Homosexualitet, hatbrott och offentlighet

Kriminologiska institutionen
Öppet homosexuella politiker och hatbrott
– en intervjustudie
C-uppsats i kriminologi
Vårterminen 2007
Karin Edlund
Sammanfattning
Syftet med den här uppsatsen är att försöka få en bild av hur utsatthet för hatbrott upplevs för en
grupp öppet homosexuella politiker och hur de upplever att medieexponeringen påverkar deras
utsatthet eller risk för utsatthet. Tio öppet homosexuella politiker (tre kvinnor och sju män) på
kommun-, landstings- eller riksnivå har intervjuats. Ett flertal av de intervjuade säger sig inte ha
upplevt sig vara utsatta för något hatbrott. De personer som har känt sig utsatta har främst fått
telefonsamtal, brev, e-post och sina namn publicerade på vissa så kallade hatlistor på internet.
Studien visar att det finns en tydlig skillnad i upplevd utsatthet mellan kvinnor och män. Däremot är
det svårt att se vad den kan bero på. Även en heterosexuell politker som har varit utsatt för hot har
intervjuats.
En koppling mellan medieexponering och upplevd utsatthet för hatbrott kan urskiljas, åtminstone
vid vissa tillfällen. Faktorer som kan påverka är omfattning av exponering men även i vilka frågor
och hur frekvent. I huvudsak anses medierapporteringen vara saklig och därför läggs inte någon
direkt skuld på medierna när det gäller utsatthet eller risk för utsatthet för hatbrott. Rädslonivån för
att utsättas för hot eller trakasserier är relativt låg bland de intervjuade och oftast är det i samband
med en speciell händelse som en obehagskänsla eller rädsla kan dyka upp, och ingenting som
personerna går och tänker på dagligen.
Den upplevda utsattheten för hatbrott har analyserats utifrån två perspektiv, livsstilsteorin och
homofobin/heterosexismen. Till viss del kan livsstilsteorin genom sin exponeringsfaktor förklara
den utsatthet som intervjupersonerna har upplevt. Teorin förklarar dock främst ett generellt
offerskap och inte motivet till utsattheten vilket är väsentligt när man undersöker brott mot homosexuella. Utifrån ett gärningsmannaperspektiv skulle homofobin/heterosexismen kunna vara ett
perspektiv som ger en möjlig förklaring. Homofobin/heterosexismen handlar till stor del om
negativa attityder och intolerans mot människor i samhället och det är därför viktigt att man inom
alla nivåer i samhället arbetar för att förändra negativa attityder som finns mot homosexualitet och
homosexuella för att kunna minska utsatthet för hatbrott.
2
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ................................................................................................................................................................. 4
1.1 INLEDNING ................................................................................................................................................................ 4
1.2 BAKGRUND ............................................................................................................................................................... 4
1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .............................................................................................................................. 6
1.4 DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ......................................................................................................................... 6
1.4.1 Homosexualitet ................................................................................................................................................. 6
1.4.2 Hatbrott och hatbrottslagstiftning .................................................................................................................... 7
1.5 VETENSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT ................................................................................................................. 9
1.6 TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................................................... 9
2. TEORI ......................................................................................................................................................................... 14
2.1 INLEDNING .............................................................................................................................................................. 14
2.2 LIVSSTILSTEORIN .................................................................................................................................................... 14
2.3 HOMOFOBI OCH HETEROSEXISM .............................................................................................................................. 16
2.4 BETYDELSE AV ”RÄDSLA FÖR BROTT” .................................................................................................................... 18
3 METOD ........................................................................................................................................................................ 20
3.1 INLEDNING .............................................................................................................................................................. 20
3.2 URVAL .................................................................................................................................................................... 20
3.3 INTERVJUER ............................................................................................................................................................ 21
3.4 VALIDITET OCH RELIABILITET................................................................................................................................. 22
3.4.1 Validitet .......................................................................................................................................................... 22
3.4.2 Reliabilitet ...................................................................................................................................................... 25
3.5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ........................................................................................................................................ 25
4. RESULTAT OCH ANALYS ..................................................................................................................................... 27
4.1 INLEDNING .............................................................................................................................................................. 27
4.2 UTSATTHET FÖR HATBROTT, HOT ELLER TRAKASSERIER......................................................................................... 27
4.2.1 Inledning ........................................................................................................................................................ 27
4.2.2 Hatbrott i form av muntliga hot och trakasserier, klotter, brev och e-post .................................................... 27
4.2.3 Hatbrott i form av namnlistor på internet ...................................................................................................... 29
4.2.4 Utsatthet för andra hot och trakasserier ........................................................................................................ 30
4.2.5 Hot och trakasserier mot den heterosexuella politikern................................................................................. 30
4.2.6 Analys ............................................................................................................................................................. 30
4.3 MEDIEEXPONERINGEN OCH DESS BETYDELSE ......................................................................................................... 32
4.3.1 Inledning ........................................................................................................................................................ 32
4.3.2 Upplevelse av medieexponering och dess betydelse ....................................................................................... 33
4.3.3 Analys ............................................................................................................................................................. 35
4.4 SKILLNADER MELLAN KVINNOR OCH MÄN .............................................................................................................. 35
4.4.1 Inledning ........................................................................................................................................................ 35
4.4.2 Analys ............................................................................................................................................................. 36
4.5 RÄDSLA FÖR BROTT ................................................................................................................................................ 36
4.5.1 Inledning ........................................................................................................................................................ 36
4.5.2 Rädsla för att utsättas för hatbrott ................................................................................................................. 37
4.5.3 Analys ............................................................................................................................................................. 38
5. AVSLUTANDE DISKUSSION ................................................................................................................................. 39
6. REFERENSER ........................................................................................................................................................... 43
6.1 LITTERATURLISTA .................................................................................................................................................. 43
6.2 ÖVRIGA REFERENSER .............................................................................................................................................. 44
BILAGA 1 ....................................................................................................................................................................... 46
3
1. Inledning
1.1 Inledning
Sedan början av 1990-talet har brott med homofobiska inslag uppmärksammats i den svenska
samhällsdebatten. Lagstiftningen har förändrats och straffskärpning har införts mot brott där
motivet är att kränka någon på grund av sexuell läggning. Sådana brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag brukar oftast benämnas som hatbrott.1
Under de senaste decennierna har massmedierna blivit de viktigaste informationskällorna för att
människor ska få kännedom om vad som händer i samhället och vilken politik som bedrivs. Detta i
sin tur har lett till att politiker har blivit alltmer beroende av medierna. Som politiker och därmed
offentlig person känner också fler personer till vem politikern är och vilka åsikter som hon eller han
står för. Om någon till exempel ogillar de åsikter som politikern står för kan det leda till att hon eller
han utsätts för bland annat hot och trakasserier genom att politikern blir symbol för den linje som
partiet eller politikern själv står för i olika politiska frågor. 2 Som homosexuell politiker kan risken
för utsatthet vara dubbel, dels genom att man exponeras i sin politikerroll, dels på grund av ens
sexuella läggning.
Den här uppsatsen syftar till att försöka få en bild av hur utsatthet för hatbrott upplevs av öppet
homosexuella3 politiker, och hur de upplever att medieexponeringen påverkar deras utsatthet eller
risk för utsatthet. Tio intervjuer har genomförts med öppet homosexuella politiker på olika politiska
nivåer (kommun-, landstings- och riksnivå). Därutöver har en intervju gjorts med en heterosexuell
politiker som har varit utsatt för hot för att hon har gjort positiva uttalanden i HBT-frågor4.
1.2 Bakgrund
I slutet av 1800-talet myntades termen homosexualitet som vi idag använder och det var även då
som synen på den homosexuelle som en speciell sorts människa kom till5. I Sverige var det fram till
1944 olagligt med homosexuella relationer, det vill säga förhållanden med någon av samma kön.
1
BRÅ 2002:9, sid 11-12.
Blom 2005, sid 11-13.
3
Begreppet homosexuell används i uppsatsen som en sammanfattande beteckning för kvinnor och män som definierar
sig som homo- eller bisexuella.
4
HBT står för Homo-, Bi- eller Transpersoner.
5
Parikas 1995, sid 270.
2
4
Först då blev sådana relationer lagliga, men med en 18-års gräns. År 1978 blev det lika åldersgräns6
för homo- och heterosexuella kontakter och så sent som 1979 försvann homosexualitet ur
förteckningen över psykiska sjukdomar.7
Mot bakgrund av den tidigare lagstiftningen är det kanske inte så märkligt att homosexuella
politiker först på senare år har gått ut med sin sexuella läggning offentligt. År 1991 kom till
exempel den förste homosexuelle politikern i riksdagen ut offentligt med sin sexuella läggning8 och
1998 valdes den förste öppet homosexuelle politikern in i riksdagen9.
Sedan början av 1990-talet har synen på hatbrott skärpts i Sverige. En straffskärpningsbestämmelse
för brott med vissa motiv infördes 1994 där bland annat motiv att kränka någon på grund av sexuell
läggning ingår.10 En nationell handlingsplan togs fram 2001 mot rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering och statsmakten har också sedan 2000 lyft fram att de homofobiska
brotten ska ses som prioriterade.11
Sedan 1997 har Säkerhetspolisen (Säpo) haft i uppdrag att sammanställa polisanmälda brott som
bedöms ha rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag. Från 2006 har
Brottsförebyggande rådet (Brå) övertagit uppgiften. År 2005 anmäldes 563 homofobiska brott12 och
totalt kom 3 681 anmälningar med hatbrottsmotiv in13. Detta är en minskning med cirka åtta procent
jämfört med 2004. Om det är en tillfällig minskning eller ej går inte att säga.14 Det är också svårt att
med statistik av polisanmälda hatbrott säga något om den faktiska utsattheten för hatbrott eftersom
många väljer att inte anmäla eller att anmälningsmottagaren inte uppmärksammar att det handlar
om ett hatbrott.15
6
15 år.
Parikas 1995, sid 7.
8
Parikas 1995, sid 67.
9
Hemsida Vänsterpartiet: http://www.vansterpartiet.se/PUB_Omoss/22287.cs
10
Sexuell läggning infördes dock i BrB 29:2:7 först den 1 juli 2002, innan dess framfördes det i förarbetena till lagen att
sexuell läggning innefattades i begreppet ”annan liknande omständighet”.
11
BRÅ 2002:9, sid 14-15.
12
Närmare 42 % av anmälningarna avsåg olaga hot/ofredande vilket var den största gruppen följt av våldsbrott
(misshandel, grov misshandel och mord) ca 22 %, ärekränkning ca 16 %, skadegörelse/klotter ca 7,5 %, klotter ca 4 %,
hets mot folkgrupp ca 4 % och övriga brott ca 4,5 %.
13
Eftersom man ändrade metod för att söka ut anmälningar med hatbrottsmotiv från och med 2004 är det inte möjligt
att jämföra förändringar åren innan och efter. Anmälda homofobiska brott 1997 var 99 stycken och totalt 2 002 anmälda
hatbrott.
14
BRÅ 2006:3, sid 7 och 28-29.
15
BRÅ 2002:9, sid 18.
7
5
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att få en bild av hur utsatthet för hatbrott upplevs för öppet homosexuella
politiker och hur de upplever att medieexponeringen påverkar deras utsatthet eller risk för utsatthet.
Mina frågeställningar är följande: Hur ser upplevd utsatthet för hatbrott ut för de öppet homosexuella politiker som är intervjuade? Hur upplever de att medieexponeringen påverkar deras
utsatthet eller risk för utsatthet? Är de rädda för att bli utsatta för hot eller våld på grund av sin
sexuella läggning? Finns det någon skillnad av upplevd utsatthet för hatbrott mellan de kvinnor och
män som är intervjuade?
1.4 Definition av centrala begrepp
1.4.1 Homosexualitet
I den svenska lagstiftningen definieras homosexualitet som en av tre sexuella läggningar. De två
andra är bisexualitet och heterosexualitet. Homosexualitet kan enligt Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande (RFSL) sägas vara ett begrepp för att beskriva förmågan att förälska sig i och/eller
vara sexuellt attraherad av någon av samma kön som en själv16. Oftast förknippas ordet homosexuell enbart med män och osynliggör därmed kvinnor, men både kvinnor och män inbegrips i
begreppet.17
Flera frågor kan uppstå vid en diskussion kring homosexualitet, till exempel när en person blir
homosexuell och om det kan förändras över livscykeln. I en avhandling av Tiby om homosexuella
kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott tas det upp att en homosexuell är en person som
inte nödvändigtvis under en hel livstid, men för en tillräckligt lång period för att det inte ska vara
något episodiskt, har intresse av sexuella aktiviteter med en person av samma kön. Tiby pekar också
på att det finns ståndpunkter att man inte bara är homosexuell på grund av sexuellt umgänge med
samma kön och tar som ett exempel en undersökning där yngre män prostituerat sig för homosexuella män men inte själva definierade sig som homosexuella.18 Detta visar på komplexiteten kring
begreppet.
16
Hemsida RFSL: http://www.rfsl.se/?p=331
Hemsida RFSL: http://www.rfsl.se/?p=331
18
Tiby 1999, sid 6.
17
6
Jag har valt att i min studie låta mina intervjupersoner definiera sin egen sexuella läggning, då det
kan vara svårt för någon annan person att göra den definitionen. I uppsatsen används dock
begreppet homosexuell som sammanfattande beteckning på kvinnor och män som själva definierar
sig som homosexuella eller bisexuella. Bisexuella kan också antas utsättas för hatbrott för att de
upplevs som homosexuella. Med bisexuell menas oftast personer som har förmågan att bli förälskad
eller sexuellt attraherad av både kvinnor och män.19
Någon transexuell person har inte ingått i undersökningen, dels på grund av att ingen av dem som
ingick i mitt urval visade sig vara transexuell, dels för att jag var tveksam till om jag skulle kunna
hålla en transexuell politiker anonym i studien. Tveksamheten gjorde att jag valde att inte gå vidare
med ett tips om en person som jag eventuellt skulle kunna ha intervjuat.
