VAD ÄR EGENTLIGEN EN VISA?
OM VISAN SOM GENRE OCH FENOMEN
UNDER MER ÄN 200 ÅR.
Johanna Broman Åkesson
Den medeltida balladen
I den franska riddarkulturen växte en värdslig nöjeskultur
fram under 1100-talet
En populär ringdans kallades carole till vilken de dansande
sjöng ballader med en försångare.
Balladen kom till Norden under 1200-talet via Tyskland och
England.
I högre kretsar blev ringdansen omodern under 1600-talet.
Balladen levde kvar i allmogen och började tecknas ner som
folkvisor i slutet av 1700-talet.
Ca 250 balladtyper finns bevarade på svenska: riddar-,
legend-, naturmytiska, historiska, kämpa- och skämtvisor.
Melodierna har förändrats genom olika epokers musikideal.
Jungfrun hon går sig åt rosende lund,
Ty linden han dammar uti lunden
då möter hon den lilla ulven grå.
Ty hon var med älskogen bunden.
"Kära du ulv inte biter du mig,
Ty linden han dammar uti lunden
min silkessydda särk, den vill jag giva dig!"
Ty hon var med älskogen bunden.
"Din silkessydda särk jag passar inte på
Ty linden han dammar uti lunden
ditt unga liv och blod, det måste nu gå"
Ty hon var med älskogen bunden.
•
•
•
•
Lyssna:
Versform: knittel med omkväde
Objektivt berättad historia
Stiliserade formler: ”rosende lund”,
”ulven grå”
Sång: norsk variant
Varulven
naturmytisk ballad
(Finns i 13 svenska
varianter, 7 med melodi)
Sång: Elias Akselsen
Visor under 1500-1700-talen
1500-talet: visinfluenser från Tyskland - minnesånger, mästersånger,
lyriska kärleksvisor, andliga visor (leiser) och kyrkovisor.
Det tidiga 1600-talets stora poet: Lars Wivallius
15-1600-talens folkliga sång - kämpavisor, skämtvisor, vaggvisor,
andliga och lyriska visor m.m.
Under slutet av 1600-talet får visan franska influenser (teman från
klassisk mytologi och stramare form). Känd poet: Lasse Lucidor.
Psalmboken (1695) och andliga sångsamlingar förnyar folkvisan under
1700-talet och via skillingtryck sprids aktualitetsvisor, dryckesvisor,
kärleksvisor etc
1700-talets litterära visgenrer: ex. herdedikter, burlesker, politiska visor
Frihetstidens mest kända poet: Olof von Dalin
”Trad” : Fiskeskärsmelodin, La folia, Jag vet en dejlig rosa, Bro bro breja
En Celadon gav fröjderop,
då han med sin herdinna
fann på ett skrin uti en grop:
"Nu skall du bli grevinna,
och jag så stor och mäktig man,
att ingen själ tör knysta.
Minsann, det går ej längre an
att krypa i det tysta!
Jag är ej mer er Celadon,
nej, annat mån I veta:
hans nåd, herr Celadondrion
vill jag härefter heta.
Min nymf, vad säger du därom?
Du plär mig vara trogen;
kom, Melicerta, kära, kom!
Nu är vår lycka mogen."
Olof von Dalin
1708-63
En Celadon gav fröjderop
(herdekväde)
Sång: Martin Bagge
Lyssna:
• Satir över girighet
och ärelystnad.
• Melodi: La folia
Carl Michael Bellman 1740-95
Tillhörde en högborglig familj och fick gedigen
utbildning.
Innehade olika typer av ämbetstjänster men drogs
ständigt med ekonomiska bekymmer.
Tidigt uppskattad som bacchanalisk underhållare och
visdiktare.
Blir hovunderhållare för Gustav III och uppbär från 1775
kunglig pension.
Accepteras aldrig som ”stor” diktare.
Gifter sig med Lovisa Grönlund 1777.
