Barnhushållens ekonomi

Socialförsäkringsrapport 2015:4
Social Insurance Report
Barnhushållens
ekonomi
Resultatindikatorer för
den ekonomiska familjepolitiken 2015
ISSN 1654-8574
Utgivare:
Försäkringskassan
Analys och prognos
Upplysningar:
Anna Persson
010-116 91 18
[email protected]
Carlos Arreyes
010-116 90 72
[email protected]
Webbplats:
www.forsakringskassan.se
Förord
Denna rapport redovisar utvecklingen av sex olika resultatindikatorer med
syfte att utvärdera den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse. Den
ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en
god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och förstärka föräldrarnas makt över sig egen livssituation.
Resultatindikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor
betydelse för barnhushållens ekonomiska situation, i synnerhet för hushåll
med låga inkomster och/eller många barn. De familjepolitiska ersättningarna
förbättrar barnfamiljernas ekonomi och ger föräldrar ekonomisk möjlighet
att välja att vara lediga från sitt arbete för att ta hand om sina barn när de är
små. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar på så sätt till att uppfylla
regeringens målsättning.
Sedan 2009 har den disponibla inkomsten ökat i samtliga hushållstyper, men
den har ökat mindre för ensamstående än för sammanboende föräldrar.
Ökningen har även varit mindre för hushåll med relativt låga inkomster än
för hushåll med högre inkomster. Ensamstående föräldrar, framför allt
ensamstående mödrar, har fortfarande en mycket utsatt ekonomisk situation
jämfört med andra typer av hushåll. Särskilt utsatta är hushåll med en
ensamstående förälder som är född utanför Sverige.
Anna Persson och Carlos Arreyes på avdelningen för Analys och prognos
har genomfört analysen och skrivit rapporten. Ett stort tack riktas till Anne
Boschini, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid
Linköpings universitet, och Jon Dutrieux, avdelningen för Analys och
prognos vid Försäkringskassans huvudkontor. I egenskap av granskare av
rapporten har de bidragit med värdefulla kommentarer.
Stockholm, juni 2015
Laura Hartman
Chef för Avdelningen för analys och prognos
Försäkringskassan
Innehåll
Sammanfattning ............................................................................. 5
Summary ........................................................................................ 7
Inledning ......................................................................................... 9
Kort om uppdraget och det statistiska underlaget ........................................... 9
Vad är ett barnhushåll och hur många finns det? ......................................... 10
Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken ............................... 12
Vad är ekonomisk utsatthet? ......................................................................... 12
Att mäta barnfamiljers makt över sin egen livssituation ................................ 14
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning ....... 16
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för
barnhushållens ekonomiska standard....................................... 19
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens
omfördelande effekter ................................................................. 22
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och
inkomstutveckling ....................................................................... 25
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll ............................ 30
Långvarigt låg ekonomisk standard............................................................... 39
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att minska den
ekonomiska utsattheten ................................................................................ 44
Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för
barnhushållens valfrihet ............................................................. 49
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse – avslutande
kommentarer ................................................................................ 54
Referenser .................................................................................... 56
Appendix A: Tabellbilaga ............................................................ 57
Appendix B: Teknisk bilaga ........................................................ 62
Data ............................................................................................................... 62
Definitioner .................................................................................................... 62
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Sammanfattning
I denna rapport presenteras och analyseras utvecklingen av ett antal resultatindikatorer som syftar till att mäta den ekonomiska familjepolitikens
måluppfyllnad. Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade
förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer
och förstärka föräldrarnas makt över sig egen livssituation. I rapporten
analyseras enbart den ekonomiska familjepolitikens kontanta transfereringar
från Försäkringskassan.
Indikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken har stor betydelse
för barnhushållens ekonomi, i synnerhet för hushåll med låga inkomster
och/eller många barn. Totalt utgör förmåner från den ekonomiska familjepolitiken cirka 10 procent av barnhushållens disponibla inkomst, för ensamstående med två eller fler barn är denna andel mer än dubbelt så hög, 24,5
procent. Eftersom löneinkomsterna ökat mer än de belopp som betalas ut
inom den ekonomiska familjepolitiken har familjeförmånernas andel av den
disponibla inkomsten minskat över tid, framför allt bland ensamstående med
flera barn.
I rapporten visas även att ensamstående föräldrar har en lägre disponibel
inkomst än sammanboende föräldrar, att kvinnor har en lägre inkomst än
män och att hushåll med barn har en lägre inkomst än hushåll utan barn.
Skillnaderna mellan grupperna har ökat över tid, den ekonomiska standarden ökar bland samtliga hushållstyper, men ökningen är större bland de med
högre inkomster, och mindre bland hushåll med låg ekonomisk standard.
Denna trend har pågått under flera år, och var särskilt stark fram till 2008.
Därefter har en viss utplaning skett. Bland barnhushållen är den ekonomiska
standarden lägst bland ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund. Det
är även i denna grupp som andelen ekonomiskt utsatta är högst, mellan 49
och 58 procent lever i ekonomisk utsatthet beroende på vilket mått som
används. Barnhushåll där båda föräldrarna är födda utanför Sverige har en
högre risk att leva med låg ekonomisk standard än hushåll med en ensamstående, svenskfödd förälder. Detta speglar troligtvis det faktum att utrikes
födda har en sämre position på arbetsmarknaden och lägre arbetsinkomster
än personer födda i Sverige.
Ekonomisk utsatthet mäts både som andelen med en disponibel inkomst
under 60 procent av medianinkomsten under kalenderåret, och som en
disponibel inkomst under 60 procent av medianen under 2009, som används
som basår. Med båda dessa mått, som kallas låg ekonomisk standard och
fast låg ekonomisk standard, är ensamstående föräldrar mer utsatta än
sammanboende och hushåll med fler barn är mer utsatta än hushåll med
färre barn. Det första måttet visar att andelen ekonomiskt utsatta ökat något
sedan 2009, medan det andra måttet visar på en svag minskning under
samma period. Skillnaden beror på att inkomstspridningen ökat, samtidigt
som inkomsterna ökat även för de hushåll som har lägst inkomster.
5
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Den ekonomiska familjepolitiken spelar stor roll för att minska den
ekonomiska utsattheten. Om dessa transfereringar räknas bort från hushållens inkomster skulle andelen med låg ekonomisk standard vara 10
procentenheter högre (26 procent i stället för 16 procent). Störst roll spelar
den ekonomiska familjepolitiken för ensamstående föräldrar med två eller
fler barn.
Att ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mödrar, är mer
ekonomiskt utsatta än andra kan dels bero på att de ofta har lägre inkomster
och i högre utsträckning arbetar deltid. Eftersom barn med separerade
föräldrar antas bo hos, och helt försörjas av, den förälder de är folkbokförda
hos finns en risk för att ensamstående föräldrars försörjningsbörda överskattas. Det är möjligt att skillnaderna mellan ensamstående och sammanboende föräldrar, och skillnaderna för ensamstående över tid, skulle framstå
som mindre om det gick att ta hänsyn till att omkring 30 procent av alla barn
med separerade föräldrar har ett växelvist boende och därmed försörjs av
båda sina föräldrar, och att denna andel ökat under senare år. En annan källa
till osäkerhet är att dataurvalet i den undersökning (SCB:s enkätundersökning Hushållens ekonomi) som ligger till grund för analysen är relativt litet.
Detta medför en statistisk osäkerhet som gör att utfallet i vissa grupper för
enskilda år kan vara icke-representativa för utvecklingen i stort. Troligtvis
kan detta förklara varför vi ser en relativt stor ökning av andelen ekonomiskt
utsatta bland ensamstående föräldrar under 2013.
Att den ekonomiska familjepolitiken tillför hushållen ekonomiska resurser
kan också ses som att den bidrar till att föräldrar har möjlighet att välja att
vara lediga för att ta hand om sina barn när de är små i stället för att arbeta.
Detta är särskilt tydligt för de hushåll vars inkomst till stor del består av
inkomster från den ekonomiska familjepolitikens förmåner.
Sammanfattningsvis har den ekonomiska familjepolitiken stor betydelse för
barnhushållens levnadsstandard, och för deras möjligheter att välja hur de
fördelar sin tid mellan arbete och familjeliv. Mätt som andel av den
disponibla inkomsten har dock den ekonomiska familjepolitikens betydelse
minskat över tid.
6
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Summary
This report presents indicators for target fulfillment within the Swedish
economic family policy. The governmental goal to be measured is that the
economic family policies should improve the standard of living among all
families with children, and strengthen families’ ability to control their own
lives.
The indicators show that family benefits are of great importance for families
with children, especially for low income households and households with
many children. In total, benefits from family support benefits constitute
around 10 percent of the disposable income in families with children.
Among single parents with more than one child, the proportion is more than
twice as high, 24.5 percent.
This report shows that equalized disposable income is lower among single
parents relative to cohabiting parents. It is also lower among households
with children relative to households without children. The differences has
increased over time, average disposable income has increased in all
household types, but the increase is larger among households with relatively
high income. Among households with children households where parents
are borne outside Sweden have the lowest economic standard. This group is
also more likely to experience economic hardship; between 48 and 59
percent have a low standard of living depending on how the threshold is
defined. In this report economic hardship is defined in two different ways.
Firstly, low economic standard is defined as having a disposable income
less than 60 percent of the median disposable income in Sweden during a
given year. Secondly, fixed low economic standard is defined as having a
disposable income less than 60 percent of the median disposable income in
Sweden in year 2009, adjusted to the price level in each year using the
consumer price index. Both these measures show that single parents are
more vulnerable than cohabiting parents, and that households with more
children are more vulnerable than households with fewer children.
Family policy contributes substantially to reducing economic hardship
among families with children. Without the family benefits the share of
households living in economic hardship would be around ten percentage
points higher than it is today.
One explanation to the fact that single parents (primarily mothers) are more
economically vulnerable than other groups is that they often have a lower
labor income and in many cases work part time. However, due to data
limitations, there is a risk that the equalized disposable income in single
parent households is underestimated. Children with separated parents can
only be registered as living with one parent, although they often share their
time between the mother and father. Since children with separated parents
are most often registered to live with their mother they will appear in the
7
Socialförsäkringsrapport 2015:4
data as being completely supported by their mothers, although around one
third of them are also partially living with their fathers. It is possible that the
differences between single and cohabiting parents would appear smaller if it
was possible to account for the fact that a large portion of all children whose
parents are separated alternate between living with their mothers and living
with their fathers.
When the family benefits redistribute financial resources to households with
children, they also create an opportunity for the parents to take time off
work to care for their young children. Single parents cannot rely on the
income from a working partner while being on parental leave, family
policies are therefore more important for separated parents.
In summary, this report shows that family benefits are of great importance
for the living standards of households with children, especially for single
parents and families with many children. Measured as the share of disposable income, the importance of benefits has diminished over time.
8
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Inledning
Den ekonomiska familjepolitiken ska enligt regeringens budget för 2015
bidra till att förbättra barnfamiljernas förutsättningar för en god ekonomisk
levnadsstandard och stärka deras makt över sin egen livssituation. Den
ekonomiska familjepolitiken innefattar föräldraförsäkring, barnbidrag,
vårdbidrag, underhållsstöd, bidrag till internationella adoptioner, barnpension och efterlevandestöd till barn. Alla dessa förmåner betalas av
Försäkringskassan. Utöver dessa finns även pensionsrätt för barnår och
barnpension, som Pensionsmyndigheten ansvarar för. De indikatorer som
presenteras i denna rapport är begränsade till förmåner som betalas ut av
Försäkringskassan.
Den ekonomiska familjepolitikens förmåner kan delas in i tre olika grupper;
försäkringar, generella bidrag och behovsprövade bidrag. Försäkringsdelen
utgörs av föräldrapenningen, där även tillfällig föräldrapenning och
graviditetspenning ingår. Dessa ersättningar ger ersättning för förlorad
inkomst i samband med frånvaro från arbetet på grund av till exempel vård
av barn. I de flesta fall baseras storleken på dessa ersättningar på tidigare
inkomster. De generella bidragen, som utgörs av barnbidrag, flerbarnstillägg
och adoptionsbidrag, karaktäriseras av att ett lika stort belopp betalas ut till
alla familjer som uppfyller vissa villkor. De generella bidragen är alltså inte
inkomstrelaterade. 1 För de behovsprövade bidragen, där bostadsbidrag,
vårdbidrag och underhållsstöd ingår, bestäms rätten till stöd utifrån familjens behov och/eller inkomst.
