HANS-GÖRAN HANSSON
ELDSJÄLAR KAN FÖRSÄTTA BERG, DET VET VI. KOMBINERAS KUNNIGA ENTUSIASTER MED PROFFSIG FACKKUNSKAP OCH
DESSA FÅR UPPBACKNING AV SAMHÄLLET, KAN MYCKET BLI RIKTIGT BRA. FiN HAR I TIDIGARE UTGÅVOR UPPMÄRKSAMMAT BIOTOPRESTAURERANDE OCH -FÖRBÄTTRANDE ARBETE, SOM SEDAN MITTEN AV 80-TALET PÅGÅR MED HJOÅN. DET
FÖR VÄTTERNS LEKVANDRANDE FISK SÅ VIKTIGA LILLA VATTENDRAGET. NÄRINGSFATTIGA VÄTTERN, MED SIN VÄLDIGA
VOLYM FRISKT VATTEN OCH SINA FISKBESTÅND, KOMMER AV ALLT ATT DÖMA ALLTMER HAMNA I FOKUS. ANTALET EXPLOATERINGSINTRESSEN VÄXER OCH SKÖTS INTE NATURA 2000-RESURSEN MED LÅNGSIKTIG VARSAMHET KAN OMISTLIGA
VÄRDEN GÅ TILL SPILLO SKRÄMMANDE FORT.
JOHAN LEANDER
pH7
Oktober kom och Hans-Göran Hansson
vid Hjo kommun meddelade att nu var
dags ta prover på öring som intagit position för lek i lilla Hjoån och honfiskarna
dessutom förses med en liten tingest ytterst i »äggläggningsröret«. Med syfte att
man senare ska kunna kartlägga var de
väljer att lägga sina romkorn – och på individnivå; så kallad oviduktmärkning.
Förra gången jag besökte Hjoån var
vid mitten av april och ärendet då gällde
Vätterns harr. Det finns skäl att bekymra sig för harrens fortbestånd (sydligaste
beståndet i Sverige) men våren 2014 visade på positiva tendenser, inte minst
genom statistik från Hjoån. (Läs gärna
rapporter som finns på Vätternvårdförbundets hemsida: www.vattern.org).
Harren fanns rekordtidigt på plats i
ån – 20 mars – alltså nästan en hel månad innan lekfredningen! Nedre delen
av ån var i april väl besatt av välvuxna
ivrigt lekande harrar. Glädjande ljus under annars hotfullt mörka moln.
Vid mitt besök nu i oktober silade ljuset milt genom den glesnande lövsal
högresta alar och andra lövträd skapar
kring friskt porlande, lite humusfärgat
vatten. Åns dalgång inger en känsla av
HJOÅN
ÖRINGEN
NÅR NYA
LEKBOTTNAR
av: Thommy Gustavsson
och Hans-Göran Hansson
grön katedral – ett rum mitt i idyllen Hjo
som sommartid fylls med blomster och
en symfoni av fågelsång. Vattnet håller pH7, neutral surhetsgrad, som passar fisk, flodnejonöga, kräftdjur, musslor
och andra organismer – växtlighet och
djurliv i rik biologisk mångfald. Som
det ska vara – inte bara i ett naturreservat som detta. En tillgång som avsevärt
höjer värdet på stadsmiljön och som hjoborna lärt sig uppskatta och stolt värna.
Inräknat livet under vattenytan! Omsorgen märks – det är rent, snyggt och fritt
från åverkan. Ån slingrar naturligt i ett
Inför och under lekvandringen rustar sig öringen med ett hårdhudat yttre. Fjällen sluts och
slemskiktet förstärks för att klara omilda törnar mot stenar, stockar och andra hårda föremål.
Viljan att ta sig fram till lekbädden är obändig. Öringhonan på bilden nedan återhämtar sig,
efter provtagning och påverkan av lugnande medel, i svalt syrerikt vatten intill strömmen.
växlande tempo med forsar, stryk och
höljor, mycket fin och grov död ved får
ligga kvar allt eftersom träd faller. Viss
röjning sker – men med eftertanke.
Förra året, övervanns ytterligare tre
vandringshinder. Omlöp vid Stampens
kvarn samt nedanför Herrekvarn invigdes i oktober 2013 och godkändes, togs
omgående i bruk av tuffa hårdhudade
öringar. De besatte och skottade utan vidare krus ner sina ägg som befruktades
med mjölke i lekbottnar med grus som
lagts ut endast två dygn tidigare. (Öringarna brydde sig inte om att utlagt grus
»skall ligga till sig rätt lång tid i vattnet«.)
