ESTIMATING CLOUD DROPLET EFFECTIVE RADIUS FROM SATELLITE REFLECTANCE DATA Modified Exponential Approximation ___________________________________________________________________________________________________ Sammanfattning på svenska av kandidatarbete 15 hp i Fysik av Julia Karlgård Moln förknippas ofta med väder och kanske i synnerhet lågtryck. Men moln spelar också en viktig roll i jordens uppvärmning. Moln både stänger ute värme, i form av inkommande solstrålning, och isolerar, i form av utgående värmestrålning från jorden. Den totala effekten beror bl. a. på molnets höjd ovanför marken, tjocklek och inre struktur, såsom droppstorlek och droppkoncentration (antalet molndroppar per volymenhet). Droppstorleken tillsammans med droppkoncentrationen avgör molnets s. k optiska täthet, en egenskap som beskriver hur mycket av det inkommande solljuset som släpps igenom en viss tjocklek. Molnens egenskaper, då framför allt droppstorleken, avgör också nederbörden. Ju större och tyngre droppar, desto troligare att dessa faller ut som regn, snö eller hagel. Enligt studier (Rosenfeld och Lensky, 1998; Pinsky och Khain, 2002) ligger den kritiska (effektiva) droppradien innan molndropparna faller ut som nederbörd på ca 14-15 µm. Det har visat sig att aerosoler (små, luftburna partiklar t ex sot, damm, salter etc.) kan påverka droppstorleken. Vissa aerosoler (hydrofila) fungerar som kondensationskärna för molndroppar genom att utgöra en lämplig yta som atmosfärens vattenånga kan kondensera mot och bilda vattendroppar. I ett luftpaket med hög aersolkoncentration finns således många kondensationskärnor, vilket resulterar i många vattendroppar. Eftersom mängden vattenånga i luftpaketet är begränsad, blir vattendropparna som bildas mindre än de normalt skulle bli i ”ren” luft (i absolut ren luft bildas teoretiskt sett inga vattendroppar alls, eftersom det inte finns någon kondensationskärna). De mindre vattendropparna har lägre sannolikhet att falla ut som regn och luftpaketet, eller molnet, får på sätt längre livslängd. Detta i sin tur kan leda till förändrade nederbördsmönster och hydrologi, t ex genom att molnen hinner transportera bort vattnet i atmosfären innan det regnar ut. En effekt av att molndropparna i förorenade moln är mindre än normalt är att molnets reflektiva egenskaper förändras. Då den inkommande solstrålningen passerar genom molndropparna absorberas en del medan en del sprids genom reflektion och ljusets brytning. Förenklat kan man säga att ju mer vatten molnet innehåller, desto mer solstrålning absorberas, och att små partiklar (små i förhållande till ljusets våglängd) sprider ljus bättre stora partiklar. Det senare skulle innebära att moln med hög aerosolkoncentration bättre sprider inkommande solstrålning än moln med lägre aerosolkoncentration och på så sätt har en kylande effekt på klimatet. Detta kallas även aerosolers indirekta effekt. Enligt IPCC (2001) är den indirekta effekten av aerosoler den enskilt största osäkerhetsfaktorn i dagens klimatmodeller. Man menar att dagens aerosolhalter i luften troligtvis har en dämpande effekt på den globala uppvärmningen, men att betydelsen av denna effekt i förhållande till andra faktorer är osäker. För att kunna förutspå framtida klimatscenarier är det alltså av stor vikt att känna till hur aerosoler påverkar molnets egenskaper, både i fråga om reflektans och nederbörd. Idealet är att kunna jämföra molnegenskaper i luftmassor med låg respektive hög aerosolkoncentration och utifrån detta kunna dra slutsatser om aerosolers molnpåverkan. Eftersom ”provtagningar” av moln m h a flygningar är dyra och tidskrävande att genomföra är ett alternativ (eller komplement) att använda sig av datamodeller, för att utifrån satellitmätningar av moln kunna ta reda på molnets tjocklek och droppstorlek. Man utnyttjar här effekten av att moln med olika droppstorlek och dropptäthet har olika reflektans (d v s reflekterar och absorberar olika mycket). Tillsammans med kännedom om luftmassornas aersolhalt skulle dessa modeller kunna ge en uppfattning om aersolers inverkan på moln och molnbildning. ESTIMATING CLOUD DROPLET EFFECTIVE RADIUS FROM SATELLITE REFLECTANCE DATA Modified Exponential Approximation ___________________________________________________________________________________________________ I denna studie har en enklare modell använts på satellitdata från 9e maj 2004, för att beräkna droppsstorleken i moln över ett område i södra Sverige. Modellen kallas Modified Exponential Approximation (MEA) och utgår från den uppmätta reflektansen i två olika våglängdsband från satelliten MODIS Aqua: 0.620-0.670 µm och 2.105-2.155 µm. Modellen är en förenkling av den s k Asymptotiska teorin, en teori som bygger på att för tillräckligt täta moln kan reflektansen beskrivas av kända funktioner, samt att den effektiva radien och den optiska tätheten kan bestämmas näst intill oberoende av varandra. Istället för att beräkna medelradien eller typradien beräknas den effektiva droppradien eftersom denna är ett viktat mått på radien, som tar hänsyn till storleksfördelningen i molnet. MEA har tagits fram av bl. a. Alexander A. Kokhanovsky, docent i optik vid institutet för miljöfysik på universitetet i Bremen, och har i flera studier använts i syfte att uppskatta molns optiska egenskaper. Studien resulterade i ett drygt 100-tal undersökta pixlar i satellitbilden, där den effektiva droppstorleken och optiska tätheten beräknats för de pixlar som uppfyller vissa krav på reflektansen. Droppstorleken för moln med optisk täthet större än 10 ligger i intervallet 11,4 – 15,4 μm, med en medianstorlek på ca 14.6 μm. Detta ligger nära det förväntade värdet på 14 μm, som enligt studier är typiskt för kustnära moln. Felet i modellen uppskattas till 10-20%, beroende på hur satelliten står i förhållande till det undersökta området, och molnets optiska täthet. Den relativt enkla modellen har visat sig vara snabb i beräkningarna och samtidigt ge resultat jämförbara med betydligt mer avancerade och beräkningstunga modeller. Målet med modellen är att kunna använda denna tillsammans med data över molntoppstemperatur för att kunna göra beräkningar av molnets tillväxt, och hur denna påverkas av aersolhalten i luften. För en framtida användning skulle en noggrannare utvärdering av modellens tillförlitlighet vara av stort värde, liksom en analys av modellens känslighet för vissa parametrar. En utveckling av modellen som skulle kunna urskilja varma moln (bestående av enbart vattendroppar) från kalla moln (enbart iskristaller) och mixed phase (blandning av vattendroppar och iskristaller) skulle också vara intressant, eftersom modellen bygger på antagandet om varma moln, d v s moln enbart uppbyggda av vattendroppar.