KÄLLÖVNING – RENÄSSANSEN
Läs alla källor noga och besvara samtliga frågor. Källorna har redigerats: tillägg eller
förklaringar visas i hakparenteser []; text som tagits bort markeras /…/ mindre förändringar
anges inte.
De här källorna och de följande frågorna belyser just epoken Renässansen och hur denna
eventuellt förändrade villkoren för män o kvinnor under dessa århundraden.
KÄLLA 1: utdrag ur Jacob Burckhardt ”Renässanskulturen i Italien” (s 260ff, upplaga
13, tryckt år 2002, Borgå). Jacob Burckhardt (1818-1897), schweizisk kontshistoriker och
kulturvetare, gav ut denna bok 1860 om sin forskning kring renässansens kultur, civilisation
och estetik. Översattes till svenska 1930.
”Kvinnans ställning - För försåelsen av det högre sällskapslivet under renässansen är det
slutligen av betydelse att veta att kvinnan aktades lika högt som mannen. /…/
Framförallt är kvinnans bildning i de högre stånden väsentligen densamma som mannens.
Det uppväcker ej de ringaste betänkligheter hos renässansens italienare att låta döttrar och
söner få samma litterära, ja, t o m filologiska undervisning. I denna nyantika kultur såg man
livets högsta goda och unnade därför gärna det också åt flickorna. /…/
Med bildningen utvecklar sig nämligen också individualiteten hos kvinnorna av högre stånd
lika väl som hon männen, medan kvinnorna t o m furstinnorna utanför Italien personligen
framträdde litet före reformationen. /…/
Det mest berömmande som kunde sägas om den tidens ryktbara italienska kvinnor var att de
hade en manlig anad, ett manligt sinnelag. Man behöver endast tänka på den rent manliga
hållningen hos de flesta kvinnorna i hjältedikterna, i synnerhet hos Bojardo och Ariosto, för
att förstå att det här är fråga om ett bestämt ideal. Benämningen ”virago” som i våra dagar är
en mycket tvetydig komplimang, var då enbart berömmande. ”
KÄLLA 2: ur NE (2015-09-10),avsnitt om renässansen 1500-1850–talet, av Maria Sjöberg
(professor i Historia vid Göteborgs universitet, utdrag ur ”Kvinnans sociala underordning –
en problematisk historia: Om makt, arv och giftermål i det äldre samhället”, i Scandiatidskrift för historisk forskning 1997:2)
”Nordeuropas brott med katolska kyrkan under 1500-talet, reformationen, innebar en
förändrad inställning till äktenskapet. Celibat som norm för den högst stående livsformen
övergavs och synen på äktenskapet som ett ideal för både kvinnor och män förstärktes.
Parallellt med höjningen av äktenskapets status motarbetade protestanterna den katolska
helgonkulten. Flera av helgonen var kvinnor, t.ex. jungfru Maria och Sveriges Birgitta, vilket
erbjudit kvinnor en religiös funktion som nu upphörde. /…/
Klostren, som inneburit både förvaring för ogifta adelskvinnor och avancerad utbildning,
lades ned (så t ex upphörde klostret i Vadstena på 1590-talet). Såväl förändrad trosuppfattning
som reformerad kyrklig organisation innebar att kvinnan mer entydigt än tidigare hänvisades
till att enbart vara gudfruktig och fruktsam, hustru och mor, /…/
Äktenskapets höjda status i det protestantiska Europa medförde att utomäktenskapliga
samlag beivrades mer energiskt än tidigare. Straffen var hårda. Under 1600-talet fälldes
kvinnor allt oftare för detta brott – tidigare var det ofta bara män som ställdes till svars.
Samtidigt förstärktes mannens äktenskapliga målsmanskap. Jämfört med det medeltida
samhället medförde därmed den protestantiska äktenskapssynen en maktförskjutning – från
kvinnans far till hennes make. /…/
Kvinnors relation till offentlig maktutövning var alltid relaterad till den man de var närmast
underordnade: en ogift kvinna var underställd sin fader medan en gift kvinna företräddes av
sin man. Före detta gifta kvinnor, änkor, erhöll dock näst intill samma befogenheter som män,
så länge de inte gifte om sig.”
KÄLLA 3 Catherina van Hemessen (1528 - ca 1587), självporträtt 1548, från Flandern,
utbildad i måleri av sin far som också var konstnär. Catherina undervisade i sin tur konstnärstudenter
Hon är den första konstnär som målade sig vid sitt staffli i färd med att arbeta och dessutom signerade
hon sitt porträtt.
KÄLLA 4: Joan Kelly-Gadol, ”Fanns renässansen också för kvinnorna?” (artikel
publicerad 1977). Joan Kelly-Gadol (1928 -1982) amerikansk professor i historia.
”Sammanfattningsvis kan det sägas att en ny uppdelning mellan privat och offentligt liv
gjorde sig märkbar i takt med att den moderna typen av stat började strukturera renässansens
samhälle, och med den uppdelningen framträdde det moderna förhållandet mellan könen till
och med hos renässansens adel. Adelsdamerna fick ständigt allt mindre med offentliga
uppgifter att göra oavsett om de uppgifterna var av ekonomisk, politisk eller kulturell art. Och
fastän de inte försvann in i privatlivets sfär och enbart ägnade sig åt hem- och
familjecentrerade angelägenheter lika helt och fullt som deras systrar inom den patriciska
bourgeoisien visade sig deras förlust av makt inom den offentliga sfären i form av nya
inskränkningar i både deras privatliv och deras offentliga liv i samhället och deras
sällskapsliv. Renässansens idéer om kärlek och riktigt uppförande var mer klassiskt än feodalt
präglade, och nästan helt och hållet en produkt av män. De uttryckte kvinnornas nya
underordnande under sina äkta makars och mansdominerade släktskapsgrupperingars
intressen och tjänade som rättfärdigande av att kvinnorna avlägsnades från "opassande"
maktpositioner och berövades erotisk självständighet. Alla renässansens framsteg i Italien,
områdets protokapitalistiska ekonomi, statsbildningar och humanistiska kultur, samverkade
till att göra adelsdamerna till estetiska objekt - anständiga, kyska och i dubbelt avseende
osjälvständiga: beroende av både sina makar och sina furstar.”
UPPGIFTER
1a) Hur förändrades villkoren för kvinnor under renässansen enligt KÄLLA 1?
1b) Tolka bilden, KÄLLA 3. Beskriv vad du ser. Något du finner ovanligt?
2. Jämför KÄLLA 1 med KÄLLA 4. Likheter/olikheter?