Under 2014 uppgick Försäkringskassans utbetalningar av förmåner riktade
till barnfamiljer till strax över 72 miljarder kronor, vilket motsvarar en
tredjedel av Försäkringskassans totala utbetalningar och omkring 2 procent
av BNP.
Den ekonomiska familjepolitiken ska ses i ett större sammanhang, även
övriga utgiftsområden har stor inverkan på barnfamiljernas levnadsstandard.
Skatter, reallöneutveckling och arbetsmarknad är andra faktorer som har stor
betydelse för barnfamiljernas ekonomiska situation. Dessutom finns andra
familjepolitiska förmåner i form av subventionerade tjänster, såsom barnomsorg och sjukvård för barn och blivande föräldrar.
Kort om uppdraget och det statistiska underlaget
Försäkringskassan ska enligt regleringsbrevet för 2015 presentera och
analysera utvecklingen av de indikatorer för den ekonomiska familjepolitikens måluppfyllelse som tidigare tagits fram i samråd med Social1
Barnbidraget betalades tidigare ut endast till en av föräldrarna, om föräldrarna inte
ansökte om delning. För barn födda efter första mars 2014 betalas hälften av bidraget till
respektive förälder givet att föräldrarna har delad vårdnad om barnet.
9
Socialförsäkringsrapport 2015:4
departementet. Indikatorerna tas fram med hjälp av Statistiska centralbyråns
databaser Hushållens ekonomi (HEK) och Integrationsdatabas för sjukskrivnings- och arbetsmarknasstudier (LISA). Databaserna innehåller
uppgifter om hushållens sammasättning och inkomster, och uppdateras en
gång per år med ett års fördröjning. Data finns alltså tillgängligt fram till
2013. För att beräkna utvecklingen även för 2014 används simuleringsverktyget FASIT. 2 De värden som presenteras för 2014 är alltså en framskrivning, och baseras inte på ett verkligt utfall. Eftersom HEK är en
urvalsundersökning finns en viss statistisk osäkerhet i de resultat som
presenteras. Därför kan det vara svårt att dra säkra slutsatser om både
förändringar över tid och skillnader mellan grupper utifrån ett enskilt år,
eftersom dessa kan uppstå på grund av slumpmässig variation.
Indikatorerna redovisas för hushåll med ensamstående och sammanboende
föräldrar. Vissa av resultaten delas även upp med avseende på om föräldrarna är födda i Sverige eller utomlands. När det är möjligt och relevant redovisas resultaten för ensamstående föräldrar även uppdelade på kvinnor och
män. De flesta indikatorer presenteras dels för 2014, dels som en tidsserie
från 1998. Tidsserier där ensamstående föräldrar delas upp med avseende på
kön startar 2008.
Vad är ett barnhushåll och hur många finns det?
Vad är ett barnhushåll?
Hushållsdefinitionen är mycket viktig i denna rapport. Ett hushåll utgörs av
personer som bor i samma bostad och som har gemensam ekonomi och
kosthållning. Flera generationer kan ingå i hushållet, liksom syskon eller
vänner som bor tillsammans. Som barnhushåll räknas ett hushåll där det bor
minst en person mellan 0 och 19 år. I databasen registreras bara på vilken
adress barnet är folkbokfört (det går inte att vara folkbokförd på mer än en
adress). Barn till separerade föräldrar är oftast folkbokförda hos mamman,
även om de bor växelvis hos båda sina föräldrar. I databaserna ser det därför
ut som att ensamstående föräldrar ensamma försörjer sina barn, även om
många i praktiken delar försörjningsansvaret med den andra föräldern.
Ensamstående föräldrars försörjningsbörda överskattas alltså, vilket kan leda
till att till exempel den ekonomiska utsattheten bland ensamstående
föräldrar framstår som större än den egentligen är. Omkring 30 procent av
alla barn med ensamstående föräldrar bor ungefär lika mycket hos båda sina
föräldrar och andelen har ökat över tid (Försäkringskassan 2011). I de flesta
fall där barnen bor växelvist delar föräldrarna lika på de kostnader som
uppstår, eller står för de kostnader som uppstår när man har barnet boende
hos sig (SCB 2014).
Antalet barnhushåll i Sverige
För att ge en bild av hur många personer som berörs av den ekonomiska
familjepolitiken visas i Figur 1 befolkningssammansättningen i Sverige
under 2014 med avseende på hushåll med och utan barn. Uppdelningen är
2
Datakällorna och simuleringsverktyget beskrivs mer ingående i appendix B.
10
Socialförsäkringsrapport 2015:4
gjord utifrån föräldrarnas civilstånd och kön, men även deras barn är
inräknade i antalet personer som bor i respektive hushållstyp 3. Totalt fanns
strax under 9,4 miljoner personer i Sverige 2014. Av dessa bodde 3,6
miljoner i hushåll med sammanboende föräldrar och minst ett barn. 779 000
personer bodde i hushåll med en ensamstående förälder. Majoriteten av de
ensamstående föräldrarna var kvinnor, men i många av dessa hushåll bor
barnen alltså även delvis hos sin andra förälder.
Figur 1
Antal personer fördelade efter hushållstyp 2014
Alla
9 387 000
Ensamstående
3 351 000
Sammanboende
6 036 000
Varav kvinnor
1 868 000
Varav män
1 406 000
Utan barn
2 551 000
Med barn
779 000
Utan barn
2 427 000
Varav kvinnor
1 327 000
Varav kvinnor
598 000
Varav män
1 242 000
Varav män
181 000
Med barn
3 609 000
Med 1 barn
1 003 000
Med 1 barn
381 000
Varav kvinnor
282 000
Med 2 barn
1 761 000
Varav män
99 000
Med 3+ barn
845 000
Med 2+ barn
398 000
Varav kvinnor
316 000
Varav män
82 000
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
3
De antal som anges här är baserade på urvalsundersökningen Hushållens ekonomi och
överensstämmer inte helt med SCB:s officiella befolkningsstatistik, som baseras på
uppgifter från Skatteverket.
11
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Resultatindikatorer för den ekonomiska
familjepolitiken
De resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken som presenteras
i denna rapport belyser betydelsen av olika delar av den ekonomiska
familjepolitiken. Indikatorerna visar situationen under ett år och många visar
också utvecklingen över tid. Några av indikatorerna illustrerar särskilt
skillnaden mellan personer födda i Sverige och personer födda utomlands,
medan andra har fokus på barnens levnadsvillkor. För hushåll med ensamstående föräldrar beskrivs situationen för kvinnor och män var för sig när
det är möjligt och relevant.
Indikatorerna är indelade i sex områden:
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning, visar hur stor
andel av den ekonomiska familjepolitiken som tillfaller olika typer av
barnhushåll och hushåll i olika delar av inkomstfördelningen.
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
ekonomiska standard, visar hur stor andel av den ekonomiska standarden
(mätt som hushållets disponibla inkomst) som kommer från den ekonomiska
familjepolitiken i olika typer av hushåll.
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter, visar
hur den ekonomiska familjepolitiken omfördelar ekonomiska resurser
mellan olika typer av hushåll.
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling, visar den
ekonomiska standarden ett givet år, och utvecklingen över tid, för olika
typer av hushåll.
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll, visar andelen ekonomiskt
utsatta barnhushåll och andelen långvarigt ekonomiskt utsatta barnhushåll.
Här visas även hur många barnhushåll som hamnar under gränsen för låg
ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållens disponibla inkomst. Hur ekonomisk utsatthet definieras förklaras
nedan.
Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
valfrihet, visar ett mått på i hur stor utsträckning den ekonomiska familjepolitiken bidrar till föräldrarnas ekonomiska förutsättningar att välja längd
på och fördelning av föräldraledigheten.
Vad är ekonomisk utsatthet?
Hur ekonomisk utsatthet ska definieras och vad det betyder i dagens
samhälle är en omdebatterad fråga. Därför presenteras här mycket kortfattat
några av de metoder som vanligtvis används för att mäta ekonomisk
utsatthet, både i Sverige och internationellt.
Fattigdom började studeras inom samhällsvetenskapen i samband med den
industriella revolutionen. Trots begreppets långa historia finns det ingen
12
Socialförsäkringsrapport 2015:4
konsensus kring hur fattigdom ska definieras. Diskussionen handlar i första
hand om huruvida fattigdom ska ses som något absolut eller som något
relativt. I grunden handlar frågan om vad som menas med fattigdom, vilket
har betydelse för vilka åtgärder som bedöms lämpliga för att bekämpa
fattigdom (Alm med flera 2010).
Absolut fattigdom
Som absolut fattiga räknas personer som faller under en fattigdomsgräns
som utgörs av en lägsta godtagbar levnadsnivå. Vilken fattigdomsgräns som
används varierar. En vanlig definition är att sätta ihop en varukorg med
produkter som anses vara nödvändiga för en acceptabel levnadsstandard,
och hushåll som inte har råd att konsumera dessa varor betraktas som
fattiga. I Sverige används ofta normen för ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsens absoluta fattigdomsmått utgår från normen för ekonomiskt
bistånd 1985, uppräknat med inflationen. Detta mått bygger i sin tur på
skattningar av vilken konsumtion som krävs för att uppnå en skälig levnadsstandard (Socialstyrelsen 2010). Även om detta fattigdomsmått beror på hur
man ser på vad som är en skälig levnadsnivå, och i den bemärkelsen är
relativt med avseende på det omgivande samhället, så är måttet stabilt över
tid.
Relativ fattigdom
Relativa fattigdomsmått utgår från att vilka som antas vara fattiga beror på
levnadsnivån i det omgivande samhället. Hushåll jämförs alltså med andra
hushåll, och deras inkomster. Det är därför möjligt att alla de fysiska
behoven är uppfyllda men familjen ändå lever i (relativ) fattigdom i jämförelse med andra hushåll. Jämförelsen kan göras på flera sätt, men oftast
används medianinkomsttagares inkomster som referenspunkt. Inom EU sägs
en person vara fattig i relativ mening (eller under risk för fattigdom) om den
disponibla inkomsten per konsumtionsenhet understiger 60 procent av
landets medianinkomst. 4 Det relativa fattigdomsmåttet är konstruerat så att
en generell inkomstökning för alla i samhället inte nödvändigtvis minskar
antalet fattiga. För att fattigdomen ska minska krävs att de med låga
inkomster får en större inkomstökning än de som befinner sig ovanför
fattigdomsgränsen.
Mått på ekonomisk utsatthet i denna rapport
I denna rapport definieras ekonomisk utsatthet på två olika sätt. Det första
måttet (som vanligtvis används inom EU) definierar en person som ekonomiskt utsatt om dennas disponibla inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten för samtliga personer under kalenderåret. Detta mått benämns
”låg ekonomisk standard” (ibland förkortat LES). Det andra måttet som
används är om en person har en disponibel inkomst under 60 procent av
medianen för samtliga personer under ett basår. Gränsvärdet under basåret
räknas för följande år upp med inflationen. Detta andra mått kallas för fast
4
Vad som ingår i den disponibla inkomsten och hur disponibel inkomst per konsumtionsenhet beräknas beskrivs den tekniska bilagan i appendix B. Där beskrivs även begreppen
median, medeltal och kvintiler, som används i olika delar av rapporten.
13
Socialförsäkringsrapport 2015:4
låg ekonomisk standard och innebär att (den inflationsjusterade) gränsen för
vad som betraktas som fattigdom inte förändras under den tidsperiod som
studeras. Eftersom detta mått enbart tar hänsyn till förändringar i penningvärdet, och inte förändringar i reala inkomster eller inkomstfördelningen,
kan det vara problematiskt att använda måttet under en alltför lång tidsperiod. Atkinson med flera (2002) argumenterar för att en period på fem år
är det längsta tidsperspektiv som kan betraktas som acceptabelt. För längre
perioder finns risken att de förhållanden som gällde under basåret inte
längre gäller, och måttet representerar i så fall inte längre verkliga levnadsförhållanden. Därför används 2009 som basår i denna rapport.