– Vi bygger med framtidsperspektiv
sett i århundraden och prioriterar naturens arkitektur och egna material framför konstruktioner i järn och betong. Vi
försöker i möjlig mån hitta givna vägar
för vattnet hellre än att påtvinga miljön
konstruktioner. Utnyttjar landskapets fason och jobbar typ »medströms«, förklarar Hans-Göran som med vänner i fiskevårdsområdet hållit på med projektet
sedan mitten av 80-talet. Under flera år
håvade och kånkade de öring förbi hindren. Målinriktat envisa, som öringar!
Öringen tar sig nu hela vägen upp till
(dock ännu inte in i) Mullsjön och vidare upp i Smedstorpabäcken vilken kommer ur skogsmark och linjerätad rinner
genom odlingsmark innan dess vatten
går ut och blandas med Hjoån.
VÄTTERNÖRING
JOHNNY NORRGÅRD
Öringen förvaras en kort stund i ett tråg
där lugnande preparat tillsats vattnet.
FOTON: HANS-GÖRAN HANSSON
60
Johnny Norrgård elfiskar efter främst honfiskar
och assisteras av Hans-Göran Hansson, öringprojektets frontperson i Hjo, samt Johan Leander från
Svenska Lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå. Öringarna vägs, mäts, fjällprov tas och honorna förses
med en pit tag som förs in i äggläggningsröret.
En hona och tre hanar blev det i håven
nedom dämmet vid Grebbans kvarn – platsen öringsafaris utgår från. Det första 183
meter långa omlöpet som anlades smälter
väl in i omgivningen, passerar på norra
sidan och utgör i sig en för öring och annat
vattenliv produktiv miljö.
Målet flyttas fram och är nu att öppna
för öring att gå in i Mullsjön och vidare
i dess tillflödande bäckar, utvidga arealen lekbottnar. Det kan nämnas att vattensystemet utöver sjön Vätterns öring
även håller ett stationärt bestånd och
man har under sommaren tagit dna-prov.
Mejlbesked från Hans-Göran:
Hej! Vi har ju haft några aktiviteter i och
runt Hjoån den senaste tiden. I slutet av
augusti elfiskade vi i Ebbetorpsbäcken,
Smedstorpsbäcken, Hultabäcken och
Hjoån. Avsikten var att ta dna-prov på
ett antal öringar i Hjoån och i biflödena.
Vi fångade totalt 190 fiskar och prov togs
på 140 av dem. Proverna ligger i sprit i
väntan på analys. Deltagare i fisket var
undertecknad och Johnny Norrgård.
Återkommer med labbsvaret men väntetiden kan vara lång – upp till ett år.«
Vid FiN:s besök pågår ovidukt-märkning för att registrera precist var i Hjoån
respektive öringhona valt att lägga sin
rom (lekgropar) – relaterat strömhastighet och bottensubstrat, storlek på stenar
och på fisk. »Pit tags« införs i äggledarrörets öppning och placeras i lekgropens
botten av öringhonan vid äggläggning.
Tagen kan senare lokaliseras och identifieras med avläsningsinstrument (ej gps
som inte funkar inte under vattenyta).
Johnny Norrgård går främst med elaggregat och håv medan Johan Leander
62
Öringvänner! Från vänster: Hans-Göran Hansson, Jesper Pettersson (öringsafariguide
från fvo), Johnny Norrgård (limnolog) med sina barn Vidar och Wilda, Johan Leander
(Svenska Lantbruksuniversitetet, Umeå) och Johan Fägerhag (öringsafariguide från fvo).
och Hans-Göran agerar backlinje med
uppgift att fånga öring som smiter förbi första håven och nedströms. Johnny
berättar att större öring tidigt känner av
elen och kan vara svåra haffa i garnet.
Det är praktfulla öringar som får utstå tillfälligt obehag. Honorna mer diskret skyddsfärgade medan hanarna lyser av höstens gulorange, skillnad syns
på håll genom håvgarnet. De mäktigaste
öringarna som kliver upp från Vättern
mäter över 90 cm – den för dagen största
håvade honan noteras till drygt 75 cm.
