Det brittiska bombplanet Avro Lancaster
Bombplan störtade i Sövröd
utanför Höör
Av Carl-Gustav Olofsson
N
är jag var liten pratades det om att ett
flygplan hade störtat i skogarna utanför
Sövröd. Nyfikna som vi var, försökte vi hitta resterna av planet men tyvärr hittade vi ingenting.
Efter en skogspromenad i trakterna för inte så
länge sen kom jag att tänka på störtningen och
beslöt mig för att ta reda på vad som hände.
Bakgrund
Under andra världskriget nödlandade inte mindre än 327 utländska flygplan i Sverige. Flest,
160 plan, landade under 1944. När de allierade
bombade nordtyska städer valde man att flyga
över Sydsverige för att undvika Tyskland. Ändå
blev planen ofta beskjutna över Danmark, där
tyskarna befann sig och t o m långt in över Sverige angreps bombplanen av tyska nattjaktplan.
Därför blev besättningarna ibland tvungna att
nödlanda i Sverige och tyvärr störtade också ett
antal flygplan med omkomna flygare som följd.
Under 1944 intensifierades flygningarna.
De allierade befann sig med sina fronter
efter landstigningen i Normandie en bra
bit in i Frankrike. Paris skulle komma att
falla den 23 augusti. Den Sovjetiska Röda
armén hade trängt fram till Polen och passerat Litauen och frenetiska strider pågick
i Warszawas förorter.
Målet med bombningarna över dåvarande norra Tyskland var att slå ut hamnanläggningarna i framför allt Stettin och
Königsberg. Ett delmål var att de allierade
ville få Sverige att upphöra med sina båtleveranser av bl. a kullager över de tyska
23
hamnarna avsedda för den tyska krigsmaskinen. En svensk sjöman blev också dödad
av de allierades bomber i hamnen i Stettin.
Augusti 1944 blev den mest intensiva
perioden av bombningarna som berörde
Sverige. Bombningarna över Tyskland
var fruktansvärda under slutet av kriget.
60 procent av de allierades bomber fälldes
från september 1944 fram till Tysklands
kapitulation den 7 maj 1945. Ett prioriterat
mål under slutet av kriget var att bomba
fabriker och avskjutningsramper för tyskarnas fruktade V1 och V2 raketer. Också
terrorbombningarna blev förödande. T ex
bombades Dresden oerhört hårt så sent som
i mitten av februari 1945.
Det vanliga var att amerikanska bombplan bombade i dagsljus eskorterade av
jaktplan med lång räckvidd och att brittiska
plan med för den tiden avancerad elektronisk teknik, bombade samma mål på natten.
Många av planen var amerikanska Boeing
B17 och Consolidated B-24 Liberator, s.k.
flygande fästningar, samt brittiska Avro
Lancaster med hög lastförmåga. Flygplanen var ungefär lika stora och hade en
besättning på mellan 7 och 10 man. Under
1943 ökade amerikanarnas medverkan i
bombningarna och deras nödlandningsplats
i Sverige blev huvudsakligen Bulltofta, där
det tidvis kunde finnas många plan samtidigt. Som mest landade 16 Liberatorplan
den 20 juni 1944 efter att ha bombat tyska
intressen i Polen.
Vad hände onsdagsnatten den 16
augusti 1944?
Under natten den 16 augusti deltog inte mindre än 461 brittiska tunga bombflygplan från
RAF Bomber Command i en räd mot Stettin.
Anfallet var inledningen till de allierades
slutoffensiv. Planen var i regel försedda med
en tung sprängbomb på ca 1,5 ton och ett stort
antal brandbomber. Från England gick rutten
över Nordsjön varefter Danmark passerades.
Därefter kom planen in över västra Skåne och
24
södra Halland. Sedan vek man av ner mot de
dåvarande tyska städerna Stettin och Königsberg. Efter bombningarna återvände man på
samma rutt.