Att mäta barnfamiljers makt över sin egen
livssituation
I regeringens mål för den ekonomiska familjepolitiken ingår att den ska
bidra till att stärka barnfamiljernas valfrihet och makt över sig egen livssituation. Eftersom valfrihet är ett komplext begrepp som är svårt att
definiera är detta mål svårt att följa upp (problemen med att mäta valfrihet
diskusteras mer utförligt i förra årets uppföljning, se Försäkringskassan
(2014a)). Den indikator som här används för att illustrera barnfamiljernas
valfrihet fokuserar på att kvantifiera det ekonomiska utrymmet för olika val
i samband med föräldraledighet under barnets första levnadasår. Detta
eftersom frågan om föräldrars val av längd och fördelning av föräldraledigheten har stått i fokus för debatten under senaste år.
Det mått som illusterar hur stor valfrihet som skapas av den ekonomiska
familjepolitiken består av skillnaden i antalet dagar som föräldrarna ”har
råd” att vara lediga från sitt arbete för att ta hand om sitt barn, med och utan
ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken. Att ”ha råd” definieras
här som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet inte sjunker
med mer än 25 procent av den inkomst hushållet skulle haft om föräldrarna
inte varit föräldralediga. Här används 25 procent som en gräns för en
acceptabel inkomstsänkning, föräldrarna antas ha möjlighet att som mest
avvara 25 procent av sin inkomst. Som komplement används även gränserna
för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard som gränsvärden. Frågeställningen är alltså hur stor roll den ekonomiska familjepolitiken har i att skapa möjlighet för föräldrar att välja längd på sin
föräldraledighet utan att begränsas allt för mycket av ekonomiska faktorer.
Beräkningarna bygger på en statisk ansats, vilket innebär att ingen hänsyn
tas till att föräldrar i verkligheten skulle förändra sitt beteende om det var så
att det inte fanns någon ekonomisk familjepolitik, till exempel genom att
spara ihop pengar innan de får barn för att ha råd att vara föräldralediga.
Antalet föräldralediga dagar som är möjliga utan att inkomsten sjunker med
mer än 25 procent beräknas för tre olika situationer; (1) då den familjepolitikens förmåner betalas ut enligt gällande regelverk, (2) då alla förmåner
sätts till noll och (3) då föräldraförsäkringen sätts till noll medan de
generella och behovsprövade bidragen betalas ut enligt regelverket. Skillnaden i antalet dagar utgör ett mått på hur stort utrymme till ledighet som
skapas av den ekonomiska familjepolitiken respektive föräldraförsäkringen.
14
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Detta sätt att mäta illusterar bara en liten del av hela begreppet valfrihet. I
analysen är det inte möjligt att ta hänsyn till vilken valfrihet föräldrarna
själva upplever att de har. All föräldraledighet antas dessutom vara på
heltid, beräkningarna kan alltså inte fånga den valfrihet som det innebär att
kunna ta ut föräldrapenning under en del av en dag eller att föräldrarna kan
blanda betald och obetald ledighet. För att kunna få ett mått på denna mer
breda definition på valfrihet krävs en utförlig enkätstudie alternativt
djupintervjuer med föräldrar. En tidigare enkätstudie (Försäkringskassan
2013a) visar att majoriteten av föräldrarna anger att det är de ekonomiska
förutsättningarna som styr hur man väljer att ta ut och fördela föräldraledigheten mellan sig. Omkring 90 procent av föräldrarna angav att de fick bättre
ekonomi om kvinnan tog ut större delen av föräldraledigheten. Andra
studier har dock visat att ekonomiska faktorer är underordnade sociala
normer när ett par fattar beslut om fördelningen av föräldraledigheten
(Försäkringskassan 2013b).
Flera reformer har under de senaste åren införts med syfte att öka föräldrarnas makt över sin egen livssituation. Jämställdhetsbonusen är en sådan
reform, som dock även kan ses som ett sätt att styra föräldrarnas val mot ett
mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Den kan alltså sägas öka valfriheten för hushåll som vill dela ledigheten mer lika, medan den inte påverkar
de som väljer på ett annat sätt. Försäkringskassan har tidigare visat att
jämställdhetsbonusen inte haft någon effekt på hur föräldraledigheten
fördelas mellan föräldrarna (Försäkringskassan 2010a) och att föräldrarna
saknar den kunskap om regelverket som behövs för att vet hur och när
bonusen utbetalas, och vad de kan förvänta sig ekonomiskt (Försäkringskassan 2014b).
Förutom jämställdhetsbonusen har även det kommunala vårdnadsbidraget
och de så kallade dubbeldagarna i föräldraförsäkringen införts för att öka
systemets flexibilitet. Dessa reformer har, i alla fall i teorin, bidragit till att
föräldrarnas förutsättningar att välja olika kombinationer av familjeliv och
arbete har förbättrats.
Det är inte bara regelverkets utformning som styr föräldrarnas möjligheter
att själva bestämma hur de kombinerar familjeliv med arbete. Som beskrivs
ovan finns det mycket som tyder på att normer kring kön och föräldraskap
har stor betydelse. Dessutom spelar hushållets inkomst stor roll, liksom
lagstiftning kring till exempel skatter och välfärdstjänster. Föräldrars
valfrihet är också i hög grad betingad på hur flexibel deras arbetssituation är
och hur deras ekonomiska förutsättningar ser ut. Vissa yrken och arbetsgivare tillåter att de anställda arbetar hemifrån och att de delvis själva
bestämmer sina arbetstider. Andra arbeten kräver att personalen följer ett
uppgjort schema.
Sammanfattningsvis är det att mycket svårt att utvärdera familjepolitikens
betydelse för familjernas valfrihet. Vilka förutsättningar en familj har att
påverka sin livssituation beror på en mängd faktorer, både ekonomiska,
sociala och arbetsmarknadsrelaterade. Den indikator som presenteras i
denna rapport fokuserar på en av flera dimensioner av valfrihet.
15
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Indikator 1: Den ekonomiska
familjepolitikens fördelning
Indikator 1 illustrerar hur den ekonomiska familjepolitikens transfereringar
fördelas mellan olika typer av barnhushåll, med avseende på både sammansättning och plats i inkomstfördelningen. Sammanboende hushåll delas upp
i hushåll med ett, två och tre eller fler barn. Hushåll med ensamstående
föräldrar delas upp i hushåll med ett och två eller fler barn, eftersom relativt
få ensamstående föräldrar har fler än två barn.
Diagram 1.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens olika förmåner
fördelades mellan olika typer av hushåll under 2014. Nio procent av
utbetalningarna betalades till ensamstående föräldrar med ett barn, medan
13 procent betalades till ensamstående med två eller fler barn. Sammanboende med ett, två och tre eller fler barn fick 20, 37 respektive 22 procent
av utbetalningarna. Att en så stor del av utbetalningarna gick till sammanboende med två barn beror på att barnhushållen till stor del, omkring 40
procent, har den sammansättningen.
Försäkringsförmånerna betalas i stor utsträckning till sammanboende
föräldrar. Ensamstående föräldrar med ett eller fler barn erhöll under 2014
fyra respektive fem procent av utbetalningarna inom föräldraförsäkringen,
medan sammanboende med ett, två eller fler barn fick 26, 44 respektive 20
procent av dessa utbetalningar. Skillnaden mellan ensamstående och
sammanboende föräldrar beror till stor del på att föräldrarna ofta bor
tillsammans medan barnen är små, och separationer är vanligare efter att
föräldraledigheten är över (Försäkringskassan 2011).
De generella bidragen betalas till stor del till sammanboende föräldrar med
två eller fler barn. Detta beror på att förhållandevis många barn bor i dessa
hushåll, och barnbidragets flerbarnstillägg ökar ju fler barn som bor i
hushållet.
Ensamstående erhåller den största delen av de behovsprövade bidragen.
Ensamstående föräldrar med ett och två eller fler barn erhöll 25 respektive
38 procent av dessa transfereringar 2014.
I diagram 1.2 separeras ensamstående föräldrar med avseende på förälderns
kön. En liten andel av den ekonomiska familjepolitiken betalas till ensamstående fäder eftersom gruppen är liten (23 procent av alla ensamstående
barnhushåll och 4 procent av alla barnhushåll). De behovsprövade bidragen
betalas i stor utsträckning till ensamstående kvinnor med barn.
16
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 1.1
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
olika typer av hushåll 2014
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
Diagram 1.2
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
hushåll med ensamstående föräldrar 2014
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
I diagram 1.3 delas personerna in i fem lika stora grupper baserat på
inkomst. I kvintil ett finns den femtedel som har lägst disponibel inkomst, i
kvintil två den femtedel som har näst lägst inkomst och så vidare (en
utförligare beskrivning finns i den tekniska bilagan i appendix B).
Den största delen av den ekonomiska familjepolitiken betalas ut till personer
med låg inkomst. Totalt sett får den lägsta kvintilen 26 procent av det
utbetalade beloppet. Eftersom de försäkringsmässiga ersättningarna grundar
17
Socialförsäkringsrapport 2015:4
sig på den sjukpenninggrundade inkomsten är försäkringsersättningarna till
de hushåll som har lägst inkomster relativt små. I stället utbetalas större
delen av försäkringarna till personer i kvintil två, tre och fyra. Den femte
kvintilen består framför allt av hushåll med äldre barn, som inte längre har
rätt till föräldrapenning. Därför är deras del av försäkringsförmånerna
förhållandevis liten.
De generella bidragen tillfaller i något högre grad hushåll med låga inkomster, men fördelningsprofilen är betydligt tydligare för behovsprövade bidrag.
Att hushåll med låg inkomst erhåller en så stor del av dessa förmåner beror
till stor del på att möjligheten att få bostadsbidrag är begränsad till hushåll
som har låga inkomster i förhållande till sin försörjningsbörda. Det är även
så att underhållsstödet i första hand betalas ut till ensamstående, som ofta
har lägre inkomster än sammanboende (underhållsstöd kan även betalas ut
till separerade föräldrar som är sammanboende med en ny partner). Att även
hushåll i de högsta kvintilerna får del av de behovsprövade bidragen beror
på att vårdbidraget ingår i dessa förmåner. Vårdbidraget är inte behovsprövat med avseende på hushållets ekonomi utan bestäms av barnets behov.
Diagram 1.3
Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till
barnhushåll efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet
2014
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
Sammanfattningsvis visar denna indikator att den ekonomiska familjepolitiken till stor del betalas ut till hushåll med många barn. De behovsprövade ersättningarna betalas i första hand ut till hushåll med ensamstående
föräldrar och hushåll med låga inkomster. Detta utfall är förväntat utifrån
regelverkets utformning.
18
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Indikator 2: Den ekonomiska
familjepolitikens betydelse för
barnhushållens ekonomiska
standard
Indikator 2 visar hur stor betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för
barnhushållens ekonomiska standard. Detta visas genom att redovisa hur
stor andel av barnhushållens disponibla inkomst som kommer från den
ekonomiska familjepolitiken. Måtten visas för 2014 och som en tidsserie
från 1998 till 2014.
Diagram 2.1 visar att strax under tio procent av barnhushållens disponibla
inkomst per konsumtionsenhet kommer från den ekonomiska familjepolitiken. Andelen är störst bland ensamstående med två eller fler barn, 24,5
procent. Andelen är lägst bland sammanboende med ett barn, 5,6 procent.
Ersättningarnas sammansättning varierar mycket mellan familjetyperna. För
ensamstående med flera barn utgör de behovsprövade bidragen 9,6 procent
av inkomsten. För sammanboende utgör försäkringsförmånerna en stor del,
men de generella bidragens betydelse ökar med antalet barn i hushållet.
Diagram 2.1
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av
hushåll 2014. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
19
Socialförsäkringsrapport 2015:4
I diagram 2.2 redovisas hur stor andel av den disponibla inkomsten som
består av förmåner från den ekonomiska familjepolitiken i hushåll med
ensamstående kvinnor och män med barn. Även där visas att den
ekonomiska familjepolitikens andel är större för hushåll med flera barn, och
även att andelen är större för ensamstående mödrar än för ensamstående
fäder. Framför allt utgör de behovsprövade bidragen en stor andel, 14,1
procent, av den disponibla inkomsten för ensamstående kvinnor med fler än
ett barn.
