VERSIO 9

Allmänna utskottets betänkande 4/2009 om
kyrkostyrelsens framställning 6/2008 som gäller
kyrkans fyraårsberättelse för åren 2004–2007
Ärende nr 2006-00971
Kyrkomötet har i plenum den 4 november 2008 remitterat kyrkostyrelsens framställning
6/2008, som gäller kyrkans fyraårsberättelse Mångfaldens kyrka, till allmänna utskottet.
Utskottet har vid behandlingen av ärendet hört teologie studerande Daniel Björk, chefen
för kyrkans forskningscentral Kimmo Kääriäinen, kyrkans forskningscentrals forskare
Kimmo Ketola, teol.lic., pastor Marko Miettinen, kyrkans forskningscentrals
utbildningsplanerare Eeva Salo-Kopperi, programdirektör Georg Henrik Wrede från
undervisningsministeriet, chefen för fostran och ungdomsarbete Marja-Leena Toivanen,
kanslichef Risto Junttila och framtidsforskaren Ilkka Halava.
Ekonomiutskottet har gett allmänna utskottet utlåtande 1/2009 och förvaltningsutskottet
utlåtande 1/2009 i ärendet. Utlåtandena bifogas betänkandet.
Allmänt
Kyrkans fyraårsberättelse Mångfaldens kyrka ger en omfattande beskrivning av
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, dess omvärld och förändringar under åren 2004–
2007.
I fyraårsberättelsen behandlas församlingarnas verksamhet, personal och förvaltning,
information, helhetskyrkans verksamhet, kristna organisationer och samhällets attityder
och värderingar. Sammanställningen är omfattande både som forskningsrapport och som
verksamhetsberättelse.
Fyraårsberättelsen beskriver förändringarna i omvärlden. Utöver den historiska
granskningen presenteras slutsatser och varje avsnitt avlutas med en sammanfattning.
Utskottet konstaterar att det beskrivande, utvärderande skrivsättet, som strävar efter att
ge redskap för det framtida arbetet, har gett en utmärkt fyraårsberättelse.
Allmänna utskottet fäster i sitt betänkande uppmärksamhet vid de största förändringarna
och vid aspekter som kan antas ha betydelse för slutledningarna.
Kyrkan är till sin natur en tros- och kärleksgemenskap som genom församlingarna
betjänar medlemmarna och hjälper dem leva enligt sin kristna tro. Fyraårsberättelsen
fyller sin funktion bäst när den hjälper församlingarna, stiften, kyrkans centralförvaltning
och de kristna organisationerna att allt bättre stödja sina medlemmar i deras kristna tro.
Kyrkans organisation – de anställda, ekonomin och förvaltningen – är redskap för
verksamheten. Genom att redskapen utvecklas får församlingarna hjälp med att utföra
sin uppgift. Förändringar i människors livsmiljö och situation förändrar också kyrkan
och dess medlemmars verksamhetsmöjligheter. Förståelse av förändringen möjliggör en
positiv utveckling.
2
Kyrkan har under 2000-talet och de år rapporten omspänner gjort upp ett flertal
strategier. Fyraårsberättelsen ger den första möjligheten att i viss mån utvärdera hur
strategierna utfallit. I sitt betänkande 1/2005 har allmänna utskottet fäst uppmärksamhet
vid frågan om hur strategierna i slutändan inverkar på den egentliga verksamheten. Detta
är fortsättningsvis en central fråga.
Kyrkans primära arbete utförs i församlingarna och i någon mån via olika
samarbetsstrukturer. Genomförandet av de förändringar som fyraårsberättelsen beskriver
blir till största delen en uppgift för församlingarna. Stiftens uppgift är att underlätta
genomförandet genom att stödja och övervaka församlingarna. Kyrkomötet och kyrkans
centralförvaltning påverkar kyrkans samhälleliga ställning och kan utöver sina uppgifter
på övergripande kyrklig nivå hjälpa församlingarna genom satsningar som stöder
ekonomin, förvaltningen och verksamheten.
Fyraårsberättelsen baseras på gediget utredningsarbetet och församlingarnas verksamhet
beskrivs grundligt. I utredningarna har man använt sig av metoder som går djupare och
spänner över ett bredare fält än traditionell statistisk beskrivning av kyrkan. Många
arbetssätt och verksamhetsområden är på grund av det kyrkliga arbetets karaktär svåra
att beskriva och undersöka. Utskottet anser det vara en bra och lyckad lösning att
undersökningsmetoderna har utvecklats.
