Fakulteten för hälso- och livsvetenskap
Examensarbete
Synnervens storlek hos myoper och
emmetroper med Optical
Coherence Tomography
Författare: Elin Borgqvist
Ämne: Optometri
Nivå: Grundnivå
Nr: 2015:O10
Synnervens storlek hos myoper och emmetroper med Optical Coherence
Tomography
Elin Borgqvist
Examensarbete i optometri, 15hp
Filosofie Kandidatexamen
Handledare: Baskar Theagarayan
PhD, Universitetslektor
Institutionen för medicin och optometri
Linnéuniversitetet
391 82 Kalmar
Examinator: Peter Gierow
Professor, FAAO
Institutionen för medicin och optometri
Linnéuniversitet
391 82 Kalmar
Examensarbetet ingår i optikerprogrammet, 180 hp (grundnivå)
Sammanfattning
Syfte: Syftet med studien var att kontrollera om det finns någon skillnad på synnervens
storlek hos myoper och emmetroper med hjälp av optical coherence tomography (OCT).
Metod: Totalt deltog 35 personer i studien, 15st emmetroper och 20st myoper. Kriterierna
för att man skulle få delta var åldern 18-45 år. Deltagarna delades sedan in i två grupper
efter refraktionen, emmetroper mellan +0,75D till -0,25D och myoper minst -0,50D eller
högre efter refraktionen. Alla deltagare kontrollerades med biomikroskop för att utesluta
förändringar i ögat. OCT kamera användes för att få alla mätvärden i höger öga. Åtta olika
mätvärden användes för varje deltagare. Det var disk, cup och bräm area, cup/disk kvot både
horisontellt och vertikalt, area kvot, medel cup exkavation och max cup exkavation.
Resultat: Mätvärdena sammanställdes i Excel för att analyseras och jämföras med hjälp
av ett oberoende T-test. Medelvärden och standardavvikelser (SD) räknades också de ut
i Excel. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna, p >0,05. En
regressionsanalys gjordes för att jämföra korrelationen mellan den sfäriska ekvivalenten
hos myoperna med disk arean. Korrelationen var väldigt låg (r = 0,01).
Slutsats: Denna studie visar att det inte finns någon signifikant skillnad på synnervens
storlek hos myoper och emmetroper.
1
Abstract
The aim of this study was to investigate if there was a difference in disc size in myopic
and emmetropic eyes with optical coherence tomography (OCT).
This study included 35 subjects, 15 emmetropes and 20 myopes. The criteria for inclusion
in the study were subjects between age 18-45. The subjects were divided in to two groups
based on their refraction, emmetropes were between +0.75D to -0.25D, and myopes
atleast -0.50D or more based on their subjective refraction. All the subjects were screened
for any ocular pathological changes using a biomicroscope. OCT camera was used to get
all the measurement values in right eye only. Eight different values were documented for
each subject. They were disc, cup and rim area, cup/disc ratio both horizontal and vertical,
cup/disc area ratio, Mean and Max cup depth.
All the data were transferred into Excel for analysis and compared using independent samples
T-test. Mean and standard deviation (SD) were also calculated in Excel. The study showed
no significant difference between the two groups, p >0.05. A regression analysis was
performed to investigate the correlation between the spherical equvivalent in the myopic
group and the disc area. The correlation was very low (r = 0.01).
This study shows that there is no significant difference in disc size between myopes and
emmetropes.
i
Nyckelord
OCT, Myopi, Emmetropi, Synnerv, Retina
Tack
Jag vill tacka min handledare Baskar Theagarayan för all hjälp och vägledning under
studiens tid.
Vill även tacka Karthikeyan Baskaran för all hjälp med OCT instrumentet.
Även ett stort tack till alla deltagare som ställt upp.