Fredmans epistlar (1790), Fredmans sånger (1791)
Hamnar 1794 på gäldstugan och avlider året efter i
lungsot.
Bellmans konst
1700-talet var maskeradens tid – populärt nöje och poesins ideal.
Bellman sjöng, spelade och framförde sina visor som små, livfulla
teaterföreställningar där han härmade olika roller, röster och instrument.
Viktiga genrerötter till hans unika konstform:
Den bacchanaliska sällskapsvisan
1700-talets opera comique
Den religiösa meditationsdikten
1700-talets satir
Det nydanande hos Bellman var förmågan att kombinera olika genrer - högt som
lågt - till en ny typ av enmansföreställning där uttrycksformerna ständigt växlade
och skapade mångtydiga kontraster.
Hans viskonst är på så sätt ”flerstämmig” och speglar tidens vurm för
maskeraden.
Epistlarna var tänkta som parodier på aposteln Paulus men blev mer travestier.
Bellman omformade populär dans-, folk- och scenmusik för att passa till nya texter
(s.k. paroditeknik).
Franskklassicismens ideal
Liksom en herdinna, en vacker högtidsdag,
inte tynger sitt huvud med lysande rubiner,
utan plockar sin vackraste prydnad på närmaste äng, [---]
– så skall en smakfull herdedikt göra verkan,
utan stora gester, älsklig till intrycket
men blygsam i stilen.
Ur L’art poétique av Nicolas Boileau, 1674
Liksom en Herdinna, högtids klädd,
Vid Källan en Juni dag,
Hopletar ur gräsets rosiga bädd
Sin prydnad och små behag.
Och ej bland Väpling, Hägg och Siren,
Inblandar Pärlors strimmande sken,
Innom den krants i blommors val,
Hon flätar med lekande qval.
Fredmans epistel n:o 80
(Liksom en herdinna)
Angående Ulla Winblads Lustresa til
Första Torpet, utom Kattrumps Tullen.
Pastoral
av C. M. Bellman, ca 1790
Sång: Fred Åkerström
[---]
Nu började Tumlarn gå ikring,
Och Mollberg han damp af stoln;
Vår Nymph med sin arm och blixtrande ring,
Slog Tallstrunten ut på kjoln.
Herdinnan trumf i bordet hon slog,
Lyssna:
Och kjorteln öfver axlarna drog;
• Från pastoral idyll till
Och Mor på Torpet, utan krus,
”realistisk” burlesk – herden
Måst borga vårt Herrskap sitt rus.
och herdinnan ”demaskeras”.
• Musik: siciliano
Bellmans inflytande
Bellmans tonfall har präglat den svenska visan som konstart i mer än två sekel
…genom sin mångtydighet och den obrutna traditionen av Bellmansångare.
Romantiken såg honom som ett romantiskt geni (dolde obsceniteter och rollspel)
Under 1800-talet sjöngs Bellmanvisorna främst i kör och manskvartetter.
Sven Scholander återupprättade Bellmanvisan som solosång.
1900-talet fokuserade på Bellmans realism och senare på hans poetiskmusikaliska framställningskonst
Ännu saknas kunskaper kring Bellmans genrebredd och genreöverskridande
konst.
Återklanger av Bellmans viskonst i senare visor:
Detaljrik miljöskildring med närvarokänsla
Levande teckningar av ett konturskarpt persongalleri
Uppmålandet av dramatiska eller komiska scener och tablåer
Lyriska och inåtvända drag
1800-talets populära och
folkliga visor
Det moderna intresset för folkvisor uppstår under förromantiken.
Geijer och Afzelius: "Svenska folkvisor från forntiden” 1814–18
Folkvisan tros vara sprungen ur den kollektiva folksjälen.
De lyriska folkvisorna populariseras i borgerliga salonger och bearbetas i
konstmusikaliska former.
Många populära visor härstammar från sångspel och teaterstycken
(ex.Värmlänningarna).
Ökad läskunnighet ger uppsving för skillingtryck och vissamlingar.