Primära utvecklingstrender
Utskottet fäster nedan uppmärksamhet vid de mest centrala utvecklingstrenderna som
berör kyrkan:
Värderingar och attityder. Folk litar på kyrkan, kyrkan uppskattas och bilden av kyrkan
är positiv. Samtidigt betonar finländarnas värderingar i allt högre grad individualitet och
konsumtion, och de individualetiska attityderna har blivit mera liberala och pluralistiska.
Engagemanget i offentliga institutioner, organisationer och partier, även kyrkan, har i
överensstämmelse med trenden i västlandet minskat. Mer än två tredjedelar av
befolkningen förhåller sig fortsättningsvis positivt till den lutherska kyrkan. Samtidigt
skapar kyrkans interna spänningar negativ publicitet.
Religiös aktivitet och identitet. Finland är i religiöst avseende ett relativt homogent land.
Befolkningen hör i snitt oftare till religiösa samfund än i övriga länder i Europa. Den
religiösa pluralismen ökar emellertid. Antalet registrerade religiösa samfund har
fördubblats på 15 år. Religiös delaktighet intresserar, men offentlig trosutövning är inte
vanligt. Av finländarna säger sig 37 procent tro på Gud enligt den kristna trosläran, men
procenten minskar. Andelen som tror på grundläggande kristna föreställningar har under
10 års tid genomgående minskat med cirka 10 procent. Omkring en tredjedel av
finländarna tror inte på liv efter döden.
Kyrkans medlemmar. Kyrkans medlemsantal har sjunkit stadigt och låg i slutet av 2007
på 81,7 procent. Medlemsantalet har sjunkit med 2,6 procent, omkring 62 000
medlemmar. Allt färre hör till kyrkan, särskilt i åldersgruppen 20–35-åringar. De
kyrkliga förrättningarna är den största enskilda orsaken till medlemskap. Viktiga orsaker
till att man ansluter sig till kyrkan är krissituationer i livet och önskan att stödja kyrkans
diakonala samhällsarbete. Antalet inträden i kyrkan minskade under fyraårsperioden.
Antalet utträden ur kyrkan har ökat i och med den nya religionsfrihetslagen och det är
3
färre som är starkt engagerade i kyrkan. Antalet personer som förbinder sig starkt till
kyrkan variera kraftigt i olika åldersgrupper. Bland de unga är andelen endast 20 procent.
De vanligaste orsakerna till utträde ur kyrkan är att kyrkan uppfattas som betydelselös
och intolerant eller att man upplevt besvikelser.
Kyrkans ekonomi. Församlingarna upplevde en gynnsam ekonomisk utveckling.
Församlingarnas ekonomiska ställning förstärktes men skillnaderna församlingarna
emellan var stora. Församlingarnas skulder är små. Det sammanräknade årsbidraget
räckte inte till för att täcka investeringar och lån. Kyrkostyrelsen godkände anvisningar
för ansvarsfull placeringsverksamhet. Församlingarnas inkomster kommer sannolikt att
minska under de kommande åren i och med att den befolkning som inträder i arbetslivet i
allt lägre grad hör till kyrkan och eftersom intäkterna av samfundsskatten minskar
märkbart.
Flyttningen inom landet och invandring. Den interna flyttningen inom landet är
omfattande. En del av församlingarna finns i tydliga utflyttningsområden.
Flyttströmmarna går mot de stora städerna, särskilt i södra Finland. En flyttning ser ofta
ut att bryta människors koppling till församlingen. Finland har tagit emot många
invandrare sedan 1990-talet. En stor del av dem är kristna från Östeuropa eller
västvärlden. Den lutherska kyrkan har mer än fyra gånger så många medlemmar med
invandrarbakgrund som de övriga kyrkorna tillsammans. I flyttningsaktivitetens
kölvatten ökar både den religiösa mångfalden och mångkulturaliteten inom
kristendomen.
Anställda och frivilliga. Bristen på arbetskraft ökar i kyrkan. Allt färre av dem som får
utbildning för kyrkliga arbeten tar anställning i kyrkan. De anställdas andliga och
kyrkliga identitet kräver mera uppmärksamhet både när det gäller dem som anställs och
de studerande. De som rekryteras till kyrkliga anställningar har en allt mer
mångskiftande andlig bakgrund. Många församlingsmedlemmar vill gärna göra
frivilliginsatser. Sådana möjligheter finns främst inom diakonin, musiken, klubb- och
hjälpledarverksamheten. Medlemmarnas möjligheter till ansvarstagande i verksamheten
inverkar allt mera på hur meningsfullt de uppfattar att församlingslivet är.