ii
Innehåll
1 Inledning ____________________________________________________________1
1.1 Refraktions fel ___________________________________________________ 1
1.1.1 Ögats tillväxt _________________________________________________ 1
1.1.2 Emmetropi ___________________________________________________ 1
1.1.3 Myopi _______________________________________________________ 2
1.1.4 Hyperopi ____________________________________________________ 3
1.2 Synnerven och Retina ______________________________________________ 4
1.2.1 Retina _______________________________________________________ 4
1.2.2 Näthinneavlossning ____________________________________________ 5
1.2.3 Synnerven ___________________________________________________ 5
1.2.3.1 Patologi synnerven _________________________________________ 6
1.2.3.2 Retinala undersökningsmetoder _______________________________ 7
1.2.4 Optical Coherence Tomography - OCT ____________________________ 8
1.2.5 Tidigare studier _______________________________________________ 9
2 Syfte ______________________________________________________________10
3 Material och metod __________________________________________________11
3.1 Patient urval ____________________________________________________ 11
3.1.1 Utrustning __________________________________________________ 11
3.1.2 Tillvägagångssätt ____________________________________________ 11
3.1.3 OCT genomförande ___________________________________________ 13
4 Resultat ____________________________________________________________15
5 Diskussion __________________________________________________________18
6 Slutsats ____________________________________________________________20
Referenser ___________________________________________________________21
Bilagor _______________________________________________________________ I
Bilaga 1 Informerat samtycke ___________________________________________ I
Bilaga 2 Journal _____________________________________________________ II
iii
1 Inledning
1.1 Refraktions fel
1.1.1 Ögats tillväxt
När vi föds är ögat hyperopt, och allt eftersom ögat växer så blir det alltmer emmetropt,
denna process kallas emmetropisering (Iribarren, 2015: Logan, 2009, s.163). Ögat växer
fort i början. När vi föds är ögat ca 18 mm i axiallängd och växer till ca 23 mm fram till
3-års åldern. 1 mm ökning av axiallängden motsvarar mellan 2 till 3 dioptrier myopi, det
vill säga att ögat blir mer myopt allt eftersom ögat växer. Hos en vuxen människa så
förväntas axiallängden var 24 mm vilket innebär att ögat endast växer 1mm från det att
vi är 3 år gamla (Logan, 2009, s.161). Irirbarren (2015) beskriver att ögat växer från 15
mm axiallängd till ca 24 mm medan Young, Metlapally & Shay (2007) säger att
axiallängden växer från 17 mm till 24 mm. Den största faktorn som orsakar synfel är
axiallängden (Young, et al. 2007).
1.1.2 Emmetropi
Ögat är emmetropt när fokallängden är lika lång som axiallängden så att fokus hamnar på
näthinnan (se figur 1). För att detta ska vara möjligt så ska corneas kurvatur, främre
kammaren, glaskroppen och kristallina linsen vara samspelta (Logan, 2009, s.159).
Figur 1: Strålgången i ett emmetropt öga.
1
1.1.3 Myopi
Personer som är myopa ser suddigt på avstånd, men kan se klart på nära håll. Problemet
i ögat är då att ljusstrålarna fokuseras framför näthinnan (se figur 2). Myopi korrigeras
därför med konkava linser för att flytta fokus längre bak så att bilden hamnar på
näthinnan. (Grosvenor & Goss, 1999, s. 3).
Personer med myopi har oftast kupigare cornea än vad personer som är emmetropa eller
hyperopa (Logan, 2009, s.160). Myopi utvecklas som mest mellan 6 och 9 års ålder och är
oftast relaterat till mycket närarbetet som till exempel läsning, skrivning, datorarbete och
tv-tittande. Tidig myopiutveckling tyder ofta på att man i det vuxna livet är högmyop
(Huang, Hou, Lin, Lee & Yang, 2014). Myopi är vanligare hos personer som studerar
och är högutbildade (Goldschmidt, Jacobsen, 2013). Har man en förälder eller ett syskon
som har myopi så är risken större att man själv utvecklar myopi, vilket innebär att myopi
är genetiskt (Huang, et al. 2014).
Det vanligaste synfelet i världen är myopi. Prevalensen i USA ligger på 41,6% (Vitale,
Sperduto & Ferris. 2009). I China och Japan är prevalensen 50-70% (Young, et al. 2007).
Myopi delas oftast in i olika grupper, mild som är mellan 0 och -1,50D, måttlig mellan
-1,50D och -6,00D och slutligen -6,00D och uppåt anses vara högmyopi (Frederick 2002).
Figur 2: Strålgången i ett myopt öga.
2
1.1.4 Hyperopi
Personer som är hyperopa ser oftast bra på avstånd, men har svårt att se på närahåll. Vid
hyperopi hamnar ljusstrålarna på en punkt bakom näthinnan (se figur 3). Man använder
sig därför av konvexa linser för att flytta fokus bakåt, så att de fokuseras på näthinnan.
Orsaken till hyperopi är antingen en kortare axiallängd än vad myoper och emmetroper
har (Remington. 2005, s.3), eller att cornea är flatare än hos myoper och emmetroper
(Young, et al. 2007).
Figur 3: Strålgången i ett hyperopt öga.
3
1.2 Synnerven och Retina
1.2.1 Retina
Retina, eller näthinnan, är ögats innersta lager och sträcker sig från ora serrata ända fram
till synnerven. Ora serrata utgör övergången mellan retina och ciliarkroppen och är
därmed början på ögats bakre segment. (Baker, 2009, s,17).
Fiugur 4: Retina, ora serrata och synnerven i förhållande till varandra.
Näthinnan består av 10 olika lager, pigmentepitelet, fotoreceptorernas yttre och inre
segment, externt begränsande membran, yttre nukleärt membran, yttre plexiformlager,
inre nukleärt lager, inre plexiformlager, ganliecellslager, nervfiberlager, internalt
begränsande membran och endotel (Baker, 2009, s.18).
Retinala pigmentepitelet innehåller mest fotoreceptorer, alltså tappar och stavar, som
omvandlar ljusenergi till nervsignaler för att en bild ska kunna uppstå (Baker, 2009, s.17).