Diagram 2.2
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för hushåll med
ensamstående föräldrar 2014. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
I diagram 2.3 visas hur de ekonomiska familjeförmånernas andel av den
disponibla inkomsten förändrats sedan 1998. Under hela perioden har
transfereringarna spelat störst roll för ensamstående föräldrar med två eller
fler barn. Över tid har den ekonomiska familjepolitikens betydelse för
hushållens ekonomiska standard minskat, i synnerhet för ensamstående med
flera barn. Detta kan till viss del bero på att bidragsbeloppen inte ökat i
samma takt som lönerna. Till exempel låg inkomstgränsen för när ett
hushåll har rätt till bostadsbidrag på samma nivå från 1997 till 2011, vilket
innebär att allt fler hamnat över gränsen när lönenivån stigit. Dessutom har
barnbidraget och underhållsstödet varit oförändrat sedan 2006.
I diagram 2.4 visas utveckligen för ensamstående kvinnor och män med ett
eller fler barn. Dessa mått har inte rapporterats tidigare och har i denna
rapport återskapats från 2008. Familjepolitikens ersättningar har under hela
perioden spelat störst roll för ensamstående kvinnor mer flera barn, och
minst roll för ensamstående män med ett barn.
20
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 2.3
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för personer i olika typer av
hushåll. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram 2.4
Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet för olika typer av hushåll med
ensamstående föräldrar. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
21
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Indikator 3: Den ekonomiska
familjepolitikens omfördelande
effekter
Indikator 3 beskriver hur den ekonomiska familjepolitiken inverkar på
fördelningen av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet bland
samtliga personer, även de över 64 år. Detta illusteras genom att visa i
vilken utsträckning transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken
påverkar fördelningen av ekonomisk standard, mätt som Gini-koefficienten.
Gini-koefficienten är ett mått på inkomstspridningen inom ett land eller en
grupp. Koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1, där ett lågt värde
indikerar mindre ekonomiska skillnader (0 betyder att inkomsten är helt
jämnt fördelad och 1 betyder att en person får alla inkomster i det samhälle
man studerar). Gini-koefficienten förklaras mer i detalj i den tekniska
bilagan i appendix B.
Resultaten visar att den ekonomiska familjepolitiken tillför ekonomiska
resurser till barnhushållen, som ofta har en lägre inkomst än hushåll utan
barn, och därför kan sägas vara omfördelande. Framför allt de behovsprövade bidragen bidrar till att höja inkomsten bland de hushåll som har
lägst ekonomisk standard, men även försäkringarna och de generella
bidragen bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna.
För att visa hur de olika förmånerna påverkar den totala inkomstspridningen
beräknas så kallade koncentrationskoefficienter för de olika inkomstslagen.
Koncentrationskoefficienterna visar hur de olika typerna av inkomst fördelar
sig över inkomstskalan när personerna rangordnas efter disponibel inkomst
per konsumtionsenhet. Koncentrationskoefficienten kan anta värden mellan
–1 och 1. Ju högre värde, desto starkare är inkomstkällan koncentrerad till
dem med hög inkomststandard. Ett negativt värde anger att inkomsttypen i
större utsträckning tillfaller dem med låg inkomststandard. Om koncentrationskoefficienten för ett visst inkomstslag är lägre än Gini-koefficienten för
disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder det att inkomstslaget är
mer jämnt fördelat än den disponibla inkomsten och därmed bidrar till att
minska inkomstskillnaderna.
I tabell 3.1 visas olika inkomstslags koncentrationskoefficienter och dessas
bidrag till Gini-koefficienten. Gini-koefficienten för den totala disponibla
inkomsten är 0,31. Både faktorinkomsten (som framför allt består av
inkomst av arbete och kapital) och de negativa transfereringarna (främst
skatter) har en koncentrationskoefficient som är högre än Gini-koefficienten
(0,45 respektive 0,41). Det beror på att inkomsterna och skatteinbetalningarna är större högre upp i inkomstfördelningen. Koncentrationskoefficienten
för de familjepolitiska transfereringarna är negativ, vilket innebär att de till
största delen tillfaller hushåll med låga inkomster. Den ekonomiska
22
Socialförsäkringsrapport 2015:4
familjepolitiken minskar Gini-koefficienten med 2,77 procent, vilket
innebär att dessa transfereringar bidrar till att minska inkomstojämlikheten.
Störst omfördelande effekt har de behovsprövade bidragen.
Tabell 3.1
Olika inkomstslags betydelse för de totala inkomstskillnaderna 2014. Samtliga personer
Faktorinkomst
Övriga transfereringar
Familjepolitiska transfereringar
varav försäkring
varav generella bidrag
varav behovsprövade bidrag
Negativa transfereringar
Gini-koefficient
Andel av
ekonomisk
standard
Koncentrations
koefficient
Bidrag till Ginikoefficienten
100,23
28,19
4,96
2,25
1,89
0,82
–33,38
0,45
0,01
–0,17
–0,09
–0,13
–0,50
0,41
0,31
146,94
1,23
–2,77
–0,64
–0,78
–1,35
–45,39
100,00
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram 3.1 visar hur den ekonomiska familjepolitikens bidrag till Ginikoefficienten förändrats över tid sedan 1998. Ju mer negativt talet är, desto
mer bidrar förmånen till omfördelningen. Diagrammet visar att den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt minskat sedan 1998. Störst är
minskningen för de behovsprövade bidragen. Minskningen skedde framför
allt i början av 2000-talet, vilket kan bero på att bidragsnivåerna (i synnerhet
i de behovsprövade ersättningarna) inte ökade i samma takt som lönerna.
Sedan 2007 har den omfördelande effekten varit relativt stabil. Mellan 2013
och 2014 ökade de behovsprövade bidragens omfördelande effekt något
(från 1,3 till 1,4), vilket kan bero på att förändrade regler i bostadsbidraget
gör att fler hushåll kan beviljas bostadsbidrag.
23
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 3.1
Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt (bidrag
till Gini-koefficienten), 1998–2014
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
I diagram A3.1 i appendix A redovisas den ekonomiska familjepolitikens
omfördelande effekt för barn mellan 0 och 19 år. Diagrammet visar att den
ekonomiska familjepolitiken bidrar mer till omfördelningen om man bara
ser till barn och ungdomar, men trenden är likartad.
24
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Indikator 4: Barnhushållens
inkomst och inkomstutveckling
Indikator 4 visar utvecklingen av barnhushållens ekonomiska standard, mätt
som disponibel inkomst. I de följande diagrammen visas medianen av den
disponibla inkomsten för olika hushållstyper och i olika delar av inkomstfördelningen. Medianen är det mittersta värdet om alla hushåll placeras i
inkomstordning, från lägst till högst inkomst
Diagram 4.1 visar hur den ekonomiska standarden utveckalts för hushåll
med medianinkomster. Lägst ekonomisk standard har hushåll med ensamstående föräldrar och hushåll med många barn. Större försörjningsbörda är
alltså förknippat med lägre ekonomisk standard även när inkomsten justeras
för hur många personer som finns i hushållet. Över tid har den ekonomiska
standarden ökat för alla de hushållstyper som visas i diagrammet.
Diagram 4.1
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll, 1998–2014. Personer 0–64 år.
Antal kronor per år, 2014 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
I diagram 4.2 visas motsvarande utveckling som i diagram 4.1, men
ensamstående föräldrar har delats upp med avseende på kön. Diagrammet
visar att kvinnor har lägre ekonomisk standard än män, och att den ekonomiska standarden är lägre i hushåll med många barn. Ensamstående kvinnor
med ett barn har lägre inkomster än ensamstående män med två barn. Högst
ekonomisk standard bland ensamstående har män utan barn.
25
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 4.2
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll med ensamstående föräldrar,
2008–2014. Personer 0–64 år. Antal kronor per år, 2014 års
penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Tabell 4.1 sammanfattar utvecklingen av den disponibla inkomsten mellan
2009 och 2014. Procentuellt sett har den ekonomiska standarden ökat mest
för ensamstående män utan barn och sammanboende utan barn. Den
procentuella ökningen är nästan lika stor för ensamstående föräldrar, men
sker där från en betydligt lägre nivå.
Tabell 4.1
Medianden av disponibel inkomst per konsumtionsenhet 2014
och dess procentuella förändring 2009–2014. Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Medianen av ekonomisk
standard år 2014
Förändring (procent)
2009–2014
211 417
195 401
228 350
154 430
143 440
194 082
321 911
249 262
217 599
8,5
7,2
11,1
9,8
7,2
6,1
10,6
9,6
9,4
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram 4.3 visar hur medianen av den disponibla inkomsten utvecklats i
hushåll med svensk och utländsk bakgrund. Hushåll med föräldrar födda i
Sverige har under hela perioden högre ekonomisk standard jämfört med
hushåll med utlandsfödda föräldrar. Detta gäller både för ensamstående och
sammanboende föräldrar. Faktum är att hushåll med två utlandsfödda
föräldrar har lägre ekonomisk standard än ensamstående föräldrar födda i
Sverige. I hushåll med två föräldrar där den ena föräldern är född utanför
26
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Sverige är den ekonomiska standarden något lägre än i hushåll med två
svenskfödda föräldrar, men högre än i hushåll med två utlandsfödda
föräldrar.
Diagram 4.3
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll med svensk eller utländsk
bakgrund, 1998–2014. Personer 0–64 år. Antal kronor per år,
2014 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
I diagram 4.4 visas utvecklingen av den disponibla inkomsten bland ensamstående kvinnor och män med svensk och utländsk bakgrund. Ensamstående
män med utländsk bakgrund är en så liten grupp att resultaten riskerar att bli
missvisande, därför utelämnas resultaten för den gruppen. Bland de ensamstående föräldrarna är inkomsten högst hos män födda i Sverige, och lägst
bland kvinnor med utländsk bakgrund.
27
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 4.4
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för
personer i olika typer av hushåll med ensamstående föräldrar
med svensk eller utländsk bakgrund, 1998–2014. Personer
0–64 år. Antal kronor per år, 2014 års penningvärde
Not: Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i
diagrammet.
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
I tabell 4.2 sammanfattas hur den disponibla inkomsten förändrats bland
hushåll med svensk och utländsk bakgrund sedan 2009. Inkomsterna har
ökat minst bland ensanstående kvinnor med utländsk bakgrund, som även är
den grupp där inkomsterna är lägst.
Tabell 4.2
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet år
2014 och dess procentuella förändring 2009–2014 i barnhushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Ensamstående med barn, svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn, utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende med barn, svensk bakgrund
Sammanboende med barn, svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende med barn, utländsk bakgrund
Medianen av
ekonomisk
standard år
2014
Förändring
(procent)
2009–2014
164 321
154 268
198 381
122 140
119 005
7,0
7,0
4,3
4,9
4,0
238 649
220 138
143 878
6,9
7,8
6,7
* Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i tabellen.
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
Diagram 4.5 visar inkomstfördelningen för olika hushåll för år 2002, 2008
och 2014 genom att redovisa gränsvärden för den 10:e (den inkomst där
exakt tio procent har en lägre inkomst), 25:e, 50:e (medianen), 75:e och 90:e
28
Socialförsäkringsrapport 2015:4
percentilen. Sedan 2009 har den ekonomiska standarden höjts för alla
hushållstyper. Samtidigt har skillnaderna i ekonomisk standard ökat, både
mellan olika hushållstyper och mellan hushåll inom varje grupp. Diagrammet visar att både nivån och spridningen (avståndet mellan den tionde och
90 percentilen) på den disponibla inkomsten är större i hushåll med två
sammanboende föräldrar jämfört med ensamstående föräldrar. Spridningen
är mindre och nivån lägre bland hushåll med barn, jämfört med hushåll utan
barn. Till viss del kan skillnaderna bero på att ålderssammansättningen
skiljer sig åt mellan hushåll med och utan barn. Sedan 2002 har spridningen
ökat inom alla hushållstyper.
I appendix A, diagram A4.2 och tabell A4.2, visas utvecklingen av den
ekonomiska standarden i percentiler. Inkomsterna har ökat mest för de med
högst inkomster. Inkomsterna i percentil 90, som alltså innefattar de tio
procent med högst inkomster, ökade med 9,6 procent mellan 2009 och 2014,
jämfört med tre procent i percentil tio.
