Samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning

Samband mellan arbetsrelaterat
överengagemang och återhämtning
Azarina Bäckström
Student
Vt 2014
Magisteruppsats, 15 hp
Magisterprogram i arbetsliv och hälsa med inriktning beteendevetenskap, 60 hp
Handledare: Fredrik Sjödin
SAMBAND MELLAN ARBETSRELATERAT ÖVERENGAGEMANG OCH
ÅTERHÄMTNING
Azarina Bäckström
Utifrån tidigare forskning påvisas att den psykosociala ohälsan inom arbetslivet har ökat. En
förklaring till detta kan vara att det mer flexibla arbetslivet gör att arbetstagarens gränser mellan
arbete och fritid suddas ut. Arbetsrelaterat överengagemang, work over-commitment (WOC), har
vid tidigare studier visats ha en negativ inverkan på den psykosociala arbetsmiljön. Brist på
återhämtning är en faktor som oftare nämns i samband med psykosocial ohälsa. Syftet med denna
studie är att undersöka samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning samt
om det skiljer sig åt gällande respondenter i privat respektive offentlig verksamhet. Metoden var
kvantitativ och genomfördes via en webbenkät. 80 arbetstagare inom offentlig och privat
verksamhet bjöds in att deltaga i studien, svarsfrekvens var 51,25%. Resultaten visar att det är små
skillnader mellan grupperna avseende hur de skattar såväl arbetsrelaterat överengagemang som
återhämtning. Ju mer tid för återhämtning desto lägre inverkan har arbetsrelaterat
överengagemang. Korrelationsanalys visar att respondenter som ofta kommer i tidsnöd i sitt arbete
och försämrad återhämtning på kort sikt har ett signifikant samband. Även hos respondenter där
de närmaste säger att de offrar för mycket för arbetet fanns ett signifikant samband avseende brist
på återhämtning efter en natt.
Nyckelord: WOC, arbetsrelaterat överengagemang, återhämtning, psykosocial ohälsa
Previous research shows that health problem due to psychosocial health at work has increased. One
explanation for this may be that the more flexible labor market means that the worker's boundaries
between work and leisure blur. High work commitment, work over-commitment (WOC) has in
previous studies been shown to have a negative impact on the psychosocial work environment.
Lack of recovery is a factor often mentioned in relation to health problem due to psychosocial
health. The aim of this study is to investigate the relationship between work-related overcommitment and recovery, and if there´s a difference between respondents in the private and
public sectors. The study was quantitative and web questionnaire was distributed via e-mail.
Invitation was send to 80 participants and the response rate was 51.25%. The results show that
there are small differences between the groups regarding how they estimate both the work
commitment and the recovery. The more time for recovery, the lower impact has work
commitment. Correlation analysis shows that respondents who frequent lack of time in their work
and increased recovery during short time has a significant correlation. Even among respondents
where the relatives say they sacrifice too much for their work was a significant correlation of lack of
recovery after one night.
Keywords: WOC, work over-commitment, recovery, psychosocial health
Arbetslivet och dess villkor har förändrats från industrialism till dagens mer
flexibla arbeten och anställningar (Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson &
Lundberg 2006). Dagens flexibilitet i arbetslivet har medfört att gränserna mellan
arbetstid och fritid suddats ut vilket lett till mer stress och ökad sjukfrånvaro.
Förutom muskel- och ledbesvär så är även psykisk ohälsa dominerande inom
sjukfrånvaron och har ökat stadigt sedan slutet av 90-talet (Allvin et al., 2006).
En Europeisk undersökning som genomfördes 2005 rörande arbetsvillkor med
över 29000 deltagare från 31 länder låg till grund för en studie kring psykosociala
arbetsfaktorer och sjukfrånvaro (Niedhammer, Chastang, Sultan-Taïeb, Vermeylen,
& Parent-Thirion, 2013). I studien framhölls att psykosociala arbetsfaktorer kan
2
vara av betydelse vid sjukfrånvaro. Resultaten visade att i Sverige föreligger
psykosociala faktorer som en hög riskfaktor vid sjukfrånvaro. De riskfaktorer som
lyftes fram var bland annat höga psykiska arbetskrav och obalans i arbetslivet
(Niedhammer et al., 2013).
Ett flertal studier har visat att psykisk ohälsa har ökat och är en stor riskfaktor vid
långtidsfrånvaro (Allvin et al., 2006; Niedhammer et al., 2013; AFA Försäkring,
2013; Arbetsmiljöverket, 2012) Vid långvarig sjukfrånvaro på grund av psykiska
diagnoser är det en större andel kvinnor än män (AFA Försäkring, 2013).
