LUCANUS 2008 13:2
Björndjuret – en tuffing i rymden
Saxat ur
2008-09-20
F
ör första gången har ett djur klarat
sig i rymden utan skyddsdräkt.
Svenska forskare låg bakom experimentet.
När den svenske astronauten Christer
Fuglesang gjorde sina tre framgångsrika rymdpromenader för snart två år sedan, hade han på sig Nasas rymddräkt
som väger över hundra kilo. Då de kinesiska taiko-nauterna ska utföra Kinas första rymdpromenader om ett par
veckor, ska de ha på sig nya, för ändamålet särskilt utvecklade rymddräkter.
Men när de små björndjuren från
Ölands alvar åkte till rymden förra
året, fick de inga rymddräkter alls. De
var helt utlämnade till rymdens vakuum. Några av dem utsattes också för
kraftig ultraviolett strålning. Häpnadsväckande nog var det många som överlevde. De flesta kunde till och med
lägga ägg och få friska ungar.
var förankrad på "Fotons" utsida. Så
fort sonden hade lyft från basen Baikonur i Kazakstan och kommit ungefär
30 mil upp i luften, blottades kapseln
för rymdens krafter. Där satt björndjuren i tio dygn, medan "Foton" gjorde
varv efter varv runt jorden. Alla björndjuren var alltså totalt utsatta för rymdens vakuum.
Syrebrist, uttorkning och strålning
En människa skulle ha dött av syrebrist efter några minuter. Och om
människan hade fått sin syreförsörjning på något sätt, skulle den ändå ha
dött inom kort av uttorkning, för rymdens vakuum är extremt uttorkande.
Men björndjur har av evolutionen blivit speciellt anpassade till just uttorkning. De är bara någon millimeter stora och kan inte förflytta sig av egen
kraft. Därför är de hänvisade till den
fuktighet som finns i de mossor och
lavar där de brukar bo. När mossan är
Ett mysterium
blöt lever de upp och förökar sig, när
– Det är ett mysterium, säger ekolo- mossan är torr blir de inaktiva.
gen Ingemar Jönsson vid universitetet
– Man kan säga att de går i ide. Ett
i Kristianstad, som är ansvarig för ex- extremt ide! De kan göra det om och
perimentet. Han och hans medarbetare om igen under hela sin livscykel, säger
rapporterade om det sällsynta experi- Ingemar Jönsson.
mentet i förra veckans nummer av den
När forskarna undersökte björndjuvetenskapliga tidskriften Current Bio- ren efter rymdresan, och jämförde med
logy.
en kontrollgrupp av björndjur som
Själva flygturen skedde i september hade fått stanna hemma i Kristianstad,
2007, ombord på Europeiska rymd- visade det sig att de var helt oberörda
styrelsens sond "Foton–M3". Många av rymdens vakuum. Överlevnaden
forskargrupper hade skickat med olika var precis lika god bland de rymdbeinstrument med rymdsonden. De små farna djuren. Det var även deras förbjörndjuren satt i en liten kapsel som måga att lägga ägg och få friska ungar.
46
LUCANUS 2008 13:2
En grupp av björndjur utsattes dessutom för ultravioletta strålar av den kategori som kallas UV–a och UV–b.
Det motsvarar våglängder mellan 280
och 400 nanometer.
De här våglängderna får vi inte ner till
jorden eftersom atmosfären skyddar
oss, säger Ingemar Jönsson.
Till forskarnas stora förvåning överlevde tre små tyska tuffingar även
denna eskapad. Nu kan man fråga sig
vad det tjänar för syfte att skicka upp
björndjur oskyddade i rymden, förutom att det är underhållande att läsa
om dem. Ingemar Jönsson ser flera
tänkbara tillämpningar av de kunskaper vi nu har fått.
Öländska björndjur
Det var en betydligt svårare utmaning. Och här uppstod en skillnad mellan björndjuren från Ölands alvar,
Richtersius coronifer, och en grupp
björndjur Milneisum tardigradum som
Ingemar Jönsson hade fått av sina tyska forskningskolleger.
– De öländska klarade sig dåligt för
UV–ab. En individ kom i gång och var
aktiv några dagar, sedan dog den. De
tyska klarade sig betydligt bättre i
UV–ab. Nästan alla, 70 procent, kvicknade till efter bara någon timme så fort
forskarna hade lagt dem i vatten för att
återfukta dem. Men sen dog de flesta.
Efter något dygn var överlevnaden
nere på 10–12 procent.
– De djuren hade uppenbarligen
lyckats reparera skadorna. De levde
sedan ganska länge. Dessa tyska superdjur av rätta virket kunde till och
med reproducera sig också, även om
det skedde i lite mindre omfattning än
normalt.
– Produktionen av ägg var lägre,
men överlevnaden hos äggen var densamma. Ungarna verkade fertila, och
gav upphov till egen avkomma.
Intressant för cancerforskningen
– Det kan vara intressant för cancerforskningen. Vi vet inte varför björndjuren klarar sig så bra, men vi tror att
det har att göra med deras förmåga att
reparera sitt DNA. Och själva uppkomsten av cancer har ju att göra med
hur man kan reparera skador i cellerna.
– Detsamma gäller åldrandet, menar
han.
– Där finns ju teorier om att åldrandet är en effekt av att DNA ackumulerar skador. Om man kan förstå hur
björndjuren gör, så kan det vara till
nytta i framtiden.
Dessutom skulle man kunna tänka
sig att rymdfarten kan få framtida
glädje av björndjurens erfarenheter.
– För astronauter handlar det ju
mycket om skydd mot strålning. Den
kosmiska strålningen och strålningen
från solen är ett problem i rymden.
Därför är det värdefullt med kunskap
Dödliga strålar
om hur man kan skydda sig, hur man
Det allra hårdaste testet fick de kan förbättra strålningstoleransen hos
björndjur som fick erfara UV–strålar organismer som man vill ha däruppe.
från hela spektrat, från 116,5 till 400 Man kan till exempel tänka sig framtinanometer, alltså inklusive de allra da rymdstationer med hela ekosystem,
mest energirika strålarna.
där rymdkolonister odlar grönsaker
– Det som kallas UV–c och vacu- och andra livsmedel.
um–UV är de farligaste. De tränger djupare in och skadar DNA–molekylerna.
47
LUCANUS 2008 13:2
– Då skulle detta med strålningstolerans kunna vara intressant, om man
får spekulera lite.
Men den vetenskapliga frågeställning som ligger allra närmast till hands
är nog ändå frågan om hur livet uppstod på jorden. Redan Svante Arrhenius lanserade i slutet av 1800–talet idén
om panspermia – alltså att jorden en
gång hade befruktats av små korn av
liv utifrån rymden. Den tanken har aktualiserats på senare år. Forskare har
till exempel försökt att räkna på hur
länge levande organismer skulle klara
sig i en meteorit som förflyttar sig
mellan två planeter. Hittills har de
testat några olika sorters bakterier och
några lavar uppe i rymden.
Av rätta virket
– Bakterierna klarade sig, men i
väldigt liten utsträckning. Lavarna, däremot, har visat sig kunna överleva helt
utan skador, säger Ingemar Jönsson.
Och nu visar det sig alltså att världens tuffaste björndjur också är av rätta virket.
Karin Bojs
Björndjuren utgör en egen zoologisk stam – Tardigrada, trögkrypare – med minst tusen arter.
48
