Oprövat politiskt landskap i antågande
Riksdagsvalet 2014 har förutsättningar att ge resultat som
ganska radikalt ändrar Sveriges politiska landskap: regeringsskifte; partiledarbyten; uppbruten blockpolitik; partier som lämnar (eller kommer in i) riksdagen; ett stort vågmästarparti (som ingen vill samarbeta med). Enkla räkneövningar med den senaste opinionsmätningen, utan djupare statsvetenskaplig ansats, visar på
komplexiteten och utmaningarna att få till stånd ett stabilt och hållbart regeringsunderlag för kommande fyra år.
Samtidigt står den ”svenska modellen” inför stora utmaningar framöver. De är bl a välfärdsstatens utformning och finansiering, den
höga arbetslösheten, bostadspolitiken, integrationspolitiken, konkurrenskraften och
globaliseringen, skolan och klimatutmaningarna – och nu
på senare tid även försvarspolitiken. Stora frågor som behöver – oavsett utgången av valet – breda parlamentariska beslut som ger en hållbar och förutsägbar politik. Valrörelsen har dock hittills visat på låga ambitioner
från båda sidor att klargöra den långsiktiga viljeinriktningen och visionerna. Debatten har visat en tendens till att
fastna i alltför kameral syn på statsfinanserna och oenighet i detaljfrågor. Det främjar inte möjligheten att ta tag i
framtida utmaningar och frågor. Men valrörelsen har ju å
andra sidan bara börjat – 130 dagar återstår.
Denna Veckans tanke försöker identifiera några av frågorna knutna till det möjliga nya politiska landskapet och ge
några tänkbara svar eller spekulationer kring dessa frågor.
FREDAGEN
2 MAJ 2014
2. Kommer Vänsterpartiet att ingå i regeringen?
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har bäst förutsättningar att hitta minsta gemensamma nämnare kring en ekonomisk politik som är hållbar för den kommande mandatperioden 2014-2018. Om Vänsterpartiet tonar ned en del
av sina skattehöjnings- och bidragsambitioner – vilket partiledaren Sjöstedt signalerar, lär det finnas plats i regeringen, men det är V som måste göra de största eftergifterna t ex kring skattehöjningar och bidragssatsningar.
Alternativ
(indirekt stöd)
S+MP
(V)
S+MP
+V
S+MP
+FP
M+FP
+MP
(KD?/C?)
S+M
Andel %
Sannolikhet %
43.3
Hög
51.9
49.1
40.5
57.2
Hög
Medel
Låg
Låg
3. Hur stor är risken för nyval?
Löfvens regeringsbildning kan bli komplicerad, inte minst
beroende på vilken roll Vänsterpartiet ska få spela – ministerposter eller passivt stöd – och vilket inflytande Sverigedemokraterna får i riksdagen. Det kan sätta Sverige i politiskt baklås under hösten. Svenska nyval – eller extra val
– är dock sällsynta; förra gången Sverige höll extraval var
för mer än 55 år sedan. Ett extraval kan ge Alliansen möjlighet till regeringsmakten p g a en redan beprövad regeringsduglighet. Men mer troligt är att Fredrik Reinfeldt, efter Löfven, får pröva förutsättningarna för en ny regering.
Det kan öppna upp för Miljöpartiet som koalitionspartner
för de borgerliga partierna.
1. Vem vinner riksdagsvalet den 14 september?
Den mest rimliga utgångspunkten är att regeringsunderlaget baseras på Socialdemokraterna och Miljöpartiet enligt dagens opinionsläge. Dessa två partier får av Svensk
Väljaropinion 43 procent (Alliansen 37 procent). En sådan
minoritetsregering behöver således stöd från antingen
Vänsterpartiet (9 procent) och/eller något/några av de fyra
borgerliga partierna. En storkoalition mellan Socialdemokrater och Moderater à la Tyskland är en möjlighet men
den har fortfarande en relativt låg sannolikhet.
4. Ger riksdagsutfallet ökad politisk osäkerhet?
Regeringsskiften ger per definition alltid ökad osäkerhet
då politikens innehåll inledningsvis är oklart samtidigt som
personers förmåga att samarbete och leda landet av naturliga skäl är oprövad.
Procent
M
FP KD
C
S
MP
V
SD
Val-10
30.1 7.1 5.6 6.6 30.7
7.3
5.6 5.7
Senaste 24.3 5.8 3.4 3.8 32.9 10.4 8.6 8.2
M+FP+KD+C = 37.3%, S+MP+V = 51.9%. Källa: Svensk väljaropinion.
5. Vem blir Sveriges näste statsminister?
Om Stefan Löfven får talmannens uppdrag att bilda regering så är det en person som visserligen besitter bred po-
litisk erfarenhet men som ännu inte är ”tryck-testad”
Veckans Tanke
för tuffa förhandlingar med olika delar av Socialdemokratin, med de möjliga koalitionspartierna (Miljöpartiet/Vänsterpartiet), med LO och med de borgerliga partierna. Förväntningarna kommer att vara höga på Löfven att leverera ”förändringar och återställarpolitik” efter att Socialdemokraterna varit borta från makten i åtta år.
6. Vad händer med Alliansen?
Sverige är på väg mot ett förändrat politiskt landskap
med sannolikt mindre blockpolitik. Opinionsläget i dag betyder också att två partier (KD/C) kan komma att lämna
riksdagen samtidigt som ett nytt (FI) kan vara på väg in.