Arbetstagare inom vård, skola och omsorg har en förhöjd risk att drabbas av
psykisk ohälsa som leder till sjukfrånvaro. Arbetsmiljöverket (2012) beskriver att
var femte arbetstagare har eller har haft arbetsrelaterad ohälsa i form av psykiska
eller fysiska besvär. De orsaker som arbetstagare oftast beskriver att deras ohälsa
beror på är bland annat stress och stressrelaterade besvär. Bland tjänstemän är
det vanligare med sömnbesvär än vad det är hos arbetare (Arbetsmiljöverket,
2012). I en studie kring psykosocial arbetsmiljö inom Gotlands kommun var
lärarna den yrkesgrupp som skattade sig högst avseende trötthet och brist på
återhämtning (Vingård, Josephson, Aronsson & Nilsson, 2000). Vidare sågs
samband mellan sjukfrånvaro och brist på återhämtning
Ett sätt att mäta arbetsrelaterad hälsa/ohälsa är effort-reward-imbalance (ERI), en
modell som bygger på antaganden om hur balansen mellan ansträngning och
belöning på arbetsplatsen påverkar arbetstagarens hälsa (van Vegchel, de Jonge,
Bosma & Schaufeli, 2005). Modellen använder sig av i huvudsak två begrepp:
ansträngning och belöning (Siegrist, 2002). Ansträngning utgår från de krav och
skyldigheter arbetstagaren har och kan ses som det arbetstagaren bidrar med och
utför på arbetsplatsen. Belöning är det som arbetstagaren får tillbaka i form av
karriärmöjligheter, lön, social uppskattning och så vidare. Antaganden som görs i
modellen är om en arbetstagare upplever hög ansträngning i kombination med låg
belöning så är risken för ohälsa större än om arbetstagaren upplever en balans
mellan ansträngning och belöning. Work over-commitment (WOC) mäter en
persons arbetsrelaterade överengagemang med hjälp av sex frågor som ingår i ERI
(Niedhammer, Tek, Starke & Siegrist, 2004). Arbetstagare med högt
överengagemang i arbetet har svårt att begränsa sig och till en början trivs de med
att klara av alla krav och att leva upp till de förväntningar som finns på dem
(Joksimovic, Starke, v.d. Knesebeck & Siegrist, 2002). På lång sikt kan
överengagemanget vara skadligt för hälsan och förmågan att återhämtas blir
nedsatt då arbetstagaren har svårt att koppla bort arbetet. Joksimovic et al. (2002)
påvisade samband mellan arbetsrelaterad stress, överengagemang i arbetet och
muskuloskeletal smärta. Studien indikerade ett starkt samband mellan
överengagemang och muskuloskeletal smärta, framför allt i nacke och höft.
Samband mellan ERI och WOC relaterat till stress och sömn har undersökts i flera
studier (Fahlén, 2008; Feldt, Huhtala, Kinnunen, Hyvönen, Mäkikangas &
Sonnentag, 2013). Fahlén (2008) använde ett instrument för att mäta WOC och det
visade att högt överengagemang i arbetet gör att individen har svårt att släppa
tankar på arbetet vilket kan leda till sömnstörningar och trötthet under dagtid. Då
3
sömnstörningar och trötthet är stora riskfaktorer för stress och stressrelaterade
sjukdomar påvisades att bland annat WOC kan öka risk för psykosocial ohälsa i
arbetslivet. Feldt et al. (2013) påvisade att överengagemang i arbetet (WOC)
tillsammans med obalans i ERI ökar risken för stressrelaterad ohälsa såsom
utmattningssyndrom och svårigheter att återhämta sig. När ansträngningar och
belöningar (ERI) kommer i balans och självskattade poäng på arbetsrelaterat
överengagemang (WOC) sjunker så minskar risken för utmattningssyndrom och
förmågan att återhämta sig förbättras.
Försämrad återhämtning och nedvarvning som en riskfaktor för stress och ohälsa
påvisar även Aronsson, Astvik & Gustafsson (2010). I studien undersöktes bland
annat återhämtning och hälsa inom förskola, hemtjänst och socialtjänst.