Diagram 4.5
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet och
dess fördelning över personer i olika typer av hushåll 2002,
2009 och 2014. Personer 0–64 år. 2014 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
29
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta
barnhushåll
Indikator 5 visar andelen personer i barnhushåll som lever med knappa
ekonomiska resurser. Här används två olika mått på ekonomisk utsatthet
bland barnfamiljer:
• Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för den disponibla
inkomsten i hela befolkningen. Detta mått kallas låg ekonomisk standard.
• Andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet under basåret 2009. Det vill
säga, för det första året i tidsperioden mäts låg ekonomisk standard på
samma sätt som ovan, men för resterade tidsperioder justeras gränsvärdet
för 2009 med inflationen. Detta mått kallas för fast låg ekonomisk
standard.
I avsnittet presenteras även hur stor andel av alla personer i barnhushåll som
levt med låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard under
hela perioden 2009–2014, vilket innebär en långvarig ekonomisk utsatthet.
Därefter redovisas hur stor andel av personerna i barnhushåll som skulle
komma att leva i ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitikens
förmåner dras bort från hushållets inkomster. Detta görs med en statisk
ansats, det vill säga, i analysen antas att personens beteende inte påverkas
när den ekonomiska familjepolitiken försvinner. Till exempel antas
föräldrarna inte arbeta mer för att kompensera för de förlorade ersättningarna. Detta ger en bild av den ekonomiska familjepolitikens förmåga att
minska den ekonomiska utsattheten bland barnfamiljer.
I diagram 5.1 visas var gränsen för ekonomisk utsatthet går med de två olika
måtten. Gränsen för låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk
standard är densamma 2009, därefter är den reala (inflationsjusterade)
gränsen för fast låg ekonomisk standard konstant under hela tidsperioden.
Efter 2009 stiger gränsen för låg ekonomisk standard, vilket beror på att
medianen för den disponibla inkomsten ökat mer än inflationen mellan 2009
och 2014.
30
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.1
Gränsvärden för låg ekonomisk standard och fast låg
ekonomisk standard 2008–2014. 2014 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram 5.2 visar hur andelen med låg ekonomisk standard förändrats sedan
1998 för olika typer av hushåll. Totalt beräknas omkring 15 procent av alla
personer i barnhushåll leva med låg ekonomisk standard 2014. Bland
ensamstående är andelen högre, strax över 35 procent. För både ensamstående och sammanboende är andelen med låg ekonomisk standard högre
ju fler barn som finns i hushållet. Sedan 1998 har andelen med låg ekonomisk standard ökat i alla familjetyper, särskilt bland ensamstående föräldrar.
Diagram 5.2
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
31
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.3 visar utvecklingen av andelen ekonomiskt utsatta uppdelat på
förälderns kön. Uppdelningen gör det tydligt att ekonomisk utsatthet är
vanligare bland kvinnor än bland män. Särskilt hög är risken för ekonomisk
utsatthet i hushåll med ensamstående mödrar, men även kvinnor utan barn
är mer utsatta än män med flera barn.
Diagram 5.3
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll
med ensamstående föräldrar. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Tabell 5.1 visar andelen med låg ekonomisk standard 2014, och förändringen mellan 2009 och 2014. I de flesta grupper är förändringarna relativt små.
Andelen med låg ekonomisk standard har ökat mest för ensamstående
kvinnor med barn.
Tabell 5.1
Andel (%) med låg ekonomisk standard efter hushållstyp 2014,
och förändring (procentenheter) mellan 2009 och 2014.
Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Samtliga i barnhushåll
Samtliga i hushåll utan barn
Andel (%) med låg
ekonomisk standard 2014
Förändring (procentenheter)
2009–2014
22,4
24,0
21,1
36,5
42,2
17,6
4,8
8,8
12,4
15,9
14,7
–0,1
0,6
–0,7
4,3
5,9
2,0
0,6
0,8
1,1
1,6
0,7
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
32
Socialförsäkringsrapport 2015:4
I diagram 5.4 och diagram 5.5 visas på motsvarande sätt som ovan andelen
hushåll med fast låg ekonomisk standard. Gränsen för fast låg ekonomisk
standard är här definierad som att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianen för basåret 2009, uppjusterat
med inflationen. Tolv procent av alla barnhushåll beräknas leva med fast låg
ekonomisk standard 2014. Som diagram 5.4 visar så har andelen förändrats
mycket lite under tidsperioden. En viss minskning har skett för ensamstående utan barn. För sammanboende har andelen med fast låg ekonomisk
standard i stort sett varit densamma över hela tidsperioden. Samma mönster
gäller även när ensamstående separeras med avseende på kön.
Diagram 5.4
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
33
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.5
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med ensamstående föräldrar. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
I tabell 5.2 sammanfattas utvecklingen mellan 2009 och 2014. Liksom i
figurerna ovan är förändringarna i huvudsak små. Risken för fast låg
ekonomisk standard har minskat i alla grupper, framför allt bland ensamstående utan barn.
Tabell 5.2
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard efter hushållstyp
2014, och förändring (procentenheter) mellan 2009 och 2014.
Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn
varav kvinnor
varav män
Sammanboende utan barn
Sammanboende 1 barn
Sammanboende 2+ barn
Samtliga i barnhushåll
Samtliga i hushåll utan barn
Andel (%) med fast låg
ekonomisk standard 2014
Förändring (procentenheter) 2009–2014
16,1
16,3
15,8
29,8
34,2
15,1
3,3
7,0
10,0
12,8
9,9
–6,4
–7,0
–6,0
–2,4
–2,1
–0,5
–0,8
–1,0
–1,3
–1,5
–4,1
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
Dessa beräkningar visar att hur låg ekonomisk standard definieras har en
avgörande betydelse för resultatet, både för nivån och för förändringen över
tid. Oavsett mått är dock andelen med låg ekonomisk standard högre bland
ensamstående än bland sammanboende, och i hushåll med många barn.
Ensamstående kvinnor med barn är också oavsett mätmetod mer utsatta än
män. Skillnaderna mellan hur måtten utvecklats beror på att både inkomstnivån och skillnaderna mellan de med lägst och de med högst inkomst ökat.
34
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Att inkomstspridningen ökar gör att fler faller under gränsen för låg
ekonomisk standard. Eftersom realinkomsterna samtidigt ökar i botten av
inkomstfördelningen, om än inte lika mycket som bland de med högre
inkomster, så minskar andelen som har en inkomst som är lägre än gränsen
för fast låg ekonomisk standard.
Diagram 5.6 visar hur risken för andelen ekonomiskt utsatta förändrats över
tid för olika typer av hushåll med svensk och utländsk bakgrund. Andelen
med låg ekonomisk standard är högst bland hushåll där föräldrarna är födda
utanför Sverige, allra högst bland ensamstående föräldrar med utländsk
bakgrund. Bland sammanboende skiljer sig andelen med låg ekonomisk
standard mycket mellan par där båda är födda i Sverige och par med
utländsk bakgrund. Bland sammanboende föräldrar med svensk bakgrund är
andelen ekonomiskt utsatta 4,7 procent, jämfört med 42,1 bland sammanboende med utländsk bakgrund. Att den ekonomiska utsattheten bland
ensamstående föräldrar födda i Sverige ökar mellan 2012 och 2013 beror
antagligen slumpmässig variation i och med att urvalet i HEK-undersökningen är relativt litet.
I diagram A5.1 i tabellbilagan (appendix A) delas ensamstående föräldrar
upp med avseende på både bakgrund och kön. Andelen med låg ekonomisk
standard är dubbelt så hög bland ensamstående mödrar med utländsk
bakgrund, jämfört med ensamstående mödrar födda i Sverige.
Diagram 5.6
Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll
med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
35
Socialförsäkringsrapport 2015:4
I tabell 5.3 sammanfattas utvecklingen mellan 2009 och 2014 i hushåll med
föräldrar födda i och utanför Sverige. Andelen ekonomiskt utsatta har ökat
framför allt bland ensamstående mödrar födda i Sverige.
Tabell 5.3
Andel (%) med låg ekonomisk standard 2014, och förändring
(procentenheter) mellan 2009 och 2014 i olika typer av hushåll
med svensk och utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Ensamstående utan barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående utan barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende utan barn,
svensk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk bakgrund
Sammanboende utan barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende utan barn,
utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
utländsk bakgrund
Andel (%) med låg
ekonomisk standard 2014
Förändring (procentenheter) 2009–2014
20,1
21,8
18,6
–0,1
–0,1
–0,3
33,7
33,8
33,6
–0,5
3,2
–3,4
29,7
35,1
14,0
4,6
6,3
2,1
57,9
61,5
–0,9
–0,5
2,4
0,1
4,7
–0,1
4,7
–2,5
12,9
1,9
22,2
5,2
42,1
–0,9
* Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i tabellen.
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
I diagram 5.7 visas motsvarande utveckling för andelen som lever med fast
låg ekonomisk standard. Bland ensamstående föräldrar med utländsk
bakgrund har andelen med fast låg ekonomisk standard minskat något, i
övrigt har utvecklingen varit relativt stabil. I diagram A5.2 i tabellbilagan
delas ensamstående föräldrar upp med avseende på kön och svensk och
utländsk bakgrund.
36
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.7
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Tabell 5.4 sammanfattar utvecklingen av andelen som lever med fast låg
ekonomisk standard för personer födda i och utanför Sverige mellan 2009
och 2014. Andelen har minskat i alla grupper, i synnerhet bland ensamstående mödrar födda utanför Sverige. Minskningen kan bero på att denna
grupp fått en förbättrad ekonomisk situation, till exempel genom att deras
position på arbetsmarknaden stärkts. Det kan även till viss del bero på att de
personer som besvarade SCB:s enkät 2009 var andra personer än de
svarande 2014.
37
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Tabell 5.4
Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2014, och förändring (procentenheter) mellan 2009 och 2014 i olika typer av
hushåll med svensk och utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Andel (%) med låg
ekonomisk standard 2014
Ensamstående utan barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående utan barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
svensk bakgrund
varav kvinnor
varav män
Ensamstående med barn,
utländsk bakgrund
varav kvinnor
varav män*
Sammanboende utan barn,
svensk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk bakgrund
Sammanboende utan barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
svensk och utländsk bakgrund
Sammanboende utan barn,
utländsk bakgrund
Sammanboende med barn,
utländsk bakgrund
Förändring (procentenheter) 2009–2014
16,3
17,0
15,7
–3,9
–4,9
–3,3
28,8
28,9
28,6
–5,3
–1,6
–8,3
23,5
27,7
11,4
–1,6
–1,0
–0,5
49,4
51,9
–9,4
–10,0
1,8
–0,5
3,4
–1,4
3,7
–3,6
9,6
–1,3
20,2
3,1
35,8
–7,2
* Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i tabellen.
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
Diagram 5.8 visar en annan aspekt av hur den ekonomiska fördelningen
förändrats. Här visas hur stor andel av alla personer i barnhushåll vars
disponibla inkomst per konsumtionsenhet ligger i olika intervall i förhållande till medianen för samtliga personer. Gränserna definieras som att
inkomsten ligger under 50 procent av medianen, mellan 50 och 60 procent
av medianen, mellan 60 och 70 procent av medianen, mellan 70 och 130
procent av medianen och över 130 procent av medianen.
Mellan 2009 och 2014 har andelen vars disponibla inkomst ligger i intervallet 70–130 procent av medianvärdet minskat från 58 till 48 procent.
Andelen med hög ekonomisk standard har ökat från 20 till 29 procent,
medan andelen med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianen) ökat med två procentenheter. 13 procent har en inkomst som ligger nära
gränsvärdet för låg ekonomisk standard (50 till 70 procent av medianinkomsten), vilket innebär att små förändringar i den ekonomiska standarden
eller i hur gränsen sätts kan få stor betydelse för hur många som beräknas
leva med låg ekonomisk standard.
38
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.8
Andel (%) i olika inkomstintervall. Inkomst i procent av
medianinkomsten 2009 och 2014. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Långvarigt låg ekonomisk standard
I diagrammen ovan definierades låg ekonomisk standard som personer som
har en låg inkomst under ett kalenderår. Det finns dock mycket som tyder på
att hushåll som lever med låg ekonomisk standard under flera år i följd är
mer utsatta än hushåll som har låga inkomster under en kortare period
(Socialstyrelsen 2013).
