Sphegina clunipes
Barkmidjeblomfluga
NE
NA
LC
Tvåvingar, Flugor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Sphegina (midjeblomflugor), Art: Sphegina clunipes - barkmidjeblomfluga (Fallén, 1816) Synonymer:
Kännetecken
En liten, mörk och trådsmal art med gult underansikte, mörka skuldror och gråpudrade sido- och bukplåtar.
Påträffas i fuktig skogsmark i hela landet.
Längd 6-7 mm. Ansikte under antennerna konkavt; i övre halvan mörkt, i nedre halvan gult med mer eller mindre
tydlig, gråvit pudring. Antenner svarta med jämnbrett, framtill avrundat tredje segment. Mellankropp svart,
ryggsköld med kort, gul åtliggande behåring. Skutell glänsande med två gula borst vid bakkanten. Skuldror och
sidoplåtar svagt gråpudrade. Bukplåtar övervägande gråpudrade och matta. Bakkropp svart med gul behåring,
främre halvan av tergit 3 vanligen gul. Undersidans främsta segment med en stor rund fläck framtill (sternit 1, på
sidorna omgiven av sternit 2). Hanens tergit 2 lång, framtill nästan lika bred som baktill och fyra gånger så lång som
den är bred framtill. Honans tergit 2 baktill upp till fyra gånger så bred som framtill, och därmed bara något längre än
den är bred baktill. Hanens surstyli är från sidan sett raka. Ovanifrån sett är de breda vid basen, därifrån först
snabbt, sedan jämt avsmalnande mot spetsen. Vingens främre tvärribba (r-m) ligger närmare vingspetsen än
subcostas (Sc) mynning i vingframkanten. Fram- och mellanben gula (i undantagsfall kan låren vara svarta i yttre
halvan). Baklår gula i inre tredjedelen och vid spetsen, i övrigt svarta. Bakskenben gula med svart spets, bakfötter
svarta.
Den snarlika Sphegina sibirica påträffas numera också i större delen av Sverige. Denna saknar dock, till skillnad från
släktets övriga arter, den stora mörka fläcken på undersidan av främsta bakkroppssegmentet.
Utbredning och status
I Sverige förekommer barkmidjeblomfluga lokalt över större delen av landet, och kan lokalt vara ganska talrik. Fynd
saknas på kalfjället och närliggande områden samt på Öland och Gotland. I Danmark är den ganska vanlig på östra och
södra Jylland samt delar av Fyn. I Norge förekommer den spritt över hela landet, och eventuella luckor i
utbredningen beror förmodligen bara på låg insamlingsaktivitet. Den förekommer också ganska allmänt i hela Finland.
Arten finns vidare i större delen av Europa, söderut till norra Spanien, Italien och Grekland samt från Irland och
England i väster till den europeiska delen av Ryssland i öster och Kaukasus i sydöst. Fynduppgifter från Sibirien och
österut avser dock andra arter.
Ekologi
Barkmidjeblomfluga förekommer i sanka löv- och barrskogar. Flugan vistas i frodig vegetation intill stigar, i bryn och
gläntor samt längs mindre vattendrag, gärna på fuktiga och halvskuggiga platser. Den flyger lågt, sitter på eller under
blad i den lägre vegetationen och besöker blommor av strätta Angelica sylvestris, midsommarblomster Geranium
sylvaticum, blodrot Potentilla erecta och smörblomma Ranunculus acris. I Danmark har den också setts på
flockblommiga växter (fam. Apiaceae), löktrav Alliara petiolata, bäckbräsma Cardamine amara och stinksyska
Stachys sylvatica, i Norge dessutom på hallon Rubus idaeus. Utanför Norden har den också setts besöka törlar
Euphorbia spp., slån Prunus spinosa, sårläkor Sanicula spp. och veronikor Veronica spp. I Sverige varar flygtiden
från början av juni till andra halvan av augusti, längre söderut från maj till september. Larven har påträffats under
barken på stammar av alm Ulmus glabra, asp Populus tremula, björkar Betula spp., bok Fagus sylvatica och ek
Quercus robur - vissa savande, andra liggande i vatten. Den finns troligen även på andra lövträd i liknande miljöer.
Livscykeln är ettårig. Larven övervintrar och förpuppas på försommaren.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Sphegina clunipes (Fallén, 1816). Originalbeskrivning: Milesia clunipes. Syrphici Sveciae: 12. Synonym:
Sphegina nigricornis Macquart, 1829, Sphegina nigra sensu Zetterstedt 1843.
Etymologi: clunipes = möjl. med framträdande baklår; clunis (lat.) = lår, bakdel; pes (lat.) = fot, syftar antagligen på de
uppsvällda baklåren.
Uttal: [Sfégina klúnipes]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae:
Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Hans Bartsch 2009.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