De retinala gangliecellernas axoner bildar utträdet från retina och formar nervfiberlagret
så att nervsignalerna kan transporteras till synnerven för att därefter transporteras vidare
till cortex för att forma en bild (Baker, 2009, s. 25-27).
Hos myopa personer så ökar axiallängden och det blir en mekansisk dragning i ögats
vävnad och kärl, som i sin tur kan ge förändringar på ögonbotten (Curtin & Karlin, 1970).
Eftersom en ökad axiallängd är en av de största faktorerna vid myopi blir även retina
utsträckt och orsakar en minskad densitet, vilket i sin tur innebär att den blir tunnare och
skörare (Chui, Yap, Chan & Thibos, 2004).
4
1.2.2 Näthinneavlossning
Näthinneavlossning är en ögonsjukdom som gör att den sensoriska retina och retinas
pigmentepitel separeras och epitelet blir då kvar på choroidea. Det vanligaste symptomet
som patienten upplever är synfältsbortfall, rullgardins fenomenet (Grosvenor & Goss.
1999, ss. 37-38). Näthinneavlossning är vanligare hos personer med myopi (Young, et al.
2007).
1.2.3 Synnerven
Synnerven är platsen där gangliecellarnas axon samlas och lämnar ögat (Remington.
2005, s. 80). Storleken på synnerven varierar mellan 2,2 mm² och 2,8 mm² (Jonas, Budde,
Panda-Jonas, 1999). Normala ögon kan ha en stor synnerv eller en liten synnerv.
Storlekens variation beror bland annat på ålder, längd på personen och axiallängd. För
varje dioptri mot myopi (-), så ökar disk arean ca 1,2% ± 0,15%. Många studier visar att
myoper har en större disk area (Jonas, et al. 1999).
Synnervens form är något oval, den är större vertikalt än horisontellt (Jonas, et al.1999).
Formen har ingen relation till ålder eller längd utan är relaterad till korneal astigmatism
och amblyopi (Jonas, et al. 1999).
När man tittar på synnerven framifrån så ser man hela disken (se figur 5). Centralt finns
ett blekare fält som kallas cup, som är helt fri från axoner (se figur 5). Fältet mellan disk
och cup kallas bräm area, och det är där som axonerna lämnar ögat (Levin, Nilsson, Hoeve
& Wu, 2011, s.550). Större disk ger en större bräm area, vilket betyder att det finns mer
nervfibrer (Jonas, et al. 1999). Exkavationen på cupen är relaterad till arean på cupen,
större cup innebär en större exkavation (Jonas, et al. 1999).
Cup/disk kvoten är kvoten av disk arean och cup arean. Kvoten kan variera mellan 0,01,0 (Levin, et al. 2011, s.550). Normalt så ska cup/disk kvoten vara mindre än 0,6
(Prokopich, Hrynchak & Elliott, 2007, s.225). Eftersom synnerven inte har några
fotoreceptorer så fås inga synintryck här och synnerven kallas då för blinda fläcken
(Remington. 2005, s. 80). Personer med högmyopi har en ännu mer oval synnerv,
eftersom ögat har en längre axiallängd och blir då utsträckt i vissa riktningar (Jonas, et al.
1999)
5
Rimarean är relaterad till disk arean, ju större disk area desto större rimarea, och hör
ihop med diskens ovala, vertikala och horisontella form (Jonas, et al. 1999). Rimarean
har en regel, ISNT vilket betyder att synnervens neuroretinala rim, även kallat bräm, ska
vara störst inferiort sedan superiort, nasalt och minst temporalt (Lundmark, Skjöld,
Naevdal, Volden, Belgum, 2010).
Figur 5: Schematisk bild av cup/disk
1.2.3.1 Patologi synnerven
Det finns olika tecken på sjukdomar i synnerven. Synnedsättning, nedsatt färgseende,
fortofobi, nedsatt kontrastkänslighet, synfältsbortfall och RAPD (relative afferent
pupillary defect) (Kanski, 2011, s.790).
En skada på synnerven kallas optisk atrofi och orsakas oftast av inflammation, tumör
eller trauma, och kan påverka signalen mellan synnerven och chaisma. När man
undersöker synnerven ser man bland annat en vit kant runt om och minskning av
blodkärl vid synnerven (Kanski, 2001, s.790-791).
Sekundär optisk atrofi (secondary optic atrophy) kallas en förändring eller sjukdom då
synnerven har varit svullen en längre tid på grund av papillödem, inflammation och
dålig blodtillförsel. Man ser då en gråaktig synnerv (Kanski, 2011, s.791).
Fortlöpande optisk atrofi (consecutive optic atrophy) kallas det om sjukdomen orsakas
av retina eller dess blodtillförsel, som till exempel retinitis pigmentosa (Kanski, 2011,
s.791).