En ny typ av populär visa: långa, berättande, sentimentala visor - ofta diktade av
kända skalder och författare.
Folkrörelserna sprider kampsånger och anglosaxiska väckelsesånger; harmoniskt
anpassade till de nya fabrikstillverkade instrumenten.
Ur studentkretsarnas landsmålsföreningar uppstår bondkomiken.
I städerna växer varietén fram efter franska, tyska och engelska förebilder.
Att vara kär, det är en ryslig pina,
den som försökt det säger inte nej.
Jag var så rysligt kär i Nikolina
och Nikolina lika kär i mej.
Om hennes hand jag bad hos hennes pappa,
men fick ett svar som jag ej väntat på
Jag aldrig kommit ut för någon trappa,
så rysligt hastigt som jag gjorde då.
Då gick jag hem och skrev till Nikolina
om hon ville vara så rysligt snäll
och möta mej när månen börjar skina
i Ekebacken nästa lördagskväll.
Där mötte mej en mörk figur i kappa
och månen sken på himlen som en båk.
Den mötande var Nikolinas pappa,
beväpnad med en rätt försvarlig påk.
Nikolina
(Att vara kär det är en ryslig pina)
Bondkomisk visa
av Lars Dalabonde
Sång: Olle i Skratthult, 1917
Lyssna:
Episk dramatisksentimental stil
Musik i anglosaxisk
väckelsesångstil
Några av 1800-talets
visdiktare
Erik Gustaf Geijer
Romanser i tysk stil ex. På nyårsdagen 1838
Elias Sehlstedt
Visartade dikter som milt satiriskt skildrar det småborgerliga och idylliska,
ex. Knäppar på lyran, 1844
Gunnar Wennerberg
Gluntarne (1848-50) - Duetter som skildrar Uppsalas studentliv.
Carl Jonas Love Almqvist
Songes (1849) - originella, oackompanjerade sånger.
Gustaf Fröding
Visartade dikter med drag av äldre genrer och stilar men även modernism.
Motiv från Värmland, ex. Guitarr och dragharmonika (1891)
Erik Axel Karlfeldt
Visartade dikter med inspiration från folkkultur och ballader och med motiv
från Dalarna, ex. Fridolins visor (1898)
Det är vackert så
Du klagar, men du klagar dumt,
Min gamle hedersvän!
Ditt öga ser allting så skumt,
Som om det grott igen.
Hvad, som ditt sinne stämmer ned,
Jag icke kan förstå.
Du är ju född, att börja med,
Och det är vackert så.
Hvar gång du dig i spegeln sett,
Så såg du väl deri,
Att dig en sällsam ära skett,
Att du fått menska bli.
Du är mot larver och insekt
En sol att se uppå:
Du är af Adams stolta slägt,
Och det är vackert så.
av Elias Sehlstedt 1860-tal?
Musik: C. G. R. Littmarck
Sång och luta: Peder Svan
Sehlstedts tematik:
Förnöjsamhet och
humoristisk naturidyll
Influerade Birger Sjöberg
och Taube
Av ädla blomster vill jag linda
en slinga kring min käras hår,
av kära minnen vill jag binda
en krans åt dig för ålderns år.
Med mina händer vill jag vira
den kringom den jag haver kär,
ditt gråa hår skall kransen sira
ännu, när jag ej mera är
Där bodde en liten Karin
uppå vår konungs gård
Ja, själva unga konungen
han fick till henne behag
(Legendvisa)
En visa till Karin när hon
dansat
av Gustaf Fröding, 1895
Musik: Ture Rangström, 1917
Sång: Erik Saeden
Lyssna:
Texten:
• Pastisch på medeltidsballad
• Uppstramad knittelform med fast
metrisk struktur
• Fullrim i par
• Fylld av assonanser
Musiken:
• Genomkomponerad romans
• ”Auktoriserat” ackompanjemang
1900-talets visa generellt
Kring 1900 finns en bred repertoar av visor och vismässig musik
– folkvisor, Bellmansånger, danslekar, skillingtrycksvisor,
väckelsesånger, bondkomiska visor, varietékupletter,
studentsånger, romanser etc.