I uppsatsen används begreppet öppet homosexuella om mina intervjupersoner. Med det avses att de
är öppna med sin sexuella läggning, inte bara inom en större eller mindre krets privat utan även
offentligt. För att jag ska räkna det som offentligt räcker det att det i någon form av media går att
utläsa att personen är en HBT-person.
1.4.2 Hatbrott och hatbrottslagstiftning
Hatbrott (”hate crime”) är ett samlingsbegrepp som oftast används om brott med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag. De kännetecknas av att de strider mot grundläggande
samhällsvärderingar om alla människors lika värde och kan därmed sägas vara ett angrepp på de
mänskliga rättigheterna. Någon vedertagen definition av begreppet hatbrott eller något gemensamt
synsätt på vilka brottstyper som omfattas i Sverige saknas dock.20 Genom att det inte finns någon
vedertagen definition finns en risk att begreppet tolkas olika och att man väljer att inte alls använda
sig av hatbrottsbegreppet. Det gör det också svårt att bestraffa någon för ett hatbrott om inte
definitionen är klar och tydlig.
I Sverige finns det en straffskärpningsbestämmelse sedan 1994 som gör att brott med motiv att
kränka någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell
läggning eller annan liknande omständighet kan straffas hårdare än brott utan sådana motiv.21
Sådana brott brukar oftast beskrivas som hatbrott. Hets mot folkgrupp och olaga diskriminering är
19
Hemsida RFSL: http://www.rfsl.se/?p=332
BRÅ 2002:9, sid 11.
21
BrB 29:2:7.
20
7
annars de enda särskilda brottstyperna som finns avseende hatbrott i Sverige.22 Man kan också
dömas för förolämpning om man genom kränkande tillmäle eller beskyllning smädar någon.23
Anledningen till att termen hatbrott används är att brotten motiveras av hat mot vissa grupper av
människor. Det betyder att en person enbart på grund av vem hon eller han är, eller uppfattas vara,
blir utsatt för ett brott.24 Genom straffskärpningsbestämmelsen vill staten visa att man inte tolererar
sådana brott och ser dem som försvårande vilket motiverar ett strängare straff.
Det land som har kommit längst med lagstiftningen är USA där de flesta delstater har någon form
av lagstiftning mot hatbrott även om den ser olika ut. När det gäller hatbrottslagstiftning på grund
av sexuell läggning är det 28 delstater och District of Columbia som har sådan lagstiftning.25
Nathan Hall har i sin bok, Hate Crime, tagit upp hatbrott och hatbrottslagstiftningen och diskuterat
kring olika kritiska frågeställningar som kommit upp i debatten.26 Hall menar att det egentligen är
fördomar vi refererar till, och till väldigt liten del hat när det gäller hatbrott. En följdfråga som han
ställer blir då vilken typ av handling det måste vara för att brottet ska definieras som ett hatbrott?
Räcker det att vara ovänlig eller arg, eller ska man vara fientlig, hot- eller hatfull mot någon för att
det ska räknas som hatbrott? Om man har en bred definition finns risken att nästan alla brott som
begås kan definieras som hatbrott. Väljer man en väldigt snäv definition kommer frågan upp hur
man bedömer vilka fördomar som är och inte är acceptabla, och genom att göra så ge vissa grupper
större skydd än andra.27
Hall tar också upp frågan om fördomar är någonting normalt som alla människor har och vad det i
så fall får för betydelse för hur man hanterar hatbrott. Borde bara de brott av gärningsmän som
verkligen hatar sina offer och den grupp som de representerar, och där gärningsmannen uteslutande
begår brottet på grund av hat, definieras som hatbrott och därmed förenkla vad som är och inte är
hatbrott? Eller räcker det att en del av motivet baseras på hat och hur ska man då definiera hur stor
andel? Och varför ska vi behandla hatbrott annorlunda än andra brott? Den skilda behandlingen
motiveras oftast av den allmänna tron att sådana brott har en stor inverkan både på offret och på
22
BRÅ 2002:9, sid 11-12.
BrB 5 kap, 3 §.
24
Tiby 1999, sid 222.
25
Hall 2005, sid 118-119.
26
Kritiken har framförallt framförts av Andrew Sullivan i en artikel ”What´s So Bad About Hate?” från 1999, men
liknande kritik har också framförts av James B. Jacobs och Kimberly A. Potter i en artikel ”Hate Crimes: A Critical
Perspective” från 1997.
27
Hall 2005, sid 233-234.
23
8
samhället, att det skapar sociala klyftor och att den typen av brott både ökar i antal och våldsbenägenhet. Frågan är om samhället vet exakt vad det skapar och om det är det bästa sättet eller om
det istället kanske får motsatt effekt och delar samhället ännu mer. Hall tror inte att man ska ge upp
det nuvarande konceptet ännu, men har blivit mer skeptisk till hur man hanterar problemet och har
tagit till sig en del av de argument som kritiker kommit med.28 Hall visar i sin bok på de olika
problem som finns kring definitionen av hatbrott och användandet av hatbrottslagstiftning.
Utifrån ovanstående resonemang kan man säkert ifrågasätta valet av den undersökning jag har valt
att göra, att se om personer upplever att de har blivit utsatta för hatbrott när definitionen inte är helt
enkel att göra. Definitionsproblem kan leda till att frågor som ställs till intervjupersonerna misstolkas och att svaren blir annorlunda än vad de skulle ha blivit om en tydlig definition gjorts av vad
som menades med hatbrott innan intervjun påbörjades. Detta beroende på hur intervjupersonerna
definierar vad ett hatbrott är. Mer om detta tas upp under avsnitt 3.4.1 Validitet.
1.5 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Utgångspunkten i den här undersökningen är konstruktionistisk. Det finns olika former av
konstruktionism och jag utgår ifrån den kontextuella konstruktionismen. Den har som utgångspunkt
att sociala problem är socialt konstruerade, och att de kan sägas existera om de, rent subjektivt,
upplevs som problem. Kontextuella konstruktionister utgår från vissa objektiva, sociala tillstånd i
samhället och forskningens fokus är att se hur dessa förhållanden har konstruerats.29
1.6 Tidigare forskning
Någon svensk forskning om just öppet homosexuella politikers utsatthet för hatbrott finns inte att
tillgå. Det kan bero på den syn på homosexualitet som tidigare funnits i Sverige och som gjort att
det inte under särskilt lång tid funnits politiker som varit offentligt öppna med sin homosexualitet
och därmed kunnat vara föremål för någon forskning om sin utsatthet. För den som vill ha en
bredare överblick av svensk och utländsk forskning om homofobi och heteronormativitet hänvisar
jag till en rapport skriven av Ulrika Dahl, på uppdrag av HomO och Forum för levande historia, och
som är en kunskapsinventering av vilken forskning som finns och inom vilka discipliner som den
28
29
Hall 2005, sid 234-237
Heber 2007, sid 15-16.
9
sker.30 Nedan följer en sammanställning av den svenska forskning som jag anser har starkast
anknytning till den här uppsatsens ämne.
När det gäller svensk forskning om homosexuellas utsatthet för brott är det främst Eva Tiby, docent
vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, som har svarat för den. Hon var den
som först använde begreppet hatbrott i forskning kopplat till brott mot homosexuella.31 I hennes
doktorsavhandling32 ingick en studie från 1996 som visade att 25 procent33 av de ca 2 000 som
svarade, uppgav att de någon gång under sin livstid hade upplevt att de utsatts för hatbrott. Av dem
som var utsatta var flera obundna och icke monogama än de icke utsatta. Det var också flera av dem
som var öppna med sin läggning som blivit utsatta och det var fler av de utsatta än icke utsatta som
var ute i nöjeslivet. De utsatta hade också en betydligt högre nivå av rädsla för att bli utsatt för brott
på grund av sin homosexualitet. Studien gav visst stöd för den livsstilsmodell som är tänkt att
förklara personlig utsatthet för brott.34
Under 2004 gjorde Tiby en liknande studie35 med ca 2 000 personer med stöd av Brottsoffermyndigheten. Studien visade då en ökning från 25 till ca 50 procent utsatta36. Ett flertal förklaringar
till de ökade talen angavs. Hatbrotten kan ha ökat under perioden, anmälningsbenägenheten och
benägenheten att berätta om sin utsatthet kan ha ökat på grund av en ändrad lagstiftning och ökad
mediafokusering på hatbrott. Det kan också bero på de metoder som använts i de två studierna.
Svarsfrekvensen var till exempel ca 20 procentenheter lägre37 i 2004 års studie. Av de utsatta hade
en stor majoritet, 80 procent, drabbats av förtal, förolämpningar och andra muntliga trakasserier.
När det gäller hot och våld mot förtroendevalda, oavsett sexuell läggning, så finns det en statlig
utredning från 2006 som har undersökt detta,38 och som även tar upp mediernas roll i sammanhang
där förtroendevalda kan utsättas för hot och våld. Undersökningen gjordes 2005 och omfattade
samtliga ledamöter av Sveriges riksdag och ett urval av ordinarie ledamöter av landets landstingsoch kommunfullmäktigeförsamlingar valda 2002. Sammanlagt fick man svar från närmare 1 500
30
Dahl 2005.
Dahl 2005, sid 19.
32
Tiby 1999.
33
20 procent av kvinnorna och 28 procent av männen.
34
Tiby 1999, sid 246.
35
Studien presenterades i en debattartikel i DN den 27/7 2004 och i Tiby 2005.
36
53 procent av kvinnorna och 51 procent av männen.
37
Svarsfrekvensen var ca 65 procent 1996 och ca 45 procent 2004.
38
SOU 2006:46.
31
10
personer39 och resultatet återger vad de förtroendevalda själva uppfattat att de blivit utsatta för, vem
som varit förövare och vilket syfte denne haft etcetera. Det innebär alltså inte att det är polisanmälda brott och olika förtroendevalda kan tolka vad som upplevs som brott olika vilket är en
nackdel med den här typen av undersökning. Därmed finns en risk att resultatet blir missvisande
och visar ett för högt eller lågt utfall. Någon tidigare jämförbar undersökning finns inte att tillgå40.
Av dem som svarade var det 74 procent av riksdagsledamöterna och cirka 29 procent av landstingsoch kommunfullmäktigeledamöterna som i egenskap av förtroendevald blivit utsatta för trakasserier, hot eller våld efter valet 198841. Mellan 1999-2005 var det 62 procent av riksdagsledamöterna
som utsatts för trakasserier någon eller flera gånger och 53 procent för hot. Motsvarande siffror för
landstings- och kommunfullmäktigeledamöterna var cirka 24 respektive cirka 14 procent. När det
gäller utsatthet för våld var siffrorna väsentligt lägre, sex procent respektive cirka en procent.42
Tyvärr gjordes inte någon speciell studie för homosexuella politiker.
Med anledning av att det visade sig förekomma en så stor omfattning av upplevda brott mot förtroendevalda i deras utövning av förtroendeuppdrag föreslog utredningen att man borde göra ett
tillägg i brottsbalken 29:2:7 så att brott som begås mot förtroendevalda eller hans eller hennes
närstående på grund av förtroendeuppdraget, kan bestraffas hårdare på samma sätt som till exempel
brott med motiv att kränka någon på grund av ens sexuella läggning.43 Utredningen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet vilket innebär att något beslut ännu
inte är fattat i ärendet.44
När det gäller massmedias roll ansåg kommittén som genomförde den statliga utredningen den så
angelägen att en fokusgrupp, bestående av medieforskare och journalister, fick i uppdrag att författa
en bok med diskussionsinlägg om vilken roll medierna kan ha i sammanhang där förtroendevalda
utsätts för hot eller våld. Syftet med boken var att skapa en grund för en diskussion i samhället.
39
Svarsfrekvensen var ca 76 procent.
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har gjort delvis liknande undersökningar 2000, 2001 och 2004,
dock enbart bland kommun- och landstingspolitiker. Resultatet 2004 visade på att ca 16 % respektive ca 20% av de
förtroendevalda med kommunal- respektive landstingsuppdrag hade blivit utsatta för hot eller våld inom de senaste 18
månaderna, se SOU 2006:46, sid 62-67.
41
I enkätutskicket definierades vad som avsågs med trakasserier, hot och våld, och kartläggningen var i första hand
inriktat mot gärningar som rubriceras som brottsliga i lagstiftningen. Med trakasserier avsågs ofredande, förtal,
förolämpning och bedrägeri och det fanns även exempel för vad som avsågs med respektive form av trakasserier. Hot
avsåg verbala eller skriftliga hot om brottslig gärning och våld avsåg våld mot person. SOU 2006:46, sid 73.
42
SOU 2006:46, sid 74, 76-78 och sid 383-385.
43
SOU 2006:46, sid 17.
44
Hemsida regeringen: http://www.regeringen.se/sb/d/3808/a/34206.