6
Glaukom ger en förstoring av cupen i synnerven och förändingar av blodkärlen. Då
cupen blir större så förloras axon och nervsignalerna blir sämre, detta leder då efter ett
tag till synfältsbortfall (Kanski, 2011, s.324).
1.2.3.2 Retinala undersökningsmetoder
Undersökning av retina och synnerven är viktigt för att kunna upptäcka sjukdomar och
förändringar i tid ( Leung, Cheng, Chong, Leung, Mohamed, Lau, Cheung, Chu, Lai,
Pang & Lam, 2007). Det finns många olika instrument för att undersöka ögonbotten.
Bland annat Optical coherence tomography – OCT, Oftalmoskop, Funduskamera,
biomikroskop med Volklins.
Oftalmoskop är ett handhållet instrument, som ger en rättvänd bild av ögonbotten och
man kan välja mellan låg och hög förstoring. Undersökningen kräver ingen kontakt med
ögat och man behöver inte dilatera pupillen (Prokopich, et al. 2007, s.294).
Funduskameran ger en 2-D bild av synnerven och retina. Pupillen behöver inte vara
dilaterad. Metoden gör det lättare för undersökaren att bedöma då man ser samma bild
hela tiden jämfört med oftalmoskop och biomikroskop med volklins. En 2-D bild visar
oftast en mindre cup/disk kvot (Prokopich, et al. 2007, s.310).
Biomikroskop med Volklins (+90D) gör att man ser en ljus, inverterad vid bild på ca 60°
av ögonbotten. Med Volklinsen får man som undersökare stereoseende så att man lättare
kan se ojämnheter (Bates, Wong & Bloor, 1988).
7
1.2.4 Optical Coherence Tomography - OCT
Optical coherence tomography (OCT) är ett instrument som tar högupplösta bilder av
ögats bakre segment, som inkluderar synnerven, makula, retina och alla dess
nervfiberlager (OPKO Instrumentation, LLC., USA). Då instrumentet tar högupplösta
bilder, har hög sensitivitet och precition så anses OCT vara väldigt bra och pålitligt
(Wojtkowski, Leitgeb, Kowalczyk, Bajraszewski & Fercher, 2002).
OCT instrumentet använder sig av vittljus för att få en ultraljuds bild (Bass, 2009, s.288).
OCT används framför allt för att diagnostisera och upptäcka förändringar och sjukdomar
i ögats bakre segment, men kan även användas till de främre segmenten. Instrumentet har
olika scanningsprogram som man kan välja mellan (OPKO Instrumentation, LLC., USA).
Undersökningen kräver ingen kontakt med ögat och anses därför inte utgöra någon risk
för patienten. Ibland krävs det dock att patienten är dilaterad för att få en bra bild av ögats
bakre segment, men en bild av ögats synnerv och retinas nervfiberlager fås oftast bra utan
att behöva dilatera pupillen. (Bass, 2009, s.288).
De mätresultat man kan få kring synnerven är: disk area, cup area, bräm area, cup/disk
kvot (horisontellt), cup/disk kvot (vertikalt), area kvot, medel cup exkavation och max
cup exkavation. Programmet till OCT instrumentet indikerar ifall bilden är tillräckligt bra
eller inte. Ovanför bilden i programmet visas SNR och en siffra mellan 1-10/10, där 710/10 betyder en väldigt bra och optimal bild, 6/10 en acceptabel bild och ≤ 5/10 en
mindre bra bild och bör tas om (OPKO Instrumentation, LLC., USA).
Bild 1: Bilden visar SNR siffran (egen bild).
8
1.2.5 Tidigare studier
I en tidigare studie så undersöktes relationen på synnervsmätning med OCT och confocal
scanning laser ophtalmoscope hos myopa. I studien kontrollerades 133 personer med en
sfärisk ekvivalens på -6,00D ± 4,20D. Mätresultaten som utvärderades var disk area,
rimarea, cup area, horisontal och vertikal cup/disk. Disk arean ökade med axiallängden
då instrumenten var korrigerade för förstoring (Leung, et al. 2007). I studien mättes
endast myoper och man jämförde två instumment, dem jämförde aldrig myoper och
emmetroper.
I en annan studie så undersöktes fundus förändringar hos vuxna asiater med högmyopi
(≤-6,00D). I studien kontrollerades 424 deltagare som fick genomgå en refraktion och
fundusfotografering. Resultatet dem fick fram var att den vanligaste ögonbotten
förändringen var stafylom följt av chorioretinal atrofi. Största disk förändringen de fann
var peripapillary atrofi följt av en vinklad disk. I studien kom de även fram till att cup/disk
kvoten ökade med åldern (Chang, Pan, Ohno-Matsui, Lin, Cheung, Gazzard, Koh,
Hamzah, Tai, Lim, Mitchell, Young, Aung, Wong & Saw, 2013). Studien utvärderade
endast myoper och förändringar på fundusfoto, de jämförde aldrig med en kontrollgrupp
och kan då inte vara säker på att dessa förändringar även kan vara vanliga hos emmetroper
och hyperoper.