I Sverige var myndigheterna inte alla
gånger säkra på var planens tyska mål befann sig. Det svenska försvaret gjorde lama
försök från flera luftvärnsplatser att skjuta
på planen men det var mörkt på natten i
augusti och svenskarna hade inte radar på
den tiden och kunde inte flyga i mörker
med sina gammalmodiga plan. Viljan att
skjuta ner brittiska bombplan var kanske
inte heller så stor även om det i tidningarna
påstods motsatsen. Förmågan att upprätthålla neutraliteten i luften var mycket svag.
Däremot hade det tyska luftförsvaret i
Danmark markbaserad radar samt effektivt
nattjaktflyg med 30 mm automatkanoner
till förfogande.
Strax innan kl 23 00 på kvällen anfölls
bombarmadan av tyskt nattjaktflyg. Ett i
skvadron 576 ingående flygplan, en Lancaster Mk.1 LM133, hade på kvällen startat
från sin bas på Elsham Wolds, Lincolnshire
i England, ca 10 mil öster om Leeds. Planet
flögs av flying officer Frederick Hubert
Watts tillsammans med sin besättning på
sex man. Det var flygmekaniker Georg
Douglas, bombfällare R Baille, navigatör
Robert Huges-Games, radiooperatör Matthew Robert Swallow samt skyttarna William Stuart Clatworthy och David Harkness
Laing. Åldern på besättningen var endast
lite över 20 år. Fyra kom från Canada och
de övriga från Storbritannien.
Planet LM133 var ute på sitt 16e uppdrag
och för första gången med mål över norra
Tyskland. Watts med sin besättning var ute
på sitt 14e och det 3e med LM133 som kom
att bli det sista
Besättningsman berättar
Navigatören, flying officer Huges-Games, beskriver händelsen den 23 augusti i ett hemligt
brev till den brittiska flygattachén i Stockholm:
”Allt gick bra till kl 22 55 när piloten
rapporterade ett tvåmotorigt plan på höger
sida. Höjden var då 13 000 fot. Han inleder
då en dykande sväng. Vid slutet av den kraftiga dykningen, när planet rätas upp, känns
en kraftig duns. Piloten gav instruktion till
mekanikern Douglas att skeva de båda avstannade högermotorernas propellrar. De
hade nu tappat höjd till 11 000 fot. Just då
rapporterade bakre skytten att en tysk Junker J88 passerande från vänster till höger.
Piloten Watts frågade mekanikern om
omfattningen av skadan. Han trodde att
planet skulle hålla ihop. Piloten beslöt,
trots svårigheterna, att hålla stadig kurs
mot bombmålet och därefter att om nödvändigt, på låg höjd återvända till basen.
Efter att ha flugit i ca 5 minuter ökade
vibrationerna och mekanikern Douglas
meddelade att de förlorade bränsle. På basis av denna information gav piloten order
om att släppa bomberna, vilket gjordes över
havet. När det stod klart att det varken gick
att nå bombmålet eller basen bad piloten
om kursen direkt mot Sverige.
När planet var över svensk mark gav
Watts order om att fallskärmshoppa och
det gjordes snabbt och enligt planeringen.
Under tiden de hoppade märkte de att
planet snabbt tappade höjt. Piloten sade
att han med autopiloten trimmat planet i
östlig riktning.
Douglas lämnade planet strax innan
Watts. Efteråt sa Douglas att hans fallskärm precis hade fällts ut när han såg en
brand på marken, vilket senare visade sig
vara planet. Tiden mellan hans hoppning
och när han såg elden var så kort att han
trodde Watts blivit kvar ombord.
Sex av besättningsmännen hade framgångsrikt hoppat och förutom att tre av dem
hade sträckt vristen hade de inga skador.
Besättningen landade i närheten av Höör
(Billinge, Sätofta, Bosjökloster, Stehag,
Orup och Stanstorp, förf. anm.) och blev
tagna i förvar av svensk polis och militära
myndigheter. På morgonen den 19 aug.
lämnade de den militära förläggningen
nära Sjöbo där de hade blivit placerade
och anlände under uppsikt av en svensk
löjtnant till Falun kl 14 00 den 20 augusti.”
