Ge en gåva
Pg 90 01 53-8
CENTRUM FÖR RÄTTVISA VÅREN 2014
Individens rätt åt folket!
Foto: Urban Brådhe
Vinst i Högsta domstolen –
efter tolv års kamp mot staten
Högsta domstolen, HD, har för första
gången dömt ut skadestånd till en person
som fått sina grundlagsrättigheter
kränkta av staten. Detta sedan Blake
Pettersson, efter tolv års kamp i sex
rättsinstanser, till slut fick rätt.
Allting började när Blake Pettersson var 17
år. Fram till dess hade han trott att han var
son till en brittisk mamma och en svensk
pappa. Men det visade sig att hans pappa
inte var hans biologiska far. Då beslutade
Skatteverket – i strid med grundlagen –
att dra in Blakes svenska medborgarskap.
Därmed fick han inte rösta i riksdagsval
eller försöka förverkliga sin yrkesdröm
att bli polis. Dessutom strök Skatteverket
hans efternamn Pettersson.
– Jag kände mig som en främling, på
nåder i mitt eget land, säger Blake Pettersson.
Det dröjde nästan fem år innan felet
rättades till och Blake fick tillbaka sitt
medborgarskap.
Men Justitiekanslern, JK, och därefter
tingsrätten och hovrätten menade att
skadestånd för den utdragna rättighetskränkningen var otänkbart eftersom det
inte hade dömts ut i något liknande fall
tidigare. En domare i tingsrätten avfärdade
till och med Blakes krav som ”uppenbart
ogrundade” – det är juristspråk för ”idiottalan”.
Men Blake gav inte upp. Och väl i högsta
instans fick han rätt i principfrågan och
100 000 kronor i skadestånd. ”Övervägande skäl”, skriver HD, talar för att
skadestånd ska kunna utgå i sådana här
fall.
– Det är så skönt! Till slut har jag fått
upprättelse, säger Blake Pettersson.
Centrum för rättvisas chef Clarence
Crafoord konstaterar att domen är
historisk:
– Äntligen har vi fått en grundlag för
folket, och inte bara för politikerna!
HD:s dom, tingsrättens tidigare beslut
att avfärda talan som ”uppenbart
ogrundad” och mycket mer finns på
www.centrumforrattvisa.se
Grundlagen har i Sverige länge varit
reducerad till en sorts uppförandekod
för lagstiftaren. När det gäller möjligheten för enskilda att få skadestånd för
statliga övertramp har vi fått förlita oss på
europarätten.
Men våren 2014 förändrades spelplanen.
Genom Högsta domstolens Blake
Pettersson-dom har det slagits fast att den
som drabbas av statliga övertramp i strid
med grundlagens fri- och rättigheter kan
få upprättelse genom skadestånd.
Domen är historisk – äntligen har vi fått
en grundlag för folket, och inte bara för
politikerna.
Fallet visar också vilken uthållighet som
kan krävas av den som utmanar staten.
Tolv års kamp i sex instanser. Men trägen
vinner!
Utöver framgången med Blake
Pettersson-domen har Centrum för
rättvisa på bara ett drygt halvår haft flera
framgångar i högsta instans. Det handlar
bland annat om ytterligare en dom från
Högsta domstolen som stärker rättssäkerheten för företagare och en dom från
Europadomstolen som stärker respekten
för privatlivet.
Med dessa domar i bagageluckan (bokstavligt talat!) gav vi oss i mitten av maj ut
på Sveriges första ”juridiska turné”. Vi har
träffat människor på gator och torg runt
om i landet och berättat om hur enskilda
som drabbas av statliga övertramp kan
få rätt mot staten samt om våra senaste
landvinningar i domstol. Gensvaret överträffade alla förväntningar.
Centrum för rättvisa vill riva hindren
mot ett praktiskt och effektivt skydd för
individens rätt. Har du en idé om hur vi
kan göra det bättre? Vill du att vi kommer
till din arbetsplats eller din organisation
för att berätta mer om det vi gör? Hör av
dig!
Clarence Crafoord,
VD
Vill du veta mer?
Gå in på centrumforrattvisa.se
clarence.crafoord@
centrumforrattvisa.se
Ska man behöva se sina anhöriga
dö på reklam-TV?
Centrum för rättvisa på juridisk
turné
Vinst i Högsta domstolen –
juicehandlare fick rätt mot staten
SIDAN 2
SIDAN 3
SIDAN 4
1
Unik dom om smygfilmning
– Sverige fälldes för
bristande skydd för
privatlivet
Bild från huvudförhandlingen i tingsrätten. Foto: Staffan Claesson
Ska man behöva se sina anhöriga
dö på reklam-TV?