Klusteranalys gav tre grupper gällande återhämtning: “Återhämtade eller pigga“,
“Mellangrupp“ och “Ej återhämtade”. I resultatet påvisades att 62 % av de
respondenter som ej var återhämtade tänkte på arbetet på fritiden jämfört med
den återhämtade gruppen där motsvarande siffra var 12 %. I den studie som
Vingård et al. (2000) genomfört framhölls att av hela studiepopulationen (N =
3924) var det 25 % som skattade sig som ej återhämtade. Med hjälp av
riskanalyser kunde samband påvisas gällande gruppen ej återhämtade, deras
självskattade ohälsa samt andra faktorer rörande fysisk och psykisk ohälsa
(Vingård et al., 2000).
Att brist på återhämtning och vila förmodligen är en större riskfaktor för ohälsa än
den fysiska och psykiska belastningen på arbetsplatsen lyfter Lundberg (2003)
fram. Vidare visar Lundberg (2003) på att psykisk stress ger samma påfrestning i
musklerna som fysisk belastning och menar att återhämtning och vila är en viktig
del för att undvika arbetsrelaterad ohälsa även avseende muskuloskeletala besvär.
Trots att den fysiska arbetsmiljön blivit bättre och ergonomiska hjälpmedel för att
minska belastningsskador blivit fler så har inte skadorna minskat (Allvin et al.
2006). Som en förklaring till detta belyser Allvin et al. (2006) att psykosocial
arbetsmiljö även påverkar den fysiska arbetsmiljön och ohälsan. Detta påvisar
även Vingård et al. (2000) som funnit samband mellan brist på återhämtning och
ont i axlar och nacke.
Flera studier har även påvisat andra fysiska företeelser vid brist på återhämtning,
där även stress lyfts fram som en faktor (Gustafsson, Lindfors, Aronsson &
Lundberg, 2006; Dahlgren, Kecklund & Åkerstedt, 2005) Vid stress så ökar
kroppen bland annat produktionen av kortisol vilket på kort sikt är en
förutsättning för att kunna hantera den påfrestning som individen utsätts för
(Gustafsson et al., 2006; Dahlgren et al., 2005). Vid långvarigt stresspåslag ger det
dock negativa effekter och det finns samband mellan brist på återhämtning och
förhöjd kortisol (Gustafsson et al., 2006). Långvarigt förhöjda kortisolvärden och
brist på återhämtning utgör en riskfaktor för ohälsa. De negativa effekter som
förhöjda kortisolvärden under längre tid bland annat ger är sömnstörningar och i
förlängningen försämrad återhämtning (Dahlgren, Kecklund & Åkerstedt, 2005).
4
Med utgångspunkt i de riskfaktorer för arbetsrelaterad ohälsa som påvisats
gällande överengagemang och stress (Fahlén, 2008; Feldt et al., 2013) samt brist
på återhämtning och ohälsa (Lundberg, 2003; Gustafsson et. al, 2006; Dahlgren et
al., 2005) är det av stor vikt att undersöka huruvida arbetsrelaterat
överengagemang är en riskfaktor för försämrad återhämtning.
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan arbetsrelaterat
överengagemang och återhämtning samt om det föreligger någon skillnad mellan
anställda i privat eller offentlig sektor.
Metod
Undersökningsdeltagare
Urvalet har bestått i ett tillgänglighetsurval, deltagarna i studien har bjudits in via
sociala medier samt via personliga kontakter. Vid företag där alla individer bjudits
in att deltaga har verksamhetsansvarig chef kontaktats i första skedet för
godkännande. Därefter har individerna vid de olika företagen blivit inbjudna via email till att delta i studien. När mail skickats ut har individerna haft två veckor på
sig att svara, om svar ej inkommit efter en vecka skickades en påminnelse ut.
Inbjudan om deltagande gick ut till 80 yrkesverksamma individer av dessa har 41
respondenter svarat på enkäten vilket innebär en svarsfrekvens på 51,25%. Av
respondenterna arbetar 56 % i privat sektor och 44 % arbetar i offentlig sektor.
Tabell 1. Respondenternas fördelning avseende kön och verksamhetsområde inom
privat respektive offentlig sektor samt hela studiepopulationen.
Privat sektor
N
Offentlig sektor
N
Alla
N
Medelålder
40.2
23
49.0
18
44.0
41
Kvinnor
91.3%
21
77.8%
14
85.4%
35
Män
8.7%
2
22.2%
4
14.6%
6
Tjänsteförsäljning
26.1%
6
0.0%
0
14.6%
6
Social verksamhet
0.0%
0
11.1%
2
4.9%
2
Hälsosjukvård
34.8%
8
11.1%
2
24.4%
10
Utbildning
34.8%
8
61.1%
11
46.3%
19
Annat
4.3%
1
16.7%
3
9.8%
4
Verksamhetsområde
Datainsamling
Datainsamling har skett genom ett webbaserat frågeformulär, vilket har
administrerats via Umeå universitets enkätverktyg.