I detta avsnitt beskrivs andelen personer som levt i ekonomisk utsatthet
under en längre period, mätt både som låg ekonomisk standard och fast låg
ekonomisk standard. Här används material från LISA-databasen, som bara
innehåller information om vuxna personer. Hushållsdefinitionen är något
annorlunda här jämfört med i HEK-databasen, vilket innebär att det inte går
att göra några direkta jämförelser med det föregående avsnittet. Data från
LISA-databasen kan inte användas i framskrivningsverktyget, därför
presenteras här utvecklingen mellan 2009 och 2013.
Diagram 5.9 visar hur stor andel personer i barnhushåll som levde med låg
ekonomisk standard under minst ett, två, tre, fyra eller fem år mellan 2009
och 2013. Eftersom hushåll kan byta hushållstyp under tidsperioden, till
exempel genom att separera eller få fler barn, utgår beräkningen från vilken
hushållstyp personerna tillhörde under 2009. Bland samtliga 20–64-åringar
levde 24 procent med låg ekonomisk standard under något år mellan 2009
och 2013. Knappt 12 procent levde med låg ekonomisk standard under
minst tre av åren. Diagrammet visar att andelen med låg ekonomisk standard
är högre bland ensamstående än bland sammanboende och att hushåll med
flera barn lever med låg ekonomisk standard under längre perioder än
hushåll med färre barn. Bland ensamstående med två eller fler barn levde 48
procent med låg ekonomisk standard någon gång under perioden, och drygt
en fjärdedel, 27 procent, levde med låg ekonomisk standard under minst tre
39
Socialförsäkringsrapport 2015:4
år. Omkring 11,5 procent levde med låg ekonomisk standard under hela
perioden, vilket motsvarar 20 335 personer. Bland sammanboende utan
barn, där andelen med låg ekonomisk standard är lägst, var motsvarande
andelar 12 procent (någon gång under perioden) och fem procent (minst
tre år).
När ensamstående föräldrar delas upp utifrån kön (diagram 5.10) blir det
tydligt att andelen som lever med låg ekonomisk standard under längre
perioder är högre bland kvinnor än män. Bland ensamstående kvinnor med 2
eller fler barn levde 29,7 procent med låg ekonomisk standard under minst
tre år under perioden. Motsvarande siffra för ensamstående män med 2 eller
fler barn var 16,5 procent.
Diagram 5.9
Andel (%) personer 20–64 år med låg ekonomisk standard
under 1–5 år under perioden 2009–2013. Redovisat efter
hushållstyp år 2009
Källa: LISA
40
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.10 Andel (%) ensamstående personer 20–64 år med låg
ekonomisk standard under 1–5 år under perioden 2009–2013.
Redovisat efter hushållstyp år 2009
Källa: LISA
I diagram 5.11 delas hushållen upp utifrån föräldrarnas bakgrund. Liksom
tidigare är det här tydligt att den ekonomiska utsattheten är större bland
utlandsfödda. I synnerhet ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund är
utsatta, i denna grupp har 66 procent låg ekonomisk standard någon gång
under perioden, 45 procent har det under minst tre år och 23 procent under
alla fem år. Diagram A5.3 i tabellbilagan visar att även om personerna delas
upp utifrån svensk och utländsk bakgrund är kvinnor mer ekonomiskt
utsatta än män.
41
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.11 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk
bakgrund med låg ekonomisk standard under 1–5 år under
perioden 2009–2013. Redovisat efter hushållstyp år 2009.
Föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
Källa: LISA
I diagram 5.12, 5.13 och 5.14 visas motsvarande beräkningar för andelen
hushåll med fast låg ekonomisk standard. Dessa diagram uppvisar samma
mönster som diagrammen för låg ekonomisk standard ovan. I diagram A5.4
i tabellbilagan delas ensamstående upp med avseende på kön och svensk
och utländsk bakgrund.
Diagram 5.12 Andel (%) personer 20–64 år med fast låg ekonomisk standard
under 1–5 år under perioden 2009–2013. Redovisat efter
hushållstyp år 2009
Källa: LISA
42
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.13 Andel (%) ensamstående personer 20–64 år med fast låg
ekonomisk standard under 1–5 år under perioden 2009–2013.
Redovisat efter hushållstyp år 2009
Källa: LISA
Diagram 5.14 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk
bakgrund med fast låg ekonomisk standard under 1–5 år
under perioden 2009–2013. Redovisat efter hushållstyp år
2009. Föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
Källa: LISA
43
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att
minska den ekonomiska utsattheten
I detta avsnitt redovisas vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken
har för att minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard. Detta görs
genom att beräkna hur stor andel av barnhushållen som skulle leva i
ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från
deras disponibla inkomst (givet ett oförändrat arbetsutbud, skattetryck
etcetera).
Diagram 5.15 visar hur stor andel av olika typer av hushåll som skulle ha en
låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitikens förmåner helt
eller delvis räknas bort. Bland alla barnhushåll hade 16 procent låg ekonomisk standard 2014. Om de behovsprövade bidragen räknas bort stiger andelen till 18 procent och om de generella bidragen eller föräldraförsäkringen
räknas bort till 20 procent. Om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas
bort är andelen med låg ekonomisk standard 26 procent.
Resultaten skiljer sig mycket åt mellan olika typer av barnhushåll. Utan
transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken skulle den ekonomiska
utsattheten vara betydligt större bland ensamstående med två barn. I denna
grupp skulle 65 procent ha en låg ekonomisk standard utan familjeekonomiska förmåner, jämfört med 44 procent med förmåner. Minst roll spelar
förmånerna för sammanboende med ett barn. De behovsprövade bidragen
har störst betydelse för ensamstående, medan de generella bidragen är mest
betydelsefulla för familjer med flera barn. Diagram 5.16 visar att bland
ensamstående föräldrar spelar den ekonomiska familjepolitiken störst roll
för kvinnor. Bland ensamstående kvinnor med två eller fler barn skulle 73
procent leva i ekonomisk utsatthet om den ekonomiska familjepolitikens
förmåner inte fanns.
44
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.15 Andel (%) med låg ekonomisk standard 2014 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram 5.16 Andel (%) med låg ekonomisk standard 2014 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år. Ensamstående föräldrar
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram 5.17 visar andelen som skulle leva med fast låg ekonomisk
standard om hela eller delar av den ekonomiska familjepolitiken inte fanns.
Total levde 13 procent av alla barnfamiljer med fast låg ekonomisk standard
under 2014. Andelen stiger till 15 procent om de behovsdprövade bidragen
räknas bort, och 16 procent om föräldraförsäkringen eller de generella
bidragen räknas bort. Utan hela den ekonomiska familjepolitiken skulle 22
procent av alla barnfamiljer leva med fast låg ekonomisk standard. Även här
45
Socialförsäkringsrapport 2015:4
har ersättningarna störst betydelse för ensamstående föräldrar, främst
ensamstående mödrar (diagram 5.18).
Diagram 5.17 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2014 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram 5.18 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2014 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år. Ensamstående föräldrar
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
46
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.19 visar hur den ekonomiska familjepolitikens betydelse för att
minska andelen hushåll med låg ekonomisk standard förändrats över tid.
Här räknas de olika delarna av den ekonomiska familjepolitiken bort från
hushållens disponibla inkomster för varje år under perioden 1998 till 2014.
2014 lever 16 procent med låg ekonomisk standard. Om de behovsprövade
bidragen räknas bort stiger andelen med två procentenheter, om även de
generella bidragen räknas bort stiger andelen med ytterligare 4 procentenheter. Om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort stiger
andelen ekonomiskt utsatta till totalt 26 procent. Som diagrammet visar så
har andelen barnhushåll som skulle leva med låg ekonomisk standard om
den ekonomiska familjepolitiken inte fanns varit i stort sett oförändrad
under hela tidsperioden.
Diagram 5.19 Andel (%) med låg ekonomisk standard 1998–2014 om den
ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år i barnhushåll
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
I diagram 5.20 visas motsvarande utveckling för andelen som skulle leva
med fast låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte
fanns. Denna andel har minskat något sedan 2009.
47
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 5.20 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard 2009–2014 om
den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållets
disponibla inkomst. Personer 0–64 år i barnhushåll
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
48
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Indikator 6: Den ekonomiska
familjepolitikens betydelse för
barnhushållens valfrihet
Indikator 6 syftar till att illustrera utvecklingen av barnhushållens valfrihet
och makt över sin egen livssituation. Som diskuterades i rapportens
inledning är valfrihet mycket svårt att mäta. Analysen fokuserar här på
föräldrars ekonomiska förutsättningar att välja mellan arbete och föräldraledighet under barnets första levnadsår. Beräkningarna utgår alltså från en
mycket begränsad syn på val, valfrihet och makt.
Måttet på vilken valfrihet som skapas av den ekonomiska familjepolitiken
baseras på skillnaden i antalet dagar som föräldrarna ”har råd” att vara
lediga för att ta hand om sitt barn, med och utan ersättningar från den
ekonomiska familjepolitiken. Att ”ha råd” definieras här som att den
disponibla inkomsten per konsumtionsenhet inte sjunker med mer än 25
procent av den inkomst hushållet skulle haft om föräldrarna inte varit
föräldralediga. 5 Beräkningarna bygger på en statisk ansats, det vill säga de
tar ingen hänsyn till att föräldrar i verkligheten skulle ändra sitt beteende om
det var så att det inte fanns någon ekonomisk familjepolitik. Indikatorn
illustrerar alltså inte föräldrarnas beteende eller deras val, utan vilka
förutsättningar för att göra olika val som skapas av den ekonomiska
familjepolitiken. I beräkningarna justeras inkomstskatter och eventuellt
ekonomiskt bistånd från kommunen när den disponibla inkomsten förändras. Indikatorn ska därför tolkas som den ekonomiska familjepolitikens
bidrag till förutsättningarna för olika val givet den övriga lagstiftningen.
Måttet räknas fram för ett antal olika typhushåll. Ett typhushåll är ett fiktivt
hushåll som antas ha vissa egenskaper, till exempel en viss sammansättning
och inkomst. De hushåll som studeras här är sammanboende med ett barn,
sammanboende med två barn, ensamstående med ett barn och ensamstående
med två barn. För familjer med ett barn antas att detta barn ännu inte fyllt ett
år, när familjen har två barn antas att det andra barnet är tre år gammalt. För
sammanboende föräldrar antas att familjen består av en mamma och en
pappa. Här studeras både ett scenario där föräldraledigheten delas lika
mellan föräldrarna, och ett scenario där mamman tar ut 80 procent och
pappan 20 procent av föräldraledigheten. Den sistnämnda situationen
motsvarar ungefär hur en genomsnittlig familj fördelar dagarna i dag. För
samtliga hushåll antas att mamman har en arbetsinkomst motsvarande
5
Vilken gräns som bör användas kan diskuteras, beroende på vilka resurser hushållet har
kan en inkomstminskning på 25 procent vara mer eller mindre allvarlig. För att visa
utvecklingen i relation till ett etablerat mått redovisas även utvecklingen för vissa
grupper i relation till de två olika mått på ekonomisk utsatthet som diskuteras i samband
med indikator 5.
49
Socialförsäkringsrapport 2015:4
medianarbetsinkomsten för kvinnor, medan pappans inkomst motsvaras av
medianarbetsinkomsten för män. Mamman antas vara anställd i kommunal
sektor och pappan antas vara anställd i privat sektor.
I beräkningarna är det inte möjligt att separera den ekonomiska familjepolitiken från kollektivavtalade ersättningar som många anställda kan få
från sin arbetsgivare vid föräldraledighet. Måttet fångar alltså betydelsen av
en kombination av ekonomisk familjepolitik och avtalsersättningar.
Diagram 6.1 visar det ekonomiska utrymme för föräldraledighet som skapas
av den ekonomiska familjepolitiken och av enbart föräldraförsäkringen
under perioden 2008 till 2014. I dessa beräkningar antas att föräldern eller
föräldrarna har ett barn, och att de har arbetsinkomster som motsvarar
medianarbetsinkomsten för respektive kön.