Hovrätten tar upp sjukhusfilmningsfallet till prövning
En cancerpatients dödskamp på
Akademiska sjukhuset i Uppsala filmades
utan att mannen i fråga gett sitt samtycke. Några veckor senare, efter att
mannen avlidit, sändes filmmaterialet
som dokusåpa i programmet ”Sjukhuset”
i TV3. De anhöriga tog strid mot den
oacceptabla behandlingen genom att
stämma landstinget i Uppsala och begära
skadestånd.
Den centrala rättsfrågan gäller vilket ansvar
som kan utkrävas när det allmänna bryter
mot sekretessregler och kränker människors
privatliv.
Uppsala tingsrätts dom kom i slutet av
2013. Tingsrätten konstaterar i och för sig
att landstinget röjt sekretessbelagda uppgifter när den döende patientens hälsotillstånd diskuterades inför tv-teamens
kameror. Detta var olagligt, konstaterar
tingsrätten.
Men i nästa led kommer tingsrätten
fram till att något ansvar för detta olagliga
övertramp inte kan utkrävas. Tingsrätten
menar att eftersom landstinget hade
instruerat vårdpersonalen att medverka
vid inspelningarna så kan personalen
inte anses ha haft uppsåt när man följde
instruktionerna och bröt mot sekretessen.
Och utan brottsligt uppsåt hos personalen,
menar tingsrätten, kan inget skadestånd
utgå från landstinget. Det faktum att vårdpersonalen vilseförts av landstinget om
förutsättningarna för filmningen gör alltså
att landstinget undgår ansvar.
Denna märkliga tolkning av meddelarfriheten blir nu en fråga för högre instanser.
– Meddelarfriheten är till för att anställda
straffritt ska kunna avslöja missförhållanden.
Den är tänkt som en säkerhetsventil för
enskilda gentemot det allmänna – den ska
inte användas av det allmänna för att undgå ansvar för sekretessbrott och kränkningar av privatlivet, säger Anna Rogalska
Hedlund, ombud i målet med Clarence
Crafoord och Sebastian Scheiman.
Den fortsatta rättsprocessen får också
avgöra hur landstingets hantering står
sig mot skyddet för privatlivet i Europakonventionen. Tingsrätten avstod helt från
att pröva den saken.
Den 12 november 2013 fälldes Sverige
i Europadomstolen med röstsiffrorna
16 mot 1. Fallet gäller Eliza Söderman
som när hon var 14 år smygfilmades av
sin styvfar när hon klädde av sig för
att duscha. Mannen friades av svensk
domstol då det saknades ett skydd mot
denna typ av intrång i privatlivet i svensk
rätt. Advokat Jan Södergren tog fallet
till Europadomstolen. Inför den slutliga
prövningen i Europadomstolens stora
kammare (Grand Chamber) blev Centrum
för rättvisas Clarence Crafoord och
advokat Kenneth Lewis också ombud i
fallet. Bilden är tagen efter förhandlingen
i Strasbourg den 3 april 2013. Luckan i
den svenska lagstiftningen har därefter
täppts till.
– Prövningen inför Europadomstolen
har starkt bidragit till att Sverige har fått
ett bättre skydd för privatlivet. Vi har fått
en Lex Eliza som innebär att det inte
längre är lagligt att i smyg filma eller
fotografera människor som befinner sig
i helt privata situationer, säger Clarence
Crafoord.
De anhöriga krävs på 741 000 kronor
Landstinget har krävt den drabbade familjen
på 741 000 kronor för sina advokatkostnader
– kostnader som egentligen har betalats
av produktionsbolaget Titan. Hundratals
människor runt om i landet har bidragit
till att täcka dessa kostnader. När en av
Centrum för rättvisas bidragsgivare,
Staffan Persson, hörde om situationen
agerade han direkt. På bara några dagar
lyckade han samla in kostnadsåtaganden
på en miljon kronor.
– Plånbokens storlek ska inte få avgöra
ett principiellt viktigt rättsfall som detta.
Vi kan och kommer att driva fallet så långt
som det krävs, säger Clarence Crafoord.
Det slutliga svaret på de rättsliga frågorna
dröjer alltså. Men fallet har redan gett
upphov till en djup medicinetisk debatt
som bland annat resulterat i riktlinjer
från Svenska läkarsällskapet, Svenska
sjuksköterskeföreningen och Statens
medicinsk-etiska råd om att vårdpersonal
bör avhålla sig ifrån medverkan i den här
typen av tv-produktioner.
2
Framgång hos DO för
diskriminerade Eivind Torp
Docenten Eivind Torp fick inte söka forskningsmedel, s.k. meriteringsstöd, för att
han är man. Stödet var förbehållet kvinnliga docenter. Tillsammas med Centrum
för rättvisa anmälde han arbetsgivaren
Mittuniversitetet till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Olaglig diskriminering
bedömde DO som nu tar fallet vidare till
domstol.