I en studie av Tong, Saw, Chua, Luu, Cheng, Yeo, Wong, Tan & Koh (2004) så
undersöktes 679 deltagare med myopi och 100 deltagare som var emmetropa i åldrarna
8-13 år.
I studien gjordes cycloplegic aoutorefraktion, fundus foton togs och de
kontrollerade vertikala och horisontella cup/disk kvoten, area kvot, parapapillary atrofi
och disk vinkeln. Resultaten dem fick var att cup/disk kvoten var mindre hos myoper, och
man fann inget samband med graden på myopi, och att parapapillary atrofi ökade med
axiallängden.
9
2 Syfte
Syftet med denna studie var att kontrollera om det finns någon skillnad på synnervens
storlek hos myoper och emmetroper med hjälp av optical coherence tomography (OCT).
10
3 Material och metod
3.1 Patient urval
Kriterierna för att man skulle få vara med var åldern 18-45 år. Patienterna delades sedan
in i två grupper efter refraktionen på deras höger öga:
Emmetropa +0,75D till -0,25D
Myopa ≥ -0,50D
I studien gjordes endast mätningar på höger öga då många har olika styrkor mellan
ögonen och därför kan inte alla personer delta med både höger och vänster öga inom
samma grupp eller så ställer cylinderstyrkan till det så att endast ena ögat passar in efter
kriterierna.
Totalt deltog 35 personer i studien, 15 emmetroper och 20 myoper. Medelåldern hos
emmetroperna var 23,8 ± 2,6 år. Emmetropernas sfär låg mellan +0,75D och -0,25D och
cylindern låg mellan ≤ -0,25D och ≤ -0,75D. Hos myoperna var medelåldern 24,5 ± 6,8
år. Sfären låg mellan -1,00D och -5,75D och cylindern låg mellan ≤ -0,25D och ≤ -1,00D.
3.1.1 Utrustning
I den här studien användes ett biomikroskop (SEFO, Keeler SL-40), en autorefraktor
(Topcon, KR8100P) för att få ett startvärde på patienternas synfel. En provbåge med provglas
och en OCT kamera, som var av märket Opko spectral OCT SLO combination imagine
system, användes för att ta bilderna på synnerven och få fram mätvärdena.
3.1.2 Tillvägagångssätt
Till att börja med så informerades deltagaren om vad som skulle göras både muntligt och
skriftligt, och deltagaren fick sedan skriva under ett samtyckes formulär (se bilaga 1).
Därefter togs autorefraktorvärde som användes som startvärde för att sedan göra en
subjektiv refraktion i en provbåge för att få fram mesta plus och minst minus. Slutligen
gjordes +1,00D metoden för att se att refraktionen var bra genomförd. +1,00D
förväntades ge 3-4 visusrader sämre än visus med bästa korrektion (Grosvenor. 2007,
s.214). Refraktionen med +1,00D metoden gjordes för att se om deltagaren var
kvalificerad.
11
Därefter gjordes en kontroll i biomikroskopet för att se att det inte fanns några
förändringar i deltagarens öga. Efter detta placerades patienten vid OCT:n och fick fixera
på ett kors som var placerat temporalt för att få samma mätningsarea hos alla patienter
och för att få fokus på synnerven. Kameran skannade sedan runt disken med en diameter
på 3,4mm (OPKO Instrumentation, LLC., USA). OCT:n ställde vi in på RNFL scanning
för att få information om synnerven och för att slippa ta flera mätningar då RNFL
scanningen tar tre mätningar på en gång och man får ett förhållande.
Mätresultaten som användes var (se figur 5):
Disk area (disc area) – hela diskens area.
Cup area (cup area) – cupens area.
Bräm area (rim area) – disk arean minus cup arean.
Cup/disk kvot (Horisontellt) (cup/disc ratio (horizontal)) – cupen genom disken i
det horisontella snittet.
Cup/disk kvot (Vertikalt) (cup/disc ratio (vertical)) – cupen genom disken i det
vertikala snittet.
Area kvot (cup/disc area ratio) – cup arean genom disk arean.
Medel cup exkavation (mean cup depth) – medel djupet på synnerven.
Max cup exkavation (max cup depth) – max djupet på synnerven.
Mätresultaten som användes och journalblad kan ses i bilaga 2.
Figur 6: Schematisk bild av cup/disk för att lättare se vad alla mätvärden innebär.
12
3.1.3 OCT genomförande
Till att börja med så registrerades deltagaren med kodnamn (EE1,EM1, mm). Sedan
valdes undersökningstyp enligt bild 2.
Bild 2: Visar inställningarna för mätningen (egen bild).
Därefter placerades deltagaren vid OCT:n och man kunde se ögat (se bild 3, nere till
höger), där fokuserades de tre punkterna i hörnen och styrde kameran så att den
kvadratiska punkten hamnade i mitten. Bilden uppe till vänster visade då deltagarens
synnerv och bilden uppe till höger visade näthinnans alla lager.