….till stor del en gemensam sångskatt som överskrider sociala
gränser.
Visans band till både aristokratisk (Bellman och
salongsmusiken) och folklig konst (folkvisor och danser) kan
förklara särprägeln och nyansrikedomen i 1900-talets svenska
visrepertoar som helhet.
1900-talets visa förenar tradition och förnyelse och balanserar
mellan det populärt ”folkliga” och det
sofistikerade/intellektuella.
Populärkultur och estradvisan
ca 1900-1930
Ca 1900: Sven Scholander etablerar visan som konsertgenre och
lanserar den svenska lutan som trubadurinstrument.
I början av seklet debuterar proletärförfattaren Dan Andersson
Ca 1920 debuterar Evert Taube och Birger Sjöberg.
Båda kombinerar rollen som textförfattare, tonsättare och artist.
Deras diktade ”världar” kommer att förknippas med dem själva som
personer, vilket blir ett genomgående drag i den svenska visan.
20-talets tekniska nyheter: svensk radiotjänst, den elektriska
mikrofonen, grammofonen, ljudfilmen
Den kontinentala lyxrevyn slår igenom med Ernst Rolf och den mer
satiriska revyn med Karl Gerhard.
Schlagerns guldålder börjar och jazzen introduceras.
Populära stilar: ”Bonnjazz” och svensk sjömansvals.
Bort längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik bekymmer ur snöhöljda bo.
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro.
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår.
Stäm fiolen, Brogren och spela en vals
för spökblåa månlysta snår.
Helgdagskväll i
timmerkojan
av Dan Andersson, 1915
Musik: Sven Scholander, 1926
Sång: Gunde Johansson
• Rötter i folkrörelserna.
• Pionjär för arbetardiktningen
• Påverkade Klarabohemerna
och 60-talets protestsångare.
Lyssna:
• Musik i väckelsesångstil
Evert Taube 1890-1976
Konstnär, författare, poet, kompositör, sjöman, äventyrare, estradör,
humanist
Började som folklig vissångare med lånade melodier men utvecklade
ett konstnärligt raffinemang med kongeniala samspel mellan ord och
ton.
Taubes stilistiska och musikaliska bredd är unik i svenskt musikliv.
Influenser: Den provensalska trubadurtraditionen, Bellman, folkliga
visor, salongsmusik, musik från Kontinenten, Storbritannien,
Latinamerika…
Taube var såväl klassicist som romantiker – men också en ”produkt”
av den tidiga industrialismens nya nöjesindustri.
Ur äldre traditioner och utländska förebilder skapade Taube
sinnebilden av 1900-talets svenska visa.
En ung sjöman, Karl-Alfred var hans namn,
han for så vida ifrån hamn till hamn.
Han var så lycklig med sitt fria liv,
han hade ännu ej förälskat sig.
Karl-Alfred och
Elinoor
”En sjömans äventyr i
tredje våningen i ett
hus i Port Adelaide”
1919
Som lättmatros förtjänte han sitt bröd,
hans moder levde men hans far var död.
Han skrev så kärt till modren all ibland,
och sände penningar från fjärran land.
Lyssna:
• Noterad i 2/4 men kan rytmiskt tolkas ha
växlande taktarter.
• Melodi och textanslag från en folklig
sjömansvisa (noterad i 7/4-takt)
• Taube framför den med ett jämnt komp som
döljer ”felaktigheterna”.
av Evert Taube
efter en folklig visa
En gång när jag på blåa böljan for
som lättmatros på gamla briggen Thor
vi seglade långt bort till fjärran land
så långt att jag det ej beskriva kan
(Sjömansvisa använd i revy av
Axel Engdahl 1919 )
Frida! "Ja."
Frida! "Jaha."