40
11
Kommittén drog utifrån bokens innehåll slutsatsen att mediernas roll i samband med utsatthet för
förtroendevalda kan variera mycket och att man inte kan hävda att det är mediernas fel att förtroendevalda blir utsatta. Däremot finns det inslag i mediers sätt att rapportera som direkt eller
indirekt kan bidra till de förtroendevaldas utsatthet. Kommittén ansåg även att de politiska partierna
borde se över sina mediestrategier och väga in hur olika former av medial exponering av
förtroendevalda kan utsätta dem för risker.45
När det gäller attitydundersökningar om homosexualitet och homosexuella finns det två stycken
som jag har valt att ta upp. Fil.dr. Jonas Ring och Scarlett Morgentau gjorde år 2004 en studie om
intolerans och antisemitiska, homofobiska, islamofobiska och invandrarfientliga tendenser bland
unga på uppdrag av Brå och Forum för levande historia46. Fil.dr. Torsten Österman från
Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) har på uppdrag av Statens
folkhälsoinstiut genomfört en attitydundersökning om homosexualitet och homosexuella som ingår
i FSI:s långtidsstudie, Ditt land och ditt liv. 47
Rings och Morgentaus studie bygger på en enkätundersökning av 10 600 elever och visar att de
flesta (sju av tio) ungdomar har en positiv inställning till de olika minoriteterna. De ungdomar som i
studien gett uttryck för en negativ inställning mot invandrare tenderar också att ha negativt inställda
attityder mot andra minoriteter såsom exempelvis homosexuella. Flickor tenderar att vara mer
toleranta än pojkar generellt, men speciellt när det gäller i synen på homosexuella där nästan nio av
tio flickor ger uttryck för en positiv inställning medan motsvarande för pojkar är sex av tio. Elever
med immigrantbakgrund48 har en mer reserverad inställning till homosexuella än svenskfödda
elever men i den grupp som är starkt intolerant (1,7 %) mot såväl muslimer, judar och homosexuella
är så gott som alla svenskfödda elever.49
Östermans studie gjordes mellan 1998 och 2000 och innefattar nästan 10 000 enkätsvar ur ett
statistiskt urval av Sveriges befolkning mellan 16 och 79 år. Studien visar att attityderna till
homosexuella och homosexualitet är i det närmaste identiska. Beroende på hur man frågar får man
olika attitydsvar men efter en prövning med olika variabler så uppskattades att mellan var fjärde och
var tredje invånare i Sverige är mer eller mindre negativ till homosexuella, vilket är ett liknande
45
SOU 2006:46, sid 220-221 och 227.
Ring och Morgentau 2004.
47
Österman 2002.
48
Utlandsfödda elever med utlandsfödda föräldrar.
49
Ring och Morgentau 2004, sid 8-13.
46
12
resultat jämfört med Rings och Morgenstaus undersökning bland unga. De med negativa attityder
återfanns främst bland män, lågutbildade, boende utanför storstadsområdena och bland äldre
invånare. Studien visade också att kännedom om homosexuella och erfarenhet av människor med
denna läggning verkade betyda mycket för att minska negativa uppfattningar. Detta skulle kunna
innebära att negativa attityder gentemot homosexuella minskar om fler homosexuella är öppna med
sin sexuella läggning.50
50
Österman 2002, sid 9-10.
13
2. Teori
2.1 Inledning
Det finns olika förklaringar till varför en person blir utsatt för brott. Jag har i min studie valt att utgå
ifrån två olika perspektiv, livsstilsteorin och homofobi/heterosexism, för att försöka förklara den
upplevda utsattheten för hatbrott. Dessa tas upp under det här avsnittet. Här redogörs även för en
klassificeringsmodell av rädsla för brott.
2.2 Livsstilsteorin
Livsstilsteorin presenterades första gången 1978 av Hindelang, Gottfredson och Garofalo. Utifrån
offerundersökningsdata från ett antal hushåll i USA och annan information om brott tog de fram en
modell kring personlig viktimisering och där risken för att falla offer för brott i hög grad beror på
livsstilen. Teorin har också vissa likheter med rutinaktivitetsteorin51 som kom ungefär samtidigt.52
Tablå 1. Livsstilsmodellen med faktorer som kan leda till utsatthet för brott.
Bakgrundsfaktorer,
t ex
Ålder
Kön
Etnicitet
Inkomst
Civilstånd
Utbildning
Yrke
Umgänge
Rollförväntningar
Strukturella
hinder
Anpassningar
Livsstil
Individuella
Subkulturella
Yrkes- och fritidsaktiviteter
Exponering
Utsatthet
för brott
Ekonomi
Familj
Utbildningsnivå
Juridiska
Källa: Efter Hindelang, 1979, sid 157
Modellen (se tablå 1) bygger på att en persons livsstil är avgörande för sannolikheten att personen
kommer att utsättas för brott. Livsstilen i sin tur påverkas av personens umgänge och exponering för
risker. Vilken livsstil, det vill säga dagliga rutinaktiviteter såsom till exempel arbete, skolgång och
51
Rutinaktivitetsteorin bygger på tre faktorer som sammanfaller i tid och rum, en motiverad gärningsman, ett lämpligt
offer och frånvaron av kapabla väktare. Teorin utvecklades av Cohen och Felson. Se exempelvis Sarnecki , J 2003,
Introduktion till kriminologi, sid 221-224 eller Cohen, L.E. & Felson, M. 1979, Social Change and Crime Rate Trends:
A Routine Activity Approach, American Sociological Review, 44 (4):588-608.
52
Hindelang 1979, sid 156.
14
fritidsaktiviteter hon eller han kommer att ha beror på hur man anpassar sig utifrån de förväntningar
och strukturella hinder som finns. Dessa har i sin tur skapats av bakgrundsfaktorerna.53
Som riskfaktorer i modellen räknas bland annat låginkomsttagare, yngre, män, ogifta, separerade/skilda eller arbetslösa. Det finns också platser och tidpunkter då risken för utsatthet är större. Om
man befinner sig i närheten av möjliga gärningsmän och om man är lämplig som offer ökar också
risken för utsatthet.54 Modellen är främst avsedd att tillämpas på brott där en direktkontakt uppstår
mellan offret och gärningsmannen men vid originalpresentationen av modellen menade man att den
även var relevant för andra typer av brott, speciellt bostadsinbrott, icke-kommersiella stölder och
bilstölder.55
Garofalo föreslog en modifiering av modellen några år senare där han bland annat lade till två nya
”boxar”, Målattraktivitet (Target attractiveness) och Den utsattes egenskaper (Personal ideosyncarsies). Dessa är inte kopplade till livsstilen eller några av de övriga ”boxarna” utan är bara
länkade till utsatthet för brott. Målattraktivitet handlar om att valet av mål kan vara väldigt
subjektivt beroende på förövare och inte bara handla om att hitta ett lämpligt offer utan målet kan
också ha en symbolisk betydelse, exempelvis vid vandalism. Den utsattes egenskaper handlar om
att variationerna i risk inte bara har en sociologisk förklaringsmodell utan även psykologiska och
biologiska förklaringar hos individen. Olika personer är till exempel benägna att ta olika mycket
risker och deras utstrålning av sårbarhet kan också ha betydelse för om potentiella förövare utsätter
dem för brott. Den modifierade modellen är dock bara tänkt att gälla de typer av brott där förövaren
kommer i direkt, fysisk kontakt med personen eller objektet som förövaren tänker skada eller stjäla
(eller stjäla ifrån).56
Livsstilsteorin har kritiserats av flera skäl. Bland annat saknas en analys av tid och plats och
modellen förklarar inte heller skillnader i utsatthet mellan kvinnor och män som lever ett liknande
liv.57 Exponeringen är den del av livsstilsteorin som det har fokuserats mest på när det gäller homosexuellas utsatthet för brott. Det handlar då främst om att man befinner sig på platser där utsattheten
53
Garofalo 1986, sid 136.
Hindelang 1979, sid 157, Garofalo 1986, sid 136.
55
Garofalo 1986, sid 138.
56
Garofalo 1986, sid 148-151.
57
Tiby 1999, sid 30-31.
54
15
är vanligt förekommande, så kallade hot-spots, som till exempel utanför mötesplatser för
homosexuella.58
En invändning mot teorin som kan göras är att man kan ifrågasätta ifall det är en livsstil eller ej att
vara homosexuell. Det handlar snarare om vem man är än om vad man gör. En livsstil kan sägas
vara ett beteendemönster som man utvecklar som vuxen, medan att vara homosexuell är en inre
orientering som ofta finns från tidig ålder. Det kan dessutom finnas många olika livsstilar bland
homosexuella. Livsstilar som har betydelse för om man är mer eller mindre utsatt. Det kan gälla
olika livsstilar inom men även mellan könen.59
Som politiker blir livsstilen lite speciell. Den leder till en mängd exponeringssituationer vilket
skulle kunna leda till ökad sannolikhet att utsättas för brott enligt livsstilsterorin. En politiker träffar
kända och okända människor i olika offentliga sammanhang som torgmöten, arbetsplatsbesök
etcetera. Olika typer av möten som ofta kan vara förlagda till kvällstid gör också att en politiker
exponeras i utomhusmiljöer när det är mörkt. Hon eller han kan också bli exponerad i lokaloch/eller riksmedia vilket gör att fler personer känner igen politikern även när det inte handlar om
politiska uppdrag som hon eller han är ute på. Som öppet homosexuell politiker skulle då risken
kunna öka för att utsättas även för någon form av hatbrott.
När det gäller hatbrott är också gärningsmannens motiv en väldigt central fråga, vilket i princip inte
förklaras med livsstilsterorin, varken med den ursprungliga eller med den modifierade. Det kan
därför finnas anledning att även titta på andra perspektiv för att förklara detta, och här kommer
homofobin och heterosexismen in.
2.3 Homofobi och heterosexism
Begreppet homofobi och dess uppkomst i slutet av 1960-talet tillskrivs ofta psykoterapeuten George
Weinberg. I en bok från 1972, Society and the Healthy Homosexual, utvecklar han begreppet som
rädslan för att vara nära homosexuella eller: the dread of being in close quarters with homosexuals.60 Begreppet hade koppling till psykiatrin och vid den här tiden betraktades homosexualitet
58
Tiby 1999, sid 26.
Tiby 1999, sid 29-31.
60
Dahl 2005, sid 17, Innala 1995, sid 2:2.
59
16
som en sjukdom. Genom den betydelse som gavs begreppet sjukförklarade han istället de som
ogillade homosexualitet.61
Under åren har olika forskare delvis förändrat innebörden och homofobi definieras numera som
någon form av negativa föreställningar om homosexuella människor. En förklaring av homofobi
och som man kan hitta hos ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
(HomO) är: Homofobi är en ideologi, en uppfattning eller en medveten värdering hos en individ, en
grupp eller ett samhälle och som ger uttryck för en starkt negativ syn på homosexualitet eller på
homo- och bisexuella människor. En homofobisk hållning strider mot principen om alla människors
lika värde och rättigheter.62
Homofobi kan förekomma inte bara hos heterosexuella utan även bland homosexuella. Homosexuellas egna negativa attityder och känslor mot homosexualitet och andra homosexuella brukar
kallas internaliserad homofobi. Det uppstår genom att individen under lång tid får höra samhällets
negativa syn på och värdering av homosexuella.63
Utifrån att homofobi även kan förekomma hos homosexuella verkar det rimligt att anta att även
homosexuella kan begå hatbrott mot andra homosexuella. I den sammanställning av hatbrott med
bland annat homofobiska inslag som Brå tar fram årligen förutsätts dock, enligt uppgift från Brå, att
en homosexuell inte kan begå hatbrott mot en annan homosexuell person.64
Historiskt har homofobin i samhället ofta följt attitydklimatet i allmänhet. Ett tolerant samhälle
verkar ha haft mindre homofobi än samhällen med ett mer fördömande klimat.65 Att homosexuella
är lagligt skyddade i vissa samhällen behöver dock inte betyda att det helt och hållet reflekterar
synen på homosexualitet i samhället. Även om den officiella attityden är positiv till homosexuella
kan människor känna sig osäkra eller generade i sina kontakter med homosexuella.66
Begreppet homofobi har kritiserats av flera forskare eftersom de bland annat menar att det gör att
man ser homofobi som en individuell sjukdom och ett individuellt problem snarare än att man ser
61
Dahl 2005, sid 17.
Hemsida HomO: http://www.homo.se/o.o.i.s/2294
63
Innala 1995, sid 2:3.
64
Hur Brå går tillväga metodologiskt framgår i den rapport om Hatbrott 2006 som publiceras på deras webb den 29/6
2007, http://www.bra.se, men som inte var tillgänglig när den här uppsatsen skrevs.
65
Innala 1995, sid 2:10.
66
Innala 1995, sid 2:10.
62
17
det som ett kollektivt uttryck som speglar ett problem på samhällsnivå. Samtidigt verkar inte de
negativa känslor mot homosexuella som heterosexuella har, likna de psykologiska reaktioner som
annars brukar associeras med andra fobier. Detta tyder på att man istället för att använda begreppet
homofobi borde använda begreppet heterosexism.67
Heterosexism kan beskrivas som ett ideologiskt system som förnekar, förtalar och stämplar alla
icke-heterosexuella former av beteenden, relationer, identiteter eller grupper.68 Genom att använda
den termen så flyttas fokus från ett individperspektiv till ett strukturellt och man kan också tydligare
se paralleller mellan antihomosexuella uppfattningar och andra former av fördomar såsom
antisemitism, rasism och sexism.69
2.4 Betydelse av ”rädsla för brott”
Det finns många olika begrepp och uttryck som beskriver rädsla för brott. De kan ofta kombineras
och användas på en rad olika sätt vilket kan skapa förvirring. Två forskare, Ferraro och LaGrange,
som menar att rädslan framförallt grundar sig på subjektiva upplevelser och tolkningar har försökt
att göra en klassificering av de begrepp som används inom ämnesområdet. Deras klassificering
bygger på tre grupper av reaktioner på brott.70
Tablå 2. Klassificering av perceptioner av brott
Typer av perceptioner
Kognitiv
Affektiv
Referensnivå
Riskbedömning
Värdering
Emotion
Generell
A. Risk för andra;
risk- eller säkerhetsbedömningar
B. Oro för att
andra ska utsättas
för brott
C. Rädsla för
att andra ska utsättas för brott
Individuell
D. Risk för egen del;
den egna säkerheten
E. Oro för egen
del, intolerans
F. Rädsla för att
själv utsättas för
brott
Källa: Heber 2007 sid 25. Klassificeringen är ursprungligen gjord av DuBow, McCabe och Kaplan 1979 och utvecklad
av Ferraro och LaGrange 1987.