Den kristna traditionen. Verksamhet som för den kristna traditionen vidare är viktig för
medlemmarna. Förmedlingen av den kristna traditionen till barn minskar emellertid.
Stödjandet av familjer har fått stor uppmärksamhet. Föräldrar har en vilja att föra
traditionerna vidare men vet inte alltid hur de ska göra det. I religionsfostran har
församlingarna många möjligheter till samarbete med kommuner och organisationer.
Deltagandet i gudstjänster och annan samlande verksamhet har fortsatt att minska.
Församlingsarbetet baserar sig allt mera på samverkan och nätverkande med skolor,
läroanstalter, hobbyverksamhet och arbetsplatser. Att de stora årsklasserna blir äldre
inverkar på församlingarnas verksamhet. Kyrkans kommunikation har i allt högre grad
justerat fokus mot närvaro på webben, och kommunikationen via olika medier har blivit
mer mångsidig.
Utskottets ståndpunkt
Utskottet lyfter i sitt betänkande fram följande framtidsutmaningar:
4
Familj och fostran
Kristen fostran och stödjande av familjerna i denna uppgift hör till kyrkans viktigaste
verksamhet. När förmedlingen av den kristna traditionen till barnen försvagas bör
kyrkans stöd på detta område öka. Den kristna fostran stöder bevarandet av den kristna
tron och skapar en gemensam värdegrund. Etablerade verksamhetsformer inom den
kristna fostran är dagklubbar, öppna dagklubbar, minior- och juniorklubbar och
konfirmandarbete. Formerna för den kristna fostran har också utökats.
Söndagsskolarbetet
söker
nya
former
och
samarbetsmöjligheter.
Konfirmandundervisningen är en av kyrkans styrkor. Kyrkans familjerådgivning är
professionell och efterfrågad. På grund av överbelastningen vore det viktigt att styra mer
resurser till rådgivningen. Även annan verksamhet som stöder familjer och parrelationer
har funnit sina fasta former.
Familjen värdesätts allt mera. Ändå är det inte lika vanligt att den kristna traditionen
förmedlas från föräldrarna till barnen. Föräldrarna känner att de inte vet hur de ska göra.
Unga vuxna upplever allt oftare att den kristna tro som förmedlats till dem inte svarar på
deras livsfrågor. Församlingarnas kristna fostran har inte i samma mån som tidigare
lyckats med att efter skriftskolan knyta de unga till församlingsgemenskapen.
Kyrkans anställdas engagemang i kyrkan håller på att minska och även personalen
behöver andligt stöd. Ur perspektivet kristen fostran är det av betydelse att uttryckligen
barnledarna är den grupp av anställda som har den svagaste kopplingen till kyrkans tro
(Kati Niemelä, Uskonko niin kuin opetan? 2004). Kyrkans anställda bör ha en gedigen
utbildning och stark anknytning till kyrkan. Fungerande arbetsgemenskaper är en
avgörande förutsättning och resurs.
Församlingarna, stiften och kyrkans centralförvaltning har satsat märkbart på fostran.
Det finns material för kristen fostran hemma och med hjälp av gemensamma teman har
man strävat efter att stödja fostran. När den kristna fostran i hemmen har minskat har
också dess verkningar minskat. Kyrkan borde i allt högre grad stödja föräldrarna i deras
fostrargärning, men enbart församlingarnas resurser räcker inte för att ge en heltäckande
tidig kristen fostran. Kyrkan har också en viktig roll i skolorna och läroanstalterna. Den
vägen möter kyrkan många barn, unga och vuxna. Familjerna bör erbjudas lättanvända
redskap för kristen fostran som kan utgå till exempel från kvällsbönen, de bibliska
berättelserna eller sånger. Det finns gott om material, men uppmärksamhet bör fästas vid
att erbjuda redskap. Det är en utmaning att göra hjälpmedlen tillräckligt enkla, så att de
blir lätta att använda regelbundet. På grund av att skol- och läroanstaltsarbetet är viktigt
borde resurser styras så att församlingarnas och organisationernas anställda kan söka
samverkan och skapa nätverk till läroanstalterna. Det effektivaste stödet till familjerna är
hjälp i små vardagliga situationer och kristen fostran och detta ger en omfattande
multiplikativ effekt.
Medlemskap i kyrkan
Det ökande utträdet ur kyrkan har varit en stor källa till oro under närmare tio år.