Se, staden flagga! Dukar sväva,
sommarns vindar dra.
Böljor blå,
de kryssa och slå
kring svarta skutor, guppande, med
ved och brädor på.
Den staden, svept i rosigt dis,
likt pärla i ett flor,
den tycke har utav Paris,
som Rådman sagt och tror!
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i
sommarns friska bris!
Lilla Paris
I sällskap med Frida, som loj lagt sig i gräset,
betraktar han från andra sidan viken deras
stad en söndagsmorgon. Anställer därvid
jämförelser med Paris och gläder sig åt, att
deras stad endast på ytan liknar den stora
världsstaden, men är bättre till sin inre
karaktär. Frida lyssnar tämligen förstrött
av Birger Sjöberg, 1922
Sång: Mikael Samuelsson
• Sjöbergs viskonst – en blandning
av Sehlstedts naivistiska idyll och
Bellmans parodiska maskspel
med målande scenerier och
dialoger.
Lyssna:
• Musiken är parodiskt dramatisk –
omväxlande fanfarer och
trippande
Nu för tiden var person håller på med suggestion
och själv man avgör nu sitt väl och ve.
När den stora skrällen kom köpte jag en bok därom,
hatten av för gamle herr Coué.
Jag lärt att hur åt helsike den hela än må gå
ska man bara hålla huvu't upp och säga så:
Bättre och bättre dag för dag,
bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer,
strunt i sorgerna och alla bekymmer!
Om än ställningen är svag,
så sjung med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah!
Det går bättre och bättre dag för dag.
Bättre och bättre
dag för dag
(I'm Getting Better Every Day)
av Mark Strong
Svensk text:
S.S. Wilson och Karl-Ewert.
Revykuplett
Sång: Ernst Rolf, 1924
Lyssna:
• Émile Coués psykoterapi
med självsuggestion: ”varje
dag och på alla sätt blir jag
bättre och bättre”.
• Onestep med tidstypiska
ragtime-synkoper (närhet
till marsch och polka)
• Vad motsäger visbegreppet?
Lutsångare och litterär visa
1930-1940-talen
1935 arrangeras den första allsångskvällen på Skansen.
Samfundet visans Vänner grundas 1936
Evert Taube intar rollen som ”rikstrubadur”
Vis- och lutsångare som Gunnar Turesson, Vilhelm Julinder och Lille
Bror Söderlundh turnerar i folkparker och engageras för
folkbildande syften.
Flera musikrecensenter ser med förakt på den populära visan:
”pretentiöst pekoral!”.
Närheten mellan schlager och visa är stor (tydligt hos ex. Lasse
Dahlquist och Karin Juel).
Visor och allsång blir viktiga redskap i den psykologiska
beredskapen under kriget.
Mängder av sångsamlingar ges ut. Ex. Gröna visboken, 1949.
En valsmelodi
Dagen är släckt,
av Nils Ferlin, 1930
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
Musik och sång:
fyllda av skarn,
Lille Bror Söderlundh, 1942
slödder och flarn
sova polishus och finkor Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
- Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals • Både Ferlin och Söderlundh var i
Jag har sålt mina visor till nöjets estrader,
kretsen av ”Klarabohemerna”
• Båda slets mellan det populära
och Gud må förlåta mej somliga rader,
och det seriösa.
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Lyssna:
• Urtypen för en visa?
Hembygdsnostalgi och parodi
ca 1945-1960
I urbaniseringens och amerikaniseringens tid blomstrar en ny
hembygdsnostalgi…
…men också ett mer allmänt intresse för folkmusik.
Svenskt visarkiv grundas 1951
Skillingtryck och amerikanska folksånger populariseras
Schlagern får en ”naiv” prägel - glada, käcka, sentimentala, ”oskyldiga” sånger
som gränsar till visa (Stig Olin, Snoddas, Alice Babs).