67
Dahl 2005, sid 18.
Webbsida av Herek, University of California at Davis: http://psychology.ucdavis.edu/rainbow/html/prej_defn.html.
69
Webbsida av Herek, University of California at Davis: http://psychology.ucdavis.edu/rainbow/html/prej_defn.html.
70
Heber 2007, sid 24.
68
18
Tablåns grundläggande syfte är att skilja mellan risk och rädsla. Den vertikala axeln visar
människors referensnivå som kan vara både generell och individuell. Den generella nivån handlar
främst om reaktioner på att någon annan ska utsättas för brott medan den individuella nivån handlar
om reaktioner på att själv riskera att utsättas för brott.71 Den horisontella axeln går från en kognitiv
upplevelse som utgår från individens medvetna eller omedvetna tankar om risk och säkerhet, till en
affektiv känsla som handlar om en känslomässig och fysisk rädsla.72
C och F är den emotionella, känslobetonade rädslan för brott som uppstår vid brott eller tankar på
brott och som kan gälla både rädsla för att själv drabbas men även någon närstående. B och E
handlar om en värdering eller förhållningssätt där en person kan vara bekymrad, orolig eller
intolerant när det gäller brott. Det kan gälla både vad en person tycker om brottsligheten generellt
eller att reflektera över sin egen oro att utsättas för brott. Riskbedömning, A och D, handlar om att
göra en värdering av risken att andra drabbas av brott i sin närmiljö eller att själv drabbas. Oftast
görs det då genom att studera omgivningens fysiska eller sociala karaktär.73
Ferraro och LaGrange anser att fördelen med klassificeringen är att man skiljer på riskbedömning
eller värdering och rädsla både på en individuell och på en generell nivå. Detta är något som de
menar att många forskare inte gör, utan istället refereras det till rädsla för brott när det egentligen är
riskbedömningar eller värderingar som mäts. Även om rädsla är både en effekt av och orsakad av
riskbedömingar anser Ferraro och LaGrange att det skapas en otydlighet av vad som menas genom
att slå samman begreppen.74
71
Heber 2007, sid 24, Hale sid 91.
Heber 2007, sid 25.
73
Heber 2007, sid 25-26, Hale 1996, sid 91.
74
Hale 1996, sid 91-92.
72
19
3 Metod
3.1 Inledning
Det finns många metodproblem när man ska studera öppet homosexuella politiker och deras
utsatthet för hatbrott. Frågor som man måste ställa sig är bland annat om utsattheten beror på att de
är homosexuella eller på grund av andra orsaker. Hur får man tag på personer som vill ingå i en
undersökning.75
För att försöka ta reda på om de brott som personer har utsatts för, har skett just för att gärningsmannen är negativt inställd till att de är eller uppfattas vara homosexuella, kan man använda sig av
flera olika mätmetoder, triangulering. I min studie har endast intervjuer använts som metod, främst
på grund av studiens begränsade tidsram. Däremot har både personer som upplevt sig vara utsatta
och personer som inte har upplevt sig vara utsatta intervjuats, för att om möjligt kunna se vad som
skiljer dem åt och som skulle kunna förklara skillnaden i upplevd utsatthet för hatbrott.76 I några av
fallen har jag därför medvetet valt att intervjua personerna trots att jag vid intervjuförfrågan på
telefon har fått vetskap om att de inte har upplevt att de varit utsatta för något hatbrott. I några andra
fall har det framkommit först under intervjutillfället att de inte har varit utsatta. Jag har också
intervjuat en heterosexuell politiker som har varit utsatt för hot och trakasserier på grund av positiva
uttalanden i HBT-frågor.
3.2 Urval
De urvalskriterier som har använts i den här studien är dels att intervjupersonen ska ha varit öppen
HBT-kandidat77 inför valet 2006, dels att personen efter valet ska vara invald fritids- eller heltidspolitiker på kommun-, landstings- eller riksnivå. Eftersom det inte finns någon total sammanställning över vilka personer som är öppna HBT-kandidater har en förutsättning för att de ska ha
ingått i min urvalsram varit att jag via olika medier har kunnat identifiera dem som öppna HBTkandidater. Av anonymitetskäl och för att inte riskera att skada någon går jag inte närmare in på hur
jag har gjort detta urval (diskussion kring anonymitet och skaderisk återfinns i avsnitt 3.5 Etiska
överväganden). Min urvalsram består troligtvis av de personer i gruppen öppna HBT-politiker som
75
Tiby 1999, sid 11.
Tiby 1999, sid 36.
77
HBT-kandidat betyder i det här sammanhanget en person som är homo-, bi- eller transsexuell och kandiderar på en
kommun-, landstings- eller riksdagslista.
76
20
är mest öppna med sin sexuella läggning offentligt. Detta skulle möjligtvis kunna innebära att
upplevd utsatthet för hatbrott är större bland de tio personer som jag har intervjuat jämfört med
gruppen som helhet, även om det inte behöver vara så. De har exponerat sig mer än andra öppna
HBT-politiker och risken för utsatthet kan därför vara större eftersom fler personer känner till att de
är HBT-politiker.
Genom en av mina intervjupersoner fick jag kontakt med en heterosexuell politiker som hade varit
utsatt för hot och trakasserier på grund av att hon hade debatterat i HBT-frågor. Denna metod kan
betecknas som ett så kallat snöbollsurval, då en person leder forskaren vidare till andra personer.78
Syftet med att välja den intervjun var att få möjlighet att intervjua en heterosexuell politiker som
hade varit utsatt. Utsattheten för den heterosexuella politikern visar att bilden är komplex och att
det, oavsett sexuell läggning, finns en risk att utsättas för hot eller trakasserier om man uttalar sig
positivt i HBT-frågor.
3.3 Intervjuer
Inför de intervjuer som skulle genomföras skapades en intervjuguide.79 Utifrån det syfte och de
frågeställningar som jag hade ställt upp valde jag att använda mig av tre teman, utsatthet, medieexponering och rädsla. Frågor konstruerades inom dessa tre teman men jag lämnade även öppet för
eventuella följdfrågor som jag kunde tänkas vilja ställa under intervjun.
Vid förfrågan om att ställa upp på en intervju togs i samtliga fall en direktkontakt, via telefon, med
intervjupersonerna. Av de tio öppet homosexuella politiker på kommun-, landstings- och riksnivå
som jag kontaktade för en intervjuförfrågan svarade samtliga ja till att låta sig intervjuas och något
bortfall uppstod därför inte. Flera av intervjupersonerna har inte upplevt att de har blivit utsatta för
något hatbrott. Detta kan ha gjort det lättare att ställa upp för en intervju. Att berätta om sin egen
upplevda utsatthet för brott kan vara väldigt utlämnande beroende på vad man råkat ut för och något
som man inte vill göra för en person man aldrig träffat förut. Som politiker och folkvald kan man
också känna ett större ansvar att ställa upp på intervjuer, undersökningar och liknande och flera av
dem uttryckte också att de tyckte att det var viktigt att den här typen av undersökningar görs.
78
79
Tiby 1999, sid 41.
Hela intervjuguiden återfinns i bilaga 1.
21
Intervjuerna genomfördes under april månad 2007. Intervjupersonerna bestod av tre kvinnor och sju
män från olika delar av Sverige, och intervjuerna varade i cirka 30-60 minuter per gång. De
spelades in och skrevs därefter ut. Av de tio intervjupersonerna uppgav sex personer att de
definierade sig som homosexuella och fyra som bisexuella (eller icke-heterosexuell som en av dem
hellre ville uttrycka det).
Vid intervjun med den heterosexuella politikern använde jag mig av delar av den intervjuguide som
tagits fram inför intervjuerna med de homosexuella politikerna men modifierade frågeställningarna
utifrån att det var en heterosexuell person som frågorna ställdes till. Jag fokuserade också mer på
just den mest allvarliga händelsen som hon tog upp i intervjun. Intervjun genomfördes i maj 2007
och på samma sätt som med övriga intervjuer spelades den in och transkriberades.
Intervjuerna som sedan skulle analyseras omfattade cirka 90 sidor utskriven text. Genom transkriberingarna fick jag en relativt god inblick i materialet då det krävs att man lyssnar noggrannt på vad
som sägs i intervjuerna för att kunna göra en utskrift. Det finns olika metoder att analysera
intervjuer och i det här fallet använde jag mig av ad hoc-metod. Det innebär att det inte används
någon standardmetod utan forskaren kan växla fritt mellan olika tekniker vid analysen av intervjumaterialet.80 En genomläsning av intervjuerna gjordes för att få ett allmänt intryck inför analysen.
Därefter gjordes en sammanställning av intervjupersonernas svar för att få en överblick av
materialet och för att kunna redovisa och analysera resultatet av mina intervjuer. Detta gjordes
genom att koda svaren i intervjuerna i olika kategorier utifrån de frågor som jag hade ställt, och i
vissa fall reducera intervjutexter till kortare formuleringar genom så kallad meningskoncentrering. 81
Meningar som skulle kunna redovisas i form av citat valdes ut och granskades utifrån anonymitetskravet (se avsnitt 3.5 Etiska överväganden). Av anonymitetsskäl föll ett antal citat bort och citatanvändningen är därför delvis begränsad i resultatavsnitten.
3.4 Validitet och reliabilitet
3.4.1 Validitet
En god validitet handlar om att säkerställa att det man faktiskt mäter är det man avser att mäta. I en
kvalitativ undersökning som den här handlar det om att de frågor som man ställer uppfattas på det
80
81
Kvale 1997, sid 184.
Kvale 1997, sid 175-180.
22
sätt som är tänkt så att intervjupersonerna svarar på det som forskaren frågar om.82 Man kan aldrig
vara säker på att personerna svarar ärligt eller uppfattar frågorna på det sätt man avsett och inte
heller om jag som forskare tolkar svaren på det sätt som intervjupersonerna avsåg. De personer som
jag intervjuade hade dock möjlighet att få frågor förtydligade om de kände sig osäkra på vad jag
menade. Jag hade också möjlighet att ställa följdfrågor där jag kände en viss tveksamhet inför
innebörden av deras svar.
För att försöka få reda på om mina intervjupersoner hade upplevt att de varit utsatta för brott där
motivet var att kränka någon på grund av sexuell läggning valde jag att ställa frågan om de hade
varit utsatta för hatbrott eller upplevt att de hade varit utsatta för hatbrott. Det kan diskuteras om
detta var en bra formulering av frågan eftersom hatbrott inte har någon enhetlig definition och inte
heller vilka brottstyper som omfattas. Istället borde jag kanske ha ställt frågan om de någonsin
utsatts för brott för att de är, eller uppfattas som homosexuella83. Innan intervjuerna startade beskrev
jag dock mitt syfte med uppsatsen och vilken grupp personer som jag avsåg att intervjua, vilket
gjorde att det ändå kändes som ganska självklart att de förstod att det var utsatthet för brott för att
de är homosexuella som min fråga avsåg.
Möjligtvis borde också hatbrott ha diskuterats innan frågan ställdes för att få en gemensam
definition av vad som avsågs. Så skedde inte, däremot fick mina intervjupersoner frågor kring vad
det var för typ av hatbrott de varit utsatta för. De som inte ansåg sig ha varit utsatta för hatbrott fick
exempel på vad som kunde uppfattas som hatbrott (som andra intervjupersoner hade tagit upp). På
så sätt kunde jag till viss del se att intervjupersonerna verkade definiera vad de avsåg med hatbrott
på ett liknande sätt.
Det kan finnas problem i intervjuundersökningar att den som intervjuar ställer ledande frågor som
ger ett missvisande resultat.84 Att till exempel ställa följdfrågor till de personer som inte upplevde
sig utsatta för hatbrott i syfte att kanske få intervjupersonerna att ändå säga sig ha upplevt utsatthet
för hatbrott. Men det kan också finnas fördelar med sådana följdfrågor. Forskaren får en klarare
uppfattning om vad intervjupersonerna definierar och inte definierar som hatbrott. En person i min
undersökning sa sig först inte ha upplevt någon utsatthet. Inte heller när jag exemplifierade med
telefonsamtal eller brev. Under intervjun nämnde han sedan ändå några trakasserier eller hot i form
82
Kvale 1997, sid 215.
På samma sätt som Tiby 1999 gjorde i sin undersökning.
84
Kvale 1997, sid 145.
83
23
av telefonsamtal och brev som kunde tolkas som hatbrott. När jag påpekade detta fick jag ett något
tvetydigt svar där han medgav att han sade emot sig själv men att han samtidigt inte var säker på om
händelserna var av så allvarlig art att de skulle betecknas som hatbrott. I resultatdelen är detta
redovisat under hatbrott men att personen inte var säker på att de skulle betecknas som hatbrott.