Bild 3: Visar hur programmet ser ut vid mätning (egen bild).
Därefter fick man fram en bild av synnerven där man även fick fram alla mätningar som
gjordes, se bild 4
13
Bild 4: Den röda markeringen på synnerven är disken. Och den blå är cupen.
Inringat till vänster på bilden ses mätvärdena. Mätvärden markerat med grönt innebär
att värdet är normala i förhållande till populationen (egen bild).
När alla mätningar var klara så sammanställdes de i Excel för att analyseras och jämföra
de två grupperna med hjälp av ett oberoende T-test för de olika mätningsresultaten.
Medelvärden och standardavvikelser (SD) räknades också de ut i excel, alla SD i studien
var ± 1 SD, över och under medelvärdet. Även ett korrelations test gjordes för att se om
den sfäriska ekvivalenten påverkade disk arean.
14
4 Resultat
Ett oberoende T-test gjordes i excel för att jämföra disk arean hos emmetroper och
myoper. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna. (p=0.6). Medelvärdet och
± 1 standardavvikelse (SD) visas i Figur 7.
Figur 7: Medelvärdet och ± 1 SD för disk area, cup area och bräm area.
Figur 8: Medelvärdet och ± 1 SD för cup/disk (horisontellt), cup/disk
(vertikalt) och area kvot.
15
Figur 9: Medelvärdet och ± 1 SD för medelvärdet på cup exkavationen
och max cup exkavationen.
I studien visade inget av mätresultaten någon signifikant skillnad mellan grupperna. I
tabell 1 nedan visas samtliga medelvärden, SD och p-värden från T-testen som utfördes.
Tabell 1: visar medelvärdet, SD och p-värdena från T-testen.
Emmetroper
Medelvärde
Disk area
2,56
Cup area
0,44
Bräm area
2,13
Cup/disk kvot (horisontellt)
0,41
Cup/disk kvot (vertikalt)
0,40
Area kvot
0,17
Medel cup exkavation
0,10
Max cup exkavation
0,23
16
Myoper
SD
0,53
0,27
0,44
0,13
0,15
0,09
0,06
0,14
Medelvärde
2,48
0,50
1,98
0,48
0,41
0,20
0,12
0,30
SD
0,40
0,23
0,34
0,14
0,12
0,08
0,06
0,15
T-test
0,60
0,50
0,30
0,10
0,79
0,29
0,31
0,16
En regressionsanalys gjordes för att jämföra korrelationen mellan den sfäriska
ekvivalenten hos myoperna med disk arean. Korrelationen var väldigt låg r = 0,01.
Resultatet syns i figur 10.
Figur 10: Resultatet av korrelationen mellan sfärisk ekvivalent och disk
arean hos myoperna.
17
5 Diskussion
I studien fann man ingen signifikant skillnad mellan emmetroperna och myoperna för
något av mätvärdena.
Diskarean och bräm arean är något större hos emmetroperna, och cup arean är något större
hos myoperna. Detta kan ses i figur 7, men det finns ingen signifikant skillnad.
Medelvärdena i denna studie för myoperna var väldigt lika en tidigare studie av Leung,
et al. (2007) (se tabell 2). Jonas, et al. (1999) beskriver i deras studie där dem har
utvärderat synnerven genom oftalmoskop, att disk arean ökar med varje dioptri myopi, i
detta fall så skiljer sig denna studies mätresultat som hade sfär mellan -1,00D och -5,75D
ingenting mot Leung, et al. (2007) som hade medelvärde på sfären -6,00D ± 4,20D.
Tabell 2: Visar medelvärden och SD för myoper i denna studie och studie gjorde av
Leung, et al. (2007).
Disk area
Cup area
Bräm area
Cup/disk kvot (Horisontellt)
Cup/disk kvot (Vertikalt)
Area kvot
Leung, et al. (2007)
2,61 ± 0,62
0,67 ± 0,52
1,93 ± 0,41
0,45 ± 0,13
0,50 ± 0,15
0,24 ± 0,13
Denna studie
2,48 ± 0,40
0,50 ± 0,23
1,98 ±0,34
0,48 ± 0,14
0,41± 0,12
0,20 ± 0,08
Man kan se att myoperna har något större cup/disk kvot både horisontellt och vertikalt
och även att area kvoten är större (I figur 8), men även här är det inte någon signifikant
skillnad. Största horisontella och vertikala cup/disk kvoterna hos myoperna i denna studie
var 0,86 respektive 0,60 och hos emmetroperna var det 0,60 respektive 0,67. Nämnt i
introduktionen så ligger cup/disk kvoten mellan 0,0 till 1,0. Normalt så bör den vara <0,6,
men det beror på hur stor disken är, en stor cup bör ses i en stor disk och tvärt om en liten
cup i en liten disk (Prokopich,et al. 2007, s.225). Cup/disk kvoten i denna studie ligger
kring 0,6 men hos myoperna ligger den högre, i figur 6 ser man att myoperna har en större
cup och där av får dem en högre cup/disk kvot.