Minskningen av medlemsantalet har hittills varit relativ men är nu också absolut sett.
Enligt de uppgifter utskottet har fått skedde ett speciellt stort antal utträden 2008.
5
Fortsättningsvis hör en mycket stor del av finländarna till kyrkan, över 80 procent. I
städerna finns dock områden där medlemsantalet har sjunkit till cirka 60 procent. Under
den senaste tiden har medlemsminskningen varit kraftig också i stadsregioner i norra och
östra Finland.
Lägsta
medlemssiffrorna
återfinns
i
kategorin
25–50-åringar.
Största
medlemsprocenterna finns uttryckligen i de nu växande äldre ålderskategorierna. Män
deltar allt mindre i församlingarnas verksamhet. Om inte den arbetsföra befolkningens
församlingstillhörighet ökar kan vi räkna med att kyrkans medlemsantal om 15 år har
minskat till cirka 75 procent utan utträden ur kyrkan. Utöver detta minskar kyrkans
medlemmar med cirka en procentenhet per år.
Kyrkans medlemsflykt gäller främst unga vuxna, men utskrivningstrenden har också
spridit sig till befolkningen i arbetsför ålder överlag. Utträden orsakas för det mesta av
att man upplever att kyrkan saknar betydelse eller att man har negativa erfarenheter och
uppfattningar om kyrkans attityder och lära. Dessa erfarenheter kunde kanske undvikas
och kyrkan bör därför fokusera på att möta människor med allt större öppenhet, positiv
attityd och ökad kommunikation. Negativa slutsatser om kyrkans lära och uttalanden är
en utmaning för kyrkan.
Förbindelsen till medlemskap i kyrkan har också från kyrkans egen sida varit en
problematisk fråga. Dels har man strävat efter att stärka medlemskapet och
medlemsidentiteten genom att lyfta fram saker som kyrkans medlemmar kan värdesätta
uttryckligen för att de är medlemmar i kyrkan. Ändringen av begravningslagen är ett
exempel på en betydande medlemsfråga. Medlemskapets betydelse betonas i vissa
kyrkliga förrättningar, i fadderskapet och i förtroendemannaansvaret i samband med
kyrkliga val. Å andra sidan anses det också vara viktigt att tröskeln för deltagande är låg.
I nästan all kyrklig verksamhet kan man delta oberoende av om man är medlem eller
inte. Kyrkan bör fundera över varför det lönar sig att vara medlem i kyrkan och hur man
tryggar finansieringsbasen för en verksamhet av nuvarande omfattning om
medlemsflykten
fortsätter
som
för
närvarande.
Ekonomiutskottet
och
förvaltningsutskottet har också fäst uppmärksamhet vid modellerna för medlemskap.
Kyrkan kan överväga två olika medlemskapsmodeller: är den i sin verksamhet i första
hand en kundägd kyrka som ger medlemsservice eller betonas den andliga gemenskapen,
kyrkan som Kristi kropp. Utmaningen ligger i att människor vill ha valuta för pengarna
och nytta av sitt medlemskap. Men medlemskapet i kyrkan kan inte bara ses genom
medlemsförmånerna. Kyrkans människosyn är mera än bilden av en konsumerande och
producerande människa. Dessutom kan det variera hur medlemsidentiteten riktas, om
den sätts i förhållande till lokalförsamlingen eller kyrkan i stort, och detta inverkar på
hur medlemskapet gestaltar sig.
Kyrkans budskap utmanas av människor som upplever att kyrkan och tron på Gud är
meningslös och så kallad nyateistisk litteratur där religiositeten betraktas som farlig och
mot förnuftet. Nyateismen är inte särskilt utbredd, men de populariserade påståenden den
framför har en effektiv påverkan på attityderna.
Den individcentrerade kulturen och dess värderingar betonar individuella
världsåskådningsval. Kyrkan har delvis misslyckats med att lyfta fram vilka livsfrågor
den kristna tron kan erbjuda svar på. I vår individcentrerade värld styrs människors val
av erfarenheter och förväntningar om välbefinnande, av uppfyllda förväntningar eller
6
besvikelser. Då tar man avstånd från det som inte känns bra, till exempel oenighet och
intolerans. Samtidigt finns det emellertid vilja att engagera sig i positiva värderingar,
vilket kan leda till mycket osjälviska val. I kyrkans budskap finns en stark
anknytningspunkt till bland annat miljö- och människorättsfrågor som ofta intresserar
vuxna.