Deskriptiva data rörande ålder, kön, levnadssituation, boendeform och eventuella
barn i hushållet har insamlats. Vidare innehöll enkäten frågor rörande
respondentens
anställningsform:
offentlig
eller
privat
verksamhet,
verksamhetsområde, antal anställda, tjänst/yrkestitel samt arbetstid.
5
Utifrån effort-reward imbalance (ERI) har sex frågor kring arbetsrelaterat
övererengagemang använts, det är den del från ERI som mäter work overcommitment (WOC). Svarsalternativen gjordes på en fyragradig skala (1 =
Stämmer inte alls, 2 = Stämmer knappast, 3 = Stämmer nästan, 4 = Stämmer helt).
För att få fram ett värde avseende WOC räknas svaren på de sex frågorna ihop och
ett tal mellan 6 och 24 indikerar graden av WOC (Joksimovic et al., 2002). En av
frågorna har en omvänd svarsskala där högt värde på denna motsvarar lågt värde
på de andra fem frågorna. Poängen för denna frågas svarsalternativ har vänds i
SPSS. Tidigare studier har visat ett värde avseende Cronbach´s alfa på
0.73(Joksimovic et al., 2002), vid test avseende denna studie är värdet 0.72.
Fyra frågor gällande återhämtning har används, dessa är hämtade ur ett formulär
med 15 frågor om nedvarvning och återhämtning som används i flera tidigare
studier, bland annat gällande återhämtning och kortisolnivåer (Gustafsson et al.,
2006). Respondenterna skattade hur utvilade och återhämtade de var gällande
olika tidsintervall, exempelvis ”Känner du dig utvilad och återhämtad när du börjar
arbeta på morgonen?” och ” Känner du dig utvilad och återhämtad när du börjar
arbeta igen efter en flerveckolång ledighet/semester?”. Svarsalternativen för
återhämtningsfrågorna avgavs på en femgradig skala (1 = Aldrig, 2 = Sällan, 3 =
Ibland, 4 = Ganska ofta, 5 = mycket ofta). Cronbach´s alfa för samtliga 15
nedvarvnings- och återhämtningsfrågor i tidigare studie var 0.85 (Gustafsson et al.,
2006), i denna studie är värdet 0.85.
Inget internt bortfall har förekommit avseende enkätfrågorna.
Analys
All data har analyserats i statistikprogrammet IBM SPSS Statistics version 21. Alla
gruppjämförelser har gjorts med Mann-Whitney-test. Sambandsanalyser har
genomförts med Spearmans korrelationsanalys.
Etik
Studien följer de etiska riktlinjer som deklarerats enligt Helsingforsdeklarationen
och Vetenskapsrådet (Läkartidningen, 2002; Vetenskapsrådet, 2002).
I inbjudande mail informeras om syftet med studien samt att deltagandet är
frivilligt och konfidentiellt så tillvida att inga data kommer att presenteras på
individnivå utan enbart på gruppnivå. Genom att respondenten skickar in enkäten
digitalt så ger denne sitt medgivande till att delta. De inbjudna företagen får ta del
av resultaten skriftligt genom att uppsatsen distribueras till företagens
verksamhetsansvariga chefer.
Resultat
Arbetsrelaterat överengagemang
Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan offentlig eller privat
verksamhet avseende arbetsrelaterat överengagemang (WOC). Skattningen skilde
sig mest åt på frågan ”När jag kommer hem kan jag lätt slappna av och koppla bort
6
arbetet” där respondenter från privat sektor skattade sig 0.30 poäng högre än
respondenter i offentlig sektor.
Skillnader i skattningar vad gäller arbetsrelaterat överengagemang (WOC)
Om jag skjuter på en uppgift kan jag inte…
Mina närmaste säger att jag offrar för…
Blir sällan kvitt arbetet, tänker på det även…
Redan när jag vaknar tänker jag på…
När jag kommer hem kan jag lätt slappna…
I mitt arbete kommer jag ofta i tidsnöd
0,0
1,0
2,0
Offentlig verksamhet
3,0
4,0
Privat verksamhet
Figur 1. Genomsnittlig skattning av arbetsrelaterat överengagemang avseende
offentlig respektive privat sektor. 1 = Stämmer inte alls, 2 = Stämmer knappast, 3 =
Stämmer nästan, 4 = Stämmer helt.