18
Tong, et al. (2004) fick i sin studie som gjordes på barn i åldrarna 8-13 år fram att myoper
har mindre cup/disk kvot men man fann inget samband med graden myopi. Medan Chang,
et al. (2013) i sin studie fick fram att cup/disk kvoten ökade med åldern. Detta kan bero
på att Tong, et al (2004) gjorde sin studie på barn medan Chang,et al. (2013) gjorde sin
studie på vuxna.
I denna studie fick man fram att myoperna har något större max cup exkavation (se figur
9), men det finns ingen signifikant skillnad. Jonas, et al. (1999) beskriver att en större cup
area innebär en större exkavation. Då myoperna har något större cup area och även en
större max cup exkavation så stämmer detta med Jonas, et al. (1999).
Den lilla deltagare gruppen i denna studie kan var en av orsakerna till att man inte fann
någon signifikant skillnad mellan myoperna och emmetroperna. Genom att använda sig
av en större deltagare grupp både för myoperna och emmetroperna så kan man kontrollera
om det verkligen är någon skillnad mellan grupperna eller inte. Det skulle även vara
intressant att se en spridning mellan deltagarna i låg, medium och högmyoper.
För att utveckla och göra denna studie bättre skulle man kunna ha tre grupper med myoper
för att se om det verkligen är någon skillnad:
•
Låg myoper < -3,00
•
Medel myoper -3,00D till -6,00
•
Hög myoper > -6,00D
För att sedan göra samma typer av tester på en större deltagar grupp.
Även om det är en viss symmetri mellan ögonen, så skulle det vara intressant att analysera
vänster öga och jämföra med höger öga, eftersom denna studie endast analyserade höger
öga.
19
6 Slutsats
Denna studie visar att det inte finns någon skillnad på synnerven hos myoper och
emmetroper.
20
Referenser
Baker. G. E. (2009) Anatomy of vision. I: M. Rosenfield & N. Logan (red.) Optometry:
Science, Techniques and clinical management (ss.17-36) (2:a upplagan).
Edingburgh, Mass: Butterworth-Heinemann.
Bass. S. J. (2009) Examination of the posterior segment of the eye. I: M. Rosenfield &
N. Logan (red.) Optometry: Science, Techniques and clinical management (ss.277298) (2:a upplagan). Edingburgh, Mass: Butterworth-Heinemann.
Bates, R., Wong, D. & Bloor, P. (1988) Non-Contact Retinal Photocoagulation Using
the Volk + 90 Dioptre Lens. Eye. Vol.2, ss.409-411.
Chang, L., Pan, C-W., Ohno-Matsui, K., Lin, X., Cheung, G. C. M., Gazzard, G., Koh,
V., Hamzah, H., Tai, E. S., Lim, S. C., Mitchell, P., Young, T. L., Aung, T., Wong,
T-Y., Saw, S-M. (2013) Myopia – related fundus changes in Singapore adults with
high myopia. American journal of ophthalmology. Vol. 155. No.6, ss. 991-999.
Chui, Y. P., Yap, K. H., Chan, H. L. & Thibos, N. (2005) Retinal stretching limits
peripheral visual acuity in myopia. Vision Research, Vol.45(5), ss.593-605.
Curtin, B. J. & Karlin, D. B. (1970) Axial length measurement and fundus changes of
the myopic eye. Transactions of the American Ophthalmological Society, Vol. 68,
ss.313-334.
Frederick, D. (2002) Myopia. British medical journal, Vol.324, ss.1195-1199
Goldschmidt, E. & Jacobsen, N. (2013) Genetic and environmental effects on myopia
development and progression. Eye. Vol.28, ss.126-133.
Grosvenor, T. (2007) Primary care optometry. (5:e upplagan) Missouri,
Butterworth-Heinemann.
Grosvenor, T. & Goss, D. (1999) Clinical management of myopia. Boston, Mass:
Butterworth-Heinemann
Huang,C.Y., Hou, C.H., Lin, K. K., Lee, J. S. &Yang, M. L. (2014) Relationship of
lifestyle and body stature growth with the development of myopia and axial length
elongation in Taiwanese elementary school children. Indian journal of
ophthalmology, Vol. 62, ss. 865-869.
Iribarren, R. (2015) Crystalline lens and refractive development. Progress in retinal and
eye research, ss. 1-21.
21
Jonas, J. J., Budde, W. M., Panda- Jonas, S. (1999) Ophtalmoscopic evaluation of the
optic nerv head. Survey of ophthalmology, Vol. 43, no.4, ss. 293-320.