Rapport från två provfiskedagar:
»Hej! Helgen 4-5 okt fångade vi ca 45 st
leköringar i Hjoån mellan gamla Hammarsdammen och Herrekvarn. En
sträcka på ca 1,2 km. 21 st var honor
och ingen av honorna hade lekt. Honorna
märktes med en pit-tag i äggläggningsröret och fjällprov togs. Detta är ett led i
lekgropsinventeringen som pågått i Hjoån ett par år för att undersöka hur fisken
vandrar och var i systemet den leker.
Meningen är också att koppla storlek på
hona till storlek på lekgroparna och även
till strömhastighet och bottensubstrat.
Längden på fiskarna var 45–75 cm. Alla
öringarna återutsattes på den plats där
de fångades. Fångstmetod elfiske. Vattentemp 13,5 grader. / Hans-Göran«
Skiss och foto över provtagningssträcka Ånabacken – 50 meter med 30 st provtagningspunkter av bottenfaunan (M42-metoden).
Provtagningslokal
Ånabacken
FOTO: LEIF EHNSTRÖM
Öringlek.
Vattentemp
13,5°!
Så hur bedömer hon på vattendragen?
­ – Åns struktur är bra, särskilt gynnsam inom naturreservatet, där den inrymmer ett brett register skilda biotoper.
Bottnen är omväxlande med partier av
sand, stenar i olika storlekar och gropighet, rotsystem från träd av olika storlek
armerar strandbrinken och ger gömslen
åt fisk och »småkryp«. Skuggning från
större lövträd och buskage håller tillbaka växtlighet särskilt i vattnet. Död
ved i stort som smått i vattnet är mycket
viktigt och det inslaget är kunnigt tillgodosett. Mycket försurningskänsliga arter, som åsandslända (Ephemera danica)
och märlkräfta (Gammarus pulex) indikerar god vattenkemi. Ett par inslag
bäcksländor och ytterligare arter dagsländor förstärker intrycket och i övrigt
finns gott om mat för fisk att växa upp
på; allt från fjädermygglarver till vattengråsuggor, snäckor och längre upp i
systemet gott om nattsländelarver. Miljön innefattar också grunda skyddade
partier för yngel som passerat gulesäckstadiet att växa till sig i, innan de är vuxna att ta sig an stridare djupare vatten.
Strömrikt
N
MARGARETA SETTERBERG
ning
o
Fot
SKISS OCH FOTO: LIMNIA
Margareta Setterberg, biolog med
limnologisk inriktning och känd flugfiskare, driver företaget Limnia och har
senast i år gjort undersökningar av bottenfauna och presenterat analys i en rapport beställd av Hjo kommun. Inventeringen har skett vid Ånabacken i Hjoån
samt uppströms i övre delen av Smedstorpabäcken och där denna mynnar ut i
Hjoån, strax nedom Mullsjön. Arter och
individtäthet redovisas samt slutsatser
kring vattendragets allmäntillstånd.
63
STRÖMSHOLMSDAMMEN
ÄR NUMERA EN RUIN,
INNESLUTEN OCH FÖRSKÖNAD
AV GRÖNSKA.
DAMMLUCKAN TOGS BORT
OCH ÖRINGEN FORCERAR IDAG
HINDRET UTAN SVÅRIGHET.
– PROVTAGNINGSAVSNITT
Öringen ska fram mot nya lekbottnar. Etappmål för öppnad vattenväg har nåtts 2001
och senast 2013 (se röd streckmarkering). Mullsjön och dess tillflöden återstår att erövra.
Röda punkter visar var Margareta Setterberg gjort provtagningar till underlag för sin rapport. Fotot på öringen som sluggar sig fram är påpassligt taget av Hans-Göran Hansson.
EBB
195
väg
ER
N
HJO
ÅN
TT
N
2001
OÅ
VÄ
KULLABÄCKEN
HJ
R ik s
SMEDSTO
RPA
BÄC
KEN
LTA
B
MULLS JÖN
2013
GRAFIK: THOMMY GUSTAVSSON
KEN
HU
BÄC
Gul forsslända (Heptagenia sulphurea)
är en dagsländeart som vill ha snabbt
vatten och förekommer i Hjoån.
N
ÄC
K
RPS
EN
ETO
Margareta Setterberg ger en eloge
till dem som arbetar med ån i det att
man bygger vidare på vattnets egna
inredning och omgivning. Utan onödig klåfingrighet flyttar lite sten här
och där och öppnar för passage förbi
hinder på ett integrerat sätt, i fas med
naturen istället för att konstruera och
uppföra fundament modell laxtrappa.