50-60-talen blir en påtaglig brytningstid mellan tradition och modernitet, svenskt
och utländskt…
… återkommande teman hos tre parodiker: Ulf Peder Olrog, Povel Ramel, Owe
Thörnqvist…
…som alla tre för in angloamerikanska och latinamerikanska drag i visan.
Polariseringen mellan ungdomlig musik och ”mogen” populärmusik påbörjas
Gränsen mellan konstmusik och populärmusik blir allt skarpare.
Jag var ung en gång för länge sen, en flottare med färg.
Alla jäntor var som vax uti min famn
I alla torp, i alla byar hade jag en liten vän
ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.
Haderian hadera, haderian hadera,
Ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.
Flottarkärlek
Musik & Text: Hugo
Lindh
Sång:
Gösta ”Snoddas”
Nordgren, 1952
• ”Vildmarkssonen” och ”amatörsångaren”
Snoddas slår igenom i Hylands Karusellen.
• Skivförsäljningsrekord: mer än 300 000 ex.
• Snoddas blir prototypen för artisten som
”är sig själv” - ”äkta” och okonstlad.
Lyssna:
• Musik: Pastisch på skillingtrycksvisa/
väckelsesång
• Text: Pastisch på Dan Anderssons
vildmarkslyrik
• Texten blickar nostalgiskt bakåt.
Flottare kan ingen vara än den som framför er står
båd belyssnad och bejublad och beglodd
Mina toner ljuder klara bara dom fram till er når
Minsta knatte hör att melodin är snodd
Hadderian haddera, hadderöjan hadderump
Hela Sverige lyssnar till min lilla stump
Snodderian, snodderia
av och med
Povel Ramel, 1952
Jag har vakat vid min vak mång vinternatt så snål och kall
bakom flötet som en ståtlig vildmarksshejk
och när timmarna blev trista, ja då sjöng jag mig en trall
så att vikens alla fiskar gick i strejk
För små krokarna i krökarna kring Kråkelunda Krans • Ramel fann visan för elak
och köpte upp hela
har jag sjungit medans månen stod i full
skivupplagan.
Bortom fjölarna vid Hällsefyr gick hyskeforsadans
och i Dalarna föll masarna omkull
Lyssna:
• Första raden: alludering
Hadderian haddera, hadderöjan hadderätt
på Tryggare kan ingen vara
sjöng jag flott som norrländsk knott med min falsett
• Allitterationer
Visans renässans
ca 1955-70
1955 upphör rusdrycksförbudet
En svensk kabarévisa växer fram via Lars Forssell och Olle Adolphson visan blir kosmopolitisk, satirisk och ”nutida”.
Sven-Bertil Taube nytolkar Bellman och andra äldre visor på LP.
Melodiradion (1961) och Svensktoppen (1962)
Genremässiga blandningar mellan visa, jazz och schlager (Hasse & Tage,
Ramel, Beppe Wolgers, Monica Zetterlund).
Vispråmen Storken – ny visscen där Cornelis Vreeswijk och Fred
Åkerström förnyar visans traditionella uttryck.
Vänsterideologier och inflytanden från amerikansk folksång färgar visan.
Visan går i två riktningar – protestvisor och mer traditionella nöjesvisor.
Växelinfluenser mellan visa och pop (Robert Broberg, Hootenanny
Singers, Sven Ingvars)
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron.
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
•
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
•
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket
Det gåtfulla
folket
Text:
Beppe Wolgers,
1956
Musik och sång:
Olle Adolphson,
1964
Lyssna:
Text: Lyriskt uttryck för 50talets ”naivism” med
existentiella undertoner.
Inspirerad av pedagogen
Helen Parkhursts teorier kring
det gåtfulla barnet.
• Musik: Drömmande valstakt i
fransk chansonstil.
Framför Grand Hotell, flottast här i nord,
ligger Vaxholm II. Välkommen ombord!
Och där är kaptenen, där en matros.
Gud bevare oss! Ångbåtsblues.