Kai-shun Leung, C. Cheng, A. C. Chong, K. Leung, K.S. Mohamed, S. Lau, C. Cheung,
C. Chu, G. Lai, R. Pang,C. Lam, D. (2007) Optic Disc measurements in myopia
with optical coherence tomography and confocal scanning laser ophthalmoscopy.
Investigative ophthalmology & visual science. Vol. 48, ss. 3178-3183.
Kanski,J.J & Bowling, B. (2011) Clinical ophthalmology. (11:e upplagan) Edinburgh.
Elsevier.
Levin. A. L., Nilsson, S. F. E., Hoeve, J. V., Wu, S. M. (2011) Adler´s physiology of
the eye (11:e upplagan) Edinburgh. Elsevier.
Logan, N. (2009) The development of refractive error. I: M. Rosenfield & N. Logan
(red.) Optometry: Science, Techniques and clinical management (ss.159-171) (2:a
upplagan). Edingburgh, Mass: Butterworth-Heinemann.
Lundmark, P.O. Skjöld, G. B. Naevdal, P. A. Volden, O.K. Belgum,M. ( 2010) Use of
the ISNT rule for optic disc evaluation in 40 to 79 year old patients seen in
optometric practice. Scandinavian Journal of Optometry and Visual Science, Vol.
3, No. 1, ss. 16-22.
Opko. Spectral OCT SLO combination imagine system. Bruksanvisning.
Prokopich, L., Hrynchak, P & Elliott, D.B. (2007) Ocular helth assessment. I: D.B.
Elliot (red.) Clinical procedures in primary eye care (ss. 221-314) (3:e upplagan).
Edingburgh, Butterworth-Heinemann.
Remington, L. A. (2005) Clinical anatomy of the visual system (2:a upplagan). St.
Louis: Butterworth Heinemann.
Tong, L., Saw, S-M., Chua, W-H., Luu, C., Cheng, B., Yeo, I., Wong, E., Tan, D. &
Koh, A. (2004) Optic disc and retinal characteristics in myopic children. American
journal of Ophthalmology. Vol. 138, no. 1, ss. 160-162.
Vitale, S., Sperduto, R. D & Ferris, F. L. (2009) Increased prevalence of myopia in the
united states between 1971-1972 and 1999-2004. Archives of Ophthalmology. Vol.
127, no.12, ss.1632-1639.
Wojtkowski, M., Leitgeb, R., Kowalczyk, A., Bajraszewski, T. & Fercher, F. A. (2002)
In vivo human retinal imaging by Fourier domain optical coherence tomography.
Journal of Biomedical Optics,Vol. 7, no.3, ss.457-463.
Young, T. L., Metlapally, R. & Shay, A. E. (2007) Complex trait genetics of refractive
error. Archives of Ophthalmology, Vol.125(1), ss.38-48.
22
Bilagor
Bilaga 1
______________________________________________________________________
Informerat samtycke – Synnervens utseende hos myopa med
OCT
Välkommen till Linnéuniversitetet som deltagare till mitt examensarbete i Optometri.
Denna studie har som mål att undersöka hur synnerven ser ut och jämföra utseende
mellan närsynta och dem som inte har något synfel.
Så går det till:
För att utvärdera om du är en lämplig deltagare för denna studie, kommer jag att kolla
på dina ögon i biomikroskopet för att se att det inte finns några förändringar i ögonen,
och sedan göra en snabb utvärdering av ditt synfel. Om dessa värden visar att du passar
in, kommer vi sedan att mäta din synnerv med hjälp av ett avancerat instrument som
kallas optical coherence tomography (OCT). Du kommer att få fästa blicken på en kors
medan instrumentet tar några bilder av synnerven. Tiden för mätningen av ditt synfel tar
ca 15 minuter och mätningen med OCT tar ca 10 minuter. Patienten utsätts vare sig för
risker eller obehag. All mätdata avidentifieras i rapporten och ingen obehörig kommer
att få tillgång till resultaten.
Tack för din tid och medverkan i min studie.
Jag har muntligt och skriftligen informerats om studien och har tagit del av ovanstående
skriftliga information. Jag är medveten om att mitt deltagande i studien är fullt frivilligt
och att jag när som helst, och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.
Jag samtycker till att deltaga:
………………………………………………………….
Namn: ………………………………………………… Datum: ………………….
Ålder:……………..
______________________________________________________________________
Elin Borgqvist
Handledare: Baskar Theagarayan
Telefon: 072-xxxxxxx
PhD, Universitetslektor
Mail: [email protected]
Mail: [email protected]
Optikerstudent
I
Bilaga 2
Journal
Patient nummer: …………………………..
Kön: ……………………………….
Ålder: ………………………………
Refraktion:
H: ………………………………………………………………..Visus…………………
H
Disc area:………………….
Cup area:………………….
Rim area:………………….
Cup/disc Horizontal:………..
Cup/disc Vertical:..………….
Cup/disc area ratio:………….
Mean cup depth:…………….
Max cup depth:………………
II
Linnéuniversitetet
Kalmar Växjö
Lnu.se
III