Omlöpen har ordnats till för att smälta in i befintlig helhet.
Detta om blå huvudstråket, Hjoån,
som levererar så mycket mer än vatten
till Sveriges näst största sjö Vättern.
Vad gäller anslutande Smedstorpabäcken högre upp i systemet är förhållandena annorlunda. Öringen når sedan ett år fram till och vidare in i den
vilket i sig är historiskt noterbart.
Margareta beskriver vidare hur hon
genomfört provtagningar utfrån M42metoden och senare gjort analys av
insamlat material, från ett referensområde i bäckens övre del samt där
denna mynnar i Hjoån. Bäcken kommer ur skogsmark med lägre pH och
eutroferas, tillförs alltmer näring, där
den rätlinjig flödar vidare genom odlingsmark. Mark som lätt eroderar och
läcker näring på grund av otillräckligt
bevuxna kantzoner.
Bäcken, men även jordbruket, skulle
tjäna på en kantzon med fler träd och
buskage vars rotsystem binder jord, suger upp och filtrerar näringsläckage.
Samtidigt ger skuggning fördelar åt
bäckens djurliv och fotosynteseffekten dämpas med mindre beväxning till
följd – särskilt i vattnet. Resultat: mindre växtröjningsarbete för jordbrukaren och ett friskare vattenflöde.
Men även en rätlinjig bäck vars uppgift är att vara och till fason är ett dike
kan biotopförbättras och Hans-Göran
med kollegor i fvo har placerat ut större
stenar i grupperingar för att åstadkomma tempoväxling och varierad styrning
av vattenflödet till gagn för ökad biologisk mångfald – om än en utifrån förutsättningarna begränsad sådan.
»THERE´S A CRACK IN EVERYTHING,
THAT´S WHERE THE LIGHT COMES IN«
Leonard Cohen
64
Hans-Göran Hansson är en mycket
driven och erfaren flugfiskare – det kan
jag själv vittna om – särskilt vad gäller
havsöring och lax. Med åren har intresset förskjutits alltmer till att vårda vatten och fiskbestånd och skötebarnet är
förstås Hjoån som ligger inom synhåll
från bostaden intill naturreservatet, som
skär mitt genom staden.
– Jag känner alltmer för att ge tillbaka,
att värna fisk och vatten, resonerar han
idag. Han organiserar arbetet och håller även i populära öringsafaris och den
kursverksamhet som sprider erfarenhet
er kring vattenvård, utifrån egna praktikfallet.
Projektet Hjoån är ett skolexempel på
framgångsrikt förändringsarbete. Inte
minst vad gäller att göra allmänheten
delaktig – från skolklasser till seniorer.
Genomtänkt handlande och långsiktighet präglar verksamheten.
Till att börja med utfördes de flesta insatser i huvudsak ideellt och idealiteten
är fortfarande ett bärande inslag. Men
efter hand har inte bara Hjo kommun
helhjärtat ställt upp med stöd i olika former. I takt med att resultat och framsteg
redovisats har värdefulla ekonomiska
resurser ställts till förfogande av: Swedbank Sparbankstiftelsen Alfa, Svenska
Naturskyddsföreningens miljöfond, Bra
Miljöval, Naturvårdsverkets lokala in-
öringsafari
vesteringsprogram (lip), Insamlingsstiftelsen Fiskvård i Skaraborg (f.i.sk),
Statliga Fiskevårdsmedel samt Hjoåns
fiskevårdsområde.
Samorganisationen Vätternvårdsförbundet består av länsstyrelserna kring
Vättern och bland mycket annat samlar den in fakta och presentera rapporter kring sjön med tillflöden. Hemsidan
www.vattern.org utgör ett bibliotek fyllt
med intressanta forskningsrapporter och
dokument, aktuella som historiska. Exempelvis finns där rapport över romtäkter efter harrleken i våras, författad av
Niklas Nilsson vid Jönköpings Fiskeribiologi AB. Konsulten Limnia har, som
framgår av denna artikeln, en viktig roll.
­ Med i bilden finns självklart Älvräddarna – anförda av Christer Borg – som
på nationellt och lokalt plan arbetar för
skydd och återskapande av levande vatten, öppnande av vandringsvägar för fisk
och andra vattenlevande organismer. FiN ser det som en självklarhet för
flugfiskare att vara medlem i Älvräddarna. Många droppar kan urholka
sten. www.alvraddarna.se
65
hjo.se
