ÅTERHÄMTNING – MÖJLIGHET ELLER ÖNSKETÄNKANDE?
I slutet av september hölls en föreläsningsdag på Stadshotellet i Karlstad.
Ämnet för dagen var återhämtning från psykisk ohälsa, arrangören var
Socialpsykiatriskt Forum. Flera föreläsare var på plats och det hölls
paneldiskussioner i social ekonomi samt kring återhämtning.
Ing-Marie Wieselgren, psykiater och överläkare, hade dagens första pass. Hon talade om varför det
är så svårt att omsätta återhämtning till praktik inom vården. Återhämtning kan uppfattas lite som en
främmande fågel. Tidigare har det funnits en idé om att det är elakt att ge människor falska
förhoppningar kring exempelvis sin schizofreni, men denna attityd avfärdas nu alltmer. Potentialen
för förbättring är större än vad vi först kan tro.
– Det finns mycket motstånd och förenklingar kring återhämtning. För mig kan det ske på väldigt
många olika sätt. Ibland kan det ske med hjälp av medicin, men inte alltid. Det är sällan det bara
räcker med sådant, det kan dock vara ett hjälpmedel för att arbeta med sin funktionsförmåga,
berättade Ing-Marie Wieselgren.
För åhörarna visade Wieselgren ett bildspel kring personerna ”Ture och Tova”, vilken berättade
historien om hur det kan gå för en patient när psykiatrin samt samhället utanför fungerar när den är
som bäst.
– Att hjälpa folk till återhämtning är en social investering – man får många gånger tillbaka, sade IngMarie med eftertryck.
Men skall man våga vara öppen? Skulle en Kalle eller Malin få behålla sitt jobb om det kom ut att de
led av schizofreni? Svåra frågor förvisso, central för Wieselgrens förståelse är dock att personer som
arbetar med brukare bör skapa och underhålla människans hopp.
– Man behöver ett hem, gemenskap, delaktighet, stöd och träning för att kunna komma ut i livet. Det
är som ett trädgårdsland där man planterar och någon behöver vattna. Vi behöver hopp att
någonting skall kunna bli bättre för yttre och inre återhämtning. Vi behöver också tro på att vi duger
och att livet kan bli skapligt, sade hon.
NU ÅKER JAG SLALOM
Dagens andra talare var Hans Nordén, journalist och författare. Han fyllde sin framställning med en
del anekdoter, bland annat om hur han tidigare besökt ett mentalsjukhus i Rumänien. På avdelningen
blandades personer med schizofreni, utvecklingsstörning, hjärnskador och kanske mer sorgligt,
politiska motståndare och regimkritiker.
Metoder som använts inom psykiatrin historiskt har bland annat handlat om att knuffa ner patienter i
kallt vatten, åderlåtning och att använda nålar och brännjärn på dem. Även i Sverige finns ett sådant
arv, fast vi har kommit en god bit på vägen mot en mer human psykiatri. Nordén betraktar också
psykiatrireformen på 90-talet som i grund och botten bra, men även här har snedsteg skett som
behöver rättas till.
– Psykiatrireformen hade brister, men den har radikalt förändrat samhällets syn på psykisk ohälsa.
Från att ha varit en marginaliserad grupp finns nu psykisk ohälsa på det politiska smörgåsbordet, om
än inte bland delikatesserna, berättade Hans Nordén
Nordéns bok ”Nu åker jag slalom” är själva grundstommen för konferensen. Där lyfter han fram
tanken på återhämtning som central, men det är viktigt att understryka att det inte nödvändigtvis är
detsamma som friskhet. En person kan återhämta sig helt eller delvis fastän han eller hon aldrig blir
frisk från sin sjukdom, vägen är individuell och bygger på insikten att psykisk sjukdom inte är ett
evighetstillstånd. Den KAN brytas.
SOCIALA ARBETSKOOPERATIV
– Alla har rätt att arbeta 100 procent av sin förmåga! Med det kraftfulla budskapet lanserade
Veronica Höijer sin presentation om Karlstad kommuns arbete med sociala arbetskooperativ. Hon
arbetar som enhetschef inom Vuxenavdelningen för kommunen, och har ett djupt engagemang för
stadens sociala ekonomi.
Konsum Värmland, HSB och tidigare Milko: alla är de exempel på den kooperativa företagsformen.
Sociala arbetskooperativ är dock en specifik variant, där brukare i självförvaltning identifierar och
tillfredställer sina ekonomiska, sociala och kulturella behov. Kooperativet ska givetvis tjäna pengar
för att kunna utvecklas, men det är aldrig hela syftet. Och genom att forma och underhålla band
både till det offentliga likväl som det privata, skapar man också rum för meningsfull sysselsättning.
Elisabeth Lidström, som själv är med i ett socialt arbetskooperativ vid namn Grön framtid, berättade
passionerat kring sina upplevelser.
– Jag kände tidigare att det inte fanns någon plats för mig i samhället, det blev ett vakuum. Här
öppnas allting upp, man får igång hjärnan igen, jag tror alltså att det finns många olika nyttigheter
med just kooperativ, berättade Elisabeth Lidström för konferensdeltagarna.
RÄTA UT FRÅGETECKNET
En tanke som uttrycktes under dagen var att frågetecknet kring om återhämtning är möjlig måste
rätas ut till ett utropstecken. När socialarbetare och brukare drar åt samma håll, med fokus på
klientens egenmaktsupplevelse, kan stora saker ske. Här kan en verklig återhämtningsprocess ta sin
början. Det finns också en potential att fler konferenser på tema återhämtning är möjliga. Låt oss
hoppas det!
Text: Robert Halvarsson & Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad
Kooperativet Mediagruppen Karlstad
Från olika vinklar diskuterade panelen konferensens huvudtema kring återhämtning.
Ing Marie Wieselgren var en av dagens talare. Hon tog bland annat upp vikten av att förmedla hopp
för brukaren.