Återhämtning
Respondenternas skattning gällande återhämtning visade att känslan av
återhämtning/utvilad ökar med tiden för återhämtning. Genomsnittligt värde för
båda grupperna gällande återhämtad på morgonen var 3.39, motsvarande värde
för flerveckolång ledighet var 4.24.
Inga signifikanta skillnader fanns mellan respondenter i offentlig respektive privat
verksamhet. Störst skillnad sågs på frågan om respondenterna kände sig
återhämtade på morgonen där respondenter inom privat verksamhet skattat sig
0.3 poäng lägre (3.26) än gruppen inom offentlig verksamhet (3.56).
Skillnader i skattningar vad gäller återhämtning
På morgonen
Efter helgledighet
Efter medellång ledighet
Efter flerveckolång ledighet
0,0
1,0
2,0
Offentlig verksamhet
3,0
4,0
5,0
Privat verksamhet
Figur 2. Medelvärde i skattning av återhämtning per fråga och verksamhet. 1 =
Aldrig, 2 = Sällan, 3 = Ibland, 4 = Ganska ofta, 5 = mycket ofta
7
Samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning
Sambandsanalys utifrån Spearmans korrelationskoefficient visar att det finns en
signifikant negativ korrelation mellan engagemangsfrågan ”I mitt arbete kommer
jag ofta i tidsnöd” och att ej vara återhämtad på morgonen. Den frågan har också
en signifikant negativ korrelation med att vara återhämtad efter helgledighet.
Engagemangsfrågan ”Mina närmaste säger att jag offrar för mycket för arbetet”
korrelerar signifikant negativt med återhämtad på morgonen. Inga andra frågor
korrelerade signifikant. Svagast korrelation erhölls vad gäller ”När jag kommer
hem kan jag lätt slappna av och koppla bort arbetet” och återhämtad efter
helgledighet.
8
Tabell 2. Korrelationer mellan engagemangsfrågor och återhämtningsfrågor.
Engagemang (WOC)
På
morgonen
Efter
helgledighet
Efter
medellång
ledighet
Efter
flerveckolång
ledighet
I mitt arbete kommer jag ofta i tidsnöd
-0,42**
-0,37*
-0,10
0,14
När jag kommer hem kan jag lätt slappna av och koppla bort arbetet
-0,21
-0,02
-0,07
0,09
Redan när jag vaknar tänker jag på arbetsrelaterade problem
-0,30
-0,18
0,09
0,12
Blir sällan kvitt arbetet, tänker på det även på kvällarna
-0,09
-0,22
-0,17
Mina närmaste säger att jag offrar för mycket för arbetet
-0,19
-0,41**
-0,14
-0,23
-0,17
Om jag skjuter på en uppgift kan jag inte sova på natten
-0,20
-0,22
-0,29
-0,24
** = p < .05, * = p < .01.
Diskussion
Syftet var att undersöka samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och
återhämtning samt om det föreligger någon skillnad mellan anställda i privat eller
offentlig sektor. Resultaten visar att det ej finns några signifikanta skillnader
mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning avseende respondenter
i privat eller offentlig verksamhet. Den största tendens till skillnad som fanns var
på frågan avseende att slappna av och koppla bort arbetet där respondenter i
privat verksamhet genomsnittligt skattat sig 0.30 poäng högre än respondenter i
offentlig sektor. Intressant var att det på en av frågorna gällande arbetsrelaterat
överengagemang (”Om jag skjuter på en uppgift kan jag inte sova på natten”) var
omvänt resultat där respondenter som arbetar i offentlig verksamhet skattat sig
0.2 poäng högre i snitt än respondenter i privat verksamhet. Även om det är
mycket små skillnader så kan en förklaring till detta vara att respondenterna i
offentlig verksamhet till största delen arbetar inom utbildning (61,1%), tidigare
studier har visat att lärare ofta skattat mer stress och sämre återhämtning än
andra grupper inom offentlig verksamhet (Vingård et al., 2000).
Resultaten visar på att respondenterna över lag skattar sig på den övre delen av
den fyrgradiga skalan gällande arbetsrelaterat överengagemang, förutom på två
frågor där respondenter i offentlig verksamhet skattat sig 1.9 (”Mina närmaste
säger att jag offrar för mycket”, ”När jag kommer hem kan jag lätt slappna av och
koppla bort arbetet”). Intressant är att frågan ”Mina närmaste…” även har ett
medelstarkt samband med återhämtning efter en natts ledighet vilket tyder på att
de respondenter som skattat sig lågt på återhämtad efter en natt torde ha
arbetsrelaterat överengagemang, men sett till gruppernas genomsnitt så visar det
snarare att respondenter i offentlig verksamhet i högre grad är återhämtade efter
en natt.
