 1936, originalkonstverkets ”aura”, Historiefilosofiska teser
1940 (postumt), mot marxistisk framstegstro, för marxistisk revolution,
Passage-arbetet (ofullbordat postumt). Herbert Marcuse (1898-1979) Eros och
civilisationen 1955, om masskultur/reklam och erotik, ”repressiv avsublimering”
(jfr Marx´ ”varufetischism”), Den endimensionella människan 1964, tror på
andra politiska krafter än arbetarklassen, bl.a. kvinnorörelsen och den
afroamerikanska medborgarrättsrörelsen, lanserade uttrycket ”repressiv
tolerans” 1965 (arbetade mellan 1943 och 1951 för OSS (CIA:s föregångare)
m.m., senare bl.a. handledare för Angela Davies).
“Flower Power”/”New Age”. Föregångare Alan Watts, Paul Reps ed. Zen Flesh,
Zen bones 1957. Psykedeliska droger: [Timothy Leary, Ricard Alpert/Ram
Dass] Ken Kesey Gökboet 1962. Theodore Roszack Uppkomsten av en
motkultur 1969. Kvantfysik och österländsk mystik: Fritjof Capra Fysikens tao:
Ett utforskande av parallellerna mellan modern fysik och österländsk mystik
1975, Gary Zukav De dansande Wu Li-mästarna: En översikt över den nya
fysiken 1979. Marilyn Ferguson Mot en ny tidsålder: Personliga och sociala
omvandlingar under 80-talet.
Nyfeminism. England: Juliet Mitchell, essän ”Kvinnor: Den längsta
revolutionen” 1966, ny (i förhållande till August Bebels klassiker) marxistisk
analys av förhållandet mellan kvinnofrigörelse och proletär revolution. USA:
Betty Friedan Den feminina mystiken 1963, klyftan mellan verklighet och ideal i
samband med 50-talets amerikanska hemmafruideal, ”Women’s liberation”rörelsen från 1967, särskilda kvinnogrupper för mental frigörelse från
kvinnoförtryck (viss jämförbarhet: nykterhetsrörelsen AA), ordet ”patriarkatet”
som ny sammanfattning för det man förtrycktes av, ”Det personliga är politiskt”,
(i Sverige Grupp 8), Kate Millett Sexualpolitiken 1969, innefattar sexualiteten i
det patriarkala förtrycket, rätten till njutning även för kvinnan (som krav),
Shulamit Firestone Könens dialektik 1970, könsförtrycket (för)historiskt
grundläggande i förhållande till klasskillander, undergräver även Beauvoiars
analys av kvinnans ställning, förhoppning om framtida lösning: reproduktion i
konstgjord livmoder (helst utan Y-kromosomer). Abortfrågan: fostret som del av
kvinnans kropp, inte mannens eller samhällets egendom, ”fri abort” ett konkret
politiskt krav, som med tiden (1975-85) verkligen leder till förändrad
lagstiftning i många länder. Akademisk kvinnoforskning: har funnits tidigare
men expanderar kraftigt och påverkas av ”nyfeminismen” från 1970-talet, dels
studier av särskild ”kvinnokultur”, dels återupptäckt av bortglömda/undertryckta
kvinnliga författare/konstnärer m.m. Av ökande betydelse från 80-talet:
särskillnaden och förhållandet mellan biologiskt kön och socialt genus (jfr
Beauvoirs ”man föds inte till kvinna”), Judith Butler Genustrubbel 1990, hävdar
genom sofistikerade filosofiska resonemang att inte bara genus, utan även det vi
uppfattar som biologiskt kön, är sociala konstruktioner i språket, grundskrift i
den s.k. ”queerteorin” (travesti på Beauvoirs uttryck: ”man föds varken som
kvinna eller man – och kan bli vad 17 man vill”).
Miljö, naturresurser m.m.: Rachel Carson Tyst vår 1962, gifter i jordbruket
(DDT, kvicksilver m.m.), Georg Borgström Gränser för vår tillvaro 1964,
förstöring av naturmiljön, jordbruksmarkens otillräcklighet, vattenbrist, Howard
T. och Eugene Odum, gjorde ekologi-begreppet känt inom allmänheten,
tillämpade generell systemteori på (i sista hand) hela planetens naturmiljö,
miljöfrågans globalisering: ”spaceship earth”. Paul R. Erlich
Befolkningsexplosionen 1968, ny-nymalthusian, gjorde pessimistiska
förutsägelser om massvält, som visat sig felaktiga. Romklubben Tillväxtens
gränser 1972, tillämpning av MIT-forskaren Jay Forresters datoriserade
systemdynamiska modeller på planetens mineral- och energiresurser. Ivan Illich,
mångsidig motståndare till det moderna högteknologiska samhället.