För sammanboende som delar föräldraledigheten så att mamman tar ut 80
procent av ledigheten skapar den ekonomiska familjepolitiken 2014 ett
ekonomiskt utrymme för föräldrarna att (sammanlagt) vara hemma 160
dagar mer än de annars skulle kunna vara. Detta ska förstås som att med alla
förmåner från den ekonomiska familjepolitiken går det att vara ledig under
hela barnets första levnadsår utan att inkomsten sjunker med 25 procent av
den inkomst de skulle haft utan föräldraledighet, alltså 365 dagar. Utan den
ekonomiska familjepolitiken går det att vara hemma 205 dagar, vilket ger en
skillnad på 160 dagar som tillskrivs föräldraförsäkringen och de övriga
transfereringarna. Detta kan alltså tolkas som att den ekonomiska familjepolitiken skapar förutsättningar för denna typfamilj att välja att vara lediga
under 160 extra dagar. Som diagrammet visar har det inte skett några större
förändringar över tid.
Motsvarande beräkning för hushåll där föräldrarna delar ledigheten lika
mellan sig visar att den ekonomiska familjepolitiken gör att dessa föräldrar
kan vara föräldralediga i 169 extra dagar (365 dagar med ekonomisk
familjepolitik jämfört med 196 utan ekonomisk familjepolitik). Skillnaden
beror på att jämställdhetsbonusen gör att dessa föräldrar gynnas ekonomiskt.
Även detta mått är i stort sett oförändrat under hela tidsperioden.
Jämfört med sammanboende föräldrar har den ekonomiska familjepolitiken
större betydelse för ensamstående föräldrars möjlighet att vara lediga. Om
det inte finns någon ekonomisk familjepolitik kan en ensamstående förälder
(här antas att det är en ensamstående mamma, det vill säga arbetsinkomsten
motsvarar medianinkomsten för kvinnor) enligt beräkningen vara föräldraledig i 98 dagar utan att inkomsten sjunker med mer än 25 procent. Detta
innebär att den ekonomiska familjepolitiken skapar förutsättningar för att
vara föräldraledig under 267 extra dagar. Inte heller detta mått har förändrats över tid.
50
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 6.1
De ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig
som skapas av den ekonomiska familjepolitiken 2008–2014.
Antal dagar för olika typer av hushåll
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
Motsvarande beräkningar har även gjorts med antagandet att föräldraförsäkringen sätts till noll men att de generella och behovsprövade bidragen
betalas ut enligt det gällande regelverket. Resultatet visas i diagram 6.2.
Detta ger en bild av hur föräldraförsäkringen påverkar barnhushållens
möjligheter att vara föräldralediga. Föräldraförsäkringen bidrar 2014 med
ett valfrihetsutrymme på 156 dagar i ett hushåll där mamman tar ut 80
procent av ledigheten. Förändringen över tid är mycket liten. Mönstret är
detsamma för föräldrar som delar föräldraledigheten lika mellan sig, även
om antalet dagar är något högre. För ensamstående föräldrar har variationen
över tid varit större, antalet föräldralediga dagar som möjliggörs av föräldraförsäkringen har minskat från 229 dagar 2008 till 217 dagar 2014. Minskningen är störst mellan 2011 och 2012, vilket beror på att bostadsbidraget
höjdes 2012. Det högre bostadsbidraget kompenserar för en större del av
den inkomst som går förlorad när föräldraförsäkringen räknas bort.
51
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 6.2
De ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig
som skapas av föräldraförsäkringen 2008–2014. Antal dagar
för olika typer av hushåll
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
I diagram 6.3 visas de ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig som skapas av den ekonomiska familjepolitiken under 2014. Förutom
de typhushåll som visas i diagram 6.1 och diagram 6.2 ovan visas även
hushåll med sammanboende och ensamstående föräldrar med två barn. För
sammanboende är skillnaden mellan det antal dagar som ”skapas” av den
ekonomiska familjepolitiken och av föräldraförsäkringen relativt liten. Detta
beror på att dessa hushåll sällan får del av de generella och behovsprövade
bidragen. Den skillnad som finns mellan de två staplarna kan tillskrivas
barnbidraget. För ensamstående med ett barn är situationen annorlunda. För
dem betyder de generella och behovsprövade bidragen mer för förutsättningarna att vara ledig än för sammanboende. Detta beror på att när bara
föräldraförsäkringen räknas bort kompenseras inkomstförlusten delvis av att
bostadsbidraget och underhållsstödet ökar. Dessa marginaleffekter blir ännu
tydligare för ensamstående med två barn. När hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort sjunker inkomsten i dessa hushåll så mycket att de blir
berättigade till ekonomiskt bistånd, vilket ökar när andra inkomster minskar.
Att räkna bort den ekonomiska familjepolitiken får alltså mindre inverkan
på hushållets disponibla inkomst eftersom det ekonomiska biståndet
kompenserar för inkomstförlusten. Därför framstår det i figuren som att den
ekonomiska familjepolitiken har liten betydelse för dessa hushåll. Eftersom
dessa marginaleffekter inte uppstår när bara föräldraförsäkringen räknas bort
är betydelsen av denna fortfarande relativt stor. Marginaleffekterna gör
resultaten svårare att tolka, eftersom det ekonomiska biståndet inte är en del
av den ekonomiska familjepolitiken.
52
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram 6.3
De ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig
som skapas av den ekonomiska familjepolitiken och föräldraförsäkringen under 2014. Antal dagar för olika typer av hushåll
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
Eftersom en inkomstminskning med mer 25 procent kan hanteras olika väl
av olika hushåll presenteras i diagram 6.2a och 6.2b i appendix A även
beräkningar där låg ekonomisk standard och fast låg ekonomisk standard
används som gränsvärden. Där beräknas alltså skillnaden i hur många dagar
föräldrarna kan vara föräldralediga med och utan ekonomisk familjepolitik
utan att inkomsten sjunker under gränsen för respektive mått på ekonomisk
utsatthet. Eftersom sammanboende föräldrar med medianinkomster inte
faller under någon av dessa gränser även om de är föräldralediga under ett
helt år utan ersättningar från den ekonomiska familjepolitiken presenteras
måttet endast för ensamstående föräldrar. Även i dessa beräkningar uppkommer marginaleffekter på grund av det ekonomiska biståndet, vilket gör
att resultaten svårtolkade.
Att den ekonomiska familjepolitiken har mindre betydelse för sammanboende
föräldrar beror på att de två vuxna kan fungera som en försäkring för
varandra. Om en av föräldrarna inte arbetar, kan den andra förälderns inkomst
försörja familjen. Denna möjlighet finns inte för ensamstående föräldrar.
Att den ekonomiska familjepolitiken har större betydelse för ensamstående
föräldrars ekonomiska möjlighet att vara föräldraledig betyder inte att
valfriheten är större för ensamstående. Resultatet är snarare ett tecken på att
den ekonomiska familjepolitiken utgör en större del av de ensamstående
föräldrarnas ekonomi, vilket även illustreras av indikator 2.
Det är, som diskuterats i denna rapports inledning, viktigt att tänka på att
detta sätt att mäta valfrihet är mycket begränsat. Att förstå familjers makt
över sin egen livssituation är betydligt mer komplext än att beräkna det
ekonomiska utrymmet för föräldraledighet. Dessa beräkningar ger ingen
information om hur föräldrar faktiskt väljer, vad de vill välja och varför. Att
få med alla aspekter av valfrihet, som är ett mycket mångtydigt begrepp, i
ett samlat, numeriskt mått är inte möjligt.
53
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Den ekonomiska familjepolitikens
betydelse – avslutande
kommentarer
I denna rapport presenteras ett antal indikatorer som på olika sätt mäter
måluppfyllelsen för den ekonomiska familjepolitiken. Det vill säga, i vilken
mån bidrar den ekonomiska familjepolitiken till att förbättra barnfamiljernas
förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard och stärka deras makt
över sin egen livssituation? Indikatorerna är indelade i följande sex områden:
Indikator 1: Den ekonomiska familjepolitikens fördelning
Indikator 2: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
ekonomiska standard
Indikator 3: Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter
Indikator 4: Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling
Indikator 5: Ekonomiskt utsatta barnhushåll
Indikator 6: Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens
valfrihet
Indikatorerna visar att den ekonomiska familjepolitiken utgör en stor del av
många barnhushålls ekonomiska standard, framför allt för ensamstående
föräldrar och familjer med många barn. Den ekonomiska familjepolitiken
bidrar även till omfördelningen av resurser från hushåll med höga inkomster
till hushåll med låga inkomster. Trots att transfereringarna i stor utsträckning tillfaller hushåll med låga inkomster lever många barnhushåll, framför
allt med ensamstående föräldrar, i ekonomisk utsatthet. Alla indikatorer
visar att ensamstående föräldrar har en sämre ekonomisk situation än
sammanboende föräldrar. Jämfört med sammanboende har ensamstående
föräldrar lägre inkomster, en sämre inkomstutveckling de senaste åren och
högre risk att leva i ekonomisk utsatthet. Samtidigt är det tydligt att
betydligt fler hushåll, särskilt bland ensamstående föräldrar, skulle leva med
låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken inte fanns.
Utsattheten är särskilt stor bland hushåll där föräldrarna är födda utanför
Sverige, vilket till stor del kan förklaras av att personer med utländsk
bakgrund ofta har en svagare position på arbetsmarknaden och därmed har
lägre inkomster. I synnerhet ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund
har lägre inkomster än andra hushåll, men även sammanboende med
utlandsfödda föräldrar har betydligt lägre inkomster än sammanboende
föräldrar där båda är födda i Sverige. Både bland personer födda i och
54
Socialförsäkringsrapport 2015:4
utanför Sverige har ensamstående kvinnor lägre inkomster och högre risk
för att leva i ekonomisk utsatthet än ensamstående män.
I datamaterialet finns ingen information om växelvis boende bland barn till
separerade föräldrar, utan alla barn registreras som boende hos den förälder
där barnet är folkbokfört. Detta gör att det finns en risk att ensamstående
föräldrars ekonomi framstår som sämre än den egentligen är, eftersom det i
registret ser ut som att den förälder barnet är folkbokfört hos har hela
försörjningsansvaret för barnet. I själva verket bor en stor del av alla barn
vars föräldrar är separerade växelvis hos båda föräldrarna, vilket innebär att
föräldrarna delar på försörjningsansvaret.
Sammantaget visar denna rapport att den ekonomiska familjepolitiken i
många avseenden bidrar till barnhushållens välfärd och makt över den egna
livssituationen. Dess betydelse för barnfamiljernas ekonomiska välfärd har
dock minskat över tid. De största förändringarna skedde mellan 1998 och
mitten av 2000-talet. Utvecklingen har fortsatt även därefter, men i långsammare takt. Detta kan förklaras av att ersättningsnivåerna i både de
behovsprövade och generella bidragen inte har ökat i samma takt som
lönenivån. Arbetsinkomster blir därför allt viktigare, medan transfereringarna minskar i betydelse. Dessutom har skatteavdraget på arbetsinkomster, det
så kallade jobbskatteavdraget, under senare år gjort att skatten på arbete är
lägre än på ersättningar från föräldraförsäkringen. Även detta kan ha
bidragit till att den ekonomiska familjepolitikens andel av hushållens
disponibla inkomst minskat. Även långsiktiga demografiska förändringar
kan ha betydelse för utvecklingen. Unga etablerar sig på arbetsmarknaden
allt senare, och förstagångsföräldrarnas genomsnittliga ålder stiger. Detta
bidrar till att färre barn föds, samtidigt som det i första hand är hushåll där
föräldrarna har förhållandevis höga inkomster som får fler än två barn. Detta
påverkar på lång sikt inkomstfördelningen bland barnfamiljer, och även
betydelsen av den ekonomiska familjepolitiken.
55
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Referenser
Alm, Susanne, Olof Bäckman, Anna Gavanas, och Johanna Kumlin
(2010:13). Utsatthetens olika ansikten. Institutet för framtidsstudier,
arbetsrapport 2010:13.
Atkinson, A. B., B. Cantillon, E. Marlier & B. Nolan (2002). Social
Indicators: The EU and Social Inclusion, Oxford University Press: Oxford
Försäkringskassan (2010a). Jämställdhetsbonusen – en effektutvärdering.
Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2010:5.
Försäkringskassan (2011). Särlevande föräldrar och deras barns boende
och underhåll. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2011:5.