Vad som också är ett problem är definitionen av brott. Vissa personer upplever att någonting är ett
brott medan andra inte tycker att motsvarande hamnar i kategorin brott. Här har jag bara kunnat gå
på vad mina intervjupersoner själva har ansett. Jag har inte själv tagit del av exempelvis brev som
ansetts utgöra ett hatbrott även om jag i några fall har fått dem beskrivna.
I utredningen om trakasserier, hot och våld mot förtroendevalda ställdes frågor kring vad en
förtroendevald bör tåla och det visade sig då att 29 respektive 37 procent (kommun/landstingsledamöter respektive riksdagsledamöter) av de förtroendvalda ansåg att de måste ha en högre
toleransnivå mot trakasserier och hot än man kan begära av medborgare utan sådana uppdrag.85
Detta kan tyda på att hot eller trakasserier som skulle kunna vara brott, inte uppfattas som det av
vissa politiker.
Det finns andra yrkesområden där liknande attityder kan urskiljas. Bland speciellt utsatta grupper
för våld och hot som till exempel poliser, väktare, sjukvårdspersonal och personer inom social
verksamhet uppgav en majoritet i en undersökning från slutet av 1990-talet att de inte tagit kontakt
med polisen efter olika händelser eftersom de ansåg att våld kan förekomma som en del i arbetet.86
Förutom att upplevd utsatthet kan vara olika så finns det även många faktorer som kan påverka
risken för utsatthet för hatbrott. Det kan till exempel bero på var i landet personerna är bosatta, om
det är på landsbygden/mindre städer där alla i princip känner alla eller i storstäder där man oftast är
mer anonym. Vilka partier politikerna tillhör kan också påverka hotbilden generellt från olika
former av extrema grupper. Även vilka frågor de främst arbetar med och når ut med i media kan ha
betydelse. Är man speciellt inriktad på HBT-frågor eller har man andra politikområden som man
främst arbetar och förknippas med? Dessa och många andra faktorer kan naturligtvis påverka risken
för utsatthet och kan också, men behöver inte, påverka upplevd utsatthet för hatbrott. En hög risk
för utsatthet behöver inte innebära att man utsätts eller upplever sig bli utsatt för hatbrott liksom en
låg risk inte garanterar att man inte blir eller upplever sig bli utsatt.
85
86
SOU 2006:46, sid 106.
Häll 2000, sid 20-21.
24
3.4.2 Reliabilitet
Med god reliabilitet menas att en upprepning av studien ger samma resultat, en så kallad test-retest
reliabilitet. I en studie som den här, där intervjupersonerna är anonyma, är det givetvis inte möjligt
för någon annan forskare att göra en upprepning av studien på samma grupp, däremot finns möjligheten att ställa samma utgångsfrågor till en annan grupp enligt den intervjuguide som har använts.
I en intervjustudie är intervjuaren också forskningsverktyget. Olika forskare behärskar till exempel
konsten att samtala, fatta beslut om vad som ska frågas, hur det ska frågas och när frågor ska följas
upp olika bra, vilket kan påverka resultatet av intervjun.87 Beroende på vilken bakgrund, ålder, kön,
etnicitet med mera som forskaren har, kan utfallet bli olika eftersom det kan påverka hur intervjusamtalet fungerar.
Det finns också de som menar att det kan ha betydelse om forskaren själv tillhör den grupp som
undersöks. Positivt i den bemärkelsen att det blir lättare för intervjupersonerna att berätta om sina
liv för en med samma bakgrund, samtidigt som intervjupersonerna då kan utesluta saker som de
utgår ifrån att forskaren redan känner till, vilket kan påverka analysen negativt.88 Jag tillhör själv
inte den grupp som undersöks i den här studien (öppet homosexuella politiker) och vad det har
inneburit för intervjuerna och analysen är svårt att säga något om. Flera intervjupersoner uttryckte
dock ett intresse för och behovet av att den här typen av studier görs och det skulle kunna visa på att
nästan oavsett vilken forskare som hade intervjuat dem, skulle den personen ha fått så mycket
information som möjligt utifrån de frågor som ställdes. Detta är givetvis inget jag säkert kan veta.
3.5 Etiska överväganden
Det finns forskningsetiska krav som måste uppfyllas vid studier av den här arten. De krav som
främst brukar nämnas är informerat samtycke, konfidentialitet eller anonymitet och kravet på att
ingen ska skadas av studien.89
Samtliga intervjupersoner har blivit tillfrågade att bli intervjuade, informerats om vad syftet med
studien var och samtyckt till att delta. Presentationen av deltagarna är ytterst sparsam och inga
namn på deltagarna förekommer i uppsatsen för att anonymitetskravet ska kunna uppnås. Utskrifter
87
Kvale 1997, sid 136.
Tiby 1999, sid 52.
89
Kvale 1997, sid 142-143.
88
25
av intervjuerna är gjorda av mig själv av samma skäl och ingen annan person har heller sett utskrifterna. Några av intervjupersonerna såg anonymiteten som en fördel för att tala mer öppet om vissa
händelser. En av intervjupersonerna uttryckte dock att det inte var något problem om hans eller
hennes namn framgick i uppsatsen. Trots detta är ingen namngiven för att uppfylla anonymitetskravet.
Det tredje kravet om att ingen ska skadas av undersökningen kan åtminstone delvis uppnås genom
att de två första kraven uppfylls. Med skada menas att säkra att undersökningen inte innebär att
intervjupersonen lider fysisk eller psykisk skada, förödmjukelse eller kränkning.90 Med den här
typen av studie kan det också finnas en risk att kollektivet skadas, både homosexuella politiker och
homosexuella som grupp. Om resultatet visar på hög nivå av upplevd utsatthet för brott finns risk
att detta skrämmer homosexuella. Mediauppmärksamhet av studien kan också leda till en ökad
rädsla och att homosexuella som grupp, politiker eller ej, uppmärksammas och att det genom detta
begås fler brott mot homosexuella. Men det kan också innebära att homosexuella som grupp genom
uppmärksamheten får ökat stöd i samhället. Uppmärksamheten kring utsatthet för brott mot
homosexuella kan också få fler utsatta att anmäla brott.91
Inför den här typen av undersökningar gör man en bedömning av värdet av de förväntade
kunskaperna mot eventuella möjliga risker i form av negativa konsekvenser för intervjudeltagarna
och för kollektivet som helhet. I det här fallet så är nyttan med undersökningen att mer kunskap om
upplevd utsatthet för hatbrott för öppet homosexuella fås, och möjligen också vad som kan vara
upphovet till gruppens utsatthet. I förlängningen kan då kanske också åtgärder i syfte att i framtiden
minska upplevd och faktisk utsatthet för hatbrott genomföras.
90
Vetenskapsrådet, sid 5. Sidhänvisningen refererar till den version av Forskningsetiska principer i humanistisksamhälsvetenskaplig forskning som finns att ladda ner på
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf. Hämtad 2007-05-27.
91
Tiby 1999, sid 64.
26
4. Resultat och analys
4.1 Inledning
Resultat- och analysavsnittet i uppsatsen har jag valt att dela in efter det syfte och de frågeställningar jag har satt upp. Därför redovisas utsatthet för hatbrott, hot eller trakasserier, medieexponeringen och dess betydelse, skillnader mellan kvinnor och män samt rädsla för brott i separata
delar. Även analyserna sker i respektive delavsnitt. Allmänt gäller att det är de tio homosexuella
politikerna som avses om det inte framgår av texten att resultaten eller analysen gäller den heterosexuella politikern. Studien fokuserar på den period som intervjupersonerna har varit förtroendevalda. Jag har dock valt att ta med även de enstaka upplevelser av hatbrott som jag fick vetskap om
under intervjuerna och som inträffat innan personen var förtroendevald.
4.2 Utsatthet för hatbrott, hot eller trakasserier
4.2.1 Inledning
Frågan som intervjupersonerna fick var om de hade varit utsatta för något hatbrott eller upplevt att
de varit utsatta för något hatbrott. De fick även frågan om de hade utsatts för andra hot eller
trakasserier. Någon tidsram angavs inte vilket innebär att några händelser ligger relativt långt
tillbaka i tiden medan andra har inträffat det senaste året eller åren. Anledningen till att någon
tidsram inte angavs var främst för att de politiker som varit förtroendevalda en längre period skulle
kunna uppge hatbrott eller andra hot eller trakasserier som hänt även under tidigare mandatperioder
och för att det då också skulle ges bättre möjligheter att fånga upp eventuell upprepad utsatthet.
4.2.2 Hatbrott i form av muntliga hot och trakasserier, klotter, brev och e-post
Av de tio som intervjuades var det tre personer (samtliga män) som ansåg sig ha varit utsatta för
hatbrott i form av telefonsamtal, brev eller e-post. I ett av fallen handlade det om mellan fyra till
fem tillfällen under en period av fyra år medan de två övriga sade sig ha varit mera frekvent utsatta
under de senaste åren. I de flesta fallen har hoten eller trakasserierna förts vidare till säkerhetsansvarig92 och vid ett fåtal tillfällen vidare till polisen. Vad som sedan hänt med dessa ärenden har
jag ingen kännedom om och var inget som jag frågade om, men i princip alla telefonsamtal, brev
92
Oftast finns en säkerhetsansvarig i kommunen, landstinget eller riksdagen som man som politiker kan vända sig till.
SOU 2006:46, sid 168.
27
och e-post som skickats till intervjupersonerna har varit anonyma händelser varför det är svårt att
kunna gå vidare med dem.
En fjärde person (också man) sade sig först inte ha varit utsatt för hatbrott men under intervjun kom
det upp att ett fåtal telefonsamtal och brev eller e-post hade förekommit under föregående mandatperiod. En viss osäkerhet fanns dock från intervjupersonen om det rört sig om så pass allvarliga
händelser att de skulle kategoriseras som hatbrott. Ingen av händelserna hade personen gått vidare
med till polis eller säkerhetsansvarig person.
Breven som skickats till politikerna har haft olika innehåll. En av intervjupersonerna (man) nämner
en kategori som enligt honom består av kristna fundamentalister eller liknande. De berättar om
synden och skammen och hur det blir i helvetet och så där. Och det är inga roliga historier.
En annan av intervjupersonerna (man) berättar också om brev med liknande innehåll: …såna som
kastar bibelord i ansiktet på mig med att homosexuella ska straffas med döden genom styggelse,
men också folk som har skrivit anonyma brev där de tycker att jag borde ha ett kok stryk. Han berättar också att det finns många brev som inte är att betrakta som hatbrott utan …(de) skriver saker
som jag tycker är totalt orimliga åsikter men de uttrycker det på ett helt så att säga normalt sätt.
En person (man) hade varit utsatt för muntliga trakasserier där det ropades saker efter honom, som
var relaterat till hans sexuella läggning. Händelsen utspelade sig ett antal år tillbaka i tiden innan
han var förtroendevald politiker då han kom ut med sin sexuella läggning samtidigt som han gick i
skolan. Han kontaktade rektorn i skolan men det svar han fick enligt honom själv var att … jag fick
skylla mig själv för att jag provocerade elever på skolan genom att vara öppen. En sammanfattande
bedömning av rektorn gjordes också av intervjupersonen: En riktig usel rektor.
Samma person blev också för ett par år sedan, också innan han var förtroendevald politiker, tillsammans med sin sambo verbalt bespottad av en nynazist och hotad med våld när de var ute och
gick. Händelsen hade kunnat leda till våldsamheter från nynazisten men detta förhindrades då en
person gick emellan och förhindrade att intervjupersonen blev slagen.
Vid ett tillfälle blev en av intervjupersonerna (man), då han var förtroendevald politiker, utsatt för
att väggen i trappuppgången och lägenhetsdörren klottrades ned under natten med olika symboler
och texter. Här är det lite oklart om det var för att han var homosexuell, politiker, både och eller
28
någonting annat eftersom en del av det som var nedklottrat syftade på att han tillhörde ett annat
parti än vad han faktiskt gjorde. Vad är det de vill åt mig för? För att jag är politiker eller för att
jag är homosexuell, eller kanske är de bara korkade? Jag visste inte riktigt. Men oberoende vilket
så var det oerhört obehagligt. Dagen efter ringde han polisen för att kontrollera vad det var för
grupper och det visade sig att de troligtvis var från en annan stad och att symbolerna sprejades på
många ställen i staden den natten och att det inte enbart hade varit riktat mot honom. Han valde att
inte gå vidare med det.
4.2.3 Hatbrott i form av namnlistor på internet
Det finns ett antal olika hemsidor på internet där homosexualitet tas upp som någonting negativt.
Det kan till exempel vara hemsidor av religiöst slag93 eller högerextrema hemsidor där det kan vara
gränsfall om innehållet kan klassas som hets mot folkgrupp.94 På vissa av dem kan det också tidvis
finnas namnlistor på HBT-personer och listorna refereras ofta som hat- eller dödslistor. Namnlistorna finns där i syfte att visa vilka som är HBT-personer och ibland varvas namnen med bibelcitat som uppmanar till mord.95
Flera av intervjupersonerna uppfattar dessa listor som ett av de mer allvarligare hatbrotten de har
varit med om, och några har polisanmält hemsidorna när de fått vetskap om att det funnits listor där
de stått med. Listorna tas oftast bort efter en tid då de anmäls. Trots att flera såg det som ett allvarligt brott var det flera som först efter det att intervjun pågått ett tag, kom ihåg att ta upp det som
ett hatbrott som de upplevde att de varit utsatta för.