Huges-Games och hans kolleger frigavs
i oktober-november efter interneringen i
Korsnäs utanför Falun och repartrierades
till England.
Karbidlampan blåstes ut
På Sövröds gård skulle mor i huset ge ett glas
vatten till sin son Matthias och hade därför tänt
en karbidlampa när planet störtade kl 23 40
lokal tid i ett område som kallas Klosterskogen
endast 1 km från gården. Smällen var så stark
att lampans låga blåstes ut och ett starkt orange
sken syntes i fönstret.
Fadern, Gunnar Nilsson, larmade omedelbart brandkåren och hemvärnet och gav
sig endast iklädd nattskjorta tillsammans
med sin arrendator upp mot nerslagsplatsen. När de kom dit förstod de att det inte
gick att göra något eftersom allt var ett
enda eldhav. Hemvärnet och brandkåren
var snabbt på plats och släckte den uppkomna branden. Efter störtningen fanns
en grop kvar i marken med hopknycklade
metallbitar. En del av ena vingen var det
enda som var någorlunda helt. Om allt detta
vittnar Matthias Nilsson som ännu kommer
ihåg och kan berätta om det inträffade och
kommer också ihåg att Gunnar kom hem
och hade rivit sina bara ben blodiga på
björnbärssnåren.
Vad hände piloten Watts?
Den sjunde besättningsmannen, piloten F H
Watts, återfanns dagen efter av Fulltofta hemvärn strax väster om Bjävröd. Watts halvsatt
död vid ett träd inlindad i sina fallskärmslinor.
Han hade hunnit hoppa innan planet slog i
marken men landat i oländig skogsterräng.
Utdrag ur Död- och begravningsboken:
”Vid olyckshändelse hade (han) råkat
trassla in sig i linorna till fallskärmen vid
25
F/O Watts gravsten på Östra kyrkogården Malmö
Foto: Carl-Gustav Olofsson
hoppet ur flygplanet. Det fanns snörfåror
å halsen vid besiktningen den 19 augusti i
gravkapellet vid Höör enligt dr EH Ahlborg
tf. provinsialläkare.”
F H Watts fördes till östra kyrkogården i Malmö. Där jordfästs han med fulla hedersbetygelser. Brittiska konsuln Mr Castleton och delar av
besättningen var närvarande. Försvarsområdet
representerades av överste G af Sillén och av
stabschefen kapten A G Ekelund. Officiant var
kyrkoherde V Almgren. LV4 spelade Karl den
XV:s begravningsmarsch under ledning av
musikdirektör Brodin.
Vem var flygofficer (F/O) F H Watts?
Canadensaren Frederick Hubert Watts föddes
i Toronto Ontario den 18 januari 1924. Han
kallades Fred och gick på High School och
läste industriell kemi och jobbande som lab.
assistent i två år. Därefter utbildade han sig vid
Royal Canadian Air Force. Redan under 1943,
endast nitton år, kom han till England som pilot
och fick snart flyga tunga bombplan. Det gjorde
han under drygt ett år innan han omkom. Hans
fritidsintresse i Canada var hockey, skidåkning
och fotografering. Föräldrarna hette Kathleen
E. Watts och Maurice B. Watts. De kom ursprungligen från England. Fred var deras enda
son. Tragiskt nog blev han endast drygt 20 år.
Alla Watts ägodelar inklusive hans pengar som
26
Passfoto av Watts
uppgick till 998,62 dollar, skickades efter hans
död till hans mor.
Bombningarna fortsatte
Om natten den 16 augusti hade varit intensiv
var natten den 29 augusti den värsta under hela
bombningen av norra Tyskland och kallades
”stora flygdagen”. RAF Bomber Command
skickade först 189 Lancaster bombare mot Königsberg och samma kväll ytterligare 402 plan
mot Stettin. Planen flög som tidigare in över
västra Skåne, ner mot Östersjön och vidare mot
sina mål. Många skåningar hörde flygplanen
under större delen av natten och stördes i sin
nattsömn av det intensiva motorbullret. Om
detta vittnar äldre personer. Bombningarna över
Königsberg var så intensiva att 41 procent av
bostadshusen och 20 procent av industribyggnaderna förstördes.