Försäkringskassan (2013a) Ojämställd arbetsbörda. Föräldraledighetens
betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:9
Försäkringskassan (2013b) De jämställda föräldrarna. Vad ökar sannolikheten för ett jämställt föräldrapenninguttag? Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2013:8
Försäkringskassan (2014a). Barnhushållens ekonomi – utveckling,
omfördelning och valfrihet. Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2014:11.
Försäkringskassan (2014b). Låg kunskap om jämställdhetsbonus.
Stockholm: Socialförsäkringsrapport 2014:1.
SCB (2014). Olika familjer lever på olika sätt – om barns boende och
försörjning efter en separation. Demografiska rapporter 2014:1
Socialstyrelsen (2010). Social rapport 2010.
Socialstyrelsen (2013). Ekonomisk utsatthet och välfärd bland barn och
deras familjer 1968–2010: underlagsrapport till Barns och ungas hälsa,
vård och omsorg 2013.
56
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Appendix A: Tabellbilaga
Diagram A3.1 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter
(bidrag till Gini-koefficienten) 1998–2013. Barn 0–19 år
Källa: Hushållens ekonomi 2013, framskrivet med FASIT
Diagram A4.1 Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet bland
barn 0–19 år. Antal kronor per år, 2014 års penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
57
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Tabell A4.1
Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet 2014
bland barn 0–19 år och dess procentuella förändring 2009–
2014
Barn 0–6 år
Barn 7–12 år
Barn 13–19 år
Flickor
Pojkar
Barn 0–19 år
Medianen av ekonomisk
standard år 2014
Förändring (procent)
2009–2014
192 427
207 722
219 968
204 744
205 631
205 190
3,04
9,12
7,87
4,85
5,96
5,46
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Diagram A4.2 Utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet
(percentiler) bland barnhushåll. Personer 0–64 år. 2014 års
penningvärde
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
Tabell A4.2
Ekonomisk standard (percentiler) bland personer i
barnhushåll samt dess procentuella förändring 2009–2013
Percentil 10
Percentil 30
Percentil 50 (median)
Percentil 70
Percentil 90
Ekonomisk standard 2013
Förändring (procent)
2009–2014
110 954
169 470
213 458
259 211
351 901
3,1
6,7
9,6
10,9
9,6
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT
58
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram A5.1 Andel (%) med låg ekonomisk standard i olika typer av hushåll
med ensamstående föräldrar med svensk eller utländsk
bakgrund. Personer 0–64 år
Not: Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i
diagrammet.
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
Diagram A5.2 Andel (%) med fast låg ekonomisk standard i olika typer av
hushåll med ensamstående föräldrar med svensk eller
utländsk bakgrund. Personer 0–64 år
Not: Ensamstående fäder med utländsk bakgrund är en mycket liten grupp och utelämnas därför i
tabellen.
Källa: Hushållens ekonomi, värden för 2014 är en framskrivning av HEK 2013 med hjälp av FASIT.
59
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram A5.3 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk
bakgrund med låg ekonomisk standard under 1–5 år under
perioden 2009–2013. Redovisat efter hushållstyp år 2009.
Ensamstående föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
Källa: LISA
Diagram A5.4 Andel (%) personer 20–64 år med svensk och utländsk
bakgrund med låg ekonomisk standard under 1–5 år under
perioden 2009–2013. Redovisat efter hushållstyp år 2009.
Ensamstående föräldrar med svensk och utländsk bakgrund
Källa: LISA
60
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Diagram A6.1 De ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig
som skapas av den ekonomiska familjepolitiken och föräldraförsäkringen under 2014. Antal dagar för olika typer av
hushåll. Gränsvärde: Låg ekonomisk standard
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
Diagram A6.2 De ekonomiska förutsättningarna för att vara föräldraledig
som skapas av den ekonomiska familjepolitiken och föräldraförsäkringen under 2014. Antal dagar för olika typer av
hushåll. Gränsvärde: Fast låg ekonomisk standard
Källa: Hushållens ekonomi, typfallsberäkningar i FASIT
61
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Appendix B: Teknisk bilaga
I detta avsnitt redovisas de metoder och definitioner som används i rapporten.
Data
Beräkningarna i denna rapport bygger på Statistiska centralbyråns utvalsundersökning Hushållens ekonomi (HEK) och Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA).
HEK är en årlig undersökning av ett urval av den svenska befolkningen.
Från 1980 har mellan 10 000 och 19 000 personer varje år tillfrågas om
bland annat hushållets sammansättning, arbetstid, sysselsättning och utgifter
för barnomsorg och boende. Intervjupersonernas svar kopplas ihop med
registerinformation om inkomster och transfereringar. Det är intervjupersonen som är urvalsobjekt, information om hushållet skapas genom att
lägga till information om de personer som ingår i hushållet. Denna rapport
innehåller uppgifter för 2014 som tagits fram med hjälp SCB:s simuleringsmodell Fördelningsanalytsikt statistiksystem för inkomster och transfereringar (FASIT). Detta innebär att en framskrivning av information för 2013,
den senaste färdigställda versionen av HEK, görs för att få en prognos över
situationen 2014. FASIT har utvecklats av SCB för att mäta effekter av
genomförda förändringar och simuleringar av tänkta nya skatte-, transfererings- och avgiftssystem. Simuleringsmodellen gör det möjligt att
beskriva olika gruppers fördelningsprofil vad beträffar inkomster, skatter
och viktiga transfereringar.
LISA innehåller information om alla personer äldre än 14 år (före 2010
äldre än 15 år) som varit folkbokförda i Sverige den sista december under
det aktuella året. Eftersom registret täcker hela befolkningen går det där att
följa personer över tid och göra redovisningar på låg aggregationsnivå.
LISA bygger på administrativa register och hushållsdefinitionen är därför
mer begränsad än i HEK. I LISA identifieras sammanboende genom
information om äktenskap, partnerskap eller gemensamma barn. Ett par som
bor tillsammans men inte är gifta, har ingått partnerskap eller har gemensamma barn kommer i registret definieras som två ensamstående personer.
Definitioner
Hushåll
Hushållsdefinitionen är mycket viktig i denna rapport, eftersom hushållssituationen påverkar den disponibla inkomsten, inkomstfördelningen och
vilken betydelse den ekonomiska familjepolitiken har för den ekonomiska
standarden. I rapporten utgörs ett hushåll av personer som bor i samma
bostad och har gemensam ekonomi och kosthållning. Denna definition
kallas för kosthushåll. Flera generationer kan ingå i hushållet, liksom syskon
62
Socialförsäkringsrapport 2015:4
och vänner som bor tillsammans. Även personer som normalt bor i bostaden
men vid intervjutillfället befinner sig på annan ort räknas till hushållet. Barn
som bor växelvis hos sina föräldrar räknas till det hushåll där de är folkbokförda. Barn som bor hos sina föräldrar räknas som barn upp till 20 års ålder
eftersom föräldrarna har försörjningsansvar fram till dess barnet går ut
gymnasiet.
Om det endast finns en vuxen i hushållet räknas det som ett ensamhushåll.
En vuxen person som bor i samma hushåll som en annan vuxen definieras
som samboende. Om det finns minst ett barn mellan 0 och 19 år i hushållet
räknas det som ett barnhushåll.
Inkomster och konsumtionsenheter
Den disponibla inkomsten är den inkomst ett hushåll kan använda till
konsumtion och sparande. För de flesta hushåll utgör inkomster från arbete
den största delen av den disponibla inkomsten. Tillsammans med inkomster
från kapital utgör arbetsinkomsten den så kallade faktorinkomsten. För att
räkna ut den disponibla inkomsten lägger man till transfereringar från till
exempel socialförsäkringarna och räknar bort den skatt som ska betalas.
Schematisk kan den disponibla inkomsten sammanfattas som:
Löneinkomst (+)
Företagarinkomst (+)
Kapitalinkomst (+ eller –)
= Faktorinkomst
Positiva transfereringar, ej ekonomisk familjepolitik (+)
Positiva transfereringar, ekonomisk familjepolitik (+)
varav generella bidrag
varav försäkring
varav behovsprövade bidrag
Negativa transfereringar, skatter (–)
= Disponibel inkomst
Informationen om inkomster bygger på årliga uppgifter från inkomsttaxeringen. Därför studeras de ekonomiska förhållandena under ett kalenderår.
I rapporten användes genomgående disponibel inkomst per konsumtionsenhet, som även kallas ekonomisk standard. Detta tas fram genom att
relatera hushållets disponibla inkomst till hushållets sammansättning och
justera för försörjningsbörda. Detta gör att det går att jämföra den ekonomiska situationen mellan personer som bor i olika typer av hushåll. För att
justera inkomsten används en konsumtionsenhetsskala vars parameterar
varierar beroende på hushållstyp. I denna rapport används en konsumtionsenhetsskala som konstruerats av SCB som även tar hänsyn till att utgifter för
bostad, barnomsorg och lokala resor varierar. Personerna i ett hushåll
tilldelas vikter enligt följande skala:
63
Socialförsäkringsrapport 2015:4
Person i hushållet
Vikt
Ensamboende eller första vuxen i ett samboförhållande
Andra vuxen i samboförhållande
Ytterligare vuxen
Första barnet 0–19 år
Andra och påföljande barn 0–19 år
1,00
0,51
0,60
0,52
0,42
Median, medeltal och kvintiler
För att på ett enkelt sätt beskriva den ekonomiska situationen för en typisk
person används ofta medelinkomst eller medianinkomst. Medelinkomsten
räknas ut genom att den totala inkomstsumman delas med antalet personer i
befolkningen. Medianen fås fram genom att rangordna alla personer efter
stigande inkomst och ta det mittersta värdet i fördelningen, om det finns nio
personer i befolkningen utgör den person med den femte största inkomsten
medianinkomsttagaren. Skillnaden mellan median och medelvärde består
bland annat av att medianinkomsten inte påverkas av att det kan finnas
personer med extremt höga inkomster, vilket driver upp medelinkomsten. I
rapporten redovisas medelinkomst när disponibel inkomst delas upp i olika
inkomstslag, medan medianinkomst används i beskrivningen av hushåll med
låg ekonomisk standard.
Inkomstkvintiler tas fram genom att befolkningen delas upp i fem lika stora
grupper rangordnade efter stigande inkomst. De 20 procent av befolkningen
med lägst inkomst hamnar i den lägsta kvintilen, de nästkommande 20
procenten hamnar i kvintilgrupp 2, och så vidare. De 20 procent av befolkningen med högst inkomst hamnar alltså i den femte kvintilen.
Gini-koefficient och koncentrationskoefficient
Gini-koefficienten är ett ekonomiskt mått ojämlikheten i ett land eller inom
en grupp. Gini-koefficienten har ett värde mellan 0 och 1 där 0 innebär total
jämlikhet (det vill säga att alla har exakt lika stora tillgångar) och 1 innebär
att alla tillgångar ägs av en enda person. Ju lägre gini-koefficienten för
inkomster är desto mer jämlikt är löner, vinster, bidrag och andra ersättningar fördelade inom ett land.
Koncentrationskoefficienten är ett index som anger fördelningsprofilen hos
en inkomstkälla. Den kan anta värden mellan –1 och +1. Ju högre värde,
desto starkare är inkomstkällan koncentrerad till personer eller hushåll med
hög inkomst. Ett negativt värde anger att inkomstkällan är koncentrerad till
dem med låg inkomst.
64
Socialförsäkringsrapport 2015:4
I serien Socialförsäkringsrapport har följande skrifter
publicerats under år 2015:
2015:1
Sjukskrivningar 60 dagar eller längre. En beskrivning av
sjukskrivna åren 1999–2014 efter kön, ålder, arbetsmarknadsstatus, yrke, sjukskrivningslängd och diagnospanorama
2015:2
Lågt och stabilt? Indikatorer på politisk måluppfyllelse inom
sjukförsäkringsområdet.
2015:3
Jämställdhet och sjukfrånvaro. Förstagångsföräldrar och risken
för sjukfrånvaro vid olika jämställdhetssituationer och effekter
på sjukfrånvaron av reformer inom föräldraförsäkringen
2015:4
Barnhushållens ekonomi. Resultatindikatorer för den
ekonomiska familjepolitiken 2015
65