Svenska 2
HT 2014
Faktablad Renässansen
Renässansen bröt mot medeltidens auktoritetstro, var individualistisk,
uppmuntrande till fördomsfria studier av människan och ville låta den
antika kulturen ”födas på nytt”. Ordet renässans betyder pånyttfödelse.
Franskklassicismen, som växte fram i 1600-talets Frankrike, utvecklade en
internationell moderiktning inom konst och litteratur. Utmärkande var tron
på fasta regler och ”den goda smaken”. Klassicisterna ansåg sig hitta stöd
för sitt regelverk hos klassiska antika författare.
Renässanskulturen spreds från Italien till Frankrike, Spanien, Nederländerna,
England och vidare bland annat till det avlägset belägna Sverige. Under
klassicismen blev Frankrike medelpunkten i den europeiska kulturen och
skulle så förbli fram till revolutionen 1789.
Blomstrande handel gav förutsättningar för blomstrande kultur
Förutsättningen för att renässanskulturen kunde växa sig så stark var den
ekonomiska tillväxt som först inträffade i de norditalienska städerna, men
spreds sig till och omvandlade hela Europa. Förmögna furstar och köpmän
investerade sitt överskott i bibliotek och palats och lät sig hyllas av
författare och konstnärer.
Sedan nya sjövägar etablerats under 1500-talet försköts den ekonomiska
tyngdpunkten västerut i Europa. Först Spanien och sedan England grundade
kolonier och blev rika på världshandeln.
Humanisterna återupptäckte antiken
Många intellektuella tog avstånd från medeltidens mekaniska
undervisningsmetoder och argumenterade för studia humansitas, d.v.s.
studiet av människan. Det var dessa humanister som gjorde att den antiken
litteraturen ”föddes på nytt”. Studiet av människan innebar nämligen inte
psykologi eller medicin utan latinsk grammatik och framför allt retorik, d.v.s.
konsten att uttrycka sig övertygande i skrift.
1
Under renässansen inleddes den ”antikfixering” som präglade den
europeiska kulturen fram till 1900-talet. På 1800-talet hyllades
renässanshumanisterna som hjältar. Idag ser vi att renässansen hade en
baksida. Klyftan mellan lärd och olärd växte. Med boktryckarkonsten
försvann medeltidens rika muntliga kultur.
Individen sattes i centrum
Under renässansen beundrades den starka människan som går sina egna
vägar. ”Hon är en riktig renässansmänniska” säger vi ibland om någon som
utvecklat en mångsidig personlighet, som det rastlösa universalgeniet
Leonardo da Vinci.
Omfattades kvinnan av renässansens frigörelseprogram? En del humanister
såg till att ge sina döttrar en god utbildning. Men lärda och självständiga
kvinnor var en sällsynthet utanför furstehoven. Studier ansågs förstöra
kvinnans ”sanna väsen”. Ännu 300 år efter renässansens ”frigörelse av
människan” påstod läkarexpertisen att läsning fick kvinnans livmoder att
skrumpna.
Reformation och motreformation splittrade Europa
Martin Luther var den förste att utnyttja boktryckarkonsten som
propaganda instrument, men något folkligt uppror handlade reformationen
allra minst om. Luther manade ”bondehoparna” att lyda den världsliga
överheten. Furstar i norra och västra Europa förstärkte makt och
förmögenheter genom att införa Luthers lära och plundra kloster.
Reformationen fick till följd att biblar och psalmer översattes till
folkspråken, som därmed stärktes, men kulturlivet i övrigt förmörkades.
Fransk elitkultur med kung Sol i centrum
Efter 1500-talets uppslitande religionsstrider träder under 1600-talet
Frankrike fram som stormakt. Med stor energi satsar hovkretsarna på att
bygga upp en stark stat med kungen som strålande mittpunkt.
Sedan Ludwig XIV övertagit makten 1661 inleddes en 25 år lång guldålder i
franskt kulturliv. Kring monarken utvecklades en vältrimmad PR-apparat
med ett enda mål: att förhärliga kungen av Guds nåde och den franska
statsmakten.
Lärda akademier grundades. En oändlig ström av statyer, målningar,
dramatik och versepos beställdes av hovet. Man arbetade omsorgsfullt med
kungens image som ”levande bild av Gud”.
Regler för den goda smaken
2
Hur skulle författarna skriva för att vinna uppskattning i salongernas och
hovens eleganta sällskapsliv? Vad var korrekt och passande? Antikens verk
framhölls som förebilder, och man föredrog det allmängiltiga framför det
specifika, det förnuftigt välformulerade framför det sökande. I denna starka
tilltro till det rationella har 1700-talets centrala idéströmning upplysningen,
sina rötter.
Högt och lågt skulle hållas isär, både i samhället och på scenen. Dramat
måste vara logiskt uppbyggt, präglat av tidens, rummets och handlingens
enhet. Det betyder att en pjäs fick utspela sig under en dag, på en plats och i
princip handla om en sak. Franska Akademiens ledamöter tvistade länge om
hur lång en dag fick vara? Hur skulle pjäshandlingen tillåtas skildra; tolv eller
tjugofyra timmar? Shakespeares pjäser följde inte alls klassicismens mönster
och fick därför mycket kritik av klassicisterna.
Fanns renässansen?
Idag vill många historiker avskaffa begreppen renässans. De menar att det
ger en felaktig blida av både medeltiden och skeendena runt år 1500. För
det första, hävdar moderna forskare, har man tidigare överbetonat Italiens
betydelse.
För det andra var medeltiden mer mångsidig än man tidigare ansett.
Hursomhelst är renässansen ett väl inarbetat begrepp, som är svårt att
undvika. Men det bör användas med försiktighet.
3