Gällande återhämtning finns indikationer på att det förekommer tendenser till
skillnader mellan grupperna. Dessa skillnader minskar från en natts ledighet (0.3)
upp till medellång ledighet (0.09), men mellan medellång ledighet till flerveckolång
ledighet ökade skillnaden något (0.16). Det visar på att det finns en möjlig tendens
till att respondenter i privat verksamhet i mindre utsträckning är lika återhämtade
efter en flerveckolång ledighet än vad respondenter i offentlig verksamhet är. Dock
är skillnaden så pass svag samt ej signifikant vilket gör att inga slutsatser kan dras,
men vidare studier på en större population skulle kunna visa om det är en
tillfällighet eller om det finns skillnader.
Tendenserna avseende återhämtningsfrågorna är att ju längre ledighet desto mer
återhämtad och utvilad är arbetstagaren. Detta stöds även till viss del i tidigare
studie rörande sömn och anställdas välmående under och efter ledighet (Bloom, J.,
Geurts, S., & Kompier, M. (2013). Bloom et al. påvisade dock att de positiva effekter
som längre ledighet ger relativt snabbt avtar efter återgång i arbete gällande hälsa
och välmående. Således kan det även gälla återhämtning och arbetsrelaterat
10
överengagemang. Individernas arbetsrelaterade överengagemang avtar med tid
för ledighet, men kan snabbt komma tillbaks vid återgång till arbete efter
flerveckolång ledighet. Utifrån Bloom et al. (2013) och resultaten i denna studie
finns indikationer på att det snarare krävs en beteendeförändring än flerveckolång
ledighet för att minska ett arbetsrelaterat överengagemang i ett långsiktigt
perspektiv. För att klarlägga detta hade en experimentell studie där en grupp fått
stöd till beteendeförändring kunnat jämföras mot en kontrollgrupp, syftet med
denna studie har dock inte varit att hitta metoder för att få en bättre återhämtning
och på så sätt minska risk för ohälsa i arbetslivet.
Arbetsrelaterat överengagemang utgör en riskfaktor för såväl fysiska som psykiska
besvär (Fahlén, 2008; Joksimovic et al., 2002), även brist på återhämtning är en
riskfaktor för ohälsa (Aronsson et al., 2010; Lundberg, 2003). Då flera studier visat
att psykosocial ohälsa på arbetet kan ge en försämrad återhämtning och
sömnstörningar (Aronsson et al., 2010; Gustafsson et al., 2006) så borde
sambandsanalysen mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning i
denna studie korrelerat på flera av frågorna. I denna studie har tre signifikanta
samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning påvisats vilket
går i linje med tidigare forskning. Att det inte blivit fler signifikanta samband kan
bero på olika faktorer som ej tydligt kan framhållas. En tänkbar faktor är att
studiepopulationen varit liten, möjligtvis hade andra resultat kunnat presenteras
ifall studien genomförts på en större population. Även bortfallet kan ha påverkat
resultatet, med högre svarsfrekvens kunde ett annat resultat ha erhållits. Denna
studie kan därför inte ge några tydliga slutsatser kring vilken inverkan
arbetsrelaterat överengagemang har på återhämtning. Tendenserna visar dock att
arbetsrelaterat överengagemang kan ha en negativ inverkan på den kortsiktiga
återhämtningen men har mindre betydelse vid längre återhämtningsperiod.
Gällande studiepopulationens verksamhetsområde så arbetar 46.3 % (N = 19)
inom utbildning. Tidigare studier visat att arbetstagare inom vård, skola och social
omsorg har en förhöjd risk att drabbas av psykisk ohälsa som leder till
långtidssjukskrivningar(Aronson et al., 2010; Vingård et al., 2000) I denna studie
arbetar 75.6 % (N = 31) inom dessa verksamhetsområden, således hade en
fördjupad studie kring psykosocial ohälsa och sjukskrivningar varit intressant.
Möjligtvis kan bortfallet förklaras av att även dessa individer arbetar inom dessa
verksamhetsområden och är sjukskrivna eller är i riskzon för psykisk ohälsa vilket
gjort att de valt bort deltagande i studien. Viktigt att poängtera är att detta enbart
är en tes, inga data gällande individer inom bortfallsgruppen har samlats in och
således finns ingen kunskap om deras verksamhetsområden.