Tyskarna med sin radar, upptäckte planen
och besköt dem. 39 plan gick i backen i
Sverige och många besättningsmän förolyckades. Den 29 och 30 augusti störtade
inte mindre än 8 Lancasters i södra Sverige.
Flest störtade i Skåne. I Mellanskåne störtade ett plan i Vittsjö där hela besättningen
på 7 man omkom och ett plan från 75e
skvadronen störtade i Svensköp med full
bomblast där 3 man omedelbart omkom
och tre saknades. Endast piloten King
överlevde. Smällen vid störtningen var så
enorm att vrakdelar spreds kilometervis.
Totalt förolyckades 27 personer från Lancasterbombare i Sverige denna natt.
Avro Lancaster
Lancastern var ett tungt brittiskt bombplan med
en maxvikt på nära 30 ton. Det tillverkades i
över 7 300 exemplar. Planet användes i bomb-
ningarna från 1941 fram till krigets slut 1945.
Varianten Mk.1 var försett med 4st 12-cylindriga
Merlin Rolls-Royce motorer. Andra varianter
hade Bristol Herkules motorer eller Merlinmotorer tillverkade av Packard i USA. Planen kunde
flyga 280 mil på en tankning. De tog ca 8 ton
bomber och var beväpnade med 8 kulsprutor 7,7
mm. Lancastern var ett av andra världskrigets
bästa bombplan som företrädesvis användes för
nattbombning och tog de största bomblasterna.
Överlevnaden som flygare
Förlusterna var mycket stora inom RAF. Endast
ungefär hälften av besättningsmännen överlevde bombräderna över Tyskland. Till detta
kom alla skadade och de som blev krigsfångar
och dog av olyckor. Helskinnade blev bara ca
en fjärdedel. Detta som kontrast till propagandan som utmålade RAF som spännande och
äventyrligt. Besättningarna deltog i ca 30 raider
om de överlevde men det fanns de som utförde
över 100 uppdrag.
Flygplanet LM 133 tillhörde 576:e
skvadronen som var placerad på Elsham
Målning av en Lancaster utförd av Brian Caldersmith
27
Wolds. Basen kom att bli kortlivad efter
sin start i december 1943. Redan i oktober
1944 flyttades skvadronen till Fisketon och
upplöstes den 13 september 1945. Men
dessförinnan hade skvadronen varit med i
slaget om Berlin under mars 1945 och även
bombat Hitlers örnnäste vid Berchtesgaden,
där 25 Lancasters med besättningar från
skvadronen deltog.
Sammanfattning
I denna artikel har jag försökt skildra en av de
mer dramatiska händelserna i Höörstrakten
under andra världskriget. Det är intressant att
det fortfarande finns människor som mycket
väl kommer ihåg när bombplanen passerade
under mörka nätter på väg för att sprida sin
dödsbringande last över tyska städer. Närmare
än så kunde nog inte andra världskriget upplevas i Sverige. Det har diskuterats hur Sverige
28
kunde acceptera så massiva överflygningar
utan formella tillstånd. Sanningen är nog att
Sverige inte hade någon möjlighet att förhindra
överflygningarna. Resurserna var vid den tiden
alltför begränsade.
Källor och referenser:
Rolph Wegman Bo Widfeldt. Nödlandningar i
Sverige 1939-1945
Bo Widfeldt Rolph Wegman. Nödlandning
Främmande flyg i Sverige under andra
världskriget
Forcedlanding Collection-FLC
Commonwealth War Graves Commission
Library and Archives Canada
RAF Elsham Wolds Association
Mellersta Skåne 1944-08-16, 17
Skånska Dagbladet 1944-08-17
Intervju med Matthias Nilsson