I Finland finns nu fler personer med invandrarbakgrund än någonsin. Fortsättningsvis är
de relativt få, men antalet ökar. En stor del av dem är kristna från Östeuropa och
västvärlden. Pensionsboomen i de stora åldersklasserna och arbetskraftsbristen ökar
invandringen.
Kyrkan har lyckats mycket väl i att möta invandrarna. Många församlingar har en livlig
verksamhet för invandrare. Samtidigt ser invandrararbetet väldigt olika ut i olika
församlingar. Kyrkan måste målmedvetet planera sin verksamhet så att invandrare kan
mötas på kulturellt plan och så att det skapas tillräckliga möjligheter till delaktighet. En
stor del av invandrarna kommer från den västerländska kulturkretsen, men de många
olika språken försvårar möjligheterna att delta i församlingens verksamhet. Möten med
invandrare förutsätter öppenhet för olika kulturer. Lutherska kyrkan i Finland är inte
längre en luthersk kyrka endast för den finländska kulturkretsen.
Den samlande verksamheten och det offentliga deltagandet i religionsutövningen
minskar. Församlingarnas strukturer bör möta människors behov av jämställt deltagande
och frivilligverksamhet. Deltagandet är dels alltid lokalt, dels söker det till exempel via
nätet vidare verksamhetsmöjligheter och nya former för delaktighet. Kyrkans möjlighet
ligger i människors frivilliga och helhjärtat engagerade potential, som främst behöver
utrymme och möjlighet att förverkligas. ”När det ges utrymme börjar det hända saker”,
säger de unga. När församlingsstrukturerna nu utvecklas med hänsyn till ekonomi och
förvaltning blir nästa uppgift att utveckla dem med beaktande av medlemskap,
delaktighet och verksamhetsmöjligheter.
Försonlig flerstämmighet
Den offentliga bilden av kyrkan är tudelad. Kyrkan uppskattas och människor litar på
kyrkan. Samtidigt förmedlas en bild av en splittrad och oenig kyrka. Den kristna tron
säger att vi i Jesus Kristus har kallats att älska varandra. Men allt för sällan är det en
älskande attityd som förmedlas till människor.
Kyrkans situation, sätt att möta människor och agerande i samhället har alltid
debatterats. Kyrkan har under 25 års tid genomfört avsevärda förändringar som har
förberetts ordentligt och baserat sig på stor enighet. Kyrkan är både till sin struktur och
till sina verksamhetsformer väldigt annorlunda än i början på 1980-talet. Ett exempel på
en ny växelverkan är vissa kyrkliga organisationers och biskoparnas gemensamma
viljeyttring i mars 2009 om samverkan mellan organisationerna och församlingarna.
Den ökande värdepluralismen i samhället har ställt kyrkan inför avgöranden som den
inte klarat av att behandla kritiskt, öppet och försonligt. Det har uppstått en bild av en
kyrka som är oenig, konfliktfylld och trångsynt. Medlemmar har utträtt både för att de
upplever kyrkan som trångsynt och för att de anser att kyrkan inte står fast vid sin
bekännelse. Detta understryker behovet av en ny debattkultur.
7
Målet i behandlingen av olika frågor borde vara att ett sökande efter enhet samtidigt som
många röster får komma till tals – försonlig flerstämmighet. Kyrkan kommer alltid att
möta nya och svåra debattämnen. När dessa behandlas bör det ske med öppenhet, respekt
för varandra, ärlighet och saklighet. Det ska vara normalt att kyrkan behandlar sådant
som utgör svåra frågor i livet och också för kyrkan. Det bör finnas en naturlig plats för
meningsfulla, lugna och behärskade diskussioner. En öppen och konstruktiv diskussion
förutsätter tålamod samt välmotiverade och tydligt formulerade åsikter. Det är inte
överraskande eller ödesdigert att i kyrkan framföra olika synpunkter. Kyrkans tro,
bekännelse och förvaltningsnormer ställer begränsningar för hur man kan handla i
kyrkan. Diskussionen kan ha vidare gränser än verksamhetsmöjligheterna. Kyrkan kan
vara både försonlig och flerstämmig samtidigt.
Försonlig flerstämmighet förutsätter en diskuterande attityd, öppenhet, struktur och
kommunikation. Likaså förutsätts förmåga att särskilja diskussionsfältet och
förvaltningsnormernas bindande verkan. Kyrkan har alltid till sin natur varit
flerstämmig, i och med att den består av synnerligen självständiga församlingar och stift.