Den förhöjda risken för muskuloskelotal problematik vid såväl arbetsrelaterat
överengagemang och brist på återhämtning belyses i flera studier (Lundberg,
2003; Joksimovic et al., 2002; Aronsson et al., 2010). Utifrån tidigare studier hade
det varit intressant att ha med frågor kring fysiska besvär även i denna studie för
att se om det finns samband utifrån studiepopulationen. Även frågor kring
sjukfrånvaro hade varit intressant att ha med i denna studie då flera tidigare
studier påvisat ett samband mellan psykosocial ohälsa och sjukfrånvaro (Allvin et
11
al., 2006; Niedhammer et al., 2013; AFA Försäkring, 2013; Arbetsmiljöverket,
2012).
Studien genomfördes på våren, innan sommarledigheter, vilket kan ha påverkat
resultaten. Möjligtvis kunde resultatet fått ett annat utfall ifall studien genomförts
på hösten efter flerveckolång ledighet. Howitt och Cramer (2011) beskriver att
reliabilitet kan säkerställas genom så kallad test-retest-reliabilitet där samma
studie görs repetitivt på samma studiepopulation. Dock är studiepopulationen i
denna studie så pass liten (n=41) vilket gör det svårt att dra generella slutsatser
utifrån resultatet. Då enbart sex män deltog i studien så gjordes inga analyser med
uppdelning på kön. Den interna reliabilitet kan anses hög då Cronbach´s alfa ligger
på ett värde för engagemangsfrågorna på 0.72 och gällande återhämtningsfrågorna
på 0.85 stämmer överens med tidigare studier gällande dessa frågor. Cronbachs
alfa stämmer också väl in i jämförelse med tidigare genomförda studier vilket
torde visa på en hög reliabilitet (Joksimovic et al., 2002; Gustafsson et al., 2006).
Bortfallet av inbjudna respondenter är 48,8 %, då deltagandet var frivilligt så kan
dessa ha valt bort deltagande av olika anledningar där tidsbrist eller sjukfrånvaro
kunnat vara en möjlig orsak. Tänkbart scenario är som tidigare nämnts att de
personer som väljer bort att svara är de som har en hög arbetsbelastning. Detta
antagande gör att de individerna hade varit intressanta att ha med i studien då de
torde ha högt arbetsrelaterat överengagemang. Vid mätningar av psykosocial
arbetsmiljö finns således en risk att frivilligt deltagande leder till resultat som ej
speglar den faktiska verkligheten. För att undkomma detta kunde studien
utformats på annat sätt, exempelvis en longitudinell studie vilket kunnat öka
validiteten. Dock finns inte det utrymmet inom ramen för denna uppsats. För att
förstå bortfallet kunde en uppföljande enkät ha skickats till de individer som valt
att inte svara på enkäten, men då dessa valt bort att svara på studien så kunde en
sådan enkät ses som kränkande av den personliga integriteten och således inte
anses etiskt i enlighet med Helsingforsdeklarationen och Vetenskapsrådets etiska
principer (Läkartidningen, 2002; Vetenskapsrådet, 2002).
Det som i huvudsak är av vikt i denna studie är att det finns samband mellan
arbetsrelaterat överengagemang och brist på återhämtning. Skattad återhämtning
minskar med tid för återhämtning, det finns också indikationer på att
arbetsrelaterat överengagemang avtar ju längre tid för återhämtning som ges. Då
studiepopulationen i denna studie omfattat 41 respondenter bör större studier
ligga till grund för att kunna generalisera resultatet. Det bör tas i beaktan att då
denna studie är en tvärsnittsstudie kan ej generella slutsatser dras kring vilken
variabel som inverkar på en annan variabel samt vilka långtidseffekter som finns.
Då det påvisats i tidigare forskning att den flexibilitet som finns kring arbetstider
och arbetsvillkor i dagens arbetsliv medför risk för psykosocial ohälsa (Allvin et al.,
2006; Niedhammer et al., 2013) samt det samband mellan arbetsrelaterat
överengagemang och återhämtning som visats på i denna studie är vidare
forskning inom området av vikt. Dels för att minska den ohälsa och sjukfrånvaro
som visat sig öka enligt tidigare studier (Allvin et al., 2006; Niedhammer et al.,
2013; AFA Försäkring, 2013; Arbetsmiljöverket, 2012), men också då det vidare
12
kan finnas påverkansvariabler rörande återhämtning som tidigare studier ej
undersökt såsom exempelvis motion eller fritidsaktiviteter samt hemförhållanden.