– Eivind Torps kön var automatiskt
och ensamt avgörande för om han skulle
kunna tilldelas stödet. Det är olaglig könsdiskriminering, säger Sebastian Scheiman
som varit ombud för Eivind Torp tillsammans med Lina Albihn.
Frisören Alexandra
fick rätt mot
kommunen i
domstol
När kommunen utförde tillsyn över
verksamheterna på Salong Vild och
Vacker tog man betalt för betydligt
mer tillsyn än vad som utfördes. Fel,
slår nu domstol fast och sätter ner
Alexandra Olsens avgift till hälften.
Domstolen menar att kommunen har
tillämpat sin egen taxa på ett sätt som
inneburit alltför schabloniserade belopp. Bland annat har kommunen återkommande avrundat tiden uppåt på ett
sätt som inte är förenligt med gällande
rätt. Istället för tre timmar tillsyn får
kommunen ta betalt för den tillsyn den
kan visa ha utförts. Domstolen kommer
fram till att det inte är mer än en och en
halv timme – alltså en halvering av den
ursprungliga fakturan.
– Det är härligt att få ge komunen en
knäpp på näsan. Vi visste från början att
det här sättet att skicka ut luftfakturor
inte var okej. Nu förväntar jag mig
samma utgång för mina kollegor, säger
Alexandra Olsen (till höger på bilden).
Flera frisörer har tagit strid
Alexandra Olsen och hennes kollegor på Salong Vild och Vacker är
inte ensamma om att ha drabbats av
kommunens väl tilltagna tillsynsfakturor. I september 2013 protesterade ett
tjugotal frisörer utanför kommunhuset
i Halmstad (bilden). Många av dem har
precis som Alexandra Olsen överklagat
avgifterna till domstol. Fallen kommer
att avgöras inom kort.
Vill du veta mer?
Gå in på centrumforrattvisa.se
Centrum för rättvisa på juridisk turné
Den 8 till 15 maj 2014 genomförde
Centrum för rättvisa sin första juridiska
turné – med en minibuss som ambulerande kontor.
Under turnéveckan hölls klientträffar,
studentaktiviteter, föreläsningar och torgmöten på elva orter: Linköping, Lund,
Malmö, Burlöv, Helsingborg, Halmstad,
Göteborg, Örebro, Uppsala, Umeå och
slutligen Stockholm.
Efter klientmöte med Henrik Gustavsson i Linköping rullade bussen ner till
Lund där vi höll bokbord utanför Juridicum, en föreläsning för blivande lantmätare om äganderätt och pop up-kontor
i centrum innan dagen avslutades med
en välförtjänt lättöl i sällskap av juriststudenter.
Därefter inleddes en helg fylld av klientträffar och pop up-kontor med kommentaren: ”Jaså är det såhär ni ser ut i verkligheten!” från en trevlig man som visade
sig vara en av Centrum för rättvisas gåvogivare – motiverande! Helgen bjöd sedan
på kaffe och tigerkaka hos klienterna Frida
och Jerry i Burlöv, ännu en fika med Stefan
Nilsson m.fl. och middag på Torbjörn Lagmarks restaurang i Helsingborg. På söndagsmorgonen hade morgonfrisyren knappt
lagt sig på oss förrän klienterna på Salong
Vild & Vacker i Halmstad stod med saxarna i högsta hugg – här skulle klippas!
Helgen avslutades i Botaniska trädgården i
Göteborg vid Pontus Göranssons korvvagn,
där även flera andra klienter kom förbi
för en wienerkorv. Vilken toppenhelg –
Centrum för rättvisas klienter är verkligen
fantastiska!
GE EN GÅVA
BANKGIRO. 900 - 1538
PLUSGIRO. 900153 - 8
3
Turnén fortsatte sedan med besök på
universiteten: i Göteborg och Örebro hölls
bokbord och föreläsningar, i Uppsala grillades korv och i Umeå anordnades lunchseminarium och middag tillsammans med
Mannheimer Swartling. På Stockholms
universitet kom en grupp juriststudenter
fram och berättade att Blake Petterssondomen inspirerat dem att skriva ett
lagförslag om skadestånd vid grundlagskränkningar – oerhört kul! Turnén avslutades sedan på Medborgarplatsen för att
fira domen i Blake Pettersson-målet, där
Blake – som förlorade just sitt medborgarskap – fick skadestånd för den grundlagskränkning detta inneburit.
Nya krafter på
Centrum för rättvisa
Vinst i HD – juicehandlare
fick rätt mot staten
Vägen till upprättelse var inte spikrak
för livsmedelshandlaren Brian Cicek –
men efter avslag i tre instanser fick han
till slut rätt i Högsta domstolen som
tillerkände honom skadestånd för att
staten hade gjort fel. Avgörandet blir
nu vägledande för andra fall om fel eller
försummelse vid myndighetsutövning.