Tidpunkten för avfärd är ännu ej bestämd
men leve alla gamla ångbåtar som seglar alltjämt.
Vill ni åka med bort någonstans
till någon brygga, där det finns dans?
Dragspelsmusik, lantlig tradition,
bada utan kläder, lunginflammation.
Tjo och tjim i kajutan tills natten blir dag.
Leve de ångdrivna båtarnas bolag!
Flickor och gossar, vart ska ni åka?
Vi ska till Möja, supa, slåss och bråka.
Slåss med polisen, det vill vi alla.
Men dom sätter dit oss när vi blir knalla.
Vi samlas flera tusen på ett litet fält
och sen har vi sexparty i varenda tält.
•
•
•
•
Ångbåtsblues
av och med
Cornelis Vreeswijk
(med Jan Johanssons trio)
1966
Lyssna:
Text: knyter an till ”svensk tradition” i
tematik och språkbruk.
Ekon från Bellman och Taube i
miljöbeskrivningar och imperativ.
Tradition kontra modern
ungdomskultur och sexuell frigörelse eller en parafras på Bellman?
Musik: korsning mellan ”svensk” vals
och blues.
Musikrörelsen och vispop
1970-90-talen
Yrkestrubadurernas förening bildas 1971.
60-talsrocken går i två riktningar: ”alternativ” och ”kommersiell” (ABBA)
Ur Gärdesfesterna 1970 föds den ”alternativa” musikrörelsen i kamp mot
”kulturimperialism” och ”kommersiell” musik.
Musikrörelsen odlar ett amatöristiskt uttrycksideal.
Spelmansrörelsens renässans och folkmusikvågen.
Kvinnorörelse och kvinnliga visskapare (Elisabeth Hermodsson, Turid)
Kommersiellt framgångsrika politiska visartister: Björn Afzelius och
Mikael Wiehe.
Fr.om. 70-talet: växelinfluenser mellan visa och rock och försvagad
koppling till 1800-talets salongsmusik.
Efter att musikrörelsen tappat kraft utvecklas en bred svensk vispop (ex.
Ted Gärdestad, Tomas Ledin, Eva Dahlgren)
Snällhet är att låta sig bli slagen
och aldrig slå igen
Snällhet är att bara lyda lagen
och aldrig ens ifrågasätta den
Snällhet är ett sätt att dölja
att man inget har att säga
som är värt att sägas klart
Snällhet är mer än man tänker på
att låta gå - att vägra att förstå
Snällhet är en form av likgiltighet
att vägra varann individualitet
Kallar sig singer/songwriter
Lyssna:
• Nya ideal i samhället – det
antiauktoritära, rebelliska och
ifrågasättande.
• Medvetet ”opoetiskt” språk
• Balalajka
Om snällhet
av Lena Ekman
Sång: Turid
1975
Vi tar vägen mot stranden
Vi som aldrig setts förr
Att du vågar gå med mig
ifrån trängsel och vin
Det var enkelt för båda
Bara öppna en dörr
Sommarnatten är från
och med nu din och min
Med en suck rullar vågorna in
Ta mej till havet, och gör mej till kung!
Kung över sommar'n och natten
Sanden är fuktig och kvinnan är ung
Galen av längtan är jag
Dofterna samlas, och luften blir tung
Ta mig till havet och stanna
tills natten blir dag
Ta mej till havet
av och med
Peter Lundblad, 1986
Lyssna:
• ”Klassisk” svensk vistematik:
sommar, kvinna, kärlek, hav
• Vanligt i poplyrik: fragmentariskt
språk och ”tveksamma” rim
• Popkomp i tretakt!
Folkvisa
Schlager
Psalm
Rock
Allsång
Pop
ESTRADVISAN
Romans
Körsång
Jazz
Modernt
Traditionellt
Amatöristiskt /Folkligt / Populärt
Kabaré
Revy
Professionellt / Seriöst / Sofistikerat
Musiken finns på Spotifylistan:
Visans historik
Kontakt:
[email protected]