Eftersom jag fick vetskap om listorna först efter att några av intervjuerna var gjorda har jag inte
frågat de personer som inte tog upp listorna, om de funnits med på någon sådan lista vid något
tillfälle. En av personerna som visste att hon funnits med på en lista vid något tillfälle tyckte att det
hade varit obehagligt men tog inte upp det som ett upplevt hatbrott. Några personer hade inte
kontrollerat om de fanns på någon sådan lista och någon nämnde inte dessa listor överhuvudtaget.
Av de intervjuade personerna har fem (fyra män och en kvinna) uppgett att de har stått på någon
form av lista på internet vid någon tidpunkt de senaste åren då de varit politiker.
93
Se exempelvis http://bibeltemplet.net/index.html?http://bibeltemplet.net/klarsprak.html
Artikel från Expos webb 15/2 2006, http://www.expo.se/2006/48_1464.html
95
Artikel på aftonbladets webb 16/11 2004, www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,561903,00.html
94
29
4.2.4 Utsatthet för andra hot och trakasserier
Intervjupersonerna har också fått frågan om de har varit utsatta för hot och trakasserier i andra
politiska frågor och där deras sexuella läggning inte har tagits upp i samband med hoten eller
trakasserierna. Sex personer uppger att de har fått olika hot eller blivit trakasserade. Det handlar då
oftast om frågor som vid det tillfället har varit medialt uppmärksammade eller aktuella för beslut,
såsom exempelvis flykting- och invandrarfrågor, bostadsfrågor och olika miljö- eller djurrättsfrågor.
I den statliga utredningen som gjordes om förtroendevalda uppgav de att de framförallt upplevde att
trakasserierna, hoten eller våldet kom från missnöjda medborgare, psykiskt sjuka personer, högerextremister, rasistiska grupper och lokala aktionsgrupper.96 Någon liknande fråga om vem de
upplevde att hoten eller trakasserierna kom från ställdes inte i min undersökning.
4.2.5 Hot och trakasserier mot den heterosexuella politikern
Det är inte bara homosexuella politiker som får ta emot hot och trakasserier från personer som är
negativa till homosexualitet eller homosexuella personer. En av intervjuerna gjordes med en
heterosexuell politiker (kvinna) som varit utsatt för hot och trakasserier. Hon hade under en period
debatterat mycket och HBT-frågor hade många gånger varit uppe i debatterna. Hon blev en kort tid
efter detta utsatt för hot bland annat på grund av sitt försvar av beslut kring frågor såsom adoptionsrätt för homosexuella, insemination för lesbiska med mera. Hotet kom i form av ett anonymt brev
som var väldigt detaljerat och ledde till att både säkerhetsansvarig och polis kopplades in.
Hon har också vid andra tillfällen fått brev där andemeningen är att det är helt fel att hon stödjer
homosexuella och homosexuellas rättigheter. Dessa har hon dock inte tyckt varit av så allvarlig art
att hon gått vidare med dem. Hon har även upplevt hot eller trakasserier i någon annan enstaka
politisk fråga under perioden som förtroendevald politiker.
4.2.6 Analys
Vid ett försök att analysera den upplevda utsattheten för hatbrott och övriga hot eller trakasserier
utifrån de två perspektiv som jag har tagit upp i teoriavsnittet, livsstilsteorin och homofobi/heterosexism, blir exponeringsbegreppet väsentligt. I livsstilsteorin tas exponeringen upp som en
riskfaktor för att utsättas för brott. Det handlar då främst om en direkt exponering där gärningsman
96
SOU 2006:46, sid 80.
30
och offer möts i samband med att brottet uppstår. I de fall av upplevd utsatthet för hatbrott som
intervjupersonerna berättar om är det bara vid de tillfällena då personen ännu inte var politiker som
det har funnits en direktkontakt mellan offer och gärningsman (skolexemplet och då en nynazist
hånade och bespottade en person). I övriga fall har hoten och trakasserierna inte uppstått som en
följd av ett fysiskt möte mellan offer och gärningsman.
I en fotnot in en artikel om livsstilsteorin, kritik av denna och möjligheter till modifiering av teorin,
beskriver dock Garofalo, en av upphovsmännen till livsstilsterorin, att kontakt enligt den ursprungliga livsstilsteorin även kan ske på många andra sätt där inte ett direkt fysiskt möte inträffar.97 Det
exemplifieras med att en banktjänsteman som förskingrar pengar, genom att med en dator manipulera ett bankkonto, har kontakt, däremot inte fysisk kontakt med pengarna som stjäls.98 Detta skulle
kunna innebära att även de övriga upplevda hatbrotten kan ses som kontakt mellan gärningsmän och
offer. Gärningsmännen utför brotten, inte i direkt fysisk kontakt med politikerna, utan kontakten
sker med hjälp av telefon, dator eller brev. På detta sätt skulle livsstilsteorin till en del kunna förklara den utsatthet för hatbrott och övriga hot och trakasserier som intervjupersonerna har upplevt
under sin period som politiker. Detta inkluderar även den utsatthet för brott som den heterosexuella
politikern har upplevt.
De intervjupersoner som upplevde sig utsatta för hatbrott upplevde dock att de utsattes på grund av
att de var, eller uppfattades som, homosexuella. Gärningsmannens motiv är något som livsstilsmodellen inte förklarar, åtminstone inte den ursprungliga. Den modifiering av livsstilsteorin som
Garofalo har föreslagit, tar upp målattraktivitet som en orsak till varför vissa utsätts för brott. Där
skulle ett symboliskt värde för gärningsmännen att utsätta homosexuella för brott kunna förklara
varför politikerna har upplevt utsatthet för hatbrott. Garofalos modifiering gäller dock bara vid brott
där en direkt, fysisk kontakt uppstår vilket gör att bara de två fallen där fysisk direktkontakt förekom, och som inträffade innan personen blev politiker, kan förklaras med den modifierade
livsstilsteorin.
Enligt litteraturen är ofta anledningen till att homosexuella utsätts för brott homofobi och heterosexism.99 Det är dock ofta offerundersökningar som ligger till grund för den slutsatsen, vilket gör att
97
Garofalo 1986, sid 153 not 3.
Garofalo 1986, sid 153 not 3.
99
Tiby 1999, sid 250.
98
31
kunskapen om gärningsmännen och därmed också motiven till brotten har vissa brister.100 Om man
ser på eventuella samband mellan utsatthet för hatbrott och homofobi/heterosexism i den här
studien, som också bygger på en offerundersökning, skulle man möjligen kunna säga att gärningsmannen har en negativ syn på homosexualitet och homosexuella och väljer att visa den i någon
form gentemot politikerna. Även här har exponeringen en väsentlig betydelse i form av att
gärningsmannen måste få vetskap om att politikern är homosexuell och/eller uttalar sig positivt i
HBT-frågor. Det krävs inget fysiskt möte mellan gärningsmän och offer för att gärningsmännen ska
få kännedom om politikernas sexuella läggning och det behövs inte heller ett fysiskt möte för att ett
brott ska uppstå. Brott kan begås genom hot eller trakasserier via telefonsamtal, brev eller e-post.
Homofobin/heterosexismen kan även kopplas till den utsatthet av hot och trakasserier som den
heterosexuella politikern har upplevt. Även om hon upplevde att gärningsmannen var medveten om
att hon var heterosexuell hindrar det inte att gärningsmannen genom sin negativa syn på homosexualitet och homosexuella hotade henne för att hon hade en positiv inställning i HBT-frågor.
4.3 Medieexponeringen och dess betydelse
4.3.1 Inledning
I den statliga utredningen som undersökte trakasserier, hot och våld mot förtroendevalda konstaterades att mediernas roll har förändrats de senaste decennierna. Tidigare var folkrörelser och
föreningar viktiga kanaler för att diskutera politik. Numera är politikerna mer beroende av medierna
för att förmedla sina budskap och nå sina väljare.101 Flera forskare menar också att journalistiken
har gått mot ett ökat utkrävande av ansvar av någon, att den i högre grad polariserar mellan olika
åsikter och att den har blivit alltmer personifierad över tid. Förändringar som kan leda till en ökad
misstro mot förtroendevalda och bidra till deras utsatthet.102 Utredningens resultat visade att en stor
majoritet av de förtroendevalda upplevde att mediernas sätt att rapportera om politik bidrar till
trakasserier, hot eller våld.103
De förtroendevalda fick i undersökningen bedöma om de hade varit mer exponerade i media, än i
vanliga fall, när hoten, trakasserierna eller våldet inträffade. Utredningen kunde dock inte dra några
slutsatser om en tillfällig ökad exponering i medierna hade ett generellt samband med hoten och
100
Tiby 1999, sid 210.
SOU 2006:46, sid 219.
102
SOU 2006:46, sid 221.
103
SOU 2006:46, sid 182.
101
32
trakasserierna. Resultaten visade istället att det kanske inte har så stor betydelse om förtroendevalda
har blivit mer exponerad i medierna i anslutning till att de blivit utsatta för något, utan det är
personer som är mest exponerade i medierna totalt sett som också är de som utsätts för trakasserier,
hot eller våld i störst utsträckning.104 Frågan är om ett liknande samband kan ses när det gäller
medieexponeringens betydelse för upplevd utsatthet för hatbrott.
4.3.2 Upplevelse av medieexponering och dess betydelse
I intervjuerna i den här undersökningen ställdes frågan om politikernas sexuella läggning
uppmärksammades i media när de blev politiker. Främst har det varit i gaymedia som det har
uppmärksammats men några uppger även att det framgått i olika typer av lokalmedia men inte i
någon större omfattning. För ett fåtal har det varit något mer uppmärksammat än för de flesta andra.
När det gäller frågan om de har upplevt något samband mellan de hot de fått och utåtriktade
offentliga aktiviteter som de genomfört är även här resultatet något skiftande. Eftersom flera av
intervjupersonerna inte har varit utsatta och deras sexuella läggning inte varit särskilt uppmärksammad, kan de inte heller säga så mycket om medieexponeringens roll. De som har upplevt sig
varit utsatta kan se en koppling mellan utsatthet och att de har uppmärksammats medialt i HBTfrågor vid ungefär samma tidpunkt, i alla fall vid vissa tillfällen. Någon har också upplevt att hoten
eller trakasserierna ökar när personen figurerar i media i HBT-frågor men att det även vid andra
tillfällen dyker upp brev eller liknande.
Eftersom det finns vissa kopplingar mellan mediauppmärksamhet i HBT-frågor och upplevda hot
och trakasserier menar några av politikerna att media på så sätt kan ha påverkat hotbilden. Oftast
handlar det dock om att de gjort en saklig redogörelse för vad man tycker i en fråga vilket gör att de
inte beskylls av intervjupersonerna som den stora boven till att politikerna upplever att de utsätts för
hatbrott. En kritik som riktas mot massmedia från den heterosexuella politikern är att de borde ta ett
större ansvar och tänka sig för och till exempel inte rapportera när någon politiker är hotad då detta
ytterligare kan öka hotbilden för den personen.
Vissa intervjupersoner tog också upp att vilken typ av HBT-fråga som var aktuell för beslut och
därmed massmedialt uppmärksammad hade betydelse för om medieexponeringen fick någon
påverkan på utsattheten. Kontroversiella frågor som partnerskapslag, adoptionsrätt för
104
SOU 2006:46, sid 183.
33
homosexuella och insemination för lesbiska nämndes som sådana frågor där upprördheten syns
tydligare bland människor och risken för utsatthet då kan öka105. Det var bland annat dessa frågor
som den heterosexuella politikern debatterade kring när hon blev utsatt för hot. Andra frågor, till
exempel en ändring i diskrimineringslagstiftningen som påverkar homosexuellas rättigheter,
tenderar att få mindre uppmärksamhet och orsakar mindre upprördhet bland människor.
Under temat medieexponering ställdes också frågan till politikerna om de trodde att det fanns
politiker som är HBT-personer och som undviker att gå ut med sin sexuella läggning offentligt.
Samtliga tio trodde det och skälen till varför de trodde att vissa valde att inte gå ut offentligt var
relativt samstämmiga. De skäl som angavs var flera. Dels att personen kanske inte överhuvudtaget
hade gått ut med sin sexuella läggning eller bara var öppen inför ett fåtal, dels att de kanske var
rädda för att bli utsatta för hot och trakasserier om de gick ut offentligt med sin sexuella läggning.
Flera trodde också att det kunde bero på att personen var rädd att bli stämplad som den homosexuella politikern och därmed få svårt att arbeta med och nå medial uppmärksamhet i andra politiska
frågor. Det såg dock flera av mina intervjupersoner inte som något större problem idag utan de
kände att det var möjligt att kunna arbeta med andra områden också och inte vara den som enbart
arbetar med HBT-frågor just för att man själv är homosexuell.
Något som flera av intervjupersonerna också tog upp som ett skäl till varför de trodde att vissa
HBT-personer som är politiker inte går ut med sin sexuella läggning, var den interna partikulturen.
Att vissa personer inte upplever att klimatet i den egna partiavdelningen är sådant att de känner sig
trygga med att vara öppna med sin sexuella läggning eller att de är rädda för att den egna politiska
karriären ska skadas och att partiet till exempel inte ska nominera dem igen. Här tog en av
intervjupersonerna upp att det troligtvis också finns en könsaspekt på detta. I de flesta partier är det
fortfarande betydligt fler män än kvinnor som är öppna med sin sexuella läggning och det skulle
kunna bero på att det finns fler manliga nätverk som stöttar andra män att våga komma ut och som
kan backa upp dem ifall de skulle mötas av en negativ reaktion. Ju fler öppna homosexuella
politiker det blir, desto lättare för andra att komma ut.