Det kan både förenkla och försvåra att nå uppgörelser
över blockgränsen. Mycket talar för att Alliansen upphör
att existera i sin nuvarande form – det formella samarbetet kan bli lösare eller helt upphöra samtidigt som partiledare kan välja att avgå om valresultatet blir svagt, t ex
Annie Lööf, Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt. Deras
efterträdare, vilka i dag inte är uppenbara, får stor betydelse för möjligheterna till ökat politiskt samarbete inom
borgerligheten och mellan partierna i riksdagen.
7. Vilka huvudspår följer den ekonomiska politiken?
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har i miljarder kronor
räknat presenterat en omfördelningspolitik som innebär
– i jämförelse med Alliansen – mer pengar till den offentliga sektorn (vård, skola omsorg) samt satsningar på infrastruktur och arbetsmarknad. Därtill ska trygghetssystemen,
höjd a-kassa och sjukförsäkring, stärkas. Dessa reformer
ska finansieras bl a genom högre inkomst- och punktskatter, borttagande av rabatt på arbetsgivaravgift för unga
och höjd krogmoms. Svensk ekonomisk politik tycks därmed, även med beaktande av Alliansens politik, ha nått
vägs ände vad gäller nya skattesänkningar. Dock är alla
reformer ännu inte presenterade; de politiska partierna
från båda sidor väntas av valstrategiska skäl komma att
använda Almedalsveckan, sommartal och valrörelsen/valmanifest (augusti/september) för nya utspel/förslag för att
få väljarnas uppmärksamhet.
8. Vilken ”sida” har bäst tillväxtpolitik?
En rättvis jämförelse är svår att göra då det i dag saknas
ett sammanvägt och färdigförhandlat tydligt alternativ till regeringens vårproposition och ekonomiska politik.
Den rödgröna ekonomiska politiken har förutsättningar
att uppnå en högre verkningsgrad på den ekonomiska tillväxten kortsiktigt jämfört med Alliansens politik. Alliansens
politik har däremot hittills visat sig ha goda effekter på
ekonomins utbudssida, t ex genom ett ökat arbetskraftsutbud, vilket därmed bygger ekonomisk tillväxtstyrka långsiktigt. En förhöjd osäkerhet kring framtida skattenivåer är
dock generellt sett tillväxtnegativt.
miska politiken spelar roll för enskilda grupper och sektorer
i samhällsekonomin. Regeringsskiften har satt avtryck i de
ekonomiska kurvorna men har ofta föregåtts av stora obalanser i ekonomin som krävt stora politikskiften. Att ”normal” ekonomisk politik sällan sätter de riktigt stora avtrycken i aktivitetsnivån beror på flera faktorer: dels har Sverige
ovanligt stort utlandsberoende, vilket har stor inverkan på
svensk ekonomi och begränsar de politiska frihetsgraderna; dels är den ”svenska ekonomiska modellen” självgående; dels har flera av de politiska partierna rört sig
mot mitten på den politiska skalan; dels finns det stabiliseringspolitiska ramverket sedan mitten av 1990talet, vilket begränsar finanspolitikens manöverutrymme.
10. Är det rimligt att behålla överskottsmålet?
Både regering och oppositionspartier (Socialdemokraterna
och Miljöpartiet) värnar starka statsfinanser, vilket är positivt/stabiliserande för svensk ekonomi. Överskottsmålet för
offentliga finanser (1 procent över konjunkturcykeln) har
fortsatt brett politiskt stöd. Det är dock rimligt att räkna
med att en diskussion kring förändringar av överskottsmålet initieras efter valet mot bakgrund av en låg statsskuld.
Oavsett hur diskussionen landar är det viktigt att den ekonomiska politiken framöver utformas på ett sätt som ger
förutsägbarhet och brett parlamentariskt stöd kring framtida ekonomisk-politiska spelregler.
11. Hur påverkas Riksbankens penningpolitik?
Sannolikt i mycket begränsad omfattning. En utdragen
period med oklart parlamentariskt läge talar för – allt annat lika – ökad penningpolitisk försiktighet eftersom den
riskerar att ge negativa tillväxteffekter genom lägre konsumtion och investeringar. Samtidigt kan kronan försvagas, vilket höjer den importerade inflationen. Ett regeringsskifte med en ekonomisk politik som blir något mer efterfrågeorienterad – men upprätthåller överskottsmålet – gör
att behovet av fortsatt expansiv penningpolitik ändå
består. När det gäller hushållens skuldsättning förväntas
inte synen ändras: ambitionen lär kvarstå att försöka motverka att hushållens skuldrisker ökar från dagens nivåer.
12. Hur reagerar finansmarknaderna?
Det finns flera faktorer som talar för att immunförsvaret
mot politisk osäkerhet är starkare i dag än på mycket länge. För det första präglas svensk ekonomi av starka statsfinanser och stora bytesbalansöverskott; det minskar förutsättningarna för en skuldriskpremie för svenska staten. För
det andra är olikheterna i ekonomisk politik mellan flera
partier ganska små vilket, i alla fall på papperet, ger möjlighet till politiska kompromisser. För det tredje förhindrar
det ekonomisk-politiska ramverket med bl a överskottsmål
alltför vidlyftiga reformer. Men politiska baklås – och
osäkerhet – är aldrig något som gillas av investerare.
9. Spelar det någon roll vem som regeringar?
Utgångspunkten är att ju svagare ställning en regering har
desto större blir behovet av kompromisser vilket ökar sannolikheten för en mer expansiv finanspolitik. Den ekono-
Robert Bergqvist, [email protected], 070-445 1404
Twitter: @BergqvistRobert
2
