Fråga för muntligt besvarande O-000003/2013
till kommissionen
Artikel 115 i arbetsordningen
Ulrike Lunacek, Raül Romeva i Rueda, Hélène Flautre, Judith Sargentini, Rui Tavares, Jean
Lambert, Franziska Keller, Carl Schlyter, Jan Philipp Albrecht, Marije Cornelissen
för Verts/ALE-gruppen
Angående: Synliggörande av hatbrott i EU
Uttryck för hat, t.ex. framställande av minoritetsgrupper som brottsliga eller lägre stående,
antisemitism, polisbrutalitet och rasprofilering, kontinuerliga tvångsförflyttningar och våldsangrepp mot
romer, utbredd homofobi och transfobi, dvs. hatbrott som motiveras av rasism, främlingsfientlighet,
religiös intolerans eller av en persons funktionshinder, sexuella läggning eller könsidentitet, är mycket
utbredda i Europa. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) rapporterar att var
fjärde person som tillhör en minoritetsgrupp har utsatts för ett hatbrott, medan upp till 90 procent av
dessa händelser inte anmäls till polisen.1 Endast fyra av EU:s medlemsstater samlar in eller
offentliggör uppgifter om brott mot romer, och endast åtta medlemsstater registrerar brott som
motiverats av offrets (uppfattade) sexuella läggning. Även om det nya direktivet om brottsoffers
rättigheter föreskriver ett skydd av offer utan diskriminering, har de nya, specialiserade
hatbrottsenheterna begränsade befogenheter. Att bortse från fördomar bakom ett brott är en
kränkning av artikel 14 i Europakonventionen. Europaparlamentet har redan 16 gånger under
innevarande valperiod uppmanat kommissionen och medlemsstaterna att se över rådets rambeslut
2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt
strafflagstiftningen, i syfte att stärka och utvidga dess tillämpningsområde. Lagstiftning för att säkra
likabehandling på andra områden än arbetslivet oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder,
ålder eller sexuell läggning är fortfarande blockerad i rådet sedan 2009.
Hur ämnar kommissionen se till att hatbrott, fördomarna bakom dem och följderna för offren erkänns
både i den nationella lagstiftningen och i EU-lagstiftningen? Hur ämnar kommissionen se till att
medlemsstaterna reagerar effektivt mot hatbrott som en kränkning av de grundläggande rättigheterna?
Vilka politiska åtgärder ämnar kommissionen vidta för att tillförlitliga uppgifter om hatbrott ska samlas
in och för att man åtminstone ska registrera de fall som rapporteras av allmänheten och registreras av
myndigheterna, antalet domar mot förövare, skälen till varför brotten befunnits diskriminerande och de
påföljder som utdömts, samt genomföra brottsofferundersökningar för att belysa arten och
omfattningen av oanmälda brott, brottsoffrens erfarenheter av brottsbekämpningen, skälen till att brott
inte anmäls och offrens medvetenhet om sina rättigheter?
Vilka mekanismer ämnar kommissionen införa för att synliggöra hatbrott i EU, visa att myndigheterna
tar dessa brott på allvar, uppmuntra offren och vittnena att rapportera hatbrotten samt trygga
möjligheten att få gottgörelse gentemot förövarna?
Ingiven: 23.1.2013
Vidarebefordrad: 25.1.2013
Sista svarsdag: 1.2.2013
1
Rapporten EU-MIDIS Data in Focus 6: Minorities as Victims of Crime och rapporten Making hate crime
visible in the European Union: acknowledging victims’ rights, FRA 2012.
http://fra.europa.eu/en/publication/2012/eu-midis-data-focus-report-6-minorities-victims-crime
924791.SV
PE 475.726