105
Intervjupersonerna fick inte frågan om vilken specifik HBT-fråga som varit uppe i samhällsdebatten eller för beslut i
samband med att de upplevt sig utsatta för hatbrott. Däremot trodde någon av intervjupersonerna att det var i samband
med en mer kontroversiell fråga som personen upplevt sig utsatt för hatbrott. Eftersom händelsen inträffade under
föregående mandatperiod var han dock inte säker på vad som varit uppe för beslut eller diskussion.
34
4.3.3 Analys
Det är svårt att göra någon mer långtgående analys kring medieexponeringens betydelse eftersom
det är så få personer som varit utsatta för en upprepad utsatthet för hatbrott. Vad som framkommer
är att det kan finnas ett visst samband mellan medieexponering i HBT-frågor och upplevd utsatthet
för hatbrott men att det inte alltid behöver vara så. Det framgår även att det är få som anklagar
medierna för att de är utsatta även om exponeringen i vissa fall upplevs ha påverkat utsattheten.
Det verkar också vara så att det kan ha betydelse i vilken HBT-fråga som politikern förknippas med
i media. Gäller det till exempel en mer anonym fråga såsom en ändring i en diskrimineringslagstiftning så ger detta inte samma respons som om personen är ute i en mer kontroversiell fråga,
exempelvis partnerskapslagen, adoptionsrätt för homosexuella eller inseminationsrätt för lesbiska.
Detta kan också vara en förklaring till att det främst är de som har exponerats i media även under
föregående mandatperiod, som är de personer som upplevt störst utsatthet för hatbrott. Under den
perioden beslutades flera av vad man skulle kunna beteckna som kontroversiella HBT-frågor och
det fanns då en större samhällsdebatt och uppmärksamhet kring dessa frågor.
Finns det ett liknande samband, som för politiker i allmänhet, att de öppet homosexuella politiker
som är mest exponerade i medierna totalt sett också är de som upplever mest utsatthet för hatbrott?
Några av intervjupersonerna som inte har upplevt sig varit utsatta för hatbrott har figurerat i
medierna relativt mycket det senaste året, däremot inte i HBT-frågor. Detta skulle kunna tyda på att
mängden av total exponering i medierna inte är avgörande när det gäller hur utsatt för hatbrott man
upplever sig bli, såvida det inte är HBT-frågor personen har blivit exponerad i.
4.4 Skillnader mellan kvinnor och män
4.4.1 Inledning
Min studie visar på en tydlig skillnad gällande upplevd utsatthet för hatbrott mellan kvinnorna och
männen som ingick i undersökningen. Ingen av de homosexuella kvinnorna som intervjuades sade
sig ha varit utsatta för något hatbrott (en hade dock funnits med på en lista på internet vid något
tillfälle). Vad kan detta bero på? Det finns olika faktorer som skulle kunna påverka och några av
dem kommer jag att ta upp och analysera nedan.
35
4.4.2 Analys
De personer som jag intervjuade har varit förtroendevalda politiker under olika lång tid. Både bland
kvinnorna och bland männen fanns det de som blev invalda för första gången hösten 2006 men även
de som var politiker innan dess. Jag kan inte utifrån min studie utläsa något tydligt mönster att tid
som politiker skulle vara en faktor som påverkar skillnaden mellan mäns och kvinnors utsatthet i
någon större utsträckning, åtminstone inte som enskild faktor.
Ingen av intervjupersonerna arbetar enbart med HBT-frågor i sin politiska roll men vissa är mer
aktiva än andra i dessa frågor och figurerar mer med sina namn i samband med motioner, frågor,
debatter eller annat, än vad andra gör. Jag har inte gjort någon grundligare genomgång i hur
fördelningen ser ut mellan män och kvinnor men mitt intryck är att några av männen till viss del
varit mer aktiva medialt i HBT-frågor och/eller varit mer kända offentligt som homosexuella, vilket
till viss del skulle kunna förklara en ökad upplevd utsatthet bland männen. Det skulle också till viss
del kunna förklara varför den heterosexuella kvinnan blev utsatt då det var i samband med att hon
aktivt debatterat i bland annat HBT-frågor.
Enligt Tibys undersökning är det främst män som utsätter homosexuella för brott106. Det finns också
studier som har visat att heterosexuella män är mer negativa mot homosexuella män än mot
homosexuella kvinnor107. Detta skulle kunna vara en indikation på varför männen i min undersökning i högre utsträckning upplevt utsatthet för hatbrott.
4.5 Rädsla för brott
4.5.1 Inledning
Studier har visat att minoritetsgrupper i allmänhet är mer rädda för brott än majoritetsgrupper.
Homosexuella uttrycker ofta en större rädsla för brott än heterosexuella och riskerar också att i
högre utsträckning än genomsnittsbefolkningen utsättas för våldsbrott. Deras rädsla påverkas också
av risken att utsättas för homofobiska och andra brott.108 Till skillnad från majoriteten av befolkningen där kvinnor har en högre rädsla än män, är könsskillnaden mindre bland minoriteter.109 En
norsk studie av rädsla för brott bland homosexuella kvinnor och män har visat att rollerna till och
106
Tiby 1999, sid 153.
Innala 1995, sid 2:18.
108
Heber 2005, sid 52.
109
Heber 2005, sid 45.
107
36
med är ombytta. Homosexuella män var de som var mest rädda för att bli utsatta för brott. Därefter
följde homosexuella kvinnor och heterosexuella kvinnor och män. Den svenska studien av Tiby
visade också att homosexuella män var mer rädda än homosexuella kvinnor och att de som varit
utsatta för brott var mer rädda än de som inte varit utsatta.110
4.5.2 Rädsla för att utsättas för hatbrott
De tio homosexuella politikerna fick frågan om de var oroliga eller rädda för att utsättas för hot
eller våld på grund av sin sexuella läggning. De allra flesta svarade nej på frågan. Flera av intervjupersonerna sade sig dock ibland ha reflekterat över risken att utsättas för hatbrott utan att för den
skull ha känt rädsla.
En person (man) uttryckte en rädsla tydligare än de andra: Ja, ibland är jag det faktiskt. Jag tycker
att, när intensiteten tar tag i det då blir jag… Man försöker ju ha en jargong under tiden den håller
på, men, javisst, innerst inne så är det klart. Vad är det som händer om det verkligen skulle bli
allvar? Han är också en av dem som har utsatts för hot eller trakasserier.
Det fanns en person som inte var orolig för egen del men på grund av sin egen exponering var rädd
för att partnern skulle kunna bli utsatt. Någon kände också en vardagsoro och det fanns de som hade
trott att det skulle bli värre än vad det hittills visat sig vara efter det att de blivit förtroendevalda.
En person konstaterade följande: Jag har blivit ganska mycket fatalist när det kommer till det här.
Har de bestämt sig för att slå ihjäl mig så kommer de ju att göra det ändå. Sen så behöver man ju
inte utsätta sig för extrema risker på något sätt.
En annan av intervjupersonerna som inte var rädd för att utsättas i sin vardag nämnde dock att det
funnits någon eller några indirekta situationer där hon eller han inte personligen hade varit utsatt
men där gruppen som personen befunnit sig i hade varit hotad och där vissa hade blivit utsatta. Det
rörde till exempel deltagande i Pride-sammanhang utomlands och där intervjupersonen var
allvarligt orolig över sin säkerhet vid det tillfället.
110
Tiby 1999, sid 173-175. Den norska studien är gjord av Hegna, K, Kristiansen, H W & Moseng, B U 1999. Levekår
og livskvalitet blant lesbiske kvinner og homofile menn. NOVA rapport 1/99. Norsk institutt for forskning om oppvekst,
velferd og aldring, Oslo.
37
Endast få av politikerna har vidtagit några åtgärder på grund av sin oro eller rädsla. Det finns någon
som när till exempel politiska uppdrag eller andra evenemang slutar sent, undviker att gå längre
sträckor själv. I sådana fall tar personen hellre taxi eller buss för att slippa obehagskänslan och för
att det upplevs som säkrare. Vissa miljöer undviks också ibland av några personer men det beror
inte endast på en rädsla för utsatthet på grund av deras sexuella läggning, utan det kan också handla
om miljöer där man kan känna sig otrygg, oavsett sexuell läggning. En person har i samband med
en flytt till ett mindre centralt område valt att sätta in larm som en trygghetsåtgärd.
De tio homosexuella politikerna fick också i samband med att frågor kring rädsla diskuterades
frågan om de ångrade att de hade gått ut offentligt med sin sexuella läggning. Där var svaret
entydigt. Inte en enda ångrade det beslutet.
4.5.3 Analys
Teoridelen i avsnitt två beskrev att rädsla är något väldigt personligt utifrån egna upplevelser och
tolkningar. Utifrån de reaktioner på brott som redogjordes för där, det vill säga riskbedömningar,
värderingar/förhållningssätt och affektion/känslomässig rädsla kan ett flertal av intervjupersonernas
svar tolkas in under de tre kategorierna. Några väljer att inte ta onödiga risker, vissa säger sig ha
reflekterat över risken för utsatthet och andra har känt en känslomässig rädsla för sig själv eller för
en anhörig.
Det bestående intrycket av intervjuerna är att rädslonivån är relativt låg. Ofta är det just vid en
aktuell händelse som en obehagskänsla eller rädsla dykt upp. Det är ingenting de tänker på
dagligen. Flera säger sig knappt ha funderat på det, några andra beskriver hur de till och med, efter
att ha varit på ett uteställe, promenerar hem genom vissa områden som många, oavsett sexuell
läggning, skulle undvika nattetid.
När det gäller skillnader mellan kvinnorna och männen i studien kan man eventuellt se att någon
eller några män har en högre rädslonivå än de tre kvinnorna. I de fallen spelar sannolikt också den
upplevda utsattheten in. Har personen varit utsatt så finns det ett något annorlunda förhållningssätt,
reflektion eller uttalad rädsla. Det som tydligast går att utläsa av svaren är dock att oavsett om
intervjupersonerna är kvinnor eller män, utsatta eller ej, rädda eller ej, så är det ingen av dem som
ångrar att de gick ut offentligt med sin sexuella läggning.
38
5. Avslutande diskussion
I min uppsats har jag försökt att ge en bild av hur utsatthet för hatbrott har upplevts för en grupp
öppet homosexuella politiker. Bilden av deras utsatthet och orsakerna till att några blir utsatta för
hatbrott är komplex. Det finns inga enkla svar på vem som blir utsatt och varför. De personer som
har upplevt sig utsatta för hatbrott har främst blivit det i form av telefonsamtal, brev, e-post och att
deras namn har publicerats på vissa så kallade hatlistor på internet.
I ett försök att förklara den utsatthet som personerna har upplevt har jag utgått ifrån två perspektiv,
livsstilsteorin och homofobin/heterosexismen. I livsstilsteorin är exponeringsfaktorn något som
brukar användas för att förklara utsatthet hos homosexuella. När det gäller den här gruppen så anser
jag inte att den faktorn ensamt kan förklara den utsatthet som de har upplevt. Exponeringsfaktorn i
livsstilsteorin handlar främst om direkta möten mellan gärningsman och offer och när man har talat
om den som en förklaring när det gäller utsatthet för homosexuella så har det handlat om att gärningsman och offer har kommit i kontakt med varandra utanför mötesplatser för homosexuella.111
Visserligen kan exponeringen även bestå av en mer indirekt kontakt mellan gärningsman och offer
men då krävs också att gärningsmannen på något annat sätt får kännedom om att offret existerar.
Där skulle möjligtvis medieexponeringen som en del av, beroende på om den kan sägas vara en del
i livsstilsteorins exponeringsfaktor, eller genom en modifiering av exponeringsfaktorn i livsstilsteorin som gör att medieexponeringen kan ingå kunna vara en förklaring. De intervjupersoner som
har varit mest medieexponerade i HBT-frågor verkar också vara de som i en något högre grad har
upplevt sig utsatta.
Det finns dock faktorer som gör att livsstilsteorin inte är en optimal modell för att förklara intervjupersonernas upplevda utsatthet för hatbrott. Det är svårt att hävda att homosexualitet är en livsstil
utan snarare är livsstilsteorin en modell för att förklara ett generellt offerskap. Livsstilssteorin ger
inte heller någon förklaring till gärningsmannens motiv,112 vilket anses vara av stor vikt när det
gäller brott mot homosexuella.113 De intervjupersoner som upplevde att de hade blivit utsatta ansåg
att det var på grund av att de var, eller uppfattades vara, homosexuella. För att förklara gärningsmannens motiv kan man därför behöva utgå ifrån ett annat perspektiv, homofobin/heterosexismen.
111
Tiby 1999, sid 26.
Den modifierade modellen tar upp målattraktivitet som en förklaring men då måste en direkt, fysisk kontakt finnas
mellan offer och gärningsman vilket förutom i två fall inte gäller för de tillfällen då intervjupersoner har upplevt sig
utsatta.
113
Tiby 1999, sid 247.
112
39
Homofobin/heterosexismen anser jag ger en bättre förklaring till deras utsatthet utifrån ett gärningsmannaperspektiv. Här handlar det om en samhällssyn gentemot homosexualitet och homosexuella
som har skapat individer som har starka negativa uppfattningar om homosexualitet och homosexuella. I kombination med en sådan negativ uppfattning kan en exponering av en persons sexuella
läggning leda till hatbrott. Däremot behöver det inte vara så. Ett flertal av de intervjuade har inte
upplevt någon utsatthet för hatbrott trots att de har varit öppna med sin sexuella läggning.