Brian Cicek sålde importerad fruktjuice
som var förpackad i metallburkar utan
pant i sin livsmedelsaffär. Vid ett oanmält
besök av Jordbruksverket noterades 177
sådana burkar i butiken. Jordbruksverket
menade att det var olagligt att sälja juicen i
burkar utan pant och ålade därför bolaget
en miljösanktionsavgift. Myndigheten hade
dock missat att fruktjuicer inte omfattas av
pantkravet – enligt lagtexten undantas uttryckligen sådana burkar.
Brian Cicek överklagade Jordbruksverkets
beslut till miljödomstolen, som också missade undantagsregeln för fruktjuicer. Efter
miljödomstolens dom klagade Brian Cicek
på den felaktiga myndighetsutövningen
– han krävde att få tillbaka den avgift han
hade betalat och han sökte skadestånd av
staten. Men varken justitiekanslern eller
hovrätten ville ge honom rätt.
Om Centrum
för rättvisa
Centrum för rättvisa är en
oberoende och ideell stiftelse
som driver rättsfall och deltar i
debatten. Målet är att få genomslag för de fri- och rättigheter
som skyddas i Europakonventionen, grundlagen
och vanlig lag.
Verksamheten finansieras
genom gåvor och anslag från
enskilda. Centrum för rättvisa
har 90-konto och står under
granskning av Svensk insamlingskontroll.
Inte uppenbart fel
Justitiekanslern och hovrätten erkände
visserligen att staten hade gjort fel, men
menade att Brian Cicek inte kunde få
skadestånd eftersom felet inte var ”uppenbart”. Men Brian Cicek gav sig inte och
överklagade till Högsta domstolen, som till
slut gav honom rätt. Efter en grundlig
genomgång av rättsläget slog Högsta domstolen fast att staten inte endast ansvarar
för ”uppenbara” fel, utan att samma aktsamhetskrav gäller för staten som för alla
andra.
– Det har varit en lång resa och det känns
skönt att få bekräftat att myndigheter inte
får göra på det här sättet, säger Brian Cicek.
Betydelse för många fler
Högsta domstolens avgörande har
betydelse för många fler än Brian Cicek:
– Det jämnar ut oddsen för alla som
drabbats av myndigheters övertramp,
säger Anna Rogalska Hedlund som var
ombud för Brian Cicek tillsammans med
Clarence Crafoord.
Aschtar Yakob, 26 år,
forskningsstipendiat
Varje år delar Axel
och Margareta Ax:son
Johnsons stiftelse för
allmännyttiga ändamål ut
ett forskningsstipendium
som ska användas inom Centrum för
rättvisas verksamhet. Årets stipendiat
heter Aschtar Yakob och kommer
närmast från Förvaltningsrätten i
Stockholm.
– Från första arbetsdagen fick jag
sätta mig in i flera av verksamhetens
rättsområden. För tillfället fokuserar
jag på en rapport rörande yrkes- och
näringsfrihet med syfte att sätta in
Centrum för rättvisas fall på detta
område i en djupare akademisk diskussion. Forskningsstipendiatrollen
innebär också ansvar för studentverksamheten, det känns både roligt
och viktigt.
Alexandra Gillström, 25
år, jurist
Under hösten 2013
gjorde Alexandra Gillström uppsatspraktik
på Centrum för rättvisa.
Hon fick sådan mersmak
att hon inte tvekade en sekund när
möjligheten till en anställning dök upp
efter examen.
– På Centrum för rättvisa finns en
unik möjlighet att med hjälp av juridiken
verka för ett starkt skydd för fri- och
rättigheter. Jag är oerhört glad över att
vara på en arbetsplats där jag får arbeta
med det jag tycker är mest intressant
– konstitutionell juridik och fri- och
rättigheter.
Centrum för rättvisa på nätet
www.centrumforrattvisa.se
@centrumforrattvisa
@rattvisa
@centrumforrattvisa
Sedan starten 2002 har vi:
· Granskat omkring 1 200 ärenden.
· Informerat ca 4 000 enskilda om deras rättigheter i konkreta fall.
· Initierat fall på sex fri- och rättighetsområden; rätt till likabehandling, äganderätt, näringsfrihet, föreningsfrihet, rättssäkerhet och personlig integritet.
· Drivit ca 100 mål i domstol eller annan rättslig instans och genom dessa givit direkt stöd till fler
än 2 000 personer.
· Vunnit i mer än 90 procent av fallen.
Centrum för rättvisa Skeppsbron 20 Box 2215 103 15 Stockholm Tel 08-693 03 80 Fax 08-693 03 89
[email protected] www.centrumforrattvisa.se Org. nr. 802412-1215
Ge en gåva! Bankgiro 900-1538 Plusgiro 90 01 53-8