Psykosociala ohälsa i arbetslivet är således ett aktuellt ämne för forskning då det
kan minska sjukfrånvaro och sjukskrivningar genom att visa på hur den enskilde
individen kan minska risk för ohälsa vilket torde ge positiva effekter även på
samhällsnivå.
13
Referenser
AFA Försäkring (2013). Psykisk ohälsa. Elektronisk version. Hämtad 1 april 2014 på:
http://www.afaforsakring.se/Global/Analys/psykisk_ohalsa_korr6.pdf
Allvin, M., Aronsson, G., Hagström, T., Johansson, G. & Lundberg, U. (2006). Gränslöst arbete:
socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Malmö: Liber.
Arbetsmiljöverket (2012). Arbetsorsakade besvär 2012. Elektronisk version. Hämtad 15 maj 2014
på: http://www.av.se/dokument/statistik/officiell_stat/ARBORS2012.pdf
Aronsson, G., Astvik, W., & Gustafsson, K. (2010). Arbetsvillkor, återhämtning och hälsa – en studie
av förskola, hemtjänst och socialtjänst. Arbete och Hälsa, 44 (7).
Bloom, J., Geurts, S., & Kompier, M. (2013). Vacation (after-) effects on employee health and wellbeing, and the role of vacation avtivities, experiences and sleep. Journal Of Hapiness Studies, 14(2),
613-633.
Dahlgren A, Kecklund G & Åkerstedt T (2005) ”Different levels of work-related stress
and the effects on sleep, fatigue and cortisol” Scandinavian Journal of Work
Environment Health, vol 31(4), s 277–285.
Fahlén, G. (2008). Aspects of the Effort-reward imbalance model of psychosocial stress in the working
life. Opublicerad doktorsavhandling. Mittuniversitetet
Feldt, T., Huhtala, M., Kinnunen, U., Hyvönen, K., Mäkikangas, A., & Sonnentag, S. (2013). Long-term
patterns of effort-reward imbalance and over-commitment: Investigating occupational well-being
and recovery experiences as outcomes. Work & Stress, 27(1), 64–87.
Gustafsson, K., Lindfors, P., Aronsson, G., & Lundberg, U. (2006). Validering av frågor avseende
nedvarvning och återhämtning: samband mellan salivkortisol och subjektiva skattningar. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet. Hämtad 20 april 2014 på https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/4373
Howitt, D. och Cramer, D. (2010). Introduction to research methods in psychology. Harlow, England:
Pearson/Prentice Hall
Joksimovic, L., Starke, D., v d Knesebeck, O., & Siegrist, J. (2002). Perceived work stress,
overcommitment, and self-reported musculoskeletal pain: a cross-sectional investigation.
International Journal of Behavioral Medicine, 9(2), 122–38.
Lundberg, U. (2003). Psychological stress and musculoskeletal disorders: psychobiological
mechanisms. Lack of rest and recovery greater problem than workload. Lakartidningen, 100, 1892–
1895.
Läkartidningen (2002). Världsläkarförbundets Helsingforsdeklaration. Etiska principer för medicinsk
forskning som omfattar människor. Stockholm: Läkartidningen. Hämtad 2 april 2014 på
http://www.sls.se/PageFiles/229/helsingfors.pdf
Niedhammer, I., Tek, M.-L., Starke, D., & Siegrist, J. (2004). Effort-reward imbalance model and selfreported health: cross-sectional and prospective findings from the GAZEL cohort. Social Science &
Medicine, 58(8), 1531–41.
Niedhammer, I., Chastang, J.-F., Sultan-Taïeb, H., Vermeylen, G., & Parent-Thirion, A. (2013).
Psychosocial work factors and sickness absence in 31 countries in Europe. European Journal of
Public Health, 23 (4), 622–628.
Siegrist, J. (2002). Effort-reward imbalance at work and health. Research in Occupational Stress and
Well-Being, 2, 261–291.
14
Van Vegchel, N., de Jonge, J., Bosma, H., & Schaufeli, W. (2005). Reviewing the effort-reward
imbalance model: drawing up the balance of 45 empirical studies. Social Science & Medicine, 60(5),
1117–1131.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Vingård, E., Josephson, M., Aronsson, G., & Nilsson, M. (2000). Psykosocial arbetsmiljö i Gotlands
Kommun–en studie av nedvarvning, återhämtning och friskfaktorer. Rapport från HAKuL-projektet.
15