I vissa frågor har man efterlyst en tydligare kyrkans röst. Detta är nödvändigt i sakfrågor
som förutsätter att kyrkan har en gemensam lösning eller praxis.
Kyrkans information har i uppgift att snabbt och på alla nivåer ge aktuell och
faktabaserad information om kyrkan. Det får allt större betydelse på vilket sätt man
informerar om kyrkan och hurdan bild av kyrkan som förmedlas. Kyrkans information
har i uppgift att ge ett sanningsenligt budskap och en positiv bild och vision av kyrkans
arbete. Samtidigt bör den stödja en öppen och försonlig debattkultur. Den bör erbjuda
människor mångsidiga möjligheter att delta i debatten kring aktuella frågor.
Slutord
Kyrkans fyraårsberättelse, Mångfaldens kyrka, Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
åren 2004–2007, ger en omfattande och åskådlig beskrivning av kyrkans liv, verksamhet
och förändring och av kyrkans ställning i samhället. Rapporten är välgjord och ett
värdefullt redskap i kyrkans strategiska utveckling.
Vid behandlingen av ombudsinitiativ 7/2008 har kyrkomötet den 7 november 2008
utgående från förvaltningsutskottets betänkande 1/2008 beslutat att kyrkostyrelsen vart
fjärde år ska ge kyrkomötet en framtidsredogörelse för kyrkan. Samtidigt beslutade
kyrkomötet att grunda ett framtidsutskott från och med början av nästa mandatperiod. En
ändring som gäller grundandet av ett framtidsutskott ingår i kyrkostyrelsens
framställning 2/2009 och betänkandet av kyrkomötets arbetsordningskommitté (Serie A
2009:2). Enligt förvaltningsutskottets betänkande ska framtidsutskottet behandla kyrkans
fyraårsberättelse och framtidsredogörelse och ge utlåtanden till övriga utskott. En
framtidsredogörelse ska ges två år efter att en fyraårsberättelse blivit klar. Samtidigt är
det också möjligt att tydligare lyfta fram de slutsatser i fyraårsberättelsen som gäller
framtiden.
Fyraårsberättelsen är till sin utgångspunkt ett dokument som ser bakåt.
Fyraårsberättelsen 2004–2007 väver på ett strålande sätt samman den historiska
översikten med granskningen av olika förändringar och hänvisningar till framtida
utmaningar. Där behöver riktningar och förändringar utpekas och denna typ av
8
utvärdering kan gärna
framtidsredogörelsen.
utökas.
På
detta
sätt
kan
den
utgöra
grund
för
Utskottet föreslår att temat för nästa fyraårsberättelse blir hur kyrkans strategier utfallit.
Ett annat möjligt tema är en utredning av kyrkans teologisk-samhälleliga debatt: vad
diskuteras, hur struktureras debatten och vilka är de eventuella följderna.
I anslutning till förvaltningsutskottets betänkande konstaterar allmänna utskottet att
kyrkans centralförvaltning inte har några stora resurser för utarbetande av både en
framtidsredogörelse och en fyraårsberättelse. När rapporterna görs bör man utvärdera hur
existerande fakta och kunskap kan användas så effektivt som möjligt.
Utskottet tackar kyrkans forskningscentral och dem som deltagit i arbetet med
fyraårsrapproten för en högklassig utredning.
Allmänna utskottets förslag
Med de ovan nämnda motiveringarna föreslår allmänna utskottet att kyrkomötet beslutar
att
1. anteckna fyraårsberättelsen Mångfaldens kyrka, Evangelisk-lutherska kyrkan i
Finland åren 2004–2007 för kännedom
2. skicka utskottets betänkande och den debatt som förts om betänkandet till
kyrkostyrelsen och stiften för kännedom och beaktande i verksamhet och planering
3. ge kyrkans forskningscentral i uppdrag att utarbeta en fyraårsberättelse för kyrkan för
åren 2008–2011.
Åbo den 5 maj 2009
För allmänna utskottets II avdelning
Raili Kemppainen
ordförande
Henri Lehtola
sekreterare
I behandlingen av ärendet deltog ordförande Raili Kemppainen och medlemmarna Görel
Ahlnäs, Pentti Heinilä, Pekka Kiuttu, Erkki Kujala, Kari Mäkinen, Hilkka Olkinuora,
Markku Orsila, Katariina Pitkänen, Pekka Reinikainen, Pertti Reinikainen, Teuvo V.
Riikonen och Riku Rinne.