Medieexponeringens betydelse för upplevd utsatthet är svårtolkad. De som har upplevt sig vara utsatta för hatbrott menar att den är en faktor som påverkar, samtidigt upplever de sig inte utsatta för
hatbrott varje gång som de förekommer i media. Detta tyder på att en generell medieexponering inte
är den enda förklaringen till deras upplevda utsatthet. Kombinationen med i vilken omfattning som
personen har varit exponerad i media men även i vilka frågor och hur frekvent verkar ha betydelse.
Även vilken typ av HBT-fråga som är uppe till diskussion lyftes av intervjupersonerna där de
menade att kontroversiella frågor kunde leda till utsatthet för hatbrott. Om detta har betydelse kan
det ge en förklaring till varför flera av dem som inte har varit förtroendevalda före valet 2006 inte
heller har upplevt några hatbrott. De mer kontroversiella HBT-frågorna som exempelvis partnerskapslagen och adoptionsrätt för homosexuella har fått ett minskat utrymme medialt under de
senaste åren då de numera är genomförda.
Det kan också vara så att HBT-frågor har blivit mer ”normaliserade” och inte är lika intressant för
medierna att ta upp, liksom att medierna inte längre medialt uppmärksammar att vissa politiker är
homosexuella på samma sätt som tidigare. Exponeras inte politikern som homosexuell i medierna är
det svårare för utomstående att veta att de är homosexuella, och då verkar det också troligt att risken
minskar att utsättas för brott för att de är homosexuella114. Att risken minskar behöver inte innebära
att deras upplevda utsatthet för hatbrott minskar men sannolikt gör den det.
När det gäller skillnader i utsatthet för kvinnor och män är den tydlig då ingen av de öppet homosexuella kvinnorna har upplevt någon utsatthet för hatbrott (förutom en som har funnits med på en
hatlista). Däremot är det svårt att analysera och ge något svar på varför det finns en skillnad i den
undersökta gruppen av öppet homosexuella politiker. Handlar det om kombinationen av hur lång tid
de har varit öppen med sin sexuella läggning, hur länge och hur mycket och i vilka frågor de har
exponerats i media, eller är det andra orsaker som gör att det skiljer i upplevd utsatthet. Kan det
114
De kan naturligtvis uppfattas som homosexuella även om det inte framgår i medierna men sannolikt minskar risken
om det inte explicit framgår.
40
vara så att starkare negativa attityder gentemot homosexuella män ger utslag i fler och grövre
reaktioner mot de intervjuade männen och därmed också en ökad upplevd utsatthet för männen?
Eller beror det på att de intervjuade kvinnorna och männen har olika definitioner av vad som är ett
hatbrott och att detta också resulterar i en skillnad i deras upplevda utsatthet? Det finns många
frågor kring varför det skiljer i upplevd utsatthet mellan kvinnorna och männen men svaren är få i
den här undersökningen och här behövs ytterligare forskning för att kunna utröna varför upplevd
utsatthet skiljer sig åt.
Intervjun med den kvinnliga heterosexuella politikern visar också på komplexiteten. Man behöver
inte vara homosexuell för att drabbas av homofobin/heterosexismen utan enbart att man står upp för
allas lika rätt och värden och försvarar homosexuellas ställning i samhället, kan leda till utsatthet för
hot och trakasserier även för heterosexuella politiker.
Homofobin/heterosexismen handlar till stor del om attityder och intolerans. Därför kan det vara
viktigt att inom alla nivåer i samhället och på individnivå arbeta för att förändra attityder som finns
mot homosexualitet och homosexuella. Både politiker, lärare, föräldrar och alla andra i samhället
har ansvar att ta den diskussionen. Studier av bland annat Ring och Morgentau kring intolerans
visar att redan ungdomar, främst pojkar (fyra av tio), har en tveksam eller intolerant inställning
gentemot homosexualitet och homosexuella.115 Detta indikerar att det på ett tidigt stadium behövs
diskussioner kring attityder och relationer mellan människor.
Även intervjupersonernas svar på varför de tror att vissa politiker som är HBT-personer väljer att
inte gå ut offentligt med sin sexuella läggning, visar på att det finns intolerans och negativa attityder
även inom politiska partier. Att politiker inte känner att klimatet i den egna partiavdelningen är
sådant att de känner sig trygga med att vara öppna. Det visar att det finns mycket kvar att göra även
där.
När det gäller om de öppet homosexuella politikerna upplevde en rädsla för att bli utsatta för hot
eller våld så var intrycket att rädslonivån var relativt låg. Det var främst vid de tillfällen som de
hade blivit utsatta för hatbrott som en direkt rädsla eller obehagskänsla dök upp. En liten skillnad
kunde eventuellt ses mellan de som varit utsatta och de som inte hade varit utsatta vilket också
stämmer överens med resultaten i den undersökning som Tiby gjorde där utsatta var mer rädda än
115
Ring och Morgentau 2004, sid 48-49.
41
icke utsatta.116 Ingen av de öppet homosexuella politikerna ångrade dock att de hade valt att gå ut
offentligt med sin sexuella läggning vilket också kan tyda på att rädslonivån inte är särskilt stor i
den intervjuade gruppen.
Som politiker, oavsett sexuell läggning, utsätts relativt många för hot och trakasserier av olika slag i
sin politikerroll, enligt en statlig utredning117. Som öppet homosexuell politiker finns risken att utsatthet för hot och trakasserier kan vara dubbel genom att man utsätts både på grund av de politiska
åsikter man för fram men också på grund av sin sexuella läggning. Bilden av den undersökta
gruppen är inte helt entydig. Visserligen har de flesta som har upplevt att de varit utsatta för hatbrott under sin tid som politiker också vid något tillfälle varit utsatta för andra hot eller trakasserier i
sin politikerroll. Men det finns också de som inte har upplevt att de varit utsatta för något hatbrott
men som har upplevt hot eller trakasserier i andra politiska frågor.
Den här undersökningen har främst fokuserat på intervjupersonernas upplevda utsatthet för hatbrott.
Det är viktigt att lyfta fram upplevd utsatthet för hatbrott både för gruppen öppet homosexuella
politiker men också för hela gruppen homosexuella. Många gånger går inte den person som har
upplevt sig utsatt för hatbrott vidare och anmäler brottet och då är det svårare att se att det finns ett
samhällsproblem. Den undersökning som Tiby gjorde visade att bara cirka 30 procent går vidare
och anmäler upplevt hatbrott till polisen.118 Studier som den här visar också att alla inte upplever sig
bli utsatta för hatbrott och att en person inte per automatik blir utsatt om hon eller han är öppen med
sin sexuella läggning. Därför är forskningen inom området viktig.
När det gäller brott mot homosexuella är också gärningsmannens motiv av stor vikt. Intressant är
därför att i framtiden också närmare studera hatbrott ur ett gärningsmannaperspektiv. Vad kan man
göra för att förändra attityden i samhället för att undvika den här typen av brott, och hur gör man för
att efterleva de lagar som finns i de fall brotten fortsätter att förekomma? Vi har idag en straffskärpning för brott där motivet är att kränka någon på grund av sexuell läggning,119 brott som oftast
brukar beskrivas som hatbrott. Utan enhetlig syn på och definition av begreppet hatbrott finns en
risk att lagstiftningen blir tandlös genom att olika aktörer inom rättsväsendet tolkar den olika eller
genom dess otydlighet väljer att inte använda straffskärpningsparagrafen alls. Här återstår också
mycket att göra.
116
Tiby 1999, sid 174.
SOU 2006:46.
118
Tiby 1999, sid 207-209.
119
BrB 29:2:7.
117
42
6. Referenser
6.1 Litteraturlista
Blom, Angeta (2005) ”En het fråga” i Blom, Agneta (red): I mediernas våld? En antologi från
kommittén om hot och våld mot förtroendevalda. Stockholm, Fritzes offentliga publikationer. Sid 715.
Brottsförebyggande rådet, Rapport 2002:9. Hatbrott. En uppföljning av rättsväsendets insatser.
Stockholm, Edita Norstedts Tryckeri.
Brottsförebyggande rådet, Webbrapport 2006:3. Hatbrott 2005. En sammanställning av
polisanmälningar med främlingsfientliga, antisemitiska, homofobiska och vit makt-ideologiska
motiv. Stockholm.
Dahl, Ulrika (2005) Från hatbrott och homofobi till heteronormativitet och intersektionalitet. En
kunskapsinventering och situering av forskning. Stockholm, HomO och Forum för levande historia.
Garofalo, James (1986) Lifestile and Victimization: an Update. Fattah (ed.) From crime policy to
victim policy. Reorienting the Justice System. Macmillan. Sid 135-155.
Hale, Chris (1996) Fear of Crime: A review of the literature. International Review of Victomology,
vol 4, sid 79-150.
Hall, Nathan (2005) Hate Crime. Willan Publishing.
Heber, Anita (2005) Var rädd om dig! En litteraturöversikt om rädslan för brott. Rapport 2005:3,
Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Heber, Anita (2007) Var rädd om dig! Rädsla för brott enligt forskning, intervjupersoner och
dagspress. Kriminologiska institutionens avhandlningsserie nr 23, Stockholm
Hindelang, Michael J (1982) Victimization Surveying, Theory and Research. Schneider (ed.). The
Victim in International Perspective, Third International Symposium on Victimology 1979 in
Münster, Westfalia. De Gruyter, New York sid 151-165.
Häll, Lars (2000) Ökat våld i 90-talets Sverige. Statistiska Centralbyrån (SCB) Välfärdsbulletinen
2000:3, SCB, sid 20-21. Finns även tillgänglig på adress;
http://www.scb.se/templates/PlanerPublicerat/ViewInfo.aspx?publobjid=1576
43
Innala, Sune M.(1995) Structure and Development of Homophobia. Number 2 Volume 25 1995.
Psychological Reports, Göteborgs universitet.
Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund, Studentlitteratur.
Parikas, Dodo (1995) Öppenhetens betydelse. Homo- och bisexuella i Sverige mellan perversitet
och dygdemönster, Stockholm.
Ring, Jonas och Morgentau, Scarlett (2004) Intolerans. Antisemitiska, homofobiska, islamofobiska
och invandringsfientliga tendenser bland unga. Stockholm, Brottsförebyggande rådet och Forum
för levande historia.
SOU 2006:46, Jakten på makten. Betänkande av kommittén om hot och våld mot förtroendevalda,
Stockholm, Fritzes offentliga publikationer.
Tiby, Eva (1999) Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott.
Kriminologiska institutionens avhandlingsserie nr 1, Stockolms universitet.
Tiby, Eva (2005) Vem vinner och vem försvinner? -Från händelse till hatbrott. Seppänen, M (red)
Kärlekens pris. Atlas förlag. Sid 42-57.
Trost, Jan (2002) Att skriva uppsats med akribi. Lund, Studentlitteratur.
Österman, Torsten (2002) Föreställningar - vanföreställningar. Allmänhetens attityder till
homosexualitet. Sammanställd av Lars Carpelan. Statens folkhälsoinstitut.
6.2 Övriga referenser
Hemsida Aftonbladet: www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,561903,00.html
Hemsida BRÅ: http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=49&module_instance=4
Hemsida HomO: http://www.homo.se/o.o.i.s/2294
Hemsida av Herek, University of California at Davis:
http://psychology.ucdavis.edu/rainbow/html/prej_defn.html
Hemsida regeringen: http://www.regeringen.se/sb/d/3808/a/34206
Hemsida RFSL: http://www.rfsl.se/?p=331
http://www.rfsl.se/?p=332
44
Hemsida Vetenskapsrådet:
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf
Hemsida Vänsterpartiet: http://www.vansterpartiet.se/PUB_Omoss/22287.cs
Samtliga hemsidor kontrollerade 2007-05-31.
45
Bilaga 1
Intervjuguide
Bakgrundsinformation
- Ålder
- Hur länge har du varit politiskt aktiv, på vilka nivåer?
- Vilka politikområden arbetar du främst med?
- Hur skulle du beskriva din sexuella läggning?
- När kom du ut?
- Var du öppen med din sexuella läggning innan du blev invald som politiker?
Ev uppföljningsfrågor
Utsatthet
- Har du varit utsatt för något hatbrott eller upplevt att du varit utsatt för hatbrott ?
- Vilken typ av hatbrott i så fall och i vilken omfattning ?
- Hade du upplevt att du varit utsatt för några hatbrott mot dig innan du kom ut med din sexuella
läggning?
- Hade du vid den tiden några politiska uppdrag?
- Om du hade några politiska uppdrag, förändrades hatbrottsbilden/utsattheten efter det att du kom
ut?
- De brott som du utsatts för under tiden du varit politiskt aktiv, tror du att det är pga din sexuella
läggning eller den politiska fråga som du varit ute i?
- Har du fått hot efter att du har varit ute i vissa specifika politiska frågor, och i sådana fall vilka
frågor?
- Har du gått vidare och t ex polisanmält de hot som du har fått?
Ev uppföljningsfrågor
Mediaexponering
- Uppmärksammades din sexuella läggning i media när du blev politiker?
- Har du märkt något samband mellan hot du fått och utåtriktade offentliga aktiviteter som du gjort
- Tror du att massmedia har påverkat din hotbild? På vilket sätt i så fall?
- Tror du att HBT-politiker undviker att gå ut med sin sexuella läggning?
Ev uppföljningsfrågor
Rädsla
- Är du orolig eller rädd för att du själv ska utsättas för hot eller våld på grund av din sexuella
läggning?
- Har din rädsla eller oro förändrats sedan du blev öppen med din sexuella läggning?
- Har din utsatthet för hatbrott fått dig att bli räddare?
- Har du vidtagit några åtgärder pga din rädsla eller oro?
- Ångrar du att du offentligt gick ut med din sexuella läggning?
Ev uppföljningsfrågor
46